Original subtitles

Var är jag?

Mitt liv är inte rimligt.

Hej.

Jag har grubblat på det där. "Du är en frånskild exfånge, Scott."

"Hur kan du vara en Avenger och få resa i tiden med Captain America?"

Mycket har förändrats, men överallt frågar folk samma sak.

Får jag plåta dig med min hund?

"Vad händer nu, Scott? Vad blir nästa anhalt på äventyret?"

Om jag visste det vore det inget äventyr.

Det har varit några tuffa år för alla.

- Allt är klart till dig. - Ni är för snälla.

Nej, vi vill inte ha dina pengar här.

- Ska det fortfarande vara så? - Självklart.

Du är bäst, Ruben.

Tack, Spider-Man!

Så ägna tid åt det som är viktigt. Som vänner.

Vänner du inte visste att du hade.

ÅRHUNDRADETS MEDARBETARE

Kom ihåg dem som har hjälpt dig på vägen.

Jag är bara en kille som fick sparken från Baskin-Robbins.

Ibland har man bara tur.

Jag hade tur som träffade Hope Van Dyne. Ni vet nog vem hon är.

Hon har tagit över sin pappas företag -

- och använder nu Pym-partikeln för att förändra världen.

Många säger att de vill rädda världen, men Hope gör det dagligen.

Tack.

Tack så mycket.

Återplantering av skog, bostäder, livsmedelsproduktion...

Hon spiller ingen tid.

Det är otroligt. Det borde inte ha kunnat hända.

Men det hände.

Det är en fin värld vi har. Bra att vi räddade den.

Om jag saknar äventyret? Ja, ibland.

"Ställer jag upp om Avengers behöver mig? Absolut. Jag skulle aldrig svika dem."

"Men det enda jobb jag vill ha nu är det som pappa."

"Jag älskar dig, Cassie. Tack för att du är min hjälte."

"Och förlåt att jag missade några födelsedagar."

"Och ett råd till er ungdomar därute."

"Försvara dem som är små."

"Begå misstag. Våga chansa."

"För har jag lärt mig nåt i livet, är det att det alltid finns utrymme att växa."

Ursäkta, det är min.

Varför ringer de från häktet?

Lang!

- Lang! - Jag är här.

Dags att gå.

Sätt fart.

- Är hon okej? Har du hört nåt? - Inte än.

Hej, Hope. Hej, pappa.

Cassie. Vad hände?

Skriv på här.

Du vet... Häktet, bara.

Ge mig den.

- Jag vet att det var du. - Säker?

Det var svårt att se i all er tårgas på den fredliga demonstrationen.

- Var är den? - Det här måste vara pinsamt för dig.

Men jag hittade den här.

Krympte du en polisbil? Vad tänkte du på?

Skulle jag bara ha blundat? De körde iväg hemlösa mitt i natten.

- Jag menade inte att... - De förlorade sina hem i blippen.

- Jag vet, men... - Bara rika svin har råd med hyrorna nu.

- Jag säger inte åt dig vad du ska göra... - Det gör du visst.

Nej, gör vad du vill, men kanske på ett annat sätt.

Okej.

Du får bara använda utrustningen när nån av oss är med.

- Det är farlig teknologi. - Det vet jag.

- Tänk om du tappar den. - Jag tappade inte dräkten.

Har du en dräkt?!

Jag kan ta hand om mig själv. Jag har fått en del övning.

AJ'-

- Jag menade det inte så. - Det är lugnt, jag fattar.

Jag vill att du ska få ett vanligt liv.

Pappa, en snubbe utklädd till bi försökte döda mig när jag var sex år.

Jag har aldrig haft ett normalt liv.

Ska vi sätta på lite musik?

Allt jag kunde tänka på var hur Hulk hade kunnat göra mig till en bebis.

Skulle jag alltid vara bebis? Var jag Hulks bebis?

- Lyssnar du på din egen bok? - Nej, det är på radion.

- Stäng av! - Det är nåt fel på knappen...

- Stäng av! - Ska jag höja? Okej.

Sen dök en rymdtvättbjörn upp.

Han visste inte vem jag var, men tänk att få träffa en pratande tvättbjörn.

- Ursäkta. - Tackar.

Då så...

Nobelpriset kommer med posten.

Det får jag hoppas. Jag sparade oss åtta dollar.

- Vad jag beundrar dig. - Tack.

Jag har saknat det här.

- Finns det ingen pizza i kvantvärlden? - Nej, ingenting alls.

Du får prata om det, mamma. Om du vill.

Jag var där i 30 år, gumman.

Jag vill leva i nuet. Okej?

Fick du några nya vänner på kåken den här gången?

Morfar...

"Den här gången"? Har du varit där förut?

Det räknas knappt.

Det visste inte jag. Varför ringde du inte?

För att du reagerar så här.

Jag hade fritagit dig med myror.

- Kan vi ha ett familjesnack? - Har vi inte redan det?

Jo, men om att alla bara tycks acceptera det här.

Du vill hjälpa till. Jag förstår verkligen det, Cassie.

- Men kasta inte bort ditt liv. - Jag gör åtminstone nåt med mitt liv.

Jag räddade världen.

Gjorde du? Det har du aldrig sagt nåt om.

Scott räddade världen, Hörni!

- Berätta mer. - Det borde du skriva en bok om.

Jättekul... Utan mig hade ni blivit pulveriserade.

Och vad gör du nu?

Signerar böcker?

Var det inte du som bröt dig in på VistaCorp -

- och flög till Tyskland för att slåss mot Captain America?

Jag var på Captain Americas sida.

Jag skulle aldrig slåss mot honom. Jag är inte galen.

Människor behöver fortfarande hjälp.

Vi försöker åtminstone göra nåt.

Vilka "vi"?

Vad har ni tre på gång?

Forskning.

Med myror.

Myrforskning.

Jag tror dig inte.

Vi visar honom.

Vad bygger de för nåt? Gör du det här?

Nej, myrorna bygger faktiskt sin egen teknik. De är smarta.

Medan du var borta i fem år hade jag mycket tid över.

Jag läste morfars anteckningar och började intressera mig för kvantvärlden...

Kvantvärlden?

Ja, jag ville inte skrämma nån, men vi har pratat om det.

Hon hade frågor. Jag kan inte rå för om jag inspirerar.

Så ni har studerat kvantvärlden?

Varför har ni inte frågat mig?

Jag har försökt, mamma. Många gånger. Du har aldrig velat berätta.

Cassie var nyfiken och vi hjälpte henne på traven.

Det här är inte direkt myrforskning, Henry.

Du vet hur farlig kvantvärlden är.

Vi vet, mamma. Ingen ska till kvantvärlden.

Därför har vi byggt den här.

Det är som en satellit för att utforska rymden eller havet -

- men för kvantvärlden.

Vi behöver bara en karta.

Sen kan vi studera och utforska hela kvantvärlden, utan att behöva vara där.

Din dotter har byggt ett subatomärt Hubbleteleskop i en källare.

Om jag hade haft nåt sånt här när du var borta...

...så hade jag kunnat hitta dig.

Det är fantastiskt. Jag blir helt knockad.

Hur funkar den?

Det är som den där kommunikationsradion som vi hade.

Man skickar ner en signal, sen skickar den tillbaka data.

Vänta lite, skickar du signaler till kvantvärlden?

- Ja. - Stäng av den.

- Varför det? - Stäng av den!

Säg vad problemet är!

Janet!

Det är nåt jag borde ha berättat...

Pappa!

- Nej! - Mamma!

Pappa!

Pappa!

Pappa!

Cassie!

Pappa! Kom.

- Är du oskadd? - Ja.

Var är vi?

Mamma! Pappa!

Här, Hope.

- Är du okej? - Vi borde vara döda.

- Varför är vi inte det? - Jag vet inte.

Är vi där jag tror?

Jag skulle tro det, men det såg inte ut så här.

- Janet! - Mamma!

Janet!

Mamma!

Stanna här.

Vi måste hitta Scott och Cassie på en gång.

Hope? Hank? Hör ni mig?

- Är det nån som hör mig? - Herregud. Vad ska vi göra?

Det är okej. Det blir okej. Det kommer att bli okej.

- Du säger "okej" för mycket. - Okej, men det är ju faktiskt okej.

Det blir bra. Vi ska hitta dem och ta oss hem igen.

Se dig omkring så länge. Det är vackert.

Vi är utomhus, det är som att campa. Vi älskar att campa.

- Vi har aldrig campat. - Vi har pratat om att göra det.

Rör solen på sig?

Akta!

Jag tror inte att det är en sol.

Det går bra.

- Pappa! - Ingen fara.

Fortfarande ingen fara.

- Pappa! - Det där var skumt.

Spring.

Finns det kvantpersoner i kvantvärlden?

Det visste inte jag heller.

- Vad var det där? - Vad letade skeppet efter?

Inte så högt.

Du sa att det inte fanns nåt här. Varför berättade du inte om...?

- Jag ska förklara, men lita på mig. - Hjälp mig att lita på dig!

- Lugna. Vi kan prata om det här. - Vi hinner inte prata, Henry.

- Nej, du måste berätta... - Jag sa åt er att hålla er härifrån!

Förlåt, jag borde ha berättat vad vi gjorde. Jag visste inte...

Jag vet. Vi får prata sen.

Nu måste vi hålla ihop, leta rätt på Scott och Cassie -

- och ta oss hem.

- Okej? - Okej.

Håll er nära mig.

Det här är otroligt. Jag har studerat kvantvärlden i åratal.

Varför såg jag inte det här?

Du såg inte bortom kvantvakuumet och det subatomära systemet.

Det finns världar här, världar inom världar...

Det är en plats bortom tid och rum.

Ett hemligt universum, under vårt eget.

Släpp!

Cassie!

Var är min dotter? Var är hon?

Cassie!

Var är min dotter?

Cassie!

Pappa!

Cassie!

Drick klägget.

Va?!

Det här sköter jag.

Mamma!

- Var det där ett vänskapligt hugg? - Jag har fixat skjuts.

- Han är snäll. - Vilket riddjur.

- Ska du säga, som uppfann myrflygning. - Jag gillar myror.

Och det älskar jag med dig. Här, så vi smälter in.

- Vart är det vi ska? - Jag har en gammal vän i närheten.

Om nån vet var Scott och Cassie är, så är det han.

- Du först. - Hoppa på, Ant-Man.

Släpp mig!

Jag förstår inte vad du säger!

Nej!

Drick klägget! Drick klägget! Drick klägget!

Hejsan.

Hej. Har du druckit klägget?

- Varför förstår jag dig? - Bra, det är klägget. - Klägget funkade!

Hej, jag heter Veb. Du drack just av mig.

- Jag gjorde vadå? - Behöver du mer klägg?

- Jag kan hälla klägg i ditt hål... - Nej, det behövs inte.

Vilket stort hål! Hur många hål har du?

Förlåt, var det en närgången fråga? Jag har inga hål.

Han heter Scott Lang.

Han har sju hål.

Ja, det stämmer. Hur vet du det?

Han heter Quaz och är telepat.

- Kan du läsa tankar? - Ja, och jag önskar att jag slapp.

Alla är vidriga.

- Kan du sluta tänka det där? - Förlåt.

- Sluta. - Sluta tänka?

- På det där. - Jag försöker.

Tveksamt. Och du ser också konstig ut.

Jag tycker att du ser cool ut. Jag önskar att mitt huvud lyste.

- Det gör du inte alls. - Nej, jag är nervös. Det slank ur mig.

- Vad gör du här? - Är du spion?

- Nej! - Vi borde tortera honom.

Nej, vi är inga spioner. Han är min pappa.

- Tack! - Varsågod.

Vem är då San Francisco?

- Det är där vi bor. - En plats.

- Vad är då jorden? - Också där vi bor.

- Vi torterar dem! - Varför ska du jämt tortera alla?

Kommer det nåt ur dina hål, som mjölk, saft...?

Sluta fråga om hans hål, Veb. Vi har också hål.

Vad gör ni här? Var kommer ni från?

Däruppifrån.

- Det är som ett annat universum... - Jorden. Stor-jorden.

- Eller samma, fast större. - Jag kan växa, krympa...

Jag har skrivit en bok om det.

Man måste krympa för att komma hit till kvantvärlden, så vi är jättesmå nu.

- De talar sanning. - Det spelar ingen roll.

Ni kommer uppifrån. Som han.

Och därför jagar han er. Han är beredd att bränna hela världen för att finna er.

Vem då?

Erövraren.

Det finns liv här nere, intelligent liv.

Jag har alltid tänkt att det är möjligt, men att vara här...

Det är ett subatomärt universum.

Det vänder upp och ner på det vi vet om livet, evolutionen, vår roll i galaxen...

Herrejävlar!

Han ser ut som broccoli.

Var diskreta.

Följ efter mig.

Drick. Jag kommer strax.

Jag söker Krylar.

- Det är du...! - Låt det stanna mellan oss.

Och Krylar.

Hallå?

Jag kan inte sederna här, men jag gissar att ni har nåt som jag kan bli full på.

Givetvis.

Vem är du, då?

Herregud...

Stick.

Det är dags. Kom.

Den här vägen.

Hur känner du den här killen?

En gammal vän från frihetskampen.

Har du varit frihetskämpe?

Eller terrorist, beroende på vem man frågar.

Men lita på mig, han kan hjälpa oss.

Janet Van Dyne?

Jag trodde du var död.

Det var länge sen, Krylar.

Lord Krylar numera, faktiskt.

Jag försökte verkligen avstyra det. Det låter så elitistiskt.

Du måste vara Hank.

Jag har hört mycket om dig och dina myror.

Vad är myror för nåt? Har vi såna här nere?

- Nej, jag tror inte det. - Det var ju synd.

Hope. Du måste vara Hope.

Hon pratade om dig varenda dag.

Märkligt, för hon har aldrig nämnt dig.

Jag hade nog inte heller berättat för mitt barn.

Det gick vilt till.

- Hur vilt? - Mycket vilt, Henry.

Vi behöver din hjälp.

Efter allt vi har gjort tillsammans, så behöver du bara be mig.

Berätta vad jag kan göra.

Men...

Är nån annan vrålhungrig? För jag är det.

Killar...

Nu!

De vet ingenting.

Om nånting alls.

Iväg med dem.

Ursäkta. Han har rätt, jag vet inte vad som händer här.

Vi försöker bara hitta vår familj. Har ni en karta? Vi vill bara komma...

Vänta, skjut inte. De är med oss.

- Lever den där byggnaden? - Är era döda?

Vi vill bara komma hem.

Ni har åtminstone ett hem.

Vad har hänt här?

Erövraren brände ner våra hem.

Vår historia.

Han byggde sin fästning ovanpå våra döda.

Några av oss kom undan och fann andra som var på flykt.

Vi samlade dem vi kunde för att strida, men det räckte aldrig.

Jag beklagar.

Vi kan hjälpa er.

- Cassie... - Du är en Avenger. De behöver hjälp.

- Nej, jag måste få hem dig. - Varför vill du inte hjälpa dem?

Vi vet inget om den här platsen, inte ens hur tiden funkar.

Har vi varit borta i tio sekunder eller tio år?

- Tänk på din mamma... - Använd inte mamma som undanflykt.

- Du bryr dig bara inte. - Jo, och jag vet att du vill hjälpa dem.

Men det här är inte vår strid.

Att det inte drabbar dig innebär inte att det inte sker.

Du...

Kan du se på mig?

Hon är besviken på dig.

- Jag märker det. Tack. - Varsågod.

Vi får prata om det sen.

Nu letar vi upp de andra. Ingen hittar bättre här än Janet.

- Vad sa du? - Va?

- Det där namnet. - Janet Van Dyne?

- Var är hon? - Det är det vi undrar. Känner du henne?

Jag känner henne. Hon ska inte vara här.

En omgång eftersläckare, tack!

Om ni aldrig har smakat det här, så gör det inte -

- om ni inte vill att era liv ska förändras.

Vi letar efter våra vänner.

Två stycken. Människor, som vi.

"Människor", så var det! Jag hade glömt vad ni kallar er däruppe.

Människor.

Är inte du människa?

Inte formellt sett, men jo, i det som räknas.

Nej!

Låt oss samtala.

Varför har du kommit hit, Janet?

Om jag inte minns fel så lämnade du oss.

Du lämnade oss alla här med honom.

Vad pratar han om, Janet?

Du har inte berättat för dem om honom.

Har du berättat nåt om vad du gjorde här?

Om hur många som dog på grund av dig?

Vet din familj ens vem du är?

Din mamma är full av hemligheter.

Du ljuger.

Ja, jag ljuger mycket.

Men inte om det här.

