All language subtitles for Matador S04 E01 Handel Og Vandel

Inget har stoppat Mads Skjern
sen han kom till Korsbaek-

-åtföljd av sin son Daniel,
för att öppna en manufakturaffär.

Sen har han byggt ut till tre plan,
fatt flera filialer, egna fabriker-

-och bor tillsammans med
Ingeborg i stans största villa.

Daniel har mot sin vilja
satts i skola i Hillerød-

-och Ingeborgs dotter Ellen
har gift sig med Mogens Lamborg.

Mads har aldrig glömt att stan tog
emot honom med misstro och förakt-

-och att bankdirektör Varnaes-

-nekade honom ekonomiskt stöd
när han startade i Korsbaek.

Vicki som är manufakturhandlare
Arnesens änka-

-har kommit tillbaka som lärarinna-

-efter att hennes far
överste Hachel dött.

När Mads släppts in i Korsbaek-

-och fått von Rydtger
som stöd och vän-

-försöker advokat Skjold Hansen-

-som styrelseledamot
i Korsbaeks bank att sätta dit Mads.

Han anser att Mads har skyndat på
ett byggeri genom mutor.

Men han drar tillbaka saken
när hans dotter Iben gifter sig-

-med Mads Skjerns bror Kristen,
som är direktör i Omegnsbanken-

-som Mads tog initiativ till att starta.

Äktenskapet fungerar inte.
Det är ingånget i desperation-

-för att Kristen inte kunde få
Elisabeth Friis, Maudes syster.

Förhållandet omöjliggjordes på
grund av familjernas stridigheter.

Men ockupationen har samman-
fört dem i en motståndsgrupp.

Familjerna Varnaes och Skjern
möttes i positiv anda-

-när Maude med Daniel Skjerns
hjälp för herr Stein i säkerhet-

-till grishandlarens hus
under judeförföljelserna 1943-

-och Kristen Skjern ser till
att herr Stein kommer till Sverige.

Katrine har också hyst in
kommunisten Lauritz Jensen, Røde.

Han var grishandlarens vän vid stam-
bordet, men har gått under jord.

Røde är gift med Agnes,
Varnaes före detta husa-

-som har ambitioner och arbetar
upp en blomstrande verksamhet-

-med hålsöm, plissering, upp-
maskning och andra reparationer.

Vaktmästare Boldt
har också sina affärer-

-med att sälja
ransoneringskuponger.

Fröken Møhge har efter moderns död
mitt i en gatustrid med tyskarna-

-gjort sig till slav
ät magister Andersen.

Fran sitt kök observerar Varnaes
gamla köksa Laura skeendena-

Det står en tysk vakt
i Varnaes trädgård-

-så att sabotörer
inte ska spränga garaget-

-som Skjold Hansen och ett
konsortium hyrt ut till tyskarna.

Trädgården såldes för
att skaffa pengar-

-till de ekonomiska dumheter
som Varnaes bror Jørgen begått.

Jörgen är nu juridisk rådgivare
åt Mads Skjern-

-som använder honom till affärer
han själv inte vill röra vid.

- Försök att få dem raka.
-Det är omöjligt i det skräpet. Cellull!

- Det är vad folk får tag på.
-Jag är van vid finare metervaror.

Men de är väl köpta hos Skjern!

- Jag skulle tala med fru Jensen.
-Är hon sjuk?

Hon skulle på dans med pojkarna.
Hos fru Violet.

- Ska jag säga att ni har varit här?
-Nej, det behövs inte.

Tyget som blir över
ska med i påsarna.

Även en sån liten trasa.
Den kan användas till konststoppning.

- Hur många ska ni ha?
-Två till pojkarna och två vuxna.

- Har er man kommit?
-Den andra är till fru målare Hansen.

Två vuxna och en till Helle.

- Kommer inte Regitze?
-Nej, hon är på hushållsskola.

- Vill inte du följa med? Jag bjuder.
-Inte när herrn och frun ska med.

Ett ögonblick!
Ett meddelande till föräldrarna.

I år kräver vi inte sjömanskostym,
men fortfarande vita handskar.

Urvuxna handskar kan lämnas här,
så kan andra köpa dem.

Mina har både handskar och sjömans-
kostym. Maries portier har sytt dem.

- Det hade du väl inte behövt.
-Mina barn ska se ordentliga ut.

- Goddag.
-Stör jag?

- Nej, jag ska bara hem.
-Jag måste också gå. Hej då.

