All language subtitles for Elegy 2008 Swe

Vi härstammar inte alla
från puritanerna.

Det fanns en annan koloni 45 km
från Plymouth - Merrymount.

-Den nämns i din bok.
-Där var allt tillåtet.

-Fanns det sprit?
-Sprit, hor, musik.

De hade också...
Ja, allt möjligt.

De dansade till och med kring
majstången bärandes masker-

-dyrkandes vad vetjag. Vita och
indianer tillsammans mot extasen.

-Vem bar ansvaret?
-En man vid namn Thomas Morton.

-Puritanernas Hugh Hefner.
-Så kan man säga.

Jag ska citera vad puritanerna
tyckte om Mortons följeslagare:

"Omåttliga vällustingar och ateister,
som fallit in ett totalt moraliskt fördärv."

När jag hörde det packade jag och
flyttade direkt från Oxford till Amerika.

Vad hände med människorna?

Puritanerna satte stop för dem.
Miles Standish ledde milisen.

Han högg ner majstången med dess
utsmyckningar. Slut på partyt.

Och vi blev ett land av
stelnackade puritaner?

-Jo...
-Menade du inte det?

Puritanerna vann och utrotade all
sexuell... Hur uttryckte du det?

-Sexuell lycka.
-Precis.

-Ända fram till 1960-talet.
-Då exploderade det igen.

Alla dansade runt majstången... och
sen älskade man istället för att kriga.

På 50-talet fick man böna
och be om man ville ha sex.

-Eller gifta sig.
-Precis som jag gjorde på 60-talet.

-Ångrar du något?
-Massvis. Det blir vår hemlighet...

Berätta inte för någon.
Det stannar mellan dig och mig.

Jag tror det var Bette Davis som sa:
"Att åldras är inget för mesar."

Men Tolstoj sa: "Åldrandet är den
största överraskningen i en mans liv."

Åldrandet smyger sig på.

Sedan frågar man sig,
jag frågar mig själv:

"Varför kan inte en gammal
man agera utefter sin ålder?"

"Är det möjligt att fortsätta delta i
den sinnliga delen av livskomedin?"

Jo, för att ingenting
har förändrats i mitt inre.

Hon hette Consuela Castillo,
och hon var min elev.

Den här kursen heter,
praktisk kritik.

Då går vi direkt på...
de stora frågorna, eller hur?

Blir "Krig och Fred" en annan bok
bara för att vi läser den?

Ja, självklart. Men, varför?

Jo, för att vi tillför boken något.
Vi tillför oss själva.

Om ni läser om boken om 10 år så är det
en annan bok för att ni har förändrats.

Skönheten ligger i betraktarens öga.

Jag har alltid varit svag
för kvinnlig färgring.

Ms Castillo var annorlunda.
Hennes hållning var perfekt.

Hon klädde sig som en ung
medarbetare på en advokatbyrå.

En sofistikerad framtoning
som gjorde att hon syntes.

Hon vet om det. Men hon vet inte ännu
vad hon ska göra med sin skönhet.

Anteckna inte. Det är inte värt det.
Tänk inte ens på det...

Konstverket påminner
er om vilka ni är nu.

Sen numret till "sextrakasseri-jouren"
sattes upp utanför mitt kontor-

-har jag inte tagit privat kontakt med
mina elever förrän de tar examen.

Då anordnar jag ett cocktailparty
för klassen. Det blir alltid en succé.

Professor Kepesh. Vi såg er på tv.
Ni var fantastisk.

Tack. Charlie Rose var
också bra, eller hur?

-Ja, jag antar det.
-Tack, ha en trevlig kväll.

Det beror på vem som betraktar
det, eller hur professorn?

l Väst anser man islamismen vara-

-primitiv och farlig. Och de ser
amerikaner som depraverade och korrupta.

-Ms Castillo.
-Hej, professorn.

-Är det ett brev från Kafka?
-Ja

Det är ett av breven han skrev
till Milena. Det är en gåva.

-Från någon närstående?
-Någon som stod mig nära, ms Castillo.

Säg Consuela. Vi behöver
inte vara så formella.

-Spelar du piano?
-Ja.

-Vill du inte spela något?
-Det är för många här. Jag blir nervig.

Det är något hos dig som
får en att bli formell.

-Vad menar du?
-Du har en form av elegant stramhet.

-Stramhet?
-Något liknande, ja.

Det har jag nog fått från min far.

Han är stram och stolt. Mycket kubansk.

Min familj är kubansk.
Jag var 1 1 när vi flyttade hit.

Började du direkt på college?

Nej, jag jobbade som
sekreterare på en advokatbyrå.

-Det säger du?
-Jag gillade det inte.

Mina föräldrar har alltid hoppats att
jag skulle börja på college.

Så jag beslutade mig för det.

Jag vill visa dig något.

-Här har vi den.
-Goya.

-Vad heter den här?
-La Maja Vestida.

-Och...
-Och?

...hon påminner om dig.
Du påminner om henne.

-Verkligen?
-Ja, jag tycker det.

-Vad tycker du?
-Jag vet inte.

Ögonen kanske.

Allt snack om Kafka, Goya och
hennes kubanska familj...

Missförstå mig inte, det är bra
att hennes familj är kubansk.

Jag babblar på för att
jag vill knulla henne.

Vad kan jag säga?
Rummet är fyllt av spioner.

Jag är också intresserad av musik.

Mina morföräldrar tog med mig
till operan. Jag älskar teater.

Jag skriver teaterkritik för en tidskrift.
Vill du följa med mig på teater?

Ja.

Till teatern?
Ta henne till skolbalen?

Du fattar inte. Den här tjejen är...

Hon är från en helt annan tid.
Hon måste uppvaktas.

-Snackade vi inte om sex?
-För en Pulitzerprisvinnare...

-...är du ibland väldigt fantasilös.
-Det var därför jag fick priset.

Har du aldrig upplevt processen?
Aldrig kört snacket?

Det är ju därför jag har en familj.
Jag snackar med dem.

-Du kanske borde gifta dig igen.
-George!

Dela dina önskemål.
Kör snacket med din fru.

Gå till museet och kika på
alla Goya du kan.

Men låt sexet handla om sex.

-Snackar du fortfarande med din fru?
-Sluta... Ett lika.

Den bollen rör jag inte.

Du smyger iväg för
att ta en rök.

-Du borde inte röka.
-Det säger du var tredje vecka.

-Jag är pressad just nu.
-Jag gillar att vara konsekvent.

Jag med. Du har försökt att få
mig att sluta i 20 år.

Ända sen den första föreläsningen.
Det var dem som fick mig att röka.

-Jag är mycket pressad.
-Hur var Chicago?

Cleveland. Chicago var förra veckan.
Atlanta nästa vecka.

Du låter som Cary Grant i
"l sista minuten".

Skratta du. Jag försöker
bara vara kvinnlig företagare.

-Jag trodde du gillade det.
-Det gör jag också.

Tack, gode Gud för dessa mellanspel.

-Ska du inte svara?
-Jag vet vem det är vid den här tiden.

Lämna ett meddelande

Fick du mejlet,
jag måste tala med dig.

Jag borde inte ringa så sent.

Du kanske är hemma och lyssnar på
det här när du myser i sängen.

-35 år och han hatar mig ännu.
-Du övergav ju honom.

Jag stack från mitt äktenskap som
jag hamnade i för åratal sen.

-Det är frigörelsens pris.
-Nej, hans pris som heroisk försvarare...

...av den övergivna modern. Det var
bara en av oss som hittade en flyktväg.

Han är fortfarande ute efter mig.
Hur länge ska han hålla på.

Jag har verkligen försökt.

En gång när han var 12 eller 13
var han hos mig över sommaren.

Jag tog honom på en Mets-match och
han stod och spydde på toaletten.

Han har bara spytt sen dess.
Du hörde ju. Och vet du vad?

Han är framgångsrik.
Kenny Kepesh - den ansedde läkaren.

Han pratar skaplig franska.
Han är gift och har barn.

Det är bara mot mig som
han regredierar så där.

Förlåt attjag blir upprörd.

-Jag trodde du slutat recensera pjäser.
-Bara de som intresserar mig.

-Synd attjag ska till Atlanta.
-Jag går med George.

"Män med tänder så vita man
tror de har en ficklampa i munnen."

"Kärlek...speciellt romantisk kärlek."

"Bilar, köpcenter... Det finns
inget värre än små köpcenter."

"Vad tycker ni?"

"Kanske era brister, laster,
era avbetalningar..."

"...er förstulna uppsyn och era
sovande handdatorer."

"Och denna man som kommit hit..."

"...med mjällen fallande från
hans uppmickade skalle..."

-Den var underbar.
-Vad bra att du tyckte om den.

Ska vi ta en drink någonstans?

Vi behöver inte göra det.

Jag är bara inte van att
vara ute med en kändis.

Jag snackar om litteratur på tv
och skriver i The New Yorker.

-Det blir man inte känd av.
-Glöm inte dina ekivoka böcker.

"Amerikanska Hedonismens Ursprung".

Om du inte vill bli uttittad
kan vi gå hem till mig.

Där är det bara jag som stirrar.

Gör du mig en tjänst i så fall?

Det var förfärligt.

Det var enastående.
Jag önskar jag kunde spela.

Ta lektioner. Lär du dig är du inte
längre lika imponerad av mitt spelande.

Nu fiskar du efter komplimanger.
Är det en metronom?

Det är som hjärtslag.

Även stora pianister har svårt
med att inte öka takten.

Du är en väldigt charmig man.

Det vet du, eller hur?

Om det handlar om metronom-lektionen,
svär jag på attjag inte uppfann den.

Kan någon vara lika
förtrollande utan sex?

lngen...

Vad är det här?

Mitt mörkrum.

Jag brukade ta fram mina egna bilder.

-lnte längre?
-Nej, jag har inte tid.

Jag borde jobba digitalt,
men jag kan inte förstå det.

Jo, det kan du visst.

Tack.

Det är något speciellt med
den lilla prinsessan.

Hon är i mittpunkten...inte
föräldrarna. Drottningen och kungen.

De är enbart spökliga
reflektioner i spegeln.

Hon måste ha varit nyfiken
på att ha sex med dig.

Så hon kan berätta för sina
väninnor hur vi äldre män är.

Jag är en ny erfarenhet för henne,
en av många i framtiden.

Hon kommer att minnas mig som den gamle
som gav henne lite kultur på vägen.

Det låter okej.
Du borde se det på samma sätt.

Sluta oroa dig för att bli gammal.

Väx upp istället.

Tacka dina lyckliga stjärnor för
en sån engångsföreteelse.

Det var ingen engångsgrej.

Kom hon tillbaka efter mer?

Du har de vackraste bröst
jag någonsin sett.

Tycker du om dem?

Jag avgudar dem.

Och du har ett vackert ansikte.

Jag kan inte sluta titta på det.

Vet du en sak?

Du är ett konstverk.

Ett konstverk?

Ett verkligt konstverk.

Kan vi tala om dig?

-Har du haft många kvinnor?
-Varför?

Mer än 50, eller mindre?

Mer...

Varför ska man räkna?

Du, då?

-lnte många.
-Hur många?

Cincuenta y seis, ciencuenta y siete,
cincuenta y ocho...

Fem.

Fem pojkvänner.

-Fem...
-Ja, fem.

Jag förstår...

Hur var de, unga?
Yngre än jag?

Självklart var de yngre än du.
De var pojkar.

Pojkar? Okej.

Vill du veta det
extremaste jag har gjort?

En gång gickjag i säng med två killar.

-På en gång?
-De var mina barndomsvänner...

...och så en kväll hände det bara.

Vi var alla fulla och vi hamnade
i säng tillsammans.

-Alla tre?
-Ja.

Men när man är 17 så gör man
saker för erfarenhetens skull.

Jo...

Consuela.

Jag hade strävat efter självständighet
och jag hade uppnått mina mål.

Men det var i det ögonblicket som
min fruktansvärda svartsjuka föddes.

Det var då jag förstod attjag aldrig
nånsin kommer att äga henne helt.

Jag är orolig om jag inte får prata med
henne och orolig efter jag gjort det.

Vad har du på dig?
Var är du?

Det är bara en tidsfråga innan
en ung man tar henne ifrån mig.

Jag visste det, för jag var en gång den
unge mannen som hade gjort det.

-Det får dig ju att känna dig ung.
-Som att spela fotboll med 20-åringar.

Man känner sig inte som 20
bara för att man spelar med dem.

Du måste lämna henne. Du kommer
att vara beroende av henne.

Hon lämnar dig förr eller senare.
Det är bättre att förekomma henne.

Ta henne till ett romantiskt spa.
Säg att det är slut.

Det skulle jag göra.

Mina föräldrar snackar om alla
ställen de vill resa till.

De har pengar att resa vart de vill.

Men att lämna Kuba var deras
första och sista resa.

-Så ska inte mitt liv bli.
-Jag kan resa med dig.

Vad snackar du om?
Du skulle ju avsluta relationen.

-Vart skulle vi resa?
-Europa... Paris, Rom eller Madrid.

Vi kan gå på El Prado och se
Velazquez och Goya i verkligheten.

El Prado?

Menar du det?

Självklart. Vi kan avsluta resan i Venedig.
Du skulle älska Venedig.

Venezia...

-Då får du åka gondol med mig.
-Kanske.

Kanske... Det är ditt favoritord.

Jag ska sjunga för dig i gondolen.

Vi får se.

Venezia...

Varifrån kommer det här?
"De leker djuret med två ryggar."

-William Shakespear.
-"Othello, Moren i Venedig".

Och vi leker monstret med fyra ben.

-Var ska vi äta middag?
-Jag kan inte. Jag ska gå ut ikväll.

-Ska du. Med vem?
-Min bror. Vi ska dansa på Talimas.

Din bror?

-Du har aldrig sagt att du har en bror.
-Det är mycket du inte vet om mig än.

Tack ska du ha.

Då var vi framme.

-Jag hade verkligen trevligt idag.
-Jag också.

Tack ska du ha.

Hej då.

Ska du verkligen ut med din bror?

-David...
-Jag skojade bara.

Hej då.

Kvällarna hon inte är med
mig är jag tillintetgjord.

Jag bara tänker på var hon kan vara.

Allt för att flickan berättar hur mycket
hon avgudar mig, och menar det.

Men hon säger aldrig att
hon längtar efter min kuk.

Lugna dig!

-Hur är det?
-Vad gör du här?

Jag var på väg till en vän
som bor i närheten.

Hur går det?
Vad är det?

-Kom du för att kolla mig?
-Jag sa attjag var i närheten.

Vill du förstöra allt?

-Nej.
-Då får du börja lita på mig.

-Jag ringer imorgon.
-Nej, jag ringer dig.

Jag har aldrig betett mig
som en sådan idiot.

Det bästa är att det är slut. Hon
kommer inte att vilja träffa mig mer.

Det kan jag förstå. Jag skulle
inte vilja träffa mig själv.

-Det var nog lika bra det.
-Ja, det var det nog.

Ja, herregud.

David, det är Consuela.

De senaste dagarna har
jag tänkt på oss.

-Har du?
-Ja.

Vad har du tänkt?

Det är slut nu.

-Vad vill du med mig?
-Vad jag vill?

Hela ditt liv har du haft
relationer med kvinnor utan...

...att binda dig med någon.

Jag vill veta vad jag
betyder för dig?

Att du är svartsjuk och har
ägandebehov hjälper mig inte...alls.

Även små barn bevakar svartsjukt
sina leksaker tills de tröttnar på dem.

Kommer det att bli så mellan oss?

Har du någonsin föreställt dig...

...en framtid med mig?

En framtid med dig skrämmer mig.

-Skrämmer dig?
-Ja.

Varför?

För att det är trettio års
ålderskillnad mellan oss.

Du har livet framför dig och...

Det är en bara tidsfråga
innan du inser det.

Jag frågade vad du vill med mig.

När man älskar med en kvinna får man
hämnd för alla sina misslyckanden.

Hela livet har jag hoppat från
relation till relation.

Det fick mig att tro attjag inte var
ensam och att tiden inte gick.

Jag har till exempel
alltid förmodat att...

...när D.H. Lawrence skrev
"Lady Chatterleys älskare"...

"Vad betyder jag för dig?" frågade hon.
Jag vågade inte fråga henne samma sak.

Hur länge kunde det ha pågått?

Överraskning!

-Jag...
-Är det bra?

Tack gode Gud för Carolyn.

Hon är min enda kontakt med den
självsäkre man jag en gång var.

-Hur var pjäsen?
-Vilken pjäs?

-Den du och George gick på.
-lnget märkvärdig.

-Nu måste jag nog gå.
-Okej, ett snabbjobb.

-Det är ju det vi gillar.
-Bra att du inte har husdjur.

Jag har ju dig.

-Vem var Carlos Alonso?
-Från skolan.

Vad ville han att du skulle göra?

Han gillade att se min mens.

-Vad?
-Han gillade att se min mens.

Den ordentliga kubansk-amerikanskan,
vars föräldrar dyrkade Reagan-

-och som skulle vara hemma
klockan åtta, även på sommaren.

-Vid 15 års ålder...
-Jag var 16.

Ursäkta mig,
då är det en helt annan sak.

-Nu är du fånig.
-Hur gjorde ni?

Jag är verkligen nyfiken.

Du får din mens och du ringer honom
och ber honom komma förbi.

"Carlos, den har börjat". Han dyker
sen upp anständigt kubansk.

Ni drar er tillbaka till badrummet
där tampongceremonin börjar.

Ja, det låter som om du var med.

Jag fyller bara i...luckorna.

-Vilka luckor?
-Fem, nu är vi nere på tre.

-Två var ju samtidigt.
-Jag måste gå, tyvärr.

Vad är det här?

Du knullar andra kvinnor.

Jag har haft otrogna män. Jag gillade
det inte då och jag gillar det inte nu.

Du hade allt med mig.
Rent knull.

lnga dolda agendor, inget tjafs.

Hur kunde du göra det?
Det finns inte många som jag.

Jag förstår dig faktiskt.
Jag är en på miljonen.

-Hur kunde du knulla...
-Jag vet inte vems det är...

-Lägg den på en macka och ät den.
-...men jag tror jag anar det.

-Det kan jag tro.
-Min vän George O'Hearn, poeten...

När började han med tamponger?

Han har nyckel till lägenheten.
Han har uppläsningar, träffar tjejer.

Han kan inte ta hem dem till frun.
Och eftersom hans ekonomi är dålig...

-Knullar han kvinnorna i din säng?
-Han använder oftast gästrummet.

Hans äktenskap är inget himmelrike,
men han har inte flytt det.

Jag tror inte ett ord.

Ditt liv är minutiöst inordnat...

Jag vet inte vems tampong det är.

Du måste tro mig.

Du är alltjag har.

Det sista var i alla fall sant.

Hela situationen var idiotisk.

-Snarkar jag? Gör jag det?
-Nej, men det värsta är...

-Vad då?
-Du dreglar.

Du dreglar i sömnen.

Vackra kvinnor är osynliga.

Vad menar du med det?

Osynliga? Man ser dem ju direkt.
Man kan inte missa dem.

Men vi ser aldrig personen.

Vi ser det vackra skalet
och bländas av det.

"Se på mig".

Vad då? Vad sade du?

Du är döv, mr Kepesh.

Du kanske inte vill höra.
Det kanske är ditt poblem.

Vi är så förblindade av ytan att vi
aldrig tränger under den.

-Jobbar du alltid i svartvitt?
-Mestadels. Jag älskar det teatrala.

-Är det så du ser världen?
-Svartvitt? Nej.

Den distinktionen är min sons.

Du talar alltid om
honom med bitterhet.

Hos oss gör vi aldrig det.

Titta nu.

-Vackra bilder.
-En vacker kvinna.

Mina händer är jättelika.

Jag vill ha dig så mycket.

Älskling.

Din kyl är tom...

Även om vi stannar hemma...
så måste vi handla.

-Es una precioso.
-Er spanska är förfärlig, professorn.

-Då får du lära mig.
-Ja, det kan jag, mañana.

Mañana.

-Är inte det där din poetvän?
-Fortsätt att gå.

-Den kvinnan är inte hans fru?
-Det stämmer.

Sådant tycker jag är vidrigt.

-Ska du inte säga något?
-lnte här.

-Tycker du att det är okej?
-Vad då?

Han dricker ju bara kaffe med en vän.
Du drar förhastade slutsatser.

Attjag är ung,
betyder inte attjag är dum.

-Det är ändå inte vår sak.
-Ja, men vad tycker du?

Jag tycker att äktenskapet är en
oerhört problematisk företeelse.

-Därför har du ingen fru.
-Därför bedrar jag inte någon.

-Du har ju varit gift.
-Ja, ja, ja... Ja!

Vad vill du attjag ska säga?
Jag var gift. Det var ett misstag.

Försökte du? Försökte du verkligen?

-Där jag kommer ifrån...
-Reglerna skiljer sig, men inte folk.

-Du är så cynisk.
-Nej, jag är realist.

-Du är bara infantil.
-Du har säkert rätt.

Vi hängde ihop i över ett år.
Det var rena berg-och-dalbanan.

Förr eller senare måste det ta slut.

-Vad gör du nästnästa söndag?
-Jag vet inte. Varför?

-Någonting att dricka?
-Ja, två Bellinis.

Vad händer då?

Mina föräldrar anordnar
en examensfest för mig.

Jag vill att du kommer.

Alla vet om dig. De har frågat om min
mystiska man i ett och ett halvt år.

De tror jag är med en knarklangare
om du fortsätter att gömma dig.

Jag gömmer mig inte.

-Du kom inte på min födelsedagsfest.
-Du bad mig inte.

Jag bad dig fira jul med
oss och thanksgiving.

-Men du kunde inte.
-På thanksgiving hade jag förhinder.

David...jag vill att du
ska träffa min familj.

Jag tänker inte tjata. Jag vill att du
säger ja, för att du själv vill.

-Varsågoda.
-Tack.

Hör på...

När jag kommer på festen får
du lova att göra något.

-Vad då?
-Släpp inte blicken från mig...

...när de kubanska fastrarna
kommer klampandes mot mig.

-Var det allt?
-Ja.

-Okej, det betyder att du säger ja.
-Ja, det gör det.

Okej.

Jag är lycklig.

Bra...och nu över till maten.

Hennes föräldrar kommer att vara där,
även morföräldrar och farföräldrar.

Hennes kubanska släktingar,
och barndomsvänner, och vem vet.

Carlos Alonso och de två
som körde trekant med henne.

Jag presenteras som hennes
lärare som är på tv.

-Vad är det för fel på det?
-Jag blir bedömd utefter min ålder.

Hon är med mig för attjag
ger henne möjligheter.

Jag är med henne för attjag
gillar unga tjejer.

-Det är patetiskt.
-Du måste överväga din situation.

-Vem är Carlos Alonso?
-En kille bara.

-Hej, väckte jag dig?
-Nej, jag läste.

Jag ville bara säga godnatt...

...och berätta hur glad jag
är för att du kommer imorgon...

-...och hur mycket det betyder för mig.
-Det gör det för mig också.

-Okej...då ses vi.
-Vi ses.

-Godnatt.
-Godnatt.

-Consuela.
-Var är du, David?

Du kommer inte att tro det här. Jag
sitter fast på George Washington-bron.

Bilen har gått sönder.

Consuela...

Jag ringde bärgarna och de sa att det
skulle ta åtminstone en timme...

De måste få bort mig från bron och
sen bärga mig någonstans.

Jag ringer när jag vet mer...
Consuela?

Varför gör du så här?

Consuela?

Hallå?

Du har ett nytt meddelande.

Jag såg dig på tv när du spelade den
gamle kloke mannen, som vet allt.

Den som alltid vet bättre.

Den som vet vad god kultur
är och vad folk bör läsa och...

...vet allt om musik, konst och...

Han vet så mycket.

Men här är jag och försöker fira...

...detta stora ögonblick i mitt liv.

Jag ville ha en fest och
jag ville ha dig med.

Varför...? Varför? Consuela, varför?

För att du betyder allt för mig.

Det gör du.
Men eftersom du inte är här...

...så vill jag att du ska veta något.

Jag älskade dig...

...väldigt mycket.

Väldigt, väldigt mycket.

-Consuela?
-Det är jag, öppna.

-Kenny.
-Kom igen, öppna nu.

-Hej.
-Varför är det släckt?

Jag har en affär.

-Hörde du vad jag sa?
-Har du?

-Är det allt du har att säga?
-Grattis.

Jag vet inte vad jag ska säga.

-Det här är för jävligt.
-Jag trodde du var lyckligt gift.

-Det är jag också.
-Det kan jag inte riktigt tro på.

-Du ser inte lycklig ut nu i alla fall.
-Du förstår inte.

Kenny, jag försöker att förstå. Du
kommer hit för attjag är experten.

-Jag har ingen annan att prata med.
-Jag är ledsen.

-Vad ska du göra?
-Jag vet inte.

Vill du ha nåt att dricka?

-Vad har du?
-Glenfiddich, Bourbon...

...Vodka, Cointreau, Grand
Marnier, Armagnac.

-Cola light.
-Då blir det det.

Det är inte bara någon
ansvarslös nyck.

Jag älskar Lisa och barnen
är hela mitt liv.

Det bästa för dig vore nog att
avsluta det andra förhållandet.

Det kan jag inte.
Den kvinnan är som ingen annan.

Jag har aldrig känt mig så levande.

Och hon är en fantastisk person.

Hon har läst kemi och
konsthistoria och hon spelar oboe.

-Och hennes barn är underbara.
-Har hon barn?

-Tre... Lille Sean...
-Vänta lite nu!

Handlar det om hennes barn,
eller din otrohet?

Du låter som Lisa.
Du förenklar en komplicerad situation.

Jag har engagerat mig i relationen.
Det har ju du haft svårt att göra.

Dana är en bra person. Jämför inte min
situation med ditt relationsmissbruk.

-Vad har jag med det här att göra?
-Massor.

Dana är inte någon
av dina beundrande studenter.

Om du vill ha mitt råd,
ska du inte säga något till Lisa...

-Hon vet redan.
-Varför har du berättat för henne?

-Ska jag ljuga för min fru?
-Nu kan du inte dra dig ur.

Varför kom jag hit? Vad trodde jag att
jag skulle få för hjälp, förutom...

...attjag hoppades att du skulle kunna
vara min pappa, för en gångs skull.

Hur skulle jag kunna vara det,
när du är så moraliskt överlägsen?

Till och med otroheten skiljer sig.
Din spelar oboe.

Hon skriver säkert poesi på fritiden.

-Du är en skit.
-Hursomhelst måste du nog skilja dig.

Om jag lämnar dem, som du en gång
gjorde med oss, så krossar jag dem.

Du överlevde, din mor överlevde.

Försöker du säga att du gjorde
det moraliskt rätta genom att gå?

-Det var ärligt.
-Herregud!

-Jag går.
-Stäng dörren efter dig.

Consuela ringde inte nästa dag.

lnte dagen efter heller.

Hon ringde aldrig igen.

Du måste äta något.

-Jag har förstört allt.
-Nej, det kom till ett naturligt slut.

Du var hennes lärare och förebild.

Det var du som bestämde
reglerna från första början.

-Det var dömt att ta slut. Ät nu!
-Jag saknar henne.

-Det är lätt att säga när hon är borta.
-Jag har aldrig känt så för någon.

Bättre sent än aldrig.
Nu måste du leva ditt eget liv.

Tiden läker alla sår. Gapa stort,
för nu kommer tåget in på stationen.

Gapa stort. Hur smakade det?
Jag la i lite oregano och gräslök.

Du kommer göra någon
väldigt lycklig en dag.

Du vet...efter en lång tid
av tystnad och otrohet...

...har Amy och jag hittat
tillbaka till varandra igen.

-Du och din fru? Mår du bra?
-Jo då.

Det är det mest
makalösa du någonsin sagt.

En fru undanhåller fler överraskningar
än vi kan föreställa oss.

Jag har en poesiuppläsning på
universitetet nästa månad.

-De vill att någon presenterar mig.
-Du vill få mig att tänka på nåt annat.

Det är oerhört lätt att genomskåda.

Det är inget skämt.
Du ska presentera mig-

-på det mest genanta och insmickrande
sätt för alla de där poesifjantarna.

Presentera dig? Vem ska
presentera mig, socialjouren?

Tack för att du frågar,
men jag kan inte skriva nu...

Jag är slut, jag kan inte ge
fler föreläsningar. Du hittar någon.

Halva mitt liv har jag spelat Horatio i
din taskiga uppsättning av Hamlet-

-och lyssnat på ditt eviga
navelskådande, ditt klagande på Kenny-

-och på kvinnor som inte förstår
när det är slut.

För det har du en stor
skuld till mig.

Jag förväntar mig att du gör det,
för vår vänskaps skull.

Nu får du fan i mig äta något!

George O'Hearns poesi...

...ber inte om ursäkt.

Som A.E. Housman skrev
i sin rosade essä...

"Jag vet inte vad poesi är, men jag
känner igen den när jag hör den."

Det råder inga tvivel på att
kvällens gäst skriver det-

-som vi genast känner igen som poesi.

Sedan han först publicerades
för 25 år sedan i The New Yorker-

-har hans kraftfullt maskulina röst-

-blivit ett fast inslag i
det amerikanska poesilandskapet.

En poesi, som på samma gång
är gatans språk-

-potent, urban och otålig-

-men också med en
ickesjälvisk framtoning.

För denna unika kombination-

-fick George O'Hearn
1988 ta emot Pulitzerpriset.

Hellre än att övergöda
honom med hyllningar-

-som han ändå inte anser tillräckliga-

-vill jag lämna över ordet till
New Yorks egen, eller rättare sagt-

...Amerikas egen George O'Hearn.

Hej, David.

Han vaknade nyss.

Hej, David.

George.

Det är Kepesh.

Jag är hos dig, George.

George.

Jag är skyldig dig.

Jag undrar vem han trodde jag var.

Han visste nog alldeles
utmärkt vem du var.

Du är rar.

Du tog honom för den han var.
Det uppskattade han.

Han gjorde likadant med mig.

-Vart ska du?
-Florida. Till hennes föräldrar.

-Flickans...?
-Hon heter Dana.

-Ska du träffa hennes föräldrar?
-Vill bara visa attjag är okej.

Du är nästan 40. Du behöver inte
hennes föräldrars godkännande.

Vill hon ha deras godkännande?
Om du vill ha mitt, så har du det.

Jag vill bara att du ska förstå-

-att det här betyder inte
attjag slutat älska Lisa.

Vad är det du säger? Flyr du från
ett fängelse till ett annat?

-Varför ser du äktenskapet så?
-Jag har själv suttit inne.

Det handlade inte om din mamma.
Jag passade inte bara.

Är det här din version
av godkännande?

Hör på, Kenny. Jag är den ende pappa
du har. Jag är den ende du någonsin får.

-Vilken tröst det är.
-Jag vet attjag gjort dig besviken.

Men ett barn måste
komma över sin vrede.

Om du vill att vi ska ha en bra
relation, så måste du gå vidare.

-Ursäkta mig, jag har ett möte.
-Jag är inte klar.

Jag måste faktiskt gå.
Det är Georges begravning.

-George, din vän? Har han dött?
-Ja.

Jag måste gå.
Vi avslutar det här en annan gång.

Hallå?

Jag råkade vara i stan.
Jag såg nekrologen i The Times.

Två fulla spalter.
lnte illa för en poet.

-Hur går det för dig?
-lnte så bra, men jag klarar mig.

-Hur är det med dig?
-Seattle är en bra stad för affärer.

Jag är helt slut,
men jag älskar det.

-Vad tänker du på?
-lngenting.

Vi har betett oss som tonåringar
hela livet, det är allt.

-Du och jag?
-Ja, du och jag.

Vad är det vi har jagat?

Enda gången du blev gravid tog
du abort för att tiden inte var rätt.

Kom den rätta tiden?

lnte rätt person.

Minns du tampongen du
hittade hos mig?

Den tillhörde en ung flicka
som jag var kär i.

Vad...

Vad hade vi för chanser, hon och jag?
lnga alls.

Vi hade kunnat kämpa några år,
men hon hade till sist insett...

...att hon inte hade plats i sitt liv
för en 30 år äldre man.

Det borde aldrig hänt nånting
mellan mig och henne.

Det var ett misstag.

Jag håller på att bli gammal.

Hur männen ser på mig
förändras för varje dag.

Många kvinnor i min ålder...

...är uppe på de där
dejtingsajterna på nätet.

Man utlovas ett antal dejter per år.

Och man betalar för tystnaden.

Och...

Och det är samma
konversation varje gång.

Jag kommer att bli som dem.

Det här är nog den första gången
vi verkligen pratar med varandra.

Nå...

Det är inte så illa efter 20 år av sex.

Jag vet många som inte kommit
dit efter 40 års äktenskap.

-När flyger du?
-Halv tio.

Jag kör dig.

Nej...

Varför börja nu?

Jag fokuserade på jobbet. Jag
frågade mig själv om det var rätt...

...att inte gå till den
där jävla examensfesten.

Det tog två år innan jag kom över
George död och förlusten av Consuela.

Jag fick tillbaka min balans
och mitt oberoende.

Vem är detjag ljuger för?

Konstverken absorberade
energin, ordagrant och figurativt.

De var som kompletta delar ur livet.

Det har du så vackert beskrivit
i ditt inledande kapitel.

Du kommenterar även relationen
mellan konsten och ägandet.

Ja, folk som köper målningarna
tror att de äger dem.

l verkligheten är det
målningarna som äger dem.

Konstverket överlever dem alla.
De blir förmyndare för en tid.

De kan beundra det.
De kan dyrka det.

l teorin kan man köpa pyramiderna.

Ja, men endast pyramiderna består
och själv kommer man att...

...vara hos faraonerna.

Dagens gäst är Suzan Reese.
Hon har skrivit Blue Hyacinth.

Det här är Book Chat.
Jag är David Kepesh.

-Det var det. Det var underbart, tack.
-lnte alltför smärtsamt.

Verkligen.

-Tack ska du ha... Gott nytt år.
-Tack och grattis.

Det var mycket god läsning.

Ett nytt meddelande.
Sex sparade meddelande.

Hej, det är Consuela.
Hur är det med dig?

Det känns konstigt att ringa dig.

Men jag ville prata med dig.
Jag vill berätta något.

Jag vill berätta det själv,
innan du hör det från någon annan.

Ring, när du kan.
Mitt mobilnummer är: 555 01 22.

Ring, snälla.

Jag förstod attjag levt alla dessa år
för att få höra de där orden.

Jag kollapsade och lyssnade på henne
om och om igen och fruktade det värsta.

Att hon var kär, eller skulle gifta sig.

Hon kanske till och med
ville ha mitt godkännande.

David?

David!

-Var är du?
-Jag är i bilen.

Jag var framför ditt hus
när jag talade in meddelandet.

Varför kör du runt New
York en nyårsafton?

Jag vet inte.
Jag vet inte vad jag gör.

Vad är det, Consuela?

-Jag måste få träffa dig.
-Kom hit, då.

-Har du tid?
-Alltid.

-Jag kommer nu.
-Okej.

-Hej.
-Hej.

Nå...

Hur har du haft det?

-Den där är ny.
-Ja, en Edward Weston.

Jag gillar din frisyr.

Jag klipper lite varje dag.

När det försvinner saknar jag
det inte så mycket.

Jag är sjuk.

Jag har cancer...bröstcancer.

-Jag ska opereras om två veckor.
-Cancer?

Det här är...

-Är du...?
-Rädd? lnte direkt.

Det var inte detjag menade.
Jag menade...

Vad var det som hände?

Jag duschade en morgon och
kände någonting under armen.

Jag gick till en läkaren och han sa att
det inte var något att oroa sig för.

Jag gick till en till läkare, och till
en till... Resten känner du till.

Den tredje läkaren sa att det
var något att oroa sig för.

Greps du av panik?

Ja, det gjorde jag. Jag har
varit skräckslagen hela månaden.

lkväll tänkte jag gå på en fest.
Jag tänkte...

...att det skulle vara bättre än
att vara ensam.

David. Nej, David. Gråt inte.

Gråt inte.

Varför har du inte ringt mig?

Jag kunde inte berätta för dig,
av alla människor.

Vet du vad som är lustigt?

Jag känner mig äldre än du nu.

Lova mig en sak. Om du
någonsin skulle drabbas av panik...

...så ringer du mig.

Vad kan jag göra för dig?

Det är...

Det är som att inte kunna
lägga sig i en behaglig ställning.

Hur man än vänder och vrider sig,
så är man fast.

Jag är fast i mig själv.

När jag tänker på allt det
jag tyckte var viktigt...

...alla gräl jag haft med min mamma.
Vad dumt. Vilket slöseri med tid.

Jag har sovit...sovit.
Jag har sovit bort mitt liv.

David...

Jag måste be dig om en tjänst.
Någotjag bara kan fråga dig om.

Vad som helst. Vad är det?

Jag har inte haft
någon pojkvän efter dig...

...som älskat min kropp
så mycket som du.

Det har jag svårt att tro.
Har det varit många?

-Nej.
-Har ingen förälskat sig i dig på jobbet?

-Alla gjorde det.
-Ja, självklart.

Jag var inte intresserad.

Jag vet att du älskade mig.

Och du älskade min kropp.

Så...innan läkarna förstör den...

Sluta prata nu.
Sluta att tänka på det sättet.

lngen ska förstöra dig.

Consuela...

Vad vill du attjag gör?

Där är Operan i Paris.

Jag har saknat dig.

Jag har saknat alla platser
vi aldrig reste till.

Vill du sova här inatt?

Jag måste gå.

Vill du attjag följer med
dig till sjukhuset?

Consuela...

...du klarar det inte ensam.

Varför säger du så?
Du gör ju allt ensam.

David... Stackars man.

Du är räddare än jag är.

Vill du fortfarande ligga med mig
även om jag förlorar mina bröst?

Är du förberedd för det?
Är du det?

Förlåt, David.

Förlåt.

Jag är rädd.

...fem, fyra, tre, två. ett.
Gott nytt år!

Gott nytt år.

-Pappa, vad gör du här?
-Har du tid en stund?

-Jag kan inte...
-Det är viktigt.

Okej, följ med.

Ja...tack. Då blir jag skyldig dig.

Hon är i goda händer.
Jag känner kirurgen.

-De opererar henne imorgon.
-Om två veckor sa hon.

-Ja...men de gör det imorgon.
-Vad betyder det?

Jag är inte hennes läkare...
Antagligen är det inte så bra då.

Det är en mardröm.

-Har du känt henne länge?
-Vi har inte träffats på några år.

Hon ringde och delgav mig
nyheten på nyårsafton.

Jag har alla hennes telefonnummer,
men jag vill inte begå något misstag.

Hon betonade att hon inte ville att
jag skulle ringa.

Ursäkta mig.

Jag vet. Jag kommer.

Förlåt attjag trängde mig på.

Förlåt attjag inte kunde hjälpa dig mer.

-Var stark nu.
-Sånt säger du till dina patienter.

Det måste vara tufft - onkologi.

-Jag var din son. Jag blev förberedd.
-Kul att träffas.

-Beklagar omständigheterna.
-Jag också.

-Hur är det hemma?
-Vi är fortfarande tillsammans.

Det gör mig glad.

Pappa...

Vad tänker du göra?

Varför fick hon mig att ta
de här bilderna, för sin egen skull?

Eller ville hon att
jag skulle behålla dem?

Det låter vettigt. Har du hört
min teori om vackra flickor?

En miljon gånger... lngen ser dem.

Såg du henne någon gång?
Jag menar hela henne.

Jag förstod inte vad jag såg.

En jurists svar.
Nu överanalyserar du igen.

Vem avslutar en relation för att
man missar en examensfest?

Hon var så märkligt inkonsekvent.

Du pratar om henne i förgången tid.

-Släpper de in mig idag?
-Ja, hon har flyttats från intensiven.

Kenny, tack.

Tiden går när man
inte tänker på den.

-David.
-Ja.

De tog bort allt.

-Jag trodde inte du skulle komma.
-Varför?

Varför trodde du det?

-För attjag inte är vacker längre.
-Jo, det är du.

Hippolyta, den vackra
amazondrottningen...

...skar av sitt högre bröst, så att
hon blev snabbare med pilbågen.

Är boken annorlunda om man
läser om den tio år senare?

Du minns första föreläsningen.

-Jag minns allt.
-Jag också... Varje sekund.

Jag kommer att sakna dig.

Jag är här.

Översättning: Mats Wennberg
Noble Entertainment