Original subtitles

Jag ska berätta en skräckhistoria. Det är en historia om de... Förvisade.

De tar över kropparna hos dem som ser dem i ögonen.

De gör det för att lura människor.

Betta! Det är Strias förbannelse. Hon kidnappar barn.

Ni behöver nycklarna för att öppna dörren, ni måste hitta dem.

Andrea, är det du?

-Skynda er! -Kom igen!

-Den öppnas inte! Hjälp mig! -Fort!

Jag tror de här barnen har gått till fel hus.

Nu har alla glömt bort oss! Det är som om vi inte existerar längre.

Jag var precis i ditt underbara slott,

för att befria ett av barnen som kidnappats av din mamma!

Annanstans är inte det paradis som du sagt. Giulia hade rätt!

Jag är inte din son längre.

-En ny plats visas i spelet. -Galna Systrarnas hus.

Välkomna, unga riddare.

Jag behöver dina tjänster, Förvisade.

Jag ska hitta nycklarna... och föra tillbaka din son till dig.

Ni lyckades lösa alla gåtorna

och visade er värdiga att hitta de magiska nycklarna.

Men nu blir det riktigt svårt, för era liv står på spel.

Kom, stå inte bara där. Vi har inte mycket tid på oss.

Kom med.

Visst är det här spelet som vi kom på fantastiskt?

"Riddarna av Castelcorvo", det var vi som uppfann det.

-Är det sant? -Coolt, bra gjort.

-Jag gillade appen. -Vilken?

-Appen. Ni gjorde väl spelet? -Javisst!

Hur kan ni då inte känna till appen?

När vi skapade spelet var det bara ett enkelt brädspel.

Det kommer alltid på något nytt.

Sätt er. Känn er som hemma.

Tycker ni om vårt hem? Det är jag som har inrett det.

Nej, det var faktiskt jag.

-Nej, jag. -Nej, mest jag.

Okej, vi gjorde det båda två.

Kom hit. Ja, du. Känn dig som hemma, pojk.

Så där ja. Vill ni ha lite te?

MÖT MIG PÅ TORGET DET ÄR VIKTIGT

MIN MAMMA ÄR BESVIKEN PÅ MIG, KAN VI PRATA?

GIULIA, NI ÄR I FARA

Åh, vår kära Arturo.

Nå, var ska vi börja?

Låt oss presentera oss. Jag heter Diana.

Och jag heter Atena. Som ni kanske förstått är vi också häxor.

Stria använder bara sin magi för sin egen personliga vinning.

Medan vi försöker tänka på allas bästa.

Men under en kort tid arbetade vi med Stria.

Ja, precis. Vi var hennes assistenter.

Så ni kidnappade också barn?

Fast det var inte så hon förklarade det för oss.

Hon sa att vi räddade de barnen från svåra familjeförhållanden.

Men det var inte sant, eller hur?

Hon vill inte bli gammal!

Hon använder de tillfångatagna barnen i Annanstans...

för att skörda energin hon behöver för att förbli ung för evigt.

Ung... och stark.

Allting som de barnen förlorat i Annanstans,

deras minnen, det är där hon får sin kraft ifrån.

När vi fick veta sanningen beslöt vi att stjäla nycklarna från henne.

Och vi gjorde en trollformel, så att alla skulle glömma det, inklusive vi själva.

Minnen är aldrig säkra när Stria är involverad.

Öppna dina ögon och titta på mig.

Var är barnen med nycklarna?

Öppna dina ögon.

Om jag liknar dig kommer den lilla flickan lita på mig

och jag behöver inte göra henne illa.

Jag känner till din sort, Förvisade! Ni är alla lögnare!

Du har rätt.

Du har tur.

Din mamma vill att jag skyddar dig.

Jag måste hålla dig borta från flickan.

Ha så kul där inne.

Nej, öppna!

Öppna dörren!

Öppna dörren!

Varför förstörde ni inte nycklarna?

Om de förstört dem

skulle de bortglömda barnen för alltid varit förlorade till Stria.

-Precis! -Jag har också en fråga.

Varför gav ni oss det konstiga kortet i trädgården den dagen?

Arturo sa till oss

att ni hade varit osjälviska och modiga när ni stod upp mot de äldre pojkarna.

Ni var smarta.

Och för att ni två klarade schacktestet.

Häst slår dam.

Schackmatt.

Hjärta, mod, intelligens. Ni visade er värdiga.

Titta, det fattas en bit.

Länge leve Riddarna av Castelcorvo.

Det är synd att ni alla är dömda att vara bortglömda för alltid.

Såvida inte ni kan besegra Stria en gång för alla!

Det finns ingenting... hon inte kan göra!

Förutom att vara modig och godhjärtad.

Fantastiskt, det är perfekt.

Så kallt det är.

Jag kommer!

Hej, kan jag hjälpa dig?

Jag vill ha barnen och de två magiska nycklarna.

Ni är inte som andra barn.

Precis som ni kunde hitta de två första nycklarna,

kan ni hitta Midnattsnyckeln.

-En tredje nyckel? -Javisst!

Men den här har inte vi gömt.

Det är Stria själv som har gömt den.

För det är nyckeln till hennes hjärta.

Stackare, hon lever sitt liv utan känslor.

Annars skulle hon förlora alla sina krafter.

Magi kan få oförutsägbara konsekvenser

när känslor är inblandade.

Jag träffade en kille idag.

-Jag heter Giulia. -Zeno.

Du kan väl ge mig ditt mobilnummer?

Så måste vi inte stöta på varandra hela tiden.

-Vill du ta en promenad? -Okej, gärna.

Vi ses snart!

Hej då, Zeno.

Jag var precis i ditt underbara slott

för att befria ett av barnen som kidnappats av din mamma!

Omöjligt. Här, det var väl den du letade efter?

-Ja. -Ta den.

Det enda sättet att besegra henne är med Midnattsnyckeln.

Det är därför hon lämnat den hos hos den mest fruktansvärda av alla,

Viskningarnas Herre.

Och var är nyckeln?

Ingen vet! Förutom Stria och spelet.

Så, barn. Ge oss ingredienserna ni samlat in.

Blad från allaudia procera.

Hemmagjort papper.

En korpfjäder.

Nu har Strias förbannelse tillfälligt hävts.

Vänta. Titta, vi är tillbaka.

-Jippi! -Ja!

Tillfälligt hävd, inte bruten.

En tillfällig frist, bara tillräckligt lång

för att ni ska hinna hitta den tredje nyckeln.

Hur mycket tid har vi?

-Till nästa fullmåne. -Nästa torsdag.

När den tillfälliga förtrollningen slutar verka

kommer vi inte minnas att vi träffat er.

Ni kommer till och med glömma varandra.

Det är bara Stria som kommer minnas och...

hon kommer jaga er tills hon får tillbaka sina nycklar.

Det finns något hon inte räknat med.

Det är vi som kommer jaga henne.

Tänk om...

Nå...

Nå, varför står ni bara där?

Vad? Hallå, vad står på?

Mamma!

Åh, pappa!

Jag har saknat er så mycket.

-Saknat oss? -Ja, ett ögonblick trodde jag...

Vad?

Inget, det spelar ingen roll.

Varför är det så kallt?

Dörren är öppen.

Var är faster Margherita?

Hon är kanske där inne. Vi kollar.

Okej.

Det är ännu kallare inomhus.

Faster, var är du?

Faster?

Hej, barn.

Är ni hungriga?

Ska jag laga något åt er?

Hon är konstigare än vanligt.

Minns du historien som Betta berättade?

Den om spöken som tar över människors kroppar?

-De Förvisade? -Ja.

Vänta.

Faster... har du matat strutsarna?

Ja, strutsarna har fått mat.

-Hon är en Förvisad! -Se henne inte i ögonen! Spring!

Spring!

Spring i väg, barn.

Att slåss mot mig är bara slöseri med er energi.

Vad hände?

Vår faster var inte sig själv.

Hon var en Förvisad.

Du skojar med mig, va?

Nej, jag skojar inte. Som tur var märkte Giulia det direkt.

De Förvisade kunde inte veta att hon inte har strutsar än.

Så jag ställde en kuggfråga och de föll för den.

Men varför var de Förvisade i ert hem?

Vet inte. Stria måste ha skickat dem.

Hon letar fortfarande efter nycklarna. Kan vi sova här i natt?

Ja, självklart.

Men om de Förvisade kan ta över människors kroppar,

då betyder det att vi inte kan lita på någon.

Hur ska jag nu kunna veta om mamma verkligen är min mamma?

Om det känns väldigt kallt att stå nära någon, spring.

"Borta från vind och ljus väntar det sista provet på er.

"I huset utan fönster och dörrar,

"där han bor, som allting hör och alltid ljuger.

"Ni måste visa mod för att gå in i huset, där män av sten bor."

Kom igen, passa!

Vad väntar du på? Kom igen, Stè!

-Jag fick dig! -Nej!

-Du träffade ribban. -Ja.

Passa den hit.

-Ledsen, Aldo. -Vart sköt du den?

Vad gör du, Aldo?

-Fryser ni inte? -Fryser?

Vem är du? Vad vill du?

Jag vill ha er.

Nu hittar vi nycklarna.

Undertexter: Sara Hartlow