Original subtitles

–Aj! –Stanna inne i lägenheten.

–Kan jag få förklara mig?! –När du lugnat ner dig.

–Jag har inte gjort nåt ont! –Vad är det du inte fattar?!

Släpp mig!

–Sluta filma och stäng dörren nu. –Släpp mig!

Ta det lugnt!

Stäng dörren, håll er inne i lägenheten.

Tre gånger har ni slagit ner mig när jag jobbar.

Jag förstår att du är upprörd, men vi måste åka på larm.

Det skulle du uppskatta om du behöver hjälp.

Larmet gällde en man som kände på dörrar.

De förstod inte att du delade ut tidningar.

–Om det är tänderna, kolla upp det. –Du slog ner mig.

Ja, absolut. Vi ber återigen om ursäkt för det.

/FNYSER/

Men vi har ju en...

–Vi har en skyldighet att kolla... –Fuck!

–Du... –Låt bli.

–Han har väl inte vänt sig igen? –Han är fixerad, då stannar han där.

Han har rört sig lite mindre, men så är det väl mot slutet?

Rör han sig mindre? Så ska det inte vara.

Ni behöver inte vara oroliga. Om det rör sig mindre, eller inte alls...

–Iskallt vatten, jag vet. –Dricka kallt brukar funka också.

Men känner du att nåt är fel, ring. Ni kan alltid ringa.

Varför kan ni inte bara ta ut honom? Jag vet att man inte gör så.

Men vi har haft fyra IVF:er. Åtta missfall, senast i vecka 17.

–Så ursäkta om jag... –Jag hör vad du säger.

Nu tycker jag att vi lyssnar på er bebis.

Det känns lite kallt.

/HJÄRTLJUD/

Det är precis så ska vi höra. Hjärtat slår jättefint. Alldeles normalt.

Om jag hade varit orolig, då hade jag sagt: "Nu tar vi ut ert barn." Okej?

–Jag har inte gjort nåt ont! –Vad är det du inte fattar?!

–Lyssna när vi pratar med dig! –Sluta filma och stäng dörren!

Va?

–Säg ingenting. –Jag säger ju ingenting.

–Nä, men du tänker. –Sluta nu.

Här.

Den kommer inte att döda dig. Jag lovar det.

–Inte i dag, kanske. –För min skull?

Du vet mycket väl att jag aldrig skulle göra nånting för din skull.

Bara ta den. Bara rätt in i munnen. Tut, tut, tut.

Yeah!

Erkänn – det där har du velat göra hela tiden.

Det är en jävla tur att du valde att bli polis och inte knarklangare.

Bilen är skriven på Sahra Abdulkadir, Serenadgatan 22.

Hon är 40. Inte kopplad till nånting. Ingenting på bilen.

–De är tre stycken. –Dessa grisar. Varje dag samma sak.

–Hejsan. –Du drog bara ifrån oss. Körkortet.

Varför då? Har jag kört för snabbt?

Hur känner du ägaren till bilen?

Du stannar mig bara för att jag är blatte.

–Era fucking rasister! –Filma de här.

–Vad gör ni här mitt i natten? –Är det olagligt att köra här, eller?

Ta fram körkortet. Ta fram det nu, på en gång.

–Här. –Bra. Tack. Yusuf Abdulkadir.

Körkort sen tre...tre veckor sen. Grattis.

–Narkotikadom. –Ja. Vadå då?

–Har du blåst i en sån här förut? –Nej.

–Ta ett djupt andetag och blås hårt. –Kör ifrån henne.

–Kom igen nu, grabbar. –Kicka den!

–Helvetes jävlar. –Jag larmar. Kan du köra?

Vi har en personbil, Caesar Erik Henrik 566.

65-1320. Vi har fått stopp på BMW:n med hjälp av...

Har du körkort eller legitimation? Vill bara kolla. Du drog ifrån oss.

Vad är det här? Vet du inte varför du har narkotika i bilen?

–Det är inte narkotika, det är röka. –Är du påverkad nu?

Jag vill inte prata med hon. – Nej, jag är inte påverkad.

Du får följa med och ta blodprov. – Ni andra följer med till stationen.

–Vad har vi gjort? –Nu får ni göra det bara.

De här två, de hade inte stannat oss ifall vi inte hade varit blattar.

–Kan du ställa dig upp? –Är det inte du med podcasten?

