Original subtitles

- Allt väl? - Jadå.

Kul att höra.

- Bad jag inte om att få äpplen? - Det fanns inga.

- Jag beställde Granny Smiths. - Nej, inte Granny Smiths.

Grönt betyder otur. Välj något rött eller rosa.

Pink Ladies, kanske? Jag älskar Pink Ladies.

Jag fixar det.

Inga handdukar från Lamberts mer.

De är skurkar.

Mercier kostar lika mycket, men är mer hållbara.

- Jag fixar det. - Som din far skulle sagt.

- "Inga lösa trådar." - Jag gör mitt bästa.

Det är sorgligt.

Din far skulle vara besviken.

Du måste lägga den här svåra tiden bakom dig.

- Försök att kom ut lite. - Jag ska tänka på det.

Du är som min egen dotter. Ung och vacker.

Hela livet framför dig. Du borde njuta av det mer.

Du är verkligen söt.

Synd för dig.

Du skulle inte vara här annars.

Nu...

Blunda. Du kommer inte att känna något.

- Var är mina joggingbyxor? - I tvätten.

Jag tog av dem. Du var genomblöt.

Jag torkade dig torr med en handduk.

- Hur hamnade du i den här röran? - Är hon död?

Jag ställer frågorna.

Jag vet inte. Ingen aning.

Du måste minnas något.

Jag är ledsen...

Du är ledsen?

Jag skulle döda ett vildsvin, men dödade en kvinna istället.

Du borde skämmas.

Inser du vilken sits du har försatt mig i?

Vi borde ringa polisen.

Inte en chans.

Jag kan inte riskera att åka fast igen.

Jag har inget i din storlek. Jag heter Pierre.

- När kan jag få tillbaka dem? - Vad?

- Mina joggingbyxor. - Är det allt du bryr dig om?

När de är torra igen.

Och tills dess?

Har du inget namn?

Claire.

Badrummet är till höger. Handduk finns där.

Hej.

Det här är Maud Jacob-Guillaume.

Var god lämna ett meddelande.

Jag kan inte tro det.

Var la de min inhalator?

Otroligt. Seriöst.

Tog du den?

Jag känner att en astmaattack är på väg och...

Förresten, hur kom du in hit?

Ingen aning.

Jag gillar när folk inte vet.

Google gör alla till experter.

Wikipedia och all den skiten.

Jag vill ändå veta var min inhalator är eftersom...

Ska jag tvingas leva med Damocles svärd över mitt huvud?

- Var det du, Vivaldi? - Jag är inte Vivaldi.

Vivaldi är död. Jag spelade Vivaldis musik.

Jag har bott här i tre år och jobbat på min musik.

Jag tillhörde en orkester i Grenoble.

Jag föddes där, men den staden är olidlig numera.

Det är den mest förorenade platsen i Frankrike.

- Visste du det? - Nej.

Då vet du det nu, Claire.

Ett passande namn. Du är blek.

Jag gillar faktiskt bleka kvinnor.

De fylliga...

De som Rubens och Renoir gillade skrämmer mig.

Ursäkta mig.

Hur är det med dig, Chernobyl? Kom hit, ponken.

Hjälp mig, snälla. Håll honom.

- Vad ska jag göra? - Håll honom.

Han har varit trött på sistone.

Hoppas bara att han inte har borrelia.

Är den röd?

Det kan smitta människor, förstår du.

Har du varit hos doktorn?

Skojar du med mig?

Seriöst?

Doktorerna styrs helt av läkemedelsindustrin.

Desinficera dina händer.

Om du inte har något emot det.

Så där. Behövs inte mycket.

Mellan fingrarna med.

Så här.

Vad gör du här?

Vem är du?

François? Fram med maten.

Visst.

Vi måste prata.

- Du kan inte stanna här, okej? - Varför inte?

Jag vill inte att de som är efter dig ska hitta hit.

- Ingen vet att jag här. - Inte än kanske.

- Låt mig stanna ett tag till. - Det går inte.

Jag bad inte om din hjälp.

