All language subtitles for Victoria S02E02.The.GreenEyed.Monster.sv

"Min lilla flicka,
vet du vem som är din far?"

Ser du? Hon förstår redan tyska.

Hon är begåvad som sin far.

Och stark som sin mor.

Åh, Viktoria. Jag längtar efter
att få utbilda våra barn.

De ska lysa som en fyr
av familjelycka i Londondimman.

–Våra barn?
–Ja, så klart.

Jag vill
att vi ska fylla barnkammaren.

Det räcker långt med Vicky just nu.

Vart ska du?
Ska vi inte gå igenom askarna?

Jag har stämt möte med några
matematiker på Royal Society.

–Men jag kan stanna om du vill.
–Nej, jag klarar mig.

Albert, jag vill prata med dig.
Utan några kvinnor i närheten.

Folk kommer till Coburg och vill se
engelska kungens födelseplats.

Men jag kan inte ens visa dem
Hall of Giants–

–för jag har inte råd att laga taket.

Jag är inte kung av England, pappa.

Men du är från Coburg, Albert.

Vill du behöva skämmas?

Hade pappa inte spenderat
så mycket... på sina hobbyer...

hade jag inte behövt skämmas.

Stör jag er?

Förlåt mig. Jag vet
hur allvarligt ni tar era plikter.

Därför måste vi prata om framtiden.

Jag ser fram emot
när er barnkammare är full.

Vilka möjligheter.

Jag ser en chans för er och Albert
att uppfylla dessa möjligheter.

Ni är en äkta Coburg och, som alla
familjens kvinnor, angenämt fruktbar.

Landet hamnar i säkra händer
när ni producerar en kronprins.

Jag behöver inte tala om för er
hur viktigt det är.

Nej, morbror. Det behöver ni inte.

–Kan maskinen göra uträkningar?
–Ja, sir.

Den är snabbare än en människa.
Lady Lovelace, kan ni visa?

Vill man räkna med primtal–

–ställer man in dessa kuggar
och maskinen...

gör uträkningen.

Det är...

Det är vackert.

Det är som poesi. Sfärernas musik.

"Som ekonomen Malthus observerade"–

–"ökar populationen
i geometrisk proportion."

Geometrisk proportion...

Jag tänker inte fråga honom.

Ja, han vet,
men jag tänker inte fråga honom.

Miss Cleary har inte fått
rent sänglinne. Vet ni varför?

–Ser jag ut som en tvätterska?
–Ni ser ut att kunna hysa agg.

Jag? Jag är ju älskvärdheten själv.

Miss Cleary, var kommer ni ifrån?

–Chiswickinstitutet, sir.
–Nej, var är ni egentligen ifrån?

–Cork, sir.
–Låt mig inte se er med ett radband.

Palatset borde inte ha papister.

Nej, bara gudlösa surkart, mr Penge.
Följ med mig, miss Cleary.

Ja, det är ett komplicerat ärende.

Jag borde kanske
skriva till sultanen själv.

Prinsen hade samma uppfattning
när ni var... opasslig.

Ursäkta att jag är sen.

Jag tittade på maskiner
som Charles Babbage designat.

Jag är glad att ni gick dit, sir.
Ett fascinerande experiment.

När Lady Lovelace förklarade
att maskinen kan utföra–

–de mest komplicerade uträkningar
kunde jag knappt tro det.

–En kvinnlig matematiker?
–Bara en, ma'am.

Lady Lovelace
är en exceptionell kvinna.

Modellen de bygger
har så stor potential.

Har Babbage rätt kan dessa maskiner
en dag utföra människors arbete.

Vi måste göra allt
för att främja deras arbete.

Det är så viktigt
för landets framtid.

Vi ska ordna en soaré
för dessa lysande begåvningar.

–Vad tycker ni, sir Robert?
–En utmärkt idé.

Kronan bör visa sitt intresse
för naturvetenskapen.

Jag håller med.

Vi ska kanske blanda upp
med andra talanger.

Lord Alfred?

–La Taglioni vill kanske dansa?
–Ja, underbart.