Vi ses, Laura.
Är det nåt om...?

Det är visst ingen i restaurangen.
Ska vi gå in där?

Vi kanske kan skicka över er
och pojkarna också.

Till Sverige?
Vad skulle vi göra där?

- Vill han att vi kommer?
-Det vet jag inte, men...

Jag skulle hälsa och säga
att han nog ska klara sig.

- Kan han skriva till oss?
-Nej.

Med tanke på er säkerhet.
Ni kan inte skriva till honom heller.

Men om ni har nåt meddelande...

De som talar med honom kan hälsa
att vi också klarar oss.

Det måste vara skönt att veta att
han gjort vad han kan mot tyskarna.

Men jag skulle vilja veta om...

Vad?

Om Lauritz tänker på att jag också
har fått slåss för mitt och pojkarnas.

Lika länge
som jag varit gift med honom.

Tack för läsken.

- Om ni behöver hjälp...
-Jag behöver ingenting.

Vad svarade du?

Att vi inte har kapacitet att göra
tyska uniformer, vilket är sant.

Folk skickar tyg från hela landet
och vi får en del från klädfabriken.

- Som också gör kläder åt tyskarna.
-Ja, av repad ull.

Om det var upp till mig
fanns det inte en trasa över åt dem.

Kravet är att vi levererar åt dem
om vi vill ha råvaror.

Varför inte undvara
råvaror på de villkoren?

Vi har ansvar för arbetarna
och aktieägarna.

Tänker du aldrig på tiden efter kriget?

Du tror väl inte att tyskarna vinner?

Nej, men det kan vara länge.
Vem säger att jag är aktieägare då?

Då har jag kanske bara min egen
verksamhet att ta hänsyn till.

På tal om ansvar...
Du har också ett.

Det behöver du inte tala om för mig.
Har styrelsen skäl att klaga?

Tyskarna kan få det
om de anar samma sak som jag.

- Du riskerar att bli skjuten.
-Jag vet inte vad du syftar på.

- Du behöver inte oroa dig.
-Eller för att banken sprängs?

Det hade ju varit värre.

- Blir du aldrig vuxen, Kristen?
-Det är kanske det jag har blivit.

Lugn bara. Jag är glad
att du inte vill sy uniformer åt dem.

Det är nåt annat...

Om du hör nån som vill sälja
sitt lantbruk ut mot bältet till-

-kan jag tänka mig att investera.

- Lantbrukarna har det bra nu.
-Ja.

Men om villkoren är särskilt
gynnsamma säljer de kanske ändå.

Vissa av dem blir ju äldre också.

Är det du?
Jag trodde du bodde hos Jenny.

- Ja, när körskolläraren inte är där.
-Flyttar han också in och ut?

- Han har semester.
-Från vad?

Är det nån som lär sig köra
annat än cykel?

Nej, därför är han i brunkolslägret
men just nu är han hemma.

Oroa dig inte, jag flyttar dit igen.

- Var är Jutta? Hon är väl kvar?
-Ja, hon är trogen som få.

- Det är när jag inte är här.
-Ja, det är väl konstigt?

- Vem är det?
-Jag!

Ni måste hjälpa mig hitta Viggo.
De har gjort det igen.

- De har slagit ut fönstren.
-Är det samma ungar?

- Ja, cykelsmedens ungar.
-Har han inte precis betalat rutorna?

Jo, även om det satt långt inne.
Men de fortsätter.

Också med att skrika.
Det där fula, du vet.

- De sprang efter mig. Var är Viggo?
-Har du varit på banken?

Nej! Kanske är han där.
Han ränner där sen konsuln blev sjuk.

Han kanske
vill bli styrelseordförande?

- Din far är mycket duktig.
-För duktig kanske.

Eftersom de ropar "kollaboratör"
efter er och slår sönder era rutor.

Din far har inte gjort nåt förbjudet.

De ska öppna balen.

Fru Violet undrade om
frun hade nåt emot det.

Det är konstigt
att hon inte frågade mig.

Se upp så du inte blir för högfärdig.

Gå ut och titta
på våra nya höns istället.

Det var inte menat så.
Och frun sa ju ja till fru Violet.

- Är du sjuk?
-Nej, hur så?

- Du talade med dr Hansen.
-Om Lauritz. Han är i Sverige.

- Då vet du ju var du har honom.
-Honom vet man aldrig var man har.

Vore det bättre om han reste runt
och ställde till besvär?

