Original subtitles

EXOTISK DANS BÄSTA FÖRESTÄLLNINGEN I SOHO

Slampor till scenen för öppningsnumret!

Pallra era lata arslen upp för trappan!

-Plats på scen! Kom igen! -Kommer!

Rappa på.

Slampor till scenen. Kom igen.

-Helt otroligt... -Jag blev ju full i skratt.

Hur hamnar en fin flicka som du på ett sånt här sjapp?

Det är bara tillfälligt. Själv, då?

Inget blir tillfälligt för en syndare. Jag blev på smällen.

-Det är ingen synd. -Jo, när man är nunna.

Mycket kan döljas under doket, men inte tvillingar.

-De är bedårande! -Kan du vara barnvakt?

-Va, nu? -Ja, jag bor bara en bit bort.

Det står en skallig typ därute som jag tror kan betala för en snabb handtralla.

Vännen...

Nu blev det jackpot.

Bernard Beaumont, teaterimpressarion, vill träffa dig.

Jaså? Just mig? Vad sa han?

Att du har en schyst hylla och att han vill ha trekant.

Han betalar tvåsiffrigt, det enda som krävs är...

Det gör jag inte, vad han än betalar.

Låt henne vara, Ivy. Hon tänker inte bjuda ut sig bara så att du ska få en sil.

Dessutom ska hon passa mina barn.

Gör det inte, de där jävla tvillingarna är värre än bröderna Kray.

Hur vågar du, din fisförnäma skit!

Åh nej!

-Hörni! -Sluta!

Förlåt.

Du...

Du ställer bara till med besvär.

Folk vill ha högklassig underhållning, inte se dig larva dig med en solfjäder!

-"Högklassig"? -Ja.

-En uppiffad bordell, snarare. -Hur vågar du?

Om ni gav flickorna tillräckligt betalt skulle de slippa...

Vad? Vad?

Daska impressarier i arslet med en köttklubba!

Din lilla subba!

Du ska få!

Dra åt helvete! Kom aldrig tillbaka!

BRIAN DEBENHAM SKÅDESPELARAGENT

Jag ger upp.

Ännu en möjlighet har gått förlorad.

Sir Bernard Beaumont är en framstående producent.

En framstående snuskgubbe. Jag går inte dit igen.

Hjälp mig, Brian.

Brian, jag behöver ett jobb.

Är du kvar? Jag tyckte väl att det var nåt som surrade.

-Beryl Charlton ringde... -Sluta, Patsy.

Tack så mycket, jag löser det här.

Min unga dam, trots att du stal ett manus, hittade på en massa lögner,

förolämpade och skrämde den främsta nöjesproducenten för tv...

...verkar de vilja höra dig läsa.

-Manuset, Patsy. -Till rollen som Cecily?

Jag tog mig friheten att föreslå dig som Jim i stället.

Nej, Cecily, så klart, din lilla idiot.

Men Beryl Charlton sa att de aldrig skulle anlita en sån som jag.

Inte om hon får bestämma.

Men den där Mahindra, producenten, tyckte att du hade nåt.

Nåt mer än bara fräckhet.

Sansa dig. Provspelningen är klockan 14, kom inte för sent.

Tack. Tack.

Tack, Brian. Tack.

-Då så. -Ge dem vad de tål, vännen.

Får jag låna en shilling till bussen?

-Hej! -Hej då, hjärtat!

Jäklar.

Hallå!

Det var så mycket trafik att det gick snabbare att simma hit.

Jag är skyldig er en ursäkt.

Inte minst er, mr Mahindra.

Det var dumt gjort av mig, förlåt.

Ursäkten godtas.

-Vi vill att du läser lite ur manuset. -Inga problem.

Ja... Tack.

Högt.

Jaha! Förlåt.

Vi vill att du läser mot Clive.

Du förstår...

Det här är vad vi kallar en kemiläsning.

Och innan Tony och Bill börjar skoja om bunsenbrännare...

Vid en kemiläsning avgör vi om vi kan samarbeta, Sophie.

-Komisk kemi är det vi är ute efter. -Och även sexuell kemi.

Minsann. Det blir mycket att klämma in i ett provrör.

Vi kan börja med scenen där Cecily och Jim planerar en middagsbjudning hemma.

Ska jag läsa med min röst eller Cecilys?

Jag skulle gärna höra Cecilys röst, om du kan "RP".

Det betyder "riktigt parant", Sophie.

Vi ser Jim i lägenheten.

Hans fästmö Cecily kommer in och letar efter något.

Hej, älskling. Kan jag hjälpa dig?

Jag tror att jag har lagt min handväska här.

Nej...

"Jag tror att jag har lagt min handväska här."

Jaså, Clive? Jag är inte den som dömer. Jag ska hjälpa dig att leta.

Förlåt. Förlåt, Clive.

-Får jag göra ett nytt försök? -Ska vi ta scen tio?

När Cecily är arg på Jim för att han har glömt att tina lammspjällen.

Vi kan låtsas att den här bollen är köttet.

Ni har panik över att det måste tinas innan chefen kommer.

Varmvattenflaska och hårtork funkar alltid.

Fast inte med kyckling, då stinker inkråmet som skit.

Förlåt, så skulle Cecily inte ha sagt.

-Då så. -Ja.

De är här. Jag hör dem. Fort, göm köttet!

Jim! Det är inte läge för rajtan-tajtan nu.

-Så lyder inte repliken. -Förlåt, jag gjorde det igen.

Kasta tillbaka. Tack.

Förlåt.

De kommer. Jag hör dem. Göm köttet!

Vad händer nu? Dennis...

Inte ansiktet!

Okej, en gång till. Tack så mycket.

Och...

De kommer. Jag hör dem. Fort, göm köttet!

-Jag skulle vara ledig i dag. -Jag är ingen cirkussäl.

-Göm köttet! -Så de är vegetarianer.

Här. Kom igen.

Nej, nu spelar du min roll.

-Det här börjar bli farsartat. -Ska det vara en fars?

Jag hör dem. Göm köttet.

Gratulerar, Jim.

Tack så mycket, Sophie.

Kan vi få tala i enrum en liten stund?

Skulle tittarna verkligen tro på det här?

Jag och hon...?

Du har en poäng. De lär undra varför hon är med ett sånt kräk.

Hon ska leverera replikerna och vara söt.

Är det Emmeline Pankhurst jag hör vända sig i graven?

Kom in, Sophie.

Tyvärr...

Det är ingen fara. Jag borde ha lyssnat på faster Marie.

"Bli inte styv i korken, unga fröken. Nöj dig med att vara Miss Blackpool Belle.

-Ränna iväg till London som en annan..." -Är du skönhetsmiss?

Vid närmare eftertanke går jag nog ut genom dörren istället för städskrubben.

Jo, Sophie, jag skulle säga...

...att beslutet tyvärr inte ligger hos oss, men...

...om vi får bestämma ska du vara med.

Herregud...

Nej...

Snälla.

Håll i hatten, pappa. Jag har stora nyheter.

Vem tror du jag såg i dag?

Jo, ingen mindre än kapten Smythe frånOdrillade rekryter.

Han var faktiskt mycket längre än han låter i radio.

-Clive Richardson? -Ja.

Hon såg honom bara i en korridor eller så.

Hon har varit och besökt stället där de spelar in alla komediprogram.

På en rundvisning?

Det skrev hon inte.

Doktorn säger att han måste vara försiktig, men lyssnar han på det?

-Blir det bra, Marie? -Jättebra, Aiden. Tack.

Han säger att han lagar mat,

men häromdagen såg jag honom äta pulversoppa direkt ur påsen.

-Det är inte sant. -Jo då.

-Varsågod. -Tack.

-Hej med dig, vännen. -Hej med dig, Betty.

-Hur är det med dig? -Du vet, fullt upp.

-Träffar du nån? -Är du intresserad?

Jag vet inte vad som flög i henne. Jag får god lust att åka och hämta hem henne.

-Hej med dig, Aiden. -Hej då.

Jag ska till tv-huset.

Jag ska träffa Ted Sargent, nöjeschefen på tv.

"Nöjeschefen..." Nyss svassade du runt med tofsar på tuttarna.

Påminn mig inte.

Producenten Dennis är en riktig gentleman.

Om det här mötet går bra får jag rollen, säger han.

-Underbart, då kan jag betala hyran. -Herregud...

-Jag är så jävla nervös. -Du, nervös? Fåna dig inte.

Men tänk på språket.

Min framtid vilar i en mans händer.

Okej.

I så fall...

Den här taktiken brukar jag använda.

När du kommer in till mötet sätter du dig ner,

ser den där Ted Sargent rakt i ögonen,

och föreställer dig att han sitter och skiter.

-Hej, Sophie. -Hej, Dennis.

Välkommen.

-Wow... -Den här vägen.

Ska jag vara seriös?

Lite flirtig?

Vadå, nu?

Med Ted Sargent.

-Jaha. Nej, för guds skull. -Okej.

-Det blir väl inga upptåg nu? -Upptåg?

Att du låtsas att du har träffat nån...

Nej, Dennis, jag lovar. Jag ska hålla klaffen och hålla med i allt han säger.

Nja, han har svårt för folk som han tror bara säger sånt de tror att han vill höra.

-Så inget fjäsk. -Inget fjäsk.

-Inget flirtande. Inga upptåg. -Exakt.

Jag hoppas att han säger ja.

Tur att manusförfattarna tycker om dig.

Han vill nog inte förlora fler talanger till konkurrenten.

-Han grämer sig fortfarande över Hancock. -Var det han som förlorade Tony Hancock?

Ja, det var det.

-Men nämn inte det för Ted. -Nej då.

Du först.

God morgon.

-God morgon. -God morgon.

Jag har förstått att gossarna har fått för sig

att skriva om manus för att det ska passa miss Straw.

Ja, de vill att Cecily kommer från Blackpool.

Där kommer jag från.

Ja, och vi tycker om hur Sophie låter.

Vi tycker att det tillför nåt.

Knappast tittare, tyvärr.

Vår erfarna rollsättare Beryl Charlton ansåg

att Marcia Belle gjorde en utomordentlig provspelning, och hon är etablerad.

Vi kanske kan hitta en annan roll åt miss Straw.

Ja, Marcia Belle är förstås en möjlighet.

En icke-rolig.

Enligt min gedigna erfarenhet

går sällan skönhet och komisk begåvning hand i hand.

Flickan i serien ska vara förnuftets röst, ingen pajas.

Ingen fara, jag förstår.

Jag är en risk.

Och ni vill ju slippa ännu en flopp som till exempelForeign Matters.

Själv uppskattade jag den, men...

Den hittade tyvärr inte riktigt fram till tittarna.

Kära nån, gömde de sig?

Dennis, jag är nyfiken...

Vad får dig att tro att jag skulle lägga kanalens anseende

i händerna på en oerfaren nolla från Liverpool?

-En nolla från Blackpool. -Jo...

Sophie är annorlunda.

Och kanske skulle folk från Blackpool vilja se sig själva representeras på tv.

Tack, Dennis. Men Ted Sargent har rätt.

Att det skulle roa vanligt folk i norr är inget skäl att låta mig vara med.

Bill, Tony och Clive ger ett lojalt intryck.

De kommer knappast att gå till konkurrenten, som Tony Hancock gjorde.

I helgen ska jag till Montreuxfestivalen medThe Black & White Minstrels.

Så ni sjunger och dansar?

-Dennis... -Ja.

Du har 24 timmar på dig att ta fram ett nytt manus med miss Straw i

innan jag åker till flygplatsen.

Jag ser fram emot en genomläsning i morgon kl. 10.

Ja, det ska bli. Tack.

Tjugofyra timmar...

Vi behåller Jim som politisk broiler.

Internatskola, röstar Labour, jobbar på utrikesministeriet.

-Måste chefen komma på middag? -Det är en sån jävla kliché.

Det är en trojansk häst för att smuggla in annat i manus.

Hur träffar han Cecily, arbetartjejen från norr?

På puben? Han kanske gör henne på smällen...

På smällen? Glöm det. Pappa skulle få en hjärnblödning.

Det är en roll. Det kallas skådespeleri.

-Prova det nån gång, Clive. -Prova att skriva, Bill.

-Är du hans lilla manusapa, Tony? -Far åt helvete.

Kan inte jag, alltså min rollfigur, också jobba på Whitehall?

Som städerska, kanske?

-Hon kan vara Jims städerska. -Det blir bra.

Och Jim måste låtsas att städerskan är hans fästmö.

-Margaret. Maggie. -Nej...

Och hon måste spela snobbig och laga snofsig mat som gåslever, tartar och skit.

Jag är usel i köket. Jag har lyckats bränna vid vatten.

Den repliken ska med.

Jag gillar det här. Det blir ett bra udda par.

"Udda"? Tack för den.

Han tycker att alla som inte läst vid Cambridge är udda.

Ja, det gör jag faktiskt. Vi behöver ett namn.

Sophie...

Vad tänker du på när du tänker på Blackpool?

Smuts och illrar...

-Gruvarbetare? -Dysenteri... Träskor!

Det är en komedi, inte ett Ken Loach-drama.

Vad karaktäriserar en vanlig kvinna från Blackpool?

En karamellstång och ett stänk bitterhet?

Vad sägs om Doris?

Ska hon vara 90 år?

Vi samlas till läsning för Ted Sargent i morgon klockan 9.45.

Det är viktigt att alla kommer i säng i bra tid i kväll, Bill.

Sophies roll har fortfarande inget namn.

Fundera vidare. Ni kommer nog på nåt bra.

Vi för in de sista ändringarna för hand i morgon.

Spelar det nån roll vad hon heter? Vad är det för fel på Doris?

Ursäkta om jag är jobbig, men borde inte fokus ligga...

Ska vi byta namn på Clives rollperson

från Jim till Hugh Gars, eller ska vi ta det för hand i morgon?

Jag gör faktiskt alla en tjänst som tänker komma till läsningen i morgon,

så lite respekt skulle uppskattas.

Har nån nånsin vägrat läsa för Ted Sargent?

Reggie Lake valde att inte komma till en läsning för Ted Sargent en gång.

-Reggie Lake, vem är det? -Exakt.

-Barbara. -Va?

Det är bra schvung i det.

Barbara från Blackpool.

Bra, då har hon ett namn. Kan vi byta namn på serien också?Dining In?

Den kan hetaBarbara & Jim.

Ja.

Det gillar jag.

Jim & Barbara.

-Hej då, Soph. -Det blir bra, Tony.

-Hej. -God kväll.

Aiden?

-Vad gör du här? -En romantisk åtbörd.

Du får väl komma upp.

-Jag har saknat dig så... -Tyst, du väcker min rumskamrat.

Aiden!

-Har du druckit? -Jag tog en styrketår för att samla mod.

Jag fick en chock när du gav dig av.

-Jag trodde det var vi två för alltid. -Du kunde ha frågat mig.

Jag har haft tid att tänka. Jag är beredd att ge dig en ny chans.

Följ med mig hem. Jag kan ge dig mer än det här.

Jag har ärvt butiken och kan köpa en enplansvilla.

Jag vill inte ha en enplansvilla.

Jag har fått chansen att göra nåt som jag alltid har drömt om.

Vara med på tv i en komediserie.

Du lever i en fantasivärld, älskling.

Visst är du snygg och så, men såna som vi får inte vara med på tv.

-Det kan det bli ändring på i morgon. -Hur länge ska du...

Det kan verkligen bli ändring på det i morgon.

Jag vet att jag redan har gjort det här, men nu gör jag det igen, ordentligt.

Jag älskar dig, Barbara.

Jag vill bli gammal med dig.

Vill du göra mig den äran att bli min fru?

Så ja, vännen.

Jag har ätit syltlök.

God morgon, älskling.

Jag har gjort frukost.

Som en modern man.

Helvete!

Vad är klockan?

-God morgon. -God morgon.

Och var är hennes nåd?

Är hon och spacklar sig på dass?

Hon vet väl att hon ska vara här 9.45?

Jag säger inget. Borde ha anlitat ett proffs...

Jag måste gå, Aiden. Jag är sen.

-Inte förrän du har sagt ja. -Jag kan inte säga ja.

Saker har förändrats.

Jag har sett en annan värld.

En värld utan mig?

Jag är ledsen.

Inte nu, mr Norris.

Men för helvete.

-Dennis. -Sir.

God morgon.

Och var är miss Straw?

Hon är på väg.

Beryl, ring upp Marcia Belles agent.

Säg att vi vill erbjuda miss Belle rollen som Barbara iJim & Barbara.

Med nöje.

Jag ber om ursäkt. Jag har fortfarande klockan inställd på Blackpooltid.

Ja.

Välkomna till vårt Comedy Playhouse-avsnitt.

Det heterJim & Barbara

och är skrivet av Tony Holmes och Bill Gardiner.

I huvudrollerna ser vi Clive Richardson och vår nykomling Sophie Straw.

Och vi tonar ner bilden på Barbara och Jim vid ytterdörren.

Musik och eftertexter.

Tack så mycket.

Vi väntar med Marcia Belle, Beryl.

Ska vi ta det som ett klartecken?

Jag informerar er när jag har fattat ett beslut.

Hur det än går så vill jag tacka för att jag fick den här chansen.

Äsch, det är...

Tänk om gubbfan Sargent säger nej.

Vi har skrivit rollen åt henne nu.

Hon sumpade inte ett enda skämt.

Och Dennis gillar henne. Såg du hans min när hon kramade honom?

Hans min? Den syntes inte bakom jättebulan.

-Du är vidrig. -Ja.

Om hon får rollen får de se till att vara ett övertygande par,

men så länge de kan spela så funkar det nog.

Du är experten.

Jaha, då var det dags att jävlas med Tony...

Visste du om det när du gifte dig med henne?

-Du är full, Bill. -Det är då jag är i mitt esse.

-Hur fungerar det rent praktiskt? -Herregud, lägg av.

Det angår inte dig.

Vi jobbar på den biten.

Om det här avsnittet blir en serie

behöver vi hämta inspiration från ett normalt äktenskap,

och det får vi knappast hos mig.

Nu räcker det.

Sluta nu, snälla Bill.

-Jag måste lägga mig ner. -Gör det.

För helvete...

Herregud, det är hyresvärden.

Fort, in här!

-Varför gömmer vi oss? Har han nyckel? -Smält in i linoleumet.

Sophie, är du här?

Brian? Vad gör du här?

Jösses...

Har det varit jordbävning? Några överlevande?

Marjorie.

God förmiddag, Marjorie.

Varsågod. Akta det rangliga benet.

-Förlåt? -Hon menar stolsbenet.

Jaha...

Du fick visst jobbet.

Repetitionerna drar igång på studs.

Jag föreslår att du lägger den första lönen på en telefon,

och kanske en tvättmaskin och torktumlare.

Din första dag, alltså.

Var inte orolig, det är som att cykla. Regissören kommer strax.

-Jag trodde Dennis skulle regissera. -Tyvärr inte. Sargent propsade på Bert.

Han vill ha koll på oss.

-Varför säger du "tyvärr"? -Det märker du.

Manuset är renons på skämt, på tok för långt och kan inte filmas på en kväll.

Hälsa på Bert Redwood, vår regissör.

Det är Tonys fel, Bert. Han skrev allt det långrandiga.

Det blir säkert bra med dig vid rodret, Bert.

Skyll inte på mig om vi fortfarande är här vid midnatt, Ma...

Mahatma, eller vad du nu heter.

-Mahindra, och det vet du. -Mahindra, Mahatma, sak samma.

Vi tar det från början.

Sophie Straw, jag hör inte mig själv tänka. Kan du mima?

Nej... Herregud.

Bara rörelsen, inte ljudet.

Clive, du pratar i telefon med Celia som gör slut.

-Cecily. -Vem bryr sig?

Sophie Straw, du städar vidare, men du tjuvlyssnar också.

-Nu gick du rakt på kameran. -Va?

När vi filmar kommer du att ha fyra tv-kameror riktade mot dig,

och om du står där så är du i knät på fotografen.

Det kanske han uppskattar, men det blir knappast bra tv.

Förlåt, Bert. Det kändes som en bra plats, bara.

"Det kändes som en bra..." "Det kändes..."

Det är inteHedda Gablervi gör.

Vi gör ingen djupdykning i våra känslor. Vi klämmer ur oss en simpel komedi!

Du ska vara där jag placerar dig.

Inte på klädhängaren!

Jag kanske kan hjälpa till.

När jag pratar i telefon

kanske det skulle underlätta för Sophie om jag var här.

Vi har en bättre replik åt henne.

-Vilken kostym? -Vi flyttar den här...

Det känns lite ytligt.

Nej, vet ni vad?

Vi kan stryka hela jävla scenen!

-Då blir det ju för kort. -Och inte särskilt roligt.

Som Bert, då.

-Kul. -Jaha, då var vi väl klara för i dag.

Vi träffas på studion för genrep klockan 9 i morgon bitti.

Sophie, pressavdelningen har bokat in en intervju med dig.

Med mig?

-Hej. Diane Lewis,Cherry Magazine. -Hej!

Ska vi börja?

Jag har aldrig blivit intervjuad.

Att döma av repetitionen har du skinn på näsan.

Herregud, vilken jäkla surkart den där Bert var!

-Skriv inte det! Då får jag problem. -För sent.

-Jag är så klantig! -Ingen fara, jag skojade.

Har du lästCherry?

-Är den somWoman's Weekly? -Den är för unga flickor.

Så det är mindre virkning och syjunta,

och mer viktiga aktuella ämnen som vilka kläder du har,

vem din pojkvän är och vilken mat du lagar åt honom.

Du gillar inte ditt jobb, va?

-Jag är utbildad nyhetsjournalist. -Menar du det?

Men det tar ett tag att få in en fot.

Jag förstår.

Men det här är kul för stunden och jag älskar förmånerna.

Vi får medlemskap på ställen som Vaults of St. James.

-Vad sa du att det var? -Det är en hipp nattklubb.

-Som Talk of the Town! -Fast färre pensionärer.

Londons hetaste inneställe. Du skulle gilla det.

Slå mig en signal nån gång, så tar jag med dig dit.

Kära bubblan,

jobbet på fabriken är lika fartfyllt som alltid.

Sockerkokaren la av, men vi lagade den med en vingmutter.

Hemma är det lugn och ro.

Jag ser fram emot att få se dig, vännen.

Jag har sagt till Marie att jag ska på en rockmässa.

Hon tror att jag ska spela med Rolling Stones.

Jag är sprickfärdig av stolthet, har ett leende på läpparna och dansar fram.

Vi ses där. "Ying tong iddle I po."

Här är det.

Ursäkta, kan jag få ta in det här?

KLÄDLOGE SOPHIE STRAW

-Är allt det här mitt? -Ja.

Tack än en gång för att du vågade chansa på mig.

Det kommer att gå jättebra. Du har verkligen lyft produktionen.

Jag har alltid velat ha nån som du.

I en komediroll, så klart.

Så klart.

Jag ska lämna dig i fred.

Vill Bert verkligen att jag har det här på mig?

Han vill visa upp din figur, vännen.

Men jag är städerska.

Vem svabbar golv så här piffad?

Det är en komedi, ingen dramapjäs.

Nå, vad tycks?

Få se...

Jim säger: "Det är nästan en munsbit."

Det är bra.

-Varför funkar det inte? -Rytmen. Lägg till "en hel".

"Det är nästan en hel munsbit."

Det är nästan en hel munsbit.

Det är nästan en hel...

Det är nästan en hel munsbit.

Det är nästan en hel munsbit.

Nästan en hel munsbit.

-Det är nästan en hel munsbit. -Det är nästan en hel munsbit.

-Polly. -Det är nästan en hel munsbit.

Kostymörerna vill att ni kommer.

Är det nåt problem?

Ja, British Museum ringde. De vill ha tillbaka sin kostym.

Scenkläderna passar inte madame här.

När jag tittar på en komedi

så tycker jag bäst om de rollpersoner som har brister. De känns äkta.

-Hej då, George. -Hej då, George.

-Hej då. -Var inte kvar för sent.

Uppför er nu, flickor. Och kan ni inte uppföra er, var åtminstone försiktiga.

Ha så trevligt på ledigheten nu!

Då så.

Välkommen till scenografin, Sophie.

Se till att du har din rekvisita där du vill ha den.

Det här är dina domäner, kompis, som Bill och Tony skulle säga.

Har du nånsin hört nån av oss säga så?

Han tror att vi är ett par cockneystofiler.

-Vilket fint päron! -Din fräckis!

Frukten är inte äkta, Soph. Inget i scenografin är äkta.

Det gäller huvudrollsinnehavaren också.

-Inte ansiktet! -Det är inte heller äkta.

Det räcker, barn. Förstör inte scenografin.

På era platser.

-Hej, killar och tjejer. -Jesus!

Nej, bara Bert i kontrollrummet.

Sophie Straw, det är generalrepetition. Varför har du inte scenkläder?

Det har jag, Bert.

Det där är inte kläderna som jag valde ut, Sophie Straw.

Förlåt, det var mitt beslut.

-Jag tar inte emot order från nån... -Från en vadå?

Varsågod, fortsätt.

Nu kör vi den här förbaskade scenen från det att Barbara kommer in och dammsuger.

Tro mig, det blir inte alls lika roligt nu när vi inte kan se ner i blusen.

Kamera ett.

Du följer Sophie. Visa vad du har.

Det där är humor. Det där är humor!

Okej.

På era platser. Tagning.

Cecily, älskling, det är klart att det inte finns nån annan kvinna i mitt liv.

Jim, ska jag putsa krimskramset åt dig?

"Krimskrams" har två K. Det borde vara roligt.

Det kanske inte klaffar.

Det här kanske blir dumt,

men jag skulle kunna ta dammvippan och säga:

"Jim, ska jag kirra krimskramset åt dig?"

-Det är en bra idé, Sophie. Pröva det. -Tre K, ännu bättre.

Hej, jag heter Cecily.

Så jag ska spela Jim?

Va?

Hej!

Det här låg på dörrmattan.

Jag har aldrig fått telegram förut.

Jag hoppas att du är stolt.

Först din mor, och nu har du övergivit honom.

Hans stackars hjärta orkar inte.

Det går ett tåg i morgon bitti. Ta det.

Jag kan inte komma i morgon, faster Marie.

Vadå "kan inte"?

Det är så många som räknar med mig. Jag kommer tidigt på lördag.

Lördag?

-På lördag kan han vara död. -Men faster Marie, du förstår inte...

Nej!

Nej...

Översättning: Karl Hårding