Original subtitles

Sam Rothberg.

Vi är alla bekanta med Kübler-Ross Sorgens fem faser,

men Kübler-Ross mindre kända verk, Faserna kring insikten om

att din försvunna fru har varit i parken och sovit och även knullat Sam Rothberg,

förtjänar också sitt erkännande.

Första fasen är, naturligt nog, chock.

Första fasen: Chock.

Hur hade Toby kunnat missa att Rachel hade ihop det med Sam?

Hon hade namngett honom som sitt frikort på en middag med deras vänner.

Du måste lyssna på patienten, din skitstövel.

Gud. Vilken idiot han var.

Toby hade slutat använda Facebook efter sin skilsmässa,

för att bara titta på den gjorde honom förtvivlad.

Facebook var ett landskap av vägar som inte hade tagits

och stunder av lycka, verkliga eller iscensatta, som han inte kunde uthärda.

Ja, bäst att hålla sig borta från Facebook.

Andra fasen: Försök till likgiltighet.

Det blir ännu en varm vecka då rekordtemperaturerna stiger ytterligare

i denna hemska värmebölja.

- Här är grejen med likgiltighet... - ...nedfall från Donald Trumps

Reddit AMA, och även fler nyheter för att få dig att inte tänka på

att din fru knullade Sam Rothberg och även sov i parken.

Det är omöjligt att försöka.

Och i försöket blir du mindre likgiltig än nånsin.

Visste Miriam Rothberg om det?

Hade Sam och Miriam skilt sig?

GUD VILKEN IDIOT DU ÄR

Nej, självklart inte. Hon knullade en gift kille, Lib.

Jag har länge haft frågor om hennes grundkaraktär, som:

"Vem var den här personen jag var gift med i 15 år?"

Jag kan inte fatta vad du säger till mig nu.

Det här är personen som uppfostrar mina barn.

- Inte direkt. - Ja, jag vet.

Vet du vad jag gör just nu?

Röker en cigarett.

Man kunde väl ha trott att skulle ha väntat ett tag

innan hon direkt började med honom?

Vem sa att det skedde efteråt?

Stackars Toby insåg slutligen

att han verkligen inte visste nånting.

Han tänkte tillbaka på besöket vid Rothbergs andra,

tredje eller fjärde hus, för mer än ett år sen.

- Sam, vad har du på handleden? - Det är... Ja...

Det är en Girard-Perregaux Moon Phase. Jag fick den billigt.

Du skämtar. Såna får man inte tag på för under 10 000 dollar.

Okej, inte billigt.

Den är vacker.

Det var en lång natt som inte ens tog slut när den var över.

Han försökte använda tiden produktivt,

och med det uppnådda han tredje fasen.

Tredje fasen: Onani.

Toby hade blivit ersatt.

Nej, inte ersatt. Hon hade fått en uppgradering.

Vem kunde ejakulera framgångsrikt under såna här omständigheter?

Det var droppen. Han hade nått nästa fas.

Fjärde fasen: Konfrontation.

Han sprang hem till Rachel, men blev tillfälligt distraherad.

Var hon en patient? Nån han hade gått i skolan med?

De kände igen varandra samtidigt.

- Ja, precis så. - Rid, pappa.

Ja, jag är cowboyen.

Han insåg att allt detta kunde vara en kosmisk bestraffning

för att han äntligen hade en gnutta roligt i sitt liv.

"Det här är rätt åt dig", tänkte han. "Det här är rätt åt dig för att du har sex

"med främlingar i din telefon som ett djur."

Det var inte igår, dr Fleishman.

Han kom fram till Rachel osäker på vad han skulle hitta,

eller vad han skulle göra när han hittade det.

Han tog mod till sig för att gå in.

Vad det än var så kunde han hantera det.

Jäklar.

Dr Fleishman här.

Testresultaten för Karen Cooper. Leversvikt.

Okej, uppfattat. Jag kommer om 10. Sms: a mig när du går.

Mr Cooper. Hej. Okej, här. Kom in. Sätt dig.

BESÖKARE

- Va? - Hennes Wilson har gått för långt.

Hennes lever är för skadad.

Okej, så vad kommer att hända?

Först ska vi bedöma henne för en transplantation,

då sätter vi ihop en panel för att bestämma var hon hamnar på listan.

- Okej, bra. Får jag ringa panelen? - Nej, nej.