Jag hoppades att han skulle dyka upp
för att se att vi mår bra.

Om de kommer på det
kommer de väl och hämtar er också.

Nej, för jag har sagt
att han har lämnat oss.

Det sa Sofus polis att jag skulle säga.

Det stämmer ju nästan också.

- Det är bra att ni har konfererat.
-Vilken tur att vi kastade ut det.

Vi har fått höns igen.

Vi fick tio kycklingar i förrgår.
Jag ska ut och mata dem.

- Ska du ta hand om dem?
-Hade du tänkt att frun skulle det?

- Nej, men husan.
-Vi har ingen husa längre.

Fru Hansen från banken städar
under fruns ledning.

- Van tog husan vägen?
-Det pratar vi inte om.

Rände hon också med tyskarna
precis som fröken Hollenberg?

Jag vet inte
vem hon rände med, men...

Men vad?
Det är väl ingen statshemlighet?

Nästan.
Men du vaktar din tunga.

- Hon smittade Helle med skabb.
-Det menar du inte!

Därför ska vi inte ha nån husa
så länge det här varar.

Ska jag spara dessert åt advokaten?

- Jag har ingen aptit, Viggo.
-Struntprat

Två av de där med päron.
Druvorna smakar bläck.

- Det är tiderna.
-Ja, de får skulden för mycket.

- Se till att lyfta dammvippan, Musse.
-De fortsätter ju. Med glåpord också.

Inte när jag pratat med cykelsmeden
en gång till. Drick nu.

Om det var giftigt
hade jag fallit död ner.

- Viggo, som du kan ta det.
-Du kan lära dig mycket av mig.

- Vet du vad jag ordnade på banken?
-Nej. Har du blivit ordförande?

Sänk rösten lite.
Vi måste begrava konsuln först.

- Din förmögenhet är enskild egendom.
-Vi delar ju allt ändå.

I lust och nöd, ja. Men ända.
Och så satte jag av en slant åt Iben.

Det förtjänar hon inte. Du skulle höra
som hon talar till sin mor.

Iben är fars flicka.

- Hej, Esther. Är mor hemma?
-Frun är i vardagsrummet.

Ellen!
Vilken överraskning.

Vi vill bara lämna
ett påskägg till Erik.

- Vi kan väl ta av oss i fem minuter.
-Ni hälsar väl på far och Daniel.

Daniel hör man aldrig av. När
kommer man till Hillerød nuförtiden?

- Han kommer inte ensam nu.
-Daniel?

- Han har en väninna med.
-En flicka?

- Då hände det ändå.
-Sent omsider.

- Nå ja... Han har inte fyllt 20.
-Vem är hon då?

Hon heter nåt som fröken Lohse.
Hon är också på firman.

Amorinerna fladdrar mellan
cellulls-draperierna på landsbygden.

- Vi ska vara i Naastved klockan ett.
-Vad ska ni göra där?

Mittvägsmöte med vänner
från Lolland.

De har ett gods där nere.
Det är bäst vi...

- Far blir besviken om ni har gått.
-Vi kommer en annan dag.

Gud, påskägget!

- Det är papp och papper. Var är han?
-Med och hämtar far och mor.

- Använder ni också bilen fortfarande?
-Nej, vi har en dogcart med häst.

- Den kommer vi och provar.
-Daniel!

Esther har väl sagt... Det här är fröken
Mose från vår konfektionsavdelning.

- Goddag och välkommen.
-Tack.

Fröken Mose har varit
som en mor för mig.

Den där är
om folk kommer med en kostym.

Och den där är om man har mer tyg.

- Vad anser ni, fröken Mose?
-Det är inte många som kan det.

Han har glatt sig åt
att Visa dem för sin far.

Min man har ju en konfektionsfabrik.

Kom nu, Kvik.

Mormor...

Vad är det Erik säger?

Att du äntligen har hittat en flicka.

Nu ska ni hälsa på fröken Mose
som tagit hand om Daniel i Hillerød.

Det är skönt att veta.
Han är nämligen en bra pojke.

Herrn har kommit från kyrkan,
så får jag säga åt Terese att...?

Damen som Daniel har med sig
heter inte fröken Lohse utan Mose.

Då förstår jag
varför jag inte kunde hitta namnet.

I telefonkatalogen. Det är skönt
att veta vilka hennes föräldrar är.

- De lever knappast.
-Hur så?

Hon är en äldre dam
som varit snäll mot Daniel.

