All language subtitles for Christmas-Land-2015-1080p-HDTV-x264-PLUTONIUM

www.fmsubs.com

–lnte helt perfekt, eller hur, Jules?
–Nej, mormor. Det saknas nåt.

Som jag alltid säger:
när du tvivlar, tillsätt glitter.

Du hade rätt! Nu är den jättefin!

Precis som du.

Barn, jag heter Glinda Stanwyck–

–och jag älskar julen så mycket
att jag byggde den här julbyn–

–så att ni kan komma hit.

Men det börjar bli sent. Ni vill väl
inte missa grantändningen?

Då så! Iväg med er!

Där är hon! Titta!

De ska tända julgranen! Kom!

–God jul, Glinda!
–God jul!

Okej. Vinka till kameran, vännen.

När du inte är här
kan jag titta på det här.

Jag älskar dig, mormor!

God jul, Glinda!

–Hej!
–Kom!

–God jul, Glinda!
–God jul, Glinda! Vi älskar dig!

–God jul, allihop!
–God jul!

Tack för att ni har kommit till
kvällens grantändningsceremoni.

Okej, då räknar vi till tre.

Ett, två, tre!

God jul!

Det här är toppen!
Jag kommer aldrig att glömma det.

Och jag kommer aldrig att glömma dig.

NEW YORK
25 ÅR SENARE

Det är Jules.
Ja, pressreleasen är ute.

♪ BärRöttLevGrönt trendar.

Perfekt. Hej då.

–Jag kan bära rött.
–Och leva grönt.

I jul får alla kunder i rött
en grön återanvändbar kaffemugg.

Ta med den
så får ni påtår för halva priset.

Nickerson's säger "ho–ho–ho"
till kunderna och miljön.

Jag heter Hudson Godell.
Åter till Megan.

–Och bryt.
–Jules! Hur mår du?

–Det ser fantastiskt ut.
–Hej!

Ursäkta mig.

Jules! Tack för allt
ditt outtröttliga arbete.

Jag hade höga förväntningar,
men jag är förtjust.

Det är bättre än jag hoppades.

Att överträffa förväntningarna är
mitt jobb.

Du är jäkligt bra på det.
Jag berömde dig just inför din chef.

Det var snällt av er.

Medan ni är här
vill jag ta en bild av er.

–Jobbar du jämt?
–Jag ska ta lite ledigt i jul.

Tim, ms Nickerson.
Ta en bild av henne med kunderna.

–Tack.
–Jag vet exakt var. Här borta.

Jules, om Nickerson's Coffee
kan återgälda dig på nåt sätt–

–är det bara att ringa.

–Det kanske jag gör.
–Det hoppas jag.

–God jul.
–God jul.

–Tim?
–Ja.

Vi tar en bild med både menyn
och de glada kunderna.

God jul.

Mitchell Johnsons telefonsvarare.

Mitchell, var är du?
Sms: a din ankomsttid.

–Bortglömd igen?
–Nej.

Nej, mr Hobbs. Mitchell lovade
att han skulle komma.

Den här kampanjen satt som en smäck.

Jag börjar tro att du är
nån sorts varumärkesgeni.

Och du är liksom befordrad.

Hur låter "verkställande vicedirektör
för marknadsföringsstrategier"?

Det låter fantastiskt.

Inget mer flängande runt världen.

Du kan äntligen slå dig till ro
i New York.

–Hej. Jag fick ingen taxi.
–Jag fick ditt sms.

Förlåt att jag missade kaffegrejen.
Jag fastnade med en klient.

–Hur gick det?
–Rätt bra.

–Jag blev befordrad.
–Oj! Det är ju toppen!

Verkställande vicedirektör
för marknadsföringsstrategier.

Verkställande vicedirektör
för marknadsföringsstrategier.

Du har ingen aning om
vad jag jobbar med, eller hur?

Du... utvecklar varumärkesidentitet
ut kundens synvinkel.

Fuskare.

–Nu kan vi köpa den där lägenheten.
–Jag har inte vunnit på lotto.

–Nåja, grattis.
–Tack.

Inga fler resor. Jag kan äntligen
leva som en normal människa.

Hoppas att du får ta semester ändå.

Jag får min ledighet, men jag
ska vara tillbaka 1 januari.

Bra, för jag har också nyheter.

–Vad sägs om att fira jul på Aruba?
–Aruba?

En klient har ett ställe där, och han
erbjöd mig att bo där över julen.

–Vi åker nästa vecka.
–Då packar jag väl inte upp.

Du kanske ska be
att få posten lagrad.

Det är bara skräp.

The New Yorker–prenumerationen
har gått ut.

–Har du sett det här brevet?
–Från vem?

En advokatbyrå. Det står "angeläget".

–Man får inte öppna andras post.
–Jag vet.

Jag är advokat.

–Jaså?
–Vad då?

Du verkar ha ärvt ett hus
från en ms Glinda Stanwyck.

Mormor Glinda.
Hon dog när jag var i Polen.

Du borde åka och titta på det
och se vilket skick det är i.

Jag skjuter fram Aruba.
Titta på det först.

Nej, jag kan göra det efteråt.

Du har bara nio månader på dig.
Det stryks den 1 januari.

Du kanske kan sälja det
för en bra slant.

Får jag se?

"Hus och omgivande mark..."

Otroligt... Jag har ärvt Jullandet.

–Jules Cooper, förmodar jag.
–Det är jag.

–Tucker Barnes.
–Du måste vara vaktmästaren.

Nej, jag är advokat
på Barnes & Bantley.

Min pojkvän är advokat
och du ser inte ut som en.

Jag tar det som en komplimang.

–Trevligt att träffas.
–Detsamma.

–Du var svår att få tag i.
–Ursäkta.

Jag har rest i jobbet.
Jag hinner knappt kolla mejlen.

Ett liv i farten. Jag förstår.

–Det är inte så hektiskt här.
–Jag minns det.

–Jag var här varje år som barn.
–Jag vet.

–Gör du?
–Jag tittade på när du tände granen.

Verkligen? Det är ju fantastiskt!

Välkommen tillbaka till Jullandet.

–Ska jag visa dig runt?
–Visst.

–Och vem tillhör granodligen?
–Dig.

Jag trodde att det bara var
mormors hus och de här andra.

Allt du kan se härifrån tillhör dig.

–Ska jag visa huset nu?
–Ja.

Det är som en bild i en sagobok.

Det har varit stängt
de senaste månaderna.

Som du ser är allt som det var.

Mormor...

–Mår du bra?
–Jag bara saknar henne.

Varför slutade du komma hit.

När jag var 12 blev pappa förflyttad.
Jag kunde inte komma så ofta.

Men hon kom till oss istället.

–Var är dina föräldrar nu?
–Seattle.

–Här behövs dammas.
–Och byn behöver lite färg.

Men med lite omvårdnad
kan det bli riktigt fint igen.

–Så... Är du intresserad?
–Absolut.

–Jag är glad att jag kom hit.
–Bra.

Men jag undrar
hur lång tid det tar att sälja det.

–Sälja?
–Är det ett problem?

Nej, det är din rättighet.

Men när stan hörde att Glindas
dotterdotter skulle ärva stället...

Vi hoppades nog alla–

–att du skulle driva det
som din mormor gjorde.

Jag? Nej, nej, nej.

Nej,
jag blev faktiskt just befordrad.

Nej, jag är en storstadstjej nu.

Men det är jättefint.
Precis som jag minns det.

Ja, det är det.

–Men jag ska sälja det ändå.
–Ja.

Jag ska visa resten.

–Hejsan!
–Hej, Tucker.

–Du måste vara dotterdottern.
–Det stämmer. Jules Cooper.

–Trevligt att träffas.
–Farbror Frank är vaktmästare här.

Trevligt att träffa dig också.
Var det inte stängt?

Så här års säljer vi julgranar,
tack vare farbror Frank.

Du ser precis ut
som din mormor som ung.

Hon ler nog när hon ser ner på dig.

Härligt att du är här
så att det blir som förr igen.

–Farbror Frank...
–Folk kommer att bli så glada.

Okej, stopp och belägg.

–Jag ska inte öppna det igen.
–Det sa du ju.

Jag sa att hon kanske skulle...

Jag sa att du kanske skulle göra det.

–Hon ska inte flytta hit.
–Nej, beklagar.

Berätta det för alla i stan,
vars jul du just har förstört.

–Farbror Frank...
–Men...

Jag ska försöka hitta en köpare
som vill öppna det igen.

Jag har inte sagt att du helt säkert
skulle öppna det igen.

–Men att jag kanske skulle det.
–Man kan väl få hoppas?

–Du måste förstå att...
–Det gör jag.

Men folk har en tendens
att dra förhastade slutsatser.

Det är en speciell plats och jag ser
hur mycket potential det har.

Nu säljer vi bara julgranar.

När Glinda var på topp och...

Han har rätt.
Du är väldigt lik henne.

–Är det hon?
–Gretchen, Eloise, Jules Cooper.

Jag jobbade i bageriet
och jag är beredd att baka igen.

–Välkommen!
–Jag jobbade i glassbaren.

Jag vet hur man får igång
stället igen.

Så jag är tillgänglig
när du behöver mig.

Hon har hennes ögon. Visst har hon?

–Ja, hon har hennes ögon.
–Tack.

Vilken välkomstkommitté.

Eftersom du ska öppna stället igen
förtjänar du röda mattan.

Det vill säga röda bakelser.

Nej.

Det har blivit ett missförstånd.

Ta tillbaka era godsaker.
Vi har blivit lurade.

–Lurade?
–Hon tänker inte öppna Jullandet.

–Vad gör hon då här?
–Om du inte berättar, gör jag det.

–Jag ska sälja det.
–Vad var det jag sa?

–Sälja det?
–Eller hyra ut det, kanske.

Jag bor inte här.

Jag har ett jobb
och en lägenhet i New York.

Kära nån, så snofsigt.

Men då behöver vi inte göra i ordning
attraktionerna till jul.

Okej. Det här var kul.

Beklagar. De hade hoppats så mycket.

Vi blev nog alla lite nostalgiska,
men tillbaka till verkligheten.

Om jag ska sälja måste jag
göra anspråk på det först.

Jag har pappren på mitt kontor.

Skriv bara under här
så är det officiellt.

Bra att det bara var att skriva på.
Jag måste tillbaka till New York.

Jag har inte tid med nåt mer just nu,
så att sälja det...

verkar vara det klokaste.

Du har sagt det. Några gånger.

Det blir nog inte så svårt.

Många har försökt köpa det,
men Glinda sa nej.

De hade egna idéer, och hon ville
bevara Jullandet som det är.

Eller var.

Jag antar att jag...

skulle kunna... jag menar borde...

putsa upp stället lite.

Om jag ska sälja det måste det se
så bra ut som möjligt.

Tror du att folk har svårt
att se dess potential?

Jag ser den,
men vissa behöver övertygas lite.

Ja, vissa behöver det.

Här är mr Barnes, vännen.

