Original subtitles

Alarmeringscentralen, vad gäller det?

Hallå?

Det är en baby.

Sa du "baby"? Har det hänt den nåt?

Det är en baby på Joshua Hill-kyrkogården.

Skynda er! Den gråter.

- Är det din baby? - Den gråter.

JOSHUA HILL-KYRKOGÅRDEN MASSACHUSETTS, 2002

Hej... Såja.

Du...

Vad i h...?

Du? Hunter!

Du borde ge dig av. Det är sju timmars bilresa.

-Vad gjorde du där nere? -Jag hämtade en bok för resan.

-Du ska väl köra hela vägen? -Jo. Den är för pauser längs vägen.

-Georgetown... Ser du fram emot det? -Självklart.

Skynda dig!

Jag kommer att sakna dig.

Men det kommer att bli så bra.

Du... Jag är stolt över dig.

Den första i familjen att gå på college. Det är inte illa.

-Mamma... -Jag älskar dig, pappa.

Jag älskar dig också.

Ring när du är på plats.

-Och kör försiktigt! -Det ska jag. Hej då.

-Och inga killar, okej? -Okej.

Om 500 meter, ta avfart 40 mot Logan internationella flygplats.

Hej!

Ursäkta, jag kan inte...

PAPPA MISSAT SAMTAL

Okej, det är ett litet problem.

Din ankomstdag var igår, så du är listad som "dök inte upp".

Vi gav bort rummet i morse.

-Det är den 27:e idag, väl? -Den 28:e.

Låt mig se om jag kan...

Meddelande mottaget idag kl. 01.59.

Hej, Hunter, det är pappa. Jag vill bara höra hur det går.

Jag har inte hört ifrån dig.

Jag är bara lite orolig. Hoppas bilresan gick bra.

Du har väl fullt upp med nya vänner och att komma på plats.

Kom ihåg: Inga killar!

Lova att höra av dig. Älskar dig.

Hej då.

FINNER MIG TILL RÄTTA. ÄLSKAR COLLEGE. RINGER IMORGON.

Hallå?

IKVÄLL KL. 20.00 LIVEKONSERT CLUB BERGEN

-Ska jag köpa en öl till dig? - Sorry...

-Vill du ha en öl? -Jag har redan en.

-Letar du efter nån? - What?

-Letar du efter nån? -Nej.

Jag dricker bara.

-En till, tack. -Bra konsert.

Leave!

Hallå! Hallå!

Hjälp!

Vad vill du?

Jag ringer polisen!

Du gillar inte att bli förföljd. Det gör inte Cecilia heller.

-Vem fan är du? -Jag förstår inte!

-Varför följer du efter Cecilia? -Jag är hennes dotter!

Va?!

Kanske. Jag tror det, i varje fall.

Tack.

Jag har blivit hotad av ett fan, så när du tog flaskan, trodde jag det var du.

-Beklagar. -Varför pratade du inte bara med mig?

Folk ljuger.

Hunter, jag är inte din mamma.

-Det kan inte vara sant. -Jag kunde aldrig få barn.

Men du måste ju vara det... Titta.

22 september 2002 blev jag lämnad på en kyrkogård i Oakville i Massachusetts.

Jag var inlindad i denna.

Ditt band var på turné i staden den kvällen.

Jag gjorde ett DNA-test som visar att jag är 99 procent skandinavisk.

Det där är Annas och Kristians dotter.

Vad sa han?

-Att du är Annas och Kristians dotter. -Va?

Det här är allt jag hittade.

Det är Kristian, din pappa, och det är din mamma, Anna.

Kristian var vår basist.

Han ville prompt ha med Anna på turnén, trots att hon skulle föda.

Vi sa att det var dumt, men de ville inte lyssna.

Vid ett tillfälle hade de ett våldsamt bråk.

Anna tog babyn - dig - och försvann.

Var är de nu?

Snälla, berätta för mig.

Jag önskar att jag hade bättre nyheter till dig.

Efter att Anna stack, blev Kristian tokig-

-och påstod att hon hade dödat babyn.

Han lämnade turnén, åkte hem till Norge och hittade henne.

Men babyn var inte där.

Så han kidnappade henne och tog henne till kyrkan där hon hade vuxit upp.

Han låste in henne...

...och satte eld på byggnaden.

Kan jag få ett glas vatten?

Varför trodde han att hon dödade babyn?

Hon blev inte särskilt bra behandlad. Så jag tror hon ville ge igen-

-genom att hota med att skada sig själv och babyn.

Båda var oroliga själar.

-Vad hände med honom? -Han dömdes till 21 års fängelse för mord.

Senare diagnostiserad med schizofreni och flyttad till psykiatriskt sjukhus.

Han avtjänade straffet, men stannade där. Han klarade inte av världen utanför.

Är han kvar där?

Efter allt jag har sagt, vill du ändå träffa honom?

Jag måste veta varför jag lämnades på en jävla kyrkogård.

KRISTIAN MORILD ANKLAGAD

-Journalist? Hur gammal är du? -Journaliststudent.

Jag skriver om norsk black metal. Kan han få besök?

Ja, det är inte ett fängelse. Det är en vårdavdelning.

Jag ska höra med Kristian om han vill ha besök av dig. Vänta här.

Okej.

-Hej, jag heter Kristian. -Hunter.

Väldigt trevligt att träffa dig.

En student från USA...

-Spännande. -Ja.

Jag får inte besök så ofta.

Så jag, jag...

-Du är nervös? -Lite.

-Jag är ny på sånt här med intervjuer. -Jag bits inte. Jag lovar.

Vad ville du prata om?

Jag skriver om norsk black metal, och...

Vad är det?

Kristian, lugn nu.

Du får inte skrämma din gäst.

Förlåt, du ser bara så bekant ut.

-Har jag träffat dig förut? -Nej.

När skulle det ha varit?

Nej, jag vet inte.

Vad var det du skulle säga?

Jag ska skriva om black metal, och din roll är ganska viktig.

Hoppas du vill prata om musik och inte de andra grejerna.

Jag hade hoppats att få ett intryck av hela historien, liksom.

Vad har hänt med din arm?

Bara nåt skit som hände för längesen.

Vad för slags skit?

Lyssna.

Jag befann mig i ett mörker, okej?

Mer har jag inte att säga om det.

Under rättegången sa du att din flickvän Anna hade dödat ditt barn.

-Skulle inte det här handla om musik? -Jag försöker bara få hela bilden.

-Ja, det gör du säkert. -Var lugn, Kristian.

Vi fick ett barn, och hon tog livet av det.

Är det sant?

-Hur vet du det? -Hon sa det till mig.

-Lyssna... -Lugn!

Anna blev galen efter att hon fick babyn.

Hon grät när hon såg att det var en flicka. Svamlade en massa.

En dag drog hon, ringde från flygplatsen och sa att hon hade löst det.

"Löst det"?

-Tagit livet av den? -Ja.

-Varför det? -Hon ville inte ha den.

-Varför inte? -Det är ju helt otroligt...

Snälla, berätta.

Mår du bra, Kristian?

Hur gammal är du?

25.

Vem är du?

Berätta vem du är!

-Lugn! -Jag är lugn!

Jag är lugn. Hon ska bara säga vem hon är.

-Vad var fel med babyn? -Varför frågar du om det där?

Snälla!

-Vem är du? -Beklagar.

Fan!

Var min mamma sån också?

Nej, hon var så rar. Rätt stillsam.

Hon kom från en rik och religiös familj, så hon älskade att hänga med bandet.

Var hon mentalt frisk?

Ja, men det gick upp och ned för henne.

Jag vann inte i det genetiska lotteriet direkt.

-Det ser ut att ha gått bra för dig. -Hon lämnade mig på en kyrkogård.

Varför gör nån så?

Filten, symbolerna... Är det nåt fel med mig?

-Nej, Hunter. -Det här, då?

-Vad menar du? -Ett satanistiskt kors?

Det är ett vargkors. En symbol från nordisk mytologi.

Det är en ganska vanlig symbol här.

Förr kunde man köpa såna nästan överallt.

Din mamma ville säkert att du skulle ha det.

Pratade hon med några andra?

Förutom Kristian. Nån som jag kan prata med?

Hon höll sig mycket för sig själv.

-Skrev i dagboken. -Dagbok?

-Hon skrev i den hela tiden. -Nån aning om var den kan vara?

Om den finns, är den nog hos hennes familj.

Var bor de?

- Tror du på spöken? - Jag vet inte riktigt.

- Varför frågar du? - Jag känner att nåt vill jag ska åka.

Det kanske är din intuition.

-Kan jag hjälpa dig? -Hej.

-Talar du engelska? -Ja, lite.

Känner du Anna Norheim?

Anna?

Hon dog för många år sen. Varför frågar du?

Hon var min mamma.

Om Anna är din mamma, så är jag din faster.

-Är du hennes syster? -Nej, min man är hennes farbror.

Du är alltså gift med hennes pappas bror. Då är du hennes faster.

-Vilka bor här nu? -Bara jag och min man Olav.

Torstein bor på herrgården. Han var hennes pappa.

Min morfar? Är det bara ni tre?

Min son, Stian, bor inte så långt härifrån.

-De andra har flyttat. -Mormor också?

Nej, hon är död. De som är i livet, har flyttat.

Det är så fint att ha dig här.

Du förstår... Torstein förändrades mycket efter att Anna dog.

Hej.

Det här är Hunter från USA.

-Trevligt att träffa dig. -Hon är Annas dotter.

-Det var överraskande. -Jag förstår inte.

Trevligt att träffa dig.

Okej.

Typiskt män. Kom.

-Har du några av mammas saker? -Då måste du fråga Torstein om lov.

Han kommer hem senare. Han gillar inte oanmälda gäster.

-Då kommer jag tillbaka imorgon. -Nej, du kan sova här.

-Väldigt snällt, men jag tror... -Jo, det vore så trevligt.

-Du kan ta Stians rum. -Ett hotell, kanske?

Nej, stanna här. Jag insisterar.

Leave!

-God morgon. -God morgon!

-Det här är min son, Stian. -Hej.

-Trevligt. -Detsamma.

-Har du sovit gott? -Javisst.

-Var ni uppe sent igår? -Nej. Hur så?

-Hände nåt märkligt? -Nej, inget särskilt.

-Är Torstein tillbaka? -Ja, han ville bara inte väcka dig.

-Kan jag hälsa på honom? -Ja, visst.

Ursäkta?

Torstein?

Jag heter Hunter, jag är...

Det låter lite knäppt, men jag är...

Jag vet.

Jag ser hennes ansikte i ditt.

-Har de berättat vem jag är? -Du är min morfar.

Det är ett stort nöje att träffa dig. Äntligen.

Tack.

Jag...

Jag ville hitta dig, men jag...

Jag visste inte var jag skulle leta.

Jag anade aldrig att du fanns i USA.

Hamnade du i en bra familj?

Ja, det är bara jag och pappa nu.

-Men han är en god människa. -Bra.

Det smakar bra.

Vad tyckte han om att du skulle hit?

Jag har inte sagt det än.

Ljög du?

Nej, jag...

Han skulle inte förstå och skulle säkert avråda mig från det-

-och gjort en stor grej av det.

Jag ville inte såra honom.

Jag vill visa dig nånting.

-Är det ingen som vet om din resa hit? -Nej.

Din adoptivmamma, då?

Hon dog.

Nyligen?

För några månader sen.

Det var tråkigt att höra.

Här är det.

Var är vi?

I din mammas rum.

Annas rum.

Bara se dig omkring.

Jag gillar också att åka skidor.

Ta all tid du behöver.

-Jag väntar där nere. -Tack.

-Amen. -Amen.

Det här är så trevligt.

Jag vill bara säga att...

-Så du växte upp med två bröder? -Ja, Barry och Marcus.

De flyttade hemifrån när jag var liten och har egna familjer nu.

De är egentligen inte din bröder.

Dina föräldrar måste ha varit så glada för en liten flicka.

-Du påminner om din mamma. -Gör jag?

-Hon var också väldigt tyst av sig. -Jag är inte så tyst.

Du avbröt inte bordsbönen, likt vissa andra.

Killar kommer undan med allt.

-Vi tjejer måste hålla ihop. -Ja.

-Mamma önskade att jag var en flicka. -Det har jag aldrig sagt.

Tjejer äger!

-Var ska du gå på college? -I Georgetown.

Varför inte Harvard eller Yale?

Jag fick ett stipendium, och Georgetown är väldigt bra.

Ja, ett av de bästa. Du kan vara stolt.

-Tack. -Bara det bästa är gott nog för Torstein.

-Du skickade mig på internat i Zürich. -Snacka om bortkastade pengar!

Jag skulle ha varit där nu. Jag tog bara en liten omväg.

Du måste smaka på köttet.

Det är väldigt gott.

-Vad är det? -Hjort. Ett släktrecept.

Det var även Annas favorit.

Hon...satt alltid på den stolen när vi åt.

Det var hennes plats. Nu är den din.

-Det tog lång tid innan du hittade oss. -Ja, jag beklagar...

Nej då. Du hittade oss. Det är det som räknas.

Ja.

Ät medan maten är varm!

Vet du vad?

Vi hade också en dotter. Hon var Stians storasyster.

Men vi miste henne.

Bara några år innan Torstein miste din mamma.

Hon och Anna var som systrar.

-Det var väldigt tråkigt att höra. -Det är längesen nu.

Men man glömmer det aldrig.

Mamma!

Jag tror att jag måste dra mig tillbaka nu.

FULLT UPP MED FÖRELÄSNINGAR. RINGER SNART. ÄLSKAR DIG.

Släkten har bott på det här godset i fem generationer.

Den här trädgården...

Jag har skött den sen jag var en pojke. Rensat ogräs och...

Den är verkligen vacker.

Känns den bekant?

Jag vet inte. Kanske.

Inom oss tror jag att vi har...

...en sorts kontakt, eller...

-Koppling? -Ja, en koppling till vårt förflutna.

Och platsen vi kommer från, även om vi aldrig har varit där.

Kanske det.

Varför lämnades jag på kyrkogården?

Kanske för att det är en helig plats. Att du skulle vara trygg där.

Kan jag gå igenom hennes saker? Som dagboken, till exempel?

-Dagboken? -Ja.

En vän till Kristian sa att hon skrev dagbok.

Pratade du med en av de musikerna?

Ja.

Hur var han?

Hon. Sångerskan. Hon var supertrevlig.

Hon visade mig alla bilder och hjälpte mig lägga pusslet.

Jag hade inte förväntat mig godhet från nån av dem.

Men Herrens vägar äro outgrundliga.

Tror du på Gud, Hunter?

Jodå, ja.

Visar du din far aktning?

Jag tror det.

Du förstår vad jag pratar om?

-Det fjärde budet. -Väldigt bra.

"Visa aktning för din far och din mor."

Angående dagboken... Vet du var den är?

Jag tror inte att hon skrev dagbok. Inte vad jag vet.

Har du bevarat andra saker efter henne?

-Vad som helst. -Bara sakerna på hennes rum.

Jag gjorde mig av med resten.

Varför det?

Det var för smärtsamt.

Att se min lilla flicka...

...hamna i fel kretsar.

Är det okej om jag...

Är det okej om jag letar efter den?

Jag orkar inte återuppleva allt det där.

Kan du låta det vara, är du snäll?

Ja, visst. Förlåt.

Där är hon. Dottern till min satanistiska kusin och hennes galna mördare.

-Tycket du att det är kul? -Lite.

-Kände du min mamma? -Ja, typ.

-Vet du om hon skrev dagbok? -Jag vet inte. Jag var sex när hon dog.

-Hon kan ha haft en. -Vet du var den kan finnas?

På vinden hos Torstein, kanske.

Vill du söka igenom huset?

-Han sa nej. -Det han inte vet, mår han inte dålig av.

-Säkert? -Hoppa in.

-Läxade han upp dig om aktning? -Ja, det fjärde budet.

Är du kristen också?

Jag vill bara hitta mammas dagbok.

-Varför det? -Jag bara vill det.

Du är inte den enda i familjen Norheim som är knäpp i huvudet.

Vad menar du med det?

Min släkt har ett ganska mörkt förflutet.

Farmor var en dominerande häxa.

Hon dog när pappa och Torstein var små. Hon föll nerför trappan och bröt nacken.

Min faster hade allvarliga psykiska problem-

-och skar sig i handlederna i badkaret, innan jag var född.

Min storasyster rymde hemifrån och försvann när jag var fyra år.

Ingen har sett henne sen dess.

Och sen var det din mamma.

Hon blev en black metal-groupie.

Hon brändes levande...

...i den gamla kyrkan längre ner längs vägen.

Bu!

Ditt as.

Vad är det?

De...

De var kvinnor allihop.

Ja.

Det betyder att du är den sista levande kvinnan i Norheim-släkten.

Hej.

Toppen, jag kommer nu.

-Jag måste dra. -Seriöst?

Torstein brukar låta dörren stå olåst. Lycka till.

Tack så hemskt mycket för hjälpen.

Leave!

Gick det bra?

Ge mig den.

Ge mig den, är du snäll.

-Nej, jag behöver den. -Gå, är du snäll.

-Jag godtar inte stöld. Gå. -Förlåt. Men jag behöver mammas dagbok.

-Kan jag låna den ett par dagar? -Nej.

Den har ruttnat på vinden i 20 år, men nu är den plötsligt viktig för dig.

Du är inte längre välkommen här. Du borde gå nu.

Nu.

Hörni?

Ni har varit väldigt snälla mot mig.

Kan ni göra mig en tjänst? Jag hittade mammas dagbok, men Torstein tog den.

Kan ni fråga honom om jag kan låna den?

Om Torstein bestämt sig, så har han.

Det är svårt att få Torstein att ångra sig.

-Jag fattar. Men kan ni försöka? -Olav?

Ja, ja. Då ska jag åka nu.

-Tack för gästfriheten. -Jag är hemskt ledsen.

-Öl. -Tack.

-Bor du här? -Ja.

-Hem, ljuva hem. -Det är fint.

Då mina föräldrar slösat bort mitt arv gav Torstein dem den gamle tjänstebostaden.

Jag fick båten. Det var alltid meningen jag skulle ärva den ändå.

Likt allt det andra. Men så dök du upp.

-Vad är det? -Jag undrade bara om du mår bra.

-Jag mår bra. -Säkert? Du ser lite härjad ut.

-Som en äkta Norheim-tjej. -Kan du sluta med det där?

-Det har varit en skitdag. -Säger du det?

Förvisad från familjen på mindre än 48 timmar. Imponerande.

Du vill verkligen ha den där dagboken.

Ja.

Torstein undervisar en ungdomsgrupp i kapellet mellan kl. 18 och 21.

Då är huset tomt.

-Jag kan köra dig dit, om du vill. -Varför hjälper du mig?

Jag har lite dåligt samvete.

Jag skulle inte låtit dig vara där ensam.

Förlåt.

Tack.

Kom.

En fördel med att ha gått på internatskola.

Släck ficklampan och håll dig borta från fönstren.

Kolla biblioteket.

-Hittar du nåt? -Nej.

Stian...

Jag hittade den.

-Vad gör du? -Inget särskilt.

-Lägg tillbaka dem. -Det är okej.

Låtsas som om du inte såg det.

Vad dum jag är. Det var därför du följde med, va?

-Och? Han tror ändå att du är en tjuv. -Jag ska bara fota.

Lägg tillbaka pengarna!

Då får jag inte ut nåt av det.

Inget arv, inga kontanter, ingenting.

-Vad ska du göra åt det? -Stian...

-Jag bör få ut nåt av det. -Du kan få pengar av mig.

-Det är tråkigt. -Sluta.

-Sluta. -Stör det här dig?

Slappna av. Jag skämtar.

-Jag sa åt dig att sluta. -Men jag kan inte låta bli. Titta.

Jag tar dem en annan gång.

Vad gör du?

Allt här är mitt, inklusive du.

Sluta!

Vart ska du? Du vill det här, inte sant?

-Titta på mig! -Sluta!

Fan!

Din jävla...

Fan ta dig. Din galna...

Din jävla bitch!

Titta på mig!

-Ser du nåt? -Nej.

Hallå?

Torstein?

Herregud!

Hej, det är Cecilia. Lämna ett meddelande.

Hej, det är Hunter.

Jag har gjort bort mig. Jag måste prata med nån.

Ring mig, är du snäll.

Hej, det är Raylan White. Jag kan inte svara nu.

Lämna ett meddelande, så ringer jag upp så snart jag kan.

Hej, pappa.

Jag ville bara ringa. Du sover säkert fortfarande.

Jag är inte i Georgetown.

Jag är i Norge.

Det hade du inte trott, va?

Mamma berättade sanningen för mig om hur du hittade mig och...

Jag är ledsen att jag ljög.

Jag tänkte att det var okej, för att ni hade ljugit för mig, men det är inte okej.

Jag bara... Jag är förvirrad.

Jag vet inte vem jag är.

Och nu har jag gjort nåt otroligt dumt och vill bara hem.

Det är ett mörker...

Nåt från mitt förflutna.

Kollade du inte om han var vid liv?

Nej.

Jag fick panik och sprang.

Vem ringer du till?

Mitt ex. Han är läkare på akuten.

Hej, det är jag. Är du på jobbet?

Bra. Jag vill be om en tjänst. Kan du kolla om en Stian Norheim-

-kan ha blivit inlagd igår kväll?

Okej.

Det är bra.

Väldigt bra. Nej, inte nån jag känner personligen.

Ett as som fick det han förtjänade.

Ja, okej. Tack så mycket.

Ja, vi ses. Hej då.

-Lever Stian? -Ja, han klarar sig.

Han har hjärnskakning, och du gav honom en liten skallfraktur.

Han kom billigt undan.

-Kan du översätta? -Du hittade den.

Bara hoppa fram till de sista veckorna.

Nåt som inte stämmer?

Det är inte din mammas dagbok. Beklagar, men...

Författaren nämner hennes namn.

"Anna sitter utanför i en..."

Jag beklagar.

Jag behöver vara ensam ett tag.

-Går det bra? -Ja, det gör det säkert.

Jag beklagar att du inte fick svaren du var ute efter.

Det spelar ingen roll. Jag är klar här.

-Åker du hem? -Jag tar flyget imorgon.

Jag åker innan familjen Norheim eller några andra hittar mig.

Det kanske är bäst så.

En sak bara...

Har du övervägt att berätta sanningen för Kristian?

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag menar...

Du lever.

Och du är så vacker.

Men Anna, då?

Det var dumt av mig att tro att hon hade skadat dig.

Det var därför du dödade henne, väl?

-Jag gjorde inte det. -Ljug inte.

Folk såg att du hotade henne. De fann ditt körkort på platsen.

Jag kan inte förklara det.

Vad tror du hände?

-Folk tror bara att jag är galen. -Försök.

Jag tror att det är stället hon kommer från. Det finns ondska där.

-På vilket sätt då? -Jag vet inte.

Anna berättade aldrig för mig. Eller jag lyssnade inte.

Jag åkte dit för att leta efter hennes dagbok, men jag hittade den inte.

-Har du tagit den? -Åkte du dit? Gick det bra?

Dagboken. Har du läst den? Många pojkvänner gör det.

-Varför är du så nyfiken på den? -Jag vill veta varför hon lämnade mig.

Vad var det som var så illa med mig?

Du sa att hon inte ville ha mig. Exakt vad sa hon?

Om jag åker nu, är det sista gången du ser mig.

Du är skyldig mig sanningen.

Anna ville inte ha dig...

...för att du var en flicka.

-Det räcker så. -Liv!

-I leave. -Nej, Liv!

L-I-V. Det är ditt namn.

Anna gav dig namnet efter hennes kusin som försvann.

Jag älskade din mamma. Jag dödade inte henne. Jag lovar.

Jag vet det.

Nu.

-Vart ska du? -Tillbaka till herrgården.

Jag måste veta hur hon dog.

Åk inte dit. Du kan inte lita på de där. Det är nåt som är fel! Liv!

Släpp mig!

Gå härifrån!

Gå härifrån!

Mamma?

Det är jag - Hunter.

Det är Liv.

Känner du igen det här?

Jag fick det av...

Liv gav det till mig.

Och jag gav det till...Liv.

Det är jag.

Ja, det är jag.

Nej, nej, nej!

Du måste springa! Liv, skynda dig! Fort!

Var är hon?

-Var är nyckeln? -Jag vet inte.

Vi måste ut härifrån. Vi måste ut härifrån!

Liv.

Liv?

Nej, nej!

Snälla, Torstein, det är inte för sent.

Satan har fördärvat Liv ända in i själen. Hon kan inte frälsas, men Anna kan det.

Jag är så ledsen att det hände dig.

PAPPA

Jag vet vem du är.

Jag borde ha sett det med en gång.

Du blinkade med de stora, bruna ögonen...

...och struttade runt som en sköka.

Hjälp!

Ingen kan höra dig.

Hjälp!

Hjälp!

-Rör mig inte! -Röra dig?

Släpp dina smutsiga tankar. Det är inte det jag gör.

Om du vill fördärva en man-

-finns det inte nåt mer effektivt än kvinnoformen.

Inte bara i vår familj. Vart jag än vänder mig, ser jag...

Jag ser samma köttsliga begär.

Ormen förbannade denna värld med begär och frosseri.

Som en kristen man kan jag inte foga mig efter det.

Du är inte kristen!

Du är bara en jävla mördare!

Nej, Hunter.

Jag...

Jag renar dig från ondska likt jag gjorde med din mamma.

Oavsett hur lång tid det tar, ska jag rena dig.

Snälla, lita på mig.

Det kommer inte att hjälpa.

Jag har försökt så många gånger.

Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel-

-som odjuret och den falske profeten.

Och de skall plågas...

Snälla!

...dag och natt i evigheters evighet.

-Det här är en renande eld. -Nej, gör det inte.

Ta emot den.

Ta emot den! Ta emot den!

Vik hädan, Satan! Jag är ett Guds barn.

Fan ta dig!

Liv.

Anna.

Förlåt.

Var inte ledsen.

Var inte det.

Kristian, du visste inte.

Ta er ut!

Vi måste ut härifrån.

Vi måste gå.

Vi måste gå nu.

Mamma, kom nu.

Vad är det?

Ingenting.

Kom igen.

Kom då, är du snäll!

Kom igen!

-Nej, nej. Snälla, kom. -Bara lämna mig här.

Snälla!

Gå, du.

-Gå! -Jag hämtar hjälp.

-Var är hon? -Hon sprang.

Din jävla fegis.

Din jävla fegis!

Kallar du mig fegis?

Vad är det för löjlig sak?

Förlåt mig, Liv. Förlåt.

Varför det?

Jag lämnade dig.

Jag kunde inte ta med dig hit.

Jag väntade i skogen tills polisen kom.

-Jag väntade. -Jag förstår.

Hon är i tredje rummet på höger sida.

Hej, pappa!

Du hittade henne.

Text: Helena Lindén Iyuno