Original subtitles

Vi flyttar på oss lite åt sidan.

–Såg du var mopeden kom ifrån? –Därifrån, från den lilla gatan där.

Du får ta en annan väg. – Hallå, vad fotar ni?

–En kille är skadad. Respektera det. –Lägg av, jag gör vad jag vill.

De krockade? Från vilket håll kom polisbilen?

Samma håll. De körde rakt in på cykelbanan.

De körde jättesnabbt, med sirenerna på.

–Var det du eller Fredrik som körde? –Det var Fredrik som körde.

Fy fan, det var så jävla högt.

En tablett Mifepristone bromsar de graviditetsbevarande hormonen–

–förbereder kroppen för behandlingen och mjukar upp livmoderhalsen.

Efter 48 timmar tar du fyra tabletter Cytotec.

De får livmodern att dra ihop sig och du börjar blöda.

Det kan blöda som en dubbel eller trippel mens, och det är helt okej.

Tre timmar efter att du tagit dem, ska du ta två tabletter till.

Om du får ont, vilket inte alls är ovanligt, ska du ta smärtstillande.

Räcker inte de, får du också morfin- liknande tabletter om du behöver.

–Är det nåt du undrar över? –Eh...nej.

Då så.

–Nu? –Ja, om du känner dig redo.

Eh...

Hur länge...blöder man?

Jag tänkte på den mest akuta delen. Jag ska jobba–

–så det kanske inte passar så bra att jag har en riklig blödning då.

Vill du att vi bokar en ny tid i stället?

–Om det inte är nåt problem? –Nej. Du bor inte i Texas.

Där du är i graviditeten har du tid att fundera.

–Alltså, ska vi ens vara här? –Jag har då inte hört nåt annat.

Alltså, var fan är Jesse? Det är nåt som inte stämmer.

Har nån hört om det skulle finnas asbest i omklädningsrummen?

–Hallå, ja! Ursäkta mig. Förlåt. –Plikta!

Rörmokaren hade kört fel. Jag vet inte vems avlopp han tänkt laga–

–men det kanske blir ett litet bakverk på det här.

–Det blir nog gräddbaserat. –Absolut.

Jaha, här var det "work in progress". Ta en stol och sätt er.

Eller skit i det. Ni sitter så mycket ändå. Då ska vi se...

Just det! Vi har fått flera samtal–

–angående att det rör sig folk i ett rivningshus på Beijerskajen.

Grannar i närliggande bostäder klagar och med tanke på branden i Frihamnen–

–och efterföljande direktiv, så ska vi åka dit och kontrollera.

Ja, förlåt... Kladdkakemuffins, om det duger.

–Försök komma i tid bara. –Ja, absolut.

–Fast du kom ju själv sent... –Nu får det vara skärpning.

–Ursäkta, jag måste hämta grejer. –Va, jaha?

Vad är det som händer?

Alltså seriöst, Jesse. Vad är grejen?

Ska de gå i full skyddsutrustning och vi så här?

Jag vet inte, Dani. Du får fråga skyddsombudet.

–Jamen, är inte det Björn? –Lycka till.

Jag behöver två kollegor som ska åka på skolbesök.

Från 6-0, prio. Misstänkt farligt föremål vid entrén till LPO City.

VB har beslutat att hela LPO City ska utrymmas omedelbart.

65-1200, du ansvarar för utrymningen. Kvittens, kom.

–Hallå, tjena. –Är det bra?

–Står den rakt utanför entrén? –Ja. En svart sportväska.

–Så. Nu är de på G. –Räcker avståndet verkligen?

–Ja, tydligen. –De säger det?

Ja, ja. Det ska det göra.

Okej, då tar vi skydd.

Här ska tändas.

Tänt är det här.

Från bombskyddet. Då är föremålet säkrat.

En sportbag innehållande gympadojor. Vi kan häva spärrarna.

Det var bara en gympapåse. Då går vi till bilarna.

–Hallå, alla barn! –Hej.

–Skulle nån vilja provköra bilen? –Jaaa!

–Är det ingen som vill provköra? –Jooo!!

Okej, ni kan få provsitta. Oj, oj, oj... En i taget.

Jag har aldrig sett så många barn i en bil.

Ska ni åka i fängelse allihop?

–Kom igen. –Kör med bilen!

Om jag skulle säga: "Vi drar till affären och plockar med oss chips."

Och alla ni säger: "Ja, vilken fantastisk idé!"

–Chips är ju äckligt. –Va?! Chips som är så gott.

"Var inte tråkig", säger jag. "Ta nu lite chipspåsar."

Det är alltså dåligt grupptryck.

Om jag då i stället säger: "Kom igen, vi sticker till affären."

"Vi snor chips, godis, läsk – allt!"

Då säger ni: "Nä, Magnus. Så får man inte göra."

Då är det bra grupptryck.

Har du skjutit någon?

Nej, det har faktiskt aldrig hänt, som tur är. Men det har varit nära.

–Har någon skjutit dig? –Mm, det har faktiskt hänt.

–Gjorde det ont? –Ja, det gjorde jättejätteont.

–Men det gick bra till slut. –Känner du nån som dött av skjutning?

Som dött av skjutning... Nej, det tror jag faktiskt inte.

Min pappa var polis också, och han blev skjuten en gång.

–Han hamnade i rullstol. –Stackars honom.

Ja, jag vet. Det är synd om honom. Men det var längesen nu.

–Är ni kompisar? –Vi två?

–Ja, det är klart vi är kompisar. –Alla poliser är kompisar.

Vill man ha ett jobb med en massa kompisar–

–så skulle jag verkligen rekommendera att man blir polis.

Coffee?

Tack.

Har det hänt nåt, eller?

Jag kan gissa, jag älskar att gissa. Ska du sluta som polis?

–Har du fått en vattenskada? –Nej.

Hittat en knöl på bröstet?

–Ska du göra slut med Khalid? –Sluta!

Okej, förlåt.

Åh nej, du har gjort sönder nåt svin- dyrt, som försäkringen inte täcker.

Du saknar Umeå?

Nä.

Är du gravid?

Nej.

–Har du legat med Jesse? –Nämen, sluta! /TELEFONSIGNAL/

–Vad jobbig du är. –Jag hatar samtal från dolt nummer.

Leah Özkan Gross.

Jag ringer från Kronofogden. Du kanske har hört talas om oss?

Ja, det har jag, så klart.

Då vet du att du har en skuld hos oss och ska ha fått en delgivning...

...för ett tag sen.

Okej? Nej, jag har inte fått nån delgivning.

–Det står att du ska ha fått det. –Jag har inte fått nån delgivning!

Då får vi väl skicka en ny.

Jag kan inte prata med dig mer nu, för jag är på jobbet.

–Okej. När... –Hej då.

–Ska vi bara stå här, eller? –Nej.

Det är polisen. Är det nån här?

–Är det nåt? –Ingenting.

–Känner du? –Vad då?

Det luktar bränt.

–Jo, det luktar bränt. –Ja, det gör fan det. Jag larmar.

65-3120, du larmade. Kom.

Lukt av brandrök, kan vara folk där inne. Skicka patrull och brandkår.

–Sara! –Ja?

Tack!

Polis!

–Polis! –Klar.

–Klar. –Ut härifrån!

Ut!

Polis! Är det nån här?

Här, Sara. – Polis!

Från 65-3120. Ni kan gå och lägga er, det var bara en grill. Kom.

–Är de klara? –Ja. Okej.

Jag ser till att nån fixar dörren. – Bra jobbat.

–Vi ses. –Jepp.

Vi kom för sent, båda två.

Det handlar om en halv sekund innan nån lägger ihop ett och ett.

–Kanske en aning paranoid nu, eller? –Det är möjligt, men...

Jag har svårt att...

Jag har svårt att se att detta kan leda till nåt annat än...fel.

Även om vi skulle övervinna det mest akuta, som att jag är din chef...

Vad händer sen?

Jag vill inte ha fler barn.

Jag vill inte ha barn alls.

Jag förstår, men du har ju rätt många år på dig att ändra dig.

Det kommer jag inte att göra.

Se inte ut så där. Se inte ut som att jag inte vet vad jag pratar om.

Men vad händer sen? När du är 50, då är jag nästan 80 år.

Hade jag varit en roligare kille, eller man, då hade jag kanske bara:

"Tjoho, yes! Yolo!" Eller vad fan kidsen säger.

Men sån är inte jag, tyvärr.

Då så.

Hej! Vi utför hastighetskontroller. Har du ditt körkort med dig?

–Hur snabbt tror du att du körde? –Jag har barn på skolan.

Det var inte svar på frågan.

Det blev nog för snabbt.

57 km/h på 30-väg blir 3 600 kronor och omhändertaget körkort.

Oj!

Jag vet verkligen om att jag gjorde fel. Förlåt mig.

Det är bara det att min pappa är jättesjuk i en hjärntumör.

Han ska få cellgifter och jag var på väg dit.

Det är ingen ursäkt. Jag försöker bara förklara.

Jag är ledsen, men du har kört 57 km/h på 30-väg.

–Och det är utanför en skola. –Ja, och jag ber verkligen om ursäkt.

–Men han har ingen annan. –Jag förstår.

Du får ett tillstånd som ger dig rätt att köra i 48 timmar till.

Va?

–Jag försöker inte göra nån ursäkt... –Nu räcker det! Ut ur bilen.

Kliv ur bilen nu.

Ni har ju ingen som helst förståelse!

Det bara flöt på, så vi bestämde att han ska vara med nästa gång.

Vad då? Magnus?

Ja, hans erfarenheter med handbollen och hela Oskargrejen–

–och mina erfarenheter med kanalen och föreläsningar.

Och polisperspektivet:

Vad gör det med en människa att vara i yttre tjänst i några år?

Jag tror att det kan bli jävligt bra.

Fast du vet att han har rätt...hårda åsikter?

Som du, då.

Hallå, jag skojade.

Chilla. Jag trodde du skulle bli glad för att vi gillar varann.

Förlåt. Samtalet, eller hur? Har du nånting emot...?

–Är det okej om min tjej är med? –Ja, för fan.

–Trevligt. Mackan. –Hej. Sara.

–Schyst. Tack. –Ha det gott.

/TOALETTBESTYR BAKOM DÖRREN/

–Pappa. –Ja, vad fan är det?

Har du...?

Är det alltid så här bökigt för dig?

Du skulle väl hjälpa mig att duscha, inte snacka en massa skit?

Har du hört nåt mer från mamma?

Ta inte den, ta den gröna. Den där svider så in i helvete i ögonen.

Men du vet var hon är och så?

Det är väl klart som fan att jag vet var hon är.

Hur känns det, då?

Äh! Det blir som det blir.

Saker och ting är som de är. Bara att acceptera, eller så får man...

Det gäller ju att leva själv.

–Gör det ont förresten? –Det med mor?

–Nej, i ryggen, tänkte jag. –Tja...

Klart som fan att det gör ont, men vad ska jag göra åt det?

–Ska jag hoppa från en bro? –Det hoppas jag verkligen inte.

Nej, så lätt blir du inte av med mig.

Vi ska inte kolla matchen sen, då?

–Du och jag? –Ja, du och jag.

Ja...

Och så har vi en manifestation i kväll på Gustav Adolfs torg–

–till stöd för uigurerna i Kina.

Sen har grannarna hört av sig igen vid rivningshuset på Beijerskajen.

Folk rör sig, så vi måste köra dit. Men det är oklart vad som gäller där.

Vi får göra vad vi kan. Det var allt jag hade för i dag.

–Ta nu mer tårta och muffins. –De var sjukt goda.

Alltså, värsta bagarstandard.

–Milena, vad har hänt med fönstren? –Ingenting.

–Men sluta. Dörren, då? Sönderbränd. –Det är ungdomar bara.

Har du lånat pengar? Eller är det nåt slags beskydd du inte bett om?

Det är ingen fara, det ordnar sig. Varsågod.

–Hej då, gumman. –Hej då. Ha det bäst.

Nej.

Det var inte jättegott, va?

Du...

–Nej, förlåt, jag kan inte. –Vad då?

Jag fattar om du bara vill slå till mig just nu.

–Jag har inga såna tankar alls. –Sluta. Du behöver inte låtsas.

Jag gjorde fel, och jag tar på mig ansvaret för det. Igen.

Drevet mot mig har varit jobbigt, men det ska inte du behöva betala för.

Jag bara...

"Förlåt" känns väldigt slitet.

–Hallå, så här. Det hände. –Mm...

Och det kanske inte var det smartaste beslutet vi tagit i våra liv.

Men du behöver inte ha dåligt samvete för mig.

–Är du säker? –Ja. Absolut inte.

Hallå, jag tänker knappt på det längre.

–Ska vi...? –Ja.

Ska det här vara att fixa dörren?

Polis. Hallå!

–Polisen här. –Hallå.

/HÅRD DUNS/ Här, Sara.

/HÅRD DUNS/

Här, Sara. Barn.

–Hejsan. –Hej.

Hej. Pratar ni svenska?

Toppen, då förstår ni allihop. Ni måste omgående lämna den här lokalen.

–Varför då? –Titta på mig.

–Är du påverkad? Har du tagit nåt? –Varför ska vi gå härifrån?

Vi är här för att garantera er säkerhet, så vänligen lämna nu.

–Jo, men varför? –Går ni själva eller ska vi hjälpa?

–Jag vill bara veta varför. –Kom igen nu.

–Vi vill inte tjafsa. Bara följ med. –Nu går vi.

–Bjussa på ett varför. –Jag vill att ni lämnar.

–Men gud, vad du är taggad! –Jag orkar inte heller tjafsa.

–Kan jag hjälpa er? Hej. Ditte. –Hej. Magnus, och det här är Sara.

–Hej, Magnus. – Hej, Sara. –Jag vet inte om du är informerad.

–Det här är olaga intrång. –Det är inte de uppgifter vi fått.

–Vad har ni fått för uppgifter, då? –Olaga intrång är ett angivelsebrott.

Eftersom inte fastighetsägaren har angivit till åtal angående intrånget–

–så tycker jag att ni två ska slappna av med en kopp te, kanske. Kaffe.

–Nej, det är bra. –Åk då och gör nytta där ni behövs.

Var det nu är. Det är ju inte alltid jättetydligt.

–Fastighetsägaren har utdömt lokalen. –Det var inte vad hen sa till mig.

Vad har hen sagt till dig, då?

–Är ni fler i lokalen, eller bara ni? –Många fler. Jag hoppas på ännu fler.

Jag hade jättegärna hälsat er välkomna hit till Mopaz–

–men vi är en polisfri zon, så jag kommer inte att göra det.

–Hallå, hej! –Tja! Läget?

Nej, jag orkar inte...

Jag går och snackar med dem, men det är nog bra om Katrin kommer med.

Hallå. En pressperson är på väg, om vi kan vänta på henne.

Välkomna!

Vi har jättemycket kvar att göra, men matutskänkningen börjar nu–

–och jag räknar med att tandläkaren börjar med okulärbesiktningar ikväll.

Det kommer två sjuksköterskor i morgon. Du ska få deras nummer.

–Khalid. –Du, du, du!

–Det här är en polisfri zon. –Det funkar inte så, det vet du.

–Blommor! –Nej tack, det är bra.

Malmös organiserade protest beskriver ni som en polisfri zon. Berätta mer.

Tanken är att visa att vi kan skapa ett samhälle utan polisens insyn.

Vi har sett konsekvenserna av polisens misslyckande.

Jag pratar inte om individer. Många fina poliser vill jättemycket bra.

Men vi måste inse att hela tanken om polisväsendet är helt fel.

/JUBEL OCH APPLÅDER/

Att hela tanken med polisväsendet är fel, vad tänker du när du hör det?

Jag förstår, men huset har dömts ut av miljöförvaltning och brandförsvar.

–Nej. –Jo.

Nej, vi har ett säkerhetstänk. Vi är inte här för att skapa otrygghet.

Vi vill skapa en autonom polisfri zon där alla känner sig trygga. /BIFALL/

Det har ju varit en del skriverier om polisens arbete den senaste tiden.

Vi har demonstrationer som spårat ur, frågan om polisens rasprofilering–

–och inte minst att en pojke blev ihjälkörd av en polisbil.

Ja, det stämmer...

Inte konstigt att många ser polisen som ett hot, snarare än en trygghet.

Vi gör så klart allt vi kan för att alla Malmöbor ska känna sig trygga.

/BUROP/

Vi jobbar med frågorna, men faktum kvarstår: Detta är inget bostadshus.

Vad är ert mål med protesterna?

Det handlar om att omfördela resurser–

–från polismyndigheten till skola, socialtjänst, sjukvård.

Ju mer vi lägger på förebyggande arbete, desto mindre behövs polisen.

Det förändras inte över en natt, så Mopaz finns med i en övergångsfas.

Jag vill säga nåt. Vi vill så klart förhindra att man river huset–

–och bygger nåt medelklassghetto–

–med kvadratmeterpriser som ingen normal människa har råd att betala.

Och sen ska vi försöka ha lite fest också!

Några spontana tankar? – Fria associationer, Magnus?

Jag brukar inte önska att folk blir utsatta, men en liten väskryckning–

–på nån av de där jävla mupparna hade inte gjort mig nåt.

Vi har inlett en särskild händelse, Gärdsmygen–

–och inväntar vräkningsbeslut från Kronofogden och fastighetsägaren.

Men det kan dröja. De bor utomlands och är inte överdrivet kommunikativa.

Så vi är lite juridiskt bakbundna.

Till dess håller vi det under uppsikt och visar vår närvaro.

Nu över till nånting mycket roligare än ockupanter.

–Hallå, hallå! –Men va?

–Välkommen! –Nu är Big Daddy på besök.

Grattis, mannen. Man blir ju helt...

–Nu blir du allt lite sugen, va? –Skojar du?

Kom till farbror Khalid.

–Har du fått nåt namn, då? –Rosa, efter Tanjas mormor.

–Efter Rosenberg. –Ja, då.

Hej, Rosa.

/TELEFONSIGNAL/

–Hallå. –Hej.

Du... Laura ville så gärna göra nånting tillsammans med mig.

Så vi tänkte gå på bio i kväll i stället.

–Ingen fara. Tänk inte på mig. –Är du säker?

Jag har inte förberett nåt ändå, så det spelar ingen roll för min del.

–Åh, vad bra. -Okej. Hej då, hej.

Hej. Jag kan ta ett glas rött, vad du har.

Så där.

–Jag tyckte väl att det var du. –Nämen, hej. Hur står det till?

–Eh, ja... –Är du här ofta, eller?

–Eh... –Nej, men förlåt.

Väldigt sällan. I princip aldrig. Du?

Ehh...nej.

Nähäpp. Ändå är vi här.

Ursäkta. Kan jag få en alkoholfri öl?

Inte den där obehagliga som smakar frukt.

–Du kanske väntar på nån? –Nej, jag gör ju inte det.

–Så du har barn? Det visste jag inte. –Ja, ja. Gud.

Jag har två stycken tonåriga fågel- skådare. Hur skötsamma som helst.

–Björn? –Ja, jag vet.

Får jag fråga dig en sak? Hur...

Hur fick du två fågelskådare?

Alltså, hur... Träffade du nån man?

Du frågar om jag knullat med en karl?

–Ja, det frågar jag. –Ja, det har jag.

Det var visserligen väldigt längesen och kommer nog inte att hända igen.

Men barnen fick jag genom inseminering.

–I Danmark? –De har spermier i Stockholm också.

Man kan ju prova själv. Är du sugen?

Jag vet inte, faktiskt.

Nej...

Men du, darling, så här är det.

Du är satans snygg. Det får inte jag säga till dig, för jag är din chef–

–men livet är för kort för att inte ge komplimanger, så jag tar risken.

Men dina ägg bryr sig inte om om du ser ut som 35 på utsidan.

Ska du ha en chans att bli gravid, så ska du typ bli det i kväll.

Ja, ja, det kommer inte att hända i kväll i alla fall.

Men då kanske du har lust att ta ett glas vin till med mig i stället?

–Absolut. –Ursäkta. Ett glas vin till här.

–Hej. –Hej.

/VÄCKNINGSSIGNAL/

–Nej, stäng av den där. –Jag måste jobba.

–Nej. –Jo, jag ska jobba.

–Nej. –Jo.

Försök inte.

Okej. Jag är här.

Du är bäst.

Jag ville egentligen säga nåt annat...

...men då hade du knockat mig med batongen.

De här strumporna, alltså.

Det ligger ett kuvert här. Jag lägger det på bordet.

–Så du har ingen aning? –Nej, jag har lånat bilen.

Ingen aning om att registrerings- skyltarna tillhör en annan bil?

Nej, jag vet ingenting, faktiskt. Jag har bara kört bilen.

–Vi ska ta en titt. Har du nycklarna? –Jag vet inte.

–Du vet inte om du har nycklarna? –Nej. Går den ens att öppna?

–Jag har bara kört bilen. –Men inga nycklar till bagageluckan?

–Ta fram nycklarna. –Jag har inga, jag har lånat bilen.

–Ta fram nycklarna. –Jag har inte dem.

–Ta fram nycklarna, sa jag! –Jag har inte dem.

Fuck.

Så du har ingen aning om var allt det här kommer ifrån heller?

Kaffe? Med mjölk, utan mjölk?

–Med mjölk, tack. –Varsågod.

–Jahapp, hur går det här, då? –Jättebra.

Det här kan du ta till beslagsrummet.

–Men du har ju jättemycket kvar. –Äh! Jag fixar det, vet du.

Fast då blir du kvar hela natten. Bättre om jag hjälper till. Kom igen.

–Jag hjälper dig föra in det där. –Nej. Är det så svårt att förstå?

–Nej. –Nej, det är ju inte det.

Jesse! Jo...

Jag kan inte åka med Leah. Det känns inte tryggt.

–Vad då, har det hänt nåt? –Ja.

Jag måste hålla koll på henne hela tiden. Jag kan inte jobba.

Jag kan inte jobba i det här kaoset.

Du håller väl ändå med om att det är kaos?

Dani, jag pallar inte med ditt gnäll.

Jag kan för fan inte svara på samma jävla fråga om och om igen.

Jag vet precis vad hon är för en. Hon ska inte vara polis.

Fast egentligen tycker jag om henne.

Hon är opålitlig, illojal och psykiskt instabil.

Hon behöver mer hjälp.

Tills hon fått det känns det inte helt "safe" att åka med henne.

Hela lokalfrågan stressar mig. Du har inte hört nåt kring asbest?

Sätt dig.

Så ska jag berätta. 1993 åkte jag med Björn Johansson.

–Har du hört talas om honom? –Nej...

Många tyckte att det var roligt att vi båda hette Björn.

Han hette Björn Johansson och jag är ju Björn Lundgren.

Du, jag stänger dörren.

Nu håller vi låg profil. Blir det stök, så backar vi bara.

–Inga onödiga konfrontationer. –Det vet jag väl.

Hej, hej.

–Hallå, ja. –Vill ni ha lite mungböna?

Det ser fantastiskt ut, men tack ändå.

–Hej. –Hallå, ja. Är det bra?

Så här. Vi har en del människor här–

–med svåra erfarenheter av polisen. De behöver inte vara från Sverige.

Jag tog emot flyktingar i går, och är jätteglad om vi får hjälpa dem.

–Jag förstår. Vi vill inte störa. –Okej, det låter bra.

Men de blir rädda av uniformerna.

Vårt arbete hjälper faktiskt er i förlängningen.

Alsolsprit, har vi mer av det?

Kolla med Mildred, hon har hand om allt vi fick med oss från MAS.

Jaha, och där var du igen. – Du kan följa med mig.

Vi vore väldigt glada om ni lät oss arbeta i fred.

Vi har kontroll över situationen. Om nåt händer, ringer jag.

Men byggnaden är inte brandsäker.

Jo, vi har haft två brandingenjörer här.

–Här är protokollet. –Mm. Vänta lite.

Ja, hallå. Jag har ett protokoll här som utfärdats av en brandingenjör.

–Den här ska vara rak. –Snälla, sluta jaga mig överallt.

Det gör jag faktiskt inte.

Jag står bakom det här initiativet. Hundra procent.

Du...

Jag vill inte vara den som är den, men vi har en polisfri zon här.

Aa, just det. Det är ju inte riktigt ni som bestämmer det.

Det är lugnt.

Jag fattar att jag inte får ge dig en kram, va?

–Absolut inte. –Lite petting, då?

–Alltså... –Va? Det var lite roligt ändå.

Nähä.

Ska vi dra?

–Jag kan inte sova om vi äter sent. –Oj, förlåt. Klart du ska äta i tid.

Gå i förväg, ni. Jag måste ta det här.

Vad då? Tanken är ju att vi ska vara alla tre.

Då kanske vi får ta det i morgon. Eller, det går inte. På onsdag.

Tandkrämen, hallå.

–Hallå? –Hallå, hallå.

–Vad fan är det? –Vad fan det är?

Den här lilla dansen... Det ser ut som om nån kört över dig med ångvält.

Jag frågar vad det är, du säger ingenting.

Jag frågar dig nu igen, du säger ingenting.

Skärp dig. Du är en vuxen människa. Säg vad fan det är som är fel.

Jag har varit otrogen.

–Förlåt. –Okej...

–Jag förstår. –Förlåt.

Förlåt, jag vet inte varför och jag tänker inte säga med vem.

Du ville ju att jag skulle berätta.

Hallå?

Du, förresten... Det här samtalet, när ville du ha det?

Eh...

–Ska vi inte skjuta på det? –Ja, okej.

–Hej. –Hej!

Snygg du är.

Vad är det här?

–Yoghurt. –Vad gör den i mitt kylskåp?

Vad menas? Du ligger i min soffa, det är grejer överallt.

Har du flyttat in här med dina svarta fanor? Vad har du tänkt dig?

Att vi ska gifta oss, skaffa barn och tjafsa om var vi ska fira jul?

–Jag skiter väl i julen. –Jag vill veta vad det här ska bli.

Det är väl redan nånting? Jag tycker att det är superhärligt.

Är det den där ockupationen, eller?

Jag har ju mina åsikter, och jag älskar inte att du är polis.

–Men jag gillar dig. –Jag vill inte ha sånt i kylen.

–Lägg av, det är yoghurt. –Nej, det är inte bara en yoghurt.

Det är fan inte bara en jävla yoghurt.

Vad är det du inte fattar? Jag är en halv människa, du är en hel människa–

–med ditt engagemang, din yoghurt och ditt jävla "det löser sig, Leah".

Nej, det löser sig inte. Det löser sig aldrig, Ruben.

Hela människor får vara ihop med andra som är hela.

Halva får hitta andra idioter som också är halva.

Ta dina yoghurtar och så kan du gå.

–Leah... –Gå.

Ja. Alltså...

/DÖRREN STÄNGS/

–Hej. –Hej.

Det är lite snett. De tog ner det när vi hade en vattenskada.

När vi hängde upp det, hamnade det på sniskan. Jag ska nog be nån fixa det.

Hur vet man?

Om Gud finns?

Ja.

Mm. Jag kan bara tala för mig.

När människor säger "Det ordnar sig", så undrar jag alltid:

Vad är det där "det" som ordnar sig?

Är inte det Gud?

Jag vet inte om det ordnar sig. Är det Gud då också?

Tänker du på nånting särskilt?

Förr var det så himla lätt att nå honom.

Det var självklart. Jag bara blundade, så var han där.

Nu när jag blundar så...

Då är det bara jag.

När hände det?

Det har väl som...smugit sig på.

Men det känns som att det började för rätt längesen.

Jag trodde att jag kunde göra skillnad. Men nu...

Ingenting jag gjort har förändrat nånting till det bättre.

Det är väl det att jag trodde att jag var annorlunda–

–att Gud gjorde mig annorlunda, lite bättre.

Nu är jag kanske till och med sämre.

Jag är inte en bra människa längre.

Varför tycker du inte att du är en bra människa?

Det enda som är kvar är att jag tror att jag ska bli straffad.

Inside info: De senaste åren har Gud ägnat sig mycket mer åt förlåtelse...

–...än åt straff. –Har han det?

Annars hade jag inte valt det här jobbet.

Jag tycker att du ska inspireras av den inställningen, Sara.

Ja...

Känns det okej?

Ja.

Det är bra.

–Kom! Jo, dansa! Kom igen. –Nej, nej, nej.

–Dansa, då. –Ja, kom igen nu, YB. Dansa, då!

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT