Original subtitles

Som filmskapare och kvinna-

-drunknade jag i en stark ström-

-av visuellt språk som är väldigt svårt att komma från.

Lara, är du där?

Jag sitter här och hoppas att du ska höra av dig.

Det kvittar om klockan är tre på natten för jag har tänkt på allt-

-som kan hända på grund av detta och jag vill inte att du förstör-

-hela din skådespelarkarriär.

Det räcker att de ringer facket-

-och drar in ditt medlemsskap och hädanefter-

-saknar du arbetstillstånd och allt är över.

Baserad på Nina Memkes samtal om filmens visuella språk

Det visuella språket i filmen-

-bestämmer hur vi ska se på filmen.

Det är så specifikt att det nästan känns som lag.

Den store författaren James Baldwin sa en gång:

"Allt går inte att förändra"-

-"men inget går att förändra innan man accepterat det."

I dag ska vi se några filmklipp från populära filmer-

-de som vinner priser i Cannes och på Oscarsgalan-

-kultklassiker och andra viktiga filmer.

Det vi tittar på är scendesignens könade gestaltning.

Det innebär att manliga och kvinnliga huvudrollsinnehavare-

-filmas väldigt olika-

-konsekvent olika och konsekvent på ett visst sätt.

Det här kan man kategorisera, spåra och namnge.

Personligen ser jag en tydlig koppling-

-mellan filmens visuella språk-

-yrkesdiskriminering mot kvinnor, särskilt i filmbranschen-

-och en miljö av sexuella trakasserier och övergrepp.

Jag träffade Laura Mulvey förra året, den första filmteoretikern-

-som identifierade den manliga blicken åt oss alla.

DEN MANLIGA BLICKEN

Jag skrev bara "den manliga blicken" en gång i min essä-

-men det var det som blev ihågkommet.

METROPOLIS (1927) REGI FRITZ LANG

Jag skrev essän utifrån min kärlek till film.

VISUELLT NÖJE & NARRATIV FILM AV LAURA MULVEY

...hur patriarkatets undermedvetna har byggt upp filmens form

När jag hade gått ut universitetet 1963-

-gick jag ofta på bio.

I efterhand har jag förstått att en del av glädjen-

-med att se filmerna var att jag såg dem som en man.

STUDIE I BROTT (1958) REGI ALFRED HITCHCOCK

Nästan alla känner till uttrycket: "objektifiering av kvinnor"-

-men det är värt en djupare analys.

Vad är ett objekt och vad är ett subjekt?

Vi går tillbaka till grunderna i grammatik i en mening här:

"Katten äter musen". Katten är subjektet.

Han äter musen. En handling utförs mot objektet.

I "Mannen ser kvinnan" är mannen aktiv och tittar-

-medan kvinnan blir tittad på.

Nu kommer hon.

NOTORIOUS! (1946) REGI ALFRED HITCHCOCK

Vänta lite!

-Vi vill ha ett uttalande, fröken... -Uttrycket "på-tittbarhet"...

...blev berömt 1975 tack vare Laura Mulvey.

Det användes för att beskriva kvinnors basala ställning inom film.

Den där klänningen kommer att vara modern om hundra år.

Ni har inte sett det bästa än. Accessoarerna är ännu finare.

FLODEN UTAN ÅTERVÄNDO (1954) REGI OTTO PREMINGER

Med tiden blir kvinnans kropp mer och mer sexualiserad-

-men grundstrukturen i tittandet förblir densamma.

HUSTLERS (2019) REGI LORENE SCAFARIA

Trots att Mulveys arbete skrevs på 70-talet-

-normaliserar vi fortfarande den manliga blicken på film.

De flesta ifrågasätter nog aldrig det sättet att titta.

Det är lika normalt som att en fisk skulle fråga om den är blöt.

Det är saker som vi nog trodde att alla visste.

Det här visas ju i etern, och etern är etern.

Att ge det ett namn och visa det kan nog förändra världen.

"Perceptionen är inte nyckfull,..."

Den poetiska filosofen Ralph Waldo Emerson-

-sa en gång nåt vackert som säger mycket om situationen.

Han sa: "Perceptionen är inte nyckfull, den är dödlig."

Folk säger gärna att kreativa arbeten och filmer är nyckfulla.

"Det är bara min idé. Den är nyckfull."

Men nej, den är väldigt allvarlig.

Den är dödlig och påverkar oss på djupet.

Som filmskapare måste vi vara modiga och vilja vara kraften-

-som säger: "Vad är fel med den här filmen?"

"Vad är det som berättas? Vad säger den visuella retoriken?"

"Det känns inte bra och rätt. Nu tänker vi om."

Jag tror att de som anses vara de viktigaste och bästa filmerna-

-kan vara svåra att ifrågasätta: hur de har gjorts-

-och vilka historier de berättar.

Jag tycker att det är okej att älska och se en film-

-och säga att den är bra, men att den har vissa problem.

Om vi inte ifrågasätter gör vi mänskligheten en otjänst.

De flesta av er är säkert medvetna-

-om de sexistiska elementen i manus, dialog och karaktärer.

Vi vill helst inte bara se kvinnor spela hembiträde eller sexig brud-

-i stället för vd eller nåt liknande. Det har vi koll på.

Nåt vi vet mindre om är hur själva scendesignen-

-vidmakthåller de olika maktpositionerna.

Vad exakt menas med scendesign?

Vi pratar om subjekt, objekt, det visuella förhållandet-

-komposition, kamerarörelser och ljussättning.

Alla dessa tekniker-

-bidrar till karaktärernas narrativa ställning.

Vi börjar med subjekt och objekt. När vi ser den här bilden-

-vet vi att killen tittar på den här personen.

Hon råkar vara en kvinna.

Har inte vi träffats förut?

Det här perspektivet kan skapas i en scen, så här:

Den åker ner. Vi måste fixa till det. Det är löjligt.

Jag borde kasta mina penslar och bara skita i det. Åh!

Så fantastiskt! Vad tror du om det?

Ganska fantastiskt. Jerry!

Eller i två olika scener.

PHANTOM THREAD (2018) REGI PAUL THOMAS ANDERSON

ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD (2019) REGI QUENTIN TARANTINO.

Hej!

Jag tänker mycket på hur man skapar perspektiv.

Det är både optiskt och perceptuellt. Vi upplever...

Man sätter publiken i karaktärens skor.

Man ser inte bara samma sak som karaktären ser-

-man upplever även personens känsloläge och tankeprocess.

KVINNAN I SJÖN (1947) REGI ROBERT MONTGOMERY

Det intressanta med Robert Montgomerys-

-"Kvinnan i sjön" är att den utgör ett extremt exempel på subjektivitet.

Den ger det här perspektivet genom hela filmen.

Den stämmer överens med min syn på ett manligt perspektiv-

-och vad den manliga blicken innebär.

Den ger oss bilden av en viss-

-typ av Hollywood-skönhet eller ett Hollywood-offer.

ENEMY (2013) REGI DENIS VILLENEUVE

Scenernas komposition.

Kvinnliga skådespelare filmas ofta med fragmenterade kroppsdelar.

DRESSED TO KILL (1980) REGI BRIAN DE PALMA

SUPERSUGEN (2007) REGI GREG MOTTOLA

THE HANDMAIDEN (2016) REGI PARK CHAN-WOOK

Den fragmenterade kroppen kan vara en del-

-av det manliga perspektivet. Det finns en scen med nån som tittar-

-och en scen med en fragmenterad kropp.

-Vad är det för ljud? -Vilket ljud?

Jag hörde inget ljud.

Det kan även vara en enda scen som upprepar de här strukturerna.

