Original subtitles

Tommy tog alltså tag om dina fotleder och drog ner dig ur soffan?

- Ja. - Ner på golvet?

Ja.

- Försökte du resa dig? - Ja, det gjorde jag.

Men då höll han fast mig i håret istället.

Lotta och min dotter Victoria kom ut till Heddesta på annandag jul.

De ville lämna en julklapp och sen åt vi lite julmat.

- Hade du druckit tidigare på dagen? - Absolut inte.

Vi drack julmust till maten. Jag tog en snaps.

Sen flyttade ni till vardagsrummet och du tog en whisky.

Ja, jag tog kanske en liten whisky, men jag var absolut inte berusad.

- Inte det minsta. - Det uppstod bråk.

Nej, vi hade en diskussion som till och från var ganska affekterad.

Det här att jag skulle ha knuffats och tagit tag i fotleder -

- samtidigt som jag höll i hår. Hur gör man en sån sak?

Hur håller man nån i fötterna och drar i håret?

Det är uppgifter som Victoria har bekräftat.

Vi hade en diskussion som till och från var ganska hetsig.

Vi ligger i skilsmässa. Hon vill ta över gården.

- Fast det hör ju inte hit, Tommy. - Om jag bara får avsluta.

Som ett led i detta har hon övertalat min dotter att ljuga om det här.

Vilket ju naturligtvis är oerhört smärtsamt.

Jag menar när det är ens barn som...

Jag älskar mina barn.

Victoria, då är du välkommen in här.

Du har en blogg. "Vickans dag". Stämmer det?

Ja.

Jag ska läsa högt här från ett inlägg som är skrivet 27 december 2006.

"Älskar julen. En toppenhelg med mamma."

"Så najs att bara mysa och rå om varandra."

Och så en bild på en tröja du fick. Är det du som har skrivit det här?

Ja.

Det här är alltså skrivet dagen efter att din pappa ska ha misshandlat er.

Ja.

"En toppenhelg med mamma"?

Men nu beskriver du det som den värsta julen i ditt liv.

Det sa jag aldrig. Jag har haft många värre jular.

Jag förstår inte att det du beskriver nu inte syns i bloggen på nåt vis.

- Man skriver inte hela sanningen där. - Inte? Men varför inte det?

Nej, men...

Man vill ge en bild av sitt liv som bättre än i verkligheten.

För jag har läst hela din blogg. Du började 2004. Det är två år.

Och det står inte ett ord om att din pappa ska ha misshandlat dig.

Näe.

Du menar att du har friserat sanningen?

Ja, det kan man väl säga.

Så vi kan inte lita på bloggen. Varför ska vi då lita på dig idag?

För att det är sant.

- Sa han att han älskar sina barn? - Ja.

Helt sjukt.

Tror du att han menar det?

Din granne hävdar att du sa: "Jag ska döda hela byn."

Ja, och det har jag ju naturligtvis aldrig sagt.

Det jag sa var: "Vill ni ta död på hela byn?"

Byn är ju alltså de 3-4 gårdarna som ligger närmast varandra.

Innan jag startade ridskolan så var hela området ganska mycket på dekis.

Min verksamhet har gjort byn till en kulturmiljö.

Om de saboterar min verksamhet så tar de ju död på hela byn.

- Det var bara så jag menade. - Tack. Inga flera frågor.

Då är förhandlingarna avslutade och vi tar en paus.

Nämndemännen och jag ska överlägga och meddelar domslut kl. 16.00.

Victoria? Ursäkta? Hej!

- Vill du svara på några frågor? - Ja.

- Tommy hävdar att ni har ljugit. - Nej, det är han som ljuger så klart.

Jag vill också prata med dig så att du får korrekt bild.

- Kan du gå härifrån? - Min f.d. fru ligger bakom allt.

Gå härifrån.

Dessvärre har hon lyckats övertala mina barn att vittna falskt.

- Men är du trög? Gå härifrån. - Kom, Victoria. Det är inte värt det.

Åtalspunkt 1: Misshandel alternativt ringa misshandel.

Ogillas.

Rätten finner inte brottet styrkt bortom rimligt tvivel.

Åtalspunkt 2: Olaga hot.

Mot Lotta Lund, Jan Hansson och Tina Hansson.

Här finner vi den tilltalade skyldig.

Påföljden för olaga hot beslutas till 60 dagsböter à 80 kr.

Den tilltalade ska också betala en avgift på 500 kr -

- enligt lagen om brottsofferfond.

Därmed slutar vi för idag. Tack ska ni ha allihop.

- Tänker du överklaga? - Tror inte det.

Han blev ändå fälld. För olaga hot. Det är ju en varning.

Nu ska han bara bort från Heddesta.

- Tänker du blogga om rättegången? - Nej.

- Varför inte? - Därför.

- Vad? - Nämen, det är lite ett familjedrag.

Att visa upp en fasad som inte stämmer.

- Agnes... - Tack för maten.

- Blev du sur nu? - Nej, jag är trött och vill hem.

- Victoria? - Vi hörs.

Jag har en historia att berätta.

Nåt som är långt ifrån vad jag brukar dela med mig av.

Nåt som är personligt och smärtsamt.

Nåt jag har velat hålla för mig själv.

Men nu vill jag berätta för er om T.

På annandag jul misshandlade T min mamma.

Det var tyvärr inte min första jul av våld, rädsla och bråk.

Det var min barndom full av.

Men den här gången anmälde jag T.

Första gången T slog mig var jag bara sju år gammal.

Blåmärken suddas ut, men en känsla av att ha blivit slagen stannar kvar.

Jag lärde mig tidigt att upprätthålla en fasad.

Det viktigaste var inte hur det kändes.

Utan hur det såg ut utåt.

Oavsett hur mycket jag försökte så var T aldrig nöjd.

T hittade alltid nya sätt att manipulera -

- skrämma och bestraffa.

Men det här handlar inte bara om mig.

När jag var liten dömdes T till fängelse -

- för sexuella övergrepp mot fyra stalltjejer.

T hävdade att han var oskyldig och mamma stöttade honom.

Det trodde jag så klart på.

Jag började hata stalltjejerna som tog T ifrån mig.

Men i vuxen ålder har jag tänkt på saker jag sett som liten.

Små saker. Obetydliga saker.

Saker som jag nu ser i ett helt annat ljus.

Det här är min berättelse om att överleva.

Det här är sanningen om T.

- Mamma! - Mm?

Kom. Du måste se en grej.

Hon gjorde det.

"Jag satt barnvakt åt dig ibland. Jag minns alla bråken och rädslan."

"Så himla starkt att berätta."

"Jag har ridit därute och fattade att allt inte stod rätt till."

"Hoppas T får sitt straff."

"Jag red hos er i ett par år och var själv utsatt för Tommy."

"Jag blir så ledsen och arg av att läsa."

"Du är så modig som berättar."

"Jag var stalltjej hos er."

"Jag har också varit utsatt för T. Du är inte ensam."

- Alice, du vet inte var de andra är? - Nej.

- Brukar inte du och Mira åka ihop? - Nej.

Nähe. Ja, ja. De dyker väl upp.

- Ja, det var Agneta. - Hej. Frida heter jag.

Jag vet inte om du minns mig, men jag och Molly red på Heddesta.

Frida sa du.

- Alltså vi var vänner då. - Okej.

Du var ju med i den där filmen. Visst var det du?

Ja... Jag bara undrar om du har hennes nummer.

Hej, Molly. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig.

Jag önskar att jag hade varit lika stark som du var.

Jag förstår om du inte vill ha kontakt med mig nånsin igen.

Men om du vill det så får du gärna höra av dig.

Kram Frida.

- Tjena! Hur är läget? - Bra.

- Jaha. Vad gör ni? - Ja, vi hämtar vår häst.

- Ska ni på tävling? Hej, Carro. - Kan du flytta på dig?

- Vad gör ni med Bonny, då? - Vi ska ta henne härifrån.

Varför det? Carro, vad fan är det här för nåt?

Hörni, nu får ni ta och ge er. Har jag missat nåt, eller?

- God morgon. - God morgon.

- Hallå! - Hej.

