Original subtitles

Detta har hänt: polisen kommer till Stjärnberg för att förhöra Dan.

Annie misstänker att Dan ljugit om vad han gjorde på midsommarafton.

Birger får reda på att Barbro inte var på demonstrationen-

-utan tillbringade natten med Dan Ulander, Älvräddaren.

Birger konfronterar Barbro. Hon lämnar Birger för gott.

Ylja berättar myten om Vandraren och utser Johan till den nye Vandraren.

Johan snokar i Yljas rum och hittar tidningar som skrivit om morden.

Ylja föreslår att hon ska vara hans alibi.

Hon skjutsar Johan till lanthandeln. Han ringer hem.

Efter arton år söker Birger upp Åke Vemdal.

Åke hade kopierat utredningen. Johan Brandberg blev aldrig förhörd.

När Mia frågar Johan om han var vid Lobberån på mordnatten svarar han ja.

Mia ber honom lämna huset. Mitt i natten knackar Johan på hos Birger.

Du var aldrig i Norge den där midsommaraftonen för arton år sen.

Det vet vi bägge två.

Vi träffades ju uppe hos Westlunds-

-när pappa din nästan hade ihjäl han Vidart.

-Var var du den natten? -Jag blir rädd när jag tänker på det.

-För vad då? -Att det skulle gå åt helvete.

Jag stack för att fiska. Jag tog moppen till Aldas och plockade mask.

Brorsorna hann i fatt mig. De kastade ner mig i Aldas gamla brunn.

Till slut kravlade jag mig upp. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

-Jag bara sprang. -Sprang du förbi Lobberån?

Jag såg aldrig Annie på bustigen. Jag såg inget tält.

När jag kom upp på vägen var det en bil som stannade.

-En finländska på väg till Norge. -En finska i en bil?

Finländska. Det var hon jävligt noga med.

-Hon hette Ylja Happolati. -"Ylja Happolati"?

Det är sanning. Jag somnade i bilen, och när jag vaknade var vi i Norge.

-Johan, det här duger inte. -Jag hade brutit foten och hade ont.

Då tvingade hon i mig Hota-pulver och Koskenkorva.

Hota-pulver? Är du säker på att det hette så?

Jo. Jag kommer ihåg paketet. Det var en indian som dansade på det.

Men för i helvete...

-Varifrån kom hon? -Finlandsfärjan, tror jag.

Hon hade i alla fall varit på apoteket i Byvången dagen innan.

Sa hon det?

Jag snodde pengar av henne.

I handväskan hennes låg det en apotekspåse.

Kvitto och allt. Hon hade köpt kondomer.

Det verkar som om hon hoppades på att hon skulle få träffa dig.

Vi använde dem aldrig. Hon sa aldrig att jag skulle vara försiktig.

Jag trodde hon åt p-piller eller nåt. Paketet var oöppnat.

Hon kanske tänkte sig nån annan egentligen.

Nån hon tyckte att hon borde skydda sig med.

Ja, du är läkare. Du tänker i de banorna.

Vad fan... Det var en karl där uppe i huset som hon kallade Vandraren.

Håll dig borta från honom. Kom ihåg det.

Han är farlig.

Skytten.

Vad fan?

Den här byxlöse karln i tältet hade ett telefonnummer gömt i sin bag.

I en anteckningsbok med en Skytt på framsidan.

Det fanns en enda anteckning, på första bladet.

Den ledde till ett ställe norrut. En lanthandel i Furunes.

Vi ringde dit, men det gav oss ingenting.

Det var ju där Ylja släppte av mig.

Kan du komma med mig lite?

Litar du verkligen på honom där inne?

Tänk om det är honom vi har letat efter i alla dessa år.

Är jag skyldig nåt?

-Jag borde till sjukhus. -Det får vänta.

-Är det mina saker? -Ja, hoppa in nu!

Moster har sagt att du kan bo hos dem.

Du får gå klart gymnasiet där i Langvasslia.