INTE EN CHANS (1978) REGI ULU GROSBARD

OLDBOY - HÄMNDEN (2003) REGI PARK CHAN-WOOK

Nåt annat som är vanligt är en kvinnokropp-

-som visas upp för publiken utan att en viss person tittar.

Det är bara en allmän uppvisning för publiken.

BARBARELLA (1968) REGI ROGER VADIM

EN FILM AV STANLEY KUBRICK

EYES WIDE SHUT (1999) REGI STANLEY KUBRICK

Vi måste tänka på att det är genom det officiella visuella språket-

-som vi effektivt kommunicerar en innebörd.

Vi tar in så mycket undermedvetet av det här språket.

Det har att göra med hur scenerna har komponerats-

-satts ihop och sammanställts till en sekvens.

Det blir till grammatik och syntax-

-där innebörden förmedlas till tittaren.

I vår visuella kultur-

-finns det en glupsk aptit på kvinnan som objekt.

Om kameran är rovlysten blir även kulturen rovlysten.

Kamerarörelser.

Nåt vi alla har sett miljontals gånger-

-är en panorering över en kvinnokropp.

Det kan vara en horisontell eller en vertikal panorering.

THE SUICIDE SQUAD (2016) REGI DAVID AYER

Dessutom görs den ofta i slowmotion för att framhäva den.

DIE ANOTHER DAY (2002) REGI LEE TAMAHORI

När ser vi slowmotion med män?

I action och krig.

Män får slow motion när de strider.

Kvinnor får slowmotion när de sexualiseras.

Spridningen av den här typen av scener-

-kan faktiskt ses som en global hypnos-

-kring hur maskulin makt ger tillfredsställelse.

Oavsett om man objektifierar kvinnor, dödar eller låtsas döda...

...är det här patriarkatets propaganda.

Ljussättningen är lite mer subtil.

En manlig huvudrollsinnehavare får oftast 3D-belysning-

-med skugga och djup, och han är på en verklig plats.

Vi förstår var han är, medan Rita Hayworth här-

-i två bildrutor ur Orson Wells "Lady från Shanghai"-

-filmas i en tidlös zon av kvinnlig skönhet.

Kvinnor får inte åldras-

-och de får inte ha fullkomliga liv som subjekt.

Jag och andra regissörer-

-har fått lära oss att presentera skådespelerskor-

-i bästa möjliga ljus.

Vi sätter upp mjuka lampor och använder långa linser-

-från en hög vinkel som inte ser nåt underifrån.

Alla dessa sätt att filma kvinnor...

Jag oroar mig liksom inte om en man har rynkor.

Det får honom bara att se stark ut som äldre.

Det vill man inte tänka på när det gäller kvinnor.

Får jag kyssa dig?

THE MASTER (2012) REGI PAUL THOMAS ANDERSON

Jag skulle vara med i en bra film nyligen.

Den hade förändrat allt. Den var toppen för mig.

Men de bestämde sig för att ta nån yngre.

Vad säger man?

Det händer ofta.

Jag känner mycket sorg och bara att prata om det-

-ger mig mycket...

För jag älskar att jobba.

I FJOL I MARIENBAD (1961) REGI ALAIN RESNAIS

Jag tror att det visuella språket bidrar-

-till kvinnligt självhat och osäkerhet på ett betydande sätt.

Det som normaliseras som skönhet ses specifikt-

-och framför allt genom en manlig blick.

Det förändrar hur vi relaterar till världen i allmänhet-

-och inte alltid på ett bra sätt.

Scendesignen är det dolda budskapet. Det är en normaliserad estetik-

-som är väldigt lurig.

Snälla, släpp in mig. Jag kan bara inte...

Här i "Super Fly", kultklassikern av Gordon Parks Jr.-

-ser vi flera av de tekniker som vi har diskuterat hittills.

Vi har mannen i subjektsställning.

Deras huvuden filmas visserligen ungefär på samma sätt.

Men plötsligt kommer musiken-

-det suddiga ljuset, slowmotion-

-kroppspanorering.

När en av mina studenter såg det här klippet-

-sa hon: "Direkt när man ser de två huvudena"-

-"i badkaret börjar man vänta på panoreringen över kvinnokroppen."

Båda två är nakna i badkaret, men vi ser inte manskroppen.

Badkarsscenen i "Super Fly" är en skådespelerskas största rädsla.

Hon får ett manus som hon har gått med på att jobba med.

Sen väljer regissören att objektifiera henne-

-genom hur tagningarna görs, hur kameran placeras-

-och hur man klipper.

5. NARRATIV STÄLLNING

Alla tekniker som vi har gått igenom-

-bidrar till karaktärernas narrativa ställning-

-ofta på sätt som verkar underligt irrelevanta för storyn.

I en perfekt värld hade vi sett en stor mängd-

-en stor variation av filmer som ses i samma utsträckning.

Så är du en heterosexuell man som vill fotografera en kvinnas bak-

-är jag ingen sexpolis. Jag säger inte vad du ska göra.

Jag säger inte att du ska låta bli.

Jag påpekar bara att många-

-stora, hyllade regissörer har gjort exakt det.

Eftersom 96 procent av alla filmer har gjort exakt det-

-finns det inte mycket utrymme för oss som är trötta på det här.

Vi är trötta på resultatet av den här typen av attack-

-mot oss själva.

När en kvinna tittar på de här filmerna-

-vill hon forma sig själv till ett objekt för blicken.

Men hon tycker inte riktigt att hon matchar den imagen.

Jag skulle bara vilja kasta ut imagen.

Då förlorar hon sig själv och känner sig tom.

All hennes uppmärksamhet och energi-

-går åt till att etablera hennes image.

Men när hon sätter sig ner känner hon sig tom.

Det är problemet.

En film av Jean-Luc Godard...

FÖRAKTET (1963) REGI JEAN-LUC GODARD

Här ser vi tydligt den narrativa ställningen-

-för kvinnan och hennes på-tittbarhet skildras.

Samtidigt hör vi namnen på alla manliga filmmakare-

-och ser den manliga filmfotografen filma henne.

André Bazin sa: "Filmen visar en värld som fyller våra begär".

"Våra begär" syftar förstås inte på mina begär.

Publiken har traditionellt sett antagits vara en heterosexuell man.

Det är han och den manliga heterosexuella regissören.

Det är han och chefsfotografen som kontrollerar alla tagningar.

Det är han och det manliga subjektet i rutan.

Och alla tittar de på det kvinnliga objektet.

Det här är identifieringens standardlinje.

Om man inte är en heterosexuell man-

-deltar man i identifieringsprocessen-

-på ett annat sätt, beroende på var man är placerad.

Är man till exempel en heterosexuell kvinna-

-som jag, hur går det då? Hur påverkar det oss?

När jag pluggade på UCLA Film School var jag helt besatt av mitt arbete.

Jag var omgiven av mina filmer på alla nivåer.

Jag var en handlingsmänniska. Om nån stod i vägen-

-och jag behövde komma in i mixrummet eller nåt-

-kunde jag säga: "Här är 20 dollar, stick!"

"Jag måste jobba." Jag var ett riktigt subjekt.

Jag hade inga problem med det.

Men när jag försökte vara romantisk eller gå på dejt fick jag problem.

Jag upplevde mig själv som "på-tittbarhet"-

-som ett objekt. Jag kände mig vilsen.

Det var förvirrande och svårt att få ihop de här sakerna.

Jag hoppade mellan objekt och subjekt där jag identifierade mig-

-med ett manligt subjekt som en aktiv drivkraft.

Jag visste inte hur man var kvinna och sexig som aktiv drivkraft.

Och det är bara toppen av isberget i hur det påverkar oss personligen.

-Här är nästa scen från "Föraktet". -Är min rumpa fin?