Jo, din pappa var här och sökte dig. Så du kanske kan ringa honom.

- Var han här? När då? - Vid åtta när jag kom i morse.

Du får absolut inte släppa in honom eller säga var jag finns.

Nej.

Jag har hemlig adress. Sa du var jag bor?

Nej, eller jag gav honom ditt mobilnummer bara.

- Mitt privata? - Ja.

- Okej. - Förlåt.

- Det är lugnt. Du visste inte. - Okej!

Jag har spärrat numret och bett om ett nytt.

- Hade han försökt ringa? - Jag vet inte.

- Du borde ringa polisen. - Det är inte värt det. De gör inget.

Har ni kollat på Heddestas hemsida? Det är mycket kommentarer om honom.

"Hoppas nån kastrerar dig med en slö skridsko." Såna grejer.

Carro som var där under alla år har också lämnat nu. Tydligen.

Bra.

Jag såg att hon kommenterade på din blogg också.

- Mamma, läs inte kommentarerna. - Nej, det är ingen fara.

De skriver inte nåt som jag inte har sagt till mig själv.

- Vill du att jag ska sluta blogga? - Nej. Nej, nej, nej.

Just det. Har ni sett i "Ridvärlden"?

Trakasserier sopas under mattan.

"Nyligen berättade en ung kvinna på sin blogg om de trakasserier" -

- "hon tvingats leva med under sin uppväxt."

"Inlägget skapade en flodvåg av berättelser om trakasserier."

"Frågan måste ställas: Är ridvärlden en riskmiljö?"

Det här är ju nånting bra som du har satt igång.

Skrev de verkligen så? "Kastrera med en slö skridsko"?

- Det är ju fruktansvärt. - Det är sjukt!

- Har du läst bloggen? - Mm.

- Det måste ju vara förtal. - Jag förstår hur du känner, Tommy.

- Men det finns lite att tänka igenom. - Nej, jag tänker stämma henne.

Jaha. Men det är långt ifrån säkert att Victoria skulle bli fälld.

Hur kan det vara det? Allting finns ju här.

- Allting står ju i bloggen. - Hon skriver aldrig ut ditt namn.

- Hon kallar dig konsekvent för T. - Spela roll.

Alla begriper vem det är. Det kan bara vara hennes pappa.

Det är ändå en skillnad i graden av utpekande.

Hon skriver ju att det finns en tråd på Flashback.

Och på Flashback hittar du allt.

Där finns det polisutredningar, adresser och alltihop.

Sen bör du tänka över om du vill ha en ny rättegång mot din egen dotter.

Det är självklart att jag inte vill, men jag måste få försvara mig.

Jag blir ju lynchad offentligt.

Du nämnde Flashback. Jag har också läst den tråden.

Det finns ett alias som heter Henning P -

- som skrev många poster här sent om kvällen.

Kl. 00.34 skriver Henning P:

"Jag vet vem du är. Jag ska fan skära halsen av dig."

- Vad har det med nåt att göra? - Är du Henning P?

Nej, det är det verkligen inte. Varför tror du det?

Det kan polisen enkelt kolla upp och du är dömd för olaga hot.

- Carl, tänker du hjälpa mig? - Jag avråder från stämning.

- Ja, hej. Det är Frida. - Hej, Frida. Det är Tommy här.

- Hej. - Hej. Det var länge sen, du.

- Hur lever livet? - Jo, med mig är det bra.

Ja? Fint att höra. Du, jag ringer dig av en lite tråkig anledning.

Det är så här att Vickan har skrivit en massa lögner på sin blogg.

- Känner du till det, eller? - Jo, jag har läst den.

Ja, men fint. Då vet du ju läget.

Det skulle behövas nån som går in och talar om hur det egentligen var.

Och då tänkte jag på dig, Frida.

Ja... Om du bara har lust att gå in på Heddestas hemsida och skriva.

Det behöver inte vara nåt märkvärdigt.

Bara tala om hur det var och att det här är lögner.

Nej, det vill jag nog inte.

Frida, jag kan ju inte skriva. Det måste vara nån utomstående.