Han är då en märklig pojke.

Vad tycker du om
Daniels teckningar, Mads?

Dem ska vi nog få användning för.

- Daniel vill gärna förbättra min smak.
-Och du vill förbättra Daniel.

- Det är en faders plikt.
-Bara man inte tjatar.

Att tillrättavisa dem är inte att tjata.

- Du kritiserar aldrig Ellen.
-Det har aldrig varit nödvändigt.

Hon åker
visst fortfarande väldigt flott.

- Har du pratat med henne?
-Hon körde precis när vi kom.

Ellen har varit här med Mogens,
när du var i kyrkan.

- Kunde du inte be henne vänta?
-De skulle vidare till Naastved.

Då kommer de väl hit
på tillbakavägen.

Det glömde jag fråga,
för då kom Daniel.

- Träffar ni broderskapet och frun?
-Inte ofta. De har ju sitt.

- Ja, vad nu det är.
-Det ska vi inte spekulera i.

Svärföräldrarna har också nåt
att spekulera över.

- Det angår inte oss.
-Säg inte det.

Jo!

Du kunde gott ha bestämt
med Ellen om att komma tillbaka.

Skjold Hansen ligger i krig med
ungarna för att han hyr ut åt tyskarna.

- Det angår inte oss.
-Hela stan vet det redan.

Då behöver du inte
bre ut dig om det, Larsen.

- Vi ser ju inte mycket av Ellen.
-Är det mitt fel?

Nu ska ni få se
vad den här hunden kan.

Det är en tysk.

Det är en tysk!

Det är en dansk.

Det är inte skiten som Boldt serverar.

Hur blir din examen
från handelsskolan, Daniel?

Det är svårt att säga.

Det har väl
blivit bättre med räkningen?

Var det inte kravet för
att du skulle klara dig?

Jo, det var det väl.

- Klarar du dig inte?
-Han har inte fått betygen än.

Men du väntar dig det värsta.
Är det det du inte vågar berätta?

Tack för maten.

Kan du för helvete
inte låta den pojken vara ifred?

Är det nödvändigt att svära,
till på köpet när vi har gäster?

Det kan ju hända den bästa.

När kvinnor kommer i den åldern
gäller det att passa sig.

- Vad antyder du?
-Katrine var fanimej medgörlig.

Nu svor morfar också.

Du har varit en barnunge
i hela ditt liv.

Ska vi inte tala om nåt annat?

Är det sant att baronessan
håller på att bli tokig?

Varsågoda!

Vi var visst också färdiga.
Nu är det kaffe, fröken Mose.

- Var är Daniel?
-På sitt rum.

Mor är uppe hos honom.

- Får jag fråga er om en sak?
-Ja, varsågod.

- Vill ni inte sitta där?
-Tack.

När ni ser de där teckningarna, är det
då så viktigt om Daniel kan räkna?

Om man inte får avgångsbetyg från
handelsskolan är man inte utbildad.

Det är inte många med avgångsbetyg
som kan göra sånt där.

Nej, men avgångsbetyg får de.

Daniel har kanske en bättre framtid
om han får fortsätta med det där.

Det finns skolor och Lärlingsplatser
hos folk som syr kläder.

- Ja, för flickor.
-Det kommer pojkar också.

De blir i regel de bästa.

Ni måste uppmuntra Daniel
att lära sig sitt yrke ordentligt.

Vilket yrke? Daniel är konstnär.
Ni kan fråga hans chef.

Ingen kan dekorera ett fönster
lika vackert som Daniel.

Då är min kollega i Hillerød
inte helt missnöjd med Daniel?

Nej, han är en bra pojke
och han har många idéer.

Så om Daniel kör på handelsskolan-

-så behåller Sand honom ett år till
när han går om?

Ja. Men varför låta honom gå om?
Han vill så gärna pröva det andra.

Min son ska inte bli sömmerska.

Tack för en härlig lunch, Laura.
Vi borde lämna ransoneringskuponger.

Laura utkämpar den goda striden
för att få oss att glömma kriget.

Och äggen är från våra egna höns.

Min hustru serverade
alltid sju sorters kål.

Men det lär sig inte husmödrar längre.

Vi får fråga Regitze
när hon kommer från hushållsskolan.

Hon stannar där med några väninnor.

Hon brukar säga
att hon hatar att vara där.

Då är det ju trevligt
att hon funnit sig till rätta.

Jag hoppas kaffet är drickbart.
Kaffe är för mycket sagt.

- Är det grytlappar?
-Nej, en lapp till en filt.

- Ett ordentligt projekt.
-Jag ska bara Virka fyra.

Har damerna inte fått kedjebrevet?
Nu ska ni få höra...

Man virkar fyra lappar.

Sen skickar man en till varje
av de fyra namnen överst på listan.

Sen skickar man fyra brev till fyra nya.
Var och en av dem virkar fyra lappar.

En vacker dag får man 128 lappar
med posten till en filt.

Det är nåt för dig, Misse.
Jag behöver en filt.

Det här är åt Emanuel
när han kommer från sjukhuset.

Det betyder otur att bryta kedjan.

Därför undrar jag
om damerna vill vara med.

- Vi har filtar så det räcker.
-Nu, ja.

- Ni då?
-Ja, om Frederik tycker det så.

- Är det bättre med konsuln?
-Ja, nu när det blir varmare.

Det har varit en hemsk vinter.
Alla har varit sjuka.

Ja, och baronessan på Brydesø
har tappat förståndet.

Den arma människan.

Man säger att hon vandrar
som en vålnad på nätterna.

Och mycket sorgligt för baronen.
För nu finns det ju inga arvingar.

Det kom när systerns son,
en tysk, hade stupat i Ryssland.

Han skulle ju ärva Brydesø
efter baronen.

Jag kan inte tro att tyskarna kan få
danska gods när det här är över.

De får vad de förtjänar,
skulle lilla mor ha sagt.

Allt som de har gjort mot oss...!

Det är nåt Frederik och jag gärna
vill tala med dig om, som advokat.

Vi tar det inte nu. Nån annanstans.

Fröken Jørgensen kan inte
få hålsömmarna raka.

- Hon är för gammal, det skrället.
-Hon tål inte de andra.

Hon är mallig. Hon kan inte glömma
att hon var på Damernes Magasin.

Laura begriper inte att vi vill ha
henne efter det med Varnaes.

Hon ska ju också leva.

I morgon bjuder jag på wienerbröd.

De vet att det är din födelsedag.

- Jag har också en present åt dig.
-Får jag titta nu mot en kopp kaffe?

Det är inget särskilt.

Jag har aldrig kunnat vänta.

Nej, vad fin den är.
Tack, Marie!

- Det är den som stod bakom skåpet.
-Vad har du gjort med den?

Jag målade den bara.
Frede har alltid färgskvättar stående.

- Men blommorna?
-Det är ju ingen stor konst.

Vad fint det är.

Jag har tänkt måla en åt mig själv.

Det måste finnas tusentals fula
gamla brickor hemma hos folk.

- Om vi köpte upp och sålde dem.
-Vi har varken damer eller plats.

Damerna kan sitta hemma.
Kan Fede skaffa färg?

- Nej, den luktar sillolja.
-Då ska vi inte ha den här i huset.

Färgen kan sprutas på. Då är det
bara blommorna som ska målas.

Ska vi inte prova? Vi sätter igång det
och delar på vinsten.

Goddag, Laura.
Är det nån hemma?

Sitt kvar.
Det behöver du.

- Det Misse ville tala med mig om...
-Vad var det?

- Hon vill gifta sig.
-Hon vill vad?

- Är det inte snarare han?
-Nej, hon vill bli fru.

- Jag löser hennes enskilda egendom.
-Det är han. Det gör du inte.

- Han använder ändå hennes pengar.
-Vad är då meningen?

Han vill upprätta Frederik Andersens
fond för pensionerade tysklärare.

- Har han inga egna pengar till det?
-20-30000.

Nevön lägger gärna vantarna
på Misses pengar.

- Hur mycket äger Misse egentligen?
-Upp till en 300000.

304455 kr och 40 öre.
Jag hörde det av magister Andersen.

Ändå måste hon gå
i hans frus gamla trasor.

Men tant Møhge
älskade ju också att spara.

Om hon ändå
hade låtit Misse använda pengarna.

Nu kommer det mest pinsamma.

Tant Møhges och Misses
sista gemensamma vilja.

Vi får ärva Misse mot
att vi följer henne i ur och skur.

Jag tänkte nog att tant Møhge
skulle resa sig ur graven.

Varsågod, min vän.

- Det är från mor.
-Vad ska jag med Aftenbladet?

- Du ska titta på sidan 3.
-Söker ni nån här?

Mitt namn är fröken østengram.
Jag ska avlägga visit hos fru Varnaes.

- När ska hon gifta sig?
-Hon vill bara gifta sig den 2 april.

- Slaget på Redden?
-Nej, tant Møhges bröllopsdag.

Hon är över 70
och magister Andersen ännu äldre.

Han knogar också på,
men Misse har sina principer.

Fröken østengram från Regitzes
hushållsskola vill avlägga visit.

- Kom in, fröken østengram.
-Jag tycker att jag...

- Då ska jag väl servera teet?
-Ja, äntligen.

Det är min svåger och min man...

Vad för er till dessa trakter?

Hushållsföreningarna bad mig
vara domare vid deras stämma.

I lantbrukarungdomarnas
diplom-tävling.

Vad tävlar de i? Gymnastik?

Karlarna tävlar om
att spänna för och gallra rovor.

Förstår ni er på gallring också,
fröken østengram?

Nej, flickornas tävling
är potatisskalning och diskning.

Det är en glädje att se att nån ännu
kan göra det snabbt och ordentligt.

Dessutom har vi tävling
i skjortstrykning.

Vi har haft en tävling om vem
som snabbast kan pipa en krage.

- Pipa?
-Ja, pipa. Så här.

Utifall de blir gifta med en präst.

Vi får statsbidrag,
så vi har våra förpliktelser.

Och vi har tävlingar om
vem som kan flå en hare fortast.

- En hare med skinn på?
-Om nån blir gift med en jägare.

Det har Regitze aldrig berättat.

Regitze, nej...
Hon vägrade att vara med.

Då får vi hoppas
att hon inte blir gift med en jägare!

- Varsågod.
-Tack.

- Det är skönt att se er pigg igen.
-Det fattas mig ingenting.

Då var det kanske inte tarmvred?

- Det var er hustru ju så rädd för.
Jag?

Ni berättade om den möjligheten
i brevet som Regitze visade mig.

- I vilket brev?
-Det vet ni väl bäst själv.

Det var ju därför
Regitze fick åka hem.

Vi ger inte gärna ledigt,
men eftersom hennes far är sjuk...

Men Regitze ville ju stanna
på skolan i påsk.

Var har ni fått det ifrån?
Vi har inte sett Regitze på 14 dar.

- Det är på tiden att hon kom tillbaka.
-Vet ni inte var hon är?

Jag väntade mig
att hitta henne i sitt hem.

Var är hon? Med allt som händer
i dessa tider...

- Vi måste kontakta polisen.
-Tänk om hon tagits av tyskarna.

- Det hade hon inte igår.
-Har ni sett henne?

Ja, i Aftenbladet, nyss.

- Vad har hänt henne?
-Hon blev krönt till "Miss Vår".

-"Miss Vår"? Var?
-Sånt händer i Köpenhamn.

Det var en välgörenhetsbal,
om det kan trösta er.

- Varför har ni inte sagt nåt?
-Här är ju uppståndelse nog redan.

Hon bor väl hos Ulrik.

Efter detta kan jag...
Det hoppas jag ni förstår.

Jag kan inte ta emot Regitze
på min skola igen.

- Jag ska in här.
-Jag ska avlägga visit hos er hustru.

Vill ni säga att jag kommer senare?

- Jag räknade med att ni var här.
-Ja, det är ju mitt hem.

- Ni har snart bott här i flera år.
-Tre och ett halvt.

- Blir det inte tråkigt i längden?
-Fråga er bror.

Han bodde också på Postgården
innan han fick en lägenhet.

Vad blev det av klagomålet
över prisinspektören?

Fridenberg? Det är som
att slå huvudet i väggen.

Han dök upp i tid och otid, rotar
i mina böcker, stör min personal.

Visar sig när det är kunder i butiken.

Jag finner mig inte i det. Han har
aldrig hittat anmärkningar mot mig.

Det är nog det som plågar honom.

- Får jag bjuda på nåt?
-Jag har just ätit lunch.

- En flygarsup?
-Nej, hellre en kopp kaffe då.

- Om ni så ska gå till Fridenbergs chef.
-Fridenberg är fridlyst.

Man betalar skatt för att underhålla
personer som stör näringslivet!

Jag är inte heller nöjd med våra
tilldelningar. Ni får hålla igen.

Det är inte alla som anställer
en advokat i bara det syftet.

- Vad vill ni?
-Har ni några gamla brickor?

Gamla brickor?
Vi har snart inget annat.

Även såna ni inte använder?
Vi vill gärna köpa dem.

Ni kan få dem. Följ med här.

Ni skulle ju gärna få ut nåt av
att arbeta åt mig.

Ja, torvmossen är ingen guldgruva.
Jag har också min plåga.

- Staten lägger sig i vattenhalten.
-Ja, det har inte blivit mindre.

Det var den värsta dan i mitt liv, men
de var mycket vänliga på Nykøbing.

Hon kan få det lika bra där
som hemma.

Är det omöjligt
att sköta henne på Brydesø?

Ja, och för farligt.
Hon gick ju ut i skogen mitt i natten.

Hon kunde sprungit på vad
som helst: tyskar, frihetskämpar...

Hon som verkade så lugn.

Ingen har vetat vad Arendse tänkte.

Vårt äktenskap var inte dåligt under
de 34 åren. Och det var stil på henne.

Också med
att ha överseende med mig.

Varför tog det henne så hån med
hennes gudson?

Hon hatade nazisterna,
men älskade sin tyska familj.

Hon blev riven mitt itu, själsligen.

Tja, vi andra tycker att det är så lätt.

Allt är bara svan-vitt
eller antingen eller.

Se bara på fru Skjold Hansen,
som slåss mot stans gatpojkar.

Han har alltid varit hård. Och frun har
visst inte mycket förstånd att mista.

Det kan också stå en dyrt
att vara dum och snäll.

Speciellt om man är gift med nån
som gör som det passar honom.

- Hej.
-Hej, Agnes.

- Det har tunnats ut på era hyllor med.
-Allt har gått åt som smör.

- Ni har väl lagt nåt under disken?
-Nej, såna är vi inte här.

- Har direktör Skjern kommit?
-Nej, inte än.

Nu följer fru Varnaes
Helle själv till Lekskolan.

Det finns gränser för
vad till och med Laura hinner.

- Jag har några brickor med.
-Till vår bytescentral?

Vi tar in varor på kommission.
Säljarna får pengarna minus 15%.

- Det är inte så dumt, va?
-Vill du se den?

Nej, jag vill hellre vänta
tills direktör Skjern kommer.

Frestas ni
av Vårt erbjudande, fru Varnaes?

Ja, de är verkligen snygga.

Vi syr med glädje en modell åt er.

- Det är verkligen frestande.
-Det skulle glädja Daniel.

- Han har ritat modellerna.
-Tänk att han har blivit så duktig.

Tänk på saken, fru Varnaes.
Det var trevligt att träffa er.

Här på min sida av gatan.

- Gör det nåt att jag kommer?
-Vi är intresserade av alla varor.

Vi klarar inte av att sälja dem.
Jag har ju en egen affär.

- Ja, och nu är den "blandad".
-Det gäller att hitta på.

Det är mitt motto.
Hur många brickor kan ni leverera?

Massor. Jag trodde inte folk hade
nåt liggande, men brickor har de.

Jag kan hjälpa er skaffa fler
i andra städer. Jag har tre filialer.

- Kan ni sälja så många?
-Massor Som ni själv sa.

Det var fru målare Hansens idé.
Hon gjorde en till min födelsedag.

Vi har 30 damer som målar.
Känner ni nån som vill måla?

Jag betalar 1 kr per bricka. Då är
den sprutmålad, det kostar 25 öre.

- Vad betalar ni för brickorna?
-Vissa är gratis. Eller upp till 25 öre.

- Jag skulle inte ha berättat det.
-Varför inte?

Vi vill gärna ha 4 kr för dem,
och nu vill ni väl inte ge så mycket?

Jo, om jag kan få 7 kr för dem
i affärerna.

Det är ingen stor avans,
men fina saker skaffar kunder.

Då köper de väl nåt
av det andra skräpet som finns nu.

Det enda jag kan bjuda på i dag
är om ni vill röka.

Jag är van vid
att handla med herrar.

- Jag vet inte vad det är för smörja.
-Nej tack. Jag ska nog gå nu.

Berätta om er affär.
Ni har ju gjort några småsaker åt oss.

Allt började när Aksel föll ner
i dammen. Det är en lång historia.

Det gör inget. Berätta.

- Varsågod.
-Tack.

Chefen är tyvärr upptagen.

Försök igen klockan fyra.

Hon kan väl inte
stanna där uppe hela dan.

- Så var det.
-Var har ni pengarna?

I Korsbaeks bank. För jag har
arbetat hos bankdirektör Varnaes.

