Original subtitles

Detta har hänt: Annie har haft rätt i sina misstankar.

Alla i kollektivet utom Dan var på Stjärnberg på midsommarafton.

Dan var med Barbro.

Första bebisen föds i kollektivet. Birger undersöker mor och barn.

Annie följer efter Birger när han är på väg hemåt.

Johan står vid lanthandeln där Ylja lämnat honom. Han ringer Gudrun-

-som för att skydda Johan ordnar så han kan bo hos moster Sakka i Norge.

Nu, många år senare, lokaliserar Birger och Johan Ylja i Helsingfors.

Hon träffade den byxlöse mannen. Johan vill att hon talar med polisen.

Ylja vägrar och påminner om att hon plockade upp honom-

-när han kom ut ur skogen med blod på skjortan. Ord står mot ord.

Mia berättar för Björne att hon väntar barn med Johan.

Birger får kartongen med utredningen av Åke. Han lyssnar på förhören.

Barbros och Dans röster hörs från det förflutna.

Birger misstänker att Dan ljugit om kollektivet och paret i tältet.

Han sörjer Annie och kan inte tro att hon skulle ha tagit sitt liv.

Annie kände igen Johan Brandberg när Mia kom hem i regnet den där natten.

Var det honom hon såg vid Lobberån nära mordplatsen?

/FÅGELSKRIN/

/FÅGELSKRIN/

-Din Johan är inte här så mycket, va? -Om vi ses, så ses vi i Trondheim.

Jag kom att tänka på den där midsommarnatten. Bodde han här då?

Han hade precis flyttat till Norge då. Varför undrar du?

Jag tyckte jag kände igen honom. Han körde hem Mia-

-och så tyckte jag att han var så lik han den där...den där gången.

Björne?

Björne?

Björne?

Titta.

Brevinkastet. Tidningen.

Vänta.

Är det han?

Mm.

-Vi går efter. -Han kommer tillbaka.

Bättre att prata där inne. Vi väntar.

-Påtår? -Tack.

-Tror du han bor där inne nu? -Jag vet inte.

-Ja, då. Färska franska, minsann. -Nu så.

/RICHARD STRAUSS "ALSO SPRACH ZARATHUSTRA"/

Stäng av. Vi vill prata med dig.

Gillar du inte Strauss?

Kubrick använde den när han gjorde "2001: A space odyssey".

Strauss?

Ja, inte wienervalskungen, då.

Vi vill prata om Annie Raft. Hennes död.

-Annie Raft? -Från Svartvattnet.

Ah. Annie.

Hon med den lilla flickan, va?

-Är hon död? -Ja. Läser du inte tidningen?

Jo, radannonserna. För affärens skull, va.

Det här är Annies karl. Birger Torbjörnsson.

Och jag skulle bli hennes svärson.

Vi vill veta hur det var med John Larue.

John Larue?

Hur det var med honom?

-Vill ni ha te? -Nej tack. Berätta om John Larue.

Ja, jag vet ju inte vad Annie har sagt, va.

Varför frågar ni om det här? Är det inte överspelat?

-Var kom han ifrån? -Jag träffade honom här i Stockholm.

Han var Vietnamdesertör, va.

Besvärligt. Han hade ju inga papper och inget pass.

Han skulle få bo hos oss. Varför vill ni ha reda på det här?

Varför tältade de? Varför gick de inte ända fram till Stjärnberg?

Jag sätter på lite te i alla fall.

Larue skulle ha kommit upp på midsommar med den holländska tjejen.

Trodde vi. Han hade ju fått min kartskiss upp till Stjärnberg.

Ja, "Star Mountain".

-Socker? -Lägg av.

Vi ville ju inte ha nåt, sa vi. Berätta nu i stället.

Hörni, nu kommer de!

-Välkommen. -Tack.

-Petrus. -Barbro.

På dagen, det var midsommarafton -73, hade det varit en demonstration, va.

Jag minns inte om det var älven eller nåt. Det var mycket på den tiden, va.

Efter den hade jag hämtat upp Barbro Lund.

En textilkonstnär som skulle flytta upp till oss, eventuellt.

Hur som helst, Larue dök aldrig upp. Vi väntade hela kvällen.

Vi tänkte att de måste ha gått vilse.

Fram på morgonsidan gav vi oss ut och letade. Vi trodde de irrade omkring.

Vi såg tältet nere vid ån.

Jag såg först inte vilka de var, men så fick jag syn på ett par jeans.

Det var Larues.

Enel var stenhård. Hon drog ut Larues bag ur tältet och tömde den.

Han hade ju min kartskiss och annat som kunde spåras till oss.

Hur kände du igen jeansen?

Jeans på den tiden, det var som konstverk.