Jag undrar om ni vill skänka en slant
till vårt årliga julspel.

Vänta lite... Är du hon?

Julängeln
som ska öppna Jullandet igen?

–Hör här...
–Ja.

Jag ska öppna Jullandet igen.

–Jag ska öppna Jullandet igen.
–Vad för nåt?

Jag ska få igång det till jul.

Är du vrickad? Det är jul om
några veckor och vi ska till Aruba.

Vi kan åka till nyår istället.

–Så du ska stanna över julen?
–Ja! Köparna måste få se potentialen.

–Så jag måste öppna det igen.
–Nu förstår jag inte.

Jag sysslar med marknadsföring.

Tänk att visa en potentiell köpare
ett vackert vinterland–

–pyntat med murgröna och mistlar och
det doftar pepparkakor och julgodis.

Folk sjunger julsånger och
hektar efter hektar med julgranar.

Vänta lite. Sa du hektar?

Var det inte ett hus
och några butiker?

–Det är 80 hektar.
–80?

–Mitchell, är du kvar?
–Ja.

Säg till advokaten att mejla
dokumenten och gör det presentabelt.

Överlåt det åt mig, fru Tomte.
Du ska få en köpare i julklapp.

Vi hörs sen.

Varsågod.

–Tack för att jag får låna kontoret.
–Tack själv.

–Hur långt är det till värdshuset?
–Värdshuset?

–Jag ska bo där i natt.
–Nej, Jullandet är ditt nu.

Farbror Frank och de rara damerna
städar och gör i ordning åt dig.

Så där, ja.

Allt det här är förstås också ditt.

–Ska du flytta in?
–Nej. Det tror jag inte.

Nu ska jag bara få igång Jullandet
så fort som möjligt.

Din mormor älskade det här stället.

–Det är långt från stan.
–Det är därför jag älskar det.

–Blir det inte för tyst?
–Det stör mig inte.

Gillar du när det går långsamt?

Alla har alltid så bråttom.

Nån gång måste man börja ta det
lugnare och slå sig till ro.

Så du har allt du behöver här?

Nästan allt.

Jag måste svara. Det är min pojkvän.

–Hej, Mitchell.
–Hej! Hur går det?

Bra. Vänta ett ögonblick.
– Jag kommer strax.

Prata du. Jag kommer tillbaka
klockan nio imorgon och visar resten–

–och hjälper dig sätta igång.

–God natt.
–Hej då.

–Vem var det?
–Tucker.

–Tucker?
–Ja, Tucker Barnes. Advokaten.

–Är Tucker Barnes advokaten?
–Vad då?

–Känner du honom?
–Jag studerade med en Tucker Barnes.

–Hur gammal är han?
–Vår ålder.

Brunt hår, lika lång som du,
atletiskt byggd.

Ja, det är han. Han var...

–Vad då?
–Han hade ett rykte.

–Är du svartsjuk?
–På Tucker Barnes? Lägg av.

Berätta mer om stället.

Är allt som det ska?

Det är fantastiskt. Här skulle man
vilja att ens barn växte upp.

–Ja, om man gillar sånt.
–Vad då sånt?

Om du kan sälja det kan du göra
en fantastisk investering i stan.

–Kanske den där drömlägenheten.
–Ja...

Sov lite nu, så hörs vi imorgon.

–God natt.
–God natt.

Vad har jag gett mig in i?

–God morgon.
–God morgon.

Tucker kom förbi igår och bad mig
fixa frukost åt dig halv nio.

–Det hade inte behövts.
–Jag måste ju också äta.

Det är lika lätt att laga mat
till två som till en.

Tack.

Bor du också här?

Ja, det finns ett gästhus.

Jag brukar sova där ibland.

–Hoppas att det inte gör nåt.
–Nej, inte alls.

Jag vill be om ursäkt
för att jag var så barsk.

Tucker sa
att du skulle öppna stället igen.

God morgon! Oj, vad mysigt.

Ja, vet du...

Jag ska bara göra mig i ordning
och ta en dusch.

Jag ska bara... Du kan...

–Skotta gången.
–Ja, okej.

Tio minuter!

Fantastiskt.

–Snygg kappa.
–Jag hittade mormors kläder.

–Vad då? Klär den mig inte?
–Jo, den är jättefin.

Den passar,
speciellt nu när du driver stället.

–Har du sovit gott?
–Ja, när jag väl somnade.

Det är så tyst. Det skrämde mig ltie.

–Skrämde det dig?
–Ont om sirener.

Jag är van vid sirener.
Jag gillar sirener.

Brukar inte nån vara skadad då?

Det var inte så jag menade. Jag har
bara så mycket att tänka på...

–Ja, du verkar lite irriterad.
–lrriterad?

Ja, irriterad.

–Kan du lova mig en sak?
–Det beror på vad det är.

Alltså...

Jag planerar fortfarande
att sälja det.

Men jag planerar även
att öppna Jullandet igen.

Jag vill bara inte
att alla ska tänka–

–att det är den sista julen
eller nåt.

Om du säljer stället är det det.

Ser du? Nej! Jag har en plan.

–Att ljuga för alla.
–Nej!

Om allt går som jag tror
hittar jag nog en ägare...

–...som driver det vidare.
–Men inte du.

–Jag har ett liv i New York.
–Just det. Sirenerna.

–Okej, hjälper du mig?
–Hur då?

Bara... spela med.
Håll alla på gott humör.

–Det verkar vara du som gör det ändå.
–Varför tror du det?

Första intrycket.

Kom igen! Hjälp mig!

–Jag är inte bra på att ljuga.
–Det är ingen lögn!

Vi bara håller inne med sanningen.

–Vad jobbar du med?
–Marknadsföringsstrategi.

Jaha, du hittar på saker.

Vill du visa resten av stället nu?

Kom.

Här har vi ladan.

Okej...

Det här var nog
Jullandets största attraktion.

Jag minns.

Men som du ser...

Det saknas ett hjul.

Ja.

Det projektet ska du kanske överlåta
åt köparen.

–Tror du inte att jag kan laga den?
–Nej.

Och även om du kunde
skulle det krävas ett engagemang–

–som jag inte tror att du har.

Kommer du?

–Vad kostar de i år, Frank?
–25.

–lnga problem. Stans bästa granar.
–De bästa på flera år.

–God jul.
–God jul själv, Frank.

–Får kunderna betala på plats?
–Ja. Hur så?

Låt dem betala i presentbutiken.

Då kanske de passar på att köpa
några julgransprydnader.

På vägen ut känner de doften
från bageriet och köper kakor.

–lngen dålig idé.
–Det är mitt jobb.

Du är här rätt mycket.
Inte så mycket att göra så här års?

Jag jobbar.
Jag visar dig runt på din egendom.

–Tills du säljer till högstbjudande.
–Sluta.

–Du har inte så mycket humor, va?
–Det här är ingen humor.

Men det är väl inte så trist
att visa mig runt?

Jag har inte bestämt mig än.

Jag är här så mycket jag kan,
särskilt så här års.

–Och du är svår att göra nöjd...
–Jaså?

Du kan ju inte sova utan sirener.

Men det jag försökte säga var
att jag är glad att du är här.

Det ger mig en ursäkt att vara här.

Jag är glad att jag är till hjälp.

Granarna är fantastiska.

Men det är nåt som saknas.

–Jaså?
–Minns du inte?

De brukade ha prydnader
som barnen gjorde.

Just det, julpysselklubben!

Jag tänkte att du ville återinföra
några traditioner–

–så jag tog mig lite friheter.

–Vad då för friheter?
–Jag ska visa.

–Barn, det här är ms Cooper.
–Jules.

Det här är den unga damen
som ska öppna Jullandet igen.

Du kanske vill visa hur man gör?

–Göra julgransprydnader!
–Jag kan inte...

Jo, visa hur man gör,
Jullandets drottning!

Jag är så glad att du ändrade dig.

–Vad tycks, ms Cooper?
–Den är väldigt fin.

–Är den klar?
–Jag vet inte.

Min mormor brukade alltid säga:

– "När du tvivlar, tillsätt glitter."
–Hur då?

–Jag ska visa! Ta penseln...
–Hon har god hand med barn.

Sen strör du bara på glittret.

Och blås bort överflödet.

Vilken tjej!

–Jag vet vad du håller på med.
–Vad då?

Jag går bara runt med en vacker ung
dam i Jullandet hela dagarna...

Vänta, det är ju det du gör.

–Tack, ms Cooper.
–lngen orsak.

Det kommer att bli jättefin,
precis som du.

Hej då!

Allt väl?

–Jag borde ha haft fotografer här.
–Vad?

Jag borde ha haft fotografer.
Stället var inte klart.

–Saker behöver fixas.
–Men barnen hade kul.

Säkert, men det är mycket att göra.

Du har inte sett nåt än.

De har skapat ett julmonster.

Jag kan slänga ut lite skräp
så att du känner dig hemma.

Skulle du göra det för lilla mig?

–George!
–Tucker.

–Det här är...
–Du måste vara Jules Cooper.

Vad bra att du öppnar Jullandet igen!

Den bästa nyheten på länge.

Det är därför jag är här.
Jag behöver färg och...

Vad du än behöver. Vi bjuder.

Har nån sagt
att du har din mormors ögon?

Jag har fått höra det på sistone.

Så passande att Glindas dotterdotter
dimper ner–

–som en julängel och räddar oss igen.

Det där stället fick fart på stan.

Företag efter företag
i Fox Valley lades ner.

Sen öppnade Glinda Jullandet
och räddade min butik.

Det räddade hela samhället.

Nu hämtar vi lite färg åt dig.

Vad menade han med att Jullandet
räddade hela samhället?

George har, som de flesta här,
en tendens att överdriva lite.

Men folk är stolta över Jullandet.

Det är nåt som får dem att må bra.

Det är som en maskot eller...

–En symbol.
–Ja.

Ibland är en symbol allt som behövs.

Vad är jag skyldig i år, Frank?

Inga betalningar här.
Betala i presentbutiken.

–Nya ägare, nya regler.
–Ja, men det här kommer du att gilla.

Eftersom du köper en gran
får du 25 % rabatt på allt julpynt.

Jaså?
Det var ett jäkligt bra erbjudande.

–Tack, Frank.
–God jul, Gary.

–God jul!
–God jul!

Du hade faktiskt rätt.

Ur kundens synvinkel.
Nyckeln till en lyckad affärsplan.

Så det är
vad ni kallar mjuköppning?

Man öppnar några dagar i förväg
och kollar läget.

–Sen har man den stora öppningsgalan.
–Galan?

–Vi har inga galor här.
–Jag har galor.

Ingen fara. Massor av äggtoddy,
ingen champagne.

Det ser fint ut.

–Hur är det här resten av året?
–Lite lugnare.

–Jag jobbade här på somrarna.
–Med vad då?

Jag odlade julgranar
med farbror Frank.

–Så du har planterat alla granarna?
–lnte alla, men många.