Det är inte så det går till, men hör på, hon är en ung, frisk mamma

- till två småbarn, så hon hamnar högt upp. - Men jag menar.

- En levertransplantation. - Ja.

Hör på...

Det är nog en sån sak som känns galen när det händer en,

men från där jag sitter händer det framgångsrikt hela tiden.

Jag vet inte hur hon fick det.

För hon tränar hela tiden,

och hon dricker grön juice... Pilates...

Ja, hon fick det inte, hon har haft det.

Det har funnits i henne hela tiden. Den har bara varit vilande.

Vi går och träffar dina barn. Följ med.

Hur var det, undrade Toby, att ha ett normalt äktenskap,

där när ens fru var sjuk, var man orolig?

Bara ett äktenskap, inget galet.

Han var tvungen att gå därifrån. Han måste konfrontera Rachel.

Bra, dr Fleishman.

- Hej, jag skulle just... - Vi saknar en transplantationshepatolog

till en panel. Dr Colemans dotter föder barn.

- Ja, nej, jag var på väg ut men... - Det går fort.

- Självklart. - Jag uppskattar det stort.

Okej.

St. Thaddeus Medical Center NEW YORKS SJUKHUS

Vad varmt det är.

Nu kunde inget stoppa honom.

Nu fanns inga ursäkter.

Det var inte igår, dr Fleishman.

Skit samma. Han skulle gå in.

Hallå?

Hallå?

Det var längesen han var där

och han hade inte väntat sig känslorna som drabbade honom.

Det här var hans barns hem.

Det här hade varit hans hem.

Bra. Tvätta händerna.

- Tvätta händerna. - Jag är hungrig.

- Kom här. - Har vi nåt att äta?

Ja, självklart har vi det.

Mumierna var insvepta i en...

Inga av hans minnen var av de viktiga ögonblicken.

- Sakrofag. - Nästan.

- Sarkofag. - Ja.

Han hade inte kommit på nåt om man hade frågat honom.

Forntidens egyptier trodde att de skulle leva vidare...

Men här var de nu, inbäddade i dessa väggar.

Vet du vad? Gå bara tillbaka till ditt kontor.

Kom igen, det är den mest undergrävande skit jag nånsin hört.

Om du hörde hur du talar till mig. Du ska älska mig,

åtminstone låtsas att du älskar mig.

Men han var här av ett skäl.

Vad i helvete?

Gräs? Rachel skulle aldrig röka gräs. Aldrig nånsin.

Te?

Rachel avskyr te.

Biff lo mein?

Rachel älskade räkor- och hummersås.

Gud, de gav oss fel.

Hon skulle aldrig äta biff lo mein.

Allt var biff lo mein.

Han var tvungen att pussla ihop var hon var och vad som pågick.

Men han kunde inte sluta tänka på Sam Rothberg.

- Älskling vill du ha te? - Jag älskar te.

- Så bra för dig. - Ja, tack.

Han kanske inte kände henne alls.

- Dr Fleishman. - Säg inte dr Fleishman till mig.

Jag är i din lägenhet, jag letar ledtrådar.

- Som vad? - Jag vet inte.

- Jag försöker avgöra om han var här. - Hur då?

Jag vet inte. Jag letar könshår.

Rachel har inte haft några på åratal. Hittar jag ett är det Sams.

Hur ska du veta? Man kan inte finkamma efter könshår.

Jo, det är klart att man kan.

Fan. Jag måste lägga på.

- Jag ville berätta för dig... - Nej, förlåt, jag måste lägga på.

Så skönt att äntligen vara med nån som uppmuntrar mig att prova nya saker

snarare än att bara gå omkring i stan hela tiden.

Det är bara nollor som går, älskling.

Ambien?

Jävla Sam Rothberg.

Ge mig det.

Jag älskar biff lo mein.

Gud, varför har jag aldrig provat det förr?

Jag visste inte hur skönt det kunde vara när den är hård.

Du har kommit till Rachel Fleishman.

Det är jag. Ville bara säga att du kan fortsätta

leva på egen hand för du får aldrig se ungarna igen.

Det var inte igår, dr Fleishman.

Femte fasen: Återtagning.

Ja, kan hon träffa mig? Det är en vårdnads-nödsituation, tack.

Va? Hon är min advokat.

Jag vet att det är lördag. Det är därför det är en nödsituation.

Ja, det handlar om mina barn. Deras mamma har övergett dem.

Två timmar? Vad ska jag göra i två timmar?

Okej, ja, visst.

Det blir bra. Ja, jag kommer då.

Två timmar var ett fönster för att kasta sig in i nästa fas.

Sjätte fasen: Distraktion.

Han gick till bokhandeln för att förlora sig själv i en bok.

Decoupling, en bok som var lika nära den vän han behövde

som han kunde hitta just då.

Decoupling var vår favoritbok skriven av vår favoriförfattare,

Archer Sylvan.

En gonzoskildring av ett år i en frånskild mans liv 1979.

Den klandrade kvinnor för att ha förändrat reglerna för män utan förvarning

på grund av deras dumma kvinnofrigörelse och deras dumma sexuella uppvaknanden.

BER OM DET

Vad kan jag säga?

Boken hade inte åldrats väl.

Barbara, hej. Ledsen, men det här var ett sant nödläge.

- Jag var upptagen. - Ja.

Tack så mycket.

- Du bär på en brödrost. - Ja.

Sa du att det var ett nödläge?

Ja, tack. Jag måste ändra mitt vårdnadsavtal.

Rachel dumpade barnen hos mig och hämtade dem inte.

För flera veckor sen.

Hur tänker du?

Att det var dumt att tro att hon skulle bli omtänksam

eller jobba hårt för att se till att barnen kände sig älskade.

Nej, jag menar, vad vill du ha? Hur vill du justera avtalet?

Vad menar du? Jag vill se till att hon inte har tillgång barnen. Ingen alls.

Det låter som om det redan är fallet.

Jag hittar inte avtalet.

Påminn mig. Är din fru underhållningsadvokat?

- Agent. Hon har en agentur. - Just det.

- Ja, hon satte upp Hamilton. - Nej.

Hon representerar Alejandra Lopez. Kvinnan...

- Just det. Presidentrix. - Precis.

"Dumma lilla slampa."

- Precis, ja. - Jag älskade det.

- Det är en rolig pjäs. - Ja.

- Och du är... - Läkare.

- Jag är hepatolog på St. Thaddeus. - Just det.

- Så bra för dig. - Tack.

Min pappa var där med hjärtproblem.

- Bra sjukhus. - Ja, jag vet.

Vi pratade om din pappa sist.

Ja, så länge hon fortfarande betalar räkningarna.

Hon betalar väl räkningarna?

Ja, jag fick barnunderhåll den här månaden.

Det är inte poängen.

Då tror jag att det du behöver göra är att minnas att skilsmässa är helvete

och du måste göra det svåra arbetet att acceptera det.

Ja, men vi hade ett vårdnadsavtal. Hon kan inte bara strunta i...

Hör på mig.

Lagarna är viktade för makarna,

och det är inget man kan göra åt.

Det känns inte som om den är viktad.

Det känns faktiskt som motsatsen här.

Nej, i det här fallet är du frun.

Sjunde fasen: Förnedring.

Desperat för att återgå sitt självvärde besökte Toby Naheed.

Han var desperat att bevisa att han var en man,

en riktig man, en viral man, en inte-en-fru.

- Hej. - Hej.

Nu gör vi det här.

Åttonde fasen: Otukt.

Det där var intressant.

- Är det nåt du vill prata om? - Nej.

Tänk om jag sa att jag inte kan gå hem ikväll.

Då skulle jag fråga om du behövde en tandborste.

Jag menar, mina barn är inte där, jag bara...

Jag vet inte. Jag kan bara inte gå hem.

Tack.

Här.

Tack.

Vad sägs om att vi fixar lite frukost?

Visst, vill du beställa hem?

Nej, kom så går vi ut. Det är fint ute.

Jag kan inte.

Jag går inte ut och äter frukost.

Jag dejtar inte.

- Ursäkta? Vad menar du? - Jag beställer.

- Vad vill du ha? - Nej, jag menar, jag hörde dig.

Jag förstår bara inte.

Jag gillar dig. Du gillar mig. Varför vill du inte...

Vill du inte bli sedd med mig?

Nej, det är...

Det är mer komplicerat än så.

Jag vill bara inte gå in på det nu.

Allt mer tänkte Toby tillbaka på vad hans drömmar hade varit.

Han hade inte velat ha nåt spektakulärt, bara kärlek och långt liv,

bara ett normalt äktenskap.

Sen ville han ha en normal skilsmässa, men kunde inte ens få det.

Nu kunde han inte ens få en normal flickvän.

