All language subtitles for Victoria S02E06.Faith.Hope.and.Charity.sv

Herren lät en östanvind blåsa över
landet, hela dagen och hela natten.

Vinden förde gräshopporna med sig.
De for över hela Egypten–

–och slog sig i stor mängd ned
över hela landet.

De täckte marken
så att den blev mörk.

De åt allt
som haglet hade lämnat kvar:

Allt som växte på fälten
och all frukt på träden.

Intet grönt blev kvar
i hela Egyptens land.

Egyptierna bröt sitt löfte
till Israeliterna–

–och Gud straffade dem
med en plåga som gjorde himlen mörk–

–och landet ofruktbart.

En sån dyster predikan.

Det var tankeväckande–

–hur även farsoter
är en del av Guds vilja.

Vad kan vara mer dystert än det?

Jag har sett potatisfält
där varje planta är svart–

–och knölarna är genomruttna.

Det svarta kan skrapas bort.
Det som blir kvar–

–kan kokas ner till en närande massa.

Jag har satt upp soppkök
i min församling.

I god kristlig anda
välkomnar jag alla papister–

–som vill bli döpta
i irländska kyrkan.

Min församling har vuxit stort.

Även en rutten potatis
för något gott med sig.

Men om det kommer
en fattig tiggare som inte är döpt?

Jag minns inte
att ni var så barmhärtig–

–mot papisterna
som vägrade betala sitt tionde.

Det var uppsåtlig olydnad, Ers nåd.
Denna olycka är inte orsakad av dem.

Den är helt och hållet
orsakad av dem...

Denna tillit till...

Miss Stevens, ett paket.

Det här är till mr Edwards.
Och vad är det här?

–Okända märken...
–Det är till mig.

Är ni säker, miss Cleary?
Det är hieroglyfer.

Jag som trodde
att man talade engelska på Irland...

Tillbaka till era sysslor.

Ernst!

Är det verkligen du?
Jag väntade dig först till dopet.

–Jag hoppas att jag är välkommen.
–Du är alltid välkommen.

Hur är det i Coburg?

Som vanligt.
Taket läcker i Hall of Giants–

–och flickorna på Golden Fleece
är lika bildande som alltid.

Jag hörde att du reste
direkt från Paris till Baden–Baden.

Du verkar aldrig vara hemma.

Mina läkare rådde mig
att jag skulle dricka brunn.

–Är du... Är du sjuk?
–Ingenting allvarligt.

Jag roade mig
kanske lite väl mycket i Paris.

Jag är glad att du är tillbaka.

Nyheter hemifrån?

–Det är ingenting.
–Är ni säker?

Mr Trevelyan, som arbetar på
Irländska departementet–

–har förslag på
den nye ärkebiskopen av Dublin.

–Dessa namn är okända för mig.
–Det är svårt...

...att locka
de bästa kandidaterna, ma'am.

Kyrkan har ekonomiska svårigheter.

–"Tiondekriget" har varit skadligt.
–Kriget?

Irländarna som ras
är benägna att överdriva, ma'am.

Några upproriska katolska bönder
motsatte sig att betala tionde–

–till irländska kyrkan.

Avbilder av präster brändes.

Men varför ska de betala
till en kyrka de inte tillhör?

Irländska kyrkan är statskyrka.

Den är ett viktigt skydd mot anarki.

Det finns tio gånger
så många katoliker.

Utan den skulle
samhällets grundvalar falla samman.

–Det visste jag inte.
–Jag förklarar med glädje mer, ma'am.

När era barnkammarplikter
så tillåter.

Ers nåd! Vänta! Stanna!

Mamma vaknar inte.

–Pappa!
–Hej, min älskling.

Ni kan se kvarlämningarna
av den romerska hypokausten.

–Palatset är byggt på en kloak!
–Som jag klargjorde i min rapport...

...förlitar sig London
fortfarande på romarnas system.

Inte långt härifrån
bor tusentals människor–

–utan tillgång till rent vatten
och avlopp.

Gatorna är som öppna kloaker.

Det ni säger är
att även nu på 1800–talet–

–är vårt sanitära system
underlägset romarnas?

Jag är rädd för det.

Jag kommer inte bara
att stödja er kommitté–

–utan ert arbete
måste börja här i palatset.