Det går inte att du kommer hem nu.

-Har Torsten bestämt det här? -Det blir bäst så för alla.

Vänta här.

/DE TALAR SAMISKA/

Johan. Jag förstår inte så mycket samiska.

"Vi drog upp på berget för att leva livet rent, fullt och fritt."

"För att göra medvetna handlingar"-

-"i stället för att låta oss dras med i civilisationens bedövande ström."

"För att frigöra oss från de strukturer"-

-"som binder människor som slavar vid allt de lärt sig längta efter."

"För vi fruktade att vi en dag skulle vakna upp och inse"-

-"att det vi kallade livet inte var att leva."

-Välkomna. -Ja.

Ja. Vi behöver ta upp potatisen i morgon.

Om vi kan vara två eller tre stycken.

Härligt. Vilka hjälper Bert med det?

Enel? Dan?

Jag behöver verkligen hjälp med potatisen.

Dan! Skärp dig nu och hjälp din kamrat.

Bra. Då avslutar vi där.

Ja?

-Jag vill be Sigrid om ursäkt. -Jaha?

Hon sa att det hade blivit fel i schemat gällande mjölkningen-

-och jag avfärdade henne bara. Vi kanske kunde titta på det.

Sigrid sa att Dan skulle mjölka på midsommarafton-

-men att han inte gjorde det för att han inte var här.

Jag sa att hon hade fel, eftersom ni allihopa var här den dagen-

-precis som ni har sagt till polisen.

Men jag tror kanske att Sigrid har rätt.

All right. Vad bra. - Sigrid, är du nöjd?

-Då var vi klara. -Nej, vänta. Jag är inte klar.

Om Dan var här och det var hans dag, varför var det Petrus som mjölkade?

Vad försöker du säga?

Om det står fel i schemat så stämmer inte det ni har sagt till polisen.

Det kan bli fel ibland. Spelar det nån roll?

Det är inte upp till oss att bestämma vad som är viktigt i utredningen.

Det är precis vad det är. Vi flyttade hit för att slippa underkasta oss.

Om vi blir slapphänta med sanningen, var hamnar vi då?

Sanningen är den att vi var här allihopa på midsommarafton.

Hela dagen, hela kvällen, hela natten.

Förutom Dan, som hämtade Barbro Torbjörnsson.

-Därför mjölkade han inte. -Hon ville se Stjärnberg.

Hon kanske flyttar upp. En chans för oss, hon väver och syr.

Och Dan måste ju visa.

Om det är så viktigt att veta vad de gjorde, får du prata med Dan.

Nu är vi klara.

Du talar om för Annie en gång för alla hur det ligger till.

-Kolla, Annie. Schysta stövlar, va? -Ja, vad fina.

Då brakade helvetet löst. Saigonarmén satte in haubitser-

-och FNL-trupperna öppnade eld med granatkastare och automatvapen.

Två kvinnor kom springande, bärande på en sårad pojke.

Han var åtta år och hade fått granatsplitter i ryggen.

Men för i helvete! Lägg av!

Han är inget för det där politiska.

Det var han förr. Han var den enda som var engagerad på skolan.

Jag menar med partiet.

Ni är tråkiga. Ni bara skiter i mig. Vi spelade faktiskt.

Helvetes jävla Stjärnberg...

-Jag vet att han har gått ur partiet. -Nej, han blev utesluten.

De var ju en grupp som hade brutit sig ur, och han var ju ledare.

Men sen kom det ju en annan kille och tog över.

Och Dan skulle göra nån självkritik.

De höll till i Nackaskogen, uppe på nåt jävla berg.

-Hur då höll till? -Ja, med självkritiken.

De hade ett rep och gjorde en ögla, och han skulle ju hänga sig.

Det var ju ingen mening med hans liv. Han var rutten. Han var förgiftad.

-Förgiftad av vad då? -Borgerlighet.

Vad fan pratar du om?

Alltså, han hängde sig ju inte på riktigt.

Han drog till staden och flummade runt och pundade.

Det var ju då jag träffade honom. Ja.

Han hade tur. Han kom in på psyket. Sen fixade farsan folkhögskolan.

Folkhögskolan där han träffade dig.

Så du får fan ta och haja det.

Han vill inte höra talas om nån politik-

-eller radionyheter och nåt jäkla krig.

-Inte om den här generalen heller. -Vilken general?

Hans farsa!

Dan?

Hörru... Kan vi prata?

Vem tror du att du är egentligen?

Tror du vi andra är nån skolklass som du kan ta i förhör och upptuktelse?

Du trodde inte alls att vi skulle komma på midsommardagen. Du visste.

Jag sa det där med midsommardagen. Du höll med för att det var lättast så.

-Är din pappa general? -Nej.

-Vad är han, då? -Överstelöjtnant.

Du sa att du hade växt upp torftigt.

Ja, så torftigt så du inte kan föreställa dig.

Snälla Dan, kan vi inte vara ärliga mot varandra?

Vad händer? Var var Petrus på midsommarafton?

Här! Det har du väl fan räknat ut? Du gillar inte Petrus.

Det har jag aldrig sagt. Jag bara försöker förstå varför han ljuger.

Varför hjälper ni honom att ljuga?

Vi hjälper inte Petrus. Alla var här.

Och ja, jag var och hämtade Barbro.

Hon skulle vara med i nån demonstration.

Vi hade bjudit henne att sova över för att hon kanske skulle flytta hit.

Så du hämtade henne i stället för att hämta oss?

Det var Petrus beslut.

Det hade varit bra att få nån av hennes kaliber hit.

-Hennes kaliber? -Det hade varit bra för dig också.

Om det inte hade varit för allt det här-

-så hade jag aldrig gått med Mia mitt i natten.

Då hade jag aldrig behövt se...

-Låg du med henne? -Nej.

-Vad gjorde hennes pessar här, då? -Jag vet inte.

Du ljuger ju.

Det kanske hade varit bättre om du och Mia bara stannat där ni var.

Vi kunde ju inte det! Vad fan är det du inte fattar?

Jag har ju förlorat allt på grund av dig!

Jag förlorade jobbet på grund av dig! Du var ju för fan min elev!

Jamen, vill du vara här, då? Vill du vara en del av det här?

-Ja. -För det känns inte som det.

-Du försöker bara hitta fel. -Jag försöker bara förstå.

Jag vill vara här.

Jag är säker.

Potatisen.

Den kommer att ruttna. Vi kan inte ha mer regn nu.

/RINGSIGNAL/

-Torbjörnsson. -Det är syster Märta.

Har du hört om barnet på Stjärnberg? Det är bra om du går dit.

-Ja, det borde jag nog. -Socialbyrån är orolig.

I södra Sverige, det vill säga Götaland och södra Svealand...

/BILMOTOR/

Oskyldig som ett lamm. Jag tänkte att du skulle få tillbaka de här.

Tack.

Jag får en helvetes massa anonyma brev.

Att jag ska göra nåt. Ta fast honom som gjorde det, så folk kan gå ut.

-Du är tillbaka på utredningen, då? -Nej. Jag är ute ur bilden.

Men vi ses väl.

Det gör vi.

Det kommer nån.

-Det är läkaren. -Gå och tvätta av dig.

-Gertrud, säg till Mia också. -Mm.

Allt ser bra ut.

-Det är en fin pojke ni har fått. -Jo tack, det visste vi nog.

-Ska jag titta till de andra barnen? -Nej.

Det är inte nödvändigt.

-Skulle du kunna titta lite på Brita? -Visst.

Brita? Kom.

Hon blödde en hel del under förlossningen.

Bara nån dryg liter, trodde Önis.

-Hur känner du dig, då? -Bra.

Sitt.

Du ser lite blek ut. Om jag bara får...

Har du känt dig svag eller yr?

Ja.

Här. Det är järntabletter.

Du tar en dagligen mellan måltiderna.

-Säg inget till Petrus. -Han tror naturen löser det själv.

Att det inte ska behövas.

Det behövs. Du har järnbrist, och du behöver järn.

Tack.

Gillar inte du heller gröten?

-Vad har du gjort där? -Jag lekte i skogen.

-Gör det här ont? -Nej.

-Nej. Det är inget fel på den armen. -Jag visste det.

-Kan inte jag få sova hos er i natt? -Mm.

Tack för att du kom och tittade till barnet.

Det var snällt. Även om vi redan förstod att han var frisk.

Hur har ni tänkt till vintern? Ska ni bo här i vinter med barnen?

Hur står det till med Barbro?

Ta gärna lite mer gröt.

Malins grå vantar kostar två slantar

Ta dem i hand, sätt dem i pant och låt Malin få dansa

/NYNNAR/

Malins grå vantar kostar två slantar

Ta dem i hand, sätt dem i pant och låt Malin få dansa

Sydlig bris, 7-10 m/s. I eftermiddag något ökande.

Måttlig eller god sikt.

Västra Banken, Helgolandsbukten, västra Jyllands farvatten-

-Lilla Fiskebanken och farvattnen utanför Jæren och Lista:

Bris mellan syd och sydväst, 4-7 m/s.

I kväll vridande mot sydost och något ökande.

Måttlig eller god sikt.

Skagerrak: bris mellan väst och sydväst, 5-8 m/s.

Den här säljer jag inte. Det kanske du förstår. Det är klenoden.

Men den här kommer inte långt efter den inte.

Du får köpa halva, och så lägger jag med lite mese.

Jakten börjar ju snart. Du vill väl ha lite mese i älgkalopsen?

Ja, jag jagar ju inte själv, men tack ska du ha.

Mese är ju gott på smörgås också.

Vilka var de egentligen?

-De där två i tältet. -Holländare.

Hon i alla fall. Han vet man inte.

-Hans byxor var ju borta. -Jaha, ja.

-Det fanns inget pass eller nånting. -Ja, ja. Där ser man.

Ja.

Tack, då.

Vill du mig nåt?

Va? Vad vill du?

Nej, ingenting. Jag skulle bara titta på dig lite.

Jag ville titta på dig genom kikaren när du gick över ån.

Fint att se att ni mår bra. Jag har undrat över hur ni mår, du och Mia.

-Det var hemskt, det ni var med om. -Jag försöker att inte tänka på det.

Det man inte vill tänka på brukar bli det enda man tänker på.

Trauma kallas det inom mitt fält.

-Men du har nån att prata med? -Ja, vi är ju ett helt gäng här uppe.

Ulander, är inte han kvar här uppe?

Jo, han är i Stockholm bara. Han skulle fixa några grejer.

-Så han kommer tillbaka? -Ja, det är klart.

Ja, det är klart.

Det är honom de kallar Älvräddaren, va? Med Jesushåret.

Va?

-Ja, här delar sig stigen, så... -Mm.

Så...

Heter du Torbjörnsson i efternamn?

Ja.

Du ska inte störa mig när jag tänker på dig.

Vad borgerlig du är.

/KNACKNINGAR/

/KNACKNINGAR/

-Hej. -Hej.

-Har du låst? -Ja.

-Hur mår du? -Jo, då.

Jag tog med lite kalops, så du får nåt i dig.

Jag kan värma lite åt dig på en gång.

-Nej, jag gör det sen. Tack. -Jamen, det är gott!

Barbie och Ken verkar inte må så bra, de heller.

Nej. Det här är faktiskt inte Ken. Det är John Larue.

Vi kallade honom det, jag och de andra barnen.

Som han i tältet.

Jag tror att jag hade hört det från Dan och Petrus nån gång.

John Larue.

Hette han så?

Kan det vara honom som Ylja träffade den natten?

Jag tror vi kan hitta henne.

Myten hon pratade om är skriven av en professor i Helsingfors.

Doris Hofstaedter. Ylja måste ha varit elev till henne.

Om vi tar färjan över och pratar med professorn kanske vi hittar henne.

-Säg inte nåt till Mia om det där. -"Det där"?

Jamen, om mig och Ylja och alltihop.

Nej, men ta och prata ordentligt med henne när du kommer hem sen.

-Hur träffades du och Mia? -En fest i Trondheim.

Jag tyckte jag var för gammal först, men sen... Det spelade ingen roll.

Senare förstod vi att vi är från Svartvattnet båda två.

Ja. Märkligt.

Allt med det här är märkligt.

/KLUBBMUSIK/

/HÖGTALARUTROP PÅ FINSKA/

God afton. Vår beräknade ankomsttid till Helsingfors:

Klockan 9.30 lokal tid.

-Jag vill ha Annie. -Vi önskar er en trevlig resa.

-Jag vill ha Annie. -Jag vet.

Går det bra svart?

Jag ska ha barn.

Det sa din mamma också till mig en gång.

Med Johan?

Mm.

Jag kan hjälpa dig med veden, så ni får det varmt.

Ja, jag vet inte om jag kommer att behålla huset.

Vi bor ju i Trondheim.

Eller ja, jag och Johan har bott ihop där, men...

Ja, nu vet jag inte.

Han är snäll, Johan.

Det vet du väl?

Han... Han skulle aldrig...

Förlåt.

/PORTTELEFONEN SPRAKAR/

Birger Torbjörnsson heter jag. Vi söker efter en person som ni känner.

Ja, Birger Torbjörnsson. Och det här är...

Jag släpper inte in solljuset.

Jag har så många fina band här. De kan ta skada av det.

Ja, som vi sa, den här personen som vi söker...

Vi tror att hon måste ha varit elev hos er.

Varför tror ni det?

Hon berättade om er forskning. Myten om Vandraren.

Ni skrev ju en bok om det.

-Vad vill ni henne? -Jag vill prata med henne.

Jag tror att hon känner en person som jag vill veta mer om.

-Vem? -Han heter John Larue.

Han var Skytt. Ja, alltså stjärntecknet.

Jag vet inte vad ni pratar om för flicka. Beskriv henne.

Ljus. Smal.

Hon sa att hon hette Ylja.

Nog har jag haft elever med ljusa huvuden, åtminstone utanpå.

Nå, det spelar ingen roll.

Jag lämnar inte ut namnet på en kvinnlig elev-

-till ett par okända herrar från Sverige.

Tack, då.

Minst femton människor dödades i Sarajevo-

-då en granat slog ner mitt i ett marknadsområde nära FN:s högkvarter.

Det är mest kvinnor, barn och äldre som går till marknadsplatsen.

Plötsligt landade en granat.

Fan, det är ju lika bra att ge upp.

Låta allting vara.

Jag undrar, jag, om inte Annie skulle ha gjort det.

Hon hade gått ut på gården-

-ställt sig för att lyssna på regnet i asparna-

-och tänkt att det får vara.

Det som hände vid Lobberån var ju bara en enstaka händelse.

Där nere i Jugoslavien så upprepas det varje timme.

Men hon var rädd när hon ringde den där natten.

När hon hade sett dig.

Annie...

/PORTTELEFONEN SPRAKAR/ Det är Jukka.

Lilla Jukka.

Jag tänkte väl att du skulle komma tillbaka.

-Hur fan hittade du mig? -Myten om Vandraren.

Jag har letat efter flickan. Hon med papperstrosorna.

Här har du henne. Hon är 59 år nu.

Du flådde mig på insidan.

Du var skarp som en stövare.

Inget barnsligt hull mellan oss inte.

Rå var du.

Ett riktigt fint, rent djur.

Fortfarande bara vit sprit.

Vem var den där strimmiga karln? Vandraren.

Det var bara min bror. Jag ville att han inte skulle se dig på nära håll.

Jag var ju lite generad för din unga ålder.

Jag hade inte räknat med att han var där. Bara flickorna, i några dagar.

-Jag måste veta mer om John Larue. -Honom känner jag inte.

Jo. Du träffade honom på apoteket i ett samhälle som heter Byvången.

Du gav honom Hota-pulver och Koskenkorva-

-och så fick han telefonnumret till lanthandeln i Furunes.

-Jag raggade, menar du? -Ja, du köpte kondomer.

Berätta för polisen att du träffade John Larue.

Jag har ett bra liv och en mycket respekterad ställning.

Jag tänker inte göra mig löjlig, vare sig som trånande ungmö-

-eller knullsjuk kärring.

Då berättar jag det.

Inte alls.

Du berättar ingenting, för då kommer de hit och förhör mig.

Och då säger jag att jag mötte den där pojken Johan Brandberg-

-när jag kom körande i Svartvattnet tidigt på midsommardagens morgon.

Han stod vid vägkanten med tummen i vädret-

-och blod på skjortan och panik i blicken.

Det blir...ditt ord mot mitt.

Drick lite.

Natten är lång.

/RINGSIGNAL/

-Hallå? -Har du lämnat din låda här?

Ja. Jag är inte polis längre.

Magsåret revs upp direkt när du och Johan hade åkt.

Det går inte, jag kan inte, jag vill inte.

-Kom igen. -Gör vad fan du vill med kartongen.

Jag kan inte, säger jag. Jag jobbar med försäkringar nu.

Där var du.

Hanö nordväst 4, Ungskär nord 4, Christiansø lugnt...

När det där hände vid Lobberån...

Jag tror att jag ville följa med dig hit redan då.

Fast då hette det ju Aagots hus, och nu heter det Annies hus.

Hur länge du än har bott här-

-måste du vara barnafödd för att bli accepterad.

Det kanske är först när jag har dött som det kommer att heta Annies hus.

Jag skäms fortfarande ibland-

-över att Åke och jag släpade ner dig till tältet igen-

-för att du skulle titta på liken.

Det var grymt av oss.

Förhör med Barbro Lund i hemmet den 31 juni 1973.

Förhörsledare: Åke Vemdal.

Du hade avtalat med Dan Ulander att mötas på midsommarafton.

Ja, jag har sagt det. Jag har ju sagt det till er.

Du hade kanske tänkt att flytta dit?

Mm.

Din make Birger, skulle han också flytta upp dit?

-Nej, det skulle han inte göra. -Har du frågat honom?

Nej, det var inte aktuellt att han skulle flytta med till kollektivet.

Varför inte?

Han är inte den sortens människa. Han har inte den fantasin.

Älvräddarjäveln, då?

Förhör med Dan Ulander den 29 juni 1973.

Förhörsledare: Åke Vemdal.

-Ja, jag skulle hämta Barbro Lund. -Lund...

-Du menar Barbro Torbjörnsson? -Ja, fast hon hette ju Lund.

Det sa hon till oss. Som konstnär heter hon ju Lund.

Vi hade träffats på församlingshemmet nere i byn.

Vi höll ju föredrag om älven, och hon blev kvar där efteråt.

Vi satt och samtalade en stund över masonitbordet.

-Så ni träffades på midsommarafton? -Vi möttes upp på demonstrationen.

Den mot skogsavverkningen och uranbrytningen.

Sen så körde jag upp henne till oss på Stjärnberget.

-Paret i tältet, då? -Dem vet jag ju ingenting om!

De var inte på väg till Stjärnberg?

Jag vet inget om snubben i tältet. Jag har aldrig sett honom.

Kan det ha varit några som ville till ert kollektiv?

Du, konstapeln, jag har ingen aning.

Du ljuger.

Du ljuger!

Svensktextning: Johanna Lidberg Iyuno för SVT