–Eller så hjälper jag dig. –Ni kan stanna kvar här.

Du vet om att det du gjort är olagligt, eller hur?

Yusuf: Det är samma skit varje fucking dag.

Inte den vackraste restaurangen–

–men du ska få smaka på den godaste shish kebaben nånsin.

Tjena!

Jag skulle vilja ha en kebab och kofta kebab–

–en Fanta exotic och en vatten.

Två shish kebab och två cola light till mig, tack.

–Ska ni käka här? –Vi tar med det.

Vi kan väl ta i låda, så kan vi väl börja här.

–Det blir 400. –Brukar det inte vara 80 styck?

Ja. Bra. Poliser ska inte ta rabatt, så jag betalar gärna vad det kostar.

Om du inte gillar svensk polis, bli en av oss så får vi ordning på det.

Vad gör du själv för att göra det här landet bättre?

–Jag gör så att det finns ätbar mat. –Sant.

–Jävla ras... –Bästa shish kebaben.

–Va? –Vad sa du?

Släpp det, bara. Vi drar.

–Tack så mycket. –Är du okej?

–Ska vi dra? –Okej. Tack.

Hej då.

Kund: Är det lugnt, eller? Vad händer?

Du vet väl att du sa att han har rätt? Om mig.

–Va? –Ta ur dem.

Han sa väl att jag är en dålig polis? Och du sa att han har rätt.

–Vem har rätt? –När vi hämtade mat.

Du sa att han skulle bli polis, inte att jag faktiskt är en bra polis–

–eller att jag är...

–Jag stod precis bredvid. –Skulle jag säga att vi är ihop?

Nej.

Jag vet inte.

/MOBILSIGNAL/ Nej, svara inte.

Fan, jag måste. Okej, det är Josef. Jag måste ta det.

Läget? Nej, vi är hos Sara. Vi har jobbat natt.

–Josef kommer hit, förresten. –Nu?

Ja. Han hade ingenstans att vara. De hade evakuerat hans hus.

Bombhot, tydligen. Jag hoppas att det är okej?

–Ja, ja. Det är klart. –Mia kanske kommer en stund också.

Hoppas det funkar för dig.

Ni blir inte ledsna om jag stannar här och sover lite, då?

Malmöpoliser gjorde ingripandet.

–Lova! –Jag ska bara lyssna.

Vad vill du säga när du hör tidningsbudet Mahmouds berättelse?

Där vill jag vara tydlig och säga...

–Lova! –...en persons etniska ursprung...

–Lova! –Ja. Vänta, jag ska lyssna.

–Vi har nolltolerans på rasism. –Mamma hämtar i dag.

–Ändå upprepas samma mönster. –Lova!

Hur ska polisen säkerställa att alla känner sig trygga med er verksamhet?

Det är en jättebra fråga.

Okej, ska vi...?

–Jag kan. –Akta fingrarna.

Jag accepterade det här uppdraget med kravet att inte bara bli en politruk–

–utan faktiskt arbeta lite mer organiskt i ett beslutströgt system–

–som den svenska polismyndigheten faktiskt är.

–Ja, Magnus. –Kommer skyttet i dag, eller senare?

Det är just sånt ni inte ska veta. Kanske blir det skytte i dag.

Kanske blir det loksök, kanske bakar ni en sockerkaka.

Kanske blir det nåt annat. Polisyrket är oförutsägbart.

Därför kommer era utbildningsdagar att vara det.

Jo jo, men vi kommer att få skjuta. Eller?

Ja, ni kommer att få skjuta. Precis som alla era andra kollegor.

Tretton pins består. Om ni får skjuta i dag, i morgon eller nån annan dag–

–är ju sånt som en polis inte vet. Eller hur? – Ja, Jesse.

Jaha.

De här utbildningsdagarna är till för att ni ska lära er mer om er själva.

Var ni har era styrkor, var ni har er så kallade förbättringspotential.

Ja, det var väl...

Jag har också tagit beslut om att efter år av klagomål:

–Ni kommer att få ett fystest. –Jadå!

Men... Hallå, hallå, hallå! Resultatet är inte för myndigheten.

Det är alltså ingen tävling, bara information för er själva.

Det är bra. Det är bra ju.

–Är du med nu? –Va?

–Vadå, du och jag? Ja, klart. –Ja, det är klart.

Jag ska se om jag har en linjal här nånstans.

–Sluta nu. –Vadå, är du med, eller?