Vi måste visa världen
att renlighet är en dygd.

Tack. Mina herrar.

Om ni verkligen tänker installera
vattenklosetter i hela palatset–

–är detta en lämplig plats
för en för tjänstefolket.

Hygien ska inte vara reserverat
för de rika, mr Chadwick.

Jag instämmer till fullo.

Hygien? Är det tyska
för våld på personlig frihet?

Hushållets kvinnor kommer att
se det som en bekvämlighet.

Jag går till sängs, Robert.

Stanna inte uppe hela natten,
är du snäll.

Jag såg en kvinna
dö av svält i dag, Anne.

–Hon hade fem barn.
–Så tråkigt att höra.

–Jag besöker familjen i morgon.
–Namnet är Keenan.

–De bor i vägkorset.
–Katoliker?

Svält har ingen trostillhörighet,
Anne.

Folket här har inget att äta.

Samma folk som försökte
bränna ner det här huset?

Jag vet. Men Anne,
hela potatisskörden är förlorad.

Frågade du biskopen
om bostad i Dublin?

Vi hade viktigare saker
att diskutera.

Vad kunde vara viktigare
än din familjs lycka?

Sir, den stirrande blicken,
den bleka insjunkna kinden...

En stackare kom till mig
och vacklade som en drucken.

Jag anklagade honom för att
vara berusad, men det var svält.

Hungersnöden sprider sig så hastigt–

–att om en övermänsklig
ansträngning icke görs–

–kommer halva befolkningen
inte längre att existera.

Sir Robert. Har ni läst brevet
från kyrkoherden i Skull?

Folk i hans församling
lever på sjögräs och nässlor.

Som ni kan läsa i min promemoria
har nässlor mer näring än man tror.

Skördar man den späd
smakar den spenat.

Folk är för svaga
för att begrava sina döda...

Kropparna lämnas vid sidan av vägen.

Irländarna dricker starkt
på begravningar.

Det är nog därför
de inte kan gräva gravar.

Tänker premiärministern
inte göra något?

Tyvärr är det inte...lämpligt
att regeringen ingriper, ma'am.

Sanningen är att Irlands befolkning
har vuxit sig för stor.

Det hade varit omoraliskt av oss att
förhindra en naturlig självreglering.

–Självreglering?
–Ni känner kanske till Malthus teori.

Det är detta han förutsåg, ma'am.

Befolkningen ökar alltid snabbare
än produktionen av mat.

Jag tror att jag vill besöka Irland.

Jag behöver se situationen själv.

–Ett besök är inte tillrådligt.
–Varför inte?

Min närvaro för med sig tröst.

Jag vet inte
hur tröstande er närvaro skulle vara.

Jag kan inte garantera er säkerhet.

Ja, som jag förmodade.

Utslagen och såren i munnen
är vanliga symptom, mr Schubert.

Det är djupt olyckligt att kvinnorna
inte visar så tydliga symptom.

–Finns det någon bot?
–Jag kan inget lova, men...

...det finns en ny behandling.

Jag är villig att prova allt.

–Behandlingen är kostsam.
–Doktorn behöver inte oroa sig.

I så fall vidtar jag
nödvändiga arrangemang.

Sex sessioner, en halvtimme var.

Sedan tror jag
att vi får se en stor förbättring.

Kvicksilverångan är inte behaglig,
men resultatet är värt det.

Bara tio minuter till, mr Schubert.

Och här placeras
tjänstefolkets vattenklosett.

Hygien ska inte göra åtskillnad.

Bara när det gäller irländare...

Om engelsmän dog i dikena
hade det varit en skandal–

–men inte när det är irländare.

Vad har det med vattenklosetter
till tjänarna att göra?

Det verkar inte vettigt.

Jag ville bara göra det anständigt
för de som jobbar för oss.

Vill du hellre
att de arbetar i en kloak?

Jag ser hur
situationen på Irland berör dig–

–men vi måste påminna oss om att
man bör först hjälpa sina närmaste.

–Du tror att detta är tillräckligt?
–Lita på sir Robert.

Han har tjänstgjort där
och är väl insatt i situationen.

Han är en god man och kristen.