FÖRAKTET (1963) REGI JEAN-LUC GODARD

Ja.

Jag vet att den här scenen ska vara en kritik...

-...mot kvinnlig objektifiering. -Ja.

-De är inte runda nog. -Producenterna tvingade Godard...

...att visa mer av Brigitte Bardots bakdel.

Men oavsett om han var sarkastisk eller inte-

-vilken magkänsla får man av en sån här film-

-och att den ses som ett mästerverk?

Detta ihop med alla andra filmer, mästerverk efter mästerverk-

-tänk på hur det påverkar oss kvinnor på djupet.

Det är ganska intensivt.

Det här samtalet är konfronterande-

-men jag vill att folk ska förstå att det bygger på min sorg.

-Jag vet. -Det bygger på min kamp och min sorg.

Det är ingen vacker sak-

-jag pratar om.

Men Nina, tror du inte att alla kvinnor känner den sorgen?

Alla mina egna narrativa fiktiva filmer-

-har fokuserat på att uttrycka det eländiga feminina-

-och såret som finns djupt inom oss.

Det är en helig plats att skapa film på.

Det är en helig handling. Man stiger in i folks fantasi-

-och deras psyken på ett sätt som bör behandlas varsamt.

Det är en plats där man zoomar in-

-lite som att prata i en mikrofon. Allt man säger förstärks.

Det är viktigt att vara medveten om det.

Forskarna Green och Brock myntade termen "transportering".

Transportering är den effekt som film och tv-

-har på tittare. Den flyttar oss från vår plats-

-när vi går in i biosalongen, till en ny värld.

EX MACHINA (2014) REGI ALEX GARLAND

Den tar oss från vår verklighet, längs ett kontinuum, till nåt nytt.

Vi går in i tillståndet "upphävande av misstro"-

-och i det tillståndet anskaffar vi som mest kunskap-

-och genomgår de största växlingarna i attityd, beteende och intention.

Det här är berättandets kraft på vita duken.

EX MACHINA (2014) REGI ALEX GARLAND

LADY FRÅN SHANGHAI (1947) REGI. OLSON WELLES

I "Lady från Shanghai" kan vi se många könande-

-tekniker i scendesignen som präglar filmskapandet än i dag.

Älskare, det här angår dig mer än nån annan.

Här ser vi männen i 3D-beslysning-

-och i 3D-utrymme. De kontrollerar story och narrativ.

-Kände du till den där älskaren? -Nej.

-Håll tyst, George. -Rita Hayworth har bikini på sig...

...medan alla andra är fullt påklädda.

Det har vi alla gemensamt.

Givetvis har vi även det ständigt närvarande manssubjektet-

-som tittar på det kvinnliga objektet.

Rita Hayworth flyter i ett märkligt, okänt utrymme.

Vi kan kalla det för en manlig fantasivärld.

I det här klippet och i kommande klipp-

-kan kvinnans skönhet ses som att hon har en viss makt.

Hon kan locka blickar. Det är det vi alltid får höra:

Man blir mäktig som kvinna genom att vara vacker.

För att svara på det vill jag citera Angela Carter-

-som säger att kvinnor måste förföras till kvinnlighet.

Vad menar hon med att förföras till kvinnlighet?

Jo, att förföras till maktlöshet. Och hur förförs vi till maktlöshet?

BLOW-UP - FÖRSTORINGEN (1966) REGI MICHELANGELO ANTONIONI

Med hjälp av glamour.

Toppen. Så ja, fortsätt så. Underbart. Ja, få mig att komma.

Bra. Upp med hakan. Upp med huvudet.

Underbart. Jag kommer. Ja, ja ja!

Glamour är en täckmantel. Det är en slöja och ett lockbete-

-som växlar läget till maktlöshet.

En kvinnas handlingar avbryts ständigt-

-av att vi konstruerar henne som spektakel.

Oavsett vad hon gör är det superviktigt-

-att se till att hon har en viss estetik.

Hon måste ha en viss look som är särskilt sexuellt attraktiv-

-för en heterosexuell mans blick.

-Vem är den där tjejen? -Vilken? Den jag pratade om?

Försökte inte du knulla henne?

-Jag försöker knulla allt. -Gick hon inte med på det?

-Nej, hon nappade inte. -Hon visste förstås bättre.

-Vad menar du? -Hon visste att du är ett djur...

...och att du inte är bra. Du hade förstört hennes rykte.

-Pratade inte han med dig, Vicky? -Är det samma kille?

-Ja. -Jag ska bryta hans nacke.

-Han var här i går. -I går?

-Jag var i huset och han var här. -Tillbaka till stora mannen.

Som vanligt befinner sig männen i 3D-utrymmet.

De pratar med varandra om en kvinna.

Vi har hennes fragmenterade ben i slow motion. Samma gamla visa.

Det finns dock nåt intressant med den här scenen att analysera.

Det handlar om hur ljudet hanteras.

När man ser den här scenen märker man-

-att Robert DeNiro tittar på Vicky som är långt från honom.

Därför verkar det logiskt-

-att vi hör Robert DeNiro och hans vän prata-

-men vi hör inte Vicky eftersom hon är långt borta.

Men kanske är det inte så. Vi har forskat lite-

-på hur tagningen och dimensionerna såg ut.

Här är Robert DeNiro och hans vän på ena sidan av poolen.

Vicky är här, långt borta. Det är väl därför vi inte hör henne prata?

Fast kanske inte. Hur kommer det sig att de andra två killarna-

-som sitter precis bredvid Vicky hörs mycket väl.

De är lika långt från Robert DeNiro.

Det vi har här är nåt-

-som vi inte skulle vara medvetna om när vi ser filmen.

Den infiltrerar vårt medvetande på ett undermedvetet sätt.

Kanske förklarar det att när en ung kvinna dyker upp-

-för att sälja in en filmidé till en manlig chef-

-ser han bara hennes mun röra sig.

Men han hör inte ett ord av vad hon säger.

REQUIEM FOR A DREAM (2000) REGI DARREN ARONOFSKY

Objektifieringen av kvinnor påverkar rekryteringen.

Alla vi som har exponerats för sexuellt objektifierande media-

-har nog påverkats i vår uppfattning om hur kvinnor ska vara.

Det blir ett sätt att hantera kvinnor-

-som främst handlar om deras sexuella värde-

-och om de är attraktiva.

Det har helt klart betydelse för hur man behandlas på jobbet.

Utmaningen är att yrkesdiskriminering generellt-

-inte drivs igenom i underhållningsbranschen.

FILMSKOLANS KÖNSFÖRDELNING 50/50

Lika många kvinnor som män går ut filmskolan.

Så har det varit ett tag på USA:s bästa filmskolor.

Av de bästa 250 filmerna 1998 regisserades nio procent av kvinnor.

2018 är vi nere på åtta procent.

Folk är glada att kvinnor går på filmskola lika mycket som män-

-så länge de betalar till systemet.

Men när vi förflyttar oss till branschens spelplan-

-och ber industrin att betala ut pengar till kvinnor-

-då stängs dörrarna.

I problemets kärna och det jag har jobbat med finns Title VII:

Lagen om lika möjligheter i arbetslivet.

TITLE VII MEDBORGARRÄTTSLAGEN 1964

Hollywood har varit den värsta skändaren av Title VII-

-av alla industrier i USA. De är värre än kolgruvebranschen.

Det har inte alltid varit så här.

Första gången filmen användes för att berätta en historia-

-i stället för att dokumentera verkligheten-

-fanns ett kvinnligt subjekt med, en kvinnlig hjälte.

Filmen skapades av en kvinnlig producent, författare och regissör:

Alice Guy Blaché, 1896.

