Original subtitles

"Översatt av PK"

Det här är en historia om vad som kan hända en kille,

när han pratar med en främmande kvinna på gatan.

Titta, där är hon!

Jag visste att jag skulle se henne igen.

- Vart vill du äta lunch? - Det spelar ingen roll.

- Thai mat?

- Hörru, kan du inte se att hon är precis där?

- Nej, vart då? - Precis vid hörnet nära juvelaffären!

Mörkt hår, mörka ögon... - Hur kan du se det härifrån?

- Jag har bra ögon!

- Jag vet inte vilken av dom du menar.

Vi kommer aldrig att få ett bord, Josh!

- Okej, gå i förväg du, jag hinner ifatt dig.

Jag måste få träffa henne den här gången.

Ursäkta mig! Jag är ifrån känslobyrån och jag måste ställa dig en fråga.

Är du gift eller kär? - Och jag behöver bli lämnad ifred!

Gå härifrån.

- Vet du, jag visste att du skulle vara rak första gången jag såg dig..

..och när var det, kanske du undrar? Jo, varje dag vid lunchtid.

Jag ser dig alltid här ute och har velat komma fram och säga hej!

- Hej! - Hej, hur är det med dig?

Och varje dag tappar jag alltid bort dig i folkmassan.

- Du kan ge mig 30 sekunders försprång och tappa bort mig igen!

- Akta dig!

Du blev nästan överkörd. - Det blev jag inte!

Jag är fullt kapabel att korsa gatan på egen hand.

- Inse det, jag räddade precis ditt liv och därför är jag ansvarig för det,

åtminstone tills efter lunch så,

ta tag i en arm!

- Jag har träffat otäckare killar än dig, jag kan bara inte minnas när!

- Jag visste att du skulle vara charmig!

Du kan kalla mig Joshua.

- Varför är jag så stygg mot dig?

- Vad? Är du inte så här mot alla du träffar?

Jag vet vad det är! Du är arg för att du inte fick något på din födelsedag, visst?

- Eller hur? - Nej!

- Vad är det som händer? Hur är det med dig?

- Jag säljer Sony Walkmans... - Jag tar den!

- Jag vill inte ha något av det här!

- Klart att du vill, de här grabbarna måste jobba för att försörja sig.

Om de inte fanns vore du tvungen att handla i en butik,

och betala skatt,eller hur? Okej ge mig den handen!

- Du är bara en aning tokig! - Bara en aning.

Titta vad fint det ser ut! - Åh förtjusande!

Jag uppskattar din genosoritet men jag är inte intresserad av att dejta,

dig eller någon annan!

- Du är fullständigt osocial, vilket är uppmuntrande.

Ingen konkurrens! - Du skulle inte gilla mig om du lärde känna mig.

- Den risken tar jag.

- Om du ursäktar, jag har en läkartid.

- Jaså, är det något fel med dig?

- Nej, det är inget fel på mig... - Berätta, vad har du dragit på dig?

Jag bara skojar! Det är alltid skönt att ha någon att gå till doktorn med,

någon ute i väntrummet, som väntar..

- Jag uppskattar det! Kan du gå tillbaka med det här?

- Det är okej, oroa dig inte, den är oförstörbar, precis som jag.

- Skänk lite småpengar! - Vad sägs om lite varor?

Vad sägs om imorgon? Jag möter dig utanför din byggnad...

- Jag är väldigt yr!

- Du är verkligen sjuk, eller hur? - Det blir snart bra.

- Vad är fel? - Jag önskar att alla lämnade mig ifred!

- Vad har jag nu gjort?

Okej oroa dig inte, jag kommer inte lämna dig, okej?

- Hon är nere, skicka in Ambulansen.

- Jag är ledsen! - Det är okej.

- Jag är ledsen att utsätta dig för det här.

- Nöjet är mitt! Låt mig ta av mig jackan.

Kan någon ringa en ambulans, okej? -Okej!

- Okej, lyft på huvudet.

Okej, lägg ner huvudet, såja!

- Det verkar som att du föll för fel tjej.

- Se hur snabbt du fastnade för mig?

- Vad har hon fått att dricka?

- Jag borde sluta med mina trippel Martini luncher.

- Speciellt utan mig.

- Du bör inte släppa mig ur sikte, Josh!

- Det är en riktigt bra idé.

Jag stannar med dig, oroa dig inte för något.

- Hej killar, hon är här!

Vi promenerade bara och hon föll ihop.

- Jag har känt mig konstig hela dagen.

Jag är på väg till doktorn.

- Vilket sjukhus tar ni henne till? - St. Francis!

- Okej, St. Francis!

- Jag vet inte ens era namn. - Cheryl.

- Cheryl, vad har du för efternamn?

Vad?

Vad? Jag kan inte höra dig!

Jag slutar klockan sex, då kommer jag ner och träffar dig, okej?

Du, Stanley, är det okej om jag går tidigare?

Jag har en tjej på sjukhuset. - Sjukhuset?

- Japp - Personligen gillar jag mina friska,

men gå du!

- Hej, hur är det med dig? En ung dam fördes hit idag,

ungefär ett, kvart över ett, denna eftermiddag.

Hon föll ihop nära 57:e och 5:e avenyn.

- Hennes namn tack!

- Hon heter Cheryl.

- Allt är sparat under efternamn.

- Hon är medellång, har vackra ögon, mörkt hår.

Jag hörde henne säga till ambulanspersonalen att hon är diabetiker, om det kan hjälpa?

- Ursäkta! - Förlåt.

- Det var inte till någon hjälp alls.

- Jag har varit här sen tio i morse och ingen sån har kommit in.

- Och detta är det enda St. Francis sjukhuset?

- De skulle aldrig ha kört henne hit om hon blev skadad på 57:e och 5:e.

- Vänta, jag sa inte att hon var skadad, jag sa att hon föll ihop.

- Ge mig ingen attityd, de skulle ha fört henne till Roosevelt Sjukhus.

Ta den här och stör dom istället.

- Tack så mycket. Ursäkta, jag kan inte läsa detta?

- Ansträng dig mer.

Och glöm inte dina rosor.

- Dom är till dig.

- Vi har bara haft en Jane Doe här idag, en kvinna runt 60 år.

Vad har du för relation till henne?

- En vän.

- En väldigt nära vän, om du inte ens vet hennes efternamn.

- Doktorn, varför är jag fastbunden?

- Bli inte upprörd,du trivs här

- Varför låter dom mig inte ringa? - Vi kommer låta dig ringa ett samtal.

Vi låter dig ringa din rumskamrat, och du ska säga exakt det jag talar om för dig!

- Det här är inte ett vanligt sjukhus.

- Vi kan göra saker här som dom inte kan göra på andra sjukhus.

Vi kan bota diabetes.

- Det är inte möjligt.

- Vi tar delar av bukspottskörteln från en gris..

och sedan lägger jag ett membran över dom som jag har utvecklat för dom.

Vi inplanterar det i din kropp, och du behöver aldrig mer insulin igen.

- Sluta! Sluta!

- Jag är ledsen men jag gillar att röra vid människohud genom en kirurghandske.

Du gör de andra upprörda.

- Finns det andra?

- Ja det finns många andra.

Men jag lovar att operera dig före någon av dom!

Du måste bara vänta en dag eller två, det är allt.

Du tänker döda mig, eller hur?

- Ja, så småning om.

Men jag lovar dig, du kommer ha perfekt hälsa innan du dör.

Är det inte fint?

- Serietidningar? Hittar du på serietidningar?

- Tja, någon måste ju göra det.

Förr brukade jag gilla gamla skämtböcker, och speciellt de gamla serierna.

De fick mig att uthärda gymnasiet.

Men nu för tiden är de för bisarra, och konstiga..

Serietidningar skrämmer mig nu för tiden.

Du måste vara lättskrämd, för att vara en polis menar jag.

Jag vill berätta en sak, som...

jag inte har anförtrott till många som har kommit in här. Sitt!

Jag hade ett nervöst sammabrott en gång. - Verkligen?

- Efter 14 år i kåren kom det över mig utan någon förvarning alls.

- Jag vet att poliser har mycket press på sig, med höga självmordstal...

- Jag sa ett nervöst sammanbrott!

- Jag har aldrig haft något.

- Inte?

Du ser ut som en mycket driven ung man.

Har du några karriärproblem?

- Om jag inte gör färdigt elva stycken innan fredag,kommer jag ha det!

Det här är hon, kommissarien.

- Jag vet vem hon är! ja...

Veronica från serietidningen Acke. Hon ser ut som Veronica.

- Nej, det gör hon inte.

- Du kanske har hittat på henne?

- Och varför skulle jag vilja göra det?

- När jag tänker på det så finns det en polis på mordroteln,

som ser ut som Sopprot.

Han blir jämt förbannad när jag säger det.

- Kommisarien, tror du att vi kan hitta henne?

- Sitt. - Ja herrn.

- Vad tror du att det var som hände?

Ambulansen hämtade henne, men vart åkte dom?

- Jag vet inte!

- Dom kanske har tappat bort henne. - Tappat bort henne?

- Ja.

Dom kanske stannade vid ett trafikljus, och hon föll ur?

- Det är osannolikt, kommissarien.

- Hör på mig. Hon kommer dyka upp!

En grej med kvinnor är att de alltid dyker upp.

Och när hon gör det så fråga vad fan hon har för namn!

- Får jag rita ambulansen till dig?

- Jag kan inte hindra dig.

Vad vill du?

- Glöm inte bort att du har en tid hos tandläkaren klockan fyra.

- Hur i helvete kan du veta det?

Har du rotat i mitt skrivbord igen?

Hur kan du, så fort jag får ett hål, veta om det före mig?

- Jag vet inte vad du pratar om.

Din bilförsäkring måste betalas idag!

- Försvinn från mitt kontor!

Du sa att du skulle rita mig en bild?

- Jag håller på med det.

- Som jag sa, hon ser fortfarande ut som Veronica för mig.

- Tack!

- Och det där ser ut som en riktigt gammal ambulans.

- Vad?

Vad gjorde jag för fel?

- Du var inte särskilt övertygande. - Åh, tack!

- Och du är inte speciellt observant. Inget bra vittne alls!

- Varför är det så viktigt för alla att misstro mig?

- Besvärar du alltid flickor på gatorna?

- Jag vet att det låter hemskt,okej?

Men jag var bara tvungen att göra det.

- Hon måste ha gett dig ett bra intryck eftersom du gör allt detta?

- Och?

- Du verkar lite mer normal än de flesta andra stollar som går hit.

- Tack så mycket! - Varsågod.

De flesta av dom är förföljda av utomjordingar.

Men inte vet jag, du kanske tror att utomjordingar körde den där ambulansen?

- Oja!

- Hur såg förarna ut?

- Ja du vet, som folk i uniform.

- Allt du ser är en uniform.

- Tack så mycket.

- Du får mig att undra, varför en attraktiv kvinna som du vill bli en polis?

- Att växa upp i stan och alltid känna sig som ett offer.

Sen helt plötslig har man en polisbricka, en pistol..

och ett par handbojor och man känner sig inte som ett offer längre.

- Har du skjutit någon nån gång? - Nej, men jag är alltid hoppfull.

- Vad menar du med att du inte kan ge ut sån information?

Vilken sorts sjukhus är detta?

Nej, glöm det! Jag hittar henne själv.

Tack för inget!

- Tappat bort något, Josh?

- Hon. - Wow, det är en hyfsad förlust.

- Ja, hon ser faktiskt mycket bättre ut än på den här.

- Det tror jag, men jag vill fråga dig om en sak, Josh.

Hade du tänkt jobba något den här morgonen?

- Vad är det för mening, Stan? Allt jag ritar ser ut som henne, titta här.

- Ja, jag har märkt det och tycker att vi borde prata om det.

Men inte här, kom så går vi.

Dina teckningar har alla sett likadana ut.

När du fick manuset så trodde jag att du skulle förstå vilken möjlighet det här var.

- Det gör jag, Stan.

- Jag vet, men jag vill inte se dig sabba allt för en tjej.

- Stan, har jag någonsin svikit dig?

- Nej. - Kvällar, helger, vad du än behövt.

- jag har bytt bort hela mitt jäkla liv för den här serien.

- Du måste lösa dina egna problem på din egna tid, okej?

Du gör det du måste göra och jag gör det jag måste göra.

- Har du sett den här kvinnan?

Känner du henne? - Ja, hon är min rumskamrat.

Känner du henne? - Skulle du kunna göra oss sällskap?

- Varför går du runt på 5:e avenyn med den där?

- Du har haft koll på mig, eller hur? - Jag vill ha ett svar.

- Okej.

Hon har inte varit på jobbet på några dagar.

Och du är orolig, eller hur?

- Du verkar vara väl informerad!

- Tack.

- Kan jag få en Pina Colada?

- Ta med en Pina Colada till henne.

Hon är en diabetiker, visst är hon?

- Hon brukar inte berätta det för folk, speciellt inte för främlingar.

- Hon litade på mig, varför kan inte du göra det?

Tackar!

- Vad? Jag borde inte ens dricka den här.

Det var en slump att vi blev vänner, okej?

Jag är själv diabetiker.

En dag går jag till kylskåpet på kontoret, och där står hennes insulin, bredvid mitt.

- Kan någon ha blandat i nåt i insulinet?

- Vem skulle göra något så dumt?

- Jag vet inte, någon som vill göra henne sjuk?

För att ha en anledning att ringa en ambulans.

- Du, försök inte skrämma mig!

- Jag försöker inte skrämma dig. - Hon är säkert redan hemma.

- Ja, det är hon nog. - Ja, det är hon!

- Det finns en telefon, precis där.

Slå henne en signal! - Okej, det ska jag!

- Här är en slant. - Å den kommer du behöva mer än mig.

" Det är jag! Jag är ledsen att jag skapar bekymmer för dig men jag är är i en knipa! "

" Jag måste träffa dig efter 20:30 där jag jobbar på helgerna..."

" Ring inte till polisen, det gör det bara värre för mig."

- Var det hon? Det var hon, visst var det?

- Nej.

- Det var ett meddelande från henne, visst var det?

- Varför ska jag göra detta själv, vill du följa med så är det okej!

Det blir bara du och jag, inga poliser, okej?

- Okej, inga poliser! Vart ska vi?

- Vi är här. - Var är vi?

- Det är här hon jobbar på helgerna. Hon får bra med dricks.

- Efter där räkcocktailen borde jag vara berättigad att få veta hennes efternamn.

- Vänta här och om hon vill träffa dig så vinkar jag.

- Okej.

- Var är allihopa?

Stängde ni tidigt ikväll?

Cheryl!

Josh!

Josh! Hjälp mig! - Jag är här.

- Lugna ner dig, vad sa du att du hette?

- Joshua. - Lyssna nu Joshua!

De lokala gängen bryter sig in där tre-fyra gånger i månaden,

och släpper ut hästarna och...

- Konstapeln, ungdomar gör inte ett hål i en jävla dörr..

- Vem tror du gjorde det då?

- Du en kvinna blev kidnappad ikväll.. - En kvinna kidnappad?

- Nej, jag sa inte det, du kan du kontakta kommissarie Spencer

vid 33:e distriktet, okej? Och berätta för honom vad som har hänt?

Säg att det var Joshuas ambulans, okej?

- En vadå?

- Glöm det!

Jag ringer honom själv hemifrån.

Kom igen Spencer! Ring mig, jag kommer svara.

Ring tillbaka, det är lugnt.

Kom igen!

Vi kommer hitta dig raring.

Det kommer vi göra.

- Vad i helvete? - Det är jag Patty, öppna dörren,

jag är sjuk.

- Jisses du ser hemsk ut! - Patty, det är något i mig som vill ut...

Jag måste kräkas!

- Du bjöd ut mig en gång, till en dålig konsert,

ringer aldrig efter det och nu vill du spy i min lägenhet?

Okej!

Du måste åka till ett sjukhus! - NEJ! NEJ!

- Vad är det med dig? Du kan vara döende!

- De vill att du ska ringa, de vill att du ska ringa...

Å gud, ring inte! Ring inte Patty!

Patty! Lägg på!

- Louise, om han krampar så låt honom inte svälja tungan!

- Nej! Nej!

Jag kliver inte upp!

Nej! Nej! Nej!

- Streta inte emot Josh, de försöker hjälpa dig!

- De kommer döda mig!

De kommer döda mig Peg!

Patty! Patty!

Titta ordentligt på dom här killarna, kom ihåg deras ansikten.

Du kommer vara ett vittne Peg, kom ihåg deras ansikten...

Nej! Nej!

Gör det inte!

Nej, nej nej!

- Nå, det verkar som att sammanbrottet jag förutsåg hände ganska snart!

- Kommisarien, du är här! Du är en av dom!

Visst, du lyssnade inte, du täcker för dom, visst?

Det är därför du är här! - Absolut, Josh!

Vi är alla med på det! Det är en konspiration.

Hela sjukvårdspersonalen och New Yorks poliskår.

Vi är alla ute efter dig.

- Jag förstår! Det här är ett sjukhus, visst?

Och du är en riktig sköterska, och du är en riktig polis

Jag är ett misstag! Eller hur?

Kommissarien!

De två dumbommarna...

- Du blev hämtad av utryckningsenhet 53,

- Nej! - Och körd till General Sjukhuset.

Du har varit helt galen de sista 3,5 timmarna.

Sätt dig ner nu innan du ramlar.

Jag minns att jag slog sönder saker, eller hur?

Oroa dig inte över det.

Det kommer med på räkningen. - Bra!

- Hoppas du har en sjukförsäkring. - Ja, där jag jobbar.

Där jag brukade jobba.

- Jag hoppas den täcker psykisk sjukdom,

för du kommer vara borta en lång tid.

- Kommissarien! Okej! Okej!

Jag hade fel om sjukhuset.

Men jag hade rätt om de där två dummbommarna,

det var samma två killar.

- Samma killar, är det vad du hävdar?

- Exakt! - Killar, kom in hit!

Okej höjdarn!

Är det dom här två killarna?

- Jag vet inte kommissarien, jag trodde att det var samma killar.

- Jag har inget emot några sparkar, men att spy ner hela ambulansen...

Vilka tror du får städa upp det? - Jag är verkligen ledsen.

- Glöm det, jag hoppas du mår bättre. - Tack

Trevliga killar!

- Vi magpumpade hans mage men det var inte mycket kvar.

- Du, jag vet att jag blev förgiftad, okej?

- Du kanske gjorde det mot dig själv, för att få uppmärksamhet?

Jag pratade med den där flygvärdinnan i din byggnad.

- Patty?

- Hon sa att du är en sorts ensamvarg.

Ja, du går inte ut mycket, har inte så många vänner

- Hon sa inte nåt sånt kommisarien.

- Många tycker att du är udda, Joshua!

Det säger de åtminstone till oss.

En underlig, ung snubbe.

Inte riktigt normal.

Hur ser han ut i dina ögon?

- Varför måste jag alltid få de underliga på min våning?

- Okej, bra! Så ni tror inte på mig!

Bra!

Låt mig åka hem!

- Det vore inte säkert!

Någon försökte döda dig.

Eller så försöker du döda dig själv.

- Du måste stanna kvar för observation. - Minns du den där perversa typen,

som du tog hit skadad förra månaden?

Han påminner mig om honom.

Varför inte flytta honom till Bellview ikväll,

och få bort honom från min våning. - Ja

Har hon rätt, Joshua?

Gjorde du något mot den där tjejen själv?

Är du en av psykopaterna som dödar flickor,

och sen går till polisen och berättar historier?

- Ja visst, säkert, jag dödade Cheryl!

Och hennes rumskompis också! Ja!

Och vet du? Det finns ingen ambulans.

- Se efter honom.

- Ja visst, nu är han mitt problem, vad bra!

- Var ömsint.

- Vet du, du är verkligen attraktiv.

- Du herrn, jag vill inte ha några problem från dig ikväll.

Annars ska du få något som söver dig i 24 timmar,

och ger dig den värsta jävla huvudvärken du någonsin haft.

- Å gud, Florence "mardrömmen"

- Det har jag blivit kallad förut.

Nu ser jag fram emot en lugn och fin kväll.

Så om du behöver något, låt inte mig få reda på det.

Du kommer inte märka att jag lever!

Vilket charmtroll.

- De försöker döda mig också.

- Vilka?

- Vilka?

De där satans läkarna och hemska syster Feinstein! Dom menar jag.

Om jag inte kommer ut ur det här sjukhuset snart, är jag en död anka!

Jag gick inte till en doktor på 9,5 år, och jag mådde bra!

Sen lät jag dom lägga sina händer på mig, och jag blir sämre för varje dag.

- Vad är du inne för? - Vem fan vet?

Dom säger hjärtat, jag säger dålig matsmälting.

Satans svärtade kungsfiskar med cajunkrydda,

Men så länge som jag har en försäkring, låter inte dom där jävla läkarna mig gå.

- Jag antar att vi håller dig vaken?

- Skojar du? Jag älskade varje minut av det.

Och för en gångs skulle har jag tur.

Du är en hyfsad rumskamrat!

- Vad skulle du säga definerar en "hyfsad" rumskamrat?

- En mördande galning som kompanjon, det är en jättebra historia.

Det är ett kännetecken som till och med pressen skulle gilla.

- Av alla tokskallar i den här staden, och jag är speciell?

- Ja, speciellt om du dödade den där tjejen, som polisen antog.

- Ledsen att göra dig besviken.

- Får jag? - Varsågod!

- Varför inte få mig att må bättre genom att erkänna?

- Få dig att må bättre? - Ja!

Berätta alla läskiga detaljer om vart kroppsdelarna är begravda,

jag menar, trots allt så är jag en bra kille, jag behöver en historia.

För mig skulle det betyda mycket.

Och låt oss inse att de vid min ålder försöker få mig att trilla pinn.

Rapporterna som skickas ner av de där jävla läkarna,

duger inte åt den där journalisten som redan har satt upp mig bland dödsannonserna,

och som hoppas att jag snart ska skriva min egen.

- Försöker du säga mig att du är en journalist?

- Den bästa!

- Jag kan ge dig en rubrik, men de skulle aldrig trycka den.

- Testa den på mig.

- Okej.

En ambulans! - En ambulans?

- Som plockar upp New Yorkbor.

Och ingen varken ser eller hör något från dom igen.

Ett förbarmande fordon som egentligen är en mördarmaskin.

- Jag gillar den med den mordiska slashern bättre

Det säljer alltid tidningar, varför inte hålla oss till den?

- Okej! Dra åt helvete. Och kliv av min säng.

- Jag sa aldrig att jag inte ville höra.

Jag sa att jag hellre hör något från Förstapersonsperspektiv som,

" Jag dödade en toppmodel från New York "

Det är en bra historia.

Men du, jag är inte kräsen.

- Vad heter du egentligen?

- Elias! Elias Zacharai.

- Elias Zacharai? - Ja, det är ett långt namn

men det blir en imponerande signatur i tidningsartiklar.

- Vad gör du uppe?

- Mitt Jane Fonda träningspass.

Hur många patienter har du dödat idag, syster Feinstein?

- Det får du aldrig veta! - Har du kissat idag?

- Jag är 73 år gammal, jag har kissat tillräckligt.

- Gå och lägg dig.

- Okej men gör mig inte sällskap.

- Vad gör du?

- Du behöver detta för att kunna sova i natt!

Din rumskamrat pratar för mycket.

- Värre! Jag snarkar!

Jävla Cujunmat!

- Jag tar min rast nu. Dom är dina nu.

- Hej.

Jag har ett domstolsbeslut här för att flytta en av era patienter

tillbaka till Bellevue.

- Vilken tid ni tog på er, var är dina papper?

- Din nattföreståndare har fått allting.

Du är för söt för att omge dig med alla sjuklingar.

- Jag tycker om att känna mig behövd. Mina patienter avgudar mig.

- Det förstår jag.

- Det måste ha rast fortfarande, det är allt de gör på administration, tar raster

medans jag är fast här med sjuklingarna!

Jag behöver en kopp kaffe, vill du ha?

- Jag tar gärna en kopp.

Vet du, jag hatar sjukhus.

Jag tror att jag ska dra på mig något.

Jag gillar din smak för smycken.

- Den här? Det är bara en ID bricka.

- Jag vet, jag har sett dom förut.

Du ser fullt frisk ut i mina ögon.

- Jag är vaken och ändå snarkar jag?

Det är inte jag.

Å gud!

Det är han.

Hörrni.

Vad är det som pågår här?

- Vi flyttar honom till ett annat rum.

- Varför det? Vad är det för fel på det här rummet?

Vad fan är det som försigår här?

Hallå!

Vänta ett tag!

Vad fan är det som försigår här?

Va?

Hörni vad håller ni på med? Jag pratar med er killar!

- Var tyst, det här är ett sjukhus!

Säg inte till mig att det är ett sjukhus, Vad pratar du om?

Vad är det med er två?

Jag gjorde det! kom igen, stäm mig!

Jag känner röklukt! Alla måste ut!

Det brinner!

- Ta med henne,okej? Vi kan använda henne.

Nu sticker vi.

- Hon kan ni få! Ta med henne.

- Vad är det som händer?

- Ledsen, jag kan inte lyfta dig till sängen, jag har haft bråck i 24 år.

- Jag fixar det. Varför kör du runt med mig?

- De försökte ta dig! - Ta mig?

- Iallafall, de ville operera mitt bråck men jag har överlevt ändå, fan ta dom.

- Elias, förklara för mig vem som ville ta mig!

- Lägg dig i sängen, lägg dig!

Det kommer någon.

- Har ni sett syster Feinstein? Hon är inte på sin plats.

- Varför väcker du oss?

- Har du inte koll på din egen personal?

- Hon skulle aldrig lämna sin plats, inte hon.

- Hon kanske gick ner för att se hur det gick med branden?

- Det är ingen brand.

Har du varit borta från ditt rum?

Varför är inte droppet i hans arm?

- Han kanske rev ur den när han sov.

Är det meningen att jag ska ha ansvaret över honom nu, helt plötsligt?

Du sätter en mordisk galning i rummet och jag ska hålla koll på honom?

- Om du tror att du ska få en ny nål så är du galen!

- Wow!

Om du tycker jag är bra på detta ska du se hur jag är med en tarmsköljningspåse imorgon.

- Du har säkert en utsökt smak. - Var tysta nu och somna om,

annars lägger jag en kudde över era ansikten.

- Tack så mycket! Du?

Jag tror inte att du kommer hitta den duktiga systern Feinstein.

jag tror att hon jäklas med en praoelev någonstans.

- Hon skulle inte lämna byggnaden utan sitt insulin.

- Vänta lite, vänta lite! Sa du insulin?

- Inte för att det angår dig men hon är diabetiker.

- De där manliga syrrorna ger mig rysningar.

- Elias, de tog henne pga att hon har diabetes!

- Dom kanske tog henne för att de trodde att hon kunde vara ett bra vittne.

- Ett pålitligt vittne.

Det är bara opålitliga, som du och jag de lämnar kvar.

- Jag måste vara drogad för jag börjar gilla dig.

- Tack, precis vad jag behövde! En komplimang från en knarkare.

Tack så mycket! Klart du gillar mig, jag räddade just ditt liv.

- Du har en poäng där! - Ja.

- Och nu kanske jag räddar din röv. - Vad då?

- De har shiftbyte runt 16:00. - Och?

- Du och jag smyger till andra delen av huset,

sen flyttar vi ut härfrån föralltid.

- Kanon!

- Vad ska jag göra åt kläderna?

- Det är lugnt, inga problem. Jag går och handlar!

- Handlar? - Ja, killen mitt emot kom hit i en fin kostym.

Jag tror det var storlek 38, den kommer passa dig perfekt.

- Det är min storlek.

- Stackars kvinna!

- Å pappa, vi visste att det var nära. - Hon led...

ja men varför var hon tvungan att dö innan mig?

i 21 år lagade hon mat till mig, städade åt mig...

Hon älskade med mig!

Jag skulle ha gift mig med henne!

- Vi borde ha berättat för någon om syster Freinstein.

- Oroa dig inte, jag ska berätta för hela staden via tidningen i morgon.

Chauffören!

Ta oss till New York Post!

Södergatan via floden.

För en gångs skull kommer datorerna på tidningen att komma till användning.

- På vilket sätt då? - Jag ska berätta exakt hur många,

diabetiker som är försvunna, i storstadsområdet.

- Kommer verkligen din redaktör att trycka den här historen?

- Du, kom igen! Har du ingen tro på mig?

Har jag inte gjort bra i från mig så här långt?

Behåll växeln.

De låser efter klockan nio, för många busar här.

- Okej vad gör vi nu? - Vi tar personalingången.

Du Elias! - Vad?

- Där är den! Det är ambulansen!

- Vad gör den här?

- Vad tror du att den gör? Den väntar nog på oss.

- Dom väntar på oss och jag har väntat på dom.

Det här är min historia och jag ska ha den precis nu!

- Elias... - Kom nu, nu går vi!

Jag måste ha den här historien.

- Ta det försiktigt, det är två enorma flåbusar i vita kläder,

som måsta vara i närheten någonstans.

Vi kollar den.

- Det är ingen i bilen. - Ingen är här.

- Dom är här någonstans! - Ja, någonstans i närheten.

- Tror du att du kan få din tokiga kommissarie att komma hit?

- Troligtvis inte.

- Det är en telefonkiosk runt hörnet, gör ett försök, jag stannar här..

och tar ett kort på den här saken! - Nej, vi håller ihop, okej?

- Här är du! Jag har kameran med mig. - Fungerar den där gamla saken fortfarande?

- Skojar du? Hur bra som helst! Det är en av de bästa kamerorna.

Flytta på dig! Jag vill inte knäppa på dig, utan på ambulansen!

Vad tusan är det här?

Den fungerar alltid! Jag tog ett kort en gång på en avrättning i elektriska stolen....

Vad tusan hände här...

- Jag har inga pengar, har du ett mynt? - Ja, här.

- Kan du numret? - Ja, jag har ju bara ringt det typ 25 gånger.

Okej, det ringer!

Hallå! Jag måste får prata med Kommissarie Spencer!

Ja, han har letat efter mig! Mitt namn är Joshua Baker.

Ja, de letar efter honom nu. - Jaså? Okej!

Hallå Spencer? Du låter långt borta, var är du?

- De kopplade samtalet till min bil.

Jag har letat efter dig! Du skulle inte ha smitit från sjukhuset!

- Så nu är jag viktig för dig? Nu är jag viktig för honom!

- Och sjuksköterskan är försvunnen! Vart fan är du?

- Vad? Spencer? Du försvinner! Jag hör bara brus!

- Hörru, nu fungerar kameran! - Hur snabbt kan du ta dig till New York Post?

- Jag är nära Östravägen, jag kan vara där på 6 minuter!

Så stanna där du är! Gå ingenstans.

- Ambulansen är här! Ring efter förstärkning, stor förstärkning, okej?

- Jag behöver ingen förstärkning för att plocka in dig.

- Spencer, jag pratar inte om mig, okej?

- men tusan också...

- Vilken lyckträff! Vi var precis och letade efter er en våning upp.

- Jaså? Och vi har letat efter sjuksköterskan.

Jag ser att du har bytt uniform sen du var på sjukhuset.

- Din rumskamrat måste vara här någonstans.

Var är han?

- Skojar du? Vad har jag för nytta av att göra livet lättare för er killar?

- Kom igen, ge mig kameran.

- Kameran?

Vill ni inte bli fotade så blir ni inte fotade!

Vem vill titta på fula jävlar som er i alla fall?

Garantin är slut på den ändå, det är en gammal skrotpryl.

- Vart ska du ta vägen?

Jag brukade simma i floden när jag var liten!

Vill ni grabbar följa med mig dit? Kom igen!

Kom igen, alla fyra..

Jag ger mig!

- Nej, gör något som nån annan föreslår för en gångs skull, okej?

Kom inte hit ensam!

- Hörru du, grabben! Tala inte om för mig hur jag ska sköta saker!

- Nej....nej...nej!

Nej...Elias....

Elias...

Din rackare!

- Där ser man!

Ställ er bakom bilen!

- Vi har en patient med hjärtstillestånd.

- Jag vill se honom!

Öppna dörren!

- Roligt att se dig! Du kanske kan eskortera oss till sjukhuset?

- Roligt att se er också!

Kliv ur och ställ er här där jag kan se er!

Ställ er här.

Okej, dra ut honom!

- Du kan bli orsaken till att han avlider.

- Det är en jävligt gammal ambulans.

Försiktigt.

Ställer er där jag kan se era händer.

Vänd er mot fordonet!

Herrn! Det är polisen.

Herrn?

- Skynda er, nu drar vi.

Ja!

- Det är konstapel Malloy.

- Vad vill du? - Öppna dörren, Josh.

- Vad gör du här?

- Du har lämnat runt ett dussin meddelanden till Kommissarie Spencer.

- Och?

- Jag kollar hans meddelanden.

- Vet han om det?

- Han sjukanmälde sig för influensan.

Jaså?

- Så jag åkte till hans lägenhet. - Ja?

- Han bor ensam, jag var orolig för honom.

- Ja?

- Ingen var hemma!

- Jaha?

- Så jag åkte tillbaka till kontoret...

och jag letade igenom hans meddelanden.

- Jag hade en tjej som dig en gång, hon läste min post.

- Ett av meddelandena var, "varför dök du inte upp igår kväll".

Vad menas med det?

- Det betyder att han fortfarande tror att jag är sjuk i huvudet!

Vad tror du?

- Grejorna där borta, det är dina, eller hur?

Ditt arbete.

- Av all konst här inne...

hur kunde du veta att det där är mitt?

- Det är lite udda.

- Udda hur då?

Och skruvat.

- Skruvat? - Ja!

Hittar du på texten också, i pratbubblorna?

- Inga ord, bara bilderna! Jag något till dig!

Okej, kolla in det här! Taget för en timme sedan!

- Den där ambulansen igen? - Den där ambulansen igen!

- Synd att man inte kan läsa nummerplåten!

Ja, men det togs av en gammal man med en gammal kamera, vad kan man begära?

- Vem är den gamla mannen?

- Herr Elias. - Vem är herr Elias?

- Han är en kompis till mig som försöker hjälpa till.

- Ännu en försvunnen person?

- Hur visste du det?

- Alla du träffar försvinner.

- Till och med Spencer.

- Jag sa ju att Spencer ignorerade mig! - Han kanske inte gjorde det!

- Så anmäl honom som försvunnen, vad väntar du på? - Nej, jag kan inte göra det!

- Varför inte?

- Spenser har tagit några felsteg på sistone! - Felsteg?

- Jag vill inte att han ska hamna i trubbel.

Varför ringer du till Spencer hela tiden? - Jag har ringt till Spencer,

för att berätta att Cheryl,

hennes rumskompis och sjuksköterskan

är alla diabetiker!

- Så vad har det att göra med ambulansen?

- Okej! Vem som helst kan köpa en begagnad ambulans,

Fixa till den, ta på sig vita rockar,

och åka runt i New York city,

för att hämta upp, vad då?

Diabetiker!

Just det!

- Var är telefonen? - Den är där borta.

Du vet att jag är något på spåren, eller hur? - Ja!

- Okej du trycker nio, väntar på tonen, sen kan du ringa ut.

- Tack!

Jag ska kolla upp ambulansen först!

- Det är från Kommisarie Spencers kontor i 33:e distriktet.

Jag behöver registreringsnummer som hör till ambulanser,

av 1965 till 1975 års modell,

Cadillacs, röda och vita, modifierade..

men de kan vara omlackerade. De kan ha använts vid ett mord.

- Du, tack för att du hjälper mig!

- Nåja, att säga tack är snålt!

- Jag skulle kunna köpa dig en present!

- Det skulle vara en muta. - Jaså?

Tack i alla fall. - Gör inte så igen.

- Varför inte?

- För att du tänker på Cheryl.

Om du stänger dina ögon så är det hon du kysser.

- Det var kyligt sagt.

Vad är det som gör dig så misstänksam mot alla?

- Min polisträning.

Så håll dig på avstånd.

- Ja just det, du vill fortfarande skjuta någon!

- Du skulle bara bli sårad. - Tack!

Var har du din pistol i dom där kläderna?

- Ja, vänta! Jag måste skriva ner det.

- Här.

- Ja.

Vi har mycket arbete att göra!

- Det här jävla stället är livsfarligt.

Här! 5 dollar!

1 dollar per minut, jag behöver 5 minuter!

- 33:e distriktet, Kapten Spencer.

- Tjena snygging, jag är på din 4:e bilskrot,

och det verkar som de har använt en del grejor härifrån.

De grävde även fram en gammal faktura.

" Såld till JR Rosstein, Tomkingatan 32, Manhattan.

- Troligen en falsk adress, men jag kollar upp den.

Och kalla mig inte för snygging.

Jag avskyr sånt.

Kommisarie Spencer har inte dykt upp än.

Chefen har börjat tro att han har skjutit sig igen.

- Skjutit sig själv? Igen?

- Ja, du har ingen aning om hur deprimerade poliser blir över killar som du.

- Okej, jag är på stationen inom en timme,

Jag vill inte missa denna här totala jävla hämnden.

Det är din turdag, Joshua!

Jävla skit..vilket uselt tillfälle att bli rånad.

Vill ni använda telefonen?

Jag ska bara ringa en Taxi först.

- Taxi? Är du rädd för tunnelbanan?

- Jag har bara tivolipoletter!

- Tror du inte att det är säkert? Du ser ut att ha varit i slagsmål förut.

- Jag blev överkörd!

- Jaså? Du kommer bli betydligt mer överkörd den här gången!

- Vill ni ha lite växelmynt?

- Du ville veta allt om oss! Nu får du det!

- Hej killar, hur är det? Det var länge sen sist!

Vart har ni varit?

Kom igen killar! Jag gav er pengar och..

om jag slogs tillbaka för hårt ber jag om ursäkt,

för att jag slog tillbaka över huvud taget, okej?

men de här killarna kommer döda mig!

- Tänker ni döda honom?

- Gå vidare, skitstövel.

- Hörrni killar, vet ni vad som finns i ambulansen? DROGER!

De har morfin, heroin..

de har massor av rena kanyler,

ni behöver aldrig dela kanyler igen!

Ta för er!

- Vi kan väl kolla lite?

- Försvinn!

- Det här är ert område.

ska ni låta honom prata med er så där?

Ge honom spö!

Vadå, är ni fega?

- Vi få ta oss en titt själva! - Ja!

- Kolla, de har allt där inne!

Slå honom! Slå honom med den där!

Slå honom! Slå tillbaka!

Fjollor! Ni är fjollor!

Vint! Vad fan är Vint?

Okej, jag tog just livet av mig!

Herre gud!

Jag måste komma härifrån!

- Han är på väg mot pumphuset!

- Hörru! Hörru! Var är telefonen?

- Vad gör du här inne? - Ring polisen!

Du måste ringa polisen! - Du måste gå ut härifrån.

- Lyssna på mig! Ring polisen!

Du måste ringa polisen åt mig! - Ut härifrån!

Hörrni, detta är stadens vattenreservoar, ni kan inte vara....

- Gå tillbaka till fordonet.

- Han har ett skärsår och blöder ganska mycket.

- Kanske, kanske inte! Okej, vad vet du om det här?

- Ta det lugnt! Jag är detektiv McClosky!

Ta det lugnt! Vi har precis fångat killen,

som begått detta mord, med en kniv i sin hand!

Han är en stor Cubansk kille.

- Var tyst, polisen är där uppe!

Du! Du ska hjälpa oss att sätta dit honom åt mig!

- Kom igen, svara honom!

- Du såg henne, eller hur? - Dom är där borta.

- Du ska vara mitt vittne. Okej?

Ingen kommer göra illa dig.

- Hörrni! Vad gör ni där nere?

Liket är här uppe!

- Ni måste ta dom! Ni måste ta dom, dom är där borta!

Dom är där borta!!

- Vi har dom för helvete!

- Du McClosky, jag vet inget om den döda kvinnan i parken, okej?

Jag försökte bara komma bort från dom.

- Vilka är "dom"?

- Ringde ingen kommissarie Spencers kontor?

- Varför ställer alltid du frågorna?

- Jag ringde Spencer, han är sjuk. - Han är inte sjuk, han är försvunnen.

- Jag känner inte Spencer väl men jag tycker han är en stolle.

- Jag dödade honom inte - Vem sa nåt om att han är död?

- Hallå konstapeln. - Vad har hänt med dig?

- Den här damen kan förklara allt. - Konstapel Malloy, 33:e distriktet.

- Ursäkta mig konstapeln, jag håller förhör!

- Ja, jag känner den här killen. - Sandy, jag var faktiskt i ambulansen.

- Vänta! - De hade mig men jag tog mig ut!

- Här är ambulansen som han ritade.

- Den är det, jag ritade den!

- Vart är fotot? - Jag tappade bort det.

- Vad har den ambulansen med den döda kvinnan att göra?

- Inte ett jävla skit Amor, håll dig utanför det här.

- Vi pratar om det senare.

- Sandy, jag vet att en av kidnapparna heter Vinnie eller Vint.

- Kan du låta mig prata med honom! Hur fick du reda på hans namn?

- Jag slog omkull en väska med hans saker,

några saker föll ur... - Joshua!

- Ja? - Sakta ner!

- Okej, det var en mörkblå jacka med guldknappar och

ett monogram på den vänstra fickan,

det var ovanpå den vänstra fickan.. - Ja.

- Det stod V.I.N.T.

- Du står honom ganska nära, eller hur?

- Vad menar du med det? - Jag menar att jag har

ett potentiellt mordvittne här!

Och du är ute å cyklar!

Så om du inte försvinner, måste jag ringa jag din chef..

och höra om han vet vad du gör!

Titta här, elva diabetiker har anmälts försvunnen de sista två veckorna!

Titta på det här!

- Nu vet jag vart jag sett ditt ansikte förut.

Sopprot! Du ser precis ut som Sopprot!

- Håll käften för fan! - McClosky, gör något åt detta.

- Jag har hört det där Sopprots- skitsnacket sedan grundskolan.

Jag är trött på det!

Så om du inte vill ha tänderna nerkörda i halsen...

- Hörrni killar! - Han började!

- Det här är inte mitt fall.

Under vilken befogenhet arbetar du med det här?

- Låt mig ha honom en minut, sen är han bara din.

- Han är redan min.

Kör på du, men var kvick! - Tack!

- Ursäkta oss!

Du sa V.I.N.T?

- Det var allt jag kunde se.

Men Sandy, jag vet att det bara var en del av namnet.

- Okej jag ska kolla bilköp mot begagnatmarknaden och bilregistret.

- Bra! Har du hört något från Spencer?

- Nej, inte ett ord om honom. - Sandy, ta inte på det.

- Okej, gör ingenting.

- Vad tänker du göra med honom?

- Jag ska hålla honom till vittneskonfrontationen.

Jag tror han såg Kubanen som utförde mordet.

Och jag vet att han kommer erkänna det.

Och du, gå och jaga ambulanserna.

- Tack för att du samarbetade.

- Du Sandy, tack!

Och var försiktig.

- Okej! Nu börjar vi från början.

Vad gjorde du i parken? - Ge mig några minuter med clownen.

- Du McClosky, jag erkänner att jag är dålig på ansikten,

men den här killen ser precis ut som Sopprot.

- De är blå.

- Du har en enastående återhämtningsförmåga.

- Jag kommer bli okej.

När jag kommer härifrån ska jag skriva hela jävla historien.

Och vet du vad jag ska säga om dig doktorn?

Att du är en jävla galning!

- Jag är inte ensam om galenskapet.

Jag skickar patienter till mer än ett dussin,

privata forskningsanläggningar längs hela östra kusten.

- Du menar att du säljer?

Så det tjänas pengar på detta?

- Ja, visst göra man det.

Djurförsök ger oftast missvisande resultat så,

förr eller senare måste vi vända oss till mänskliga försök.

Och dom som överlever min inplantatoperation,

de skickas iväg för fortsatta tester.

- Tills dom dör, visst?

Varför håller du mig vid liv? Jag är ingen diabetiker!

- Jag vet att du inte har diabetes.

Du är mitt förhandligskort. Den unge mannen gillar dig!

- Alla gillar mig!

- Du kanske kan bli övertalad att berätta för polisen,

att han hittade på allting?

Det var bara en av hans serietidnings idéer.

- Du menar att han har gjort dig skiträdd?

- Gör aldrig om det där igen!

- Varför inte?

Jag kommer inte fråga efter någons åsikt, tro mig!

- Jag är väldigt intresserad av att se hur en gammal man,

som du,

kan utstå smärta,

utan att dö.

- Du är ju tokig, visst är du?

Och du vet det!

- vad tänker du göra?

- Lyssna nu din jävel!

- Det tar bara några sekunder innan det når det centrala nervsystemet

- Jaha?

De flesta av er läkare dör knall och fall på golfbanan.

Den enda gången allmänheten går säker,

är när ni inte är i operationsrummet,

utan på golfbanan.

- De är blå.

- Veteranbilar...

Skit också!

Vint!

Det är inte en person..

det är en plats!

Är det okej?

- McClusky här, vem är det?

- Hör på McClusky, det är konstapel Malloy.

- Jaha det är du igen! Vad är det för jävla musik?

- Jag är på Varikgatan 22, på Vintage Club!

Jag tror att jag hamnat i trubbel.

- Var inte överdramatisk nu, konstapeln.

Visst!

Jag hör dig!

Du Baker! - Mmm..

- Du måste vara bra med kvinnor! - Åh ja!

- Hon är ända nere på Varikgatan, och har hittat din ambulans.

- Låt mig prata med henne!

- Ledsen, hon la på!

- McClusky?

Skit oxå!

- Ja?

- Vad är det för fel på dig? Hon hittade ambulansen,

och är i knipa! - Så vi går ner och

bevittnar krogkön?

- Killar, jag måste lätta mitt samvete!

Krogkön är ett slöseri med polisresurser.

Vill ni veta vad jag verkligen såg? Jag är redo att snacka.

- Det var på tiden!

- Personen som knivhögg tjejen i Central Park,

var inte er misstänkte Cuban!

Det var två killar, ambulanssköterskor.

Och de kom undan i en ambulans.

- Jag såg dom två killarna.

- Du snackar inte skit nu va?

- De försökte döda mig, jag var livrädd!

Men nu när jag har NYPD på min sida, är jag inte rädd för något!

Jag kommer identifiera båda killarna och ambulansen.

- Varför i helvete berättade du inte det här för oss tidigare?

- Jag skulle precis göra det när den här mannen,

slog mig i bakhuvudet!

Vilket gav mig en dålig attityd!

Jag ber formellt om ursäkt, jag kan skriva ner den,

ni får den i skrift.

- Varikgatan 22! - Precis vad jag skulle säga!

- Då åker vi.

- God kväll mina damer och herrar och välkommen till Vintage!

New Yorks hetaste och nyaste nattklubb!

Vi har en väldigt speciell gäst med oss ikväll,

Cindy från Chicago, ge henne en fin applåd!

Vi har en bikinitävling runt midnatt....

- Hej gumman!

Jag har allt du behöver precis här!

Vad säger du om att följa med hem till mig?

- Hon är med mig! - Nej, hon vill nog hem till mig!

- Jag sa att hon är med mig! - Jag är med honom!

- Ha det så trevligt.

- Tack så mycket. - Det är lugnt.

Kom så dansar vi! - Nej tack.

- Kom igen, bara en dans!

- Okej, men jag väntar på någon.

- Vi gör honom avundsjuk.

- Vad är det? Är något fel?

- Ja, jag kanske är i knipa.

- Okej? Vilken sorts knipa?

Jag kanske kan hjälpa till? - Nej, jag tror inte det!

Du är stark när du för! - Jag tar lektioner!

- Vart är vi på väg? - En våning upp,

jag vill bara lära känna dig lite bättre!

- Vad finns där uppe? - VIP rummet,

avskildhet..du vet! - Nej tack!

Där är min vän! - Det är ingen där,

ingen som kommer...

- Okej damen, ta det lugnt!

- Inga gäster får vara här uppe! - Jag är ingen gäst!

- Så du gillar inte musiken jag väljer?

- Slå på mikrofonen.

- Jag är polis och behöver hjälp!

Jag skojar inte!

- Skit också, vad har du gjort?

- Håll tyst! - Okej!

- Jävlas inte med mig killar!

- Skit.

- Josh, se upp!

- Sandy! Hoppa!

- Den där jävla saken är skottsäker!

- Vad fan hände här som startade detta upplopp?

- Någon avlossade några skott! - Vem då?

- Jag! - Träffade du någon? - Nej!

- Var inte det smart, att skjuta pistol på en folktät klubb?

Du kan ge din polisbricka en avskedskyss!

- Han försökte få mig till övervåningen i den här hissen.

Vi måste upp dit!

- Kan någon hjälpa mig?

- Polisen! Kom ut dit vi kan se er!

- Ser du henne?

- Nej inte ännu! Det är okej.

vad ska vi göra?

- McClosky här!

Varikgatan 22, andra våningen.

Jag har en massa folk här som får blod, och sånt, jag behöver läkare här uppe!

Är du okej?

Bra jobbat konstapeln!

Jag behöver också likbilen.

- Sharon!

Sharon!

Fokusera blicken.

Kan du se mig?

Okej! Bara lyssna på min röst.

Känner du igen mig?

- Ja!

- Jag har letat över hela staden efter dig!

- Jag tog med mig polisen.

- Vi ska åka hem.

- De tänkte sälja mig...

som ett djur!

- Ingen kommer sälja dig nu! Ingen kommer göra dig illa!

- De tänkte inplantera något i min mjälte.

Och om min kropp hade stött bort det,

hade jag dött!

- Var alla här läkare?

- Jag vet inte!

Några av dom lät mer som...

försäljare.

Du låter dom inte komma undan med det här va?

- De är alla inmålade i ett hörn.

- Tack!

Vad sa du att du hette?

- Joshua!

Joshua Baker.

Du minns inte mig, eller hur?

- Jo visst! Visst gör jag det.

Har du verkligen letat efter mig?

- I hela New York City!

Jag blev nästan dödad några gånger!

- Varför då?

- Jag antar att jag hade gett mig tusan på att jag skulle rädda dig!

- Skulle du kunna göra mig en tjänst?

- Ja, vad som helst!

- Kan du ringa Robbie åt mig och berätta vad som hänt?

- Robbie? - Min pojkvän!

Vi kom inte överens särskilt bra, men,

men sedan jag kom hit har jag haft tid att tänka.

- Ringa Robbie? - Robbie min pojkvän!

- Naturligvis, visst!

- Tack!

- Vad heter han i efternamn?

- Powers.

Ringer du honom? - javisst.

Visst...

Visst..

- Jag kan inte minnas hans nummer men,

han finns i telefonkatalogen, okej?

Robbie Powers, Östra-74:e

- Just nu behöver du stänga ögonen och vila,

så ringer vi Robbie.

- Tack!

- Hur är det?

Vill du använda telefonen och ringa Robbie?

- Jag behöver ingen telefon.

Hörru Robbie Powers!

Din flickvän vill ha dig.

Jag menar, "Skit i honom".

Jag behöver sova!

- Gör det något om jag ringer Robbie?

- Gör det du! - Okej.

- Jag kan döda henne utan att göra ett ljud!

Nu ska ni båda ta mig ut härifrån! Nu!

- Jag trodde du var en riktig polis!

Det var fult.

Elias! - Se vem som är här!

- Det är så skönt att se dig! - Okej, sluta med romantiken!

Du! Snacka inte med nån reporter,ok? - Ingen!

- Kom ihåg att jag får ensamrätt! - Ensamrätt!

- Det här kan ge mig Pulitzerpriset!

- Hej herr Zacharai, jag är Sandy!

Hur känner du dig?

- Stunta i hur jag mår! Ta mig till en skrivmaskin är du snäll!

- Kanske efter att du vilat.

- Först skriver jag, sedan vilar jag,

och om jag sen dör under natten? Spela roll!

- Du McClusky!

Jag är beväpnad och farlig!

- Hörrni killar, han är inte en polis!

- Vem gjorde det där?

- Jag! - Han gjorde det!

- Med den här!

Var har jag sett det ansiktet förut?

- Detta är att åka med stil! - Du förtjänar det!

Ta en drink och titta lite på TV.

- För Elia Zacharai. - Elias!

- Elias.

- Du jag måste vara ärlig med dig!

Jag är lite rädd.

- Varför då?

- För att åka hem och spendera natten ensammen.

Det är fånigt....

- Jag kan stå vakt utanför din dörr.

Skulle det få dig att sova bättre? - Ja, det är bra!

Men tänk om någon tar sig in genom fönstret?

Du skulle inte ens veta om att de var där!

- Jag kan sitta bredvid din säng och hålla dig i handen.

- Det skulle jag tycka om! Men...

Tänk om någon var på andra sidan av sängen, eller,

under sängen? - Åh herre gud!

- Eller till och med mellan lakanen?

Tycker du att du borde vara lite närmare?

- Jag kan vara mellan lakanen, med dig.

- Ser du? Det där fönstret, det är min lägenhet!

Du, tack för skjutsen!

Trevlig kille!

Vilken dag, va? - Ja!

Vad? - Du kommer inte tro det här!

Jag har tappat bort nycklarna.

- Jag tror dig.

- Jag tappade dom nog när ungarna gav mig stryk på skroten.

Sandy!

Fan också!

Kom igen era svin, vill ni ha mig?

Kom och ta mig! Jag är här!

Kom igen! Fan ta er era jävla svin!

Kom igen!

- Du och jag!

Jag hade kunnat bota tusentals människor.

Om det inte hade varit för dig!

Du var tvungen att förstöra allt!

- Jag vill dö din jävel! Kom igen!

- Dö då!

- Ta det lugnt herrn, en ambulans är på väg!

- Dra å helvete!

Dra åt helvete!

Åh herre gud!

Gör ni det här ofta killar?

- Dela ambulans? - Wow!

Wow, du är ett vrak!

- Du är en röra!

- Du är vacker!

"Och det är vad som kommer hända dig,"

"för att du pratar med en främmande kvinna på gatan."

"Översatt av PK"