Okej, jag måste gå.

- Du är arg. - Nej, jag bara...

Jag bara... jag måste gå.

Rökning förbjuden i parken

Hallå.

Ursäkta, du får inte röka här.

Nionde fasen: Missriktad aggression.

Hallå, kompis.

Det är en skylt där, du får inte röka här.

Du får inte göra vad du vill, det är inte så det funkar.

Det finns regler.

Du är en galen liten kille.

Jag leder er igenom det. Ge det mycket energi.

Sträck ut armarna så mycket ni kan. Kämpa nu, okej?

- Hej. - Hej, är du upptagen?

Ja, nej, jag tränar.

En galen kurs

där troligen alla här på nåt sätt var en före detta ballerina.

Vill du komma och hänga här? Det är bara en lugn söndag.

Jag har en eftermiddag vid poolen. Ja, jag lovade ungarna.

Jag tror att det kommer att spricka upp.

Det är bara...

Det är en riktigt lång helg.

Det har varit helg i åtta dagar nu.

Du kan väl komma hem till mig?

- Tycker du? - Ja, du kan lämna stan

och rensa huvudet. Det blir bra.

Jag är ledsen. Jag måste gå. Okej.

Förlåt.

Ursäkta.

- Stå still. - Jag hatar det här!

Är vi klara än?

Jag tänkte hämta dig vid stationen.

Det var en fin promenad.

- Är du klar än? - Det är värmebölja.

Vill du ha lite rostat bröd?

Förlåt. Nej, det här...

Det är en present. Den är faktiskt jättebra.

- Den ser begagnad ut. - Ja.

De tillverkas inte längre.

- Kan vi gå vidare? - Kom in. Vi är inte klara än.

- Kom. - Vi åker inte

förrän alla har på sig solkräm.

- Toby! Hej! - Det var inte igår.

- Ja, följer du med oss? - Jag glömde att säga det.

Vet du var flytpuffarna är?

Vi har inte flytpuffarna längre. Sasha, ta på dig den här.

- Snälla. - Jag har inte på mig den här.

Det är din baddräkt. Du måste ha på dig den.

- Jag vill ha en bikini. - Herregud, den här minns jag.

Du är 11 år gammal Du har inget att ha i en bikini.

- Jag hatar dig! - Du har inget att...

Hej, Sasha.

Okej, vem öppnade frysen utan att stänga den?

En skolpappa, och hon har varit hemma med skolpappan. Va?

Jag har inte kunnat räkna ut detaljerna.

Jag har inte ens räknat ut hur länge sen det måste ha börjat.

Nej, tro mig, jag kan din teori. Jag kan inte än. Jag måste ta det lugnt.

- Visst. Jag är ledsen. - Ja.

Den här killen är bara värst.

Hon har varit med über-A-plus- ultra-supernovan av skitstövlar,

Föräldraföreningens ordförandes make.

Herregud, en skolpappa. Jag visste inte ens att hon hade det i sig.

Vem annars skulle det kunna vara?

Jag vet inte, en skådespelare, en regissör, vem som helst på jorden

förutom en skolpappa. Alla kommer att veta om det.

Kanske alla redan vet.

Jag vet inte. Hon är inte typen som begår socialt självmord.

Med all respekt, vi kanske måste omvärdera

vilket typ av person vi tror att hon är.

- Förstår du? - Var är handdukarna?

De är här!

En skolpappa. Det är bara... Det är galet.

Snackar ni bara?

- Jag fixar flaskorna. - Ja.

Har du badbyxor till Toby?

- Jag ska kolla. - Tack.

Jag ska nog aldrig inte ska lita på dina instinkter igen.

- Du sa att det var en annan man. - Ja,

men jag trodde också att hon var död.

Det är sant.

- Jag följer inte med. - Herregud, vi äger inte ens en bikini.

Det finns inga bikinier i hela huset.

Det här grälet är meningslöst.

Du måste träffa den här Sam Rothberg för att förstå. Han är lat,

bortskämd, berättigad. Han bär byxor med vita ränder på sidan.

Hustrun har opioidpengar, om du vill veta vem vi har att göra med.

- Öppnade du den här? - Nej. Va? Jag har bara stått här.

Vad?

Kolla vad jag har.

- Se så cool du är. - Okej?

- Ja, okej. - Säg inget till barnen.

Tack.

Har du inte bytt om än?

Jag ska.