- Ja, men jag tänker inte göra det. - Det tar ju dig max en halvtimme.

Det kan du väl för... Är det för mycket begärt?

Du, var det nåt mer? Jag håller på och lagar mat här.

Frida, jag tror inte att du begriper vad det här gör med mitt liv.

Jag kan inte ens visa mig ute. Jag vill inte leva längre, Frida.

Om jag tar livet av mig nu, då är det ditt fel.

Ja, men gör det då, Tommy. Ta livet av dig.

Tack för att du kom.

Jag vill bara säga...

...säga förlåt.

Det var så mycket som blev dumt.

Jag är ledsen för det.

Det är okej. Och det var inte ditt fel.

- Näe? - Näe.

Näe, det var det inte.

- Jag är jätteglad för att vara här. - Jag också!

Tjena!

Tjena.

Ditt svin.

David, jag tror på storslam för dig idag.

Att du ens vågar visa dig här.

Du, jag kan säga dig att allt det där som min dotter har skrivit är lögn.

Alltihop. Från början till slut. Jag ska stämma henne för förtal.

Var det nåt mer? Vi står här och försöker prata.

Jag ska slå ihjäl dig!

Tommy har fått cancer.

I lungorna.

Så... Jag tror inte att han har så lång tid kvar.

- Kul att du gillar morgonrocken. - Mm.

Jag tänker ibland på första gången som jag var med i en tävling.

- Kommer du ihåg det? - Hjälmen ramlade ner för ögonen.

Kavajen räckte till fotknölarna. Men rida kunde du.

Jag minns inte att jag var rädd eller nervös eller nåt sånt.

Nej! Du var rutinerad när du var fem.

Hur många tävlingar vann ni? Ni vann ju allt ni ställde upp i.

Kunde ha blivit Malin Baryard. Eller ännu bättre.

- Kanske. - Det var ju bara det...

Det var ju därför jag...

Man blir inte bäst om man inte...

Det kostar.

Varför skulle vi bli bäst?

För att ni kunde. Ni hade ju talangen.

Vi hade bra hästar. Jag visste hur ni skulle träna.

Jag fick aldrig de förutsättningarna.

Du tryckte ner oss också. Vi kände aldrig att vi var bra.

Ja... Man kan alltid förbättra sig.

Du slog oss.

Hela mitt liv gick ut på att försöka lista ut vilket humör du var på.

- Och skydda mamma. - Din mamma drack för mycket.

Det gjorde du också. Du drack ju mer.

Min pappa var aldrig hemma.

Mamma var ett psykfall.

Det var kaos hela tiden.

När man har det så runt omkring sig...

Till slut har man det inuti också. Eller om jag ärvde det från mamma.

Ja, visst. Jag drack för mycket. Det gick ut över dig och Agnes.

Om du bara hade sagt det här tidigare -

- så hade jag ju inte behövt skriva bloggen.

Allt jag skrev där i var egentligen till dig.

För att du skulle förstå hur vi hade det.

Jag har alltid varit väldigt stolt över er.

Du får inte tro nåt annat.

Du vet att det var bara en dröm, va?

- Hallå? - Hej. Det är jag.

- Vad vill du? - Jag vill veta hur det är med dig.

- Är du hemma? - Nej.

- På sjukhus? - Ja.

Får jag komma och hälsa på?

Det var bra att du ringde.

Då kan du börja med att säga förlåt för alla lögner du har skrivit.

Och sen ska du skriva det på din blogg också.

Du ska säga att du ångrar dig.

Att du har gjort din far illa.

Sen kan du få komma.

Hej, Crusse. Hej, killen.

Hej.

Hej. Vi är ute på Heddesta och tittar till hästarna.

Han har inte så många kvar, men de är rätt illa däran.

Vi behöver att nån kommer lite akut och tittar på dem.

Han kommer inte att repa sig tyvärr. Han är i för dåligt skick.

Det bästa för honom är att vi tar slut på det här.

Mm... Tack.

Tack för att du alltid funnits där.

Hej då.

Så fin.

Hej. Hej!

- Ska vi dra? - Ja.

Text: Johanna Svensson Iyuno (GE)