Ni kan välja vetenskapsmännen,
mr Drummond.

Med nöje, ma'am.

Ni tycker om Chopin, miss Coke.

Är det det ni spelar?
Det lät som månsken.

Vackert, men sorgset. Spelar ni?

Jag kan några danslåtar
som brukar roa middagsgästerna.

Vi måste prova en duett någon gång.

Wilhelmina, varför hänger du där?

Jag lyssnade bara på musiken, tant.
Chopin.

Han verkar ha ett dåligt inflytande
på din hy.

Du ser ut som en jordgubbe.

Drottningen undrar
om ni kan baka tarteletter.

–Hon är förtjust i dem just nu.
–På så sätt.

Okej, då.

Drottningen är glad
att ni är tillbaka.

Jag hade inte mycket val.

Styrelsen fick veta att det var deras
plikt att skicka mig tillbaka hit.

–Jag visste inte...
–Att drottningen fick mig avskedad?

På kunglig befallning.
Men det kunde vara värre.

Att vara drottningens favorit...
är väl inte så dumt.

Ni är mer än så, mr Francatelli.

Bäste lord M. Det är dags
att ni åter kommer till palatset.

–Kan du inte dra åt hårdare?
–lnte om ni vill kunna andas, ma'am.

Jag förstår inte.

Ers majestät, är det möjligt
att ni har välsignats igen?

Var inte befängd, Lehzen.
Jag har nyss fött barn.

God dag, mr Drake.

Välkommen, Ers nåd.

Låt mig få presentera lady Lovelace
och mr Charles Babbage.

Jag har aldrig träffat
en kvinnlig matematiker.

Inte jag heller, ma'am.

Det försöker jag ändra på
i den kungliga barnkammaren.

En sån imponerande kvinna
lady Lovelace är.

Det är viktigt
att ha en blandning av gäster.

Lord M.
Jag är så glad att ni kunde komma.

Ni vet hur förtjust jag är i kultur,
ma'am.

Slutförde ni era studier
av Chrysostomos?

Vilket bra minne ni har, sir. Nej...

Det kommer att ta flera år,
är jag rädd. Jag distraheras lätt.

Uthållighet är nyckeln till framgång.

Det stämmer säkert.

Ers kungliga höghet.
Man frågar efter er i balsalen.

Säg mig, lord M...

–Är jag väldigt förändrad?
–Bara till det bättre, ma'am.

Har hon några vänner?

Får jag fråga efter prinsessan,
ma'am?

Hon är precis som sin far.
Bara mer högljudd.

Maskinen löste det.
Det är remarkabelt.

Prinsen verkar väldigt livlig ikväll,
ma'am.

Är det lady Lovelace han pratar med?

Ja, jag tror de diskuterar matematik.

Minsann. Hon brås på sin mor...

En riktigt blåstrumpa. Hon kallades
Prinsessan Parallellogram.

Maskinen kan räkna ut pi
med 125 decimaler, eller fler.

–Hon ser nöjd ut med sig själv.
–På samma sätt som sin far.

Han ser alltid ut
som om han ägde stället.

–Hennes far?
–Hon är Byrons dotter, ma'am.

Jag trodde ni visste.

Även de mest komplicerade ekvationer
kan räknas ut på detta sätt.

Jag ber er, när ni i brev–

–ger dessa olycksdåd tillkänna–

–beskriv mig då sådan som jag är.

Förmildra ej min bild,
vanställ den heller icke av illvilja.

Ni talar om en man
som ej har älskat klokt...

men outsägligt djupt.

En man som icke lätt blev svartsjuk–

–men som förleddes till raseri.
En man vars hand–

–på indianers vis–

–kastade bort en pärla –
mera värd än hela hans ätt.

–Det var spännande, mr Aldridge.
–En ära att få framföra min Othello.

Mr Aldridge,
låt mig få presentera en vän.

Jag har aldrig förstått
Othellos gärning.

Ni har inte erfarit
det grönögda monstret.

Svartsjuka är en trist känsla.

Trist? Jag tror den är mer än så.