I det tidiga Hollywood, under stumfilmseran-

-fanns det många kvinnor i den nya industrin.

De hade en betydande konstnärlig makt.

Det här är en speciell tid för kvinnliga regissörer.

THE RED KIMONO (1925) REGI DOROTHY DAVENPORT

"The Red Kimono" av Dorothy Davenport-

-uttrycker den inre subjektiva upplevelsen-

-hos huvudpersonen som har tvingats in i prostitution.

När det är dags för övergången till ljudfilm-

-blandas Wall Street in, för övergången är dyr.

Då börjar Wall Streets maskulina kultur att bygga Hollywood.

I dag är det viktigast att få i gång kapitalflödet-

-och få industrin att snurra.

Kvinnor petas undan från positioner-

-med konstnärlig och kreativ makt och de följande 40 åren-

-finns bara två kvinnliga filmskapare i Hollywood:

Dorothy Arzner och Ida Lupino.

DET GÅR SOM EN DANS (1940) REGI DOROTHY ARZNER

Ska du gråta nu?

Stirra på, ni. Jag skäms inte.

Skratta på. Få valuta för pengarna. Ingen ska göra er illa.

Ni vill att jag ska klä av mig, så att ni inte betalat för inget.

50 cent för att få stirra på en tjej som ni inte får stirra på era fruar.

Så att ni kan gå hem efter showen och svassa för fruar och käraste-

-och låtsas vara det starkare könet?

De genomskådar er säkert precis som vi gör.

Dorothy Arzners kvinnor definierade sig själva på ett vackert sätt.

Tyvärr var hon ett sällsynt undantag-

-och ett manligt perspektiv kontrollerade filmen i årtionden.

Jag tror att Hollywood genom tiderna-

-har gjort ordet regissör synonymt med en manlig regissör.

Det har varit så i många år och det är så än i dag.

Jag tänkte aldrig:

Jag ska gå i skolan och bli filmregissör.

Så sa man inte då.

Jag kanske kan bli klippare, scripta-

-eller nåt annat som tjejer kan göra i en film.

Det slog mig aldrig när jag gick i skolan-

-och fixade en magisterexamen, att jag kunde bli regissör.

Nej, jag ville prata med dig om Dawns projekt "Real Life".

Det kan vara exakt det Cyrus söker och jag tänkte mig en stor regissör-

-kanske Penny Marshall?

Va? Håll tyst, lyssna och lär. Undvik kvinnor i regi. De ägglossar.

När jag började förbereda "Daughters of the Dust"-

-var jag medveten om att jag hade en examen från AFI-

-en examen från UCLA.

Jag var väldigt medveten om perspektiv och kamerans placering.

Så jag placerade min kamera inom cirkeln-

-inom kvinnokulturen.

Jag ville skildra nåt som aldrig hade setts förut.

En gång såg jag en rosa satinask-

-för smycken för rika kvinnor i ett skyltfönster.

Jag hade inte råd att köpa den själv-

-och jag bad ingen att köpa den åt mig.

Men i mitt huvud la jag alla dåliga minnen-

-i den där asken och låste in dem där.

Jag låter inget inuti asken-

-eller utanför, säga åt mig vem jag är-

-och hur jag borde känna inför mig själv.

Vi åkte till Sundance 1991.

Jag hade "Daughters of Dust" och du hade "Queen of Diamonds".

Men vi puttades tillbaka i bakgrunden.

Det var bara: "Bra jobbat, tjejer. Vi ses."

Och alla andra filmmakare där-

-som var män, gjorde många fler filmer efter det.

Jag kunde ha svurit på att vid sekelskiftet-

-skulle hälften av filmmakarna vara kvinnor.

Därför skulle hela tankesättet-

-om image och kön förändras helt och hållet.

Det känns bara otroligt, när jag tänker tillbaka-

-hur få framsteg som faktiskt har gjorts.

När jag åkte till Sundance med min första långfilm-

-kunde jag inte hitta nån agent eller distributör.

Manliga agenter skrev till mig-

-såg filmen och svarade sen: "Det är inget för mig"-

-eller "Det är inte vad jag söker." Sen tog jag en titt på deras listor.

Det var 2013 så då tittade man på listor.

Och de hade bara män på sina listor.

Så jag tänkte: "Okej, jag vet vad du letar efter."

Vad är det för kodat språk?

Det är bara tre kvinnor som tävlar bland 21 filmer.

Chefen för filmfestivalen sa:

"Vi letar efter de bästa filmerna. Det har inget med kön att göra."

"Vi letar bara efter de bästa filmerna."

Den här kommentaren visar inte mycket förståelse-

-för mångfaldskonceptet och idén om att en bra film skapas-

-genom att kunna identifiera sig med det som visas.

Det är så vi funkar. Jag älskar och relaterar till filmen-

-för att den talar till mig, eller hur?

Så beskriver vi en bra film.

-Bränn honom, Eldridge! -Lägg ner mobilen.

Ur vägen!

Ner med dig. Jag kommer inte in.

Kathryn Bigelows film "The Hurt Locker"-

-den första filmen där en kvinna utsågs-

-till bästa regissör, var en film om män, med män-

-som såg män i strid spränga saker i slow motion.

CHEFSFOTOGRAF BARRY ACKRYOD

Det är också intressant att alla chefer i filmen var män.

KLIPPARE BOB MURAWSKI, CHRIS INNIS

KOSTYMTECKNARE GEORGE LITTLE

MUSIK AV MARCO BELTRAMI OCH BUCK SANDERS

Kön är en stor faktor när man tittar på filmskapandet.

Saker har inte förändrats mycket. Det är mest vita män med-

-även i mina egna produktioner som jag själv betalat.

Jag kunde anställa en vit man som bara anställde vita män-

-och sen säga: "Oj, måste jag be dig om att vara inkluderande?"

Det är tveklöst så-

-att eftersom 95 procent av chefsfotograferna är män-

-är den manliga blicken normaliserad i vårt samhälle.

Även när en kvinna är huvudperson-

-blir hon ofta objektifierad och utnyttjad.

CARRIE (2013) REGI KIMBERLY PEIRCE

Här är öppningsscenen där vi får möta huvudpersonen Carrie.

Vi får veta hur hon är som person. Hon är inte så bra på sport.

Hon är lite mobbad.

Du äter skit.

Sen klipper vi plötsligt till tjejernas omklädningsrum.

Slowmotion, suddigt ljus-

-nakna kvinnor.

Samtidigt visas namnen på de manliga filmmakarna-

-över scenen.

FILMMANUS AV LAWRENCE D. COHEN

Man undrar... Senast jag var i ett omklädningsrum dansade jag inte runt.

REGISSERAD AV BRIAN DEPALMA

När man förstår vad som händer ser man rovlystenheten.

Det krävs att man utvecklar det som Bell Hooks kallar-

-motsträvig blick för att inte bara ta saker för vad de är-

-och börja undersöka lite närmare.

Vad är det som kommuniceras här?

Här har vi tjejen som blev mobbad-

-som var storyns subjekt i en helt annan scen.

En student sa: "När jag står i duschen"-

-"föreställer jag mig hur jag ser ut när jag är ensam i duschen."

Man kan inte ens uppleva sin egen kropp-

-utan att se sin egen kropp ur det där konstiga perspektivet.

Jag ville bara se och bara njuta av exemplen-

-så som de ska vara. Så som de ska vara roliga.

Så som de ska vara förföriska eller sexiga.

Min första reaktion var att ta in det så-

-för det var enklast så.

Jag var tvungen att medvetet välja att lyfta på skynket-

-för min perception och det väckte ilska.

Det väckte minnen av hur min egen mor lärt mig-

-att tänka om min kropp och hon om sin.

