Original subtitles

Då bägge parter i lika mån har bidragit till familjens förmögenhet-

-beslutas härmed att boet skall fördelas lika mellan parterna.

Så lyder uppgörelsen i sin helhet. Några kommentarer? Susanna?

-Lars? -Vi har fördelat bohaget.

Är du överens, Susanna?

Då förklarar jag skilsmässan giltig enligt gällande lag.

Är det bättre?

-Vad är klockan? -Kvart över.

Ann får aldrig arslet ur vagnen.

Elin kommer inte hem i natt. Jaha, här har vi dem.

Innan vi öppnar... för en trevlig kväll.

Okej?

-Skål! -Skål!

-Jag är ledsen att vi kom så sent. -Men sluta!

Vi hade en liten...incident.

-Har ni bråkat? -Nåt fruktansvärt.

-Om vad då? -Han ville...

Ligga med dig? Men gumman...

-Är sex fortfarande viktigt för er? -Ja, det är klart.

Men känner inte du det?

Att det blir för mycket med all närhet?

Nej, inte riktigt, faktiskt...

Jag vet inte varför det har blivit så.

Det är inget jag själv har velat. Tvärtom, faktiskt.

Men Ann... Du? Du behöver inte vara ledsen.

Vi har en överraskning till er.

Vi ska ta den sen, när vi har samlats allihop.

-Jag måste stänga av soppan. -Okej.

Plötsligt får man bara en sån jävla lust att knulla.

Pang på rödbetan bara, och så snabbt vidare!

Det var väl en utmärkt anledning att "komma" för sent.

Jag gjorde som du sa. Ned med brallorna, bara.

-Ann älskar det. Spontaniteten! -Menar du det?

Har du nånsin bedragit Susanna? Med en annan?

-Nej. Aldrig. -Aldrig?

Jag vill inte sätta det här på spel.

-Har du aldrig haft lust? -Nej. Ja, eller...

-Nej, faktiskt inte. -Om hon inte får reda på det, då?

Det skulle hon.

-Varför frågar du? Har du...? -Nej.

Nej, nej, nej.

-Inte...? -Nej, men i somras...

När vi var nere i Toscana var det en servitris-

-som jobbade på restaurangen där vi brukade käka, och...

Nej, det hände ingenting.

Fast jag föreslog att vi åker dit igen.

Gör inte det.

Ann tror att det var för att vi hade det så fantastiskt-

-men det var ju inte därför.

Vi åt fantastiska middagar och gick fantastiska promenader.

Men i sängen var det inte så fantastiskt.

Vi hade inget sex överhuvudtaget.

-Har du talat med henne om det? -Hon säger att hon är nöjd.

Jag visste inte att Ann inte kunde få barn när vi gifte oss.

-Visste hon om det själv? -Ja.

Men hon vågade inte berätta det för mig.

Hon var rädd att jag skulle lämna henne då.

Skulle du ha gjort det om du hade vetat om...?

Jag vet inte. Jag...

Jag tror det.

Har vi berättat om Lars kollega?

Jag har en kollega som behandlade en kvinna... En mycket ung kvinna...

-Han lämnade fru och barn. -Men Gud! Får man göra så?

-Läkare och patient, menar jag. -Det är ganska olämpligt.

Hon var väl 20 år yngre. Så otroligt patetiskt.

Både han, hustrun och älskarinnan är 15 år yngre än oss.

Han kanske inte hade hittat den rätta än.

Hade de inte barn? Två? Då måste det vara kärlek.

Han kanske trodde det men blev klokare en dag.

Efter två barn?!

-Är barn ett uttryck för kärlek? -Nej, tvärtom skulle jag säga.

Barn är bara hjälplösa offer för vuxnas behov av att utöva kärlek.

Ni vet ju att Ulf så hemskt gärna vill ha barn.

Jag brukar säga till honom: "Då får du skaffa dig en hund."

-Det har alltid sårat mig. -Vilket då?

Din hånfulla jämförelse mellan barn och hundar.

Du vet att jag vill ha barn. Det är inget man skämtar om.

-Vill du ha mer soppa, Ulf? -Nej, tack. Men det var gott.

Ja, jättegott.

Jag funderar på att skaffa ett fadderbarn i Afrika.

-Det kostar bara sju spänn om dan. -Då kan du ha sju stycken.

De har inte mat på bordet, men föda barn kan de fanimej.

-Håller inte du med mig? -Jag förstår vad du menar.

Gör du?

Tänker du på Elin på det sättet?

Äktenskap bygger på kärlek, men det kan bli så mycket annat också.

En mur som håller ensamheten borta, till exempel.

Går du omkring och funderar på sånt här?

Jag pratar inte om mig själv utan om hur det också kan vara.

-Det goda med äktenskapet, då? -Du tänker på sex, din gris.

Mitt underliv fungerar relativt väl. Impotensen har inte satt in än.

-Till min hustrus stora besvikelse... -Usch.

Sexlivet kan man klara själv om man är tvungen. Om det är så illa.

Jättegod soppa, Susanna. Har du mixat ihop den själv?

-Tack. -Skål för våra privata små helveten.

Jag skulle faktiskt vilja försvara din kollega.

Det är lätt att fördöma honom-

-men tänk om han faktiskt blev förälskad på riktigt?

Om hela hans liv var fel och förljuget, är det otrohet då?

Är det det? Följer han inte bara sitt hjärta och gör det enda rätta?

-Sug på den, ni. -Går du och funderar på det här?

Det behöver väl inte sluta olyckligt!

Din kollega och hans fru kanske finner varann igen.

Livet består väl inte bara av stormande kärlekshistorier?

Stora passionsdramer! Det är väl så mycket mer!

-Som vad då? -Som trygghet! Stabilitet!

En vardag som fungerar. Enkla, basala saker i livet.

Alltså, dessa... Barnsligt är vad det är.

-Vad gör dig lycklig? -Vad är nu detta?

Passionen eller tryggheten?

Vilken odelad uppmärksamhet jag fick!

Det har nog blivit så för mig att det väger lika mellan de två.

Vad tjänar tryggheten till utan passion?

Den ena utesluter inte den andra.

Är inte det lite småborgerligt och snusförnuftigt?

Jag håller med dig.

-Nu är jag djupt skakad, Ulf. -Jaså, varför då?

För att du visar en sån enorm förståelse för otrohet.

-Att förstå det är inte att göra det. -Jag har ingen förståelse för det.

Jag tänker inte i de banorna överhuvudtaget.

-Varför pratar vi om det? -Det är väl viktigt att prata om?

Jag tycker inte att det är ett jävla dugg viktigt.

Förstår jag dig rätt, för att avsluta det här...

-Gjorde min kollega rätt? -Om det gör honom lycklig, ja.

-Vara otrogen och lämna... -Nu får du sluta.

Ska vi prata om nåt annat? Hur tänker ni rösta?

Att byta ämne så fort det blir lite jobbigt...

Jag är faktiskt mitt uppe i en djupt personlig bekännelse.

-Få höra, då. -Hur jag tänker rösta.

-Är det sossarna? -Borgerligt?

Inte alls. Jag röstar inte alls.

-Det är ens plikt att rösta! -Det tycker jag också!

Jag är nöjd med mitt lilla, lugna, trygga, stabila liv här med dig.

Jag är nöjd, och jag skäms inte över det.

Jag står för det. Min familj, mina vänner-

-mitt hem och min fasta inkomst. I den ordningen. Skål!

Jag älskar dig, men den sidan kan driva mig till vansinne.

Du älskar mig. Älskar mig.

Ulf, nu hjälper du mig med steken. Är ni färdiga?

Ja, jag är färdig. Det var väldigt gott.

Tack, tack.

-Skål. -Skål.

-Kan du förstå det? -Vad?

Håller du med dem?

-Susanna och Ulf? -Mmm.

-Om vad då? -Om det där med otrohet.

Du ska inte vara rädd.

Det blev jag plötsligt.

Att visa förståelse för nånting-

-är inte detsamma som att man tänker genomföra det.

Ulf tog mig precis på köksbordet, men det var ingen kärlek.

-Förlåt. Tack ska du ha. -Det var så lite.

Men ska vi inte berätta om vår överraskning nu?

Vi tänkte ha fest, men orkar vi-

-se en massa likgiltiga människor?

Nej, vi tänkte lägga pengarna på er och göra en resa, vi fyra.

En semesterresa. Ni får välja nu.

Antingen kockskolan hos Pierre Laureux-

-eller stället i Toscana som du tyckte var så fantastiskt.

Laureux är gift med en 25 år yngre skönhet.

-Så det kan ni slå ur hågen. -Nej! Vad synd!

-Vad säger du då, Lars? -Jag säger...

-Toscana. -Du vill bara dricka drinkar!

Ja, stora paraplydrinkar. Sen ska jag spana brudar.

Om jag träffar mitt livs kärlek lämnar jag dig - med ditt goda minne.

-Måste vi bestämma oss nu? -Du kan aldrig ta ett beslut.

Nej, annars hade jag lämnat dig för länge sen.

Jag älskar dig också.

Vi kan väl tänka igenom det och bestämma nästa gång vi ses?

Ja! Visst ska det bli kul?

Det är som när vi pratar om att öppna restaurang eller snickeri.

Vi målar upp en bild i timmar! Sen vaknar vi på noll igen.

-Jag menar det. -Du gör ju ingenting!

Du skulle aldrig acceptera att bo i Farsta och mista din månadslön!

Har du träffat nån annan?

-Va? -Du hörde. Har du träffat nån annan?

-Vad dum du är. Klart jag inte har! -Man skulle kunna få för sig det.

-Du försvarade min kollega. -Jag satte mig i hans ställe!

Jag är så jävla trött på alla som fördömer de som har varit otrogna.

Man kan tro att det är nåt som du funderar på.

Inte på allvar.

Men...jag har tänkt på det.

-Varför vara gift då? -Om det händer dig nåt...

Varför insinuera att vi hade ett dåligt sexliv?

Du är en strålande älskare. Jag har inget att anmärka på.

Strålande... Det låter som om du recenserade en maträtt.

Känner du aldrig att det är nåt du vill göra...

-...som du är hindrad ifrån? -Nej, göra vad då?

-Drömmer du aldrig om nåt? -Nej.

Tänker du aldrig att det måste finnas nåt mer? Än det här?

Nej. Gör du det?

Vad är det du saknar?

Nu går vi och lägger oss, va?

-Förlåt. Jag var orimlig. -Inte alls.

Det kanske är lite panik också...

-Elin flyttar snart hemifrån. -Hon försvinner inte för alltid.

Det är också för att hon på nåt märkligt sätt har varit...

...en ursäkt.

Det var du som slutade med p-pillren.

Tänker du fortfarande älta dem efter 16 år?

-Det var en rätt drastisk åtgärd. -Det har vi pratat om.

Tycker du att vi har tappat varann på vägen?

Det hoppas jag inte.

-Vad drömde du igår natt? -Igår natt?

-Du låg och skrek. -Gjorde jag?

Vad drömde du?

-Minns inte. -Jo, det vet du.

Jag såg det på dig när du åt frukost. Säg!

Säg.

-Men vad drömde du? -Jag träffade Henrik.

Han som jag var ihop med innan dig.

Det var på en tom...gata.

Vi stod där och pratade.

Plötsligt kände jag en sån enorm åtrå till honom.

Jag tänkte att såhär har jag inte känt på 20 år.

Vi gick in på ett litet, skitigt hotell och så älskade vi.

Han var en fantastisk älskare.

Jag kunde inte få nog. Vi höll på och höll på hela natten.

Sen, nästa morgon, kom jag tillbaka hem till dig.

Mmm?

Ja...

-Vad hände sen? -Ja, och så...vaknade jag.

Kan vi inte bara sova?

-Är du lycklig? -Du går då verkligen rakt på sak.

-Men är du det? -Ja, på det stora hela.

Jag har en dröm om att bo på landet och starta snickeri, men...

-I övrigt, så... -Jag tror inte på det.

Jag såg på dig när vi var hemma hos er senast.

När vi pratade om otrohet.

Du såg så rädd ut.

Susanna sa att äktenskapet bara är en mur mot ensamheten.

Att det inte alls hade nåt med kärlek att göra. Då såg jag på dig.

Varför gjorde det dig så rädd?

Jag vet inte.

Förra gången när vi satt ensamma, när jag var rädd...

Du såg det. Ingen annan såg det.

Då tänkte jag plötsligt... Du känner precis som jag.

"Lars känner precis som jag."

Men det kan ha varit för att jag var...så desperat.

Var det bara därför? Var det det?

Du blev rädd, för det är precis så du själv har det i ditt äktenskap.

Oj, oj, oj...

Det var länge sen jag grät. Susanna hatar när jag gråter.

Jag ska säga en sak som jag inte har berättat för nån.

Jag kunde visst få barn.

-Rent medicinskt kunde jag... -Men du ville inte.

Jag ville inte ha barn, men det får inte en kvinna säga.

-Tycker du att jag är hemsk nu? -Nej.

Ulf blir bara mer och mer desperat.

Herregud, han drömmer om att få fira julafton med barnbarn...

En dag får han panik.

Han träffar en ung, vacker kvinna som kan ge honom de barn-

-som jag förvägrade honom.

Du ska inte vara rädd.

Det här går inte.

Jag vet.

Bäst att jag går hem.

Nu skulle jag vilja skita i allting, bara.

Jag trodde att du var nöjd med ditt liv.

Nöjd? Jag är 45 år.

Jag har inte tid att vara nöjd bara över att jag är nöjd.

Jag vill ju för fan vara lycklig.

Det har jag inte varit på...

...tio år, minst.

Varför har du inte skaffat dig det där snickeriet du har drömt om?

Susanna tycker att det är löjligt.

Löjligt?

Vi skulle kunna göra det.

-Skulle du vilja det? -Ja, det vore helt fantastiskt.

Jag skulle kunna öppna ett litet gästgiveri.

-Vad då? -Susanna sa precis samma sak.

-Det var hemskt. -Nej, varför är det hemskt?

Då är jag bara en variation på ett tema.

Du är ingen variation på ett tema.

Jag riskerar inte allting bara för en variation.

Vad söt du var när du blev sådär sur på mig.

Kan du bli det en gång till?

Jag måste nog ta det.

Hallå?

Hej, älskling.

Nej, absolut inte. Jag har precis ätit. Ja...

Det var en stor...köttbit.

Ja, precis...

-Fan, vad du ser bra ut! -Tack!

Å, får jag den? Vad blir det?

Det blir soppa med torsk och zucchini.

-Hej, Ann. -Hej, Lars. Tackar!

-Är hon inte skitsnygg? -Absolut.

Lars?

-Vad har hänt? -Ingenting.

Du har fått sex! Det ser jag ju! Jo!

Om inte ens bästa vän skulle se att man har fått sex, vem skulle då?

Ja, okej.

Ulf och jag har faktiskt fått det mycket bättre nu.

-Satte ni er ned och snackade? -Ja.

Det är därför man är ihop. För att kunna vara helt ärlig.

Tänk om Lars träffar nån annan och allt det där försvinner.

Nej, Lars älskar ju dig.

Jo, men just därför finns det anledning att vara rädd.

Jag känner faktiskt ingen som har så lite anledning till det som du.

-Gör du inte? -Nej.

Nu ska vi nacka den jäveln.

-Vad är det? -Ingenting. Vad då?

-Vet inte. Är det det? -Skulle det vara det?

-Skulle det det? -Nej. Jag sitter bara här och...

...tänker.

Mmm...

Där i Oslo, på konferensen... Jag träffade faktiskt nån där.

Vi satt uppe hela natten och pratade.

Det är sånt som inte jag har gjort på åratal.

Det var den där känslan, du vet...

Båda vet att om den ena tar första steget så händer det.

-Gjorde det det, då? -Det kunde ha gjort det.

-Ska jag ringa henne? -Det vet ju inte jag.

-Vore det dumt? -Väldigt dumt.

Otrohet är väl inget att stå efter.

-Vad skulle du ha gjort? -Det vet jag inte.

Jag har ju inte varit otrogen heller, så...

-Det beror på hur allvarligt det är. -Det är allvarligt.

Då är det ju värre.

-Jag menar, det där om ert sexliv... -Vår brist på det, ja.

Det är inte bra att älta det år efter år.

Båda två saknar samma sak och till slut...

Det är inte schysst mot henne heller. Man måste göra nåt.

-Det tycker jag. Absolut. -Annars blir man bitter.

Det måste vara värre att ägna sitt korta liv åt att vara bitter-

-än att vara otrogen.

-Mmm... -Eller?

Om du går och håller det här inom dig-

-då exploderar du till slut.

-Jag vet. -Det blir ju tusen gånger värre.

-Ska jag alltså ringa henne? -Det är det enda du kan göra.

-Jag tror ta mig fan att jag gör det. -Mmm.

Lars har haft en djävulsk vecka. Minns ni kollegan som var otrogen?

Sjuksköterskorna frös ut honom, så han var tvungen att säga upp sig.

Vem får ta hand om allt då? Min stackars älskade man!

Hur kunde de göra det?

Kvinnor kan vara så utstuderade. Det känner väl du till, Ulf?

-Det måste jag ha missat. -Vart ska vi resa?

-Jag säger Toscana. -Va?

-Varför det nu då? -Jag känner inte för Provence.

Vi pratar ju inte om nåt annat än att åka till Laureux.

Det är väl inget fel med att hellre vara med sin man.

-Varför i helvete vill du dit? -Jag vill hellre vara med dig.

Nej, nu fattar jag ingenting. Va?

Vill du inte vara med mig, då?

Jo, men det måste ju inte vara i Toscana.

-Är det fel på Toscana nu plötsligt? -Fel? Nej, det är ingenting.

-Döljer du nåt för mig? -Nu får du väl för fan bärga dig!

Är det den unga servitrisen som du flörtade med?

Jag känner inte till nåt om nån servitris. Eller gör jag det?

-Den unga på restaurangen! -Nu får du ge dig!

Tror du inte att jag såg hur du höll på med henne?

-Hon skrattade bakom ryggen på dig. -Det här är sinnessjukt.

Jag fick be om ursäkt för honom och säga att han inte var pedofil.

Fyrtioårskris, har börjat knapra Viagra...

Såhär var det. Jag log mot henne. Det var allt. Är det förbjudet?

Så gör man i Italien. Ciao bella!

Om du inte vore så satans hämmad hade det inte irriterat dig.

Insinuerar du att jag var otrogen? Är det vad du antyder?

Är det det?

Det sårar mig djupt att du kan tro nåt sånt om mig.

-Jag kanske ska gå efter henne? -Ja, gör det. Gör det.

Ulf... Vad är allt det här nu då?

-Jag klarar inte det här längre. -Det gör du visst.

-Vi kan inte hålla det här hemligt. -Vi måste.

-Det är inte rätt tillfälle. -Det finns väl inget rätt tillfälle?

Det skulle krossa Ulf fullkomligt. Tänk lite på honom.

När blev du så hänsynsfull gentemot Ulf plötsligt?

Bespara mig spydigheterna. Du är min älskarinna, inte min hustru.

-Så du mår bra? -Jag har djävulskt dåligt samvete.

Inför Susanna.

-Varför då? -Varför?!

För att jag har väckt nåt inom dig som hon inte kunde?

För att du känner riktiga känslor?

Är det nåt att be om ursäkt och ha dåligt samvete för?

Du kan ju fråga Susanna.

Den stora förespråkaren för att ge fullt utlopp för allting.

-Det skrämmer mig. -Det behöver inte vara fel.

Ta det lugnt. Hon misstänker ingenting.

Jag sa förut att du älskade henne. Hon trodde på mig.

Jag klarar inte det här.

-Jag trodde att jag skulle klara det. -Du klarar det.

-Jag klarar inte det här. -Jo. Du måste det.

Du...

Nej, det är nåt som inte stämmer.

-Med vad då? -Med Ann.

Hon är ju så fientlig. Mot mig också. Det måste ha hänt nåt.

Inte alls. Hon är bara trött. Vi pratade i köket. Hon sa det själv.

Du behöver inte oroa dig, älskling.

-Vad är det? Vad är det nu? -Hon blir ledsen om hon ser oss.

Varför då? Vi är gifta, vi älskar varann.

Det påminner henne om allt det hon själv saknar.

Herregud, stackars Ann... Hon borde skaffa sig en älskare.

Hej.

-Är Ann ute i köket? -Ja, hon kokar kaffe.

Det där vi pratade om förut, om hon i Oslo...

Jag har försökt hålla ihop det mellan Ann och mig.

Visst, det vet jag.

Men Ann har problem med närhet.

Hon står inte ut med det, och det har inte med mig att göra.

Jag har sagt att vi bara kan ligga och hålla om varann...

...och visa ömhet, men...

Är det här obehagligt för dig? Att jag pratar om det?

-Nej, inte alls. -Säkert?

I snart ett år nu har hon inte kunnat ha sex.

Hennes kropp vill inte och hon är lika ledsen som jag.

Men sex är ju inte allt.

Det finns många andra sätt att visa kärlek på.

-Om hon fortfarande älskar mig. -Varför skulle hon inte göra det?

Det har förpestat våra liv, men Ann förstår inte det.

Hon är så förbannat jävla känslokall. Om hon bara kunde öppna sig...

Jag berättade för henne i Oslo.

Hon förstod, och det var en sån enorm lättnad.

-Varför berättar du det här för mig? -Varför?

För att du är min bästa vän.

Kan du sätta dig? Jag vill tala med dig.

-Vad är det? -Det är nåt jag vill säga dig.

-Kan vi inte äta först? -Nej.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja.

Eller hur jag ska säga det...

Men...

Finns det en annan?

Ja.

Okej.

-Det har väl inte du fantasi till? -Nej, det skulle man inte kunna tro.

-Vem är det? -Det är ingen du känner.

-Ung? -Inte särskilt.

Alltså ung. Sjuksköterska?

Men så originellt... !

Är det allvarligt?

-Allvarligt? -Ja, är du förälskad?

Men Gud, så rörande!

Ska du...flytta då?

-Jag vet ingenting. -Jag är väl mest i vägen.

Eller ska jag flytta, så att du och din lilla hora kan...

-Det kanske är det här du behöver. -Jag vill inte såra dig.

Tror du att du kan såra mig? Vem fan tror du att jag är?

Jag är en välfungerande kvinna. Jag har uppnått nånting-

-och det är fan inte tack vare dig.

Jag bottnar i mig själv. Jag vet vad jag är värd.

-Det här tar ingenting ifrån dig. -Bara dig. Det är lite, men...

Det tar inget från dig att jag för en gångs skull följer mitt hjärta.

-Men så futtigt... ! -Jag är ledsen.

Så futtigt...

-Vet andra om det? -Nej.

Vi har bara träffats hos henne.

-Men aldrig här. -Å... !

Jag har en omtänksam otrogen äkta man.

Ann och Ulf kommer att räkna ut det här.

Jag kan inte spela teater inför dem. När flyttar du?

Det vet jag inte.

Har du tänkt på Elin?

-Hon kommer att bli helt knäckt! -Jag ska tala med Elin.

Och vad ska du säga då?

"Jag har varit otrogen med en tjej som kan vara din storasyster."

Hon kommer att hata dig. Är det verkligen värt allt det?

Tror du verkligen att jag inte tänkt över det?

Tror du att allt det här, som vi har byggt upp-

-betyder så lite? Det är klart att jag har tänkt.

Vad kom du fram till, då?

Antingen ringer du och gör slut eller också flyttar du genast.

Ringer du till henne?

Ge mig numret, så ska jag...

-Ge mig numret, Lars. -Nej.

Lars, ge mig numret.

Snälla?

Lars... !

Ge mig hennes nummer. Jo! Snälla, gör det.

Du...?

Ge mig hennes nummer!

Sover du?

Nej.

-Jag kom att tänka på en sak. -Vad då?

Kan du förlåta mig?

-Det finns inget att förlåta. -Jo. Det är mitt fel.

Du har inte gjort nåt fel.

-Hur kan jag göra det bra igen? -Sluta nu.

Tänkte du på henne? Var det därför du inte kunde somna?

Nej, det var det inte.

-Berätta för mig om henne. -Nej.

Det är väl bättre att du berättar än att jag går och fantiserar?

Vad heter hon?

Hon heter Stina.

Stina?

Fint namn.

Vad kallar du henne?

Va?

Säger du "älskling" eller "älskade" eller vad kallar du henne?

Du kallade mig "pyssling" i början, minns du det?

Vet hon vem jag är?

-Vad säger du? -Har du berättat för henne om mig?

Ja, lite. Litegrann.

Vad har du sagt, då?

Jag har sagt...

...att jag inte kan förstå att jag har blivit förälskad i en annan.

Det är det jag har sagt.

-Har du sagt att du har en dotter? -Ja.

Har hon också barn?

Nej.

Då passar ni bra ihop.

Vad menar du?

Då slipper du lägga tid på att spela pappa.

Jag älskar Elin. Det vet du.

Tror du att det inte skulle ha hänt om vi inte hade fått barn?

Sluta nu. Sluta.

Kan ni inte...du och hon...

...resa bort tillsammans ett par veckor?

Och vara ordentligt tillsammans?

Ni har bara kunnat ha korta möten i smyg.

Ni borde testa att vara tillsammans utan att det är förbjudet.

Du?

Kan ni inte göra det?

-Jag vet inte hur jag ska säga det. -Vad då?

Lars har en annan.

Herregud... !

Det är ju fruktansvärt.

-Vet du vem det är? -En tjej på sjukhuset.

Yngre, förstås.

Den banala paniken man aldrig trodde skulle drabba en...

Jag kanske har varit blind. Har du märkt nåt?

-Jag? -På Lars? Har du det?

Nej, jag...

-Har han inte sagt nåt? -Varför skulle han det?

-Ni står ju varann så nära. -Jag har inte pratat med honom.

-Han har inte berättat för Ulf? -Nej.

Tror du att det kommer att hålla med henne? Älskarinnan?

-Hur skulle jag kunna veta det? -Men vad tror du?

Vad säger Lars?

Han har faktiskt inte sagt nåt. Bara att han är förälskad.

Jag hoppas att de får ett helvete.

Att hon blir skitolycklig så att han kommer tillbaka.

Skulle du gärna vilja det?

Det verkar ju inte särskilt troligt att han skulle komma tillbaka.

I och med att du säger att han är så förälskad...

Nej...

Hur gör ni nu, då?

Jag har sagt att han borde resa bort med henne.

Åka iväg i 14 dagar och känna hur det känns.

Se hur jävla meningslöst det är när det inte är förbjudet...

Fjorton dagar på hotell med en bimbo-

-som inte kan säga fem sammanhängande ord.

Vad säger han om det, då?

-Jag tror att han gör det. -Tror du det?

Jag borde ta reda på vem hon är! En privatdetektiv...

-Vad skulle det förändra? -Jag kunde åka dit och döda henne!

Jag menar det. Du ska få se!

Ulf är på ingång.

-Ann? -Mmm?

Jag är så glad att jag har dig.

Kan inte du prata med Lars? Han lyssnar på dig.

-Susanna? -Här ute.

-Har du sett min mobil? -Nej.

Var fan är den?

Vad är det som luktar? Kommer det från dig?

Mmm, härligt. Är den ny?

Nej, den fick jag av syrran förra julen.

Just det, ja.

DÖRRKLOCKAN RINGER

Jag har berättat för dem. Lika bra att de fick veta.

Jaha...

-Var är snyggingen, då? -Hon är i köket.

Hej.

-Jag har saknat dig. -Jag har saknat dig.

-Gud, vilken söt klänning! -Tycker du? Tack!

Precis den här färgen tycker du att jag ska ha, Lars.

Har du känt hans nya doft, då? Lukta på honom!

Jo, lukta!

-Är den inte sexig? -Jo.

Du kanske vill hjälpa mig lite med maten?

Jag tror...att det är nån vi känner.

-Tror du? -Ja.

Varför skulle han annars inte kunna berätta vem det är?

Vem skulle det kunna vara?

Vem tror du?

Tror du att det är nån vi känner?

En hemsk tanke, eller hur?

Att det kan vara nån så nära inpå...

En förrädare.

Ett riktigt svin som går bakom ryggen på en.

-Jag behöver ringa ett samtal. -Ann... Vänta.

-Jag vill be dig om ett råd. -Ja?

-Om det var du... -Jag?

...som var i mina kläder...

Om du var drabbad av otrohet-

-och kände hur sjukt ont det gör att bli bedragen av sin man...

Skulle du då...föreslå att de...

...åkte iväg för att testa om det höll?

Ja, det är ju väldigt svårt, för... När man inte är...

Men om du nu var jag?

Och Lars...var din man?

Jag vet att det är svårt att föreställa sig.

Jävligt obehagligt...

Skulle du det?

-Du...? -Vad då?

Jag ska gå på toaletten.

Gå, bara.

Har du glömt din bordsdam?

Du måste ju visa att du kan ta hand om henne.

Mera... !

Nu när Lars ska ut på kärlekssafari...

-...får vi hitta på nåt mysigt. -Akta så jag inte tar dig på orden.

Nåt måste man ju hitta på medan man väntar på domen.

Jag har alltid drömt om en polisman.

Jag har en stor batong!

Det är mer än man kan säga om Lars. Eller hur, Lars?

Din batong är väl inte särskilt stor.

Problemet är, att Lars nya kärlek-

-inte har berättat för sin man om Lars.

De kan inte komma iväg förrän hon har klarat av den lilla detaljen.

-Nänä... -Stoppa ned skjortan, Ulf.

Nej, nu måste vi ha mera vin. Hjälper du mig att korka upp?

-Hon har listat ut det. -Hon vet ingenting.

Bara att det finns en annan.

Hur kunde du gå med på hennes plan?

Jag får åka själv och låtsas att hon är med.

-Du hör väl hur dumt det låter? -Vad ska jag säga?

Vad söta ni är. Visst är de, Ulf? Vad söta ni ser ut.

-Jaha, då har vi Toscana, då. -Nej, fan! Glöm det!

Absolut inte! Jag tycker att vi ska åka till både Toscana och Provence.

Lars kan ta med sin nya flickvän till Toscana.

Så kan du och jag åka till Provence.

Men Ann, då?

Men hon åker ju till Toscana.

Nu hänger inte jag med här riktigt.

Ulf...

Det här...

...det är från Ann.

Ann...

"Vackre Lars, tack för igår."

"Det var underbart. Jag älskar dig."

"Din pyssling Ann."

Du...

Jaha...

-Det är inte som du tror, Susanna. -Vad tror jag?

Du tror att det här är nåt jävla billigt vänsterprassel.

Det är det inte. Jag älskar Lars.

Jag tror inte att jag behöver höra mer.

Vet du vad jag tror?

Att ni båda är så till den milda grad initiativlösa-

-och så jävla insnöade att ni bara tog det som låg närmast.

Tror inte du att jag gick igenom vad det skulle kosta?

-Och ändå...? -Ja, Susanna. Ändå.

Det kanske har funnits där hela tiden?

Du ska inte vara rädd.

Den middagen... Kommer du ihåg den?

Det var då allt hände.

-Tog ni varann på bordet? -Håll käften.

Ulf tog mig precis på köksbordet.

-Det måste funnits nåt innan. -Det var en fullständig överraskning.

Men plötsligt fanns det där och jag hade inget att sätta emot.

-Säger du att det inte var ditt fel? -Nej, jag försöker förklara varför.

Kunde du inte bara ha låtit bli?

Nej.

Inte ens om det innebar att du skulle förlora mig?

Adjö.

-Jag vet inte, men... -Det är adjö, Ann.

Du är verkligen patetisk, Susanna. "Adjö."

Ska du förödmjuka mig mer?

-Du har inte tagit vara på nånting. -Din lilla jävel! Stick härifrån.

Gå ut ur mitt kök! Du knullar min man! Stick, för fan!

-...inte tagit hand om honom nånting! -Stick!

-Vem är den största förloraren? -Det är jag. Jag litade på dig.

Avundsjuk - fulaste jävla skit som finns. Gå härifrån.

Gå härifrån, för fan!

Förlåt.

För att du inte kunde få barn och ljög om det?

För att du spelade frigid eller knullade med honom?

-Du förstår väl vad jag menar? -Nej. Hur lågt kan man sjunka?

Va?

Svara, då!

-Svara! -Akta mig!

-Jävla subba! -Aj!!

Aj! Aj!

Varför måste det gå såhär långt?

Jag har också träffat nån.

Har du det?

I Oslo, på konferens.

-Oj då. -Oj vad då?

Det hade jag kanske inte väntat mig.

Du trodde att du var den enda.

Vi träffades och...

...pratade och...

Det var länge sen jag kände mig så öppen och ärlig med en kvinna.

Jag vet inte varifrån den intimiteten uppstod.

Plötsligt märkte jag hur mycket jag har saknat närheten.

-Jag var lyckligare än på åratal. -Jag vill inte höra mer.

Vet du vad det sjuka är?

Vi pratade bara om dig.

Jag vet inte varför det har blivit så.

Eller att jag har blivit sån...

-Men inte med honom? -Nej. Inte med honom.

I många år har vi väl känt-

-att vårt äktenskap har blivit mer och mer...tomt.

Det enda jag förmådde mig till att göra var...

...att gå omkring med de där stingen av sorg.

Medan allt gick sönder i bitar runt omkring mig...

Jag ville så gärna hitta tillbaka till dig.

Jag hoppades hela tiden att nåt skulle hända-

-så att allt blommade upp mellan oss igen.

-Varför? -Det du alltid har förebrått mig.

Att jag inte berättade att jag inte kunde få barn. Vet du varför?

Jag var livrädd att du inte skulle vilja ha mig då.

För jag älskade dig så outsägligt mycket.

Tror du inte att det gör väldigt ont att se den kärleken falna?

Vad fan ser du hos henne som kvinna? Va?

Det yttre är en förolämpning, men inuti?

Hur fan har du tänkt dig ett liv med henne? Jag förstår inte.

Det förefaller en smula meningslöst att be om förlåtelse.

Varför ber du om det då?

För att det känns fel.

Att du älskar en annan?

Att jag har gjort dig illa.

Dem kan du ge till Ann.

Vi måste kunna umgås.

-Du och jag och hon?! -Vi två. Du och jag.

För Elins skull, om inte annat. Vi måste kunna umgås.

Är det så långsökt? Att tänka på Elin?

Låt Elin tänka själv.

Du tänker väl inte hindra mig från att träffa henne?

Det kan jag inte, rent juridiskt. Så din ekvation går jämnt ut.

-Vilken jävla ekvation? -Med Elin som garant för ditt liv.

Vem var det som förde vem bakom ljuset?

Sluta tjata om gamla p-piller!

Den som använder Elin som garant är du!

Det är ett jävla sätt att föra över sina besvikelser på ett barn!

Har det funnits andra?

Nej, det har det inte. Aldrig.

Om man inte känner nån efter 20 år, hur ska man då...

-Ingen känner mig lika bra som du. -Det gör det ju ännu sorgligare.

För att du var den jag älskade...

TELEFONEN RINGER

Hej, älskling. Va? Vad hände?

Okej. Jag kommer med detsamma.

Elin och Mattias har bråkat för första gången. Jag hämtar henne.

Jag vill gärna att du flyttar nu.

Det var länge sen jag kände mig så nära dig som nu.

Det var verkligen länge sen.

Länge, länge, länge sen...

Då bägge parter i lika mån har bidragit till familjens förmögenhet-

-beslutas härmed att boet skall fördelas lika mellan parterna.

Några kommentarer? Susanna?

-Lars? -Vi har fördelat bohaget.

Är du överens, Susanna?

Då förklarar jag härmed er skilsmässa giltig enligt lagen.

DÖRRKLOCKAN RINGER

-Har du kommit ihåg presenten? -Den ligger ute i köket.

-Vad köpte du? -Solglasögon.

-Hur mycket blir jag skyldig? -En jävla massa. Två och sju.

Kom ihåg att det är ett tecken på hur mycket du älskar henne.

Ja, men ändå.

Är inte hennes kärlek värd 2 700 kronor?

-Vi pratar som om vi vore gifta. -Det är vi inte.

Kommer du med ut i köket?

Tycker du de är så snygga?

Det gör uppenbarligen inte du.

Men nu är det inte så väldigt intressant vad du tycker längre.

Vet du vad jag tänker om vårt gamla liv?

Fängelse, andnöd, klaustrofobi. Allt sånt man var rädd för.

Varför stod jag ut i så många år? Varför gjorde jag inte uppror?

-Skål! -Skål.

-Fint att se dig igen. Trots allt... -Detsamma.

-Elin kommer inte. -Hon vill inte träffa mig.

Vad hade du väntat dig? Hon skäms över dig.

Eller med hennes egna ord: Hon tycker att du är oaptitlig.

Hälsa Elin att jag ringer henne i morgon.

Du kan ju stanna och äta. Det vore dumt att slänga alltihop.

Du har gått ned i vikt. Är det Ann?

Det gläder mig att ni har det bra. Skönt att det för nåt gott med sig.

-Har inte du det bra? -Väldigt bra.

Jag är uppenbarligen fortfarande ett riktigt kap.

Ung? Gammal?

-Yngre än du. Och vältränad. -Snabbt jobbat.

Det han ger mig har jag aldrig fått förut - inte av dig heller.

Tack. Jag kände mig för ett ögonblick tyngd av min egen oersättlighet.

Visste du att det fanns två G-punkter?

-Nej. -Inte jag heller.

Men han har hittat den - min andra G-punkt.

Jag får helt otroliga orgasmer.

-Du ser strålande ut. -Tack.

Jag har varit nervös för att du skulle komma.

Nu när jag äntligen har kommit en bit på väg i mitt nya liv.

-Det här med Ann... -Det har vi pratat klart om.

Det är slut.

Nej...?

Jo.

Hon och Ulf har upprepat sitt äktenskapslöfte.

De har dessutom skaffat sig ett litet gästgiveri på Gotland.

Förlåt.

Jag är ledsen.

-Har vi lärt oss nåt av allt det här? -Det är möjligt.

Men det är inget som du och jag får nån glädje av. Vi två.

Då kan man verkligen fråga sig vad den här skiten var bra för.

För att vara helt ärlig...

...så händer det faktiskt att jag tänker på dig.

Jag har nog blivit lite klokare.

Jag kan skilja bättre på väsentligt och oväsentligt.

Så säger folk som fått cancer. De blir inte friska för det.

Allt det du har kritiserat mig för... Du har haft rätt.

Du är verkligen lättgenomskådad.

Du försöker sälja dig själv, men jag köper inte det.

Men det är fint om du har insett vissa saker.

Jag vill att vi ska fortsätta.

Eller inte fortsätta...

Träffas igen...med våra nya insikter.

Annars förstår jag inte vitsen med all skit vi har gått igenom.

Det får du göra med nån annan.