–Ers majestät, har ni hört nyheten?
–Vilken nyhet?

Sutherland är död.

–Hur?
–Det var en jaktolycka.

Stackars Harriet. Jag ska
be henne komma till palatset.

Ger du upp redan?

"En sund själ i en sund kropp."
Jag har ingendera.

Du kan alltid återvända till Coburg.
Och leva hälsosamt där.

Med en förtjusande maka,
utvald av farbror Leopold.

Ernst...

Jag vet inte om du känner till att...

Harriet Sutherlands make har dött.

–Det kände jag inte till.
–Han bröt nacken under en jakt.

–Stackars Harriet.
–Viktoria vill att hon kommer hit...

...men det kan vara för tidigt.
Vad tror du?

Drummond! Jag visste inte
att ni var här i palatset.

Jag hade dokument till drottningen.

–Den irländska frågan debatteras.
–Drottning talar inte om annat.

Premiärministern kan inte påverkas av
vad drottningen läser i The Times.

–Men irländarna svälter.
–Drottningen har egna pengar.

–Kvinnor är så känslosamma.
–Kvinnor som er fästmö?

Hon insisterar på bröllop
mitt i riksdagsperioden.

Förlåt... Det är väl inget
som ni vill höra talas om?

Jag måste närvara vid debatten.
Adjö, Alfred.

Har ni förlorat förståndet, Traill?!
Förstår ni vad ni säger?

Att vi bör hjälpa
en skock potatisätande papister–

–då de har dragit olycka över sig
genom sin vårdslöshet och svaghet!

–Det är inte deras fel.
–Det är inte kyrkans ansvar.

Om vi börjar försörja dem
slutar det aldrig.

–De får leva inom sina medel!
–Vilka medel?!

En limpa bröd kostar tio shilling.
Det är ett års hyra!

Folk svälter redan,
snart blir de hemlösa också.

–Problemet är inte vårt!
–"Fattiga skola aldrig saknas."

"Därför skall du öppna din hand
för din broder"–

–"för de arma och fattiga
som du har i ditt land."

Femte Moseboken, femtonde kapitlet.

Vill ni någonsin
återvända till civilisationen?

Den nye ärkebiskopen av Dublin
lär söka efter en präst.

Er maka önskar säkert vilja återvända
till de kretsar hon är van vid.

–Mrs Traill förstår min mission.
–Det hoppas jag. Jag försäkrar er...

...att ni aldrig får återvända dit
om ni ifrågasätter min auktoritet.

Ers nåd, jag svarar till
en högre auktoritet än er.

I Cork har potatisskörden
helt förstörts.

–Men skickar ni hjälp till Irland...
–Undrar alla fabriksarbetare...

...varför de måste spendera halva
lönen på mat när Irland får allmosor.

Skickar jag hjälp till Irland,
Drummond, upphäver jag de lagar–

–som håller uppe priset på vete.
Gör jag det...

–Partiet hade gjort uppror.
–Alla godsägare vars inkomst...

...garanteras av lagen
hade sett mig som en förrädare.

Och med all rätta.

Tycker inte premiärministern
att det är dags att kalla följden–

–av potatispesten för hungersnöd
och handla därefter?

Blir det känt
att vi förser irländarna med mat–

–skulle vi till stor del
förlora stödet–

–från de irländska godsägarna,
det irländska prästerskapet–

–och de irländska bönderna!

Till ordningen! Till ordningen!

Det är helt omöjligt
för regeringen att försörja–

–fyra miljoner människor.

Kvicksilverångan
har varit ytterst verksam.

Utslagen har försvunnit
och andra symptom har lindrats.

Jag är mycket nöjd med resultatet.

Betyder det att jag är kurerad?

Jag garanterar inget, sir,
men om symptomen inte återvänder–

–finns det hopp.

Får jag fråga om ni är gift?

Nej, jag är inte gift.

Det skulle vara olyckligt
om en oskyldig blev smittad.

Och i sådana fall kan barnen
få fruktansvärda skador.

Mr Penge. Ursäkta att jag stör.

Jag undrade
om det fanns någon möjlighet–

–att kanske få betalt
lite tidigare detta kvartal?

Är det här ett skämt, miss Cleary?
Ett irländskt försök till humor?

–Nej, sir.
–Då förstår jag inte er begäran.

Jag är palatsets steward
och inte någon bank.

Mr Penge, jag ber.

Jag är rädd, miss Cleary–

–att ni, precis som
så många av era landsmän–

–får lära er
att leva inom era tillgångar.

Bäste doktor Traill. Drottningen
skriver med anledning av ert brev–

–rörande den fruktansvärda
situationen i er församling.

Vad är det, Robert?

Hon har berörts djupt
av er redogörelse över lidandet.

Hon skulle vara tacksam om ni
kunde komma till Buckingham Palace–

–så att ni kan lämna en redogörelse
över hur svälten fortskrider...

...och över vad som kan göras
för att lindra olyckan för hennes–

–mest olycksaliga folk.

Är det olycklig kärlek?

Tro mig, miss Cleary,
ingen man är värd det.

Har ni hört om potatispesten,
mr Francatelli.

Jag vet att fin potatis
inte går att köpa för pengar.

På Irland är potatis pengar.

Min familj är småbrukare.

Utan potatis har de inget att äta.

De kan inte betala hyran.

Betalar de inte hyran
blir de vräkta...

...och då vet jag inte
vad de ska ta sig till.

Jag har skickat allt jag har,
mr Francatelli...

Allting...

En kvinnlig vän gav mig den här.

Acceptera inte mindre än femtio.
Det är äkta guld.

–Jag kan inte...
–Jag såg ut som en gentleman, sa hon.

Men jag blir hellre
bedömd efter handling än utseende.

–Ni är en prins, mr Francatelli.
–En prins?

Jag är nöjd med att vara någon
som vet vad som är rätt.

Det tar mig många år
att betala tillbaka.

Jag vill inte ha era pengar.

Ni gör mig en tjänst.

Doktor Traill.

Tack, för att ni har
kommit till palatset.

När jag fick ert brev,
visste jag att Herren hade lyssnat.

Vänligen slå er ner.

–Vill ni inte äta någonting?
–Jag kan inte, ma'am.

Jag förstår, eller snarare hoppas
att ni hjälper mig att förstå.

Jag har studerat Bibeln hela livet.

Men inget har förberett mig på
vad jag ser varje dag.

Vuxna män vacklar som druckna,
men de är svaga av svält.

Äldre avstår mat, eftersom de hellre
dör än är en börda för familjen.

Spädbarn som skriker
vid moderns sinande bröst.

Det värsta är att inget görs
för att hjälpa de stackarna.

Vet ni vad jag såg på båten hit?

Skäppor med säd
som skulle säljas i England.

En sådant säck hade gett
församlingens barn mat i en vecka.

Hur är det möjligt, ma'am?

Jag är bara en präst,
men jag förstår inte–

–hur ett land i svält
kan skicka mat utomlands.

Jag är drottningen...

...och jag förstår inte heller.

Det här är doktor Traill
som besöker palatset på min anmodan.

Herrn som har skrivit
så vältaligt i tidningen. God dag.

Som jag förstår det, doktor Traill,
är bristen inhemsk.

En följd av ensidig odling.

Man kan inte skylla pesten
på irländarna.

Jag kunde ha sagt något liknande
för några år sedan, ma'am.

Även jag trodde att katolikerna
hade sig själva att skylla.

Att få över dem till irländska
kyrkan var lösningen.

Anledningen till att de svälter
är att de inte har någon laglig rätt–

–till marken de brukar.

Kommer de efter med hyran
vräks de utan kompensation–

–för gjorda förbättringar.

De lever för en säsong i taget.

De saknar skäl för
att var förståndiga, sir.

Vad kan vi göra, doktor Traill?

Övertala regeringen att skicka mat,
ma'am...

...annars hamnar
folket i min församling i graven.

Ers höghet.

Doktor Traill är drottningens gäst,
miss Cleary.

–Cleary? Är ni...
–Ja, sir. Min familj bor i Skull.

Var snäll och ge dem det här.

Det räcker till hyran, i alla fall.

Fader O'Connell vet säkert var de är.

Jag vet inte vad ni menar, sir.

Skäms inte för den ni är.
Drottningen har gett mig pengar–

–för att hjälpa både katoliker
och protestanter.

Det är er plikt att hjälpa henne
att förstå riket hon regerar över.

Om regeringen tillhandahåller mat
skapar vi ett land i beroende.

Varför ska en man arbeta
när grannen lever i lättja?

Tack, mr Trevelyan, ni kan gå.

Jag kan inte titta på
medan irländarna dör av hunger!

Jag har inte samvete till det.

Kom ihåg första Korintierbrevet:
"tro, hopp och kärlek"...

..."men störst bland dem
är kärleken."

Jag har rannsakat mitt eget samvete
ytterst noggrant, ma'am.

Följ med mig, sir Robert.

Kom.

Titta på det här barnet, sir Robert.
Titta på Alice.

Föreställ er att vara mor
i doktor Traills församling.

Hon vet att hon inte har någon mjölk
och att gråten blir svagare...

...och svagare...och svagare...

...tills den en dag slutar.

Välgörenhet börjar med ens närmaste.

Här i barnkammaren. Och som mor...

...låter jag inte mitt folk svälta.

Vill du göra soppkök av huset?

Men barnen då?

Det går feber i byn.
Vill du dra sjukdom över din familj?

Jag tycker att du och barnen
ska åka till din mor.

Du förvisar oss från vårt hem?

–Det är min heliga plikt, Anne.
–Och din plikt mot familjen?

Jag kan inte titta åt andra hållet,
Anne.

Jag vet...

...men om jag reser till Dublin
kommer jag inte tillbaka.

Min plats är här.

När jag först träffade er...

...tyckte jag inte
att ni var sympatisk.

Det minns jag, ma'am.

Men sedan dess har jag förstått...

...att ni är en man med principer.

Principer är en lyx
för en premiärminister.

Följer jag mitt samvete...
förgör jag mitt parti.

Som monark kan jag bara råda...

...men som mor...

...bönfaller jag er
att lyssna på ert samvete.

Män tror att mödrar är mjuka
som ejderdun, men...vi är våldsamma.

Jag hade gjort allt
för att beskydda mina barn.

När jag först träffade er, ma'am–

–undrade jag
huruvida en så ung kvinna–

–var kapabel
att utföra en monarks plikter.

Men sedan dess...

...har jag kommit att uppskatta
er viljestyrka.

Första intryck är vilseledande,
sir Robert.

Det är de verkligen, ma'am.

Hygien ska inte göra åtskillnad.
Därför har jag bett–

–mr Chadwick att installera
en vattenklosett hos tjänstefolket.

En dag hoppas jag
att alla hushåll kommer att ha...

...en egen tron.

Varsågod.

Tack. Adjö.

Ska vi begynna?

–Först ska vi diskutera hur...
–Ursäkta mig, Ers nåd.

Ytterligare en ska närvara.

Jag har bett fader O'Connell
att komma hit.

Ni kommer aldrig till Dublin nu,
Traill.

Mina herrar...

...vad ska göras?

Ers majestät!

Förlåt att jag stör...

Jag ville säga
att ni gjorde något storartat...

...när ni skickade efter
doktor Traill.

–Känner ni honom?
–Jag känner till honom.

Jag kommer från Skull
där han är kyrkoherde.

Men jag tillhör inte hans kyrka.

Jag ville så gärna
ha den här platsen.

Jag har inget emot
katoliker i hushållet.

Gud välsigne er, ma'am.

Säg mig...

–Hur är det med familjen?
–De har åkt till Amerika, ma'am.

Jag skickade pengar till hyran...

...men det var försent. De vräktes...

...så min far
bestämde sig för att emigrera.

De seglar från Cork i nästa vecka.

Min mor säger
att de skriver när de är framme...

...men Amerika är så långt bort...

Miss Cleary!

–Jag är ledsen, Ers majestät.
–Det är bra, Lehzen.

Tack för
att ni anförtrodde er åt mig.

Jag visste inte att hon var katolik
när jag gav henne platsen.

Som om det har någon betydelse.

Visst måste vi vara förberedda på
att en hungersnöd kan komma.

Ska vi sitta i kabinettet...

...och överväga och uppskatta
hur mycket dysenteri–

–och diarré vårt folk tåler
innan det blir nödvändigt för oss–

–att tillhandahålla mat?

Tack.