De där borta har jag planterat.

Det där är tallar.

–Och den där?
–Säg, du.

–Jag vet inte.
–Du måste veta.

–Det behövs nog inte.
–Om du ska driva stället.

–I några veckor.
–Just det. Jag glömde.

Granodlingen klarar sig nog utan mig.

Granarna är ställets hjärta.

–Resten är bara...
–Ett varumärke, Tucker.

På tal om det...

–Jag ska laga den!
–Jules!

Se dig omkring! Det här ska äntligen
bli ett bra varumärke.

Det här är sista touchen.
Den blir urtjusig.

Ska du laga den?
Vad vet du om vagnar?

Mycket, faktiskt,
tack vare det här stället.

Mormor lärde mig att sköta
både hästarna och vagnarna.

Jag har haft nytta av det också.

En sommar körde jag häst och vagn
i Central Park.

Du skämtar.

Det är fler
som har sommarjobbat i naturen.

Jaha, så Central Park är naturen nu?

Vad har du råkat ut för i stan?
Har du blivit rånad eller nåt?

Det finns mycket fint i stan.
Skicka hit verktygen.

Städer är fina att besöka.

Jag vill bara inte bo där.

Nån krossade ditt hjärta.

Låt oss säga
att krossandet var ömsesidigt.

Hon gillade inte snön och löven.

–Hon gillade inte regnet...
–Årstider?

Ja, jag antar det.

Mina föräldrar bor i Florida.
Min bror bor i San Diego.

Alla jag känner tycker illa om kyla.

Jag vet
att det låter konstigt, men...

Kylan håller mig varm.
Förstår du?

–Du, då?
–Vad då?

–Varför köper inte du det?
–Välgörenhetsarbete är dåligt betalt.

Jag måste förresten tillbaka
till kontoret.

–Ska du inte se när jag lagar den?
–Ska jag titta på?

Om du frågade snällt
kunde jag hjälpa dig.

Jag klarar mig. Jag tänkte
att du ville lära dig hur man gör.

–Ska du lära mig?
–Lektionen börjar nu.

Jules?

Mitchell Johnson?

–Jag ramlade.
–Mår du bra?

–Det gick bra.
–Nej, jag menar dina kläder.

–Det är faktiskt...
–Du ser ut som en luffare.

–...min mormors.
–Kul att se dig.

Vad gör du här?

Jag har samma fråga.

Tucker Barnes. Otroligt.
Fast du platsar i en lada.

Kul att ses, Mitchell.

Lustig historia, faktiskt.

Mitchell sa att han pluggade
med en Tucker Barnes.

Jag visste inte om det var du.

–Världen är liten.
–För liten.

Så det här är din pojkvän?

Så, Mitchell... Vad gör du här?

Jag har en klient i Chicago,
så jag tänkte kolla in ditt ställe.

–Vad häftigt.
–Visst är det fint?

–Du kommer att få bra betalt för det.
–Samme gamle Mitchell...

–Du kom lagom till öppnandet.
–Det blir fantastiskt.

–Jag ville bara se egendomen.
–Öppna ögonen.

–Kanske en privat rundtur?
–Ja.

–Jag måste ändå till kontoret.
–Var är det? I ladan?

Kul att se dig igen, Mitchell.
Jules...

–Jules?
–Ja.

Ja, jag ska visa dig resten.

–Vad är det med er två?
–Med mig och Tucker?

Jag gillade honom inte.
Han pratade bara om sin hemstad.

Och så var det
det här stället han pratade om.

Tragiskt, faktiskt.

Så, jag...

Förlåt. Det är svårt att prata
med dig i den där kappan.

Jösses... Då tar jag väl av den.

Scrooge.

Jag har en intresserad köpare.

–Jag har ju inte ens visat det än.
–Jag sa ju att jag skulle hitta nån.

–Låter det bra?
–Ja, det låter bra.

Han har faktiskt varit i Julbyn.

–Jullandet. Det är skyltar överallt.
–Visst. Sak samma.

–Han sa att om Jullandet...
–Tack.

Var till salu,
var han intresserad.

–Vad tycker du?
–Det är inte vår grej, eller hur?

Vi kan överlämna det
åt såna som Tucker.

Vi öppnar imorgon.
Då kan vi passa på att visa det.

Tror du att han kan komma?

Han är väldigt upptagen. Det är
därför vi ska ses i Chicago imorgon.

–Du kan väl följa med?
–Han kommer väl att driva det?

Jag vill att den som köper det
fortsätter att driva det.

Följ med och fråga honom själv.

Vi öppnar ju imorgon. Men vi kan ta
ett lunchmöte i övermorgon.

Han verkade entusiastisk,
så det kan vara ett bra drag.

Då blir han mer angelägen.
Jag ska höra vad han tycker.

–Kan det finnas björnar här?
–Kanske, Mitchell. Kanske.

Vi har jobbat hårt
för att öppna Jullandet.

Vad fick dig att öppna det igen
efter så lång tid?

Förutom mormor, förstås,
måste jag säga–

–att folket i stan inspirerade mig.

–Din mormor hade varit stolt.
–Tack.

Och din kaka ser lite ledsen ut.

–Du kanske ska ta lite strössel?
–Eller inte. Det är min design.

Okej. Jag försöker bara hjälpa till.

Var är din pojkvän? Fegade han ur?

Han åkte till Chicago i arbetet.

Synd. Jag ville prata gamla minnen.

–Vad har du emot honom?
–Jag har inget emot honom.

Du har hittat
en väldigt speciell kille.

Men han kom aldrig över
att jag var bäst i klassen.

Vänta nu...
Han sa att han var bäst i klassen.

Så det sa han?

–Nej.
–Skämtar du?

Ni passar bra ihop. Med tanke på
hur du pratade med tidningen.

Vad pratar du om?

"Folket i stan inspirerade mig."
Det var nästan så att jag trodde dig.

Jag sa inte...

Jag menade det, Tucker.

Okej, barn. Tiden är ute.
Sluta dekorera kakorna.

Ms Cooper, utser ni en vinnare?

–Måste jag diskvalificera min egen?
–Jag är rädd för det.

–Min, då?
–Mr Barnes, om ni inte är under 12...

Okej, om jag måste
ska jag vara domare.

Men jag varnar er,
jag är inte lätt att imponera på.

Det är ett som är säkert.

Om jag var domare
skulle jag välja din.

Okej, jag har bestämt mig.

Första plats går till...

Joey och hans
marshmallow–snögubbe–kaka!

Grattis!

Inget ont om Glinda–

–men jag tycker att Jullandet är
bättre än någonsin.

–Hej!
–Du skrämde mig.

Jag antar
att du inte kommer till grillningen?

Jag lovade Mitchell att träffa
en köpare i Chicago.

En köpare... Jaha... Ha det så kul.

Det är bara en dag, Tucker.
Hoppar du in för mig?

Under alla mina år som advokat–

–har jag aldrig varit så oärlig.

För såna som Mitchell och dig–

–är det lätt att ljuga,
men jag har svårt för det.

Är det därför du är upprörd?

–Du verkar upprörd.
–Varför skulle jag vara det?

Du säljer stället
och flyttar tillbaka till New York.

Det kommer att ordna sig.
Det är därför jag åker till Chicago.

Okej, åk då.

Okej.

Okej.

Okej.

Ja...

–Lycka till.
–Oroa dig inte.

Ursäkta mig.

–Det där saknar jag inte.
–Folk som är på väg nånstans?

Var det verkligen så?

Du har varit ute i vildmarken
för länge.

–Varsågoda.
–Tack.

Du är jättefin, förresten.
Mycket bättre än häromdagen.

–Mitchell!
–Vad då?

–Jag sa bara att du är jättefin.
–Tack.

Det här är väl mer civiliserat
än en lada, eller hur?

Du kanske inte ska snacka skit
om stället när du försöker sälja det.

Här är han.

–Mitchell.
–Mason Richards, Jules Cooper.

Ms Cooper.

Jag vet inte om Mitchell sa det,
men jag känner till Jullandet.

Jag var där med min familj
för flera år sen. Underbart ställe.

–Och er mormor var ägaren?
–Ja.

Vad kan jag säga?
Jag älskar det. Och jag vill ha det.

Bara så där?
Vill ni inte titta på det först?

Det behövs inte.

–Men...
–Hur låter det här?

Jag är beredd att betala
1,7 miljoner på studs–

–om ni skriver under
det här kontraktet.

Då har ni
ett ordentligt startkapital.

Har Mitchell berättat
hur viktigt Jullandet är?

–Det behövde han inte.
–Det jag menar är...

Det är arvet från min mormor.
Den som köper det–

–får inte förstöra stället.

Så länge jag har känt dig har du
velat bo på Upper West Side.

Det var bara prat förut.

Men tack vare din mormor
kan drömmen slå in.

Kan man tänka sig ett bättre arv?

–Mr Richards...
–lngen tar bättre hand om det än jag.

Det kan jag försäkra er.

Om det känns bättre
tar jag över den 1 januari.

Gratulerar. Nu är ni miljonär.

–Skål för Julbyn!
–Jullandet!

Tack.

Den här killen verkar älska stället.

Jag är så glad och lättad.

Allt kommer att bli bra.

Jag är glad för din skull, Jules.

Jag tycker verkligen om
det här stället.

Nu kommer det att finnas kvar.
Jag kan komma hit.

Du flyttar tillbaka till stan
och kommer aldrig hit mer.

–Det är inte sant.
–Här är de.

–Hej!
–Hej.

–Var det du som öppnade Jullandet?
–Ja. Det var min mormors.

Vi uppskattar det verkligen.

Jag är uppvuxen här och...

Jullandet är
ett av mina bästa barndomsminnen.

Jag är glad att min dotter Emma
också får uppleva det.

Vi vill ha den bästa julgranen,
men det finns så många olika.

Ja, det är svårt att välja.

Vad heter den här?

Det är en blågran.
De är inte så populär som förr–

–för barren är väldigt vassa.
Men lukta på den.

Den luktar jul!

–Jag vill ha den, pappa.
–Okej, då tar vi den.

–Tack så mycket.
–lngen orsak.

Nu letar vi upp killen med sågen.

Jag bryr mig faktiskt om stället.

Väldigt mycket.

Det gör det bara värre att du åker.

Hejsan! Kom in!

Jag har alla glassmaker som finns
och några till.

–Jag söker Jules Cooper.
–Det är jag.

Walter Hayes.
Jag jobbar med Mason Richards.

Vi kan väl gå ut?

Den här vägen.

Jag har inte sagt
att det ska säljas än.

–Är ni den nye vaktmästaren?
–Nej, knappast.

Det är 83 hektar, eller hur?

Ja, precis.

Egendomen ligger mittemellan
två motorvägar.

En perfekt handelsplats.

Det kommer många kyrkobesökare.

Tomterna
kommer att bli eftertraktade.

–Tomterna?
–Fastighetsutveckling.

–Vad finns det att utveckla?
–Möjligheterna är oändliga.

Vi kan ha ett industriområde där.

Om du kommer tillbaka om fem år–

–kommer du inte att känna igen dig.

Mår du bra?
Du ser ut som om du ska kräkas.

Det ska jag nog.

Ursäkta mig.
Jag har nåt att göra i Chicago.

–Hej!
–Jag sa tydligt...

att köparen
måste bevara Jullandet.

–Vad pratar du om?
–Nån fastighetsutvecklare.

Han jobbade för Mason.
De tänker sälja marken.

De ska hacka upp den i tomter.

Än sen? Vi ska bo i New York.

Du visste det.

Eller hur?

Eller hur?

Det var snabbaste
och enklaste sättet.

Jag förstår inte problemet.

Det är det som är problemet!

–Det är ett enormt problem!
–Okej! Lugn!

–Du ljög för mig!
–Nej, jag bara...

Jag undanhöll sanningen.

Jag drar mig ur.

–Vad då?
–Jag säljer inte.

Du har redan sålt det.

Det måste finnas en utväg.

Du har skrivit på kontraktet.

Om du har några känslor för mig...

–...måste du fixa det!
–Som din advokat...

råder jag dig att inte förstöra
din chans att bli miljonär!

Och vad då
"om" jag har känslor för dig?

Det är klart att jag har.
Jag älskar dig.

Det gör inte jag.

Jag älskar inte dig, Mitchell.

–Vad vill du, Jules?
–Jag vet inte längre.

Men jag vill inte ha dig.

Du bryr dig bara om pengar.

Jag ska lista ut ett sätt
att dra mig ur.

–Jag ska fixa det här.
–Det kan du inte.

Det är inget som är trasigt.

Det är bara gjort.

Hej då, Mitchell.

Ha det så kul på Aruba.

Förlåt, jag försökte stoppa henne.

Ingen fara.

Slå er ner. Vad är problemet?

En av era anställda kom på besök.

Ni planerar visst
fastighetsutveckling.

Jag är ju fastighetsutvecklare.

Jag fick nämligen intrycket–

–att ni älskade Jullandet.

Det gör jag.

Jag tänker inte riva hela rasket
den 1 januari.

Men marken har mycket potential.

Och jag måste låta marknaden avgöra.

–Jag vill inte sälja.
–Ni verkar inte förstå.

Ni har redan sålt det.

Jag vet inte vad ni har hört, men...

Ja, jag planerar att sälja några
tomter i utkanten av marken.

Men jag har inte tänkt röra
er mormors hus eller byn.

Visst...

Inte på kort sikt.

Julgransodlingen är ett företag.

Många arbetar där.

Och stan tycker om den platsen.

Snälla, jag ber er.

Okej, så här kan jag göra.

Ni har 1,7 miljoner dollar.

Skrapa ihop 1,3 miljoner till
före jul–

–så river jag kontraktet.

–Vad menar ni?
–Jag äger marken.

Och jag har varit ute efter den
ganska länge.

Men jag är beredd att sälja den.

–Sälja den?
–Tillbaka till er.

Om ni kan betala det jag begär:
tre miljoner.

Ni har till midnatt på julafton
på er.

Jules...

Jag vet inte vad jag ska säga.

Vad har du gjort?

Har du läst hela kontraktet?

Det måste finnas en utväg.

Minns du vad jag sa om att folk kom
hit, men din mormor sålde aldrig?

Mason Richards var en av dem.

Jag önskar
att du hade kollat med mig först.

Nej, det måste finnas nåt
jag kan göra.

Sluta, Jules. Gjort är gjort.

Det är gjort.

Jag trodde verkligen
att du var engagerad.

Det var jag!

–Det är jag!
–Jullandet är historia.

Ha det så trevligt
i din fina lägenhet.

Mina damer och herrar,
vår kära Jules Cooper är här.

–Jules!
–Kom fram!

Jag är så glad och tacksam–

–för allt vår lilla julängel
har gjort för Jullandet.

Jag har sagt det förr:

Jullandet är bättre än någonsin.

–Ja!
–Välkommen tillbaka!

Din mormor hade varit
så stolt över dig.

Tack, Eloise...

Det är faktiskt...

Det är nåt jag måste säga.

Jag...

Jag har inte varit helt ärlig mot er.

När jag kom hit var mitt syfte–

–inte att flytta hit
och driva stället.

Jag ville snygga till det
och sälja det–

–så att jag kunde återgå
till mitt liv i New York.

Men det hände nåt.

Jag förälskade mig.

Jag förälskade mig
i den här platsen och...

Jag förälskade mig i er alla.

–Men jag har sålt det.
–Vad?

Det var inte meningen.
Jag trodde att jag...

sålde det till nån
som skulle fortsätta driva Jullandet.

Men det tänker han visst inte göra.

Och jag är bara...

Jag är så ledsen.

Jag försöker upplösa kontraktet,
men...

Jag är så hemskt ledsen.

Vinka till kameran.
När du inte är här–

–kan jag titta på det här.

Jag älskar dig, mormor!

Ett, två...

tre!

Kom igen! Svara!

Hallå?

Ms Nickerson?

Det är Jules.

Man skulle väl kunna säga
att jag vill be om en tjänst.

Du gör mig inte besviken, Jules.

Jullandet låter underbart.

Det är väldigt speciellt,
ms Nickerson.

Tja...

Du har alltid hjälpt oss.

Den här gången
kan jag nog hjälpa dig.

Jag ger dig gladeligen 850000 dollar
i förskott–

–för ensamrätt till kaffeserveringen
i Jullandet.

850000?

Jag vet att du behövde mer–

–men det är ju årsslut...

Jag kan inte lägga ut mer än så
just nu. Det förstår du nog.

Självklart, jag förstår.

–Jag är jätteglad.
–Bra.

Jag skickar kontrakten imorgon.

Jag överför pengarna
på eftermiddagen.

Ni anar inte
hur mycket jag uppskattar det.

Det är ett nöje. Och en bra affär.

–God jul.
–God jul.

Det räcker inte.
Jag behöver 450000 till.

Vad i hela friden?

Ni som var såna turturduvor.

Vi grälade. Jag sa saker jag ångrar.

Kärleken går upp och ner.

Du behöver bara be om förlåtelse–

–och sen kan ni pussas.

–Hej, farbror Frank.
–Jag såg just Jules.

Hon är i ladan.

Sluta sura och gå och be om ursäkt.

Det är hon som borde be om ursäkt!

Hon borde inte ha skrivit på.

Hon visste inte att han var en skurk.
Var inte så hård.

Den stackaren
försöker verkligen ordna det.

Ja... Ja.

Otroligt! Du...

Du klarade det.

Inte riktigt, men...

Jag försökte, Tucker. Verkligen.

Och jag kom nära.

Vad pratar du om?

Jag har fått ihop 850000.

–Det är ju fantastiskt.
–Från ett enda företag.

Men det finns en hake.

Vi har förbundit oss–

–att sälja kaffe från Nickerson's.

Åtminstone tills vi stänger.

Det vill säga antagligen imorgon
vid midnatt.

Finns det ingen mer du kan ringa?

Jag ska försöka med några–

–men det ser inte bra ut.

Jag har slut på idéer.

Vagnen ser...

Den ser fantastisk ut.

Jag skulle skaffa två hästar...

och köra fram till ditt kontor–

–och säga
att jag hade fått ihop pengarna–

–och Jullandet skulle förbli öppet.

Vilken föreställning det hade varit.

Ja...

Jag beklagar, Tucker.

Det blir visst den sista
grantändningsceremonin ikväll.

Déjà vu. Jag minns förra gången–

–det var
den sista grantändningsceremonin.

Det påminner mig...

Jag måste julhandla lite till.

Farbror Frank!

–Det är mycket pengar.
–Alla har väl gömt undan lite.

Alla.

Vad gör du här?

Är det inte här
man ska vara på julafton?

Du har gjort fantastiska saker här.

Det var pittoreskt, men inte så här.

–Bravo.
–Om du gillar det...

kanske du kan låta det vara
som det är?

Eller sänka priset?

Det är ju ändå jul.

Jules, jag beundrar din ihärdighet.

Men affärer är affärer.

Jag gav dig en hygglig chans.

Beklagar, men tiden är ute.

Ja, jag vet.

Då ska jag fortsätta packa–

–eftersom det här
inte är mitt längre.

God kväll, Mason.

–God kväll, Tucker.
–Mason.

Det var längesen.

Bra att du är här.
Jag vill prata med dig.

Ska du inte komma ner?

Jag är nog inte önskvärd.

Det är ju grantändningsceremoni.

Och den sista, tack vare mig.

Det är okej.

Följ med mig ner.

Nu...

–Vad är det här?
–Du ska få se.

–Och varför är du kvar?
–Vi är här allihop.

Jules, vi vill tacka dig
för allt du har gjort.

Nej, ni förstår nog inte.

–Jag fick inte ihop pengarna.
–Vi vet, men...

det fick vi. Allihop.

Vi insåg
att om vi ville rädda Jullandet–

–måste vi bidra.

–Jullandet räddade ju oss.
–Jajamensan.

Så vi beslöt oss för
att bidra själva.

–Hur mycket fick ni ihop?
–Det var därför jag bad dig komma.

Har du fortfarande avtalet?

Ja, men det saknas 450000 dollar.

Det är 450000 dollar
i den där lådan–

–om du vill vara så vänlig
att ta emot det.

Jag tar emot...

era 450000 dollar...

från er, rara...

generösa människor...

på ett villkor.

Det är ett lån, och jag betalar
tillbaka så fort jag kan–

–med intäkterna från Jullandet,
med ränta.

Ja eller nej?

Sålt!

Jag skriver en check på resten–

–om ni är så vänlig
och river kontraktet.

–God jul.
–God jul.

Ja!

Hade Glinda varit nöjd?

Det vet jag att hon hade.

Jag har en överraskning till åt dig.

Nästan framme.

Jösses, Tucker!

Ska vi åka en sväng? Folket väntar.

Det är kallt ute.

Du kanske vill ha nåt varmare.

Där är hon! Jules!

–God jul!
–God jul!

Vi älskar dig, Jules!

Tack, Jules!

God jul!

God jul!

Hej!

God jul!

Tack, Jules!

God jul, allihop!

Tack så mycket för att ni kom hit.

Vad ni än har hört...

–...ska jag inte sälja Jullandet.
–Ja!

Och jag åker inte härifrån.

Ja! Jules!

Jullandet är tillbaka för gott.

Nu är det dags...

för grantändningsceremonin!

Jag vill tillägna kvällen–

–min fina mormor, Glinda Stanwyck.

Juldrottningen...

och Jullandets grundare.

Nu kör vi!

Tänd den!

Vi räknar till tre!

Ett, två, tre!

Vad fin den är!

Jag vill inte åka tillbaka
till New York.

Det är inte mitt hem.

Det är det här.

www.fmsubs.com

Rösta den här undertext på %url%
Hjälp andra användare att välja de bästa undertexter