Ursäkta mig, är ni snälla.

Prins Ernst.

–Är inte La Taglioni underbar?
–Min farbror verkar tycka det.

En neger som spelar Othello.
Vad kommer härnäst?

–Jag tror den är skriven så.
–Vilket bestialiskt teaterstycke.

Shakespeare och bildade kretsar
går inte bra ihop.

–Mår ni bra, ma'am? Ni är blek.
–Alldeles utmärkt.

Viktoria, vi diskuterar
den nya analytiska maskinen–

–som mr Babbage och lady Lovelace
tänker bygga.

–Kommer den att gå fort?
–Nej, det är inte den sortens maskin.

Det är... en tänkande maskin.
Värdet på pi, till exempel.

Hur nära kunde ni få fram det,
lady Lovelace?

Med 125 decimaler, sir.

Vilken sorts paj
behöver delas upp så noga?

Nej, pi är symbolen matematiker
använder för det irrationella tal–

–man räknar ut cirklars storlek med.

Men man kan använda det till att
räkna ut storleken på en äppelpaj.

Pi för att göra paj.

Eller även omkretsen på era kjolar,
ma'am.

–Lord Melbourne.
–Ers majestät.

–Njuter ni av er pensionering?
–Jag saknar inte underhuset.

Ni korresponderar med min niece...

Det stämmer.

I sitt förra brev frågade hon
om hertiginnan av Buccleuchs hår.

Mitt svar var ovärderligt.

Det finns de
som anser det obetänksamt–

–av en monark att skriva
till en tidigare premiärminister.

Det kan jag hålla med om, men
man kan inte ignorera en regent, sir.

Om ni ursäktar, jag vill
tillbaka till mitt bibliotek.

–Morbror Leopold, ska lord M åka?
–Jag tror han var trött.

Lord M!

–Tänkte ni åka utan att säga adjö?
–Ni var upptagen, ma'am. Det är sent.

–Ni var en nattuggla förr.
–Jag var många saker förr.

Jag hoppas ni stannar i London.

Det är så mycket jag vill diskutera.

Nej, nej, jag...
Jag måste tillbaka till Brocket Hall.

Det är säsong för orkidéer.
De är väldigt krävande.

–Godnatt, ma'am.
–Godnatt, lord M.

Albert.

Pappa ber mig om pengar.
Visste du det?

Jag vill spendera mina pengar
på bra saker...

inte på hans syndiga leverne.

Pappas intresse för unga kvinnor
i Coburg är filantropiskt.

Jag tror det blir bäst
om han åker hem.

Såg du som han stirrade
på ballerinorna i går?

Han kan inte låta bli.

–Vill du att jag också ska åka hem?
–Gud, nej.

Det finns inget
som lockar mig i fördärvet nu...

Jag skulle ge pappa det han vill ha,
Albert.

–Det handlar om principer.
–Var skulle vi vara utan dem?

Vem där?

Helgon, beskydda oss.
Det är ett spöke där inne.

Ni behöver inte vara rädd för spöken,
men låt inte mr Penge se det här.

–Han tycker inte om papister.
–Förlåt, mrs Skerrett.

–Jag skulle ha berättat.
–Nej, vi får ha hemligheter.

Gällande arbetsförhållanden för barn
i gruvor. Jag har sammanfattat...

Jag vet,
men jag ville läsa det själv.

Dessa stackars barn
som tvingas arbeta nakna i mörkret.

–Det är inte civiliserat.
–Whigpartiet gjorde inget för dem.

Jag är säker på
att lord M skulle ha gjort något.

Jag är inte så säker.

Lord Melbourne vill titta uppåt.

Han vill inte titta neråt
på de olyckligt lottade.

Viktoria, jag tycker inte det var
lämpligt att bjuda honom i går.

–Han är inte längre premiärminister.
–Exakt.

–Är du svartsjuk?
–Varför skulle jag vara svartsjuk?

Lord Melbourne må ha gått i pension–

–men han är en whig.
Du står över politiken.

Det handlar inte om politik.

Jag trivs i hans sällskap.
Och du i lady Lovelaces.

Lady Lovelace är en intelligent
kvinna som gör ett otroligt arbete.

Och vad är jag?

Ett dumhuvud
som behöver sin makes hjälp?

Det är dags för mig att gå.

–Ska du gå ut nu?
–Ja, Statistical Societys middag.

Jag är deras beskyddare
och ska hålla tal.

–Lady Lovelace är väl där.
–Jag vet inte.

Du får ursäkta mig.

Jag tycker att punktlighet
är en artighet när man är prins.

Albert.

Jag vill inte
att du går på middagen.

Är det en befallning?

Var är min bror i kväll?

Han är
på Statistical Societys middag.

Han missar en god älgstek.

–Han tycker om sfärernas musik.
–Pappa.

Albert är så plikttrogen.

Det beror på
vad man anser är hans plikter.

Albert har alltid tyckt om siffor.

Jag hade mina tennsoldater
och han sin abakus.

Sitt kvar, är ni snälla.
Jag behöver lite frisk luft bara.

Behöver ni någonting, Ers majestät?

Åh, Lehzen, jag står inte ut.

Jag vet att jag borde vara glad...

Det känns som om jag ska i fängelse.

Därför är det av yttersta vikt
att de av oss som tror–

–att framtiden är avhängig
av vetenskapliga upptäckter–

–stödjer mr Charles Babbages
och lady Lovelaces arbete.

Låt oss finna medlen
för att bygga deras nya maskin–

–och därigenom
bli världsledande i beräkningar.

Tack.

–Ers kungliga höghet. Ursäkta mig.
–Javisst.

Drottningen anmodar
er närvaro i palatset.

Ursäkta mig. Förlåt.

–Akta! Se dig för!
–Förlåt.

Prinsen är upptagen just nu.

Säg att jag insisterar.

Förlåt.

Ers kungliga höghet. Ursäkta mig.

Prinsen frågar om det var en order,
ma'am.

–Godnatt.
–Godnatt, Ers höghet.

Viktoria? Viktoria?

Förlåt att jag är sen. Jag visste
inte att ni skulle iväg så tidigt.

Jag behöver inte hertiginnan.
Jag har Emma.

Det är brukligt–

–att äldsta hovdamen följer med
drottningen på officiella ärenden.

Det är ett privat besök.

–Det står inte i hovkalendern?
–Nej.

Som ni behagar, ma'am.

Frågar prinsen så säg
att jag har åkt till Brocket Hall.

Stäng dörren.

Ni har skapat ert eget Eden, lord M.

Det är en tillflyktsort, ma'am.

Vilken lustig växt.

Åh, ja.

Det är en Venus flugfälla, ma'am.

Den intet ont anande flugan...

landar på bladet.

Såg ni?
Hårdare än en tjuvskytts snara.

Något så dödligt
är uppkallat efter kärleksgudinnan?

Man kan undra varför.

Får jag kanske visa er min samling?

Albert. Det finns för många kvinnor
här för min smak.

Kvinnor som dem.

Pappa, om ni inte tycker om
det ni ser...

Jag föreslår
att ni åker tillbaka hem.

–Ers kungliga höghet.
–Hertiginnan.

Drottningen bad mig berätta
var hon är, om ni skulle fråga.

Om jag vill veta var drottningen är,
frågar jag er.

Jag blev förvånad när jag fick veta
hennes resmål, sir.

Det är skillnaden mellan oss,
hertiginnan.

Ingenting som drottningen gör
förvånar mig. Adjö.

Jag vill fråga er om råd.

–Jag är inte längre kvar i politiken.
–Det är en annan sorts råd.

Jag vill prata om... äktenskap.

–Även där saknar jag kvalifikationer.
–Jag har ändå kommit till er.

Jag är i en svår position.

Jag är drottning... och hustru...

och som drottning regerar jag.

Men som hustru...

verkar jag behöva underordna mig.

Ni tänker i banor jag inte hade
kunnat föreställa mig tidigare.

Mr Babbage vill inte
höra mig säga det, men...

–Jag ser ofta svaren i mina drömmar.
–Nonsens.

–Svaren finns i er skarpa hjärna.
–Ni låter som min mor, mr Babbage.

Men natten för med sig avslöjanden.
Min far var poet.

Jag förstår vad ni menar...

tror jag, lady Lovelace.

Då är ni en ovanlig man,
om jag får säga så.

Vi är kanske båda...

Hur säger man på engelska?

Ur funktion.

Hertiginnan.
Precis den jag letade efter.

Jag ville träffa min niece.
Jag vet att ni är som Kerberus–

–som vaktar hennes privata rum.

Ni smickrar mig, sir,
men jag kan inte hjälpa er.

Drottningen har inte kommit
tillbaka ännu från sin utflykt...

Till Brocket Hall.

När jag var sängbunden...

var det en lättnad
att Albert tog hand om askarna.

Men nu känns det som...

Att han fortfarande
vill ha hand om dem?

Jag förstår. Ni vill helst
att han låter bli, antar jag.

Han vill att vi ska ha en stor
familj. Morbror Leopold också.

Men jag är rädd.
Varför vill Albert ha fler barn?

Är det för att jag ska vara borta
så att han kan vara kung?

Kommer ni ihåg när ni bad om titeln
kungsgemål för prinsen?

Ni sa "om folket får tillsätta kungar
kanske de även avsätter dem".

Ja, men inte bara det.

Jag ville inte se er överskuggad.

Prinsen är er make,
men ni är drottningen.

–Han tror han hade lyckats bättre.
–Män underskattar ofta kvinnor.

Han är så kunnig.
Det finns mycket ingen har lärt mig.

Kunskap är inte visdom, ma'am.

Ni har en instinkt
som ni kan luta er mot.

Det är så svårt.

När Albert pratade decimaler med
lady Lovelace såg han så lycklig ut.

Sådana misstankar
är under er värdighet.

Om en man är inställd på att flörta–

–brukar han inte ta till matematik.

Jag har saknat er, lord M.

–Ni får mig alltid att må bättre.
–Det gläder mig.

–Jag behöver lite frisk luft.
–Ja, det är varmt här inne.

Det är mer än det, är jag rädd.

Ni är regenten, ma'am.

Vi är era undersåtar.

Oavsett vilka prövningar
ni ställs inför–

–kan ingenting förändra det.

Inte ens en kunglig råtta
kan dra iväg med en hel cheddarost.

Någon snattar, mr Penge.

Jag ska genast sätta en beväpnad vakt
utanför skafferiet–

–mr Francatelli.

Farbror.

–Är någonting på tok?
–Nej, egentligen inte.

Min betjänt hörde det pratas
om Viktorias tillstånd.

Viktoria?
Har det hänt henne någonting?

Nej, men någonting kommer att hända
henne, om du förstår vad jag menar.

Åh...

Det är ju underbart.
Jag måste gå till henne.

Viktoria är inte här.
Jag tror hon åkte till Brocket Hall.

–Är drottningen tillbaka?
–Det är hon.

Det har varit en påfrestande dag.

Det här kanske hjälper.

Så välutrustad ni är.

Jag går ingenstans utan mitt elddon.

Jag måste komma ur korsetten!
Det känns som om jag ska spricka.

Vill ni att jag ska beställa
några nya, ma'am.

Ja. Ja, jag antar att det är dags.

–När tänkte du berätta för mig?
–Berätta vad?

Att...

Jag försökte berätta i går,
men du ignorerade mig.

–Du borde ha varit tydligare.
–Du borde ha varit här!

Men du lämnade mig här
med din far och morbror Leopold.

–Så du åkte till Brocket Hall...?
–Jag behövde goda råd.

–Peel är här i London.
–Det rörde inte politik.

Är du så naiv?
Allt du gör är politik.

–Var var du i dag?
–På Royal Society.

Är du så naiv? Tror du bara
det handlar om matematik?

–Vart ska du?
–Jag måste komma ur korsetten.

Jag måste andas!

Med regelbunden åderlåtning
och en strikt diet–

–är jag övertygad om att huvudvärken
och mattheten försvinner.

Vilka oskäliga djur.

Den här liknar den ärade
representanten från Bridlington.

Inte nu, Hunter.
Ser du inte att mina vänner är här?

–Brevet är från palatset, Ers nåd.
–Åh, javisst.

Lägg det där. Jag...
Jag läser det när jag är klar.

–Är allt bra?
–Det är spöket.

Jag hoppas det är en pojke.
Jag vill ha en sonson.

Är Drina havande igen?

Jag hoppas, Albert,
att du tar väl hand om Viktoria nu.

–Har jag försummat henne?
–Nej, jag menar bara att Viktoria...

inte är ett problem
som kan lösas genom logik.

Er lycka... Du och Viktoria...

betyder allt för mig.

Sov gott, min älskling.

Ursäkta, Ers majestät.

Ett brev har kommit till er, ma'am...

med sista posten.

Jag beklagar, ma'am, att jag
just nu inte kan komma till London.

Jag gör er besviken, men jag är inte
den som ska hjälpa er nu.

Blicka mot framtiden. Prinsen är
en mycket förstående man.

Jag är övertygad om att han vet
att hans jobb är att stötta er–

–inte ersätta er.

Innerst inne vet ni
att ni måste gå vidare tillsammans.

Vad gäller lady Lovelace–

–kommer ni att se att hon är
mer forskare än flamma.

Snälla, var inte misstänksam.

Jag sätter mina orkidéer i pant
på prinsens tillgivenhet till er.

Jag tar mig friheten att predika–

–eftersom jag vet hur smärtsamt
alternativet kan vara.

Jag är glad att du stannar.

–Det måste kännas svårt.
–Syns det så tydligt?

Jag har ingen brådska
tillbaka till Coburg.

Farbror Leopold vill
att jag ska gifta mig.

Det är ingen brådska.

Äktenskap är inte så enkelt
som det verkar.

Det är för att
ni har förlorat harmonin.

Men genom att lägga till en enda not
kan den enkelt återställas.

Man behöver bara hitta den.

Ers majestät.

–Jag är här för att se maskinen.
–Jag ber mr Babbage.

Min son har ramlat från ett träd
och behöver mig.

Det är säkert inget allvarligt,
men ändå...

–Jag visste inte att ni hade barn.
–Tre stycken.

Jag hade nog kommit längre
i mitt arbete annars.

Moderskap och matematik
går inte ihop.

Äktenskap och barn
är väl en kvinnas öde?

Det finns stunder, ma'am, då...
jag önskar att jag var född till man.

Det är ni inte ensam om,
lady Lovelace.

Var det ett spöke
måste den ha haft en skottkärra.

Och när började spöken
dricka madeira?

–Hallå... Hallå! Stanna!
–Hallå! Kom hit!

–Vänta! Kom tillbaka!
–Stanna!

Vakter! Grip den pojken!
Han inkräktar.

–Fånga honom!
–Vad händer här, gatupojke?

Det var en fin bit spets, frun.

Kommer du ihåg att du kysste mig här?

–Så klart jag gör.
–Allt var enklare då.

Jag vill be om förlåtelse.

Jag tror jag har inbillat mig
saker som...

inte fanns där.

Jag är så lycklig över babyn.

Jag är också lycklig... så klart
jag är, över att få ditt barn.

Det är bara...

Det är så snart...
Det är så snart efter Vicky.

Kan du föreställa dig... hur det är
att svälla upp som en pumpa–

–och bli behandlad som en idiot
bara för att du har fått barn?

Det är vårt äktenskaps
Schattenseite.

Avigsida.

–Jag förstår.
–Gör du?

Gör du, Albert?

I Kensington var jag instängd
i en barnkammare.

Jag vill inte stängas in
i en annan nu.

–Jag vill inte stänga in dig.
–Det vet jag.

Jag vill vara din hustru, Albert...
inte bara en mor.

Jag vill ha dig.

Du har mig.

Du kommer alltid
att vara min älskade.

Alltid.