All language subtitles for Victoria S02E08.The.Luxury.of.Conscience.sv

Och nu åt andra hållet.

Låt inte mig avbryta konserten.

Morbror Leopold...

...vilken överraskning.

Jag borde ha skrivit först,
men jag följde stundens ingivelse.

Jag ville träffa min familj.

Jag var inte här på din födelsedag,
Albert.

Jag ville att du skulle ha
ett minne av mig.

Så omtänksamt.

Ursäkta mig, är ni snälla.

Albert verkar inte vara
så välkomnande.

Är morbror förvånad?

Allt jag gör är för familjen,
Viktoria.

Minsann?

Hur har ert avslöjande hjälpt Albert?

En riktig far
hade inte varit så självisk.

Premiärministerns förslag
blir slutet för brittiskt jordbruk.

Fler människor bor i städer
än på landet numera, Stanley.

Fri handel är enda vägen
till mat som alla har råd med.

Vi har ett ansvar för
de som är mindre lyckligt lottade.

Jag tar hand om de mina.

Utan tvekan. Men jag talar om de
som inte har turen att arbeta för er.

Jag gör det inte.
Jag gav mitt hedersord på–

–att upprätthålla
lagen om spannmålstullarna.

Hertigen?

När jag blev premiärminister
för 20 år sedan–

–trodde jag aldrig att jag skulle
stödja den katolska frigörelsen.

Men jag insåg att en ledare–

–måste sätta sitt lands bästa
före sina egna önskningar...

...och även partiets vilja.

Ni har mitt stöd, premiärministern.

"Kungen förstörde
alla spinnrockar i landet."

Jag minns den här sagan.

Ni läste den för mig
när jag var liten.

Varför är här så kallt?

Hur många gånger måste jag säga det?

Låt inte fönstren stå öppna
när Vicky är i barnkammaren.

Hon har en ömtålig fysik.

Jag har bett er många gånger.

Hon får inte förkyla sig.

Som du pjoskar, Albert.

Jag hade alltid
fönstren öppna i Kensington.

Nyttan med frisk luft är betydande,
enligt min åsikt.

–Mer saga.
–Ja, älskling, men först...

...ska mamma öppna fönstret
och släppa in lite frisk luft.

Som ni vill.
Jag lämnar er till era sagor...

Du ser ut som Narkissos–

–som undrar vem
den vackra varelsen i vattnet är.

Narkissos var en man.

Denna kvinna
tänker på hur tärd hon ser ut.

Det var exakt
vad jag också tänkte.

Ursäkta
att jag avbryter er tête–à–tête–

–men kan jag få stjäla min brorson,
hertiginnan?

–Vi behöver tala om Coburg–affärer.
–Självfallet.

Har farbror hört uttrycket:
"som en elefant i en porslinsaffär"?

Men jag är ju känd vid alla
europeiska hov för min taktkänsla.

Det är dags för underhuset
att avgöra Englands öde.

Ska vi gå framåt mot framtiden eller
dra oss tillbaka till det förgångna.

Kan detta land bara blomstra–

–under osunda förhållanden
med förbud och tullar?

Låt handeln vara fri mellan länder.

Välj framtiden, inte det förgångna!

Den ärade representanten
för Lincoln.

Herr talman.

Tänker torypartiet stå och titta på–

–medan premiärministern gör oss
beroende av utlänningar för mat–

–för att han har lyssnat
på ropen från pöbeln?

Jag anmodar alla likasinnade tories–

–att gå samman och motsätta sig,
med alla parlamentariska medel–

–detta skändliga svek mot de dygder–

–som vårt ärade parti företräder!

Sir Robert Peel må vara arbetarens
vän, men han förråder sitt parti.

Spannmålstullarna, mr Penge?

Han viker sig
för kraven från motståndarna.

Folk svälter, mr Penge.

En man måste göra det han tror
är rätt. Förr eller senare...

Motståndet kommer
från mitt eget parti.

Bara ni kan få igenom förslaget.

Även om jag lyckas
blir det slutet på min karriär.

–De förlåter mig aldrig.
–Säg inte så.

Landet behöver er, även jag.

–Albert skulle bli...
–Bli vad?

Överraskad, om förslaget
om upphävandet inte antas.

–Självfallet antas det.
–Hoppas att ni har rätt.

Vet ni vad jag tror, sir Robert?

Om fem år,
när parlamentsbyggnaden står klar–

–tror jag att ni är
premiärministern som inviger den.

Är det Bibeln, miss Coke?
På en onsdag?

Jag läste om David och Jonatan.

När Jonatan dör säger David att
han älskade honom högre än kvinnor.

Jag visste inte
att Bibeln kunde vara så kärleksfull.

Är ni på väg att äta middag?

Ja, det är jag.

–Jag hoppas ni får trevligt.
–Tack, miss Coke.

Ursäkta mig.

Debatten om tullarna pågår i dagar...

De som sitter och sover där bak
har vaknat och är inte glada.

Min far tror att upphävandet blir
slutet för den civiliserade världen.

Tiden då män som din far styr landet
är snart över.

Ser man på... Stackars pappa.

–Men nu pratar vi inte politik.
–Nej. Ostron och champagne.

–Jag måste berätta något.
–Är datumet bestämt?

–För bröllopet?
–Jag tänker bryta förlovningen.

Varför? Hon verkar vara
en förträfflig hustru.

Jag tror att du av alla förstår
varför det inte kan bli av.

–Så dramatisk du är, Drummond.
–Efter Skottland...känns det rätt.

En framgångsrik politiker
behöver en maka.

Du kommer att bli en framgångsrik
politiker. Det vet jag.

Du kommer att göra skillnad.

Du kan inte kasta bort det
för...ett snedsprång.

Ett snedsprång?

Jag kan inte låta dig
riskera din karriär.

–Men det måste vara mitt beslut.
–Du tänker inte klart.

Mina herrar, era ostron...

Jag är inte längre hungrig.

Ska jag skicka efter sir James,
Lehzen?

Sir James...!

Han blir bara lång i ansiktet
och ordinerar kalvgelé.

–Prinsessan behöver komma ut lite.
–Ja, Lehzen har säkert rätt.

Vi kan ta en tur i parken.

Vill du det, älskling?

Jag är på väg till ett möte.

Då gör jag dig sällskap.

–Ett privat möte.
–I Coburg...

...skulle jag kanske inte
ha sagt som jag gjorde.

Penge, kan ni säga till köket–

–att prinsessan
vill ha bröd och mjölk?

Vill inte prinsessan ha
inlagd sill och surkål?

Prinsen har
besynnerliga idéer om mat.

Men jag vet av erfarenhet
att han inte vill bli trotsad.

Drottningen och jag är överens.

Ja, men det är aldrig tillrådligt att
komma emellan man och hustru.

Kom in.

Ers kungliga höghet.

Jag undrar hur förslaget
om upphävandet framskrider.

Jag har öppnat upp
en spricka i partiet.

De anklagar mig för
att bryta mitt ord.

Ni och jag är lika, tror jag.

Vi är tunnhudade.

Efter 30 år i underhuset
borde jag vara van.

Jag är en dålig värd.
Får jag bjuda på en brandy?

Tack.

En skål – för de tunnhudade.

Må vi alltid vara modiga.

Vet ni, sir Robert. När jag kom
till det här landet blev jag så...

...besviken!

Jag förstod inte
hur ett så kraftfullt land–

–kunde ha politiker
som var som fastvuxna–

–som motsatte sig utveckling.

Sedan träffade jag er och insåg
att min dom hade varit...

...förhastad.

Ni måste framhärda–

–för det här landets skull
och även, måste jag säga...

...för min.

Jag önskar att ni stod bredvid mig
i ministerbänken.

De ruttna potatisjäklarna
bär hela skulden.

Jag tror att sir Robert gör rätt.

Om ni ursäktar.
Inte ens ert stöd får–

–tölpen George Bentinck och hans
kumpaner att sluta klanka på Peel.

De lämnar hellre över makten
under en generation...

...än stödjer den bästa ledare
torypartiet någonsin haft.

Som drottning kan jag inte
göra något, men ni, hertigen...

...kunde tala med dem.

Om de var mina soldater
hade jag låtit piska dem för olydnad.

Men partiet saknar lydnad.
De kommer att fälla Peel, tyvärr.

Hertigen är för pessimistisk.

Man vinner inte
så många slag som jag har gjort–

–genom att underskatta fienden.

Hon ser rödflammig ut.

–Hon har kanske feber.
–Det är en frisk rodnad, sir.

Viktoria, känn på hennes panna.

Hon känns lite varm, men bara lite.

Det blir nog bättre
när hon har badat.

Jag hoppas att du har rätt.

–Vart ska du?
–Till parlamentet.

–Ska du träffa sir Robert?
–Jag ska närvara på debatten.

Jag vill visa mitt stöd.

Är det klokt?
Som du så ofta har påmint mig–

–måste kronan
stå över partipolitiken.

Självfallet,
men jag är inte monarken.

Det är min plikt att stå bakom honom.

Man kommer att tro
att du gör det på min begäran.

Jag håller inte med dig,
inte heller om vår dotters hälsa.

–Det är inte samma sak.
–Jo, det är det.

Du tror att du har rätt om bägge.

–Han är full av invändningar!
–Han vet att ni har rätt.

–Han begår ett hemskt misstag.
–Jag instämmer.

Jag borde förbjuda honom att gå.

Tror ni att det hade lyckats?

Prinsen respekterar inte alltid
er auktoritet...

Mycket tillfredsställande.

Kvicksilverångan är obehaglig,
men effektiv.

Ja, ett mycket glädjande resultat.
Jag hoppas att vi inte möts igen.

Jag...funderar på att gifta mig.

Så länge ni inte har några symptom
kan ni fria med gott samvete.

Mr Drummond, precis den jag sökte.

Kan ni visa mig till läktaren?

–Ska ni lyssna på debatten, sir...?
–Som synes.

Jag ber er minnas de fruktansvärda
vintrarna för några år sedan–

–när vedermödor och lidande
svepte över hela landet.

Har dessa vintrar
försvunnit ur ert minne?

De försvinner aldrig ur mitt.

Vi måste förbereda oss för perioder–

–när svälten kommer åter
genom att upphäva spannmålstullarna.

Då kan vi i alla fall vara säkra på
att när en svart dag kommer–

–blev den inte förvärrad
genom stiftade lagar.

Den ärade representanten
för Lincoln.

Herr talman, är premiärministern
så rädd för oppositionen–

–inom partiet att han känner behov av
att kalla in en kunglig dadda–

–för att hålla odjuren på avstånd?

Det är säkert bara en förkylning,
Ers majestät.

Jag hoppas det.

–Äntligen! Var har du varit?
–Har du skickat efter sir James?

Hon har definitivt feber.

Lehzen tror
att det bara är en förkylning.

Skickar du inte genast efter sir
James svarar jag inte för följderna.

Prinsessan behöver en läkare.
Skicka genast efter sir James, tack.

–Berätta nu var du har varit.
–Den kvinnan...

Hon har förhäxat dig!
Hon kan inte ta hand våra barn.

–Hon tog alltid väl hand om mig.
–Hon nekade aldrig dig någonting.

–Därför trivs du i hennes sällskap.
–Vilken avskyvärd sak att säga!

Hon har alltid skämt bort dig!
Hon tyglade aldrig ditt egensinne.

Din envishet borde ha kvävts innan
din personlighet var färdigformad.

Min envishet?!
Åkte du till underhuset, Albert?

Lehzen räddade mig från förtvivlan
när jag var barn!

Du överdriver...som vanligt!

Hon försökte komma emellan dig och
din mor, som nu emellan dig och mig.

–Det är ett löjligt påstående.
–Nej, Viktoria.

Antingen går hon
eller så gör jag det.

–Men du är min make.
–Exakt.

Är ni fortfarande kvar, sir.

Lady Peel är på landet. Jag vill inte
stöta på Bentinck och hans kumpaner–

–och höra dem
kalla prinsen för min dadda.

Ni är väl försiktig, sir?
Kom ihåg Spencer Perceval.

Ingen kommer att
skjuta mig i underhuset.

Bentinck vill ha
sin stund i rampljuset–

–inte dingla från ett träd.

Utmärkt.

–God dag.
–God morgon, sir.

Jag hörde att det inte
gick till röstning i går.

Nej, sir.
Stämningen efter att ni gick–

–blev otrevlig, men jag tror att
klockan kommer att kalla oss i kväll.

Lord Melbourne sa en gång
att underhuset–

–inte skulle acceptera en tysk prins.

Vi parlamentsledamöter
är måna om vår frihet, sir.

Ursäkta
om jag förvärrade er situation.

–Det var inte min mening.
–Det vet jag, sir.

–Jag letade efter er.
–Vilket sammanträffande.

Drottningen vill
ha uppskickat lite buljong.

Jag vill visa er en sak.

Det är inte den kungliga jakten,
men man blir inte sjösjuk.

En eftermiddag härifrån.
Vad säger ni?

Jag säger...ja, gärna.

Lungvattusot? Är det farligt?

Som jag sa till prinsen i morse–

–en sådan komplikation är
alltid oroande när barnet är litet.

–Ni har talat med prinsen?
–Ja, ma'am, i morse.

Han frågade om prinsessans tillstånd
kunde ha orsakats av drag.

Jag förstår.

–Och vad svarade ni?
–Det är mycket svårt...

...att avgöra vilket.

För tillfället
koncentrerar vi oss på prinsessan.

Vi måste hoppas
att febern snart vänder.

Och om den inte gör det?

Harriet...

Försök att inte oroa er, ma'am.
Feber kan se värre ut än det är.

Det är mitt fel.

Jag tog med henne ut för Lehzen
trodde att hon behövde frisk luft.

Albert förebrår Lehzen
och säger att hon...

...kommer emellan oss.

Det kan vara mycket svårt–

–att ha två människor
i hjärtat samtidigt.

Drummond, jag har funderat på
vår avbrutna middag–

–och om den kan återupptas.

Jag har ingen rätt
att avgöra din framtid–

–men det vore synd om du inte
fick smaka ostronen på Ciros.

Jag är där i kväll.
Din tillgivne Alfred.

Herr talman, premiärministern är
en man som aldrig har underlåtit–

–att byta åsikt
när han finner det lägligt.

En man utan heder
eller några egna idéer.

En man
som stöter bort sitt eget parti–

–för att få sola i kunglig glans.

En man
som nu vänder ryggen åt de jordägare–

–som har
gjort detta land framstående.

Sir, ett ögonblick...

Bentinck är en skurk.
Jag borde utmana honom!

–Jag tror inte att en duell...
–Han har kränkt min heder!

–Jag är en gentleman.
–Utan tvekan, sir.

Men jag är rädd att en duell
inte hade gagnat er sak.

Ni låter som min fru. Lady Peel
tycker att jag förhastar mig.

Florence kommer att hålla er i styr.

Detta är min Golgata, Drummond.

Jag vill klara det med äran i behåll.

Det vet jag att ni gör, sir.

Harriet! Det är något jag måste...

Jag måste till barnkammaren...

Jag kunde inte vänta längre.

Ett sådant vulgärt musikstycke.
Hur kan det ha blivit så populärt.

Jag trodde farbror tyckte om bröllop.

Bara mellan de rätta människorna.
Jag blir förtjust när du–

–gifter dig med prinsessan
Gertrude von Mecklenburg–Strelitz.

Då lär farbror bli besviken.

Hur mår Vicky?

Jag går till barnkammaren
och ser om jag kan hjälpa till.

Din bror håller på att göra
ett hemskt misstag...

Han är i alla fall ärlig
om sina begär.

Även du måste se skillnaden
mellan privata möten–

–och en offentlig mesallians.

Jag ser skillnad
mellan hyckleri och ärlighet.

Åh, Albert...

När du blir äldre förstår du kanske
att man inte alltid måste ha rätt.

Jag förmodar att du ska
till barnkammaren?

Älskling... Älskling...

Hon är stark...som sin mor.

Hon låter sig inte besegras.

Din hand?

Så går det
när jag inte lyssnar på dig.

Vi har bägge varit envisa.

Det spelar ingen roll nu.

Jag talar för landets arbetare
som må sakna rösträtt–

–men som ändå förtjänar
att få köpa mat utan tullar.

Herr talman, jag anförtror
detta förslag till underhuset.

Jag lägger fram förslaget
om upphävande till röstning.

De som är för går till höger,
de som är emot går till vänster.

Lås dörrarna.

Ja–röster: 327.

Nej–röster: 229.

Utslaget blev "ja". Lås upp.

Febern har vänt.

–Gud bevare sir Robert Peel.
–Hurra!

–Tack. Tack så mycket.
–Hurra! Hurra!

–Hurra!
–Tack.

Vill ni inte åka med?

Tack, sir, men...jag har ett möte.

Tack för att ni hindrade mig
från att göra bort mig. Tack.

Sir Robert Peel,
dags att möta er skapare.

Drummond...?

Herregud! Säg något!
Säg någonting, Drummond.

Ursäkta att ni fick vänta.

Vickys feber har vänt och sir James
tror att hon ska bli fullt frisk.

Det gläder mig, ma'am.

Varför så allvarlig uppsyn,
mina herrar?

Gäller det lagförslaget?

Lagen antogs med 98 röster.

Det här är en stor dag, sir Robert.

Det här är början
på en ny era av insikt.

En dåre sköt mot Peel i går kväll
när han lämnade underhuset.

Drummond var med honom och...

Han stoppade kulan.

Död?
Varför skulle någon vilja döda er?

Skytten var en bonde som trodde
att upphävandet skulle ruinera honom.

Ursäktar ni mig, ma'am. Jag ska
åka till Drummonds mor och fästmö.

–Jag måste vara den som berättar.
–Ja, naturligtvis.

Stackars flicka.

Lord Alfred,
kan ni gå med mig till salongen?

–Trapporna är svåra.
–Jag kan hjälpa tant.

Nej, jag vill ha lord Alfred.

Jag hoppas att ni känner er stark,
lord Alfred.

Hurså? Vill hertiginnan bli buren?

Jag är rädd för...

...att ni finner detta
svårt att bära.

Ta ett djupt andetag.

Ett till.

Ta lite av det här.

Jag må vara gammal,
men jag är inte blind.

Jag vet vad han betydde för er.

Jag föreslår att ni går
till ert gemak och samlar er.

Och kom ihåg... På begravningen
är de närmast sörjande hans mor...

...och hans fästmö.

Vi ska besöka
stackars Drummonds fästmö.

Drottningen väntar.

Vore det väldigt fel av mig
att vilja tala om gladare saker?

Det är något
som jag skulle vilja fråga dig om.

Efter middagen?
På vanliga stället?

Det här är fint. Inget annat att göra
än att titta på när du arbetar.

Så skulle det alltid vara.

Erbjuder du mig ett liv i lyx?

En kvinna som du borde ligga
på soffan och äta tarteletter.

–Du gör jättefina tarteletter.
–Det gör jag.

Jag tror att jag behöver lite skugga.

Vill du komma in under mitt parasoll?

Ers majestät. Jag vill avisera–

–att regeringen kommer att förlora
omröstningen gällande Irland.

Efter det
har jag bestämt mig för att avgå.

Sir Robert, är ni säker?

Tullupphävningen har gått igenom,
mitt arbete är klart.

Efter Drummond...

Ni har varit
en storartad premiärminister.

–Det har varit ett privilegium.
–Även om det inte alltid var enkelt.

Men alltid upplysande.

Jag kommer att sakna era råd mycket.

Ni smickrar mig, ma'am. Jag tror att
vi båda vet att ingen är oumbärlig.

Sir Robert, lämnar ni oss?

För sista gången, sir.

"Allting har sin tid och vart företag
under himlen har sin stund."

Jag önskar att stunden inte var här.

Farväl, sir.

Vad står på? Har jag ett Kainsmärke?

Det är mer som ett eksem, sir,
som är kopparfärgat.

Vill ni att jag ska
hämta en handspegel?

Nej, jag har sett tillräckligt.

Prinsen ber om ursäkt,
men han är opasslig, Ers nåd.

"Askungen gifte sig med prinsen, sen
levde de lyckliga i alla sina dagar."

Hon ser ut att vara sig själv igen,
tack gode Gud.

Jag var så orolig...

Jag tvivlade inte på
att hon skulle bli frisk.

Hon har så mycket av er i sig.

Men hon ser ut som Albert.

Lehzen.

Ers majestät.

Jag har funderat...

Det är själviskt av mig
att hålla er kvar här i England.

Familjen i Hanover måste sakna er.

De har klarat sig i tjugo år.
Jag minns dem knappt.

Så glada de blir att träffa er igen.

Jag tror inte de känner igen mig.

Lehzen...

Jag ville aldrig
att ni skulle behöva välja.

När ni gifte er
undrade jag om det var dags–

–men jag fann inte
rätt stund att åka.

Jag trodde att ni behövde mig.

Min lojalitet
har alltid legat hos er.

Och bara hos er.
Inte hos Conroy eller er mor.

Min livsuppgift är att beskydda er.

Lehzen behöver inte
beskydda mig från prinsen.

Han älskar mig, liksom ni gör.

Han vill styra er, Ers majestät.

Ni har aldrig varit gift,
så ni ser äktenskapet–

–som en strid...där den ena sidan
måste vinna över den andra.

Prinsen och jag tycker ofta olika...

–...men vi står på samma sida.
–Det gläder mig, Ers majestät.

I så fall
vidtar jag nödvändiga arrangemang.

Min enda önskan var
att ni var lycklig.

Lehzen ska veta...

...att under många år...

...var ni allt för mig.

Minns ni hur ni höll min hand
när vi gick ner för trapporna?

Jag ville inte att ni skulle ramla.

Och det gjorde jag aldrig.

Jag kommer att sakna er så mycket.

"Inte lika mycket som jag
kommer att sakna dig, Drina."

Mitt i sin blomstrande ungdom
rycktes han ifrån oss.

Vi har samlats här i dag
för att ta farväl av Edward Drummond–

–en man som redan hade åstadkommit
så mycket. En tillgiven son–

–och en man som nästa månad
skulle ingå äktenskap i denna kyrka.

–Florence, detta är lord Alfred.
–Lord Alfred.

Edward talade ofta om er.

Ni tyckte båda om
de där hemska cigarillerna.

Vi delade några dåliga vanor.

Han... Han kommer att...

Jag hoppas
att baronessan är nöjd med vagnen.

Ja, mr Penge.

Jag har något åt er för resan.

Jag kommer att sakna er, mr Penge.

"Lycka till, baronessan."

Titta, mamma,
vad morbror Leopold har.

Morbror Leopold är mycket vänlig.

Jag gör allt för min familj.

Det vet jag.

Rida, jag vill rida.

Kom, Vicky. Detta är Herbert.

Säg hej till Herbert.

Hej, Herbert.

Bertie...