Men du gav den och nu sparkar du ut mig?

Det kan tyckas konstigt, men jag har inget val.

Okej.

Kom igen, stick härifrån!

Fan också.

- Är tvillingarna ute? - De är på sågverket.

- Kom, ponken. - Ska du gå?

Gillar du inte ensamhet?

Har du klaustrofobi?

Jag hade det förut, men jag kom över det.

Jag ska ta hunden till veterinären. Häng med.

Jag kan se att du har det svårt.

Oroa dig inte.

Du kan lita på mig.

Så?

Det är inget fel på hunden.

Men han har ingen energi!

Sluta dra i honom.

Du gör honom deprimerad.

Jag har antidepressiva för hundar.

- Jag ser nog vad ni gör. - Vadå?

Ni tvingar alltid på oss mediciner.

- Vad kommer sen? - Medicinen är örtbaserad.

- Jag får in den först imorgon. - Okej.

Jag måste se till fåren vid Echenoz. Jag kan komma förbi efter.

Okej.

Bor du där med?

I huset, menar jag?

Ja.

Bra. Då ses vi imorgon.

Se till att han äter bra, ta med honom ut,

och snälla se till att spela något glatt.

Okej.

Hur var ert...?

Mitt namn? Claire.

Nej, er relation.

Är ni tillsammans?

- Nej, inte alls. - Nej.

Verkligen inte. Claire kom igår.

Jag vet inte ens hur hon kom hit. Ingen aning.

Ett, två, tre.

- Sådär. - Försiktigt.

Försiktigt!

- Jag ville inte göra dig upprörd. - Upprörd?

När...

När Sam trodde att du och jag...

Jag försöker att undvika kvinnor. Det vet han.

- Jag är inte gay. - Nej.

- Jag förstår. - Visst.

Det främjar din hälsa att leva celibatliv.

Driver du med mig? Det förtjänade jag.

Som ursäkt vill jag bjuda på en drink på Georgettes.

Tackar du nej blir jag besviken.

Vad sägs?

Visst.

Förlåt. Jag måste hämta några notblad.

Kom in.

- Hej. - Hej.

Fader Guilbaud, Charles, det här är Claire.

Jösses.

- Vilken uppenbarelse. - Ta det lugnt, Charles.

Miss...

Jag kan inte göra annat än att buga framför sådan skönhet.

Vad säger jag? Huka mig.

Som herdarna framför Jungfru Maria i La Salette.

Okej, Charles. Det räcker.

Det här är den enda bokhandeln.

Ja, precis.

Är du på semester?

Du måste besöka vår kulturskatt, La Salettes fristad.

De kommer att berätta den hjärtskärande historien om den gråtande damen.

Jag kan vara din guide och visa dig runt. Vad sägs?

Jag stöter inte på dig.

Jag erbjuder endast en introduktion till meditation.

Eftertänksamhet.

Charles, det var nära på en hädelse.

Inte alls, Fader. Jag har inga baktankar.

Har du mina notblad?

Notblad? Ja, just det ja. Förlåt mig.

Var la jag dem?

Tack.

Sådär.

Gillar du Brahms? Här får du.

Tack.

Jag menade inget illa.

Jag må verka lite annorlunda, men jag är helt normal.

Jag är nog inte helt normal.

Du vet ingenting om mig.

- Ska du inte presentera oss? - Det här är Claire.

Georgette?

Georgette lämnade mig för tre år sen. Jag är Muriel.

Skål.

Har du alltid haft hälsoproblem?

Sen födseln. Jag var alltid sjuk som barn.

Jag har haft allt.

Mina föräldrar matade mig med mycket skräp.

De sa att det var läkande, men de ville ta kål på mig.

Musiken räddade mitt liv.

Lustigt.

- Tycker du att det är lustigt? - Nej, inte direkt.

När jag var barn betydde musiken allt för mig.

Fiolen.

- Inte längre? - Nej.

Så hemskt.

Man bör alltid slutföra det man påbörjat.

Jag var med om en bilolycka när jag var 13 år.

Min mamma körde bilen. Jag klarade mig, men hon...

Jag gav upp.

På allt. Inte bara fiolen.

Det var som om livet tog slut.

Inget lockade.

Jag blev rörd av din berättelse.

Mycket rörd.

Det var då det.

Allt är glömt.

Raderat ur minnet.

Och nu...

Nu börjar allting om.

Just det. Jag har något till dig.

Ett övningsinstrument.

Jag köpte det begagnat, men har inte använt det.

- Det väntade på dig. - Tack, men jag kan inte.

Ta det.

- Jag kan inte ens spela fiol. - Tack.

- Varför tog du henne till stan? - Varför inte?

Vi måste hålla en låg profil.

Nu vet alla att en flicka bor här.

Bra jobbat.

Vill du ha bort mig?

- Gillar du köttet välstekt? - Inte alltför mycket.

Tack.

Kan jag få saltet?

Vem kan det vara?

Hur mår han?

Lika illa som innan.

Jag tog med tabletterna.

Okej.

Töm en kapsel i hans mat vid varje måltid.

Okej.

Det är bittert så ge det med socker. Okej?

- Det har jag inget, men jag kan köpa. - Bara med maten.

Jag ska göra allt för att få honom frisk.

- Okej. - Kom, Chernobyl.

- Då så. - Kom med mig.

Han gör alltid så här. Hunden mår fint.

Och du då?

Är du här på jobbresa?

- Semester? - Ingetdera. Jag kom hit av en slump.

Vilken tur då.

- Hur länge har du bott här? - I tre år.

Jag kommer ursprungligen från Macon.

Jag studerade där.

Livet lekte.

Sen mötte jag en kvinna.

Hon kom dit för att få sin katt kastrerad och allt därtill.

Typiskt veterinärjobb.

Kärlek vid första ögonkastet.

- Har det hänt dig? - Nej.

Bättre det.

Jag vet inte varför jag berättar det här.

Jag...

Jag borde inte prata om det. Jag kan inte hantera det.

Nu är livet perfekt och fridfullt. Precis vad jag behöver.

Ingen stress eller ångest.

- Ingen passion. - Det finns det visst.

Det är stadslivet som gör folk sjuka.

De blir giriga och hysteriska. Aldrig nöjda.

Så är det.

Jag är törstig.

Vill du ha något att dricka?

François?

Pierre får inte veta.

Du är verkligen sjuk.

Jag vet.

Jag kunde bara inte motstå.

Du borde sagt något.

Är du arg på mig?

- Du borde inte ha gjort det. - Förlåt mig.

- Det är inte roligt. - Nej.

Vi får inte säga något.

Är du okej?

Du är vit som snö.

Det är motorcykeln. Den skrämde mig.

Jag har ett bra Yunnan-te hemma.

Det gör dig gott. Följ med.

- Är du inte troende? - Nej.

Det är något särskilt med dig.

Jag såg det direkt.

En aura.

Som en slags gloria endast jag kan se.

Jag känner det i en del människor.

Det lyser om dig.

Nej, jag är inte galen.

Jag är bara en präst.

Jag försöker att tro på mirakel.

Jag borde tro på dem eftersom jag lever.

Det är ett mirakel att jag är här.

Allt du säger här stannar mellan oss.

Du kanske behöver prata.

- Jag måste hem. - Vart?

Jag bor med tvillingarna.

- Jag ligger med dem med. - Varför berättar du det?

Jag vet att det är fel.

Men det hände.

Jag brukade inte känna åtrå, men nu vill jag det.

Är det fel?

Jesus sa, "Döm inte andra så ska ni själva inte bli dömda."

- Han skyddade ofta de kvinnliga syndarna. - Ja.

Och du?

Vad menar du?

Värnar du också om de kvinnliga syndarna?

Ja, att hjälpa syndarna, men inte synden själv.

Hej.

Finns jobbet kvar?

Jag har jobbat som servitris förr.

- Du förtjänar bättre. - Jag måste jobba.

Jag vet ingenting om dig,

- eller vilka misstag du begått. - Inga.

Då är du den enda.

Maud?

Det är Claire.

- Du borde testa hypnoterapi. - Jag ska tänka på det.

Jag har väntat i 20 minuter.

Ursäkta. Ett problem uppstod med min kollega.

Vi måste prata.

Vi måste vara ärliga.

Det kanske beror på att vi inte måste gömma oss för min man mer.

Men vi gömmer oss än.

Avbryt inte är du snäll.

Jag måste säga det här.

Allt känns annorlunda. Jag är inte lika lycklig.

Jag är inte lika lycklig längre med dig.

Vi borde ta en paus innan det tar slut.

Inte sant?

Menar du det?

Vad tror du?

Jag håller med.

I månader har jag hoppats att magin skulle komma tillbaka.

Det händer alla par.

Ett tag trodde jag att vi var annorlunda. Speciella.

Det vi hade var fantastiskt.

Du har rätt.

Du är starkare, mer realistisk än jag. Jag var rädd.

Jag gjorde det lätt för dig. Du är lättad.

Nej. Jo, jag känner mig lättare.

Jag vill inte förlora dig.

Jag är säker på att vi kan lära oss hur vi kan vara tillsammans.

Tillsammans på ett annat sätt. Det blir bra det med.

Ursäkta.

Ja?

Jag sitter i möte, fortsätt?

Jag har den informationen i bilen.

Okej.

Jag kollar och mejlar dig sen.

Förlåt. Jag måste ta hand om det här.

Ska vi fortfarande ses på söndag?

Det blir väl ändå av?

Javisst.

Hej, det är Claire. Lämna ett meddelande.

Claire.

Jag har inte lyckats tala med dig.

I veckor har jag velat berätta om mina känslor.

Jag...

Jag ser på dig nu.

Så oskuldsfull. Så vacker.

Jag älskar dig. Och om du skulle kunna--

Du verkar lugnare den här gången.

Jag är inte lugn.

Jag är förstörd.

Om du vill lätta på trycket kan jag hjälpa till.

Det vill jag inte.

Jag vill må som förut.

I så fall finns det bara ett sätt.

Hon måste bort.

Jag kan göra mig av med henne.

- Ta henne långt bort. - Det räcker inte.

Hon måste försvinna för alltid.

För alltid?

Folk lovar alltid så mycket här. Men jag kan faktiskt hjälpa dig.

Ligg kvar i tio minuter.

Tänk på saken.

Hälften nu.

Resten nästa vecka. Samma tid.

Finns det ingen annan utväg?

Nej.

Efter vårt samtal...

- Jag var rädd att jag skulle förlora dig. - Jaså?

Ja.

Är det inte konstigt att Claire inte varit på jobbet?

Vet du något? Det är inte likt henne.

Det är inte första gången.

- Har det hänt förut? - Ja.

Hon kanske är sjuk.

- Hoppas det inte är mitt fel. - Varför skulle det vara det?

Jag sa något som kan ha gjort henne upprörd.

Vad sa du?

Det var inget.

Hon kommer tillbaka.

Maud?

Det är Claire.

- Dåliga nyheter? - Fel nummer.

- Du grimaserade. - Gjorde jag?

Claire? Det här är Clement. Min son.

Enligt min mening.

Han är en bra son. Kommer hit varje vecka.

- Det är enkelt med motorcykel. - Men det är ändå långt till Gap.

Cotes du Rhone är till mig. Han dricker inte.

Är du idrottare?

Han lär ut karate, taekwondo, och vad heter den brasilianska dansen?

- Capoeira. - Capoeira.

Var inte blyg.

Han talar inte om det, men han borde vara stolt.

- Stilig med. - Sluta.

- Inte sant? - Snälla?

- Vill du ha dessert? - Nej, aldrig.

Kaffe, tack.

Du borde fråga folk om de tyckte om maten.

Chefen din lär uppskatta det.

- Okej. - Är hon snäll mot dig?

Ja, det är hon.

- Jag irriterar dig. - Nej, varför tror du det?

Jag kan vara tröttsam ibland.

- Du verkar lite stel bara. - Jaså?

Jag drömde om dig igår.

Var det en bra dröm?

Det började bra i varje fall.

Det slutade illa.

Om du har tid efter ditt skift så känner jag till en klubb tre km bort.

Så...

Du kan berätta om drömmen då.

Vi ses sen.

Nej.

Jag vill inte.

Fan ta dig.

Kom igen.

Håll tyst!

Knuffade du mig?

Nej!

Ni stod så nära. Det var äckligt.

Är du galen?

Du tackade inte ens Clement.

- Han räddade dig. - Jag kan försvara mig själv.

Han ville bara visa upp sig och det verkar ha fungerat.

Varför tog du med mig hit om du inte klarar av sådant?

Du har rätt.

Det finns en historia bakom.

Jag är adopterad.

Det gjorde mig svagare. Jag talade inte förrän jag var fem år.

- Samma som Einstein. - Verkligen?

- Jag är ingen Einstein. - Nej, du är stiligare.

Jag borde vara lycklig. Varför gör det så ont?

Vi är nära nu.

Har du inget emot att bo med tre män mitt ute i ingenstans?

Nej, jag störs inte av det.

DÅ så. Glöm att jag sa något.

Det är bara lite ovanligt.

Det flesta finner det konstigt, inte sant?

Vi är väl alla lite konstiga?

Känner du någon som inte är det?

Jag vet inte.

Kanske inte.

Ingen är som man tror.

Inte du heller.

Missförstå mig inte, men jag trodde att du var starkare.

Jag fick se en annan sida av dig ikväll.

En skörhet.

När du säger skör, menar du patetisk?

Nej.

Jag gillade det.

Säg det igen?

Jag gillar dig.

Om jag inte klarar det här blir det en katastrof.

Varför det?

Det här är illa.

- Gjorde jag dig illa? - Vi är inte ensamma.

Du är lite galen.

Nej, inte alls.

Du väcker hela skogen.

- Hej. - Hej.

Behöver du hjälp?

Jag skulle vilja ha en guidebok för området.

Är du på pilgrimsresa?

Ja, på sätt och vis.

Då måste du se La Salettes fristad.

Det här är tyvärr allt jag har.

Jag är ateist.

Men min vän, en präst, säger att mirakel ofta sker här.

Idag trodde jag honom nästan för på bara ett par dagar...

...har jag bevittnat två.

Två?

Ja. Du...

Din skönhet är som en renässansens Madonna.

Och en ung kvinna som kom förbi.

Mycket oskyldig och mystisk.

Hursomhelst, hon var ett mirakel...

Hon trivs här.

Är det ovanligt?

Mycket.

Det här är tyvärr allt.

Fristaden.

Kan du rekommendera ett bra hotell?

Ja.

Fristaden har rum.

Hej, Fader.

- Förlåt att jag är sen. - Hur kan jag stå till tjänst?

Jag är inte här för återhämtning.

Fast...

Jag söker frid.

Det gör väl vi alla?

Faktiskt så...

Jag letar efter min svärdotter. En mycket skör ung kvinna.

Hon rymde för ett par dagar sedan.

Jag är orolig över henne. Jag kan inte sova.

- Följ med mig. - Tack.

Hennes far, min make, dog för en tid sedan.

Hon påverkades svårt.

Och...

Jag är orolig att jag inte stöttat henne nog.

Jag drunknade i min egen smärta.

Hon är arg.

Jag vill inte bara dyka upp och göra henne upprörd.

- Då kanske hon rymmer igen. - Jag förstår din oro.

- Vad heter hon? - Claire.

Jag känner henne.

Om jag kan vara till hjälp för att ni ska bli sams igen,

så står jag till er tjänst.

Jag är glad att jag mötte dig, Fader.

- Tack för gårdagen. - Ja.

- Vad hände igår? - Inget.

- Inget alls. - Vart ska du?

Till badrummet. Får jag gå dit?

Claire?

- Får jag visa en sak? - Ja.

Inget musikrelaterat.

Men han är en underbar författare.

Och en förstklassig illustratör.

Hans penseldrag är fulla av energi.

Se på karaktärerna.

De ser ut som troll eller dvärgar.

Se där. Ännu en.

- Den är till dig. - Vad snällt.

- Tänker du spela med oss? - Ja.

- Ska du inte ut? - Nej.

Ge hit.

Vad tänker du på?

Att jag är lycklig här.

Hoppas det varar.

- Jag är så trött på hans spelande. - Gillar du inte Bach?

- Jag gillar inte klassisk musik. - Ta tillbaka hans cello då.

Hörde du det, Chernobyl?

Ja.

Jag vet.

- Hej, Claire. - Hej.

- Ganska brant här. - Ja.

- När ska du tillbaka till Gap? - Söndag, tror jag.

Har du flickvän?

Hurså?

Förlåt, det är privat.

Jag är singel.

Du verkar fly från mig, så antingen ogillar du mig

- eller så... - Nej, det är bara det att...

Jag är inte som pappa. Jag ligger inte runt.

Han har varit okej.

Han är en kåtbock.

- Du känner honom nog bättre. - Säg inte det.

Claire?

Claire.

Är du skadad?

Nej.

- Jag bekände en sak för dig. - Tvillingarna.

Jag ville förstå. Det är så nytt.

Och nu?

Jag låg med en annan.

Det är du inte ensam om här.

Oroa dig inte.

Du kan inte föreställa dig allt jag får höra.

Bergen påverkar människor.

Bergen?

Ja, det är bergen.

Tänker du komma hit varje gång du träffar någon?

Är det min välsignelse du söker?

- Vet du varför du gör så här? - Behöver jag en anledning?

Förr kunde jag inte känna. Nu kan jag det.

Bra för dig.

Du behöver inte min hjälp med att ha kul.

Kul?

Det är inte kul.

Det är livet.

Är det fel?

Gör det mig till en djävulsdyrkare?

Djävulen är mer förrädisk än så.

Han gömmer sig.

Unga dam, du är transparent och ren som glaciärvatten.

Transparent och ren?

Varför inte?

Du känner dig levande, så lev. Lev helhjärtat.

Som Sankte Augustinus sa, "Älska, och gör vad du vill."

Det är någon här som söker försoning.

Stäng inte henne ute.

Ha tilltro till framtiden.

Du måste försonas med ditt förflutna.

- Jag tar dig till hennes rum. - Det behövs inte. Jag är här.

Du väntade dig inte mig.

Tack så mycket, Fader.

Kan vi få vara ensamma? Tack.

Jag var så orolig att något hänt dig.

Hur fann du mig?

Det bröts när du ringde.

Jag fann numret och kollade upp det.

Och...

Nu är jag här.

Berätta vad som hände.

Självklart tror jag dig.

Jag är chockad.

Så du flydde.

Vad hände med kvinnan?

Ingen aning.

Men jag skulle inte vara här om inte det hänt.

Endast en galning skulle gå till sådana längder.

Man vet aldrig var mörkret döljer.

Det oroar mig inte längre.

Jag tänker inte på det mer.

Du kan inte stanna här.

Vi saknar dig.

Jag behöver dig.

Jag klarar inte av att återgå till storstadslivet.

Jag trivs här.

I den här hålan?

Det är ingen håla. Jag har många vänner här.

Har du?

Det är det viktiga, antar jag.

Oroa dig inte.

Ingen brådska.

Jag kanske stannar ett par dar.

Om det är okej såklart.

Du kanske ändrar dig.

Jag måste jobba.

- Jag kör dig. - Okej.

SNÖVIT

Bilen svirar. Den kanske har punka.

Kan du kolla det vänstra framhjulet?

Hjulet är okej.

- Är ni okej? - Vi trodde vi fått punktering.

Du har tur som har en så vacker svärdotter.

Vi ses senare.

Det är en vinprovning i byn.

Nu åker vi.

Vi ses?

- När har du ledigt? - Söndag.

- Du kan visa mig runt. - Gärna det.

- Kanske en picknick? - Visst, varför inte.

Får jag säga en sak?

Det är mer liv i dig nu.

- Tycker du? - Ja.

Dina upplevelser har gjort dig vackrare.

- Hur mår sonen din? - Bra

Nej, förresten.

Jag tänkte berätta.

Han lämnar inte sitt rum. Han blir bara mer underlig.

Hur menar du?

Han är lättirriterad.

Speciellt vad gäller dig.

- Mig? - Ja.

Han säger att han skäms över hur jag beter mig runt dig.

Vad är fel med det?

Har jag betett mig illa?

Nej, aldrig.

Jag sa det, men han lyssnar inte.

Han är envis, aggressiv.

- Kan du tala med honom? - Visst. Men vad ska jag säga?

Be honom att sluta döma mig. Det sårar mig.

- Jag gör det efter jobbet. - Tack.

Vad gör du här?

Är du okej?

Ja, jag mår fint.

- Jag var för framåt i morse. - Ja, det var du.

- Du med. - Ja.

Vi var båda lite framåt.

Ja.

Vänner igen?

För jag gillar dig.

Du är charmig.

Du behöver bara slappna av.

Allt är löst.

- Jaså? - Jadå.

Vad snällt. Tack.

Jag oroar mig så.

Har du haft tid att läsa boken jag gav dig?

Lite grann.

Gillar du den?

Den är ovanlig, men inspirerande.

Ja, inspirerande.

Visst ser de alla ut som du?

Hur menar du?

De är grymma.

Du kan nog vara grym. Skratta inte.

- Jag? Absolut inte. - Jodå.

Det är du nog innerst inne. Släpp ut det.

Kom ihåg dina ord.

- Vadå? - Nej. Du har inte gjort något fel.

Jag måste tillrättavisas.

- Straffa mig hårt. - Nej.

Straffa mig.

- Nej. - Jag förtjänar det.

- Nej, nej, nej. - Slå mig.

- Nej. - Förstör mig.

- Slå mig som en Kalmyk. - Va?

En mongolisk krigare.

- Lägg av. - Straffa mig.

Slå mig hårdare!

Vänta...

Ta den här piskan. Kom igen, piska mig!

Jag förtjänar det!

Slå mig, stampa på mig.

Kom igen! Ja!

Det är inget för dig, men allt för mig!

- Tre små rapp bara. - Snälla!

Slå hårdare!

Jaha, det var det det.

Äntligen. Där är ju min Sokurov.

Claire?

- Vart ska du? - Tvillingarna.

Jag kör dig. Lägg cykeln där bak.

Nej, tack.

Snälla.

Okej då.

En present till dig.

Jag vill inte ha en mobil.

- Varför inte det? Alla har en. - Inte jag.

Hade vi inte en underbar kväll eller har jag drömt allt?

Jo, det hade vi.

- Varför vill du inte att jag ska ringa? - Det finns ingen mening med det.

Jaså?

Jag vet hur det slutar.

Du ringer mig och sen vill du veta...

Jag vill bara veta

-om du kan tänka dig att-- -Nej, Sam.

Att planera kväver mig.

Nu kan jag andas.

Bra, du kan andas. Jag är glad för din skull.

Men jag lider här.

- För att jag inte är din? - Nej.

Jo.

Jag är med dig. Räcker inte det?

- Det är lätt för dig. - Det är inte lätt.

Det är inte lätt att inte höra hemma. Men det är så jag vill ha det.

- Hur mår hunden? - Tack för att du frågade.

Han är okej.

Claire?

Kommer du till mitt rum sen? Det tar bara 20 minuter.

- Vincent vill spela Bach för mig. - Ja.

Spendera 20 min i hans rum?

- Sam? - Vad?

Okej, förlåt.

- Förlåt. - Nej, det...

Det är Bachs första cello suite.

Jag förstår.

Bra.

Okej. Vi ses senare.

Tror du att du kan lura mig med din Bach suite?

- Lägg av. - Det är inte roligt!

Säg sanningen.

Jag börjar tröttna på ditt skitsnack.

Är du okej?

Fan!

Är du skadad?

Det är underbart.

- Underbart? - Ja.

Äntligen känner jag smärta. Är den svullen?

Inte än.

Vi behöver is eller kanske frusna ärtor.

Jag måste lägga undan mitt instrument.

Ditt vadå?

- Jag måste lägga undan min cello. - Okej.

Det var underbart.

TILL BERNARD: DET ÄR OKEJ. HON LEVER.

- Vattnet är kallt. - Ja, det är det.

Din hud är så mjuk. Mjuk som silke.

Du har en fin rumpa.

- Har du hört det förr? - Det tror jag inte.

I din ålder var jag spinkig och hade kort hår.

Jag såg ut som en pojke. Inte som du.

Jag tror att vi är iakttagna.

Är du säker?

Vad är det?

Inget alls.

Vem där?

Det är Clement, en bekant.

- Spionerade du på oss? - Nej, det gjorde jag inte.

Vad gjorde du då?

Jag fiskar forell.

Var är fiskespöt?

Jag planerar turen.

Du kan väl äta med oss nu när du är här.

Kom.

Är det okej?

- Hungrig? - Ja.

- Här har du. - Nej, det är inte okej!

Jag äter inte lunch med någon som spionerar.

Han spionerade inte alls på oss.

Tror du på honom?

Ingen fara. Jag borde gå.

Vänta, Clement.

Vi kan väl dela?

Det var snällt av dig, Claire, men jag vill inte störa er.

Förlåt.

Jag har aldrig sett henne så lycklig.

- Det lyser om henne. - Jaså?

- Hon är inte sig lik. - Vad menar du?

Hon har en affär med en ung man.

De knullar i skogen.

Inte bara han.

Hon bor på en farm med tre män. Tänk dig själv.

Är du säker på det? Sån är inte hon.

Numera gillar tjejer att leva farligt.

Hon är hjärtlös.

Vi är väl inte som dem, älskling?

Du är tyst.

Det är bara svårt att tro.

Hon kan inte ha förändrats så.

Sant.

Vi vet inte ens vad våra närmaste döljer förrän det är försent.

Du är tyst.

Det är ditt fel. Du har fått mig att gilla tystnad igen.

Du behöver inte säga något. Känn bara.

Ursäkta. Nu är det min tur.

Bra, tack.

Jag räddade precis hans liv. Han var på väg att svimma.

- Vilken fräckhet! - Gå tillbaka till honom om du vill.

Kom igen!

Att se dem dansa runt dig gör mig mordisk!

Mordisk!

Glöm det. Det är okej.

Dansa med mig!

Jag mår bra så...

Jag vill inte riskera allt bara för en dans.

Våga lev lite för en gångs skull!

Det vore bra för dig!

Du sa inte att du var Claires svärmor.

Säg inte ett ord.

Jag gillar din tystnad. Den är mystiskt.

Jag ser att du är en hänsynslös kvinna.

Har jag fel?

Två glas rött, tack.

Tack.

Förlåt, madam!

- Du igen? - Förlåt.

- Gjorde du det med flit? - Nej.

Jag gillar inte henne och hon gillar inte mig.

Hennes ögon är kalla även när hon ler. Jag litar inte på henne.

Jag dricker inte. Okej, lite grann då.

Igen!

Vi har inte ens dansat ihop.

Alla dessa män.

- Drinken är mycket stark. - Och? Det är fest.

- Är du okej? - Vad är det med henne?

- Jag är yr. - Nej, nej.

- Jag är yr. - Du klarar dig.

Jag tar hem henne.

- Kom. - Jag mår illa.

Du är okej. Allt kommer att bli bra.

Bättre?

Jag mår illa.

Sakta ner. Jag mår illa.

Du var en prinsessa, men sen blev du drottning.

En hjärtekrossare.

Det måste vara spännande.

Jag hade bara en kärlek och du stal honom.

Du stal honom.

Undertexter: Alexis Lilja