Original subtitles

–Luktar det alltid så här? –Ja, ja. Man vänjer sig.

Du hade anmält förut, du?

Många gånger. Ni har inte jättebråttom hit.

–Fast nu är vi så många som vi är. –Jag vet.

Det är som med oss. Ingen vill ha våra jobb heller längre.

Folk ska tycka en massa: "Jag tycker si, jag känner så."

Jo tack, men dina åsikter mättar inga magar.

De mår bra av att vara så här...inklämda?

Det är för att de ska få äta ifred.

Hej! Hej.

–Äter du fläsk? –Ja. Jag bor ju ändå i Skåne.

Jag följer lagen. Åk över bron, så får ni se grisar som har det dåligt.

Ännu värre är det nere på kontinenten. Mina grisar har det bra.

–Hur vet du att de har varit här? –Du ser ju.

Oftast filmar de bara och skickar till några nyheter. De sväljer betet.

Opartiska? Jovisst.

Verket har fått igenom att olaga intrång gäller för gårdsplan.

Jag hade gärna sett både längre och hårdare straff.

–Vad fan...! –Hur går det?

Här är inte längre ett obestämt hål.

Och det lär finnas vatten och en ny kaffemaskin i köket.

–Bajamajorna, då? –Just det.

Så fort vi är klara med dem, får du dem.

Men du, Dani, skit i dem nu.

–Sånt jävla pappaskämt! –Nej, nu går vi vidare.

Ockupationen på Beijerskajen går numera under namnet Mopaz.

Vad sa du att de hette? Muppas?

Mopaz: Malmös organiserade protest, polisfri och autonom zon.

Fastighetsägaren befinner sig utomlands och är dömd–

–så intresset för att blanda in myndigheterna är iskallt.

Där har vi fått direktiv om ett defensivt förhållningssätt.

Det gäller alla som rör sig i och omkring byggnaden.

Hallå, lyssna! Jag lovar att ingenting blir bättre–

–av att vi infriar deras förutfattade meningar om oss och vår verksamhet.

Ökad aktivitet bland djurrättsaktivisterna.

Även om det är en försvinnande liten del av den här rörelsen–

–som Säpo klassar som farlig och våldsbenägen–

–så kan tonläget bli uppskruvat. Så vi kör samma taktik som med Mopaz.

Nu vill jag hälsa Fanny välkommen tillbaka till bilarna.

–Känns det bra? –Toppen. Jag har verkligen längtat.

–Jesse, du har besök här ute. –Jaha.

–Varsågod! –Vad då, till mig? Jaså? Jaha.

Du tycker väl om marsipan? Det är ju inte alla som gör det.

Jodå. Jag vet inte om jag har för- tjänat det. Jag får väl dela med mig.

Varför blev jag avskild?

Jag tänker... Det var ju bara en råtta.

Osmond. Häng inte upp dig så mycket på råttan.

Det var ju en sammantagen bedömning som baserades bland annat på–

–att du underkänts två gånger redan i Helsingborg.

Ja nej, jag fattar.

Jag förstår.

–Vad då? –Det måste kännas obekvämt för dig.

–Nej då, det är ingenting. –Det här samtalet är en viktig del...

...i min fortsatta utveckling.

Jag måste bli en bättre lyssnare. Mer lyhörd, mer inkännande.

Även om jag inte kan bli det som polis.

Det finns ju en massa andra jobb.

Ja, naturligtvis. Det är bara det att jag inte har hunnit överväga dem–

–eftersom jag inte har velat bli nåt annat.

Men det är väldigt viktigt för mig att du inte känner dåligt samvete.

Nej. Fast det gör jag inte heller.

Päls är mord! Skinn är mord! Kött är mord!

Okej, okej! Hej! Låt henne passera.

Hallå! Hör du inte vad jag säger? Vi har pratat om det här med er förut.

Vi har i alla fall pratat med massa andra som delar era värderingar.