- Tack. - Tack.

Ingen orsak

Medan jag slogs mot kobran som är Lands' End-tankinin,

kunde jag inte sluta tänka på Rachel.

Sticka iväg med en skolpappa.

Toby verkade vara rejält chockad, men jag kände mig också chockad

på ett sätt som jag nästan inte hade rätt till.

Det rörde inte mig eller min...

Den här jävla grejen!

Hur går det med lagen?

Folk blir fortfarande stämda, så det är bra, antar jag.

Ja.

Är det dags att äta?

Nej, Miles lektion börjar om fem.

- Vill du att jag tar med honom? - Nej, jag har lovat.

Jag kunde inte sluta tänka på hur jag måste se ut för Toby.

Här i min hemska klubb som jag var för mycket av en socialist för att gå med i.

Och ändå...

Och ändå bar jag likadan normativ baddräkt som alla andra.

Det ser inte ut som om den är likadan, men det är den.

Den finns bara i olika färger och urringningar,

och vissa av dem har shorts och kjolar vid fållen.

Hallå! Libby, är det fortfarande imorgon som gäller?

Toppen. Jag kör dit, du kör tillbaka.

Och Sadies kalas är flyttat till inomhus, så...

Jag gillade bara inte att vara så här med nån som mindes mig från början.

Från tiden då jag var full av potential

och världen skulle ta mig till en miljon olika platser,

och inte en enda av dem var hit.

En skolpappa. Kan du fatta?

- Jag menar... - Det låter tufft.

Ja, det är inte toppen. Jag är mest orolig för barnen.

Ja. Jo, visst.

Ja.

Det har i alla fall varit jättetrevligt att umgås med er igen.

Ja, med Libby.

- Ja, visst. - Ja.

Det har varit trevligt att se henne intresserad av nåt igen.

Vi ska aldrig äta igen.

- Tack och lov, vi går under här. - Ät det här.

- Ät det här. Var är Toby? - På toa.

Hallå. Det här var jätteroligt. Kul att vi gjorde det.

- Tack, Adam. - Ja.

Vi har inte ens badat än.

- Nej, jag kan inte. Jag måste dra. - Hoppas allt är okej.

- Det var jättekul att se dig. - Säkert att du måste dra?

Vi ska grilla och så senare.

Ja, jag det måste jag. Jag hade planer. Jag ska träffa Seth.

- Ska du? - Ja.

Vi ska till ett galet underground-ställe.

Man kan bara komma åt det via en tvättomat.

Ska jag följa med dig?

För vi skulle köpa persiennerna till din lägenhet ändå.

Ja, vi skulle se på Råttatouille.

Vi ska grilla. Vi har bjudit in Annie och Mike.

De ställer alltid in. Jag har sett Råttatouille.

- Det har vi alla gjort. - Okej, låt mig bara...

- Jag går snabbt med dig. - Okej.

- Det behövs verkligen inte. - Jag tror inte att du borde vara ensam.

Jag föredrar att vara ensam.

- Är du säker? - Ja.

- Det är ingen stor grej. - Det här är

ett otroligt ställe. Jag är stolt över dig.

Se var du har hamnat, va?

Det är ett trick. Det är designat att locka hit en.

Alla de här är inhyrda statister. De är inte äkta.

Nej. Du har har tur, okej?

Hur gick det så här för mig? Allvarligt? Vad gjorde jag?

Vad med mig är så icke-älskvärt?

- Men du. - Nej, sluta, säg inget.

Jag ska... Jag går, okej?

- Jag kan skjutsa dig till tåget. - Jag tar en Uber.

- Jag följer med dig. - Libby, snälla, fatta vinken.

Jag vill inte ha med dig.

Den här fasen kallas för att vara en skitstövel.

Okej.

Förlåt, vi handlar väl persienner nu i veckan?

- Visst. - Okej, förlåt.

Han var tvungen att gå.

Helvete.

Han stod inte ut med familjerna längre.

Han hade velat ha en stor familj.

Åtminstone tre barn.

Var är sederfatet?

Det var en lycklig period för dem när de bestämt sig för att göra slut,

men inte hade berättat för nån än.

Det var smekmånadsfasen av deras separation.

Utan den höga insatsen av att försöka leva ihop,

ägnades de sista månaderna ihop åt att vara snälla mot varandra.

Vi var nog ämnade att vara bästa vänner.

Det här behöver inte definiera oss.

