All language subtitles for Matador S03 E06 Hr Stein

Mads Skjern har haft framgång
sen han kom till Korsbaek 1929.

Han skickar sin son Daniel
till Hillerød för att gå i lära.

Dottern Ellen skickas på semester
med von Rydtgers-

-för att hon inte ska träffa sin far-

-som fortsätter sin nazistkarriär
i Regemente Nordland.

Advokat Skjold Hansen
hyr ut sin garagebyggnad-

-i utkanten av Varnaes trädgård
till tyskarna.

Den SS-åriga fru Fernando Møhges
privata motstånd-

-blir hennes sista gärning i livet,
och dottern Misse blir ensam.

Magister Andersen upptäcker
att Misse är en perfekt matfästmö.

Tack vare stans konstapel
slipper Røde bli arresterad-

-den 22 juni 1941,
då jakten på kommunister börjar.

Han går under jorden och Agnes
utvidgar sin verksamhet.

Elisabeth, Kristen och dr Hansen
samlas omkring illegalt arbete-

-tillsammans med Ullas pojkvän
Poul Christensen.

Ulrik Varnaes deporteras
till Stenhus internatskola-

-och skiljs från Ellen Skjern.

Hon tröstar sig
med Mogens Lamborg-

-vars far arbetar för tyskarna.

Vaktmästare Boldts affärer med
ransoneringskuponger blomstrar-

-men målare Hansen,
kallad Fede, skrumpnar in-

-eftersom hans fru Marie
arbetar dygnet runt för Agnes.

Grishandlaren mister hunden Kvik-

-men Daniel ger honom
en ny valp.

Dann denk' ich immer:
Ach, alles ist aus.

Dann denk' ich immer:
Ach, alles ist aus.

Ich bin so allein

Det sista försvaret
i Stalingrad brutet

- Vad har ni?
-Utbudet är litet, men utsökt.

Låt mig få två portioner.

- Två garnityr.
-Kyparn!

Jag kan rekommendera
husets kaffe och sockerkaka.

Två portioner rinnande sot
och två skivor betong.

Låt mig få en snaps.
Ta en själv också, Boldt.

Ni ser ut att behöva det.
- Sätt dig, Kvik.

- Men...
-Du går in, jag väntar här!

Jag äter ju lika gärna Ramona.
Det smakar nästan som smör.

Jag tål inte Ramona, det vet du.

Kan inte du då...?

Som pensionerad tjänsteman
kan jag inte inlåta mig på det.

- Så du går in!
-Ja, Frederik.

Fråga om han har smörgåsar
med socker också.

- Vad är det?
-Det är selleri.

Köttfri dag.
Vi måste alla offra nåt.

Selleri!
Det var det värsta.

På vilket sätt kan jag stå till tjänst,
fröken Fernando Møhge?

Önskar fröken Møhge
att inta vår köttfria diné?

Nej tack, jag...

Är det möjligt
att få köpa en smörkupong?

Och kanske en sockerkupong?

- Hur mycket?
-Sju kronor.

Det kan jag inte äta.

Selleribiff? Receptet kommer
från Aktiv Hushållning.

- Tror du hunden vill ha det?
-Kvik? Inte den sonens huvudföda.

På östfronten äter man gärna hundar.

Det nästa blir väl
att man äter kypare.

Kom hit, Kvik.
Vi ska hem till matte och äta mat.

Ska vita med honom, Kvik?

Vi kan ju inte låta dig bli mager
som en sticka, va?

- Känner ni igen den?
-Är det inte fars bilpläd?

Du sa att jag fick låna den.

Anker på fabriken sydde den här
till mig. Det gör inte nåt, va, far?

- Hur fick du den idén?
-Det var Daniel.

Jaså, det var Daniel...
Gå dit bon. Vänd på dig.

Får jag se hatten.

Det var väl en bra idé.
Baronessan vill gärna ha en likadan.

- Och Daniel gjorde en skiss?
-Det ska inte gå ut över Daniel.

- Jag får prata med Anker.
-Du vet hur Ellen är när hon tjatar.

- Han tyckte det var en bra idé.
-Blind tupp hittar också ett korn.

- Vad menar du?
-Daniel.

Vi har några plädar på lager.
Jag ringer till fabriken.

- Du får också en.
-Nej tack.

Det skulle vara en enfärgad då.

- Har ni tagit av det äkta teet?
-Nej, nej.

Ni hade skruvat en SD-wattslampa
i er bordslampa.

Jag har satt i en 15-wattslampa.
När herrn och frun också får spara.

När ni är färdig
kan ni gå och lägga er.

Boken låter ni ligga. Det ska inte
spillas nåt ljus på sån smörja.

Och ni är inte rädd
att låta Ulrik bo i Köpenhamn?

- Han ska ju sköta sina studier.
-Med alla slagsmål och sabotage.

Det händer så mycket hemskt nu.
Och vad ska hända med Rigitze?