–Hej, hej, hej! Släpp förbi henne! –Du är snäll och backar?

–Muuu! –Mu på dig också.

Ni får vara här, men ni måste låta folk gå förbi och gå in i butiken.

Uppfattat?

Flytta på er, era kuklösa jävla idiotjävlar!

–Gå in igen! –Varför då? Det är min butik!

–Varför visar inte du ditt ansikte?! –Djurmördare! Djurmördare!

–Amorina mördar djur! –Amorina mördar djur!

Säljer jag nåt som är förbjudet? Nej. De får gnälla hos politikerna.

Jag orkar inte mer! Jag orkar inte mer!

–Era jävla idiotjävlar! –Nej, nej!

–Du måste lugna ner dig. –Men ni gör ju ingenting!

–Lugna ner dig nu! –Hjälp mig, då!

Amorina mördar djur! Amorina mördar djur!

–Du behöver inte den, du hörs ändå. –Jag kommer att använda den flitigt.

Fram tills jag fått svar på frågan om vem som gett människan rätten–

–att göra kläder av andra levande varelser. – Fattar?

Är bootsen i skinn? Tänk om man gjorde boots av polisgrisar.

Jag gissar att det är ko, inte gris.

Du är en äcklig, äcklig, äcklig, äcklig, äcklig, äcklig jävla mördare.

Du kan inga andra adjektiv?

Äcklig, äcklig, äcklig, äcklig, äcklig, äcklig, äcklig, äcklig...

Du, Fanny? Jag går in och hämtar henne, så stannar du här.

Okej.

Det är ingen höjdare att komma tillbaka och så är däcken uppskurna.

–Okej. Ja. –Alltså, när...

När folk...när män glor så där, får jag liksom känslan av...

Jag får en känsla av att det är typ...tänk om det är de som...

Jag fattar att det inte är de–

–men jag tänker ändå, eftersom jag inte vet vilka de var...

Jag är inte alls med. Vad?

Alltså, de som var hemma hos mig.

De som misshandlade mig.

–Hemma hos dig? –Ja. Du visste inte det?

Men du... Men fan glöm det. Jag kommer snart.

Hallå!

Hej!

Kan ni ställa er lite längre bort? Barnen blir jätterädda när de ser er.

Vi har lovat att Mopaz ska kännas chill för alla besökare. Polisfritt.

Ja. Alltså, vi kan absolut ställa oss lite längre bort.

Men era grannar har klagat på att det luktar cannabis härifrån.

Även om ni har hittat några juridiska kryphål vad gäller byggnaden–

–så är det olagligt att bruka, inneha och att vara påverkad av narkotika.

Vilken framgångssaga, va? Precis som allt annat i er verksamhet.

Ja, ja... Nej, men vi står där borta då.

–Så att ni vet var vi är. –Det betyder mycket att ni lyssnar.

–Hörni, vi backar. –Hej då, alla små poliser.

Magnus?

–Känner ni inte lukten? –Vad då?

Fy fan, vad äckligt. Det luktar skit.

–Du? –Nej.

Nej, men för helvete! Är det inte typiskt att de inte kan plocka upp?

Är det nån som har...?

–65-1320 från 6-0. Kom. –Lyssnar från Muppas.

Styr mot Strandbacken 7. Djurrätts- aktivister trakasserar bonden där.

–Så jävla äckligt! –Måste du...?

Penna?

–Ja, det är en skitdag. –Du kan inte gå in så i bilen!

Allt ditt snack om att du älskar dem så jävla mycket!

Om du älskar dina grisar, varför skickar du inte dina barn till slakt?

–Skäms du inte, ditt jävla äckel?! –Backa.

Om du älskar dina grisar, varför skickar du inte dina barn till slakt?

Om du älskar dina grisar, varför skickar du inte dina barn till slakt?

–Hej! Hur länge har de stått här? –Minst en timme.

De får inte vara på gårdsplanen. Jag vågar inte gå härifrån.