Har ni inga planer alls med pengarna?

Jag vill försöka köpa huset
och inreda det ordentligt.

- Det är min svärmors hus.
-Katrine vet ingenting än.

Det är det första hindret.
Hon säljer aldrig fast egendom.

Jag har aldrig
kunnat vrida natur henne.

Jag kanske kan det.
Ska vi slå vad?

Jag har aldrig slagit vad med nån.
Att slå vad är att spela.

Nån gång ska ju vara den första.

200 kr?
Ni får det i brickor om ni vinner.

Jag vinner alltid.
Men lycka till i alla fall.

På återseende.

- Var får man tag på en sån?
-Hans Christians gamla blå kläder.

Regitze har fått
en av svärmors gamla förhängen.

Vi måste utrusta Regitze
innan hon ska till Köpenhamn.

- Annars ställer Mammy till med bråk.
-Regitze vill inte bo hos Mammy.

Du anar inte
hur fräck och uppnosig hon är.

Har det stigit henne åt huvudet
att hon blev "Miss Vår"?

Vi har ingenstans att skicka henne.

Hon kan inte studera förrän i höst.
Nu ska hon sy tillfälligt.

- Var ska hon bo?
-På Ulriks pensionat.

Då ser han väl efter henne?

Värdinnan sa att han inte
har varit hemma på flera nätter.

För ögonblicket är det många
som inte befinner sig där de ska.

- Ja, det bör ju du veta.
-Alla vet hur studenter är.

Jag tänkte på Kristen Skjern.

- Han sover såvitt jag vet hemma.
-Jag lyssnar inte på skvaller.

Men till och med hennes mor säger
att Iben mest bor hos en väninna.

- Kommer han hit?
-Som du vet spelar vi kammarmusik.

- Är det det enda?
-Vad skulle vi annars göra, Maude?

- Elisabeth?
-Vad är det?

- Efter det med herr Stein...
-Ja?

Jag upptäckte
hur attraktiv han är - Kristen Skjern.

Ja, bättre sent än aldrig.

Det är synd
att allt har blivit så tilltrasslat.

Ja, men nu tänker jag inte
trassla mer.

- Hur ska det tolkas?
-Det får du själv gissa.

- Boldt, jag såg nog vad ni gjorde.
-Jag växlade bara några hundra.

Har danska kronor börjat komma ut
på perforerade pappersark?

Det kommer nog, Sofus.

Det finns gränser för vad polisen
kan låta bli att låtsas om.

Boldts kunder får också se upp.

Om du vill spärra in kunderna
får du hyra det stora packhuset.

Och ändå stapla dem.

En pilsner. Den dövar sorgen
över de dåliga tiderna.

- Ja, det var konsul Holm.
-Nu saknar vi hundslagsmålet...

Om vem som ska bli svensk konsul.

Det blir väl inte avgjort mitt i kriget.

Om ni har tid, så går jag med.
Det var bara några saker.

Det var ju styrelseordföranden
vi begravde.

- Konsuln var bra för banken.
-Men smart var han minsann inte.

Jag säger det rakt ut. Vad sägs om
att göra mig till ordförande nu?

Ja, ni baxnar.
Vi kan ändå vara goda vänner.

- Tjänster och gentjänster.
-Hur menar ni?

Det med er bror plågade er.

Om jag blir ordförande
får din bror den lediga platsen.

Jørgen?
-Ja, för fan!

Vad har vi händer till om inte den
ena skulle tvätta den andra?

- Skulle han ta tillbaka Jørgen?
-Ja, om han blir ordförande.

Jag ska inte göra fler affärer
med Skjold Hansen.

Inte för att hjälpa Jørgen. Jag ser
ju monumentet över tidigare affärer.

Det som står i tre våningar i
trädgården, vaktat av krigsmakten.

Hur fan går ni?!
Kan ni inte se er för?!

Ge er iväg härifrån! Ni får betala!

Kollaboratör!

- Vill ni ha tillbaka er snorunge?
-Släpp honom. Vad inbillar ni er?

- Ska jag lämna honom till polisen?
-För vad?

För att ha besvära min fru och
skadegörelse av ett nytt fönster!

- Det känner jag inte till.
-Det gör ni när ni ser räkningen.

Jag har medel! Om jag nånsin
ser era elaka ungar igen-

-ska jag klå upp dem, så ni inte
ser skillnad på dem och era cyklar!

- Dem ser vi inte mer av.
-Tror du verkligen det, Viggo?