Och jag tänker på hur jag får lära mig-

-att tänka om min kropp minut för minut.

Vi har säkrat gränsen, men vi borde inte vänta så länge till.

I "Avengers"-filmerna-

-och Scarlet Johansson som "Black Widow"-

-har hon en högst aktiv roll.

Ändå känner jag att kvinnor-

-som är som starkast i kulturen just nu-

-fortfarande utsätts för en rovlystenhet i hur de ser ut.

AVENGERS (2012) REGI JOSS WHEDON

Vi ser kanske den här kvinnan som chef-

-men vi ser även detaljer av hennes bröst, rumpa osv.

Det påverkar hjärnan på ett undermedvetet plan-

-som i en undermening.

Det påverkar oss alla och vi är alla mottagliga för det.

CATWOMAN (2004) REGI PITOFF

Kommunisternas krav på makten kan inte upprätthållas länge till-

-och om ingen snabb förändring är på gång kan dagens lugna protester-

-ses som lugnet före stormen.

SWORDFISH (2001) REGI DOMINIC SENA

Jag har haft en rätt dålig dag, men den verkar ha blivit värre.

WONDER WOMAN (2017) REGI PATTY JENKINS

Till och med i Patty Jenkins "Wonder Woman"-

-ser skådespelerskan ut som en modell på catwalken.

Det är löjligt med mirakelkvinnor som ändå blir filmade-

-stylade och klädda för att se ut som-

-en postmodern Barbie.

Om det är allt vi ser-

-är det osynligt som luften. Man ser inte luften.

Då är det lika sannolikt att en kvinna återskapar-

-samma tema som att en man gör det.

LOST IN TRANSLATION (2003) REGI SOFIA COPPOLA

Lägg märke till Bill Murray. Vi ser hans ansikte och känslor.

Han syns i 3D-belysning.

Han har en mänsklig upplevelse.

Samtidigt presenteras den kvinnliga huvudrollen-

-genom genomskinliga underkläder, dimmigt ljus-

-fragmenterad kropp.

Man kan undra om det här är hennes ansikte.

"Bombshell" är intressant för filmens innehåll-

-är skenbart feministiskt och handlar om sexuella trakasserier på jobbet.

Sen stämde de Roger Ailes och vann.

Filmen har bara en scen där vi får se-

-sexuella trakasserier framför kameran.

Jag får se dina ben.

Vi ska se hur scenen byggdes upp.

Det är ett visuellt medium, Kayla. Kom igen.

Högre.

Kom igen, högre.

Det är bra.

Jag behöver väl inte säga att det här inte är Kaylas perspektiv...

...eller hur?

Hur kan man filma för att få fram det som Margot känner-

-utan att utnyttja eller objektifiera henne?

Hade det varit bättre att bara antyda det-

-och stanna vid ansiktet? Det vore ett annat val.

Man hade även kunna visa hennes blick på honom-

-och se henne titta på honom mer. Det fanns andra sätt att göra det på.

Audre Lord sa: "Mästarens verktyg demonterar aldrig mästarens hus."

Vi kan tillämpa citatet på den manliga blickens sätt att filma.

När man använder verktygen för att förstärka-

-rekonstruera, återuppväcka-

-och objektifiera kvinnor, då har vi ett problem.

SNYGGINGAR (2020) REGI MAÏMOUNA DOUCOURÉ

Här är en film som regisserats av en kvinna-

-som har sagts vara feminist.

Den handlar om objektifiering av väldigt unga flickor.

Ämnet kan handla om objektifiering av kvinnor och flickor-

-som i "Snyggingar", men ändå vidmakthålla scendesignen-

-som är anpassad till det manliga tittandet.

Den upprepar den manliga blicken trots en kvinnlig regissör.

SNYGGINGAR (2020) REGI MAÏMOUNA DOUCOURÉ

Kom ihåg att den manliga blicken-

-på unga flickor inte är nåt nytt.

PRETTY BABY (1978) REGI LOUIS MALLE

"Pretty Baby" nominerades till Guldpalmen i Cannes.

LÉON (1994) REGI LUC BESSON

Léon, jag håller nog på att bli kär i dig.

Det är första gången för mig.

Hur vet du att det är kärlek om du aldrig har varit kär?

-För att jag känner det. -Var?

I magen.

Begäret efter yngre kvinnor är helt...

Det finns överallt. Det är genomträngande, skevt och skadligt.

LOLITA (1997) REGI ADRIAN LYNE

Domstolar dömer ofta till förövarens fördel, för det skedde "i samtycke".

Jag är osäker på hela grejen med "samtycke"-

-för 13-åringen vet nog inte ens vad hon samtycker till.

AMERICAN BEAUTY (1999) REGI SAM MENDES

Det är svårt att komma på exempel-

-där pojkar filmas så här.

Pojkar dras in i den manliga blicken från en väldigt ung ålder.

GROWN UPS (2010) REGI DENNIS DUGAN

-Hoochie Mama! -Vad betyder det?

Jag vet inte, men det känns rätt.

Schysst.

Det här är en gammal-

-och väldigt populär vinkel på en kvinnas kropp.

ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD (2019) REGI QUENTIN TARANTINO

Vi har förstås många sexiga manliga skådisar. Hur filmar man dem?

Nästan alltid hela kroppen och den handlar på nåt sätt.

2 FAST 2 FURIOUS (2003) REGI JOHN SINGLETON

I "Crazy Rich Asians" finns en scen där kvinnan ser med åtrå...

-...på sin pojkvän. -Underbart.

Intressant nog är hela hans kropp i bild och han rör sig mot handling.

I Cuaróns "Roma" ser vi nåt så ovanligt som nakenhet framifrån-

-på en manlig skådespelare.

Men hela hans kropp är konstant i bild-

-och han ägnar sig åt krigiska handlingar.

Okej!

TOP GUN (1986) REGI TONY SCOTT

Här är ett exempel till med ett öppet sexualiserat objekt:

Män som uppträder för kvinnor.

Otroligt nog är deras kroppar ändå inte fragmenterade...

-...i en lång sekvens. -Jag vet inte, men nån sa

-Jag vet inte, men nån sa -Att eskimåfitta är väldigt sval

Att eskimåfitta är väldigt sval

Det finns ett tabu för manskroppen-

-att exponeras som objekt för blickarna-

-så han måste skyddas genom en energisk drivkraft.

Den kvinnliga huvudpersonen, däremot-

-tar på dig rollen som spektakel.

-Narkos? -Narkos.

THE KILLING OF A SACRED DEER (2017) REGI YORGOS LANTHIMOS

Och den manliga huvudpersonen kontrollerar oftast-

-storyns rörelse, genom att kontrollera folk.

Han kontrollerar och underordnar kvinnan-

-sin vilja och beslutsamhet.

-Hur ser det ut? -Perfekt.

Jag tänker alltid på berättelsen om Törnrosa-

-sagan som vi läste som barn.

Prinsen galopperar fram och hugger ner-

-all törne och kommer fram till Törnrosa.

TÖRNROSA (1959) REGI CLYDE GERONIMI

FÖDELSEDAGEN (1984) REGI JOHN HUGHS

Ser man tillbaka på "Födelsedagen" nu-

-påminner den om en våldtäktsdrog.

De försöker supa folk fulla. Det är sånt vi programmerats-

-att acceptera, omfamna och ta efter.

Du hade henne inte först, va?

Det passiva objektets ställning-

-är så djupt feminint kodat-

-och det feminina objektets passivitet är väldigt sexuell.

I den här scenen från "After Hours" går det så långt-

-att det sexiga, passiva objektet är så passivt att hon är död.

Jag ligger död i sängen och kameran följer långsamt min kropp.

Jag ser tillbaka på det nu och tänker: "Wow, vad var det...?"

Det var bara en del av det man gjorde.

Det var en del av berättelsen.

PASSENGERS (2016) REGI MORTEN TYLDUM

Historier om vackra, medvetslösa kvinnor-

-fortsätter att skapa en viss fascination.

Jag insåg inte att jag som ung man utbildades att objektifiera kvinnor.

När jag såg det här samtalet insåg jag-

-att om den här kvinnan är objektet och vi ser henne-

-från det här perspektivet ser vi många kvinnor härifrån.

Det får oss att tro att vi kan få vilken vi vill.

Och när kvinnan inte har en talande roll-

-ser vi henne som i "Tjuren från Bronx". Vi hör henne inte.

Vi vet inget om hennes känslor eller vem hon är som person-

-till det du sa. Självklart kan jag objektifiera-

-kvinnorna och utnyttja dem.

Inte ens i filmerna har jag sett-

-eller behövt tänka på vad hon tycker om mina handlingar.

PARIS, TEXAS (1984) WIM WENDERS

Harry Dean Stanton i 3D-belysning. Han blundar.

Vi hör Nastassja Kinskis röst-

-men ser henne inte för vi befinner oss i hans perspektiv.

När han tittar upp får vi se 2D-bilden-

-av den unga kvinnan.

Om det är nåt du vill prata om-

-lyssnar jag bara, okej?

Jag är en bra lyssnare.

Hur vi ser på film förändras hela tiden.

Det kommer kulturella ögonblick-

-där vi reflekterar över hur filmen påverkar på olika sätt.

Det finns en farlig nostalgi.

När man sätter in en film i ett ögonblick av nostalgi-

-säger man att allt den säger är perfekt.

Det är nog där vi får problem.

Ta av dig kläderna.

Mooki, jag har redan sagt att det är för jävla varmt för att älska.

Varför svär du alltid?

-Jag svär inte så jävla mycket. -Jo, fan!

-Vad fan pratar du om? -Du bara svär!

Nej. Men det blir inget ligg i kväll, okej?

-Punkt. -Inget ligg?

Nej. Kom igen.

-Jag menar det. Jag skojar inte. -Jag skojar inte.

Spike Lee har regisserat filmen-

-samtidigt som han spelar huvudperson och subjekt.

Han kontrollerar storyn på flera nivåer.

Rör dig inte. Jag kommer strax. Stanna där.

-Stanna. Stå still. Rör dig inte. -Jag kommer strax.

Varför står jag på sängen? Vart fan ska du?

Tack gode Gud för halsen. Tack gode Gud för knäskålarna.

Tack gode Gud för armbågarna. Tack gode Gud för låren.

Tack gode Gud för den högra och den vänstra bröstvårtan.

-Det känns bra. -Du gillar, du gillar.

Först och främst har vi i det här klippet-

-den manliga rösten som beskriver kvinnans kropp medan hon är tyst.

Men det finns ännu en intressant aspekt i klippet.

I början av scenen försöker Spike Lee övertyga kvinnan-

-om att ha sex med honom och hennes nej är ganska starkt.

Men när vi kommer till slutet av scenen-

-har hon ändrat sig. Och i slutet av scenen verkar hon-

-faktiskt vara glad att hon sa ja.

Scenen där en kvinna säger nej-

-mannen insisterar och hon blir lycklig-

-kan bli en 10-timmars föreläsning.

Jag kan rada upp exempel-

-ziljoner exempel på där det här beteendet-

-normaliseras och till och med hyllas.

Det här är också en viktig orsak-

-till varför vi har en epidemi av sexuella övergrepp.

Den plötsliga musikförändringen säger exakt-

-hur vi ska känna inför den här scenen.

Musik är en viktig del i alla filmer-

-men bara fem procent av alla filmkompositörer är kvinnor.

Kyss mig.

BREVBÄRAREN RINGER ALLTID TVÅ GÅNGER (1981) REGI BOB RAFELSON

Hörde du vad jag sa?

Släpp loss mig, jävla spagge, så ska jag visa dig.

Engelska, tack.

"365 Days" var en av de mest sedda filmerna-

-på Netflix 2020 och nu görs två uppföljare.

Ursäkta mig, fröken.

BUFFALO '66 (1998) REGI VINCENT GALLO

Håll tyst!

Håll tyst!

-Du gör mig illa. -Håll tyst, annars gör jag dig illa.

Kom ihåg att du lovat att komma tillbaka.

-Jag lovar. -Du ska veta...

...att jag tycker att du är världens raraste kille.

Och den snyggaste.

Den här sortens scen bidrog till att Yales manliga studenter skrek...

-...framför en kvinnas studenthem: -Nej betyder ja!

Ja betyder analt! Nej betyder ja!

-Ja betyder analt! Nej betyder ja! -Högre!

Ja betyder analt! Nej betyder ja!

"PERCEPTIONEN ÄR INTE NYCKFULL, DEN ÄR DÖDLIG"

Utmaningen med mediebilder på sexuella övergrepp-

-våldtäktskultur och hur kvinnor framställs-

-är att det normaliserar beteendena.

Det folk suger upp kommer från bilderna.

De suger upp beteendena som normala.

Sen översätts det till hur de behandlar folk i verkligheten.

SEXUELLT OBJEKTIFIERANDE MEDIA

Omfattande forskning under årtionden har visat-

-att efter att ha sett sexuellt objektifierande media-

-är det troligare att män ägnar sig åt trakasserier och övergrepp.

Man kan ha ett representationssystem-

-som alltid kuvar vissa människor, som framställer dem-

-filmar dem och gör dem till objekt.

De är inga subjekt som agerar själva.

Därför är det troligare att kulturen är mottaglig för våldtäktsmyter.

Den manliga huvudpersonen är subjektet, inte objektet.

Han är hjälten. Han är den vi vördar.

Det är svårt att koppla loss när en kvinna berättar sin historia.

SPRING BREAKERS (2012) REGI HARMONY KORINE

Åttio procent av innehållet i underhållningsmedia-

-som distribueras över hela världen skapas i Hollywood.

Bilderna kommer från en industri som bygger på maktobalans-

-vilket resulterar i trakasserier och övergrepp på jobbet.

Cykeln bara snurrar på.

En av de inblandade i filmbolaget ville ses över en middag.

ANONYM SUPERMODELLS RÖST

Han sa: "Du kan ta hennes roller, bli nästa stjärna."

Jag tänkte att han hade rätt och att jag älskar henne.

Men så sa han: "Men du måste göra det här."

Jag längtade hem och önskade att jag inte hade pratat med honom-

-för jag trodde inte att det skulle sluta bra. Han pratade hela vägen.

Han blev mer och mer upprörd när vi körde-

-för jag tackade artigt nej till hans erbjudande.

Han sa: "Jag vill att du badar naken med mig."

"Kan du bara komma och ta det här?"

Jag började ta mig ut ur bilen-

-och han sträckte sig över mig-

-tog tag i fönstret på min sida och blockerade mig med armen.

Sen sa han: "Jag kan hjälpa dig eller spöa dig."

94 % AV HOLLYWOODS KVINNOR ERFAR TRAKASSERIER/ÖVERGREPP

Efter "Me Too" vet vi att 94 procent av kvinnorna i Hollywood-

-skådespelerskor eller bakom kameran-

-upplevt trakasserier eller övergrepp.

Folk tror att branschen är magisk och glömmer att det är ett jobb-

-att det är faktiska människor i rutan.

Tankemönstret eller antagandet att skådespelarens kropp är lovlig-

-både i och utanför rollen-

-har varit en del av branschens inställning.

Om en skådespelare sa nej på nåt sätt-

-ansågs hon vara en bråkstake.

Då riskerade hon sitt jobb. Hon var utbytbar.

HIGH DESERT KILL (1989) REGI HARRY FALK

Är du där, Lara?

Jag sitter här och hoppas att du ska höra av dig.

Det kvittar om klockan är tre.

Jag förstår inte vad som är så viktigt-

-att du gör så här mot dig själv.

Tänk efter noga och ring mig i kväll.

Jag tror att vi kan fixa det här-

-om vi får tillbaka dig till jobbet innan det här förstör ditt liv.

Det meddelandet kom jag hem till 1989-

-efter att ha vägrat en sexscen som inte fanns med i manus.

Det blev slutet för min skådespelarkarriär-

-precis som hon sa.

Maktdynamiken kommer alltid att finnas på inspelningarna-

-oavsett om man uttalar den eller ej.

Jag känner den och jag har upplevt den.

Det har hänt att jag har försökt improvisera-

-och regissören kommer in och säger:

"Okej, ner på knä och sug av den här mannen."

Det var utan samtycke, utan samtal med mina manager.

Ingen pratade med mig, så jag blev som ett rådjur i skenet.

Det är press. Filmteamet ser på.

Vad gör man? Gråter: "Tvinga mig inte till det här."

Problemet finns inte bara i Hollywood.

Léa Seydoux, huvudrollen i "Blå är den varmaste färgen"-

-har berättat att alla timmar med nakna sexscener-

-var förödmjukande och fick henne att känna sig som en prostituerad.

Filmen vann första pris i Cannes.

Kanske var det därför regissören i "Mektoub My Love"-serien-

-som hade premiär på filmfestivalen i Venedig-

-kände sig manad att använda ännu mer tvång.

Bland annat rapporterades intag av stora mängder alkohol-

-för att få till de autentiska sexscenerna.

Och sen sa regissörerna: "Jag ville få en autentisk reaktion."

Men det är ingen låtsasvärld eller dramavärld.

Det är en värld där man väljer att förgripa sig på nån-

-för konstens skull eller i konstens namn.

Hur normaliseras våldtäktskulturen?

Bry dig inte om mig. Fortsätt.

Det finns tre nyckelelement-

-som vi ser på vita duken och i verkligheten.

Ett är objektifieringen av kvinnokroppen.

Det andra är glamouriseringen av sexuella övergrepp-

-särskilt på vita duken.

Det tredje är nonchalans gentemot kvinnors rättigheter och säkerhet.

Även om ingen rör nån annan-

-är det här element som skapar en miljö-

-som ger en grupp makt över en annan.

-Kan du simma? -Ja.

-Kan du börja gråta på tio sekunder? -Ja.

Går du med på en trekant?

Jag minns mitt möte med Harvey Weinstein-

-på Beverly Hills Hotel.

Hej, kom in.

Han hade på sig sin vita badrock och ville att jag skulle...

Hans penis kom fram ur morgonrocken och han ville ha massage.

Jag sa: "Nej, men jag kan fixa en massör."

Mitt hjärta bultade. Hur skulle jag ta mig därifrån?

Och han sa åt mig att jag begår ett stort misstag.

Jag sa: "Jag blir aldrig den tjejen."

BLADE RUNNER 2049 (2017) REGI DENIS VILLENEUVE

Me Too-rörelsen talade högt-

-om vad så många av oss hade upplevt privat.

I mina egna filmer försökte jag ofta uttrycka cinematiskt-

-hur det känns att vara ett sexualiserat objekt.

MAGDALENA VIRAGA (1986) REGI NINA MENKES

"Magdalena Viraga" var min första långfilm-

-som jag gjorde på UCLA Film School.

Min syster spelar huvudrollen, skådespelerska-

-och min medarbetare sen länge, Tinka Menkes.

Det här är en av fem filmer som vi gjorde tillsammans.

Här spelar hon en utstött prostituerad.

Problemen vi pratar om-

-är inte bara bilder som vi ser på film.

Det handlar inte bara om dem bakom kameran.

Problemet handlar även om det större sammanhanget-

-om vem som bestämmer vad som ska ses.

Det är mest män som fattar beslut-

-om vad som distribueras.

Det som kommer ut i världen-

-väljs ut av en manlig blick.

Hej, snygging.

Även i den här sci-fi-visionen av framtiden-

-får vi samma gamla manliga subjekt och ett kvinnligt sexobjekt.

Du ser ensam ut.

Det här visuella språket som omger oss på alla håll-

-kan verkligen kännas som våldtäktskulturens grundspråk.

JOI - ALLT DU VILL SE

Faktum är att namnet på filmens kvinnliga huvudroll-

-som spelas av Ana de Armas, är Joy.

Men de stavade det intressant nog: J-O-I.

I porrkulturen-

-betyder J-O-I "instruktioner för en avrunkning".

Så tänk på hur kvinnor känner sig när de ser den här filmen-

-och sen hör om alla Oscarsnomineringar den fått.

Hollywood har en hemsk cykel-

-för den tar in det giftiga från befolkningen.

Sen ger den tillbaka det. Den ger det energi och nytt liv.

Här finns en våldscirkel.

Allt hänger ihop.

En av feminismens huvudprinciper-

-var att kvinnokroppen var nåt att kämpa för.

Men det ändrade sig-

-till en insikt om att även bilden av kvinnokroppen-

-var nåt att kämpa för.

Bilden hänvisar inte till kvinnor.

Bilden approprieras och produceras av ett manligt medvetande.

BLUE VELVET (1986)

SWORDFISH (2001)

THE SUICIDE SQUAD (2016)

Alla de här teknikerna är avsiktliga.

Vi vet inte om de är medvetna eller omedvetna-

-men avsiktliga är de. Genomtänkta beslut.

Nån fattade ett beslut om hur de skulle filma personen.

Det är värt att tänka på att den objektifierande kamerateknik-

-som vi har diskuterat ibland kan ses-

-i andra typer av väldigt talande sammanhang.

Vi har till exempel "När lammen tystnar".

Här är karaktären Buffalo Bill i den maskulina zonen-

-med mördarens glasögon-

-och Jodie Foster som objektet för hans blick.

Men när han feminiserar sig själv-

-när han är i den så kallade feminina ställningen-

-filmas han som en kvinna.

Att se scenen med Buffalo Bill när man-

-gör allt för att upprätthålla den vita mannens blick bakom kameran-

-ser man den internaliserade sexismen och kvinnohatet.

Det dyker upp runt karaktären.

Det gäller inte bara ciskvinnor, utan transpersoner och andra-

-som inte passar in, också.

När jag tittade på scenen igen kom jag ihåg-

-hur mycket trauma en sån scen har orsakat.

Nu ska jag visa en film som inte tillhör de mest populära.

Den ses nog som en av de minst populära.

Den har kallats "rasistiskt skräp" av Roger Ebert.

Det håller jag med om, men jag vill titta på scenen i dag-

-eftersom den är relevant för vår analys.

Vi har en vit plantageägare som befaller en svart slav-

-att komma till hennes rum.

Hon säger att om han inte har sex med henne-

-anmäler hon honom för våldtäkt, vilket vore en dödsdom.

Så hon våldtar honom.

Kameran panorerar upp från en fragmenterad kroppsdel.

Lägg märke till vem som bär kläderna och vem som blir avklädd.

Kvinnan kontrollerar scenen på många nivåer.

Till slut får vi en lång, sexig kroppspanorering.

Anledningen till att jag tog med det här obehagliga klippet-

-är att det är undantaget som bekräftar regeln.

När vi pratar om de här scenerna handlar det egentligen inte om sex.

Det handlar om makt och en person som blir filmad så här-

-har ingen egenmakt.

"Mandingo" visar att scendesignen systematiskt upprätthåller-

-maktdynamiken i vårt samhälle.

Filmen visar samma svepande panoreringar-

-över hans kropp och hans fragment.

Den sanna essensen i det här handlar om makt-

-och kommersialisering av kroppar och hur de relaterar-

-till varandra när det gäller makt.

Enligt Foucault har vi nätverk-

-nätverk av ideologier som alla är sammankopplade.

Alla förstärker de ett visst sätt att se-

-och uppleva saker som man är utelåst från.

Då krävs det styrka att kunna säga:

"Jag ser inte saker på det sättet och jag ska skapa nåt annorlunda."

A GIRL WALKS HOME ALONE AT NIGHT (2014) ANA LILY AMIRPOUR

Sexualförövarna i Amirpours film-

-möter en oväntad hämnare.

Det sägs att om man skulle bli av med alla sexualförbrytare-

-skulle filmindustrin inte finnas.

De hade behövt börja om från början och det skrattades åt det.

Man skrattade: "Vi hade behövt börja om."

Då börjar vi om från början, säger jag.

Man måste bygga sitt eget hus och då behöver man egna verktyg.

Verktygen består av ens kreativitet, arbete-

-arbetsmoral och förmåga att skapa utöver-

-vad nån annan kräver av en.

ORLANDO (1992) REGI SALLY POTTER

Kvinnliga regissörer skildrar ofta sina karaktärer-

-som fullvärdiga subjekt med egna intensiva begär.

Natur, natur, jag är din brud. Ta mig.

THE WATERMELON WOMAN (1996) REGI CHERYL DUNYE

Dunyes "The Watermelon Woman" gör närbilderna så nära-

-att man känner känslan i upplevelsen-

-och det går inte att titta på det traditionella sättet.

Genom hela filmhistorien-

-har sexscener filmats med den manliga blicken som approprierar-

-och objektifierar kvinnan.

Om det är det vi gör-

-har vi en brist på fantasi som vi måste lösa.

MY OWN PRIVATE IDAHO (1991) REGI GUS VAN SANT

Här filmar Gus Van Sant manliga och kvinnliga kroppar likadant.

Van Sant kan ha influerats av Agnes Vardas film "Min lycka".

MIN LYCKA (1965) REGI AGNES VARDA

PHANTOM LOVE (2007) REGI NINA MENKES

I min egen film "Phantom Love"-

-fokuserar sexscenen på kvinnans mentala-

-inre upplevelse.

Ni som älskar Tarkovsky kommer att se min hyllning.

Jag tänker på en dikt av Gwendolyn Brooks:

"Än har jag kvar min look, min identitet".

Hon pratar om hur varje kropp har sin konst.

Oavsett om kroppen är i ett bedrövat-

-eller ett upplyft tillstånd-

-lever den inneboende mänskliga egenskapen kvar inuti.

THE JUNIPER TREE (1990) REGI NIETZCHKA KEENE

I "The Juniper Tree" fokuserar Nietzchka Keene-

-på karaktärernas inre liv.

Folk känner ofta att de borde befrias-

-från allt som omedvetet sugs in i våra hjärnor.

Känslorna ackumuleras alltid på en dold plats.

Det är det som är ilska, sorg eller missnöje.

Jag tänker mig alla känslor som i matlagning.

De är ingredienser till måltiden.

Man hackar, tillreder och allt det där-

-men i slutändan vill man ha en god rätt.

Det är en förvandling av råmaterialet-

-och det finns mycket kreativ energi där.

JEANNE DIELMAN (1975) REGI CHANTAL AKERMAN

Filmer om kvinnlig ilska har skapats av kvinnor-

-i många generationer.

Det finns en historia, ett arv, men klimatet är annorlunda i dag-

-det sociala, politiska klimat som är kopplat till mainstream media.

Det är en unik tid för filmmakare-

-kvinnliga filmmakare som är intresserade av de här frågorna.

PROMISING YOUNG WOMEN (2020) REGI EMERALD FENNELL

-Vad gör du? -Det är okej.

Vad gör du?

Vad gör du? Hördu.

Hördu.

Vad gör du? sa jag.

När det gäller pengar och möjligheter-

-måste man tvinga fram förändring.

Jag har tagit upp frågan med ACLU-

-som startade en kampanj för kvinnliga regissörer 2014.

Jämställdhetsmyndigheten, EEOC-

-påbörjade 2015 en utredning-

-som klargör om filmbolagens finansiering utgör en överträdelse-

-av artikel 7, lagen om lika möjligheter i arbetslivet.

Nu, år 2021, börjar vi se-

-resultaten av det här.

Ett historiskt tecken på riktig förändring-

-var att Chloe Zhao, en icke-vit kvinna, vann en Oscar-

-för bästa film och bästa regi.

Hittade du nåt intressant?

Stenar!

Filmen skildrar en kvinna i 60-årsålderns perspektiv.

Hur ser begär ut när det inte handlar om subjekt och objekt?

Jag tror att vi håller på att upptäcka det.

Var och en av oss håller på att upptäcka-

-för oss själva i våra egna liv.

Som icke-binär filmskapare undrar jag vart kameran tar vägen?

Vart tar kameran vägen?

Och vem tittar jag på? Visar jag hur det känns att bli tittad på?

Visar jag hur det känns att se när folk tittar på mig?

Vilken är hjältinnans resa?

PORTRÄTT AV EN KVINNA I BRAND (2019) REGI CÉLINE SCIAMMA

"Porträtt av en kvinna i brand" handlar om frågan-

-om subjekt och objekt när det gäller två kvinnor-

-som verkar åtrå varandra lika mycket.

Förlåt, jag skulle inte vilja vara i din situation.

Vi är i exakt samma situation.

Kom hit.

Kom.

Kom närmare.

Titta.

Om du tittar på mig, vem ska jag då titta på?

Här uppstår frågan om vad ett subjekt och ett objekt är?

Och hur hittar objektet ett sätt att bli-

-och upptäcka sin subjektivitet?

Att ha sin egen subjektivitet förändrar maktdynamiken.

När jag jobbade med Tinka i mina filmer-

-bröt hon ofta den fjärde väggen-

-och konfronterade kameran.

Hon krävde sin egen subjektiva perception-

-för både sig själv och världen.

"Den första feministiska handlingen är att titta. Att säga:"

"Okej, du tittar på mig, men jag tittar tillbaka"

LOOKING FOR OUM KULTHUM (2017) REGI SHIRIN NESHAT SHOJA AZARI

SELAH AND THE SPADES (2019) REGI TAYARISHA POE

OR (2004) REGI KEREN YEDAYA

THE FAREWELL (2019) REGI LULU WANG

QUEEN OF DIAMONDS (1991) NINA MENKES

Vill du ha skjuts?

Oavsett om man är heterosexuell man, kvinna eller nåt däremellan-

-eller vid sidan av det: Hur upplever jag faktiskt begär?

Hur upplever jag faktiskt min dag?

För vi har blivit lärda vad tid är-

-vad sex är, vad en man är, vad en kvinna är.

Vi har blivit lärda allt det och om vi bara accepterar det-

-är vi fast i det kollektiva medvetandet-

-som tenderar att ligga på en låg nivå.

Vad händer om man försöker att lyssna inåt?

Om man försöker att lyssna på en väldigt späd-

-och tyst röst till det man faktiskt upplever-

-som faktiskt skulle vara det sanna uttrycket-

-för upplevelsen översatt till en scen?

FILMENS VISUELLA SPRÅK

YRKESDISKRIMINERING

SEXUELLA TRAKASSERIER/ÖVERGREPP

DISSOLUTION (2012) REGI NINA MENKES

Text: Sofie Bergstrand Iyuno