En schweizisk eller fransk
internatskola är ju uteslutet.

Alla olyckor som kriget för med sig.
Som jag sa till...

Det är ju också sent.
Hur länge tänker herrarna hålla på?

- En gång till, magister Andersen!
-Ni bekände inte färg.

Jag bekänner visst, men det går
inte att se skillnad i det här ljuset.

Ljuset, det beror också
på det hemska kriget.

Är ni inte klara? Klockan är över 11.
Konsulinnan är trött.

- Vad har ni tänkt för Regitze?
-En hushållsskola på landsbygden.

Då skulle ni skicka henne
till fröken østengrams.

Det har vi övervägt,
men Regitze vill inte.

Har ni hört det, konsulinnan Holm?
Regitze vill inte gå på hushållsskola.

Ni bjöd två
och så fick ni lillslam.

- Jag öppnade med två spader.
-Jag hade usla kon.

När jag säger två spader
ska ni hålla budgivningen öppen.

Unge man, jag har spelat whist
sen ni låg i vaggan.

- Whist kan vem som helst spela.
-Emanuel!

Bridge kan man bara spela
om man vill lära sig reglerna.

Frederik har kanske
sitt eget system.

Låt oss nu få lite lugn och ro,
som dr Hansen säger.

Oda, ta betäckning!

- Det är här!
-Hans Christian! Barnen!

Frederik, var är du?

Kom nu ut, lille Frederik,
det är inte här.

Huset står kvar
Kom nu, så vankas det en konjak.

De jäkla sabotörerna.

Trots att regeringen manar
till besinning och lugn.

Oda...
Oda, det har ju inte hänt nåt.

- Det lilla oskyldiga Lammet.
-Hon satt och sa bom-bom.

- Garaget har sprängts i luften.
-Och alla fönstren mot trädgården.

Kunde jag få nåt till fröken.
Hollenberg? Hon är helt utom sig.

Hon sitter och skriker
nere i skyddsrummet.

- Hans Christian, kan du inte...?
-Nej, nej, hon har ingenting på sig!

Det är i alla fall tur
att Ulrik inte är hemma.

Det är nyckeln.

Ja? Ja, det är jag.

Ja, jag hörde smällen.
Det må jag säga. Hur många?

- Jag kommer med det samma.
Sjukhuset?

- Ja, tre är särade.
-Vilka?

Tyskar.

- Det fick man ju räkna med.
-Ja...

- Jag bredde några snittar.
-Jag vet inte... Vill vi ha te?

- Vi skulle nog behöva nåt.
-Vi som inte har fått konjak!

- Det är nån i trappan.
-Porten är väl låst.

Aufmachen!

- Det är tyskarna.
-Aufmachen!

Vilken chock.

Förstår du
att nån kan vara så obetänksam?

Knudsen har kommit
för att sätta i fönster.

Laura, Visa Knudsen var det är.

Vi var tvungna att be Frederiksen
att sopa glasskärvor.

- Och hos grannarna?
-Där är det lika illa.

Hela fordonsparken har flugit i luften.
Det är ju alltid nåt.

Hans Christian, konsuln och Jørgen
satt på polisstationen i morse-

-tillsammans med Misses
ryslige magister Andersen.

Jag vet inte hur många glas han fått
av vår sista konjak.

- De bar honom närmast dit.
-Det skulle jag ha velat se.

Och han drack ur en kopp!

Och den söta stanken
av uniformer i huset.

- Det är det tyska medlet mot mal.
-Hellre mal då.

- Och vi ska ha dem i trädgården.
-Mal?

Nej, tyskarna. De krävde att det
fanns vakter på vår sida muren.

- Det är ju klan.
-Hur har de kunnat öppna porten?

Det är en gåta.

- Hur många rutor har det gått?
-Två inne i sovrummet.

- Du tål säkert en till.
-Vad är det?

- Det är nåt jag fått av Jenny.
-Vad gör hon det av?

Läkarsprit.
Du kan också få Lilla Bols.

Var får man läkarsprit ifrån?

Vi känner några Läkarkandidater
på sjukhuset. De var med i går kväll.

- Vad säger Kristen om det?
-Kristen?

Han går sina egna vägar
med fiollådan.

- Så ska man inte leva som gifta.
-Inte det?

Varför ska du hoppa på det tramset?
Tjugo år och med livet framför dig.

Varför gifte du dig då?

För att...

För att det skulle hända nåt.

Det är nåt man lätt får för sig
när man bor i Korsbaek.

Alla behöver inte ha det så.
Det föds fler barn än nånsin.

Det kan ju bero på
att folk ljuger för sig själva.

Barn är ännu en lögn
om det lyckliga äktenskapet.

Är det inte synd
om farbror Kristen?

Det vore mer synd om vi fick barn.
Jag ska inte ha mer som binder mig.

- Binder dig...till vad?
-Det känns ändå som att sitta i bur.

Mogens och jag får det nog lättare.
Vi ska bo på Ryvangen.

Och du var den bästa eleven
på Läroverket.

- Har min dotter kommit hem?
-Där kommer mor!

Här sitter du. Vi trodde
att det var ni som flugit i luften.

- Jag har varit i Köpenhamn.
-Och Kristen?

- Han kom när det hade hänt?
-Var hade han varit?

- Det har du inte med att göra.
-Talar du också så till din mor?

Inte ännu,
men så blir det nog när hon blir gift.

- Bara mannen sätter sig i respekt.
-Jag bestämmer väl också.

- Se du till att få barn i en fan.
-Herregud! Visa mor din cottoncoat.

- Vad säger far om byggnaderna?
-Så länge han får hyran.

- Herregud, var hittar man en sån?
-Man behöver två lakan.

- Så jag ska ha två av dina.
-Du fick 24 när du gifte dig.

De ser hemska ut.
De använder väl syra på tvätteriet.

De fina Lakanen...
Geismars bästa kvalitet.

Vi får hoppas
att Ellen sköter sin utstyrsel.

Sluta mala och smaka på det här.

Precis som den riktiga.

Viggo försökte få
en liter sprit...mot gikt.

- Far har inte gikt.
-Det är ju så man gör.

- Men dr Hansen...
-Det är inget fel på far.

När jag kom till apoteket
med receptet-

-gav de mig en burk balsam.

Du kan ge den där till far,
om jag får två lakan.

"Livet är en strid," som Viggo säger.
Har ni "det där" till bröllopet?

- Far har samlat ihop lite.
-De dricker inte hemma hos dem.

Din svärfar då?
De säger att han har kontakter.

Till bröllopet klarar min far
själv av det.

- Katrine.
-Ja, Tidende är här.

Strunt i det, titta på Kvik.
Kom här, Kvik.

Nu har han minsann också län det.

Titta här, Kvik.
Det är en tysk!

Det är en dansk. Ta den nu.

- Såg du det?
-Ja.

Men å andra sidan står det en bil
med två tyskar på gården.

- Vad önskar ni?
-Verkaufen Sie Schweine?

Jag förstår inte.

Grisar... halbe grisar?

Grisar? Nein, verboten.

- Darf mein Kammerad...?
-Ja, varsågod.

- Vad ville de?
-Köpa grisar.

Jag sa att det var förbjudet.

- Har de inte kört än?
-Nej, den ene ville låna ditt dass.

Skjerns Magasin.
Ett ögonblick, nu ska jag försöka.

Ja? Ja, han är här.
- Det är till dig, Kristen.

Ja, hallå?

Katrine?

När?

Nej, det är bra att du ringer.

Ja, med detsamma.

- Vad ville hon?
-Tyskarna har tagit grishandlaren.

- Varför?
-Fråga honom själv.

- Var?
-Polisstationen.

- Kan jag göra nåt?
-Ja, jag behöver ett fordon.

- Är det den sista?
-Det låg en stor höna på den.

- Det är förfärligt det med er man.
-Det är straffet för att vara dum!

Han lovade att bränna upp bilderna.
De tog prosten Mejer också.

- När ska han ställas inför rätta?
-Redan i slutet av veckan.

- De tog prosten Mejer också.
-Vad har han gjort?

Bilden!
Han har alltid hängt på fars utedass.

Det är också en snygg situation.
Jag är ordförande i kyrkorådet.

Du svarar väl inte för
vad far hittar på.

Och prosten som hoppades
få viga Ellen och Mogens.

Då slipper vi det
om han är tillräckligt förnärmad.

Kan det med prosten vara orsaken
till att din mor ringde till Kristen?

Jag undrar vad Kristen håller på med.

- Det har inte du med att göra.
-Jag har medansvar för banken.

- Kristen vet vad han gör.
-Tycker du det?

- Tänker du på hans äktenskap?
-Ja, det tänker jag också på.

- Han har haft dåligt omdöme förr.
-Bär vi inte lite av skulden?

För att han går från den ena
omöjliga relationen till den andra?

- Det är mest synd om Iben.
-Hon ville väl själv.

Hon har aldrig levt upp till det
man väntar sig av en gift kvinna.

Du mäter kvinnor efter en standard
precis som kläderna på fabriken-

-men några måste få lov
att vara annorlunda.

- Då ska de inte gifta sig.
-Nej...

- Han fick 30 dagar.
-Det är rätt åt honom för hans trams.

Han har fått lov
att ha hunden med sig i arresten.

- Och det där?
-En grisstek till fångvaktaren.

Nu får du åtminstone tid till dig själv.

Jag gör inget annat än att se till
att han får mat och rena kläder.

- Hur har han det?
-Det säger de inte.

- Nu har han gjort bägge delar.
-Då ska vi se vad matte har skickat.

Det finns väl också
ett ben till Kvik?