Varenda lapp, varenda reva var som ett tecken. Som en autograf, va.

Det var Larues jeans.

Vi bestämde att inte låtsas om att vi kände jänkaren.

Det hade blivit slutet för kollektivet om vi blivit indragna.

Myndigheterna hade ögonen på oss.

Brita hade en vårdnadstvist. Sen tog de barnen ifrån henne ändå.

Och så behövde vi våra bidrag. Vi måste ju få ekonomin att gå runt.

Det här hade varit dålig pr.

Sen gick vi upp och brände grejerna.

Jeansen var blöta, så dem gömde jag.

Det gick inte att bränna det där tjocka tyget förrän de hade torkat.

Och sen höll vi oss till samma historia.

Men Annie, henne ljög ni för.

Annie, hon var lite... Hur ska jag säga?

Hon hade missuppfattat det hela.

Hon trodde på dig.

Hon lämnade allt bakom sig, hela sitt liv, för att börja ett nytt med dig.

Men du var mer intresserad av att få en småskolelärarinna till Stjärnberg.

Och likadant med Barbro Lund. En konsthantverkare. Va?

Och vem vet vilka fler du har försökt lura upp dit? Användbart folk.

Det enda Annie missuppfattade, det var att du värvade med kuken!

Hon födde ditt barn, för helvete. Jag var med henne den gången.

En stor, fin flicka var det.

Död, med navelsträngen runt halsen två varv.

Jag visste inte.

Nej, därför du förtjänade fan inte att få veta.

Annie ville inte minnas det där.

Varken det eller den jävla Älvräddaren med Jesushår.

Hej, Annie. Det är svårare och svårare att vara i staden-

-när man är van vid det riktiga livet.

Det vi har på Stjärnberg, det är det riktiga livet.

Jag kommer tillbaks så fort jag kan.

Jag såg Lotta på T-centralen. Hon såg rätt risig ut och ville låna pengar.

Jag tror hon har trillat dit igen.

Men hon var glad. Hon hade två kattungar som hon visade mig.

Hälsa Mia att jag ska köpa tuggummi till henne.

Juicy Fruit och alla sorter jag kan hitta. Din Dan.

Jag måste gå på toa.

Kan du stänga dörren?

-Det är kallt. -Vänta, så ska du få lite varmvatten.

Så.

-Gör det ont? -Mm.

Få se.

Här. Ta lite getmjölk. Den är både fet och antiseptisk.

Strunta i den.

Varför kan inte Sigrid och Gertrud vara här?

-De bor hos sin pappa nu. -Satansprästen?

Bor bebisen också där?

-Bebisen bor med Brita i Byvången. -Varför då?

De kan inte bo här när det är vinter. Det går inte.

Varför kan vi det, då?

Helvete.

Fy fan!

Fan!

Aj!

Såja.

Mina getter går i skogen, gnager barken av träd

Mina getter går i skogen, gnager barken av träd

Men Anna, inte ska du hålla på och kånka på de där inte.

Du är envis som bor kvar här ute på Tangen.

Jo, men du gillar väl envisa?

Det är inte bara du som kommer att sakna henne.

Till och med de arga kommer att sakna henne.

Sakna nån att vara arg på och snacka skit om.

Jag blev rasande när jag hörde att folk sa att hon var olycklig.

Och att hon inte var frisk i huvudet.

-Det är inget fel att vara olycklig. -Jag menar att hon tog inte bort sig.

Det är ju det som folk tror.

Det är klart att det måste ha varit en olycka.

Hon hade det bra.

Hon tyckte ju om att vara lärare.

Och så vi två.

Vi tyckte om varandra.

Älskade varandra som...

Jag hjälper dig ut med kassarna.

Har du gått och blivit skrotsamlare?

Jag rensar upp ute på Tangen. Du vet, skrotet som de draggade upp ur sjön.

De tog upp cyklar, mopeder och allt möjligt.

Det har nog legat där i tjugo år. Ska du köpa nåt?

Annars finns det gott om grejer kvar nere vid Svartvattnet.

Annie var där och letade efter nåt.

Känn. På sidan.

Känner du?

Du borde höra av dig till polisen och berätta om det där med Norge.

Om den finska häxan.

-Tror du inte att det vore skönt? -Nej, jag vill inte det.

-Varför inte då? -Jag vill inte.

-Men du har ju inte gjort nåt. -De kommer ju att tro det.

Vi behöver mer ved. Vi får kolla med Björne när han kommer.

/RINGSIGNAL/

-Hallå? -Det är jag. Har du Johan där?

-Ja. -Får jag prata med honom?

Det är Birger.

Det är Johan.

Västlig vind som ökar till hård med risk för stormbyar.

Kortvarigt regn eller blötsnö och 0-3 plusgrader.

Fram på dagen omslag till frisk eller hård nordlig vind.

Jo, det är den.

Jag gjorde motivlacken själv.

Det var här ute jag såg honom.

Man kommer ihåg vad man gjorde när Kennedy sköts.

Eller kanske Palme i ditt fall. Jag minns exakt den där morgonen-

-när jag fick veta vad som hade hänt vid Lobberån.

Jag såg Björne.

Det såg ut som om han uttrade, men det var kanske nåt annat han gjorde.

Hallå! Hallå!

Jag skulle vilja fråga en sak.

Jo.

Ja, jag är... Jag är från Stjärnberg.

Men det vet du redan.

Jag hade tänkt fråga om du kunde köra mig och min flicka till byn.

Och våra grejer.

På lördag skulle det gå.

-Jag betalar. Det är ju självklart. -Det behövs inte.

Sen undrar jag om du skulle kunna ringa till Aagot Fagerli-

-och fråga om jag får hyra hennes hus över vintern.

Ja, jag... Jag ska ju ha barn. Jag vågar inte föda uppe på Stjärnberg.

Så då tänkte jag att jag kunde bo i Aagots hus-

-och sen när det är dags åka in till staden.

Då ses vi på lördag, då.

-Det är säkert att du kommer? -Jo.

Tack.

Så du åker med bolagslakejen?

Ja, jag åker med fienden.

Jag har eldat sen i morse, så det ska nog vara varmt.

Och ved är i vedboden. Så det är fullt.

-Här har du tändved. -Tack ska du ha.

Och är det nåt mer så...

Det kan inte vara länge sen han körde med traktorn här.

Jag kommer aldrig att gå här mer.

Jag hatar det här jävla stället.

Björne?

Hallå?

Jaså, ni är ute?

Ja. Vi tänkte att vi skulle ta oss upp hit.

-Gick ni över Ytan? -Ja.

Fan att det aldrig blir nåt med skogen där. Det tar sig inte.

Det verkar ju bli dåligt med fågel i år också.

Han finns nog, men han sitter nog högre upp, uppe i tjockskogen.

Vi var ute och tittade på Johans moped.

Ni kan bre.

Den där som du sänkte på midsommardagen.

Har du inte hört det, att de draggade i sjön och fick upp en massa skrot?

Var det du, Björne, som sänkte mopeden? Du låtsades uttra.

Ibland vet man inte om man kommer att vakna igen när man väl somnar.

Det är därför jag inte har hund. Ingen är efter mig.

Ifall jag inte vaknar upp finns det ingen som skulle ta hand om djuren.

Det är därför jag inte har nån efter mig.

Det är Nostradamus. Nostradamus är den enda som har spått rätt.

Har du huggit dig?

Sätt dig, så får jag se.

Åh, fy fan. Vart du rädd när du hörde oss?

Du har varit rädd i arton år nu.

Annie var också rädd. Hon hade bössan vid sängen.

Har du ryggsäcken, Johan? Jag tror jag har förband och tabletter.

-Nej, jag vill inga ha. -Det är bara lite lugnande.

Johan, nu ska du gå ut härifrån.

-Nej, jag stannar. -Du gör som jag säger nu.

Gå.

-Vet du att Lill-Ola är död? -Nej.

Jo. Infarkt.

Jag missade väl nåt där, jag.

Han har ju bott i stan sen det där hände vid Lobberån.

Han svimmade när han fick se att tältet var hans.

-Den där fan. -Ja. En riktig skitstövel.

När de analyserade fjäder efter fågel som han hade eldat-

-så upptäckte de ju att det var fjällvråk. Två stycken.

Jag såg paketen i frysen. "Oplockad tjäder" hade han skrivit.

Han var väl livrädd att de skulle undersöka allting där hemma.

Nu drar jag åt det här extra hårt-

-så ska vi fara ner till byn sen och få det här sytt.

Jag kände igen tältet.

Henne har du inte en chans på, Johan!

Glad midsommar!

Holländska.

Du är väl van att sälja till utlänningar?

-Du ska ge fan i falken. -Håll käften.

-Vad ska ni ha, då? -Det vet du nog.

Ja, ja. Det här vill ni gärna köpa av mig, va? Det vill ni.

Åttio spänn.

Då har vi öl!

Ser du tuppan på mor, så svart och så stor?

Ser du kucken på far? Tocken jävel han har!

Du ska ge fan i falken!

Hörru!

Henne ger du fan i.

Johan!

Johan!

Johan!

Det var två ägg i boet det året. Jag och Johan kollade.

Lill-Ola hade tagit där förut.

Jag tror han hade dem i tältet.

Han brukade sälja dem som jaktfalkar åt tyskar eller nån jävla arab.

Trodde du att det var Lill-Ola? Var det så?

Du trodde det var Lill-Ola som var i tältet.

Fan. /FÅGELSKRIN/

/FÅGELSKRIN/

Det... Det buktade ut från tältet.

Lill-Ola!

Kom ut, din jävel!

Det vart... Det vart svart.

Det bara skrek, allting.

Jag högg tills det vart tyst.

Det var skönt också när det vart tyst.

Inuti. Här.

Men mopeden, då? Hur fick du den ner till sjön?

Det är ju ingen som har hört nåt. Ingen har sett nåt.

Vidarts Duett. Den stod ju kvar efter bråket med Torsten.

Så den kunde jag ju ta, och där fick den plats.

Ta den här nu, Björne.

Jag kör ner dig till stan, så får du berätta samma sak för läkaren.

Jag vill inte ha fler elchocker. De hjälper inte längre.

Jag tror Annie skulle ha velat att du berättar för läkaren.

Och för polisen också. Tror du inte det?

Jag har funderat på om Annie var på väg till dig-

-för att fråga om mopeden, hon också. Vi hittade ju henne på vägen upp hit.

Jag var inte här då. Jag var på lasarettet. De gav mig elchocker.

Johan? Du kan komma in nu!

Dags att ge oss i väg. Gör dig klar, så ser vi till att det där blir sytt.

Johan, du släcker ljuset där inne.

Björne!

Björne!

-Ta dig ner, du, så väntar jag här. -Björne!

Björne!

/FÅGELSKRIN/

Aaah!!

Björne berättade att han gjorde det där vid Lobberån.

Det var han som hade ihjäl de där två i tältet.

Nej.

Björne sa ju att... Han sa att han hade tagit reda på din moped.

-Att ni turades om att vakta boet. -Nej, han brukade göra det.

Att det hade varit holländare i affären. Att fågelungarna var borta.

Ja. Allt stämde ju på dig.

Vi... Vi försökte hjälpa dig.

Varför sa du inget? Varför gick du med på flytten om du inte gjort nåt?

Jag trodde ju att Torsten hade lessnat på mig. Jag är inte hans.

Jag vet att jag är renskötarens pojke. Han du var med före Torsten.

Jag har aldrig haft nån annan än Torsten.

Du trodde du var same.

Du har aldrig varit riktigt nere i skiten, Johan.

Vi fick tala samiska på dass. Man fick skämmas för att man var lapp.

Som för ohyra eller tbc.

Vi var inte ens renägare. Fattiglappar var vi.

Vet du vad det är att vara fattig?

Vi drömde om elektriskt, rostfri diskbänk...

Till och med Sakka drömde svenska drömmar.

De driver renarna med skoter nu.

Det är rått. Det är svenskt.

Tacka Torsten och skogsbilvägarna för det liv du fått.

Han har betalat allt.

Annie kom hit och frågade efter dig.

Hon hade sett dig vid Lobberån den där natten-

-och hon hade sett dig igen nu och känt igen dig.

Hon förstod att det var din moped som draggats upp nere vid sjön.

Jag sa att hon skulle åka upp till Björne och prata med honom.

Ja, jag visste ju att han var på sjukhuset och fick elchocker.

Du kan ju åka upp och prata med Björne. Han var med Johan den natten.

-Jag visste var hon hade nyckeln. -För det hade Björne berättat?

Och geväret, det låg bakom sängen.

Jo, det visste ju alla.

-Du hittade aldrig patronerna. -Hon hade inga.

Jo. Bakom klockradion.

Ja, ja. Det gjorde inget.

Det var ju jakt. Per-Ola hade patroner i bilen. Jag tog dem.

Jag visste att hon skulle tvingas gå över vadstället.

Det är enda stället man kommer över vattnet om man ska upp till Björne.

Så jag väntade.

Björne?

Och så kom hon.

Den där jävla Annie Raft! Jag tänkte inte låta henne förstöra ditt liv-

-bara för nåt misstag för arton år sen. Hon petade i allt.

Och rev upp allt gammalt.

Hon såg dottern sin med den hon trodde hade mördat.

Hon ville skydda barnet sitt.

Det vill väl alla?

Åh!

Johan, Johan, Johan...

-Det är bara jag, Björne. -Jag vart kall.

Var har du varit?

Ute bland träden.

Vi måste få dig varm nu.

Så. Ta av dig det där.

Såja, såja, såja.

Så, så, så, så.

Jag skulle ha behövt lyssna på hjärtat ditt också.

Du måste andas lugnare. Du måste andas lugnt.

Svensktextning: Johanna Lidberg Iyuno för SVT