Original subtitles

- Du �r det vackraste jag har sett. - Du minns ju inget annat.

Bill! Vad fan?

Sluta, b�da tv�!

- Eric, sluta! - Vem �r den h�r vampyren?

Han...�r din kung.

Min herre... F�rl�t mig.

- Du har ingen r�tt att g�ra s� h�r. - Jag �r hans kung.

- Du lj�g mig rakt i ansiktet. - Ska du s�ga n�t om l�gner?

Ers Majest�t, Sookie �r oskyldig. Hon f�rs�kte bara skydda mig.

- R�rande. F�ngsla honom med silver. - Han g�r inte motst�nd.

- Vart f�r ni honom? - Sluta. Du har gjort tillr�ckligt.

- Ja, det har du. - S� det �r d�rf�r?

Du s�tter t�nderna i otaliga tjejer, men n�r jag g�r n�t griper du honom.

Min tillvaro kretsar inte kring vad eller vem du har mellan benen.

- V�ga inte tala s� d�r till mig! - Jag ska skydda Louisianas vampyrer.

Andebesv�rjare har Eric i sitt v�ld.

Han �r r�dd och ensam. Han har f�rlorat allt.

Han �r en l�gnare. Han g�r allt f�r att du ska bli hans.

Hur ska du ha det? �r han farlig f�r andra, eller vill han f� omkull mig?

Om du n�nsin har �lskat mig skadar du honom inte.

Det h�r �r en officiell angel�genhet. En vampyrangel�genhet.

Jag r�der dig att h�lla dig undan f�r en g�ngs skull.

- God kv�ll, Sookie. - Jag g�r ingenstans utan Eric.

Om miss Stackhouse befinner sig p� min mark ska hon gripas.

- �r det uppfattat? - Du kan inte g�ra s� h�r. Bill!

Det h�r �r fel, och det vet du!

- Det luktar f�rruttnelse. - Det �r jag.

- Pam? - Det �r mitt fel att du �r h�r.

- F�rl�t. - Varf�r g�mmer du dig?

- Du f�r inte se mig s� h�r. - Ta bort det d�r.

Sookie sa att jag �r din skapare. Jag befaller dig.

H�xan, Lafayette, hans pojkv�n och hans kusin gjorde det h�r.

- Vem �r Lafayette? - Gl�m det.

Jag k�nner hur jag ruttnar. Jag vet inte hur l�ng tid jag har kvar.

- �r du r�dd? - Fan ta dig! Jag faller i bitar.

Jag �r f�rbannad! Jag t�nker inte d� s� h�r. Vi m�ste ta oss h�rifr�n...

- Enligt kung Bill vore det farligt. - Jag ska ber�tta en sak om kung Bill.

Han �r en sj�lvhatande, maktgalen, uppbl�st liten t�nt. Du hatar honom!

Det d�r �r h�gf�rr�deri.

Eric. Vakna, f�r fan! Du �r viking och b�jer dig inte f�r n�n!

Du sliter ut levern p� dem som g�r emot dig.

Jag har varit med dig i �ver hundra �r.

Vi har rest �ver hela v�rlden och d�dat, knullat och skrattat.

- Jag minns inte det d�r. - Det kommer du att g�ra.

- Du ska f� tillbaka ditt liv. - Jag vill inte ha det!

Allt jag har gjort...

- Jag vill inte minnas. - Du vet inte vad du s�ger.

Jag �r inte den vampyr du tror att jag �r. Inte nu l�ngre.

Ers majest�t. Jag �r upptagen.

Andebesv�rjaren och sheriff Northman �r gripna.

- Jas�? Levande? - Ja. Vi ska bed�ma hur farlig hon �r.

- Enligt era order. - Och Eric?

Sheriff Northman har infekterats. Han minns inget av sitt tidigare liv.

Han f�rst�r inte sin position och �r extremt instabil.

- Och...farlig. - G�r det att bryta f�rtrollningen?

H�xan samarbetar inte. Jag tror att hon vill anv�nda Northman emot oss.

- Vad rekommenderar ni? - En order om den sanna d�den.

Ni �r s�kert f�rkrossad.

Jag tar hand om byr�kratin och �terkommer. Jo, Bill...

- Ja? - Bra jobbat.

Vi ses p� den d�r tolerans-grejen den 29:e.

Terry, sl�ck den d�r. Ingen r�kning i s�ngkammaren.

G� ut med Mikey! - Coby, Lisa, vakna!

Mikey? Mikey!

Vad �r det som h�nder?

Mikey! Mikey!

Mikey! Var �r du?

Mikey? Mikey?

- Vi m�ste ut! - Jag hittar inte Mikey.

Jag g�r ingenstans utan mitt barn!

Mikey! Mikey!

Stanna h�r.

- Mamma! Mikey �r h�r. - Arlene.

- Titta. - Han var redan ute.

Mikey? Tack, gode gud att du �r oskadd!

- Hur tog han sig ut? - Han bara satt h�r i tr�dg�rden.

Och lekte med den d�r fula dockan.

B�rjade det brinna av sig sj�lv?

Arlene, jag menar inte att det �r ert fel. Jag f�rs�ker bara f�rst�.

Ni �r oskadda. Det �r det viktigaste.

Min m�rdande ex-f�stmans sp�ke f�rs�kte d�da oss. Vi m�r j�ttebra.

- Jag beklagar, Sam. - Ingen fara...

Om jag f�r h�ra att du har sparat in p� brandvarnare eller ledningar...

- Jag bytte ut alla ledningar i fjol. - Jag ska unders�ka st�llet.

Om n�t �r fel ska du f� betala!

Nu r�cker det. De har f�rlorat allt. Min pension har g�tt upp i r�k.

Om du inte l�gger av t�nker jag bli en dobermann och ge mig p� dig.

D� ringer jag hundg�rden och ser till att du blir avlivad.

Kan ni hj�lpa mig med den h�r?

Jag brukar inte beh�va n�n r�ddning, men den �r tyngre �n den ser ut.

- Wow! - Polisarbete �r bra tr�ning.

- Var vill ni ha den? - I lastbilen. Ska jag hj�lpa er?

Ni har g�tt igenom tillr�ckligt. �r pojkarna oskadda?

Ja, de var hos sin pappa.

Ni, d�? Har ni n�nstans att bo?

Jag brukar alltid klara mig.

- Tack, sheriffen. - Andy.

Tack, Andy. N�sta g�ng du kommer in bjuder jag p� en hamburgare.

- Menar du en dejt? - Det var inte riktigt s� jag menade.

- Mitt hus h�ll p� att brinna ner. - F�rl�t.

- Jag missuppfattade signalerna. - Vet du vad? Okej.

- Vi kan s�ga att det �r en dejt. - Menar du det?

P� Merlotte's, du och jag? Ja, varf�r inte?

- Ja? - Terry och Arlenes hus �r f�rst�rt.

Hollys hus l�r ta flera m�nader att fixa.

- Jag �r p� v�g. - Nej, det finns inget du kan g�ra.

Jag kommer att vara h�r hela dagen. Kan du �ppna baren �t mig?

Inga problem.

Det �r fullm�ne i kv�ll. Vi kan springa tillsammans.

- Okej. - Vi klarar det h�r, Tommy.

Visst. Vi ses i kv�ll.

Fan ta dig.

Gettunga...till frukost.

Wow. Det luktar genomstekt...

Du...

Tack f�r din g�stfrihet, morfar.

Jag vet att det var l�nge sen sist.

Vi �r h�r f�r att vi har problem.

Vi beh�ver skydd.

Du har flytt fr�n mig i tjugo �r-

- och sen kommer du krypande tillbaka-

- och ber om hj�lp. Vad fan har h�nt med din stolthet?

Vissa saker �r viktigare �n stolthet, morfar.

Ge mig ett offer, s� f�r vi se.

Hall�? �r det n�n hemma?

Jag s�ker Tara Thornton.

Du har hittat henne.

- Det �r en l�ng historia. - B�st att du b�rjar ber�tta, d�.

N�r jag var yngre... Jag visste vad folk t�nkte om mig.

"Tara Thornton kommer att bli som sin mamma."

"Ett fyllo...kn�pp...och ensam."

N�r allt det d�r h�nde f�rra �ret, och all sj�lv�mkan och allt hat...

...v�xte inom mig, d� f�rstod jag att de hade r�tt.

- Trodde du att du bara kunde fly? - Jag t�nkte inte alls.

Det var s� sk�nt att kunna vara vem som helst.

S� kvinnan jag har bott med och delat alla mina hemligheter med...

- Vem �r hon? - Allt jag �nskar att jag var.

Jag t�nkte att om du trodde p� henne kanske jag ocks� kunde g�ra det.

Jag �r glad f�r din skull, Tara Thornton-

- vem du nu �r.

- Sk�nt att du fick lite semester. - Du vet att du betydde mer �n s�.

Du kom inte hit f�r att be mig dra �t helvete.

Det st�mmer.

Jag borde sp�a dig.

G�r vad du beh�ver g�ra.

Det h�r �r Jason Stackhouse.

Om det �r akut, ring 9-1-1 och fr�ga efter mig.

Jason, jag har problem. Bill har g�tt f�r l�ngt.

Jag beh�ver hj�lp. Sn�lla, ring mig.

Sam, jag vet att jag �r v�rldens s�msta servitris.

Men jag kan inte jobba i dag. Det g�ller liv och d�d.

- Jag ska gottg�ra det. - Det beh�vs inte. Du f�r sparken.

- Urs�kta? - Vad �r det f�r speciellt med dig?

Du �r n�stan aldrig h�r, och n�r du �r h�r f�r du med dig problem.

Du tror att du bara beh�ver sl�nga med h�stsvansen.

Men inte i dag. Ta dina grejer och stick.

Dra!

Jimmy! Bord �tta �r inte dukat. S� sv�rt �r det v�l inte?

God dag, mina damer. Hur smakar lunchen?

- Bra. - Kan jag st� till tj�nst med n�t?

Jag �r strax tillbaka.

- Allt v�l, miss Fortenberry? - Din usling till bror har stuckit.

Jag behandlade honom som familj.

Men han l�mnade mig, precis som alla andra.

- Tommy tyckte s�kert om er. - Han t�nker bara p� sig sj�lv.

Jag f�rs�kte l�ra honom att l�sa.

Men den d�r pojken �r dummare �n en spottkopp.

Nu vet jag varf�r du sk�t honom. Du kan h�lsa att han �r d�d i mina �gon.

Och jag vill ha tillbaka min bibel.

Den d�r oduglingen...

Jason?

�r du h�r?

Sookie, vad g�r du h�r? Stick!

- Jason, jag h�r dig. - Du kommer lite ol�gligt.

- Har du inte f�tt mina meddelanden? - Nej.

Jag �r upptagen med en hemlig specialutredning.

Backa undan fr�n d�rren och l�mna huset. Och kom inte tillbaka.

Andy s�ger att du har varit borta i flera dagar.

- Sj�lvklart. Handlar det h�r om sex? - Nej. Kom inte n�rmare.

- Har du b�rjat med V igen? - Nej. Lyssna. Stick h�rifr�n.

Du �r inte s�ker h�r. Jag �r farlig.

Jag har haft en jobbig morgon och mitt t�lamod b�rjar ta slut.

Ber�tta vad det h�r handlar om, annars snokar jag reda p� det �nd�.

Jag h�ller p� att f�rvandlas till en varpanter.

- En var-vad�? - Panter.

Som en varulv, fast en stor katt.

Jag har blivit biten och...s�nt, av min kn�ppa f�re detta flickv�n-

- och hennes varpanter-stam. Jag f�rvandlas n�r det �r fullm�ne.

S� du l�ste fast dig sj�lv i s�ngen?

Men om du blir en panter slinker du v�l ur handklovarna?

J�klar...

Det t�nkte jag inte p�. Du m�ste ge dig av.

Jag klarar inte av att skada dig.

- Du hittar visst inte p� det h�r. - Nej.

Herregud, Jason... Oroa dig inte.

- �lskling! Vad tidigt du �r hemma. - Lunch. Vad fan g�r han h�r?

V�r dispyt �r inte Debbies fel. Hon har r�tt till en plats i flocken.

- Gick du med utan att prata med mig? - Jag visste vad du skulle s�ga.

Ut ur mitt hus.

Jag f�rst�r att du inte litar p� mig, med tanke p� det d�r i Mississippi.

Att l�ta en vampyr styra vargarna... S� g�r inte en ledare.

Debbie sa att du var den enda som v�gade trotsa honom.

Debbie borde l�ra sig att h�lla tyst.

Jag vill inte blanda mig i det h�r. F�rl�t om jag var lite f�r alfa.

Det �r h�rda tider f�r oss. Flocken beh�ver en varg som du.

Jag hoppas att du �verv�ger saken. - Debbie, vi ses i kv�ll.

- Jag v�ntade p� r�tt tillf�lle. - Vi har precis rett upp v�ra liv.

- Och s� sabbar du allt! - Jag beh�ver en grupp.

Isolering �r inte bra. Jag k�nner bara Sookie, och hon hatar mig.

Du har mig. Vi �r ju tillsammans. Jag trodde att det var det du ville.

Det �r det. Men det kan inte vara allt.

Du var hela min v�rld f�rut.

N�r jag f�rlorade dig f�rlorade jag allt. Jag blev galen.

Jag beh�ver det h�r, Alcide.

Flocken ska skifta i kv�ll, n�r det �r fullm�ne.

Sn�lla, f�lj med mig.

Sn�lla.

Hj�lp mig, ande...

Jag ber dig.

Jag kan inte sl�ss mot dem ensam. Jag vet inte hur...

Hj�lp mig. Jag �r s� r�dd.

Jag har sett ditt lidande. Vi kan inte l�ta dem vinna.

R�dda mig.

Utnyttja mig.

Ta ut din h�mnd!

Gud ser dig.

"Ni skall icke l�ta h�xor leva."

Hans ord, inte mina.

Luis, r�dsla g�r blodet s�tare.

F� henne att skrika.

Se henne i �gonen, som �r fulla av hat...och trots.

Hon �r inte r�dd f�r dig, Luis. F� henne att skrika.

Skrik! H�xa!

- Skrik! - Ni kommer att brinna i helvetet.

Sanna mina ord, ni kommer att brinna.

Solen.

Solen!

Solen!

Marnie.

Vi har sett f�glar, kaniner, �dlor, en r�tta och en pr�rievarg.

Kan vi d�da n�t och f� det �verst�kat?

Jag har ju sagt att offret m�ste komma till oss.

Vad �r det?

S� vi v�ntar p� att ett djur ska komma och anm�la sig frivilligt?

- Det kan man s�ga. - �lskling... �lskling.

Din morfar sitter inne i v�rmen och skrattar �t oss.

- Han g�r det h�r f�r att straffa dig. - Tror du inte att jag vet det?

Han �r en ond j�vel och jag skulle aldrig bli som honom.

Om det h�r �r priset jag m�ste betala f�r att skydda dig, s� g�r jag...det.

- G� inte. F�rl�t. - Tyst.

Dra �t helvete.

Nu kommer den. Cascabel.

Vad fan �r det?

J�klar!

Skallerorm. - Hola, cascabelito. Hola.

S� fort jag f�r p�ls f�r du skjuta mig i huvudet.

- Jag t�nker inte skjuta dig. - Du lovade.

- Jag lovade att ta hand om dig. - Vad�, byta kattsand �t mig?

Jag kommer att ha klor och stora t�nder. Jag kan slita dig i bitar.

- Det kommer du inte att g�ra. - Jag kan inte undertrycka impulser.

Du �r min bror, �ven om du blir en var...

Panter.

S� fort jag v�njer mig vid en varelse dyker det upp en ny.

Tills det d�r med Eric trodde jag att h�xor bara fanns i sagor.

Eller i den d�r goth-aff�ren, d�r de k�per stretchbyxor med pentagram.

Du slipper vara ensam. Jag k�nner knappt n�gra vanliga m�nniskor nu.

Jag trivs med att vara en vanlig amerikansk m�nniska.

- Jag vill inte vara n�t missfoster. - Som jag?

- Det �r inte s� jag menar. - Jag vet.

Under n�stan hela mitt liv, n�r jag bad p� kv�llen-

- bad jag om att f� vara normal. Sen ins�g jag att ingen �r "normal".

Alla har n�t som de sk�ms �ver, eller n�t som de har l�tt f�r.

Som jag �r bra p� sex, och p� att skjuta?

Det viktigaste �r vad vi g�r av det. F�rst�r du vad jag menar?

Ja. Inte direkt.

Du kan inte fly fr�n det som finns inom dig. Men det kan bli en g�va.

Och jag kommer att finnas h�r, f�r att hj�lpa dig.

Men jag t�nker inte skjuta dig.

Alla har sina gr�nser.

Vill du h�mta en ny till mig?

�r du hungrig? Jag kan fixa ett par biffar.

Jason?

Fan ocks�.

Jason!

Sista anhalten p� den guidade turen: syltan jag jobbade p�.

Merlotte's. H�r bjuder man p� galenskap alla dagar i veckan.

- Du passar in h�r. - Det d�r �r ingen komplimang.

Varf�r inte? Det ser trevligt ut.

L�t dig inte luras.

Hej.

Tara? Vad vill ni ha?

- �r inte det h�r Arlenes bord? - Arlene och Holly �r borta.

Sam l�ter mig servera. Ni �r mina f�rsta g�ster.

Jippi. Tv� �l. Vem har gjort chilin, Terry eller Big John?

Om det �r Big John hoppar vi nog...

...�ver det.

- Vad i... - Vad var det jag sa?

J�vla vampyrer...

Hej.

- V�nta lite. - Jag har v�ntat l�nge nog.

Jag vet att det h�r inte �r ett misstag. Jag k�nner dig, Sam.

Du �r inte perfekt, men du �r en schyst kille.

Du �r hederlig, och sexig som fan.

Jag har velat g�ra det h�r sen f�rsta g�ngen vi tr�ffades.

Wow... Hur ska jag kunna s�ga nej till det d�r?

Det ska du inte.

Jag �r polis! Och varpanter. F�rsvinn!

Jason!

Jess?

- Vad g�r du h�r? - Jag k�nde att du var r�dd.

Jag gav dig mitt blod. Nu kan jag alltid hitta dig och r�dda dig.

- Coolt, va? - Nej.

Jag har tillr�ckligt inom mig. Jag beh�ver inte dig ocks�.

N�t verkar ha skr�mt dig. Beh�ver du inte r�ddas?

Nej. Jag tyckte att jag h�rde n�t. Det var v�l tv�ttbj�rnar.

Det �r fullm�ne. Det finns �vernaturliga varelser �verallt.

- Du �r inte s�ker h�r. - Jag �r inte s�ker n�nstans.

- F�r att du �r en varpanter? - Hur visste du det?

- Du skrek ut det s� att alla h�rde. - Fan.

De d�r bitm�rkena som jag l�kte... Var det det du r�kade ut f�r?

- Har du f�rvandlats? - Ja.

- H�nder s�nt? - Jag vet inte. Jag tror det.

Hj�rtat sl�r s� fort. Jag kan inte andas. Allt �r suddigt...

- S�tt dig ner. - Jag h�ller p� att f�rvandlas.

Koncentrera dig p� andningen. T�nk p� en vacker plats.

Eller n�t som f�r dig att k�nna dig lycklig och trygg.

Bra. Bra.

- K�nns det b�ttre? - Ja. Var har du l�rt dig det d�r?

Det h�r h�nde min mamma hela tiden.

- Var din mamma en varpanter? - Nej. Hon fick panikattacker.

N�r hon l�tsades att hon inte s�g att pappa slog oss.

Du borde v�l g� tillbaka till Hoyt.

Eller till jobbet. Jag klarar mig.

Natten d� jag skapades var den l�skigaste natten i mitt liv.

Du ska inte g� igenom det ensam.

Jason! Sn�lla, kom hem!

Vi klarar det h�r.

Jason?

- Hej, Sookie. Skr�mde jag dig? - Vad g�r du h�r, Debbie?

Hon �r h�r med mig.

Vi �r p� v�g till ett m�te med v�r nya flock.

- Vi kan lita p� henne. - Du borde inte springa runt h�r.

Man vet aldrig vad som finns h�r ute.

- Har du tappat bort Eric igen? - Nej. Eller, ja. Det �r invecklat.

Varpantrar, �r de som varulvar fast katter?

- J�mf�rde hon oss med katter? - Det �r sv�rt att h�lla reda p� alla.

Vi h�ller oss till v�r egen art. Men vardjur har mycket gemensamt.

- Hur s�? - Hur blir man en var...n�nting?

Det blir man inte. Om inte ena eller b�da f�r�ldrarna �r det.

S� om n�n jag k�nner har blivit biten...

M�nniskor kan inte bli vardjur. Det �r �rftligt, inte ett virus.

�r ni s�kra? Ni har hj�lpt mig mer �n ni anar.

G� och skifta, eller d�da n�nting.

Sookie kan ta hand om sig sj�lv.

Flocken v�ntar. Kom.

Det d�r var...annorlunda.

- Mot vad jag hade v�ntat mig. - Vad ska det betyda?

Det var inte d�ligt.

Det var som om vi nyss hade tr�ffats, som om vi var fr�mlingar.

Det var sp�nnande.

- Det m�ste vara fullm�nen. - Ja, det m�ste vara det.

Vi borde g� ut och skifta. Till kr�kor. Eller �rnar.

Vi kan flyga under m�nen.

Du borde nog g� nu.

Hur �r det med dig? Var det n�t jag sa?

Du har f�tt det du ville ha.

G� nu.

- Vad �r det f�r fel p� dig? - Vad �r det f�r fel p� dig?

Jag bad dig g�. F�rsvinn!

Dra �t helvete, Sam Merlotte.

Det kommer inte att h�nda.

Va?

Jag f�rvandlas inte. De d�r idioterna kan inte ens skapa en varpanter.

- Du l�ter besviken. - Det k�nns lite snopet.

Du...

Om du kunde g� tillbaka, och vara som du var f�rut...

...skulle du det d�?

Nej. Missf�rst� mig inte. Det �r inte l�tt.

Jag ser aldrig solen och jag �r alltid hungrig.

Jag har en massa k�nslor som jag inte f�rst�r, men...

Det �r sp�nnande. Jag �r snabb och stark och ingen kan skada mig.

Jag k�nner lukter och smaker p� ett s�tt som jag inte visste var m�jligt.

Det �r sv�rt att f�rklara, men min gamla v�rld var ungef�r s� h�r stor.

Och nu �r den o�ndlig.

N�r jag och Sookie var sm� fick jag alltid sp� n�r jag f�rsvarade henne.

Men en del av mig har alltid undrat varf�r bara hon fick vara speciell.

Varf�r fick inte jag vara det?

Jason, du var v�l n�n sorts football-stj�rna?

Hoyt har ber�ttat att du l�g med alla s�ta tjejer.

Titta p� dig. Hur kan du tro att du inte �r speciell?

Du har r�tt. Ibland rinner orden ur mig och jag vet inte vad de betyder.

- Jason, jag... - Tack f�r att du tog hand om mig.

Jag blev ingen varpanter. Jag �r bara samma gamla Jason Stackhouse.

Din pojkv�ns b�sta polare. Det var trevligt att snacka med dig.

Detsamma. Vi beh�ver kanske inte s�ga n�t till Hoyt om det h�r?

- Jag skulle precis s�ga det. - Bra.

- Han ska inte beh�va oroa sig... - Han skulle kunna tro...

God natt, Jess.

God natt, Jason.

- Ers Majest�t. - F�rst�r ni varf�r ni �r h�r?

En andebesv�rjare har f�rtrollat mig.

Och s� har jag umg�tts med er m�nniska.

- Sookie �r inte min. - Men ni �lskar henne.

Ni �r h�r f�r att jag har f�tt order om att d�ma er till den sanna d�den.

- Vill ni s�ga n�t? - Enligt den jag skapat var jag...

...�r jag en brutal kn�l som aldrig har respekterat er st�llning.

Jag f�rv�ntar mig ingen n�d.

- Ni vill v�l inte d�? - Nej, men jag vill inte leva s� h�r.

Den vampyr jag brukade vara �r en fr�mling f�r mig.

Jag har inget att s�ga till hans f�rsvar.

Jag accepterar min dom.

Men jag har ett �nskem�l.

Sl�pp Pam. Hon utg�r v�l inget hot nu?

Inte l�nge till i alla fall.

- N�t annat? - Sookie.

S�g att jag f�ddes natten d� hon hittade mig.

Tack vare henne visste jag vad k�rlek var n�r jag dog.

Tacka henne fr�n mig.

Hon �lskar er fortfarande.

Det s�g jag i g�r.

N�r jag �r borta hoppas jag att ni kan hitta tillbaka till varandra.

Varf�r hoppas ni det?

Hon f�rtj�nar lycka. Oavsett vem som ger henne den.

Vad l�ng tid det tog. Jag b�rjade tro att du hade gl�mt allt jag l�rt dig.

Jag �nskar att det var s� l�tt.

Mayafolket dyrkade ormen. Visste du det?

Nej.

Den �r en port till andev�rlden.

Det h�r �r samma magi som hon anv�nder, er h�xa.

�derl�tning? Jag har aldrig sett Marnie g�ra s�. Hon �r ett medium.

Hon vill bli besatt. Hon har kanske redan blivit det.

- De s�ker alltid efter en v�g in. - De?

Han vet visst ingenting.

Andar. - Det �r inte Marnie vi beh�ver skydd mot, utan vampyrer.

Ni vet inte ens vad ni beh�ver. Idioter.

Vad fan ska det betyda?

Svara mig! Vad ska det betyda?

Vad i helvete... Varf�r gjorde du s�?

Skydda honom.

Hur d�? Din sjuka j�vel! Hur d�?

- Skydda honom. - Maria, ring efter en l�kare. Sn�lla!

Tala om vad jag ska g�ra, Jesus. Jag vet inte vad jag ska g�ra!

Vad fan...

Var inte r�dd, min pojke.

Tio Luca �r h�r.

Allt kommer att bli bra.

M� Yemaya skydda och hela dig-

- med vatten fr�n livets hav.

L�t v�gorna av hennes helande energi-

- sk�lja �ver dig.

Tio Luca?

Vem fan �r Tio Luca?

Tommy? Jag �r tillbaka.

Ska vi springa? Tommy?

Tommy? Tommy?

Tommy. Vakna!

Helvete! Tommy, vakna!

Du beh�ver inte s�ga n�t. Att r�ka var mer Tonis stil.

Det h�r blir min sista. Det �r lite som att ta farv�l.

Jag tycker nog b�ttre om Tara.

- Varf�r d�? - Tja, vi har precis tr�ffats...

...men hon har g�tt igenom mycket, och g�r s� gott hon kan.

Och s� �r hon v�ldigt vacker, och smart, och bra i s�ngen.

- Jas�? - Jag vill l�ra k�nna henne b�ttre.

Du t�nker v�l f�lja med mig hem? Till New Orleans?

- Jag vill det. - Men?

Du hatar det h�r st�llet. Det finns inget kvar h�r.

Det var ruttet sagt.

"Ruttet." Fattar du?

Jag visste inte vad Marnie gjorde.

Stick h�rifr�n! Det h�r �r inte din kamp.

- Inte din heller. - Kivas inte.

- Jag r�cker �t er b�da tv�. - Spring!

Fader Luis. Vilken �verraskning.

�r det ett sammantr�ffande, eller �det?

- Antonia? - Jag �r mig inte lik.

- Du f�rst�rde ju min f�rra kropp. - Din galna hora.

Du br�nde min skapare. Den h�r g�ngen ska du skrika.

Din j�vel.

Jason!

Jag �lskar dig, men jag har ont i f�tterna och blir upp�ten av myggor.

Du kommer inte ens att bli n�n varpanter. H�r du mig?

Du kommer inte att bli n�n varpanter!

- Hur... - Kungen frigav mig.