Vi är båda unga. Vi kan fortfarande bli lyckliga.

Vi kan fortfarande få fler barn.

Ursäkta, vad sa du?

Varför inte?

Om du är intresserad av föräldraskap vet jag två barn som kan behöva en mor.

Vad snackar du om?

Du har en massa energi till dina klienter,

men om ungarna vill ha nån del av dig, så är du trött,

- upptagen eller tar egentid. - Du måste skämta.

Ursäkta. Tror du att skolan betalar sig själv?

Kan ni två tala lita tystare? Vi ska ha en trevlig högtid.

Ja, visst.

TVÄTTOMAT - SJÄLVSERVICE

Hej, jag letar efter...

Okej.

Hej, ja. Jag tror att mina vänner är här bakom.

Tack så mycket.

- Hej! - Hej, där är han.

- Hej. - Hej.

- Det här är den äldsta vän jag har. - Hej!

- Trevligt att träffas. - Ja.

Han är 117. Vanligen är det Toby som brukar skämta.

Varför är du så blek, min vän?

Det är ingen bra dag.

Vad tråkigt. Jag är glad över att ni två äntligen ses.

- Ja. - Beklagar det du går igenom.

Tack, det är lugnt. Ursäkta, vad jobbar du med?

I restaurang-PR-branschen.

Vanessa kan fixa in oss överallt.

Det är otroligt. Det här stället är otroligt.

Kocken drevs i exil av Japans kejsare för att han inte ville avslöja

sitt hemliga recept för shirako, vilket är torskhanens sperma.

Det gör en superviril. Toby här är läkare.

- Det är viktigt arbete. - Tack.

Jag beställde lite fugu, en japansk delikatess

som i princip är illegal, för en av varje 100 gånger

är den giftig.

Jag älskar inte de oddsen.

Seth sa att du var rolig.

Det är levern. Fugu. Levern. Jag tänkte att du skulle gilla den.

Ja, det gör jag. Det var snällt. Tack.

Jag är strax tillbaka.

Vad var det jag sa?

Ja. Jag är ledsen, jag har inte kunnat...

Jag fick sparken, Toby.

Va?

Ja.

Hela teamet fick gå.

Min chef utreds för lite grejer och det är inte sant.

Han har många fiender, för han är så framgångsrik, men...

Ja, de sparkade hela teamet.

Jag... Det är...

Det är helt otroligt. Blir du utredd?

Jag vet inte.

Vi får inte ens chans att förklara oss.

Det är en annan värld där ute Det är som...

Det känns som om miljön nu inte är så gästvänlig mot vår sort.

- Nej... - Jag säger inte det avskyvärda.

Jag säger bara att ibland är det avskyvärda lite sant, okej?

Man har samma jobb i tio år och sen plötsligt är ens mentor,

påstås det, för det finns inga bevis, är ens mentor en insiderhandlare,

och man måste ge sig ut i världen som en nyfödd bebis.

Jag antar att den vita mannen har haft sin tid.

Du sa precis det avskyvärda som du inte skulle...

Ja, det här... Toby, det här är min kampsång.

Hursomhelst, jag ska ut med killarna ikväll.

Vi ska ha en stor avslutning med början på Four Seasons.

Jag står för underhållningen.

Det går en antibiotika-resistent sträng av gonorré nu, så bara...

Säg inget. Jag har inte sagt nåt till henne.

Menar du allvar? Seth...

- Hej. - Hej.

- Hej. - Berätta om toaletten.

Kanske Seth hade rätt inställning.

Bind inte upp dig, håll allt ytligt.

Satsa på så många trekanter som möjligt. Livet sviker dig ändå.

- Är du okej? - Ja.

Han såg att alla där var en Sam Rothberg,

och det fick honom att känna sig ännu mer som en Toby Fleishman,

och han kunde inte längre redogöra för frågan

om varför Rachel skulle vilja ha Sam och inte honom.

Här var svaret för uppenbart.

Toby ville desperat vara hemma

i säkerheten av sina appar, där han hade kontroll.

Det är din.

Ursäkta.

- Dr Fleishman. - Hej, dr Fleishman.

Karen Coopers lever har kommit.

Äntligen. Ett tecken från universum att Toby Fleishman inte hade glömts bort.

- Ja. - Är allt som det ska?

Ja. Jag har en patient som behövde en levertransplantation

och levern har precis kommit.

Ledsen, jag måste gå. Det var jättetrevligt att träffas...

Ja, det var trevligt att träffas.

Hej då.

Tionde fasen: Konstant rörelse.

Operationen tar mer än 12 timmar.

Under den tiden överför vi den livskraftiga levern,

och sen flyttas hon till återhämtning.

Jag vill bara veta att hon klarar sig.

Ja, dr Lince är den bästa kirurg vi har

och vi är landets bästa sjukhus för levertransplantationer.

Vi hör av oss.

Tack.

Ja. Hon är i väldigt goda händer.

Det finns mat här som serveras vid måltidstider,

men om det är nåt du önskar finns vi här hela tiden.

Dr Heydari kan besvara frågor du har

och ge dig uppdateringar.

Och du har mitt mobilnummer om du inte hittar mig, va?

Okej, bra, men jag finns i närheten.

Den här vägen, mr Cooper.

- Tack så mycket. - Självklart.

Ser du de här?

Det här var vi precis innan det här hände henne.

Ursäkta, och du är?

Jag är Amy. Jag är hennes...

Karen är min bästa vän.

- Vi åkte till Vegas över helgen. - Jaha.

Så... Herregud. Så det här är hon?

Jag menar...

Ja.

Jag tror att hon skulle ha gillat dig.

Att ha en medvetslös patient var som att prata med nån på telefon

i timmar innan man nånsin träffade dem.

Ens hjärna korrigerade så att de blev vad du önskade att de var.

Toby hade föreställt sig nån smart och komplicerad,

även om han inte riktigt visste varför.

Han hade inte föreställt sig nån som poserade för bilder liderligt

med cowboy-strippor på ett ställe som heter Vegas Strips.

På nåt sätt behövde han att hon var en person som var underbar, värdig.

Ursäkta. Här. Vi gör vårt bästa för att få henne bättre, okej?

Tanken slog honom att om han hade gjort Karen Cooper

till nåt hon inte var, vad hade han då gjort med Rachel?

Var hon också bara en projektion?

Vad visste han egentligen, trots allt?

Hon ljög aldrig för honom.

- Så du kom hit. - Ja. Så fort jag hörde.

Självklart, ja.

Är allt som det ska?

Ja, det är bara det, hennes...

Hennes barn är i mina barns ålder. Jag bara... Det fick mig att börja tänka.

Ja, sånt händer.

Är allt som det ska, dr Fleishman?

Ja, jag bara...

Jag har inte sovit så bra.

Vi väntar på blodprov för mr Caplan

och mrs Cooper är förberedd.

Ja. Du borde gå hem, Toby.

Nej, jag stannar.

Du behöver inte vara en hjälte, doktorn.

Dö inte ifrån mig nu.

Han somnar från oss.

Nej, jag vill stanna. Väck mig utifall nåt händer.

Ja. Självklart.

Sanningen var den att han inte ville gå hem och vara ensam.

Elfte fasen: Utmattning.

Ja. Jag är vaken.

Mrs Cooper?

Jag överlevde operationen.

Min nya lever är otrolig.

Vad roligt att höra.

Du räddade livet på mig.

Du är en otrolig doktor.

Jag är en otrolig fru.

Vill du gifta dig med mig härnäst?

Dö inte ifrån mig.

Jag är inte här för att leka Gud.

Vänta. Ditt snitt. Vänta. Det kommer nog att gå upp.

- Ja. - Toby.

Ditt snitt kommer att gå upp.

Toby. Toby.

- Toby. - Ja.

Det är dags för ronden.

Jag är ledsen. Jag bara... Jag vet att du ville veta det.

Nej. Nu går vi ronden.

De väcker Karen Cooper.

Mrs Lee kan vänta. Vi tittar till Karen Cooper.

Vi är här för de dåliga stunderna. Vi borde också vara här för de bra.

Hej, älskling. Hej. Ja.

När Toby äntligen slitit sig igenom alla faser,

var han kvarlämnad enbart med faktan av vad som hade hänt i hans liv.

Jag måste gå och titta till nån annan. Ursäkta mig.

Och med det nådde han den tolfte och sista fasen

av Insikten om att din försvunna fru har varit i parken och sovit

och även knullat Sam Rothberg,

Tolfte fasen: Acceptans.

Att inse att live har deponerat dig i den totala ödemarken

av förvirring och förtvivlan,

av att ha uttömt varje sätt att undvika det du måste möta.

Översättning: Mattias Backström