Grisarna blir jättestressade. Hon där i mitten är värst.

–Äcklig är vad du är! Kött är mord! –Dra härifrån, säger jag!

–Ta det lite lugnt, sa jag. –Hörni! Sara heter jag.

–Jag vill att ni går härifrån. –Vi kommer inte att flytta.

–Ni skrämmer hans familj. –Har nån frågat grisarna hur de mår?

–Enligt honom mår de jättebra. –Och enligt mig mår hans barn bra.

Gör som jag säger nu. Bara gå härifrån.

Om du älskar dina grisar, varför skickar du inte dina barn till slakt?

Kött är mord! Fattar du inte det, din jävla idiot?!

Så jävla äcklig! Din jävla djurmördare!

–Du får inte vara här! –Släpp mig!

Lugna dig!

Vi går inte förrän ni slutar mörda oskyldiga individer!

Backa undan, sa jag!

Jag måste hålla i dig när du beter dig så här.

Hur fan kan du låta detta ske?! Släpp, du är inte min fucking mamma!

Titta! Ska du inte titta?

Ser du hur rädda de är?

Och då har de hela livet varit inlåsta i en dödsfabrik.

De får aldrig gå ut. Inte se himlen, inte springa runt.

Inte göra sånt som vanliga grisar gör.

Man tror kanske att man ska vänja sig när man ser sånt här så mycket–

–men jag kommer aldrig att göra det.

–Såg du deras ögon? –Ja, det gjorde jag.

Såg du hur vakna de är?

De är lika smarta som femåringar, och jag gissar att du skulle bry dig...

–...om det var småbarn där inne. –Ja, men nu är det grisar.

Och i Sverige får man föda upp grisar för att ha som mat.

Det är helt lagligt.

För inte så längesen var det lagligt att slå sina barn och våldta sin fru.

–Hur gammal är du? –Jag fyller 16 i april.

Perfekt. Då får du rösta i nästa val.

Rösta på ett parti som vill djurens bästa. Det är det bästa sättet.

Använda de demokratiska vägarna för att nå en förändring.

Eller hur? Är inte det bäst?

Om man tänker lite längre, så i dag är det faktiskt straffbart–

–att våldta sin fru och slå sina barn.

Ja, då var taxin framme då.

Förra gången körde de mig till Svinarp.

Väldigt kul. Det här blir väl ändå bättre.

Tack.

Ta hand om dig!

Nej, jag hittar ingenting om femåringar här.

–Men de verkar smartare än hundar. –Det säger inte så mycket.

Den enda hund jag känner är pappas hund Boris. Alla är smartare än han.

Nummer 17, med fläsk. Tack.

–Hej, hej! –Hej.

–Vad vill ni ha? –Jag skulle vilja ha...

–Går det att få 13, vegetarisk? –Nummer 13 med tofu. Funkar det?

–Och du? –Jag ska inte ha nåt.

Jobbar Amy i dag?

–Vem? –Amy, Kims kompis. Är hon här?

Jag känner varken nån Amy eller Kim. Ska du ha nåt? Annars tar jag nästa.

–Du känner visst en Amy och en Kim. –Nästa!

Tjena! Ja, det var kycklingen? Tack. Ha en bra dag.

Kim var hon som...jag hjälpte där i branden.

–På gatan där när du och jag... –Jaha.

Hon jobbade här. Och jag var här bara några dagar efteråt och såg henne.

Hela hennes arm var fortfarande...

Först blir jag bara så jävla förbannad.

Det går över i en känsla av att jag måste hjälpa henne på nåt sätt.

Hjälpa och hjälpa, jag säger inte att jag är nån jävla...

Det är inte rimligt att man ska stå i ett hundragradigt kök–

–med en gigantisk vätskande brännskada på armen.

Så jag börjar prata med henne och hjälper henne till akuten.

Jag åker hit och hämtar hennes grejer från den där jävla jönsen där inne.