Nej, jag ska inte vara med. Jag ska inte vara med. Chilla.

Startlinjen, allihopa! Ingen springer förrän jag har visslat. Fokus!

Tre...två...ett...

Kom igen! Upp!

Kom igen!

Så, ja!

Bra.

Kom igen! Upp!

Tempo, tempo, tempo!

Så, ja. Kom igen! Kör!

Kom igen, kom igen, kom igen!

Ah!

Är du okej? Bra. Upp. Nä, nä, nä.

Från början, tills du klarar det. Kom igen. Kom igen!

Kör!

Övningarna i dag kommer att inkludera element som kan vara avgörande–

–i ett pågående terrorattentat eller annan krissituation.

Tack. – Många tror att dörrbryt handlar om fysisk styrka. Fel.

Dörrbryt handlar om rätt teknik och enbart rätt teknik, ingenting annat.

–Är det uppfattat? –Absolut.

Då ska vi köra en övning nu. Ni ska få jobba i par om två.

Så ni två, Sara och Leah. Ja, just ni två.

Kom igen nu! Kör!

–Ni fixar det. Kom igen nu! –Vi skiter i tiden, vi kör bara.

Klar. Nej...

Klar.

Ser bra ut. Kom igen bara! Bra där!

–Okej? –Ja.

Kom igen.

Kom igen bara!

Avbryt, tjejer.

–Bra jobbat. Kom igen bara. –Gör det igen.

Magnus och Khalid, ta längre steg oftare! Kom igen!

Kom, kom, kom, kom, kom!

Kom igen, kom igen, kom igen!

Nästa!

Bra! Sväng med hela kroppen. Kom igen, Sara.

Bra! Bra. Fortsätt, du kan mer.

–Fuck. –Kom igen. Upp!

–Upp, upp, upp. Nu kör vi. –Från början tills du klarar det.

Kom igen nu, tjejer. Det handlar bara om rätt teknik. Kom igen, kör nu!

–Där, där, där! –Du har den!

–Tryck på, tjejer! –Längre upp.

Kom igen!

Ni är nära.

–Kom igen! –Bra!

Den är igenom, den är igenom! Kom igen nu, Leah!

–Teknik, teknik! –Bra!

Häng på den!

–Kom igen bara! –Den kommer!

Ja! In, in! Säkra! In, in! Säkra! Kom igen!

Kör, kör, kör! In!

–Polis! Är det nån här? –Jag går fram.

Kör på! Kom igen bara!

Skadad!

–Han blöder rätt rejält. –Var är du skadad?

Det kan vara aortan. Hitta hålet.

Blubb, blubb, blubb, blubb. Kom igen, bättre kan du!

En till på golvet framför mig!

Klart.

–Klart! –Kom igen då, täpp hålet!

Person skadad!

–Grönt här. –Blubb, blubb, blubb, blubb.

Det ser bra ut. Kom igen! Mycket mer på. Tryck på. Jobba, jobba, jobba!

Han förblöder när som helst. Jobba på, jobba på.

Stressa inte, ta det lugnt.

Samling! Kom hit!

Dansa!

–Dansa nu, då! –Va?

Vi ska dansa, alltså?

Bara kör. Dansa, sa jag ju. Kom igen nu!

–Det är nyttigt. –Det är bra, Leah och Sara.

Kom igen, Magnus.

Slappna av. Kom igen nu.

–Fortsätt loksök! Kom igen, kör! –Nu dör han här borta.

Upp.

–Okej, jag har stoppat det. –Bra. Bra jobbat.

Och var har du handskarna, då?

–Fan. –Ska du bara stå där, eller?

–Fortsätt! –Nu är det PDV som gäller!

Grönt.

–Jävlar. Helvete. –Fuck, Mange.

–Förlåt, Sara, det var inte meningen. –Lägg av!

Det är lugnt. – Gick det bra?

–Hur gick det, Sara? –Är du okej?

–Du kan inte bara komma utspr... –Skit samma. Det är lugnt.

–Jag såg henne inte. –Skit i det nu, vi släpper det.

Sturesson, hur har ni haft det?

Du fick i alla fall vara med.

–Känner du dig berikad? –Ja, eller hur.

Trött? Jag köpte en smoothie till dig. Jordgubb.

Jag tänkte om du kanske vill berätta vad du har lärt dig.

Du kanske har nåt du vill dela med din "aspirantos".

–Bra jobbat i dag. –Detsamma. Det var ändå kul.

Ja, det var svinkul.

–Sluta, jag vill inte! –Skit i det, då. Vi lägger oss.

–Släpp mig, jag vill inte! –Laura, hoppa ner!

Varför har du inga barn fast du är gammal?

Det är en lång historia som jag ska berätta för dig nån gång.

Hoppa ner ur sängen.

Laura.

Mamma säger att du är en surkärring.

Jag är jättejättetrött. Kan du lägga dig ner?

Jag tror att du inte får för att du är dum. Jag vill hem!

Du ska få gå hem i morgon. Mamma ska hämta dig från skolan.

–Det sa du i går också. –Ja, jag vet.

–Du ljög! –Nej. Jag trodde att hon skulle orka.

Det finns ingenting som hon hellre vill än att orka.

Det blir inte alltid som man vill här i världen. Lägg dig ner nu!

–Du är en surkärring. Jag hatar dig! –Ja, jag hör det.

Förlåt. Men nej.

Ah!

Skratta inte åt mig. Alltså, det här är inte jag. Va?

Vi ska prata mer om det. Och jag menar inte att vara okänslig.

Jag har ett webbinarium som börjar nu som jag är lite, lite stressad till.

–Kan du räcka mig böckerna där? –Skojar du?

Jag måste fixa det här nu innan de...loggar in.

Kom igen. Snälla, snälla, snälla.

–Jag håller på att komma sent. –Ja, jag spurtar.

–Har inte du träningsvärk? –Snabbt.

Tack. Ja, men jag är lite sen här. Så. Så nånting. Det blir jättebra.

–Du är i bild. –Ja.

Ja. Det ska du ju inte vara. Sorry. Så. Puss, puss. Du är bäst.

Hej.

–Hur gick det? –Jo, det gick skitbra.

–Vad härligt. –Mm.

–Kom här. –Va?

–Komsi kom. –Vad gör du för nåt?

Nämen, inte nån tumme. Var fin.

Du...

Varför lägger du...aldrig upp några bilder på oss?

Ja, nä, det är väl bara så jag vill ha det. Alltså, föreläsningar, jobb.

Det är ett arbetsverktyg, ingen...alltså dagbok, liksom.

Du...

Kom hit.

Vad gör du för nåt?

–Alltså, du är fan helt omättlig. –Du säger det som att det är dåligt.

Alltså, Sara...

Lägg ägg.

–Lägg ägg? –Ja. Lägg ägg. Skärp dig.

Vad fan, Sara. Du är större än det där nojiga.

Vi är större än det. Hallå.

Kom hit nu. Kom hit.

Sluta. Ge mig en kram.

–Okej? Jag ska till Josef och Mia nu. –Va? Nu?

Hela lägenheten är rökskadad och allt ska ut. Och hon är... /VISSLAR/

Det blir frukost efteråt. Ska du med?

Du har verkligen ingen träningsvärk, du?

–Nej. –Nej, jag stannar här.

–Okej. Puss. –Puss, puss.

Du...

–Tänkte du lägga ut den där? –Vadå?

–Bilden. Tänkte du lägga ut den? –Nej.

–Topp. Vi ses sen då. –Mm.

"Var har du handskarna?" Det var inte på riktigt, ändå blev jag stressad.

Jag känner mig så jävla oduglig.

Jag vill bara vara perfekt. Är det för mycket begärt?

–Jag är perfekt. –Jaså?

I alla fall om man frågar min mamma.

Det är fint. Sån var min mamma också.

Du vet, alltid stöttande och uppmuntrande.

Tack för att du tog dig tid att prata med mig, Daniella.

–Va? –Tanja, älskling. Drick.

Jag tittade på magen lite grann.

Den har inte rört sig på en timme, så det kanske är nåt fel.

–Du kan väl prova. Kom igen. –Den kanske sover. Jag sover.

Vet du hur svårt det är att sova när man är så jävla kissnödig hela tiden?

Kom nu. Ta lite, då.

Så där. Lite till. Så.

Två år gamla cykelstölder. Varsågod.

Hinner man inte titta på dem för att folk skjuter varann–

–så hinner man inte lägga ner dem.

–Det är nåt fel, jag kommer inte in. –Antagligen vet du inte hur man gör.

/BJÖRN SMÅSKRATTAR/

/MOBILSIGNAL/ Kan jag ringa dig sen? Jag sitter i möte.

Malin: Har du sett mitt mejl? Om konferensen i Sopot.

Tjejerna måste vara hos dig från onsdagen 27:e och två veckor framåt.

–Molly har handbollsläger i Kalmar. –Ja, nä... Vadå Kalmar?

Jag måste lämna besked i dag. De är hos dig i två veckor, plus helgen.

Nej, jag säger faktiskt nej, för vi har ett system som... Vad fan?!

Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej! Fan! Helvete! Jävla... Åh!

Kom igen!

–Du, Jesse... –Nej. Nej!

Det har liksom helt tappat proportioner i sociala medier.

Inte för att jag letar. Eller, kanske därför känns det så skrämmande.

Det här klippet har ju spridits överallt.

Och jag fattar det på ett sätt. För det ser sjukt dåligt ut.

Men det är ju inte hela förloppet.

–Vad håller du på med? –Nej, inget.

Ja. Hur som helst, så...

Med tanke på det som har hänt Fanny, så undrar jag hur ni tänker.

Om jag också borde få nåt slags... Jag vet inte ens vad det finns.

Så jag inte hamnar där Fanny är. Det de skriver är verkligen aggressivt.

Så, ja... Det var väl mest det.

Om ni har nån plan kring hur ni ska stoppa det här drevet mot mig.

Du kanske skulle må bra av att byta tjänst ett tag.

Va? Vadå, du tycker också att jag gjorde fel?

Fel och fel... Det är oerhört komplicerade frågor, det här.

Du kan vara på väg ner i kaninhålet.

På väg, Sara, så att du hör det.

Eh... Alltså, som jag. Jag har en kompis som är cancerläkare.

Alla han träffar har cancer. Därför har alla i befolkningen cancer.

Det är värre att prata med honom än att googla.

Vi träffar i stort sett bara folk som ställer till med skit.

Och de områden vi jobbar i... Inte konstigt om man får tunnelseende.

Men det är inte bra. Så då kan det vara smart att hitta på nåt annat.

Förstår du vad jag menar?

Du kan ju tänka på det.

–Ska vi skjuta i dag, tror ni? –Skit samma, bara jag slipper dansa.

Du vet väl att dansen är en del av insatsstyrkans utbildningsdagar?

Jag har aldrig sagt att jag vill jobba med insatsstyrkan.

Vad som helst, som sagt. Utom dans. Är det bara jag?

–Jag har inte gjort nåt! –Lugna ner dig, säger jag!

–Vad är det du inte fattar?! –Det gör ont, släpp mig!

Sluta filma och stäng dörren nu!

Ligg still!

Stäng dörren! Håll er inne i era lägenheter.

De säger att de bara gör sitt jobb. Jag gör också bara mitt jobb.

Vad har jag gjort? Jag är rädd hela tiden.

Vad... Har det med min hudfärg att göra, eller? /SNYFTAR/

Ja. Vad tänker ni, allihopa, när ni ser det här klippet?

Ibland blir det bra, ibland blir det inte så bra.

Men det är inte alltid nåns fel.

–Det är klart vi pratar om sånt här. –Men HUR pratar ni om det?

Jag tror inte att ni fattar hur jäkla jobbigt det här är.

Att bli misstänkliggjord på det här viset.

–Hela tiden. –Jobbigt för dig, Sara.

Ja, det är det. Så fort jag visar mig, så blir jag kallad rasist. Va?

Vadå, är det mitt fel att 99 procent av gängmedlemmarna är invandrare?

Är det mitt fel att det är de som vi plockar in gång efter gång? Va?

Så vad hände med mc-gängen, då?

Är inte de fortfarande gäng? Sist jag kollade så var de det.

Jag tänker på gänget som stal hundra- tals miljoner från pensionssystemet.

Det är ingen som pratar om deras bakgrund.

Om vi ser en bil på en konstig plats vid en konstig tidpunkt–

–så kommer vi att kontrollera den.

Ett enkelt sätt att undvika det är att inte befinna sig i den bilen.

–Det är inte så jävla komplicerat. –Intressant.

Föreläsare: Jag tänker att vi ska höra fler röster om det här.

Man blir nervös. Som att man gjort fel, även om man inte har gjort det.

Även om man är oskyldig, så får man skulden.

Alltså, jag brukar filma. Så fort jag ser dem, typ. Man vet aldrig.

Och du, Ali? När du ser poliser, känner du dig trygg eller otrygg?

Bara en vit skulle fråga det.

Vad skulle jag... Vad skulle jag ställa för fråga, då?

Hur det känns att bli kontrollerad, utskämd framför vänner.

–Hur får det dig att känna? –Det känns orättvist.

Man hatar dem. Förlåt alltså, men det är bara så. Man hatar dem.

Okej, alla. När ni hör det här, vad tänker ni då?

Leah: Det är väl ingen som blir förvånad. Eller?

Det är vårt jobb att få er att känna att vi står på samma sida egentligen.

Men om...ni inte gör det, så har vi misslyckats, helt enkelt.

Är det nån här inne som har barn i samma ålder?

Ja, det är bra. Vad känner du?

Ja... Nej, det känns ju inte bra. Fast egentligen mindre för barnen–

–och mer för att det känns som ett misslyckande, professionellt.

Och att det är svårt att få tillbaka förtroendet igen.

Om det ska vara nån jävla mening med det här...

Okej. Du, vad vet du om organiserad brottslighet och droghandel och sånt?

Jag ska omformulera mig.

Är det bra att det är fullt med vapen och droger i våra utsatta områden?

Nej.

–Tycker ni ungdomar att det är bra? –Det är våra vänner som blir skjutna.

Vet ni hur vi får bort de här vapnen och drogerna? Det ska jag berätta.

Vi kontrollerar personer, vi stoppar bilar. Nu undrar jag:

Ska vi stoppa lika många bilar med småbarnsmorsor på Limhamn...

Vänta! ...och överklasstanter i Käppastan–

–som med största sannolikhet inte har knark, droger eller vapen i bilen–

–för att det ska kännas rättvist? Eller ska vi få tag i vapnen–

–så att era kompisar inte blir skjutna då?

–Vi skyddar ju Svenssons mot buset. –Chilla.

Vänta! – Sköter man sig bara, så är det inga problem.

Jag har många vänner som sköter sig. De får ändå en massa skit.

Vi kommer aldrig vara en Svensson, alltid vara annorlunda.

Tyvärr, men...

Alltså fine, då vill ni att vi ska tro att ni alla är som hon där.

–Olle: Korrekt. –Har jag missförstått nåt här?

Så det är inte vår arbetsuppgift att leta efter vapen och droger?

–Så vad är problemet? –Att du aldrig checkar dig själv.

Du kan inte föreställa dig att andra blir behandlade på ett annat sätt.

Ja, då kanske det är dags att tacka våra unga gäster för att ni kom hit.

Det var väldigt intressant att höra era erfarenheter och reflektioner.

Jag är säker på att mina kollegor delar den uppfattningen. Stort tack.

Tack, tack, tack.

Ja, ett bra tips är att behandla alla likvärdigt.

Men det gör vi ju inte.

Ett annat tips är ju att... Ja, inte hamna i försvar precis hela tiden.

Och erkänna: Det finns rasism inom poliskåren. Så kan vi gå vidare sen.

I så fall skulle jag gärna vilja att nån förklarade för mig vad rasism är.

Du är en vuxen man som inte vet vad rasism är? Okej.

Jag har inte lust att förklara det, det får du ta reda på. Du kan googla.

Då säger jag överförd rasism.

Om grannarna tolkar in en svart kille som rör sig i uppgången som en tjuv–

–då får vi ingångsvärde från RLC att han är en tjuv.

Så då är det samhället som är rasistiskt. Eller de som bor i huset.

Sen får vi ta skiten.

Jag blev kallad N-ordet på skolan. Inte skol-skolan, polishögskolan.

–Himlar du åt mig? –Nej. Nej, det gjorde jag inte.

–Tycker du att det var ett problem? –Javisst, absolut.

Okej. Magnus, du vet inte hur mycket fördelar du har för att du är vit.

Och det är enkla fakta. För du lyssnar inte.

Kan du bara försöka lyssna nån enda jävla gång? Det bara pågår.

Vad är det? Vi lever i ett rasistiskt samhälle.

–Har jag varit rasistisk mot dig? –Jag har inte sagt att du...

–Ja eller nej? –Nej, men du är ju min kollega.

Jag pratar inte om oss.

–Sverige är så himla lite rasistiskt. –Skämtar du?

–Nej, det är vad jag tycker. –Vad du tycker intresserar mig inte.

Har du bott nån annanstans, levt i nån annan kultur?

–Är afrofobi enda rasismen som finns? –Nej, det har jag inte sagt.

Det vore fint om vissa grupper som själva blir utsatta kunde erkänna–

–att de ibland också hatar och hotar judar.

Men Leah, det var ju inte det det här handlade om.

–Vi pratar ju om strukturell rasism. –Om du går ut på gatan...

–...så syns det inte om du är jude. –Men det syns att jag är turk.

–Inte samma sak som att vara svart. –Jag gillar inte tolkningsföreträde.

Olle, du ska ha barn nu.

Finns det nån rädsla att ditt barn ska bli annorlunda behandlat?

–Det är klart att det gör. –Varför ger du dig på mig, då?!

–Har jag pratat med dig? –Du är så jävla arg!

Håll käften nån gång! Var tyst!

Men hallå!!

Kan vi lugna ner oss lite, eller?

Är vi inte i samma lag här, eller?

–De är lite brända, tyvärr. –Tack. Tack så mycket.

–Nej, ta den. –Nej, ta den, du.

–Ta din himla ketchup. –Så nu ska du inte ha?

Kan ni bara skärpa er, eller?

/VISSLAR/

Vad har ni för reflektioner över er kompetensdag?

Givande, eller hur? Ni behöver inte svara nu.

–Vänta till utvärderingen. Skål! –Skål!

/SKRIKER/ Helvetes jävla råttor!

Bort!

Jag har din rygg, kollega.

"May he rest in cheese."

Vad?

–Det var ju bara en råtta. –Nej, det var inte bara en råtta.

Du har fått aspiranten förlängd, två gånger dessutom.

Man springer inte in i brinnande hus mot direkta order.

Du hade ju kunnat dö. Eller tvinga in brandmän för att leta efter dig–

–i stället för att hjälpa andra människor.

Ja, nej, jag förstår det. Det var ju... Det var dumt att jag...

Att vara polis är himla svårt. Alla lämpar sig inte för det.

Det betyder inte att man inte är bra på en massa andra saker.

Nej, jag fattar. Inga konstigheter.

Du förstår att det innebär att du inte kan söka polishögskolan igen?

Ja, jag är medveten om det.

Jag... Jag får väl tänka om, helt enkelt.

Plan B. Som jag inte har haft, eftersom jag alltid velat bli polis.

–Jag beklagar verkligen. –Verkligen.

–Ska jag skriva under där? –Ja.

"Over and out." Klart slut.

Osmond. Osmond! Det är okej.

Daniella, bara så du vet. Vad som än händer nu så klandrar jag inte dig.

Du har varit en fantastisk instruktör. Det är jag som gjort fel.

–Du, det blir okej. –Men det är ju inte okej.

/OHÖRBART/

–Leah: När slutar du, då? –Sent. Så du får komma förbi.

Det ser ut som att jag är singel när det inte finns några bilder på oss.

Jag behöver inte titta på mina bilder för att se att vi är ihop.

Leah: Nej, livet är lite orättvist. Kolla här, då.

/MOBILSIGNAL/ Jag måste ta det.

Hej, Mami.

–Hej. Har du sett Dani? –Hon var ju här...

–Har du en kille? Är det din kille? –Ja, det är jag. Ruben.

–Gullig. – Hej. Faye. –Det här är min kollega.

–Alla är ihop med nån utom jag. –Inte jag.

Du är inte ihop med nån som inte vill att det ska synas.

–Leah: Magnus är inte ihop med nån. –Magnus? Det får bli han då.

–Ni har inte sett Dani, alltså? –Nej.

–Berätta nåt kul. –Jävla taskig passning. Fy fan.

Berätta nåt kul.

Det ser ut som att du dricker bort nåt. Sa den nyktra alkoholisten.

Alkoholfritt.

Det kanske jag gör.

Det känns bara inte så fett att jag har förstört Osmonds dröm.

Bara för att jag är en dålig och ouppmärksam instruktör.

Jag tycker att du verkar vara en väldigt bra polis, Daniella.

Det vore väldigt synd–

–om du tog på dig mer ansvar för att Osmond inte blir polis än han själv.

Eller polishögskolan. Eller Jesse. Eller det patriarkala samhället.

Vill du ha en till?

–Det var ingen kuggfråga. –Gärna.