Låt dem gå. Det är mig han vill ha.

Men du vill ha dem, så de ska också med.

De där andra vännerna också.

Jag hörde om dem, men det gjorde han också.

Och han skickade sin jägare.

Vilken jägare?

Det är inte en person och inte en maskin -

- utan en mekaniserad organism som dödar oerhört kallblodigt.

- Var är de? - Ingen aning.

Döda.

Antagligen döda.

Det här är så synd. Allt det här hade ju kunnat undvikas, Janet.

Ge honom det han vill ha.

Vad har hänt med dig?

Vi kämpade mot honom.

Han kan vara mycket övertygande.

Låt oss hälsa på honom.

Vi är klara här.

Kan skeppet ta oss härifrån?

- Täcker du mig? - Alltid.

Ta rodret, så tjuvkopplar jag.

- Var är reglagen? - Det där är reglagen.

- Vad fan...? - Lugn, det är som att flyga cykel.

Lever cykeln?

I med händerna! Som när man fyller en kalkon.

- Han? Allvarligt? - Han var trevlig då.

- Jag var här 30 år. Jag hade mina behov. - Herregud...

- Jag fattar det, jag har också behov. - Men herregud!

Jag åt middag med nån några gånger. Hon hette Linda.

- Men det funkade inte. - Vad var fel?

Hon var inte du.

Få alla ombord på skeppen. Vi ska härifrån.

- Xolum! - Här är jag.

Ta med dem så långt härifrån som du kan.

- Varför det? - Om ni söker Janet, söker han er.

Ni har lett dem till oss!

Sätt fart!

Rädda så många du kan. Vi uppehåller dem.

Spring!

Kom!

Vi måste härifrån!

Skynda er ombord!

Herregud!

Kom, Cassie!

Ta er till gömstället och vänta där tills jag tar kontakt.

- Kom, Veb! - Men mina vänner...!

Överlämna främlingarna så visar Erövraren nåd.

Jag har sett hans nåd.

Stanna här.

Cassie?

Åh nej.

- Okej, jag har en dräkt. - Ja, jag såg det.

- Gick det bra? - Ja.

Utnyttja rörelsemängden. Hoppa, slå - i en rörelse.

- Jag vet, pappa. - Jaså? Det såg inte så ut.

- Jag kom lite i otakt. - Hoppa... Vänta.

Så. Såg du vad jag gjorde nu?

- Nej, för du var pytteliten. - Jag hoppade och slog!

Vi måste fly, Jentorra.

Till skeppet!

Välkommen tillbaka till kvantvärlden, Scott.

Jag har väntat länge på det här.

Va?

Är det nån därinne?

Ja. Det öde som du inte kan undfly.

Våra öden har varit sammansvetsade...

...ända sen dagen då vi möttes.

Scott Lang.

Låt oss vara!

Dagen då du krossade mig.

- Och förpassade mig hit. - Vänta...

Darren?

Förvånad?

Ja.

Är det där bikillen?

Cassie? Jag kände knappt igen dig.

Varför är inte du död?

Jag blev det fulländade vapnet.

Är det där alltså det?

Darren...

Darren är död!

Nu finns bara MODOK!

Och du har ingenstans att fly, Scott, varken från mig eller från honom.

Han är framtiden.

Han är det förflutna.

Och nu behöver han bara dig.

Mamma, vad är det som jagar Scott och Cassie?

Vi måste hitta dem.

- Jag måste göra en sak först. - De kan vara döda!

Snälla Hope...

- Du har fortfarande hemligheter för oss. - Jag försöker skydda er.

Mot vad?

Vem är det du är så rädd för?

Tredje gången i häkte?

Fjärde.

Och här är vi nu igen.

Ansikte mot ansikte.

Det kan man lugnt säga. Du har ett stort ansikte.

- Varför är du ett svävande huvud? - Kan du dra bakgrunden, Darren?

Du lämnade Darren att dö i kvantvärlden.

Men Erövraren fann mig, byggde upp mig på nytt -

- till det fulländade vapnet.

En mekaniserad organism som dödar oerhört...

Jaså, MODOK! Då fattar jag, det är en akronym.

Det är en akronym.

Mekaniserad organism som dödar oerhört kallblodigt.

Fast då borde det bli MOSDOK.

- Du trodde att du skulle slippa mig. - Nu ser jag bebisbenen.

- Jag har inte bebisben. - Som i en bärsele.

Du tror att du är så smart. Scott Lang, mannen som berövade mig allt.

Som tog mitt liv ifrån mig.

Men jag lyckades. Jag fick hit er.

Jag fångade upp din signal, Cassie. Tack, det hade inte gått utan din hjälp.

Det är en befriad man du har framför dig.

Jag har skapat så mycket mer här än du nånsin kan föreställa dig.

Allt för honom.

Det var inte bara jag som var skeppsbruten i kvantvärlden.

Var är jag?

Han sa att han var på resa.

En forskare som kommit vilse och förlist.

Hans skepp liknade ingenting jag nånsin sett förut.

Ett skepp som kunde färdas i multiversum.

Multiversum? Som i andra dimensioner? Parallella verkligheter?

Jag trodde inte på det först, men det finns.

Precis som i våra teorier.

Kan det här ta oss hem?

Det kan ta dig vart som helst.

Jag hade aldrig mött nån som han.

Han kändes så... vilsen.

Jag antar att vi var det båda två. Men vi hade en väg ut.

Vi försökte med allt för att ladda upp hans skepps energikärna.

Inget fungerade.

Men efter alla år i ensamhet var det skönt att ha en vän.

Jag ljög för Hope.

Jag sa att jag skulle komma hem.

Jag ser framför mig hur hon står vid dörren...

...och väntar på mig.

Det var det sista jag gjorde.

Att ljuga för henne.

Jag trodde att jag skulle få mer tid.

Det kan jag ge dig.

Tid.

Tiden är inte vad du tror att den är.

Den är en bur...

...Som gör allt i sin makt för att knäcka en.

Först när man bryter sig ut ur den ser man -

- hur liten den har varit hela tiden.

Vi kommer att ta oss härifrån.

Hon kommer att öppna dörren, och där kommer du att stå.

Det lovar jag.

Nu sätter vi igång.

Det tog en evighet, men vi lyckades.

Vi fick liv i den igen.

Nu åker vi hem.

Hans skepp var neurokinetiskt, sammanlänkat med hans tankar.

När jag rörde vid det...

...såg jag hans medvetande.

Jag kände...

...vad han hade gjort.

Hela världar, hela tidslinjer, borta.

Som om de aldrig ens hade existerat.

Janet?

Vi kan ge oss av.

Nu på en gång.

Vem är Kang?

Den jag måste vara.

Han hade inte förlist. Han hade förvisats hit.

Utanför rum och tid.

Till den enda plats där han kunde hållas kvar.

Förvisats? Av vem?

Jag vet inte.

Men de saboterade hans skepp så att han skulle vara fast här.

Och på grund av mig blev han fri.

Janet...

Kom inte hit.

Du räddade mig.

Jag har lovat dig.

Låt mig bara få ta dig hem.

Och sen?

Vad ska du göra sen?

Segra.

Som jag sa till dig så är tiden inte vad du tror.

Jag kan göra så att du aldrig lämnade henne.

Hope kommer att öppna dörren, och du kommer att stå där.

Och hur många världar kommer att dö om du blir fri?

Inte er. Hon kommer aldrig att få veta.

Vill du inte träffa din dotter igen?

Jag kan inte låta dig ge dig av.

Varför tror du att du kan hindra mig?

Ge mig den, Janet!

Ge mig den!

Jag kunde inte besegra honom. Han var för stark.

Vad gjorde du?

Förlåt, Hope.

Nej!

Jag sprängde hans kärna.

Skar av honom från tiden, så att vi två blev fast här för alltid.

Men jag hade gett honom tillräckligt.

När han hade sin dräkt igen blev han det som han alltid varit.

En erövrare.

Han har vapen och teknik som ligger århundraden före vår fantasi.

Han gjorde sitt fängelse till sitt imperium.

I åratal stred jag mot honom, flydde från honom, gömde mig för honom.

Tills ni räddade mig.

Ni tog hem mig.

Men jag förtjänade det inte.

Jag släppte lös ett monster här, och flydde.

Det hade du aldrig kunnat veta, Janet.

Förlåt att jag aldrig har berättat. Jag ville bara glömma.

Jag ville bara vara din mamma igen.

Jag är så ledsen för att du behövde gå igenom det där ensam.

Men du är inte ensam nu.

Vi ska stoppa honom tillsammans.

Han vill ha kärnan. Men han behöver Pym-partiklar för att komma åt den.

Om han har Scott och Cassie så har han Pym-partiklar.

- Och ett försprång. - Ja.

- Vi måste sätta fart. - Han får inte komma ut, Hope.

Du är en intressant man...

...Scott Lang.

Jag vet inte vem du är, men du har begått ett stort misstag.

Okej?

Jag är en Avenger.

Jag har kallat hit Avengers.

Är du en Avenger?

Har jag dödat dig förut?

Va?

Man blandar ihop dem efter ett tag.

- Du är inte den med hammaren? - Nej, det är Thor.

Många tar miste, vi har liknande kroppsbyggnad. Vem är du?

Bara en man...

...som har förlorat mycket tid, precis som du.

Men vi kan hjälpa varandra med det.

MODOK säger att du är en bra tjuv.

Ja, han har stulit av mig.

Tala inte när jag är närvarande.

Janet var mer tjänstvillig.

Känner du också Janet?

Känner alla här Janet?

Har hon inte berättat om mig?

Det kanske inte är så konstigt.

Janet stal en sak av mig, min biljett härifrån.

Och bara du kan stjäla tillbaka den.

- Varför skulle jag göra det? - För att du vill komma härifrån.

Och jag måste komma härifrån.

- För jag vet hur det slutar. - Hur vad slutar?

Allt.

Jag lever inte linjärt.

Och med tiden blir det svårt att inte hoppa fram till slutet.

Så om ni vill förhindra det som kommer, och tro mig, det vill ni...

...är jag er enda chans.

Vad är det som kommer?

Jag.

Massor av mig.

De förvisade mig ner hit.

De är rädda för mig.

Men jag är den som kan få hem er igen.

Är vi överens?

Nej, det tror jag inte.

Pappa!

Jag ska göra det enkelt för dig.

Du ger mig det jag behöver.

Annars dödar jag din dotter framför dig -

- och tvingar dig att återuppleva det om och om igen i all evighet -

- tills du bönfaller mig om att döda dig.

Är det förstått?

Gör det inte.

Jag tycker om att bli förstådd.

Pappa!

Lyssna inte på honom!

Nej! Vi kan prata om det här.

- Gör det inte! - Jo, gör det.

Snälla!

Det är min dotter!

Vill du att hon lever eller att hon dör?

Snälla!

Tror du att jag ljuger?

Ser jag ut som en lögnare?

Sluta!

- Pappa! - Jag gör det! Släpp henne!

Släpp henne!

Du är chanslös mot mig...

...Ant-Man.

Var glad att jag behöver dig.

Rör henne aldrig igen.

Ge mig då det jag behöver.

Var finns det?

Vad är det där?

Det var en multiversaldriftskärna.

En kraftkälla som kunde ta en vart som helst i tid och rum.

Tills Janet sprängde den.

Är den inne i det där?

Det där är den, och vi måste in i dess mitt.

Bra att veta.

Du ska förminska dig och ta dig in i stormens öga.

Sen finner du kärnan och återställer dess storlek.

Hur ser den ut?

När jag snor nåt brukar jag veta vad det är.

Du vet det när du ser den.

Var snabb. Ju längre du är där, desto mer kommer du att tappa greppet.

Skynda dig.

Pappa!

Förlåt.

Allt är mitt fel.

Du... Nej.

- Det var ett misstag. - Cassie.

Hela mitt liv har berott på misstag.

Det enda som inte var ett misstag är du.

Pappa!

Oroa dig inte.

Jag älskar dig, stumpan.

Och jag älskar dig.

Okej, jag är inne.

Hör du mig, Darren?

Darren?

Darren?

Hör du mig, MODOK?

Vad är det?

- Jag är inne. - Okej.

Så vad gör jag nu? Vad är planen?

Undvik att dö?

Tack. Hjälpsamt, MODOK.

Ser du den?

Ja, jag ser den.

Jag går in.

Vad i helvete?

- Vad i helvete? - Vad i helvete?

Jag sa ju det, Scott. Att komma in var bara början.

Det sa du inte alls. Varför är det en annan jag här?

- Det är du som är en annan. - Du kom ut ur...

Varför är det en annan jag här?!

Det är möjligheten till en annan du. Du är i en sannolikhetsstorm.

- Vad betyder ens det? - Vet du inte det?

- Varför skulle jag veta? - Du tog hit mig!

- Då är jag alltså originalet. - Det sa jag inte.

- Vad i helvete? - Vad i helvete?

- Vad i helvete? - Vad i helvete?

Vad i helvete?

- Vad är det här? - Det är en sannolikhetsstorm.

Allt du kan välja att göra, på en och samma gång.

Vad säger han?

Du befinner dig i Schrödingers låda, och du är katten.

- Jag fattar inte. - Det gör jag.

Gör ingenting!

Varför skulle vi lyda dig? Du är inte ens den riktiga.

- Är jag riktig? - Är jag riktig?

- Jag är den riktiga! - Vad i helvete?

Jag är den riktiga!

Ta det lugnt, killar. Andas.

Vi löser det här, tillsammans.

- Vem är du? - Varför har du de där kläderna?

Jag jobbar på Baskin-Robbins. Det här är mina arbetskläder.

Det är normala kläder. Varför har ni på er det där?

Nu räcker det!

Vi kommer att dö.

Vänta. Vänta!

Nej!

Nej! Vänta!

Jag hör Scott.

Ur vägen!

Vad är det som händer?

Bry dig inte om dem. De är bara möjligheter.

De är inte du.

Scott, var är du?

Varför är jag här?

- Ingen fara, den här gången går det. - Nej, vänta!

Jag fixar det här.

- Jag fixar det här! - Jag fixar det!

Var är du, Scott?

Scott!

Var är du, Scott?

- Jag kan inte andas. - Min hals!

Sluta sparkas!

- Min rygg! - Vi kommer att dö.

Pappa.

Kom tillbaka.

Pappa...

...om du hör mig, så kom tillbaka.

Ge inte upp.

Kom tillbaka igen, pappa.

- Hon behöver oss. - Snälla.

- Hon behöver oss. - Kom igen, nu hjälps vi åt.

Upp med honom!

Vi hjälps åt.

Lyft upp honom!

- Jag har dig. - Kom igen...

Knuffa på!

Vi gör det för Cassies skull!

Alla tillsammans!

Vad gör ni? Hur kan ni göra så där?

Det kan jag berätta.

Vi vill alla samma sak.

Jag kommer, Cassie.

Hämta henne, kompis.

Hjälps åt!

Kom igen!

Närmare! Högre upp!

Var med nu!

Stadigt...

Stadigt. Så där, ja.

Va?

- Åh, nej. - Gick det?

Ledsen, kompis!

Nej!

Hope? Är du på riktigt?

- Jag är på riktigt. - Då gör vi det här.

- Beredd? - Beredd.

Kom, vi måste få ut den där.

- Nej, vänta. Han har Cassie. - Va?

- Scott! - Janet!

- Ge mig den. Vi måste härifrån. - Nej, han har Cassie.

Då lovar jag att vi ska rädda henne, men du får inte ge honom den där.

Jag skulle inte lita på henne.

Janet har förmåga att...

...ändra sig.

Hej, sockergrynet.

Så...

Hur ska du ha det, Scott?

Ser man på...

Är det inte min gamle mentor?

Hej, Hank.

Darren?

- Förvånad att se din skyddsling igen? - Herrejävlar, Darren.

Vad har hänt med dig?

Jag är det fulländade vapnet!

Ska jag behöva ta den från dig?

Var är min dotter?

Scott...

Låt bli.

Vi hade en överenskommelse.

Hon klarar sig utan dig.

Ajöss, Hank!

Henry!

Du lämnade mig här att dö.

Låt oss se hur det går för dem.

Vad såg du?

Vi hann inte riktigt prata om det sist vi sågs.

Men jag har alltid undrat...

När du rörde vid mitt medvetande...

...vad var det du såg?

Ett odjur.

Som tror att han är en gud.

När man ser tiden som jag gör kan man inte blunda.

Och är det bara du som ser?

Det är bara jag som ser att den är trasig.

Och vem hade sönder den?

Det gjorde jag.

Alla versioner av mig.

Mina varianter i multiversum.

De leker med tiden, som barn.

Men jag såg hur det slutar.

Jag såg deras kaos...

...spridas mellan verkligheterna.

Universum som kolliderar.

Oändligt många inbrytningar.

Jag såg multiversum.

Och det höll på att dö.

På grund av dem.

Så jag tog kontroll.

Du startade krig.

Och nu vill du utradera alla universum som utgör hot mot dig.

Så gör odjur.

Så gör erövrare.

De bränner den värld som är trasig, och sen skapar de en ny.

Du är inte ute efter att rädda något eller någon.

Du vill bara hämnas för att de besegrade dig. För att du förlorade.

Jag har förlorat.

Du anar inte vad jag har förlorat.

Och jag ska bränna bort dem ur tiden för det som de har gjort mot mig.

Du kommer att utplåna hela tidslinjer.

Mörda biljoner.

Jag önskar att det hade nån betydelse, Janet.

Vad håller jag på med?

Vad i...?

Hank!

Är det dina myror, från myrfarmen?

- Ja, Scott. Det är mina myror. - Hur hittade du dem här nere?

Jag har märkt av märkliga signaler ända sen vi kraschade.

Först trodde jag att det var ett funktionsfel, en störning av nåt slag.

Vad är det där?

Men det var det inte. Det var myrorna.

De har försökt få kontakt hela tiden.

De passerade tydligen genom nåt slags tidsförvrängning.

De har levt tusentals år på en enda dag -

- utökat sin kunskap och vetenskap -

- och blivit mer avancerade än jag kunnat föreställa mig.

Jag hittade inte dem.

De hittade mig.

Jag sa ju att de var smarta.

De har redan skapat en sorts teknokratisk typ II-civilisation.

Jag vet att socialism är ett laddat ord, men kan lära oss mycket av...

- Pappa. - Ja, det är mina myror.

Och myror ger sig inte.

Jag struntar i vem han är och vad han kan göra. Jag ska hämta Cassie.

Hur jämnar vi ut oddsen mot Kang?

Vi har några idéer.

Som vad?

Som en stor skald en gång sa...

"Det finns alltid utrymme för att växa."

- Har du läst min bok? - Vartenda jäkla ord.

Nu gör vi det här.

Hej! Förlåt, det där var säkert skrämmande.

- Vad gör du här? - Räddar dig.

Hur då?

Det var en bra fråga.

Finns det nyckel till den här?

Eller ett kort? Som till ett hotellrum, du vet...

Helvete.

Hoppa, slå.

Jentorra, förlåt att jag fick ditt folk att fara illa.

Hur kan jag hjälpa till?

Vi ger igen.

Jäklar, vad du är cool.

- Har du en plan? - Min plan var typ att befria dig.

Har du en plan?

Vi måste nå ut till alla som kan strida -

- frita fångarna och gå till motoffensiv inifrån.

Ja, du har en plan. Hur gör vi det?

- Följ mig. - Okej.

Jag har byggt ett imperium här nere, Janet.

Och jag tar det med mig.

Du borde ha släppt ut mig när du hade chansen.

Historia skrivs inte.

Den smids.

I dag uppstiger vi.

Från denna fästning ska jag utkräva min hämnd mot dem som förvisade mig.

I dag erövrar vi evigheten.

Och Kangs dynasti ska...

- Hallå? Funkar det här? - Cassie?

Jag vet inte om det funkar.

Jag tror att vi sänder.

- Jag uppehåller dem. Tala till folket. - Det skulle väl du göra?

Nu!

Vi är inne och vi har tagit tornet.

Jentorra är med mig. Han går att besegra!

Jag förstår om det känns som att det är för sent.

Som att vi bara förlorar.

Men den familj jag har förlorat lärde mig att kämpa.

Och vore de här, skulle de också göra det.

Man ska försvara de små. Det har min pappa lärt mig.

För när folk behövde hjälp vände han inte bort blicken.

Det gör inte vi heller.

Vi måste röra på oss!

Kom till tornet! Gör motstånd!

Ni har väntat, och nu är det dags! Han kan inte besegra oss alla.

- Kom till... - Cassie!

- Jag har signalen. Mamma är nog där. - Jag kör.

Leta rätt på Langs dotter.

Döda henne.

Kom! Om ni vill strida, följ med!

Det är över, Cassie.

Frita de andra.

- Han kommer att se oss komma. - Ja, det ska jag se till.

Påbörja uppskjutningen.

Din pappa är inte här, Cassie. Men det förvånar väl knappast dig?

Kang!

Vi hade en överenskommelse.

Du tog min dotter!

Herrejävlar, vad stor han är.

Du ljög!

Det vi lovar är bindande!

Utan det är vi ingenting!

- Skjut ner honom. - Ska ske.

Fortsätt, jag tar dem.

Kom igen!

- De är så många! - Jag kan inte hålla dem borta!

De kom.

Grymt, Cassie!

Ja!

Nu kör vi!

Revolution!

Bränn ner allting!

Framåt!

Ta skydd!

Koden till bryggan!

Hellre dör jag.

- 18147. - Fasen!

Den här behöver du.

Hej.

Detta är vårt hem! Nu tar vi tillbaka det!

Nej!

Jag har hål...

Jag har... hål!

Oväntat.

Kang! Var är hon?

Avfärd, nu!

Vad är det där?

- Han smiter. - Det kan han glömma.

Håll honom borta från ringarna!

Pappa!

Jag kommer, pappa!

Pappa!

Nu kommer du inte undan.

Snälla, låt det fungera.

Hallå, vart ska du? Tror du att vi är klara? Kom och slåss!

Sluta försöka vara vad det här nu är, Darren.

Jag vet inte vad jag ska vara.

Säg vad jag ska vara.

Inte ett as, i alla fall.

Det är för sent. Se på mig.

Jag är ett sånt as.

Det är aldrig för sent att sluta vara ett as.

Vi måste stoppa honom.

Jag har en idé.

- Beredd? - Antagligen inte.

Ett, två, tre... Nu!

Pappa!

Pappa!

Cassie!

- Du är jättestor! - Jag är jättestor!

- Jag älskar dig, stumpan. - Och jag älskar dig.

Jag är så stolt över dig.

Det är som att krama Godzilla.

- Ja, det är så häftigt! - Ja, visst är det?

- Jag är jättehungrig. - Ja, det blir så.

- Jag skulle kunna äta allt. - Allt, jag vet.

- Men mest sugen är jag på lime. - Eller hur, citrus? Det är märkligt.

Ta tornet!

Det är över.

Du förstår fortfarande inte.

Det är aldrig över.

- Vi måste härifrån. - Nej!

- Jag vet, men vi måste. - Nej! Nej!

Din förbannade...

Scott!

Tror ni att det här är nåt nytt för mig?

Vet ni hur många uppror jag har kväst?

Nej, nej, nej...

Hur många världar jag har erövrat?

Hur många avengers jag har dödat?

Och ni tror att ni kan besegra mig? Jag är Kang!

Och ni...

Ni pratar med myror.

Jag heter Darren...

...och jag är inget as!

Förlåt att det dröjde.

Många myror.

Är det du som gör det här?

Du hade rätt om mig, Cassie.

Darren!

Är du okej?

Antagligen inte.

- Darren? - Hej, Hope. Du har bytt frisyr.

Vad i hela friden har hänt?

Det är... en hel del. Jag berättar sen.

Det där var... Jag vet inte vad jag ska säga.

Tack, Scott.

Du har alltid varit som en bror för mig.

Har jag?

Det har jag.

Och jag dog till slut...

-..-SOM en Avenger.

Ja...

- Det gjorde du. - Absolut.

Mycket har hänt i dag.

- Henry? - Janet?

- Var är du, mamma? - I tornet.

Jag tror att jag kan få hem oss. Men vi har bråttom.

Om vi vill komma hem...

...måste det ske nu.

Vi avslutar det här.

Tack.

Tack!

Kom nu!

Lycka till.

Tack, kompis.

Det gick!

Nu ska vi hem.

- Var är Scott? - Han var precis bakom mig.

- Du borde ha vänt bort blicken. - Jag har aldrig varit bra på det.

Du kommer inte härifrån.

Du ska komma ihåg att du hade kunnat komma hem.

Du hade kunnat träffa din dotter igen.

Men du trodde att du kunde vinna.

Jag måste inte vinna.

Vi måste bara förlora båda två.

Pappa!

- Var är hon? - Hon är utom fara.

De mår bra allihop. Du lyckades.

- Förlåt. - Nej, släpp inte.

Släpp aldrig taget.

Jag är här.

Du kom tillbaka.

Jag älskar dig, Hope.

Jag älskar dig, Scott.

Nu tar vi oss hem.

Hem låter bra.

Mitt liv är inte rimligt. Jag har grubblat på det där.

"Du har precis räddat kvantvärlden med din familj, och druckit en snubbe utan hål."

"Varför händer sånt dig? Det är inte rimligt."

Men vem har sagt att livet ska vara rimligt?

Rubin!

Du är ju krypet! Jag hade fel, du är ju det andra krypet!

Du är Krypmannen!

Du blir stor och du blir liten, som ett kryp!

Ja, det är jag. En kaffe, tack.

Tolv dollar.

Tolv...!

Jag har undrat om det här var ett avslutat kapitel, men som Cassie säger -

- finns det alltid nån att hjälpa.

Jag tog upp tårtmakeriet igen för din skull.

- Har du gjort den själv? - Ja, och jag brukar inte göra tårtorna.

- Det här är min första sen 1997. - Du är en sann konstnär.

Vilket äventyr det har varit.

Ena dagen får man sparken från Baskin-Robbins -

- och nästa spöar man en rymdkung som reser i tiden.

För visst spöade vi honom?

Ja, för han försökte komma ut, men kom ju inte ut.

Tror jag.

Men han sa också att nåt hemskt skulle hända -

- och att alla skulle dö om han inte kom ut.

Vänta, har jag tagit livet av alla?

Kommer alla att dö nu, på grund av mig? Herregud.

Vad har jag gjort?

Vad har jag gjort?

Äh, det är säkert lugnt.

Livet behöver inte vara rimligt. Sluta grubbla så mycket, Scott.

Överraskad!

Har den äran i dag...

- Det är inte min födelsedag. - Nej, men jag har missat några stycken.

Skönt, alla är samlade.

Det är lugnt. Allt är nog bra.

Kang är borta. Ni vann.

Honom behöver du inte oroa dig för.

Grattis på låtsasfödelsedagen, Cassie.

Den förvisade är alltså död.

Är du säker på det?

Annars skulle jag inte kalla hit dig.

Det måste plåga dig att inte du dödade honom.

Ingen av oss dödade honom.

Det gjorde de.

De har börjat vidröra multiversum.

Och om vi tillåter det kommer de att ta...

...allt som vi har skapat.

Så nu slutar vi ödsla tid.

Vi är sent ute.

Hur många har du kallat hit?

Samtliga av oss.

Översättning: Karl Hårding Svensk Medietext

Tiden är allt.

Den formar våra liv.

Men kanske kan vi forma...

...den!

Det är han.

Det lät på dig som om han var fruktansvärd.

Det är han.

KANG KOMMER TILLBAKA