Varsågod, Kvik.

- Tur att du kan laga mat, Oline.
-Men "66" kan du inte lära henne.

Det gör inget. Han tjuven i nr 6,
han kan alla sorters Kortspel.

- Stambords-skaran har krympt.
-Det gör kåldolmarna också.

Tänk på Lauritz Jensen
som har krigsmakten i hälarna-

-och er vän
som försmäktar i fängelsehålan.

Det var som tusan.
Det har du prövat förr.

Man skulle tro
att han hade märkt korten.

Det är du som ska ge
och du ska minsann också betala.

Vill du inte ha en spånkorg
att blanda dem i?

Det hade du inte räknat med,
din gamle förbrytare.

Och där har vi Katrines tårta.
Det är det jag säger: Leve friheten!

- Vem är det?
-Det är jag.

Kvartetten spelar inte i kväll.

Men fiolen kom i alla fall.

Då kan du hjälpa mig med det här
när du ändå är här.

Du kan till och med
ta de flesta i fiollådan.

Jag vill skiljas.

Det här är outhärdligt.

Vad säger din fru?

Jag har inte sagt nåt
och hon struntar väl i vilket.

Det är inte med mig
du ska diskutera det.

Elisabeth,
alltihop var ett ston missförstånd.

Vårt förhållande var också kantat
av missförstånd.

Hur hade det gått
om vi hade gift oss?

Vi kunde prata med varandra.

Det är väl inte hennes fel
att ni inte har nåt att prata om.

Det är ett helvete.
All denna röra, bråket, oredan.

Huset är fullt
av hennes förskräckliga vänner.

- Och så svärföräldrarna.
-Det visste du i förväg.

- Jag var väl tokig.
-Det tror jag inte.

Du var bara desperat.
Och då gör män förhastade saker.

Och vad gör kvinnor?

De tänker kanske över det
en gång till.

Ja, du flyttade
i varje fall inte från stan.

Det borde jag kanske ha gjort.

Nu får vise hur många
som kan vara i fiollådan.

- Det är tio år sen vi träffades.
-Ja, det var en förfärlig historia.

Och nu är vi tio år äldre.

Du borde också ha län dig
att tänka dig för.

- Funderar du aldrig?
-Jo.

Bland annat på hur det är att vara gift.
Det lärde vi ju oss var lyckan.

Och vad är det i stället?
För de flesta.

Här arbetar ett judesvin

- Bankdirektören
-Tvätta bon den där vidrigheten.

Kan jag få polismästaren.
Jag ska tala med honom. Genast!

Säg att han kommer hit.

Det upptäcker han säkert.

Sitt ner, herr Stein.

Det där ute...jag är ledsen.
Det är ju på grund av mig.

- Ett sånt svineri.
-Det ska inte upprepas.

Jag finner mig inte i att nån smädar
mina medarbetare.

Jag kräver en vakt vid banken.
Det ska ni inte utsättas för igen.

I firman där min svärson arbetar
har de kastat sten på rutorna.

Om ni blir förolämpad igen ska ni
komma till mig. Överenskommet?

- Det var snällt av er.
-Genast Här eller där hemma.

Jag trodde
de kunde göra sånt på fabriken.

- Tänk att det finns såna tyger än.
-De har nog lagts undan till dottern.

Den lille snorungen
som kom till stan med grishandlaren.

- Han lär ha kommit ut igen.
-Det är ju snart bröllop.

Det ska hållas på Postgården.
För 62 personer.

Man skulle trott
att de hade plats nog i villan.

Om det blir utegångsförbud
kan de tillresande bo där.

Här är monogrammet
till alla sängkläderna.

Ellen Skjern Lamborg.

- Hej igen.
-Jaså, fågeln har sluppit ur buren.

Ingen lycka varar i evighet.
För tusan, du liknar en köttfri dag.

- Jag har gått ner 2,5 kilo.
-Har du saknat mig så mycket?

Marie sitter och syr hålsömn
var kväll till ditt barnbarn.

- Sånt har de i de finare kretsarna.
-Ja, det vet du väl allt om.

Får jag vara med på en skål
och gratulera er-

-till att ni har lämnat
den stinkande fängelsehålan?

Fången i nr 6
är fantastisk på att spela "66".

Han kommer hit om 14 dagar.

- Vad satt han inne för?
-Han är nån sons specialist.

På krogslagsmál.
Men bara när han ser tyskar.

Eller en svartabörshaj.
Annars är han from som ett lamm.

Det sägs att man kan få skjortor
hos Skjern den här veckan.

Då får du gå dit.
Jag sätter inte min fot i den affären.

Men skynda dig.

Skjortorna kommer först nästa vecka,
fröken Fernando Møhge.

Det var ju synd.

Men vi har just fått in ett par kappor.

Jag skulle behöva en till vintern.

Det är precis er storlek vi har kvar.
Om ni vill följa med...

- Hur kunde det ta så lång tid?
-De har först skjortor i nästa vecka.

- Vad är det där?
-En härlig kappa, nästan ren ull.

- Till vem?
-Till mig.

Jag har önskat mig
en ny kappa i många år.

Det finns en utmärkt
efter min avlidna hustru.

- Även om det är söndag så...
-Det finns te i vardagsrummet.

- Ska jag inte ta era ytterkläder?
-Nej tack, jag tror...

Misse, vilken överraskning.

Ja, det är länge sen.

Det är svårt att få tid,
för ni vet ju...

Sitt ner.
Det är nästan riktigt te.

Bara en kopp.
Det var ju inte för teet skull.

Det är kappan.
Den är ute i hallen.

Men nu ser jag ju
att den är för kon för er, fru Varnaes.

- Vilken kappa?
-Den som jag har köpt.

Det var annars en sån härlig kappa,
från dem där borta.

- Kan ni inte ha den själv?
-Frederik tycker inte om dem.

Han anser att det var Mads Skjern
som fick honom avskedad.

Ta en bulle. Man kan nästan
inte smaka att det är kornmjöl i.

Men ni ska ju ändå ha nåt på er.

- En kappa är ju högsta vinsten nu.
-Den kanske passar er?

Jag har just sytt om
två av fars rockar.

- Varför behåller ni den inte?
-Det är era egna pengar.

Frederik har en kappa hängande
efter sin fru.

Den vill han sälja för 50 kr.

- Vad kostade den andra?
-90 kr.

Dem säger Frederik
att jag kan kräva att få tillbaka.

Damen där borta
var annars så vänlig.

Men jag sparar naturligtvis 40 kr,
som Frederik säger.

Vad betalar magister Andersen
egentligen för att äta hos er?

Betalar?
Ett mal mat kan man alltid servera.

Vi kvinnor måste vara hjälpsamma.

Det vet ni säkert, fröken Friis,
från den gången ni...

Åh, förlåt. Det var inte meningen.

Det gör inget.

Frederik tycker att vi ska gifta oss
och då är det ju nåt annat.

Det sägs
att bankdirektör Skjerns fru-

-varken hjälper honom med mat
eller passar upp honom.

Misse, vad är det?

En och magister Andersens
förhållande har vi inte med att göra.

- Jag var ju så glad över kappan.
-Lämna inte tillbaka den då.

Nu har jag ju den andra
som jag har köpt av Frederik.

Det är visst bäst...
Han väntar där nere.

Adjö...och förlåt.

- Det var på tiden. Teet ska upp.
-Ja, ja.

Ni har en kopp på bordet.
Vem ska då ha den där?

- Det ska Siegmund.
-Är det han som håller vakt där ute?

Jag går själv upp med teet.

- Herregud, där går hon med kappan.
-Och den ryslige mannen.

- Nu när hon kunde ha det så bra.
-Hon saknade kanske en hustyrann.

- Är hon ofta här med honom?
-Inte oftare än vad som krävs.

Tack, Laura.

- Var det nåt?
-Jag finner mig inte i det längre.

- Fröken Hollenberg.
-Herregud, hon har ju kärlekssorg.

Igen?
-Det har hon inte mer.

Det är en av tyskarna
nerifrån trädgården.

Ska han sitta i mitt kök
ger jag mig av.

Tyskarna får vi finna oss i,
men i köket får de inte komma.

Där sitter han redan.
Frun kan själv se efter.

Hur får man ut en sån?

Om jag var du hade jag börjat
med fröken Hollenberg.

Vi hade ju räknat med
att hon skulle bli gift.

- Det blir hon kanske nu?
-Desto större anledning.

Tänk om tyskarna hämnas?

Säg att ni tänker klara er
utan hembiträde.

- Det gör vi ju inte. Klarar oss.
-Det kunde ni upptäcka efteråt.

Och henne tog jag
för att hon kom från en bra familj.

- Jag ser att ni vet det.
-Laura sa det.

- Säger man nåt om det på radion?
-Så viktigt är det väl inte.

- Vad är det ni pratar om?
-Fröken Hollenberg.

Tyskarna har anfallit armén
och det sägs att flera har stupat.

Hur kan tyskarna göra det?
Men regeringen då!

En del säger
att vi inte har nån regering längre.

- God morgon, Laura.
-God morgon.

- Hela gatan flaggar för bröllopet.
-Ulrik och Regitze ska dit.

- Fröken Hollenberg åkte kl 8.
-Utan att säga adjö?

Hon bussar väl inte tyskarna på oss?

- Det var inte därför hon hade brått.
-Varför då då?

- Det var för den nya cottoncoaten.
-Vad är det med den?

- Hon lät sy den av två lakan.
-Hon kunde väl ändå sagt adjö.

Jag har räknat våra lakan.
De två bästa fattas.

God morgon. Jag ska med
9.20-tåget till Köpenhamn.

Laura berättade att fröken
Hollenberg har stulit två lakan.

- Till "fält-madrassen"?
-Nej, till en cottoncoat.

Ska vi inte anmäla det? Hur får man
tag på lakan i dessa tider?

- Låt henne behålla dem.
-Stöld är fortfarande ett brott.

- Det är bäst jag räknar silvret.
-Den nya kommer först på måndag.

- Så fröken Hollenberg inget märker.
-Ska jag stryka Regitzes ljusblå?

Och vill ni borsta min mans frack?
Ulrik ska låna den.

- När kommer du hem?
-Vi avslutar med mat klockan tre.

Vi ska hinna hem
innan utegångsförbudet infaller.

Hallå där.
Frisören kommer om en halvtimme.

Danska kärleksdikter
Till Ellen - se sidan 250

Van skulle Ellen?
Jaså, ska vi äta frukost där?

Ja, för presenterna står i matsalen.

- Vem är alla rosorna från?
-De är från Ulrik Varnaes.

- Det har också kommit en bok.
-Vad har den grabben nu hittat på?

- Det är nåt som markerats.
-Vad då för nåt?

Det är nåt av Johannes Jørgensen.

"Bedrövad jag lyssnar och stirrar
en hasp för fönstret är satt"

"Det är som min allra käraste
dog denna natt."

- Herregud...
-Herregud, säger du?

Vad liknar det att göra henne
ledsen på bröllopsdagen?

- Jag vet inte.
-Vad då?

Hon blir bara ledsen
om hon inte är glad.

Vad menar du?
Det är hennes bröllopsdag.

Ja, just det. Jag tror att jag går upp
och pratar med henne.

Gudrun har ringt.
Hela stan flaggar!

Fattas bara.

Herregud, varför stryker du den?
Då går jag hellre i min underkjol.

- Gör det då.
-Nej, jag tar en av mors.

Det är fruns bästa nattlinne.
Ska du ha det på dig i kyrkan?

Nej, i natt.
Vi ska sova över på Postgården.

Hade du tänkt att vi skulle hem
innan utegångsförbudet infaller?

Ellens far har hyrt alla rummen.

Trots det kan du väl ta
ett av dina egna nattlinnen.

Havregrynskakor,
de smakar faktiskt mycket gott.

- Du ska väl titta på Ellens bröllop.
-Jag går för att se på dig och Ulrik.

- Det är en dam som vill tala med er.
-Det är grannfrun.

Jag måste ge mig av.
Ursäkta mig, jag går bakvägen.

Han gick
utan att ha balanserat huvudboken.

"Officiellt meddelande:"

"Efter att judarna på grund av
tyskfientlig verksamhet"

-"och moraliskt stöd
för terror- och sabotagehandlingar"-

-"som bidragit till skärpning
av situationen i Danmark"-

-" med de från tysk sida
vidtagna åtgärderna!

-"har blivit avskilda
från det offentliga livet"-

-"och hindrats från
att fortsätta förgifta atmosfären"-

-"kommer i enlighet med
den danska befolkningens önskan"-

-"frigivning att påbörjas
av internerade danska soldater."

- Har du inte cigaretter själv?
-Nej, var skulle jag fått dem ifrån?

- Den klär dig, fars frack.
-Kom nu, Ulrik.

- Van ska du i min klänning?
-Till bröllop. Bilen är här.

Jag höll på en halvtimme
med hennes ljusblå.

Det är tur
att hon snart ska på hushållsskola.

- Får jag ta Helle med till kyrkan?
-Ja, för all del.

- Det står konstiga saker i tidningen.
-Ja, och det mesta stämmer inte.

Men kungen hade i alla fall
en bra födelsedag.

Skynda dig, Laura,
annars får vi inga platser.

Grattis, Ellen och Mogens!

- Ellen.
-Jag ska bara...

- Ulrik...
-Kom, fru Lamborg.

Fru Lamborg,
javisst ja, det är jag.

- De ska fotograferas.
-Ulrik, vill du inte åka?

Han vill kanske hellre gå.

Vad duktig du är som ätit upp.
Nu blir det visst en kaka.

Två, ja, om du går snällt
och lägger dig.

- Är du inte på bröllopet?
-Det var tråkigt.

- Van ska du?
-Till Köpenhamn.

- Du kan väl äta med din mor.
-Nej tack!

Laura, jag kan äta nu
så att ni kan ge er av.

Ulrik...vad i hela världen...?
Du är ju på bröllop.

Inte nu.
Jag är på väg till Köpenhamn.

- Har det hänt nåt?
-Nej...inte precis.

- Jag går och lägger Helle.
-Ja tack, Laura.

Ulrik, vi kan väl äta tillsammans.
Din far kommer först senare.

Nej tack.

Var är det?
Du går från bröllopet...

- Du kan åtminstone berätta för mig...
-Vad då?

- Att jag inte vill fira din triumf?
-Min triumf...?

Det är inte bara Ellen Skjerns dag.
Det är din också! Du förstörde det.

- Det var väl inte fint nog?
-Vad har jag gjort?

Du har alltid fått igenom din vilja
på vår bekostnad.

- På vår...?
-På fars, Regitzes, min, Elisabeths.

Du har aldrig brytt dig om andra
än dig själv.

- Vill frun att jag stannar hemma?
-Nej, ni ska ju äta hos Agnes.

- Middagen då?
-Jag ska inte ha nåt.

Då sätter jag den i koklådan.

Har du glömt din nyckel,
Hans Christian?

- Vem är det? Är det du, Ulrik?
-Det är Stein.

- Skrämde jag er?
-Nej, varsågod och kom in.

- Porten var öppen.
-Ja, tills min man kommer hem.

Jag trodde bankdirektören var här.
Annars hade jag inte besvärat.

Han kommer snart.
Vill ni lägga er rock?

- Varsågod och stig in.
-Tack.

- Varsågod.
-Tack. Jag har gått sen halv ett.

- Varför det?
-Tyskarna var efter mig.

Men, herr Stein...herregud!

Min svärson ringde.
Överrabbinen hade fått en vink.

- Vad sa er svärson?
-Han ville vi skulle åka till Sverige.

- Varför stannade ni då?
-Jag trodde inte det kunde ske här.

- Jag har ju alltid skött mig själv.
-När man vet hurdana de är...

Jag ville tänka över det, ansvaret är
ju mitt när bankdirektören är borta.

Hur kan sånt här hända?
Ni är ju dansk medborgare.

Jag vill inte oroa er, fru Varnaes.

Var har ni varit
sen ni lämnade banken?

I parken, bland annat.
Jag ville vänta tills det blev mörkt.

Och ni har inte ätit?
Jag ska också äta lite.

Och jag tycker inte om att äta ensam.

Matsalen är iskall...
Har ni nåt emot att äta i köket?

Inte alls, fru Varnaes.

Min man och jag sitter då och då
i köket. Här är i alla fall varmt.

Tack.
Det är ett ston hus att värma upp.

Vi använder bara vardagsrummet,
utom när vi har gäster.

När jag försökte gömma mig
var jag på kyrkogården också.

- Jag hörde att det pågick ett bröllop.
-Ja, Ellen Skjerns.

Medan klockorna ringde
stod era rum klara för min inre syn.

Förra gången jag var här
var när ni blev gift.

Men bröllopet hölls ju på Fyn?

Den gamla frun hade bjudit in
personalen så vi kunde se gåvorna.

De stod i matsalen.
Det serverades snittar och te.

Det var en stor dag för min fru.
Hon följde ju med i er familj.

Vi måste ha varit på bröllopsresa.

Den gamla fru Varnaes
visade oss bröllopsfotografiet.

- När dog er fru?
-Till jul är det sex år sen.

Har ni känt er mycket ensam?

Jag hade ju mitt arbete. Jag har
alltid uppskattat er man mycket.

Tänk om han inte hinner hem
innan utegångsförbudet infaller.

Jag måste ge mig av innan dess,
om ni vill ge er man besked.

Jag kan inte låta er gå utan vidare.

Ni ska inte ta nån risk för min skull.

- Vad riskerar jag?
-De spränger folks hus i luften.

De har sparkat på allt
i min lägenhet.

Desto större anledning för er
att stanna här.

Det är nog Laura eller min man,
men det är bäst ni går upp.

- Är det du, Hans Christian?
-Det är Daniel.

Jag trodde att Laura var här.

Jag trodde det var min man.
Är du inte på bröllopet?

- Jag ville försöka få tag i Ulrik.
-Ulrik... Han har åkt till Köpenhamn.

Herr Stein,
det är bara Daniel Skjern.

Det är herr Stein från banken.
Vi väntar på min man.

Det är väl bäst jag går då.
Det var synd det med Ulrik.

- Men adjö då.
-Adjö.

Daniel. Du ska inte berätta för nån
att du har sett herr Stein här.

- Men herr Stein arbetar ju i banken.
-Nu är jag efterlyst av tyskarna.

- Varför det?
-För att jag är jude.

Det är det aldrig nån i Korsbaek
som har tänkt på.

Spelreglerna för Korsbaek
har satts ur funktion.

Min man vet kanske
vad vi kan skicka herr Stein.

Min mormor på Korsbaek Huse
har ofta haft folk boende.

Din mormor är väl på bröllop.

Jag vet var nyckeln hänger.

Det är långt ut till din mormor.
Om jag bara fick tag på dr Hansen...

Tyskarna lyssnar via telefonstationen.

Jag kan inte kräva
att ni ska ta nån risk för min skull.

- Morfars grisbil står på gården.
-Skjerns gård är väl låst.

Den kan öppnas inifrån
och jag kan hoppa över staketet.

- I frack?
-Ni ska inte göra er nåt besvär.

Jag kan inte köra bil.

Och min morfar är på bröllop.
Jag kan elda upp generatorn.

Jag kan köra.

Det finns inga tyskar
på den här sidan om Algade.

- Fungerar generatorn?
-Ja.

Nyckeln hänger under takskägget
precis vid gaveln.

Daniel.

- Helle är helt ensam.
-Jag lovar att sitta hos henne.

Nu måste vi snart vara framme.

Det är så overkligt.
Ni sitter här i en grisbil...för min skull.

Ja, ja, lilla hunden,
vi ska bara ha tak över huvudet.

Den är nog van vid lite av varje.

En minut i åtta!
Vi hann innan utegångsförbudet inföll.

Har du väntat? Jag har sprungit
hela vägen från stationen.

- Daniel? Är du ihop med Ulrik?
-Nej, jag ser efter Helle.

- Men min fru då?
-Hon har kön med herr Stein.

- Kört...i vad då?
-I morfars grisbil.

- Förlåt Vill du också ha en?
-Ja tack.

- Vi väntade på er.
-Tågen stod stilla i fyra timmar.

Vi blev visiterade
på Köpenhamns centralstation.

För att de jagar judar.

Här läser man tydligen Hans Kirk...
"Daglejerne".

- Det är nog mormodern.
-Jag fick aldrig tid att läsa den.

Nu har ni ju natten på er.

Allt det här
kunde jag ha förskonat er från.

- Det har ju inte hänt mig nåt.
-Och de som bor här, vad säger de?

Och att ni ska sitta
rakt upp och nertill i morgon bitti.

Vem säger att jag inte kan lägga mig?
Här är ju rent och fint.

Hur i helvete har den hamnat här?

- Det kommer nån.
-Det är kanske Vårt värdfolk.

Är du där, din rackare?

- Hur...?
-Ni får ursäkta, men Daniel...

Jag trodde
att bilen hade kön hit av sig själv.

Det är kamrer Stein
från Korsbaeks bank.

- Jag vet vem herr Stein är.
-Och det hela handlar om herr Stein?

- Daniel ansåg att det gick för sig.
-Det är klan att det gick för sig.

Jag vill ju helst inte
försätta er i nån knipa.

Efter historien med bilderna
är det ingen som misstänker oss.

Ni är inte den första karln
mor har haft i huset.

- Körde ni bilen utan problem?
-Det var fru Varnaes.

Det var som tusan.

Då vet vi var vi kan få tag på
en chaufför till gristransporterna.

En kopp kaffe kan ni behöva.
Det finns en böna i.

Jag förlåter aldrig mig själv
att jag gick på det där mötet.

- Det hände ju inget.
-Och Stein vad sa han?

Han hälsade och bad om ursäkt för
att huvudboken inte blev balanserad.

- Är det nåt jag kan göra?
-De säger att de sköter om det.

-"De"? Vilka är de?
-Det är det ingen som säger.

Nu är den här.

Jag har blivit upphöjd till läkare...
- God dag.

Och ni har sjunkit till
att heta Hansen.

Lite kläder från er grannfru.
Och några smycken.

- När ska vi köra?
-Nu, om ni ska över i kväll.

Ja, förr eller senare
skulle vi ju träffas.

Jag är mycket tacksam mot er.

Här är pengarna. Mannen i båten
ska ha 2000 danska kronor.

Resten behöver ni i Sverige.
De är i pund. Kuverten är märkta.

- Var har ni fått tag på pund?
-Vi har ju bägge bankkontakter.

Får jag be er om ännu en tjänst?

- Om det står i min makt.
-Att underrätta min direktör.

- Ja.
-Tack.

Det var en sak till...

Det är vuxna, gifta människor.
Hur kan de föra sånt liv?

Det finns olika sätt att överleva på.

- Det hörs långt ner i trädgården.
-Då kan tyskarna ta sig en svängom.

Bevare mig väl!

Vi fattades precis en kavaljer.

Iben!
Herrn i huset har kommit hem.

- Vem var det vid porten?
-Direktören för den nya banken.

- Kristen Skjern?
-Han vill kanske ursäkta bråket.

God kväll.
Jag borde ha telefonerat.

- Det rör sig om herr Stein.
-Vill ni inte komma in?

- Är han...?
-Han är på väg över.

- Till Sverige?
-Ja, han är där kanske redan.

Jag såg honom gå ombord.
Ett par timmars bilväg härifrån.

Det betydde mycket för honom
att ni underrättades snarast.

- Vill du inte sitta ner?
-Det borde jag ha föreslagit.

Det var en sak till. Det här
bad han mig ge er, med tack.

Den är från Ryssland.
Den var med på flykten från Kiev.

Det var förra gången.

Vad är det, Maude?

Det kan jag inte
sätta ord på, Hans Christian.