Det som är så härligt med att vara vuxen, Daniella...

...det är att man gör som man vill.

Pappa är inte helt hundra, så mamma vill att jag sticker dit.

–Du får gärna följa med om du vill. –Nej tack.

Är du lack över att jag ska hjälpa mina föräldrar? Osympatiskt.

Nej. Jag vill bara inte följa med till dina föräldrar.

Och sen är jag sur för att det känns som att du skäms för mig.

–Jag skäms inte för dig. –Nähä. Vad är det, då?

Jag vill bara inte vara ditt alibi.

Nu har han inte rört sig på hela dan. Är det nån som kan köra mig?

–Det kommer att gå bra. –Jag är lite full. Det är ditt fel.

Lycka till nu, farsan! Hälsa frugan.

–Hej. –Hej.

–Hur är det? –Ah, det är bättre.

–Vill du komma in? –Nej. Jag tänkte bara...kolla läget.

Du, jag måste fråga en sak.

Har du sagt att jag är en surkärring som alltid kommer att bo ensam?

Nej... Men jag har väl haft fel så många gånger förr. Va?

–"Det här är bara lite ont i halsen." –Tur att jag inte har skaffat barn.

Jag hade ju inte heller tänkt ha några barn. Kommer du ihåg?

Men sen ändrade jag mig. Ja, så gick det ganska bra ändå.

Fram till förra våren i alla fall.

De där som föds till mammor, finns de verkligen?

Jag vet inte. Det fanns en tid då jag visste allt, nu vet jag ingenting.

–Var fan är alla? –Oj.

–Ingen aning. –Är det du som dricker öl nu?

Mm. Det enda jag är nu. Rasistisk öldrickare.

Ska det vara nåt fel på det, då? Jävla skitsamhälle.

–Du är inte rolig. –Nej, jag vet.

–När drack du läsken? –Vet inte. En timme, halvtimme sen.

Det är mitt fel, jag stressade henne.

–Det har inte gått så bra innan. –Vi vet att vi är fåniga.

Jättebra att ni kom, för bebisen är trött nu och behöver komma ut nu.

–Nej, nej! Jag vill inte! –Vi måste ta ut den nu.

Tanja, vi hjälper dig. Allt kommer att bli bra. – Öppna dörren.

Nej, jag vill inte! Jag vill inte! Nej!

–Hallå. –Hej.

–Har alla gått, eller? –Tror det.

–Och du, då? –Nytt samtal från BOPS.

Åh nej.

De säger aldrig vad det är exakt. Men jag får inte...

...köra hem själv, sa de.

Så jag väntar på att nån ska hämta mig. Det kunde ta en stund, sa de.

Ja. Mm.

Asbest.

Magnus: Ja, sorry.

–Jesse: Hallå? –Jag är pappa.

–Åh, grattis. –Säg hej till min dotter.

Nämen, Olle, sicken liten snäcka.

Jag vet att alla säger det.

Det går så snabbt. Passa nu på att pussa de där ogådda fötterna.

Lova mig att vi ska göra världen bättre. Vi måste skydda henne.

–Ja, det är ju klart att vi ska. –Varje gång vi ser nån ny skit...

Men nu finns min dotter. Fan, förlåt.

Du behöver inte be... Alltså, Olle, jag vet ju hur det är. Det vet du ju.

Jag säger det här till dig för att du är en så bra och fin människa, Jesse.

Jag vet ingen som... Shit, nu vaknade hon.

/BEBISGRÅT/

/SUCKAR/

Khalid: Hej.

–Varför är du här? –Jag längtade efter dig.

Är du full?

–Ja. –Behöver du hjälp?

Nej.

Jag vill bara sitta här en stund.

/KHALID SKRATTAR LÄTT/

Sluta skratta.

Ropa om det är nåt.

Oj.

Modigt.

En, två, tre, fyra.

Ägs av en Mohammed Cise.

Ren. Inget i brottsregistret, ingen misstanke. Ingenting.

På riktigt? Är du säker?

Ja, ja. Ingenting.

Okej, killar. Nu är ni fria att gå.

Varsågod. Grattis på födelsedagen.

Jag vill inte ha ditt grattis. Jag vill veta varför du stoppade oss.

Du vet – bilen, platsen, tidpunkten.

Plats och tidpunkt, va? Jag vet redan ändå. – Eller hur?

Dani: Ha nu en fin kväll, killar.

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT