Original subtitles

Hundra spänn på att han inte kommer.

Kustbevakning och polis. Stanna! Stanna båten!

Vi kommer att borda dig.

Det blev 420 kilo cannabis som inte kommer att nå våra gator.

En stor del av det var ett beslag–

–som våra fina Dani, Leah, Osmond och Thomas gjorde–

–häromnatten ute vid Öresund. Grattis och stort tack för den insatsen.

–Malmöpolisen levererar! –Det är bara toppen på ett isberg.

Men det svider nog rejält för dem.

Ta för er av tårtan. Varsågoda.

–Ska du ha en bit? –Nej, det är griptårta.

Fy fan, jag har inte frusit så mycket sen vi var på gränsen.

Tårna var helt... Oh, my God.

Du måste ha rätt kängor. Jag fryser inte alls i de här.

–Aspirant med koll. –Jag börjar märka det.

Prova den med smörkräm, det tror jag passar dig.

Leah, ska inte du ha griptårta? En kaka, då?

Finns det nån tanke med att jag inte får gnetpass?

–Behöver du låna pengar? –Nej, jag vill ha min övertid.

–Men vad fan, Jesse! –Vadå "vad fan"? Jag är ditt befäl.

Du kan inte "vad fana" mig hur som helst. Det håller inte.

Du sa att jag gör ett bra jobb. Kan jag inte få göra det mer då?

Jag var en dålig chef förut. Aldrig mer.

Du får gnetpass när jag fått bekräftat att du är stabil.

Och just nu... Nej.

Jävlar!

/KRASCH/

Från 1320. Ledig bil vid Dammfri. Vi behöver assistans.

–1190 på väg. –Uppfattat.

–Stanna. Av med hjälmen. –Vad fan gör ni?

–Ta det lugnt med hjälmen, snälla. –Ta det lugnt själv.

Varför stannade du inte när vi sa åt dig att stanna?

Tagga ner!

–Stå still! –Jag ska fan stämma er.

Du vill göra en anmälan? Det gör du på hemsidan. Eller...

Du gör det på stationen efter pisseprovet, för du är påverkad.

Borde inte ni åka efter alla som kör ihjäl varandra i stället?

Var fan är fokuset? När ska ni fatta att det ni gör spelar ingen roll.

25 papp i månaden, ni har redan förlorat. Jävla fucking töntar.

–Nu håller du käften! –Hör du vad hon säger?

–Är hon inkvarterad eller nåt? –Inkvarterad?

–Ja. Hörde du inte? –Nej, hon är inte inkvarterad.

–Har du pratat med Försäkringskassan? –Ja, absolut.

–Och vad säger de, då? –Ja, vad säger de?

Det är en massa frågor om intyg som jag fyllt i fel eller skickat in fel.

Jag vet att jag skulle ha skickat in min anmälan direkt, men jag...

Det blev inte så, helt enkelt.

Det ingår i din sjukdomsbild att allt sånt blir svårt.

–Eller helt obegripligt. –Ja. Fast jag är ju inte sjuk längre.

Jag jobbar i en myndighet, men det är omöjligt att fatta vad de vill.

Jag skulle gärna sjukskriva dig ett tag till.

Två månader, sen ytterligare ett halvår innan du kan börja...

–Så tycker inte Försäkringskassan. –Nej.

–Har du bett om att få slippa nätter? –Jag är polis.

–Det är viktigt att du får din sömn. –Jag vet.

Jag orkar inte slåss med dem för att jag skickade in nåt papper fel–

–när jag inte ens fattade hur telef...

Har du övervägt terapi?

Ja, just det. Eh...

Jag tror inte att det är min grej.

–Jag vill inte låna pengar. –Vill du följa med hem på middag?

–Vart ska du? –Vadå, jag är upptagen.

–Vadå "upptagen"? –Jag är upptagen.

–Tycker du inte om Khalid? –Jag älskar Khalid.

–Varför ska du inte med hem, då? –För jag kan inte.

–Tja! –Hej.

–Du ska på dejt. –Jag ska inte på nån jävla dejt.

Vad ska du göra, då? Okej, du ska på dejt.

Sluta!

Du är Leah. Jag begär inte att du ska berätta.

Men du ska ju på dejt. Till det vill jag säga bravo.

Du kommer ut, träffar lite folk, gör saker.

Man behöver inte hoppas på livslång kärlek bara för att man går på dejt.

–Men kanske ett rejält knull. –Nämen åh! Sluta.

–Hej. –Där är du ju! – Här är hon ju.

–Här är du. –Åh gud, vad gör du?

–Jag kan ta en... –Tips. Väldigt, väldigt bra.

Jag minns inte vad han sa när han rekommenderade den. Men vem gör det?

–På sin höjd fotar man väl etiketten. –Ja, så kan man göra. Ska vi skåla?

–Kul att ni är här. –Kul att se dig.

–Gott, va? –Ja, det var gott.

Det här vinet smakar gott till den goda maten du kommer att äta.

Tänk vad mycket tid vi hade sparat om alla bara var lite ärliga.

–Ja. Absolut, det har du rätt i. –Och vad arbetslös jag skulle bli.

Inte en jävel skulle betala 150 euro för att sitta i min terapisoffa–

–och höra mig säga: "Vad skulle hända om du provade att säga som det var?"

–Servitris: Då var ert bord redo. –Jag pratade precis med min dotter.

–Nu går vi. –Tar du vinflaskan? Vad bra.

Nu vill mamma veta. Hur mår du?

Var det det du ville veta? Jag mår faktiskt svinbra.

Vi blir glada när du är glad, älskling. Mamma skryter jämt om dig.

Diasporan i Malmö. – Vårt solsken, eller hur?

Så sa du alltid när du kom hem från skolan också. Alltid.

"Hur var det i skolan i dag, då?" – "Bra. Bra. Bra." Alltid samma svar.

Exakt vad är det som är så bra?

–Allt. –Allt?

Eller, jobbet är kul och...

–Kul? –Ja, det är kul. Eller rätt. Viktigt.

Det känns liksom... Häromdagen tog vi 420 kilo cannabis.

Såna dagar känns det extra viktigt, faktiskt.

Jag är bara väldigt glad över att jag jobbar med nånting meningsfullt–

–och att jag verkligen kan göra...

Det känns som att man gör...en viktig förändring.

Det känns väldigt betydelsefullt. Det är sånt som du ofta brukar prata om.

–Nu blir hon rörd. –Nej, inte så farligt.

Det är bara fruktansvärt jävla under- bart att sitta så här med dig igen.

Gumsilumsi.

Nämen hej, där är ni! Hej!

Hej, Karima! Vad roligt.

Leah, flytta in så att de får plats.

...att demokratin är en parentes i historien.

Alkoholmissbruk...

Vad känner du som polis för att du måste lägga såna extrema resurser...

...är påtagligt farligare än cannabismissbruk.

...stora summor på att, förlåt...

...på nånting som bara kan anses som ett 50-årigt misslyckande?

Polisyrket är helt främmande för mig.

Jag är så jävla mallig över att jag har en dotter...

Om nån ska lösa Sveriges problem, för det har vi, så är det du, Leah.

Jag tycker att det är värt en applåd.

Ja! Det ska du ha.

–Det var inte rött. –Du cyklade mot rött.

Punkt ett. Ser det här ut som en cykel? Nej, det är en velomobil.

–Okej. Då velomobilade du mot rött. –Punkt två. Fel också.

Nu går jag. Och nu trampar jag.

Går, trampar. Ser du skillnaden?

Om du erkänner, skriver jag en bot. Om du förnekar–

–ja, då får vi hålla förhör, göra en anmälan och det kan bli rättegång.

Folk dör fortfarande, och ni stoppar såna som jag–

–som försöker transportera sig smittsäkert och klimatsmart.

–Som sagt, vi kan lösa det på plats. –Jag erkänner ingenting.

6-0 från 65-1220. Taget. Men vi ska avsluta ett ärende först.

Polisen.

–Den skulle man inte tacka nej till. –Nej.

Väldigt bra inköp om man vill berätta vilken liten kuk man har.

–Men Jesus, Leah. –Alltså, jag har fel.

Fast kukstorlek kanske inte spelar så stor längre för folk i din ålder.

Det kanske bara handlar om vanlig gubbsjuka.

Glöm om jag har sagt att jag uppskattar din ärlighet.

–Du är väl inte gubbsjuk, Jesse? –Den är inte kompatibel med lönen.

65-1220. Kan vi få adressen igen? Det verkar inte vara nån här.

65-1220 från 6-0. Strandåsvägen 2.

Det är polisen. Kan ni öppna?

Leah?

Jag heter Jens, det här är Leah. Grannarna har ringt och är oroliga.

–Har det varit stök här? –Ja, men inte längre.

Vad bra. Då kanske vi kan få komma in och titta lite.

–Jag tror han är död. –Vem är död?

–Nisse. –Var är Nisse?

Kan du visa?

Är det några andra här? Har du några vuxna här?

Hallå?

Snälla, det var inte meningen.

6-0 från 65-1220. Vi behöver ambulans till Strandåsvägen 2.

–Heter han Nisse? –Nils-Emil.

Ni två kommer med mig. Så går vi ditåt.

–Har han några sjukdomar, allergier? –Laktos, tror jag.

Ställ dig där.

Han är väl inte död?

–Lojsan har inte gjort nånting. –Fortsätt framåt. Fortsätt framåt!

Vi har en medvetslös treåring. Han andas, svag puls, inga sjukdomar.

Vi behöver ambulans, brådskande, och en extra patrull.

Nisse, hör du mig? Hallå?

Hej, det är ambulansen.

Det här är Nisse, tre år, medvetslös.

Andas, svag puls. Har inte ändrats nånting sen jag rapporterade in det.

–Personnummer? –0308...

–Hur länge har du varit barnvakt? –Några veckor.

–Deras barnflicka försvann. –Hur då "försvann"?

–Jag vet inte. Det har de inte sagt. –Okej.

Jag har varit här sen i går morse. De skulle komma hem vid tio.

Sen de swishade 500 spänn. Jag bara: "Jag måste gå hem."

Då swishade de 2 000 i stället och sen 500 spänn till.

Då är det svårt att säga nej.

Nisse är gullig och så, men han skriker skitmycket.

Till slut kände jag "jag skiter i det här" och sätter honom på sängen.

Och så får han typ skrika tills han somnar. Men sen...

Du kan ta ett djupt andetag, det brukar hjälpa.

Men Mackan och jag hade bestämt.

–Mackan, är det din kille? –Ja.

–Och hur gammal är han? –Snart 18. 18.

–Vänta lite här nu. –Vadå "vänta"? Jag bor här!

–Var är hon? –Lugna ner dig.

Jävla ungjävel! Vad fan har du gjort?! Vad fan tänkte du på?!

–Du kan hänga med mig. –Fattar du vad hon har gjort?

Du sitter kvar. – Har du nåt rum som jag kan...

Bra. Då tackar jag för den informationen.

Klart slut 6-0.

Det verkar som att den lille killen klarar sig.

Läkarna trodde tydligen att det var nåt slags affektsvimning.

–Ja. –Känslor, alltså?

–Lite svårt att hålla koll på ibland. –Ja.

Vad tänker du när du ser en sån här?

Att ett fossilfritt samhälle verkar lågprioriterat i vissa kretsar.

Exakt.

–Ja, men vi ses sen på stationen. –Det gör vi.

Hallå! Hallå, kan du stanna? Kan du stanna!

Kan du inte sänka...

Ni får lugna ner er med mopparna.

–Vad? Varför? Vad har vi gjort? –Grannarna klagar. Stäng av musiken.

–Avgaserna går in i deras lägenheter. –Ni stör vanligt folk.

–Vad fan är vanligt folk? –Du fattar vad jag menar.

–Så där gör du inte mot mig. –Ta bort batongen. Ta bort din hand.

–Jag tar fram den om det behövs. –Ta ett steg undan.

–Ta bort din hand från batongen. –Backa, säger jag.

–Backa undan! –Ta det lugnt, ta det lugnt.

–Kollega! Lugn, det är ingen fara. –Hej, grabbar! Hej.

–Vad händer här? –Ingenting. Ingenting händer här.

Följ med, så snackar vi lite här.

–Vems? –Det är min.

Jag hade själv en sån när jag var i din ålder. Älskade att köra den.

Får jag testköra?

Alright. Men om nåt går sönder, det är ditt huvud.

–Är du säker? –Ja, kör.

/TUTAR/ Tuta inte, bror, du stör grannarna.

Wooh! Jävlar!

Så. Tack för att jag fick köra. Det var jävligt roligt.

Ska ni inte köra lite längre bort?

Här är massor av folk, det kommer rök i lägenheterna, folk blir sura...

...ja, och för att det är ni.

Det är alltid vi.

Jag vet. Jag kom också hit och blev sur när jag var yngre.

Man fick skit för sånt man inte gjort – då kunde man lika gärna göra det.

–Men... –Du ska leda den hem.

...sen tröttnade man, försvenskade sönder sig själv för att smälta in.

Alla tänker: "Kolla där – invandrare, gaddad, han kör snabb bil." Men...

Vad för bil?

Jag är inte klar. Audi, förstås.

"Han är kriminell, säljer knark." Det är bara i deras huvuden. De har fel.

Jag är svensk, du är svensk, vi älskar sill båda två. Förstår du?

Jag känner igen mig i dig. Men jag förväntar mig mer av dig än av andra.

Vi måste jobba hundra gånger hårdare för att få lov att vara samma som de.

–Är du med? Ska vi säga så? –Vi säger så.

Bra, killar. Vill ni höra mer om det här, så kan man följa mig på Insta.

Jag kommer gärna ut och pratar på er skola eller med era föräldrar.

Jag har till och med såna här lappar. Varsågod.

–Kolla fan, bror! –Han var söt, bror.

Vadå, får inte jag nån?

Khalid kan verkligen kommunicera med såna där killar.

Det är bra. Jag fattade inte vad de snackade om.

Jag tycker nog mest att de var störiga skitungar bara.

–Vad sa han som var så jävla bra? –Han fick dem att lugna ner sig.

De var rätt lugna tills du tog fram ASP:en.

Det gjorde jag inte. Jag la handen på den, det är en viss skillnad.

Men visst, Khalid löste situationen bättre än vad vi gjorde i alla fall.

Men det är för att han ser varje människa–

–och utgår från att alla vill väl ändå.

Du borde lära dig av det i stället för att sura.

–Khalid kan kommunicera med alla. –Därför kränger han föreläsningar?

–Han kränger inte föreläsningar. –Jag såg det nyss.

–Han står mitt på Persborgstorg... –Han vill förändra.

–Sin privatekonomi, eller? –Du är så cynisk.

Är det jag som är cynisk, Sara? Helt ärligt?

–Hur gick det med den där tjejen, då? –Hur så?

–Nej, ingenting. Verkligen ingenting. –Nej, då så.

Han kränger inte föreläsningar.

Du har sånt otroligt tålamod med såna där killar.

Vad menar du med "såna där killar"?

Störiga killar som vill bråka.

–Ville de bråka? –Du vet vad jag menar.

–Nej, inte riktigt faktiskt. –Nähä.

Mina kusiner kommer i morgon, så jag tänkte hjälpa mamma och pappa.

–Ska du med? Det blir mat. –Vill du det?

–Gör som du känner. –Jag följer gärna med om du vill det.

Jag kan inte bekräfta dig varje sekund som du vill bli bekräftad.

Ska du följa med eller ska du inte följa med?

–Jag är lite trött. –Ja, okej. Vi ses sen.

/SMS-SIGNAL/

–Det där påverkar inte hur man kör. –Nej, nej. Men det kostar att laga.

–Du får 5 000 för den. Här är rost. –Lägg av.

–Den är värd minst sju, åtta. –Baklysena är också trasiga.

–Så 4 500. –Du sa ju fem alldeles nyss.

Då hade jag inte sett detta.

–Snälla, fem? –Nej. 4 500. Här är också rost.

–Jag swishar sen. –Det är lugnt.

–Men jag gör det sen. –Ja, ja. Absolut, jag vet.

Hallå! Hej.

Då har det hänt igen, medan ni äter mackor för skattebetalarnas pengar.

–Det här betalar vi själva. –Vad har hänt?

–Min velomobil. Borta. –Var såg du den senast?

Skit i det. Jag har en gps, och den vet exakt var den är.

–"Den vet exakt var den är." –Ja, vi kommer.

–Ni förstår gps? –Jajemän.

Den är där borta.

–Vi kanske ska skynda oss lite. –Stanna här, min kollega sköter det.

Hallå?

Hallå?

Hallå?

Polis.

Hallå? Hör du mig?

Hallå! Hör du mig?

65-1220.

Jag har en ung man. Dålig andning, troligtvis överdos.

Ja, det är uppfattat. Jag skickar en ambulans. Har du adress där?

Under spåren vid Centralen. Min kollega kan visa ambulansen in.

Ja, det är uppfattat. Ambulansen är där om 15 minuter.

/OHÖRBART TAL/

Leah är ganska omskakad. Det var ju sån himla misär där nere.

Ja, jag vet. Vi var där och lämnade mat och täcke.

Vadå? När då? Vilka vi?

Alex och vilka det nu var. Och jag. Jag sa väl det?

Nej. Leah frågade om jag kunde vara med henne i kväll. Om det är okej?

–Jag vill gärna hjälpa henne. –Du får göra precis vad du vill.

Vill du vara med Leah i kväll, klart du ska vara det. Inga konstigheter.

–Jag tror hon kommer snart. –Ja.

–Ingen fara. –Vi sa prick. Hon är snart halv.

Mm.

–Hej! –Hallå.

–Hej. Sara. –Susanna, Leahs mamma.

Hej, gumsan. – Alltid, alltid samma sak.

Jaha. Roligt.

Jätteroligt.

Verkligen. Jag är svinhungrig, det har bara gått i ett hela dan.

–Har ni kanske...? –Jag kommer att ta det jag...

Är det här...? This is it, så att säga?

–Ja, det tror jag. –Okej.

Alltså, jag brukar ju försöka äta skånsk mat när jag är hemma.

Vi har ju hela världens kök i München där jag bor.

Fantastiska vietnamesiska restauranger, turkiskt, franskt...

Allt. Finns allt. Men inte det här.

Äggakaga. Med riktigt skånskt fläsk.

Alltså, jag älskar det. Älskar det.

Har du problem med att jag älskar det? Det har du väl inte?

–Varför skulle jag ha det? –Nej. Nej. Precis.

Varför skulle du ha det?

–Sara. Nu vill jag höra allt om dig. –Okej.

Har du också avancerat på det sättet som Leah har gjort–

–med egna uppdrag och så där?

Eh...nja...

Ja, men vi har ju alla våra olika inriktningar och uppdrag.

Till exempel trafikveckorna. Om det är det du tänker på?

Jurek – min pappa, Leahs morfar...

Han var så fruktansvärt stolt över Leahs karriär inom polisen.

Han pratade typ inte om nånting annat.

Helt otroligt. Alltså, allt jag gjorde var alltid helt meningslöst.

Men Leah bara... Hon var framtiden.

Så var det ju.

Mm.

Jag måste gå på toa.

Svårt det här...med religion.

–Tror du? –Mm. Faktiskt.

Grattis.

Hur länge har ni varit tillsammans?

–Men du kanske borde ha sagt nåt. –Ja.

–Det där blev ju konstigt. –Fast det blir det alltid med henne.

Vet hon ens att du har varit sjukskriven?

Inte rik... Inte riktigt.

–Inte riktigt? –Nej, det vet hon inte.

När ska du berätta att vi inte är ihop?

–Det kommer jag nog aldrig att göra. –Nej. Bra att veta.

Sluta. Det spelar ingen roll, hon kör sitt race. Du såg ju själv.

Hon tänker bara på sig själv. Jag hade kunnat komma in med en...

...en möbel och bara: "Det här är min nya kille." – "Åh, vad roligt."

"Hur många högskolepoäng har han, då?"

Jag tycker ändå att man ska vara ärlig.

–Men Sara, vem fan är ärlig? –Jag försöker faktiskt vara det.

Ja. Det är bra. Lycka till med det.

Leah. Jag ser att du mår dåligt. Jag fattar att Jesse är orolig för dig.

Det tar ju svinlång tid att bli frisk när man har varit utbränd.

Sov gott.

–Hallå. Funkar inte duschen nu igen? –Nej, tydligen inte.

Gud, jag orkar inte. Herregud.

Laura får stå ut med lite svettlukt. Hon luktar inte så gott själv jämt.

–Hur mår Rita? –Det är fan inte bättre.

–Fan, vad jobbigt. –Ja.

Speciellt som jag har blivit nåt slags extramamma.

–Dani, jag är inte bra på sånt. –Fast det är inte sant.

Herregud, vad är klockan? Jag ska på en sån föreställning på föris.

–Jag vill verkligen inte missa det. –Hälsa Rita.

Du, Faye...

Åh, fy fan! Där! Ta bort den! Ta bort den!

–Jag gör ju det. –Fy fan. Såg du råttan?

Den är borta nu. Sluta!

–Skratta inte, det är inte roligt! –Förlåt. Men lugna ner dig.

–Jag hatar råttor. –Jag ser det.

–Skratta inte, det är inte roligt. –Det var inte meningen. Förlåt.

Jag kommer att börja gråta. Känner du?

Du... Jag är ledsen, men jag måste dra.

–Du kan inte dra nu. –Jo, jag måste. Det är bara en råtta.

–Jag är ledsen. –Jag fattar att du måste dra.

–Vi hörs sen. –Ja. Okej.

–Lugna dig. –Ja. Okej. Okej. Det går bra.

–Renoveringarna. –Jaha. Ja. Gud. Fy fan.

–Vi såg en råtta i omklädningsrummet. –Jaha. Ja, det ska det inte vara.

Inget vatten, iskallt överallt... Nån sa att det var asbest i duschen.

Det är inte det att jag misstror att renoveringarna sköts på rätt sätt..

Hej. Det här är Katrin Hatt. Jag söker Sören Bergman.

Det gäller fastigheten som polismyndigheten hyr.

Be honom ringa mig. Om du lämnar ett meddelande, vill jag att du skriver:

Råtta. Asbest. Värme. Vatten.

Med stora bokstäver. Frågetecken, frågetecken, frågetecken.

Avsändare Katrin Hatt. Då vet han nog vad det gäller.

Tack så hemskt mycket.

Tack.

Vi hörs, då. Hej.

Patruller till Strandåsvägen 2. Grannar har ringt om bråk och skrik.

–Kajsa, vad har hänt? –Vi bråkade lite och...

Och Jerker gick härifrån? Vet du var han kan vara?

Nej. Jag har försökt ringa honom. Han är sjuk i huvudet! Jag hatar honom!

Finns det nånstans han brukar gå när han är själv?

6-0 från 65-1320. Vi har hittat bilen vid korsningen Stinsens väg/Badvägen.

Vet du vad för vapen han har fått med sig?

Ja. Det var ett stort, ett jaktvapen.

6-0 från 65...

/ETT SKOTT HÖRS/

Polis! /VRÅL AV SMÄRTA/

–Örat. –Det gör ont! Skjut mig, för helvete!

Då har vi anträffat mannen, och han är vid liv.

–Vi ska se till att du får hjälp. –Jag ska gå hem nu.

Nej.

–Tack. –Tack. Ha det bra.

–Tack. Hur lång tid skulle det ta? –De messar när de är klara.

Du...

Du behöver inte.

Du får flytta på bilen.

–Var är Jerker? –Han är här inne.

Han får hjälp med såret på örat, sen kör vi honom till psykiatrin.

Ni hörde vad som hände, va? Han svimmade inte, han var inte arg.

Han råkade hitta Jerkers kokain. Min treårige son höll på att dö–

–för att hans jävla pappa inte kan gömma sina droger bättre.

Han älskar ju sin pappa. Jag kan ju inte bara säga till honom att...

Kan det vara så att du har druckit?

–Eh... Fast ni gör väl undantag? –Nej, så du får följa med och blåsa.

–Vad är ni för jävla monster? –Nu får du ta det lite lugnt.

Du blåser där. Ta ett långt andetag och blås tills det börjar pipa.

–Jättebra. –Perfekt.

Hej! Vi skulle ju ses här.

Förlåt. Jag trodde att jag hade sagt det. Jag väntar inte.

–Jag var en kvart sen. –Precis, och jag väntar inte.

Jag väntar aldrig mer än tio minuter.

Det gav jag mig själv i 50-årspresent och är jätteglad för.

Vad bra. Var är du nu, då?

Nu ska jag till Lund.

–Ska du till Lund? –Jag ska svänga förbi institutionen.

Sen ska jag åka till pappas grav. Det vore fint om du ville följa med.

Absolut, det kan jag göra. Vilken tid?

Ja, vilken tid... Klockan tre. Blir det bra? Vänta lite, Leah.

Hallå! Hej! Jag pratar i telefo...

Hallå? Leah? Vi ses där klockan tre.

Hej.

–Jag kan ta en öl, tack. –Är det nån särskild du är sugen på?

–Vilken är den billigaste? –Hoven, Hovs Hallar mikrobryggeri.

–Vad kostar den? –89.

–Du skämtar? –Nej.

–En till? –Ja, varför inte?

–Likadan? –Mm.

Jag ångrar mig. Jag måste dra. Tack så jättemycket.

–Ljung är ju fint. Ska vi ta det? –Oftast lägger man bara en sten.

–Att du bryr dig om sånt. –Morfar brydde sig om sånt.

Men nu tycker jag att det är finare med en blomma.

Varför kom du inte hem?

–Jag är här. –Till begravningen.

Jag var i Kanada. Jag kunde ha kommit hem om man skjutit på det några dar.

Man ville inte skjuta på det eftersom traditioner är viktigt för morfar.

Ursäkta? Jag skulle vilja ha två ljung i kruka.

Och inget sånt där plast och band och sånt tjafs.

Det ordnar jag.

Det är trevligt med ljung också.

Tål kanske det här Malmövädret också.

Är det antisemiter eller tjälen som gör att de lutar?

Stenarna betyder att man tänker på personen.

Ja, ja.

Begravningen och begravningsplatsen är till för levande, inte för döda.

Det var viktigt för morfar. Han tyckte om synagogan och det judiska.

Varför kom du inte bara? Du hade inte behövt göra nåt, jag fixade allt.

Du har väl inte blivit religiös?

Nej, men man kan väl få tycka att det är fint med gemenskapen i synagogan.

Den du har med alla kvinnor som förpassas till övre våningen?

Jag tycker inte att det hör hemma i ett modernt samhälle.

Precis som kungahuset. Eller att skuldbelägga mammor.

Nu måste jag gå.

Hej då, Jurek.

Du var en jättejobbig pappa. Men jag förstår dig.

–Skulle inte vi göra nånting? –Jag hinner inte det nu.

Jag åkte till Lund i stället. Det var jättebra att jag fick det gjort.

–Du kunde inte vänta 15 minuter? –Gnälla får du göra för din terapeut.

–Du kan inte mena allvar? –I allra högsta grad.

Jag har ingen terapeut.

Ja, ja...

Det är väl en sorts uppror. Jag går inte i goggan, du går inte i terapi.

Du vill göra upp med din mamma, det är helt normalt.

Fast kanske lite, lite sent i ditt fall, kan man tycka.

–Undrar varför? –Sluta.

Det där cyniska, det är så kontra- produktivt, Leah, det vet du också.

Du vill berätta för mig vilken värdelös mamma jag har varit. Fine.

Det du behöver ventilera är DIN tolkning av din barndom.

Den stämmer inte med min tolkning. Om vi ska diskutera vems som stämmer–

–så blir vi bara ovänner, vilket är jätteonödigt–

–eftersom ingen av oss har helt rätt.

Dessutom pratar vi om människor.

Det är så att vi människor ibland gör rätt, och ibland gör vi jävligt fel.

Din tolkning av mig som mamma kan du bara bearbeta med en terapeut.

Vet du vad en terapeut kostar?

Har du dåligt med pengar? Va? Är det därför du är så sur?

Min gissning var att det var nåt med magen, tarmarna eller kvinnomagen.

–Lägg av. –Jag betalar gärna för din terapi.

Förutsatt att det inte är kognitivt tjafs, för det får du bekosta själv.

Leah.

Jag vill inte förminska dig nu. Jag vet att du är en vuxen människa.

Men jag frågar ändå: Behöver du låna pengar?

–Nej, Susanna, det behöver jag inte. –Nej, vad bra.

–Bra. –Mm.

/OHÖRBART TAL/

Åh, fuck. Det är blod. Din hand.

Gick det bra?

–Jag märkte det inte ens. –Gick det?

Ja, det gick för mig.

–Alltså, du är helt... –Vad? Vad är jag för nånting?

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har aldrig träffat nån som är så...

Vad fan ska jag säga...?

Omättlig.

Är det bra, eller?

Eh...

Det är mest...nytt.

–Och? –Bra. Förstås.

Du, hade det inte varit så mysigt nu om vi hade sushi? Är du sugen?

Vi kan väl ta en foodie från stället på Gamla Väster.

Det är så jävla fattigt väder just nu.

Jag orkar inte gå ut, känner jag.

–Ja. –Nice. Jag lägger en beställning.

–Förlåt. –För vadå?

Jag vet inte.

Ja, men...då blir det svårt.

Det är klart att jag förlåter dig.

Så jävla hemsk är du faktiskt inte.

–Nej. –Bara ibland.

–Hej. –Hej, hej.

–Han är skyddad och klar. –Jättebra.

Det har kommit in en anmälan mot dig om misshandel vid ett ingripande.

–Från vem då? –Jag hoppades svaret var självklart.

Ja, du kommer att höras, såklart.

–Ja. Absolut. –Men så här mellan oss...

–Det är nog ingen större fara. –Nej, det brukar inte vara det.

Jag har nämnt det förut och jag gör det igen:

Den nya dialogpolisavdelningen behöver folk. En gruppchef, fast.

Och tre inkommenderade på fyra år.

–Inget treskift. –Nej.

Du kan väl testa? Ett tag bara. Du har ju gått utbildningen för dialog.

Jag har också gått chefsförsörjnings- programmet, fått deltan, gnetat.

Gjort allt för att bli chef, så att jag kan styra upp den här skiten.

–Ja. Du är väl inte död än? –Nej...

–Men vad är det för mening? –Med vadå? Med livet?

–Nej, med polislivet. –Det finns massor av mening med det.

Kanske inte alltid som man skulle vilja att det var.

Det är ändå ett steg i rätt riktning.

Det är inget karriärmässigt misslyckande att vara dialogpolis.

Det är inte bara jag. Verkligen inte.

Du, alltså... Jag försöker bara göra rätt här.

–Men det är inte så enkelt alltid. –Nej, det är ju inte det.

Pågående väpnat rån. Bensinmacken Flygfältsvägen/Sallerupsvägen.

Polis!

Polis! Visa händerna!

Rör dig mot mig! Lägg dig ner!

–Sara, han jobbar. –Vänta, vänta! Han jobbar här.

–Du jobbar här, va? –Ja.

–Är du ensam i butiken? –Ja, de stack.

–Sorry. Är du okej? –Klart vänster.

–Tjena. Så du jobbar här, du? –Ja, lite extra ibland.

–Kul att jag jobbar ett vanligt jobb? –Det kan jag inte förneka. Skitbra.

–Är du okej? –Inte nu, men annars är det bra.

Det är andra gången jag blir rånad. Ni kanske tycker att det är kul?

–Absolut inte. –Nej, såklart inte.

Berätta vad som hände.

Allt finns på kamerorna, men... De kom in två personer.

De hade vapen eller så... Jag är helt chockad, minns inte.

Jag märkte direkt att det var ett rån.

Det är inte kul. Man försöker jobba, men det går inte.

–Känns det okej nu, då? –Lite bättre. Fortfarande en chock.

–Har du möjlighet till filmerna? –Ja, ni kan gå bak och kolla.

–Det känns lite knäppt att sitta här. –Hur menar du då?

Jag tror inte på terapi, så...

Varför inte då?

–Du känner ju Susanna. –Ja...

Men nu handlar det om dig.

Varför tror du inte på terapi?

–Det är onani för själen. –Man ska inte underskatta onani.

Nej. Nej, det har du rätt i. Men det blir ju inga barn gjorda.

Vill du ha barn?

Nej. Nej, verkligen inte.

Varför inte?

Det är inte schyst mot en unge att ha en mamma som inte vill vara mamma.

Mm.

Nej.

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT