Original subtitles

Om det är nåt cancern har lärt mig, är det att inget blir som man tänkt.

Om man inte ställer in sig på att allt kommer att gå åt helvete.

Då slipper man bli överraskad.

Du är ledsen. Gå och vila i stället.

Nej, det är lugnt. Det är skönt att tänka på nåt annat.

Om kamerateamet frågar säger vi att jag tycker att cancer är sorgligt.

Sitt still.

-Det känns som att nåt är fel. -Du är perfekt. Allt är perfekt.

-Nånting kommer att gå åt helvete. -Du är bara nervös. Du har övat.

Du är skitsnygg. Folk kommer inte att tro att du har haft cancer.

Ens magkänsla stämmer inte alltid.

Den fick mig att gå till gynekologen. Det var cancer. 1-0 till magkänslan.

Hör du? När har det nånsin varit så här tyst hemma?

Aldrig.

/SNARKNINGAR/

-Det är ett mirakel! -Men vad är det som...?

Hon har stressat och städat som en tok. När hon var klar satte hon sig.

-Och somnade. -Det är verkligen jätterent.

Ni ser ut som den perfekta familjen. Vad var det jag sa? Allt löser sig.

Vad är värre än nån som inte sover? Nån som är sleep deprived som väcks!

Det är ju ett par timmar kvar.

Vi väcker henne i sista stund så hon inte får ett anfall framför kameran.

-Pappa? Vad gör du? -Inget.

-Ska inte du filma nånting? -Jag tränar på att inte dokumentera.

-Varför måste du börja med det i dag? -Vi skulle ju bete oss normalt.

Och hur tycker du att det går?

-Jag kan ju filma om du vill. -Ja, tack!

Aj aj, kapten.

/PIP/ Access granted.

/DÖRRKLOCKA/

Fuck! De är jättetidiga!

-Vad gör du här? -Vad fan gör du här?

Nycklarna funkar inte.

Du har ju bytt lägenhet med mina föräldrar.

Shit, sorry. Hjärnan är helt off.

Jag måste fucking kissa. Du måste låta mig kissa.

-Shoo. Vart ska du? -Vad fan tror du?

Vad fan? Jag fattar inte. Hon vill väl bli upptäckt av kamerateamet.

-Skulle de inte filma här i dag? -Det kommer du ihåg? - Ta bort henne!

Bakos verkar ha somnat på toaletten.

En fucking stress-cigg. Skjut mig! Vissa röker hur mycket de vill!

De knullar runt utan skydd! Jag har kondom varenda gång och får cancer!

Baby, du har tänt ciggen på fel håll.

Fuck!

Snälla, kan du köpa ett paket cigg? Jag lovar att sluta sen.

Du är vuxen. Köp dina egna cigg.

Mehmet svarar inte på meddelandet.

Du ska ändå inte röka, så det är bara bra.

-Du har helt rätt. Jag kan sluta. -Du kan sluta röka.

-Jag behöver inte cigg. -Hundra procent!

Det blir bra. Jag behöver inte röka!

Ett paket såna här, tack.

-Hej. -Tja.

-Hur är läget? -Så bra.

64 spänn.

/DÖRRKLOCKA/ Det var bara det som saknades i dag.

Jag skiter i om du har gjort ditt livs misstag. Hon har släppt dig!

Man leker inte med andras känslor, särskilt när man är så tråkig som du.

Det är inte okej att dyka upp här. Var normal och lägg ut selfies, så...

Alice! Jag ringde och sa att hon skulle komma och lämna min bettskena-

-så att jag inte snarkar.

Jag är ledsen att vi har gjort slut, men jag är glad att vi är vänner.

Man kan känna flera saker samtidigt.

Du är färdigbehandlad.

Kom.

Okej...

-Sorry, jag... -Du har lite kvar.

Jag ska vara med i tv. Vad fan snackar hon om?

Alice? Jag riggade ljus i lillebrors rum så det är bara att tuta och köra.

Och så tänker jag att jag myggar upp dig och tar eget ljud.

Just in worst case. Det finns inget värre än dåligt ljud.

Okej. Hur fan gör vi med mamma? /MAMMAN SNARKAR/

Pax för att inte...

Alice, jag kom på vad vi har glömt. Vad din magkänsla försöker säga.

Det har gått sex veckor, och de har inte ringt. Det är ingen cancer kvar.

-Oh, my god! -Hallå!

Oh my god!

-Älskling! -Här.

-De har inte ringt? -Det kom ett brev.

-Vad då för brev? -Mamma la det nånstans.

Så att du inte skulle missa det.

-Varför skickar de ett jävla brev? -Hon kanske flyttade det.

Mamma! Var är brevet? Var har du lagt brevet från Karolinska?

-Vilket brev? Jag vet inte... -Var la du brevet från Karolinska?

Jag måste veta om jag har cancer innan jag sätter mig i tv.

Jag vet inte ens om jag har cancer! Alla börjar leta nu!

-Alice? -Jag vill bara tänka lite...

-Den är inte här. -Det var nåt annat...

Pappa kollar i köket. - Tänk efter!

Pappa!

-Du stressar mig. -Vi ska hitta det.

Jävlar.

Ta bort ljuset! Vem slängde soporna senast?

Jag har hittat det!

Här.

Det finns inga cancerceller. Det finns inga. Allt är borta.

Baby!

/TELEFON/

Det är din.

Det är de.

-Kan de inte komma en annan dag? -Det spelar ingen roll.

Det är så här vi är. Jag svarar bara.

-Hej, det är Alice. -Vi har tänkt om lite grann.

Okej. Hej.

De ställde in. Det blir om bröst- cancer. De undrade om jag känner nån.

Jävla bröstcancer!

Jag menar inte så...

Vad händer?

Ska inte du vara med på tv?

-Ska inte du föda barn? -Nej, jag har ångrat mig.

Tack för att jag fick låna toan.

Det är så jobbigt. Det trycker på som att jag måste, men det går inte.

-Du måste nog åka till BB. -Nej, det är cool.

Jag var där i går. De sa att jag inte var öppen tillräckligt för att...

-Det är du nog nu. -Det spelar ingen roll!

-Vad spelar ingen roll? -Alice har rätt.

Jag passar inte som mamma.

-Alice! -Jag menade det inte.

-Du måste till BB nu. - Boka en taxi. -Boka inget! Ingen fucking taxi!

-Jag håller in det så blir allt... -Det spelar ingen roll vad du vill.

-Taxin är här om fem. -Följ med Sandra. Jag fixar BB-väska.

-Nu blir det en bebis! -Nej!

-Vad ska jag göra? -Sandra: Fuck!

-Jag går och tar en cigg. -Släpp mig!

/TUMULT/

-Släpp mig! -Hon gör illa sig!

Nej, nej, nej!

Nej...

-Har du en cigg? -Jag tror inte att...

-Varför inte? -Du ska föda barn.

Jag vill inte!

Jag vill inte...

Hjälp oss, Alice!

De sa att man skulle känna sig redo, men jag är inte det.

Tess är inte här. Ska jag ha barn? Jag gillar inte ens barn!

Små bebisar är fett fula, och folk leker att de inte är det. Fuck det!

/BIL TUTAR/ Sandra!

-Föd ut en jävla unge ur DIN punani! -Okej! Här, varsågod. Ta den.

Inte en cigarett! Är du inte klok?

Jag förstår vad du går igenom.

Jag vet hur sjukt det är när allt förändras och man inte kan göra nåt.

Jag fattar det, men det kommer att ske oavsett vad du vill.

Få ut henne.

Vi tror att vi har kontroll, men sakerna bara drabbar oss.

Vissa saker kanske är bra, men vissa är förjävliga och orättvisa.

Vi tvingas leva med konsekvenserna.

Men det är livet!

Mitt i allt det här blir det sommar.

Hon gör nåt bra.

Man inser att det ändå är jävligt vackert i Farsta.

Man hittar tillbaka till sin bästa vän-

-och har en lillebror som vågar resa utomlands, och det är fantastiskt.

Man blir kär i nån man inte trodde att man kunde bli kär i.

Det är det som gör det värt att leva genom katastroferna, förstår du det?

Så kom igen nu!

Du behöver inte få allt att handla om dig själv. Det är typiskt dig.

Sorry, jag har haft en konstig dag.

Du har en poäng.

Och thank god att du fattar att du är kär i Mehmet! Det var skit-awkward.

Vad fan snackar du om? Jag pratar om mina föräldrar.

Du pratade om Mehmet i tobaksbutiken.

Alla vet att du är kär i honom.

Ditt problem är att du bryr dig för mycket om vad andra tycker.

Du jämför dig med allt och alla. Du vet, han gör inte sånt.

-Vi kanske ska dra till sjukhuset. -Öppna dörren nu!

-Du måste vrida. -Men få upp den då! Tryck uppifrån!

-Krossa rutan! -Taxin är här nu.

-Sandra, ställ dig upp. - Mamma! -Skit i mamma. Det här händer nu!

-Men gör nåt då! -Håll i mig!

Alice?

/AMBULANSSIRENER/

-Hur mår du? -Bra.

Jag mår bra.

-Vart ska du? -Jag ska fixa en grej.

Alice, du kanske ska duscha först?

Hej, hej.

Var är Mehmet? Jag är Alice, hans kompis.

Mehmet!

-Hej. -Hej.

Jaha...

Jag förlöste precis Bakos på balkongen.

Bara så där.

Kan vi prata lite?

-Mamma, kollar du grejen på lagret? -Vad ska jag kolla?

-Jag ska göra sen. -Nej, gör det nu, tack. Snälla?

Tack.

-Får jag bjuda dig på middag? -Middag?

Som förlåt för allt.

Nej, middag behövs inte. Det är lugnt.

Du är ju ingen slampa. Du vill bli uppvaktad.

-En dejt? -Mamma!

-Tror du att det räcker med middag? -Jag kan bjuda dig på fler.

Jag kan bjuda på hur många som helst.

Fuck middag.

Inget blir nånsin som man tänkt.

Och fucking tur är det.

För om man bara kan acceptera att det är vad livet går ut på...

Att mitt i allt kaos bara leva det...

...kan allt det vardagliga vara...

...litet och storslaget på samma gång.

Du har fett fin berättarröst.

Fortsätt.

Det var allt. Jag har ingenting mer att berätta.

Det tror jag inte på.

-Jag måste ta en liten paus först. -En paus? En sån paus?

Svensktextning: Gabriella Eseland Iyuno Media Group för SVT