Du vet, allt gick kanske inte helt...hundra till så.

Nähä?

Men jag betalade för hennes hotellrum och köpte en flygbiljett–

–för hon ville åka hem till sina föräldrar.

Det kanske inte var helt genomtänkt alltsammans.

Men hennes syster dog i branden. Hon var en av de 39.

Jag minns inte när hon berättade. Hon pratar knappt nån engelska.

Amy pratar svenska, så det är vi som...

Men nu verkar de försvunna båda två, så att...

Vad fint gjort.

Man hoppas ju att man har gjort nåt rätt i alla fall.

Men jag hade aldrig gjort nåt sånt här om det inte vore för dig.

Du har liksom...

Jag vet inte när det hände, men du har gjort mig till en bättre person.

Även efter att du dumpat mig.

Mm.

Det var Kim i alla fall.

Vad är det här egentligen?

–Tofu...! –Jag har inte en jävla aning.

–Säkert nåt skit med det också. –Ja, antagligen.

–Perfekt. Tack! –Vänta, så ska jag...

Nu är det middag. Hörni, skulle inte ni ha dukat?

–Siri? Skulle inte du ha dukat? –Men det är ju pizza.

–Molly, Alice. Det är mat. –Är det du som ska ha capricciosa?

Är det ingen som hör nåt i det här huset? Molly! Alice!

–Vem hade beställt capricciosa? –Jag.

Vet du vad det här är är? Skrubbat gristryne.

–Sluta nu, låt henne bara få äta. –Pappa, kan vi skaffa hund?

Har vi inte pratat färdigt om det? Det blir ingen hund.

Snälla, alla har ju hund. Marimba har en hund.

Perfekt, då kan du ju vara med den.

Ursäkta.

–Ja hej, det var Jens. –Fanny: Det är nån utanför min dörr.

Har du ringt till Bops?

Nej, jag förstår.

Nej, nej, nej, det är ingen fara. Jag lovar. Jag kommer, okej.

Jag måste tyvärr sticka, så ni får äta färdigt själva.

–Pappa...! –Jag vet, gumman.

Ta lite glass efteråt. Det finns en tub med chokladsås vid kylskåpet.

Jag är bara borta en kort stund. – Siri, du får ha koll. Du får 200.

–300. –200!

Jag vet inte varför jag ringde. Det är så oschyst att lasta allt på dig.

Bops säger att jag inte ska oroa mig. Lite hot på Facebook ska man tåla.

Men när de står utanför min fucking dörr, jag vet inte vad jag ska göra!

Jag vet inte varför jag var en sån mes.

De tog i min dörr, och jag såg hand- taget röra sig. Då ringde jag dig.

–Det var kanske dumt. –Nej.

–Förlåt. –Nej. Kom, kom.

Om Bops säger att det är okej, så är det säkert det. Du måste lita på dem.

Mm.

–Tycker du att jag är fånig? –Nej. Nej, det gör jag inte.

Vill du lukta? Visst luktar det gott? Nejlika.

Morfar pratade alltid om de där.

Jag tror faktiskt att de är graverade också.

Ja, titta. Ja, ja, nu är inte min polska vad den borde vara.

Jag skulle gärna behålla nåt av det där om det är okej.

Eftersom du ändå skiter i all judaica så tänker jag att det...

Det skulle vara fint att ha ett minne.

Kan du inte säga vad det är du vill säga i stället?

Jag hör ju på din underton. Säg vad det är du vill säga i stället.

Varför skaffade du mig när du bara bryr dig om ditt jobb och dig själv?

Du lämnade mig när jag var 15.

–Hör du vad jag säger? Jag var 15 år. –Det har gått bra för dig ändå.

Ja, på nåt jävla sätt har vi ju kommit överens om att du ska tro det.

Men jag gör inte det. Jag klarar ingenting.

Jag klarar inte av att... Jag klarar knappt av att gå till jobbet.

Jag känner mig helt frånkopplad från verkligheten–

–jag klarar inte av att ha några nära relationer...

Jag känner mig helt så här...

...helt ur balans, jag är arg hela tiden.

Jag har... Jag är rädd.

Jag har... Jag hade en sån totalkollaps för ett tag sen–

–när jag låg i en hög, kunde inte andas och trodde att jag skulle dö.

Och så frågade läkaren mig hur länge jag har känt så, den här liksom...

...känslan av att liksom inte riktigt...

Och den här stressen, eller vad fan han kallade det...

Då svarade jag: "Jag vet inte. Jag har väl känt så sen jag var 15."

Kanske ännu längre. Vad fan vet jag?

Jag sa det till min terapeut. Hon tyckte att jag skulle prata med dig.

Ja.

Så här i alla fall...

Den här högen var tänkt att gå till Myrorna.

Vill du ha nåt, så kan du ta det. Du kan ta alltihop om du vill, Leah.

Jag måste tyvärr gå nu.

Vi lämnade inte dig ensam, Leah. Du hade faktiskt Jurek.

–Hallå. –Ja, och var fan har du varit?

–Men lilla vän, vad har hänt? –Jag har ringt dig typ tusen gånger.

–Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. –Varför svarade du inte?

Det var en grej på jobbet bara. – Berätta, vad hände?

–Chokladsåsen stod inte där du sa. –Den stod i skåpet ovanför kylen.

Jag ramlade när jag skulle ta den.

Hon skrek så högt att jag trodde hon hade brutit allt.

Sen blev det helt tyst, och det var jätteläskigt.

–Stäng av, är du snäll. –Varför svarade du inte?

Snälla Alice, stäng av den där.

Gör det ont? Ja. Fy.

Men pappa, nu måste jag verkligen få en hund.

Ja, den är avställd.

–Hallå, ja. –Hej, hej.

–Bilen har varit avställd sen 5 maj. –Det är inte min.

–Vems bil är det, då? –Jag vet inte.

Kniv.

–Då kör vi en husis. –Det är en nagelpetare.

Har du nåt på dig eller i bilen som du inte ska ha där?

–Vad är det här, då? –Det vet jag inte.

Det är mobiler. Den här drickan är inte din heller?

–Eget bruk, jag är törstig. –Hungrig också.

–Backa. Backa! –Trodde de här mupparna käkade svamp.

Vad har du mer? Hoppsan hejsan. Du kör runt med ett helt snabbköp.

Det är smart. Smidigt och så.

Nej, för i helvetes jävla...

–Vad är det för nåt? –Jag orkar inte.

–Vadå? Vadå, är det? –Nä. Nä...!

–Jag vet inte riktigt hur fan... –Hej, lille plutt.

Jesse, kolla...!

Mina ungar tjatar hål i huvudet på mig.

Var glad att du inte har barn, för då hade du gått hem med hela lådan.

–Hallå. Bra att du kunde komma. –Jag var på ett framfall ganska nära.

–Är du rabiesvaccinerad? –Nej, det är jag inte.

Då skulle jag lägga ner valpen om jag var som du.

Oj, förlåt.

Vad gör ni med dem?

Det är Jordbruksverket som bestämmer. Men jag skulle gissa avlivning.

–Det är ganska brutalt. –Jag ska säga vad som är brutalt.

Folk som vill ha en gullig valp men inte betalar vad det kostar.

Dvärgbandmask är också brutalt. Och rabies. Tvätta händerna. Hej på er.

Nej...!

Nej, men vad fan!

Skojar du med mig? Fuck!

–Hallå, hallå. –Hej. Tjena. Eh...

Jag satt och skrev världens längsta förhör, och så...

Och så glömde jag spara. Så jävla dumt.

–Fuck, alltså, jag orkar inte. –Vad är det du inte orkar?

Jag vet att man blir vilsen när ens...mamma dör liksom, men...

...hur länge, det... Det är det ingen som säger nåt om.

–Har du lust att göra mig en tjänst? –Absolut.

–Herregud. –Fan, vad jag älskar det här stället.

–Brukar du komma hit ofta, eller? –Väldigt sällan. Minns inte senast.

–Har ni bestämt er här? –Ja. En alkoholfri öl.

Och en till sån där.

Shit, du är helt galen. Fan, jag är redan snurrig på den där första.

Så bra. Ibland behöver livet lite snurr.

–Danijela, visst är du serb? –Ja, det stämmer.

Fan, vad kul. Tog du det på näsan? Alla tar det på näsan.

Försöker du supa mig under bordet, eller? Allvarligt talat.

Du är väl en vuxen människa, Danijela.

Åh, det är sån Xanté!

Skål!

Fan, vad fint att jag fick följa med.

Men allvarligt talat, ni är så jävla gulliga och roliga och söta och...

Det är precis vad jag behövde.

–Lite snurr. –Ja, lite snurr.

Ja...

Det här var ju inte bra.

–Nej... –Det är jättedåligt, ju.

Åh, gud.

–Berätta nåt hemskt om dig själv. –Nåt hemskt?

Så att jag kan tycka lite mindre om dig.

En gång så...

...slog jag min mamma blodig med en cykelpump.

–Allvarligt? –Ja.

Okej.

–Du vet att jag har anmälningsplikt. –Jag tror att det är preskriberat.

–Vilken tur. –Vilken tur.

/DÖRRKLOCKAN/

–Det kan vara nåt av barnen. –Du skämtar? Jesse!

De ska vara hos Malin hela veckan.

–Du skämtar? –Nej. Ibland kommer de bara.

–Har du berättat för nån var du är? –Bops vill veta var jag är.

–Hallå? –Larma. Larma nu. /DÖRRKNACKNING/

–Ja, ja. Hallå. Vem är det? –Osmond. Kan du öppna, eller?

Hej!

–Så. –Tack.

Jag vill bara säga att jag respekterar ditt privatliv–

–men jag känner ändå att det är viktigt för oss om vi får ett avslut.

Jag kan prata med dig igen, Osmond–

–men det får vara sista gången nu. Okej?

Behöver du mer, får du söka hjälp nån annanstans. Det är inte mitt ansvar.

Jag måste förstå varför du underkände mig.

Råttor är skadedjur, Jesse. Vi dödar miljontals råttor varje år.

–Ja. –Ja.

Har du nån anhörig som jag kan ringa som kan komma och hämta dig här?

För jag tror inte att du mår så bra just nu.

Så det är därför du har avskilt mig. För att du tror att jag mår dåligt?

Är du nån psykolog? Du är fan inte nån psykolog.

Du är ett yttre befäl, du vet fan ingenting!

Jag kommer att gå till facket och berätta att du saknar kompetens.

–Du kan inte bedöma min tjänstgöring. –Sätt dig ner.

–Kan du sätta dig ner igen? –Hör du vad jag säger?

–Kan du inte bara sätta dig? –Jag ska gå till facket!

Sätt dig ner nu! Du. Ner. Ta det lugnt.

Osmond?

Vad fan är det här?

Så det är därför du behåller henne och inte mig. Är det så simpelt?

Jag är så jävla trött på folk som tänker med underlivet!

Jag är klar med min aspirant, jag är polis nu.

Du med dina tårar och din fackla. Du är en skam för polisen.

–Det är pinsamt! –Det räcker nu!

–Backa. Det räcker! –Slå mig, då.

–Osmond, vad håller du på med? –Slå mig, då. Jag är en liten råtta.

Vågar du inte slå mig? Slå mig då i huvudet!

Jag vill att du slår mig, för helvete! Slå mig!

Polis!

Polis!

–Sluta göra motstånd! –Ser du inte? Vad fuck?!

–Vi tar ut honom i en bil. –Gör det.

Äckliga jävla gris. Ser du vem som är i köket här?

Vad sa du?

–Hallå, hallå. –Hej.

–Åh! Bullar? –Ja. Hembakat.

–Varsågod. Det är jag som har bakat. –Mmm!

–Visst var de goda? –Goda.

Jag tar två.

Hej på er.

–Vet du att hon har haft cancer? –Ja.

Var har du hört det ifrån?

Jag vet det bara.

Jag tror inte att hon vill prata om det med folk och så där.

Aha!

–Nä, nä, nä! –För sent.

–Du får nöja dig med en. –Ge mig.

Det är du och det där är jag och där är mamma.

Hon ligger på sängen.

–Känns det okej att sova här i kväll? –Ja.

Vad bra.

–Nu är din klänning klar. –Den blev SÅ fin.

Vi sätter upp den på väggen.

Gullunge!

/DÖRRKNACKNING/

Hej.

Jag ville lämna det på jobbet.

Men du var inte där, och du kanske vill ha de där nu.

Mm.

Jag tror så här, att om jag ska försöka koka ner det...

...så är det att jag egentligen inte vet vem du är.

–Vem vill du att jag ska vara? –Så kan du ju inte säga.

Jag vill ju veta vem som är här inne, och jag vet inte det.

Du visar ju inte det.

Du är alltid: "Jag är så stark, jag klarar allt."

Du är så himla perfekt hela tiden.

Det är svårt att ta vettig plats–

–hos nån som verkligen inte behöver nån annan än sig själv.

Jag frågar igen: Vem vill du att jag ska vara?

–Jag vill att du ska vara dig själv. –Vill du det?

–Självklart. –Vem är det, då?

Jag har varit den du vill att jag ska vara: din perfekta partner–

–ditt godhetsalibi, din sexgud från Mellanöstern, din stand-in för Gud.

Du har inte brytt dig om vem jag är, bara den du vill att jag ska vara.

Sluta, det är inte sant.

Jag har försökt och försökt, men du bara knuffar bort mig hela tiden.

Det är väldigt svårt att känna att du tycker att jag är hemsk.

Det är inte jag som tänker så, det är du.

Du ligger med min kollega, så att det inte finns nåt tvivel för nån av oss.

Det var inte meningen.

–Du gjorde det, eller hur? –Ja.

Men jag är inte sån egentligen.

Jag har sjukt dåligt samvete, så du kan inte påstå eller tro nåt annat.

–Åh! Sara, du är vad du gör. –Ja.

–Du är vad du gör. –Då är jag så, då. Då är det så.

Jag har varit...vilsen...tror jag.

Jag har liksom inte kunnat hitta fram till den som jag är egentligen.

–Den där riktiga Sara som... –Snälla Sara, släpp det där.

Man är sina handlingar, inget annat har nån betydelse.

Försök inte med: "Jag är egentligen snäll, det här är inte vem jag är."

Man gör som man gör för att man lärt sig att man måste göra så.

Ja, då är det väl nåt väldigt fel på mig då.

–Du var otrogen. Punkt. –Ja, jag vet det.

Förlåt.

Ja, egentligen är det rätt skit samma faktiskt.

Det skulle ha tagit slut i alla fall.

Ja.

Från 6-0. Prio ett. Strandbacken 7.

Aktivister har stormat en grisgård. Man får inte kontakt med ägaren.

Så i nuläget utgår vi från en gisslan/offersituation. Klart slut.

Släpp dem, fokusera på gisslan. Jag följer med Sara. Ni tar baksidan.

Första stallet klart. Kom.

Vi är från polisen. Hur mår du?

Majken!

–Majken, lägg ner vapnet! –Lägg ner vapnet!

–Snälla Majken, lägg ner vapnet! –Jag vill inte att ni ska vara här.

–Lägg ner den där nu! –Nej! Gå!

Så här dör hans grisar!

–Lägg ner vapnet! –Nej!

Du kan stanna, men de andra ska gå ut.

De andra ska gå ut.

De måste gå ut!

Okej, jag stannar.

–Har du en mobil? –Ja.

–Filma! –Varför ska jag filma?

–Varför ska jag filma? –Filma!

Om jag filmar, då vill jag att du tar bort den där från hans huvud.

Bra.

Vi har en bekräftad gisslansituation. Jag vill ha ambulans till brytpunkt.

Hej, jag heter Majken.

Jag vill inte göra det här, för alla varelser förtjänar att leva.

Men jag vill få folk att lyssna på riktigt nån gång.

–Är du okej? –Hur kan det lukta så mycket?

Tänk att jobba i det här varje dag. Var är förhandlaren?

Varje dag sker det tusentals mord på ställen som det här.

–Majken, titta på mig. –Filma honom!

–Då kan väl lika gärna han vara mat. –Kolla på mig.

Det här är individer. Ser du dem? Ser du deras ögon?

Jag ser. Majken, ta bort den där, så går vi ut och pratar i stället.

Jag litar inte på dig. Du är en del av allt som inte funkar–

–som alla vet inte funkar, men som ändå fortsätter hela tiden.

Inte ens vid en pandemi fattar folk vad det handlar om. Filma!

Nästa pandemi kommer också att komma från djuren. För vi människor är...

–Ni tar allt ifrån oss! Framtiden! –Majken, titta på mig.

Era jävla Thailandsresor, äckliga palmoljekakor, nya mobiler–

–grillkvällar, skor, bilar och kök. Allting, bara så. Fast ni vet!

–Jag vet, Majken. Förlåt. –Nej.

Du har helt rätt, jag vet det, du har helt rätt.

Men ingenting kommer att bli bättre om du skjuter honom. Eller hur?

Du är ju så fylld av empati. Det är därför vi är här, eller hur?

Majken, eftersom du bryr dig om alla andra...

Lägg ifrån dig den där.

6-0, vi behöver biträde på plats.

Hej, hej, hej!

Sluta! Sluta, det räcker nu!

Bort, bort. – Ta bort den där!

Sluta! – Ta bort den där nu!

Ta bort den!

Det där beteendet är inte okej nånstans, fattar du väl själv?

Gå in i butiken!

Backa, backa!

Backa, backa! Sätt dig ner!

Sätt dig ner! Sätt dig ner!

Gå bort nu!

Man håller inte på så, fattar du...

Ner på marken! Ner på marken!

Lugna ner dig!

–Hej. –Hej.

–Gick det bra? –Alldeles utmärkt.

Jamen... Fan, vad bra.

–Ha det bra. –Ja, du med. Hej.

Det där kan vara nåt av de vackraste ljud jag nånsin har hört.

Förutom barnen då, såklart, de första skriken.

–Jag ska säga upp mig. –Va?

Nej, Leah. Men vad fan... Nej.

Jo, jag får inte ihop det. Det är det här jobbet...

När man bara tänker på det lite...så ser man ju hur jävla sjukt det är.

Jag trodde att jag kanske var en sån som pallar, men...

Jag är faktiskt lite glad att jag inte är en sån som pallar.

Så nu ska jag på en intervju på ett försäkringsbolag nästa vecka.

Det är väldigt bra betalt. Visste du det?

Jo, nej, det vet jag ju. Men ändå.

Ah, vad fan. Leah...

–Det var inte så gott det här kaffet. –Nej.

Det är fortfarande en polisfri zon.

Men du har tur...

...för halva människor, de är väldigt välkomna.

Speciellt nu, faktiskt.

–Det är vanlig tobak. –Okej. Får jag prova?

–Fint att se dig. –Detsamma.

Min mamma är narcissist, jag har sagt upp mig och jag är pank.

–Sjukt jävla pank. –Det löser sig.

–Gör det? –Mm.

Du vet att det där ger dig 800 kronor i böter?

Vill du ha en kram?

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT