All language subtitles for The.Warriors.1955.1080p.TCM.WEB-DL.AAC2.0.x264-PLiSSKEN-sv

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
hr Croatian
da Danish
nl Dutch
en English
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (Soranî)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal)
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es Spanish
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish Download
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba
zu Zulu

Original subtitles

Stå till.

St George här.

Vi är redo, My Lords.

Följ mig, alla ni.

- Ta fram de andra. - Ja herre.

Bernard.

De är här.

Mina herrar och riddare

den ädlaste och mäktig herre, Edward III

kung av England och Frankrike.

På era knän, herrar.

Du kan stiga.

Finns det inga fler franska adelsmän, sir Philip?

Några till, sir, alla svårt sårade.

Resten är döda.

Eller rymt.

Mina herrar, det här är en vapenvila mellan England och Frankrike

som vi har redan lagt vår hand.

Det kommer att ratificeras i London av din tidigare kung

som nu är vår fånge.

Slagsmålet är över mellan oss.

Är det en vapenvila, sir, eller en kapitulation?

Vad heter du?

Jag är greve Robert De Ville.

Kanske skulle du vilja läsa villkoren för vapenvilan, min Herre.

De inkluderar en amnesti av dig själv

och för de andra fransmännen riddare, nu våra fångar.

I utbyte mot vad?

I utbyte för ditt ord som hedersmän

att du lägger ner armarna

och gör inga ytterligare försök att ta från oss

vad är vårt rättvisa arv.

Jag samtycker inte till sådana villkor.

Jag känner ingen engelsk overlord.

Mina land tillhör mig

och jag kommer att försvara min rätt till dem.

Du har fel, min Herre.

Vi har absolut suveränitet över hela Aquitaine.

Men era stater är inte förverkade.

Inte än.

Inte så länge som du lever på dem i fred

och lyda våra lagar.

"Du är fri att gå."

Jag har inte gett något löfte... sir.

Vi är inte längre fiender, Min herre.

Men jag skulle ge dig råd att komma ihåg

att ni är våra undersåtar.

Och medan denna vapenvila är i kraft

någon upprorisk handling för din del

kommer att behandlas... som förräderi.

Lämna oss.

- Det verkar för mig, My Liege... - Vad ska jag göra, Philip?

Avrätta varje fransk adelsman

som vägrar acceptera mig som hans överherre?

Det skrämmer att göra det.

Jag kan inte heller fängsla dem obegränsat

för att de bar vapen mot oss i hedervärd strid.

jag vet inte.

Hm. Men de är inte alla lika farlig som De Ville.

Han är en målmedveten fighter, Min herre. Jag vet.

Jag bröt en lans mot honom.

Och ändå, Jag kunde inte ta av honom.

Du kämpade tappert, min unga vän.

Tack, My Liege.

Finns det något ord av min son?

Tja, inte sedan dess kvällen, sir.

Det sista jag såg av prinsen, han och Sir John

ledde attacken mot fransmännen, högra flanken.

De jagade dem i flera kilometer.

De kommer att bli våra innan de kommer tillbaka.

- 'Stå till.' - Ta en fräsch häst, Philip a..

Edward!

Ja, pappa.

Sir John, gjorde du och Edward

jaga fransmännen hela vägen till havet?

Nej, sir.

Vi bodde hos Sir Philip's bror, Sir James..

...tills han dog.

Jag är ledsen, pojke.

När du har din rustning av, Jag vill prata med dig.

Ingen människa kunde vara stoltare över sin son än jag till dig, Edward.

Du har gjort mig en stor ära.

- Och till England. - Tack, sir.

Laga lite mat åt oss.

Vad är det som stör dig?

Kom, berätta.

Seger.

Segern var vår idag.

Men många goda män dog

Franska såväl som engelska.

Ja.

Ja, Edward.

Du har övertygat mig om det Jag har fattat rätt beslut.

Vilket beslut?

Jag måste återvända till England med armén.

Lämna tillbaka?

Det är svårigheter hemma.

Men pappa, om vi drar oss tillbaka nu

vi förlorar allt vi har kämpat för.

Jag sa attJag måste återvända till England.

Du kommer att stanna kvar i Frankrike.

Med sådana män som jag säkert kan avvara.

Jag ser till dig att hålla freden i Aquitaine.

Och att styra det med visdom..

...och mod och medkänsla.

Härskare över Aquitaine?

hertig av Aquitaine.

Det här är engelsk mark, Edward.

Lika engelska som den därpå Westminster Abbey står.

I nästan två århundraden, det har varit vårt arv

och vårt ansvar.

Vi kan inte skaka den.

Några av de franska adelsmännen är fortfarande rebelliska.

De kommer att göra problem om de kan

men de är svaga och utspridda.

Innan de kan organisera om deras arméer

i tillräcklig styrka

Jag hoppas kunna skicka dig tillräckliga förstärkningar.

- Tills dess.. - Far.

Jag håller Aquitaine åt dig.

Jag vet att du kommer.

Till England och St. George.

Till England och St. George.

Frankrike och St. Denis

Frankrike och St. Denis.

Det är fina ord, Mina herrar av Frankrike.

Jag hörde dig ropa dem igår i ringsignaler

när vi rustar oss för strid idag, de borde dö i dina halsar.

jag trodde aldrig det skulle kosta dig så lite

att böja sig för en engelsk kung.

Det kostade oss mycket.

Vem är du att håna oss i vårt nederlag?

Nåväl, nu är jag den enda om det det verkar inte erkänna nederlag.

Fångar vid foten av en erövrare

har inget annat val än att erkänna det.

Du har tungor, det kan du har vägrat hans villkor.

Vägra dem? När kung John hade gått med på dem?

Vi har bara ordet av den engelske kungen.

Kung John är en fånge.

Vem vet under vad jurymedlemmar han var

när han sa han kommer att avstå till det fördraget.

Det är ökända termer. jag, för en, kommer inte att skiljas åt dem.

Du talar djärvt, De Ville. Men vår armé har blivit styrd.

Vi orkar inte att bryta vapenvilan.

Mycket bra, låt oss se ut att behålla den

tills vi är starka nog att bryta den.

Den dagen kanske aldrig kommer.

Hur kan vi återuppbygga en armé

när vi inte har någon ledare?

Kung John är död för oss.

- Dauphinen styr Frankrike. - Dauphinen, hah!

Och vem styr Dauphinen? Du Guesclin.

Du Guesclin?

Vilken försäkran han har gett att han kommer att fortsätta kampen?

Ingen. Inte än.

Men herre, om vi inte vet...

Hör mig nu.

Du Guesclin kan övertygas

att förklara sig Lord High Constable.

Så mycket vet jag.

Med honom som vår ledare, ingenting kommer att stoppa oss

kör engelsmännen ut ur Frankrike.

Inget, förutom..

...feghet.

Vem ska nu lova sig själv med mig

att försvara sitt land och hans rättigheter?

Vem kommer att säga som jag gör?

Vi fortsätter kriget

på vårt eget sätt.

Jag gör.

- Jag gör. - Och jag.

Bra.

- Bra. - Mycket bra.

Här, John, din tur.

Herre, jag har inte hanterat det en av dessa saker

i 15 år.

Bara 15?

Tja, visa oss vad bra du var förut.

- Här. - Mycket bra.

Nu kan jag knappt se det sköld, mycket mindre träffa den.

Tja, försök att blunda.

Um, om vi måste försvara detta slott

Jag kommer att göra mycket bättre med ett svärd.

Svärd är alla mycket bra, John.

Svärd eller spjut. Men för mig..

"My Lords, My Lords!"

Fotsoldater närmar sig, från öster.

De är inte soldater.

"Tja, vem de än är"

'de är för många för oss att möta obeväpnad.'

- Släng dem ett svärd och en riddare... - Vänta.

Det här är ingen attack. De är inte ens beväpnade.

Sänk vindbryggan.

Sänk vindbryggan!

Vad är din verksamhet?

- Sir John. - Min herre.

Ta bort dem.

Jag är Gurd, min Herre, från skogen Chatel.

Vi kommer med hopp om tala med den engelska härskaren.

Jag är din härskare. Jag är Edward, Prince of Wales.

- Din tjänare, My Liege. - Nå, res dig, Gurd.

"Säg vad du har att säga."

Vi, vi kommer för att tala för bönderna, Herre.

Ingen av oss vill ha något mer

än att leva ut våra liv i fred.

Varje man har rätt till det.

Tack, sir.

Men våra herrar berätta för oss detta kan inte vara.

Vilka är dessa herrar?

Adelsmännen, på vars mark vi bor och arbetar.

De säger att vi fortfarande är i krig.

De tvingar oss att ge två timmar av vardagen till övning av vapen.

Ja, med spjut och med svärd.

Nu måste vi betala mer skatt.

Och om vi inte har några pengar för skatterna

de tar våra kor och våra kycklingar.

Eller våra döttrar.

Hm. Dessa adelsmän, vad heter de?

Deras ledare är min herre, Greve Robert De Ville.

Robert De Ville? Känner någon av er den här mannen?

Jag har hört talas om honom. Den största markägare i hela Aquitaine.

Jag känner honom, min Herre, en av adelsmännen

släppt av kung Edward under vapenvilan.

Den som inte skulle svära att hålla freden.

Hmm. Gå tillbaka och berätta detta för dina vänner.

"Var inte rädd längre av dessa orättvisor.'

'Det blir inga fler påtvingad vapenpraxis.'

Inte heller några olagliga skatter.

Idag en kungörelse i detta syfte kommer att göras.

Detta kommer att läsas och läggas upp i varje by utan dröjsmål.

Ja min herre.

- Vem är där? - Öppna ögonen, vän.

Det är bannern av den unge jarlen av Kent.

Och det här är hans syster, Lady Joan Holland.

- 'Sänk bron!' - Den där vallgraven ser så vacker ut.

Titta, John.

- Finns det några fiskar i den? – Visst finns det.

Stora med väldigt vassa tänder.

- Hur vet du? - För att jag gör det.

Och vet du vad gillar de att äta bäst?

- Nej. - Små pojkar gillar dig.

- De gör inte. - Det räcker, Herre.

Lady Joan, välkommen.

Välkommen i namnet av min herre.

- Hertigen av Aquitaine. - Tack, Philip.

Knäböj inte för mig. Hjälp mig ner.

Vad fantastiskt och underbart att se dig här

på denna övergivna plats.

Jag hade nästan glömt hur vackra engelska kvinnor är.

Och jag hade nästan glömt

vilken charmig smickrare du är.

- Ta mig till prinsen. – Ha-ha, in på gården.

'Förlåt mig för att jag stör dig, Min herre.'

Men jag tänkte du skulle inte ha något emot det.

Joan?

Kan det vara?

Ja min herre.

Jag är Edward för dig. Det har jag alltid varit.

Det var länge sedan, när jag var en liten flicka.

Åh, en liten flicka, och nu antar jag

du är en kär liten vit huvudslöja.

Joan, bara för att se dig igen..

Säg mig, vad är du gör du här i Frankrike?

Jag tar mina bröder till sitt nya hem.

- Nytt hus? - Ja.

Huset och landar min man lämnade mig. Strax bortom floden.

Ah.. Hm.

Jag tror att det vore klokare om du stannade här på slottet.

Oj, tack. Men det var min mans önskan

att mina bröder och jag borde åka dit för att bo.

Och varför skulle vi inte det? Nu när kriget är över.

Vi tror att det är över.

Det finns ett antal av franska adelsmän

som fortfarande är rebelliska.

Jag skulle bli mycket gladare om du stannade här.

Det skulle vi alla.

Jag tvivlar mycket, min Herre, om de franska adelsmännen

skulle skada en änka och två små barn.

Det är utanför frågan.

Det är väldigt snällt av dig att oroa sig för mig, min Herre

men jag vill leva i mitt eget hem.

Det vill säga om inte du förbjuder mig att göra det.

Joan, du och dina bröder är engelska ämnen

och därför, vårt ansvar.

Dessutom har jag inte gjort det männen här till övers

från slottet för att skydda ditt hem.

har jag frågat för soldater, Herre?

Jag har varit änka i tre år nu.

Jag är fullt kapabel till sköter mitt eget hushåll.

Hm. I London kanske där du borde ha stannat.

Jag skulle ha gjort det, min Herre

om jag visste Jag skulle vara ovälkommen här.

"Ovälkommen?" Åh, Joan, du har inte förändrats

sedan du var tio år gammal.

Har jag inte, min Herre?

Mycket bra. Som du önskar. Jag kommer inte att kvarhålla dig.

Tack. Jag hoppas att du blir det kan snart besöka oss.

Det ska jag gärna.

Men jag tror fortfarande du tar en allvarlig risk.

Mitt hem kommer att vara hedrad att ta emot

Edward, prins av Wales.

"Ingen övning av vapen. Inga militära skatter."

Du säger det denna kungörelse är anslagen

i varje by, D'Estell?

Ja min herre.

Libeau, verkar det som vår engelska överherre

har gjort det första steget.

Och en djärv sådan.

Av direkt motbevisa dina beställningar

Edward utmanar din auktoritet och hävdar sitt eget.

Men du är inte så lätt åsidosatt. Eh, min Herre?

Om vi ​​bara visste hans verkliga styrka

nu när den engelske kungen har kommit hem.

Jag garanterar, det är han knappast halva armén lämnade.

Hur kan han verkställa beställningar som dessa?

Vi borde gå runt byarna och riva ner dem alla.

Öppet förräderi. Inte särskilt smart, D'Estell.

Dessutom tjänar det inget syfte.

Denna order har stödet av bönderna.

Vi måste uppvakta dem, inte antagonisera dem.

Sedan när gör jag, greven av Aquitaine

måste man uppvakta vedhuggare?

Sedan hertigen av Aquitaine började

ta emot dem i publiken.

'Ja. Ingen är avvisad.'

De svärmar till hans slott som spetälska till en helgedom.

De kramlar och stönar.

Och han öser fram lovar lika fritt

som biktfader ger absolution.

Han kommer att bli lojal Engelska ämnen av dem alla.

- Om vi ​​inte kan bli av med honom. - Hah. Visserligen.

– Men hur ska det göras? - Jag ska hitta ett sätt.

Och vad vet att de mjuka vitala

av dina att du ger dig så lätt?

Bara en mjölkaffär kastar ner handsken vid första tornerspelet.

D'Estell, du säger att Edward förnekar ingen hans närvaro, va?

Han erkänner den lägsta. Själva avskummet i Aquitaine.

Förutsatt att de kommer obeväpnade, mössa i handen.

Fawning av tal och sätt.

Det finns en annan grupp av bönder utanför, min Herre.

- Finns det inget slut på dem? - Ska jag ta in dem?

Ta in dem.

Välkommen, mina vänner.

Du kan stiga.

Vad är det? Tala.

Om du har klagomål, tala.

Vi har klagomål.

Död åt engelsmännen!

- Vem är du? - Var kommer du ifrån?

Svara annars sliter jag ni ifrån varandra. Aah.

Jag är Francois Le Clerc från Poitiers.

Vem skickade dig?

Greve Robert De Ville.

De Ville.

Om igen.

Var kan de vara?

De borde ha var tillbaka för timmar sedan.

Tror du skickade vi tillräckligt många män?

Om vi ​​skickade fler, det skulle vara misstänkt.

De borde ha räckt. De måste ha krånglat.

Slughet hjälper oss ingenting.

Vi måste vänta tills vi kan bygga upp en armé.

Behöver vi en armé att döda en man?

Jag säger dig, Libeau, om vi kan befria oss

av denne Edward, Prince of Wales

vi kan bryta det engelska greppet på Aquitaine.

Galen av dessa engelska.

De är så självsäkra sin position här

som de kommer med deras kvinnor folk

att bo i slotten de har stulit från oss.

- Ha-ha. Deras kvinnor folk? - En vän till prins Edward.

Ska bygga hus med henne bröder i Villa d'Aville.

– Nästan under näsan på oss. - Varför inte?

Enligt vapenvilan, de är våra landsmän.

Du vill att vi ska spela goda grannar.

- Eh, Libeau? - Vem är hon?

En ung änka av Sir Thomas Holland.

Som huvudmarkägare av Aquitaine

du borde betala henne ett artighetssamtal.

Ett artighetssamtal?

Av St. Denis, hur kan du snacka om sånt dårskap?

- Är vi inte i krig? - Bara en minut, D'Estell.

Jag tror att Libeau har rätt.

Jag kanske borde ringa henne.

Det kanske vi alla borde.

- Är du säker på att det är huset? - 'Ja min herre.'

"Hon har varit där flera veckor nu med sina bröders

'och älskarinnan, Genevieve, som tar hand om barnen.'

Mycket bra. Jag vill ha dem alla oskadda.

– Libeau och jag kommer att stanna här. - Mycket bra, Herre.

Följ mig. Kom igen. Kom igen.

jag tycker fortfarande det här är farligt, min Herre.

När prins Edward hör om det, han kommer att attackera oss.

Och vi är inte tillräckligt starka ännu att stå emot honom.

Det tror jag att vi är.

Och det enda sättet att ta reda på det

är att rita honom ut ur sitt slott.

Inser du, detta är ett medvetet

brott mot fördraget Kung John har skrivit på?

Vår modiga suverän är en fånge av engelsmännen i London.

Varför ska vi vara överflödiga av signaturen

av en krypande fånge?

Vågar inte Lägg dina händer på mig!

- Vart för du mig? – Vi har våra order.

Vem ger order i Aquitaine förutom prins Edward?

Låt mig gå! Sätt ner mig!

"Du satte ner mig!"

Min herre, Lady Joan och hennes bröder

har tagits av De Ville.

- Vad? - Ja min herre.

Jag tittade från skogen.

- Blev de skadade? - Nej, sir.

Tjänstemannen dödades, men damerna

och barnen togs bara bort.

Jag vill ha varje lans att åka på en gång.

Ja min herre.

Philip, förbered dina bågskyttar.

'Min herre.'

Beväpna dig.

Öppna grinden!

Det är Dubois, ring vakten.

- Vad är det, Dubois? - Engelsmännen, min herre.

- De attackerar. - Hur många?

Under ett antal riddare och några vapen.

Hör du det? Vi kommer att omringa dem på kullarna.

Trumpet upp!

Det verkar som om prinsen känner han behöver bara

en handfull modiga riddare för att rädda damen.

Som vanligt, engelsmännen underskattar oss.

Fram!

För Frankrike och St. Denis!

Vakter! Vi fortsätter genom dem!

Där är han. Låt honom inte komma undan.

Prinsen!

Låt reträtten.

- Efter dem! - Min häst!

Jag sa åt dig att inte göra det låt honom fly.

- Kom, vi slår honom. - Hallå! Kom igen!

Det här stackars djuret kan inte bära oss båda mycket längre, min Herre.

Du tar honom. Jag följer efter till fots.

Vi ska gå båda två och stanna tillsammans.

Lyssna.

De är mellan oss och slottet.

Jag är säker på att vi kan få förbi dem i mörkret.

Nej. Vi kommer inte att gå tillbaka alls.

Herr?

Tänk om vi gjorde det gå förbi dem, John

vad skulle det göra?

Du skulle vara säker.

Och din säkerhet är en angelägenhet för England.

Så är Lady Joans frihet.

Dessutom måste jag ta reda på det vad denna rebelliska gentleman

tänker göra nästa.

Bli av med din rustning.

Gärna.

Jag antar att du, ha en anledning.

Det har jag väl.

På ett eller annat sätt, du och jag

ska komma in De Villes slott.

Min herre.

Du vill prata med mig, Lady Joan?

Jag kräver att du släpper mig och mina bröder.

Du är knappast i en position att ställa krav, frun.

jag såg dig och dina män rider in

bär detta.

Förmodligen har du åstadkommit vad du vill åstadkomma.

Du kan inte ha någon annan anledning att hålla oss i fängelse nu.

Förlåt mig, min fru, det beslutet måste vara mitt

inte din.

Under tiden ska jag anstränga mig att göra ditt besök hos oss

så trevlig som möjligt.

"Dina rum, jag litar på, är bekväma.'

Då dödade du inte Prins Edward.

Du kan inte vara säker.

Det är därför du vägrade att släppa oss.

Han lever och fortfarande ett hot mot dig.

Din prins kommer antingen att vara död eller en fånge

inom några timmar.

Det kan jag lova dig.

Du kommer inte att kunna behålla det löftet, min Herre.

Jag är så hungrig, Herre.

Om vi ​​hade en annan häst, Jag skulle äta det.

Kalla mig inte "Min Herre".

Nej, min Herre. Åh, My Liege.

Här, kom igen, ni två. Kom igen ni två.

Ni båda, kom igen, kom överens.

- Vänta. - Äh? eh-öh..

- Var inte rädd. - Ni är främlingar.

Ja, från Calais. Vad händer här?

Adelsmännen tar män från byn.

Det är vad som händer. Det är de tvingar in dem i armén.

Jag vet hur man kommer in De Villes slott.

De kan tvinga oss in i sin armé.

Det är en bra idé, John. Men inte tillräckligt bra.

Som vanliga soldater, vi skulle aldrig ha friheten

av slottet vi behöver.

Jag är för hungrig att tänka på något bättre.

Låt oss sedan äta, och kanske

du kommer att tänka av något bättre.

Hej, Alan.

Alan, jag tror att vi behöver lite musik.

Okej, soldat. Vänta.

Mer vin här, din målvakt. Att lugna soldater är torrt arbete.

Om en minut, soldat. Om en minut!

Välkommen till mitt värdshus, mina herrar.

Vad kan jag erbjuda dig?

Mat, berg av mat.

Ja, sir.

Du är ny i den här byn. Vem är du?

Åh, vi är bara, öh, resenärer från...

Från Toulouse.

Ni två, din plikt är inte över än.

Kom på fötter.

Bard, skicka upp dina män till slottet.

'Fortsätt. Och du också, Jorah.

- Vad är problemet? - Där uppe, över den öppna spisen.

"Den svarta rustningen?"

Vad sägs om det?

Försöker du inte tänka ett sätt att komma in i slottet?

Riddare. Väpnare.

De satte mig i kavalleriet

Vart än armén går

Jag har allt för gästfrihet

I hela Furstendömet

För alla vet

Jag är tjejen för

En lång kyss en stark kyss

Och en kyss för rik eller fattig

Jag fångade honom med sitt visir nedåt

Men hade inte tid att vänta

Och så många hade varit och gått

Men ändå han hade hjälmen på sig

För jag kan penetrera valfri mängd pansarplåt

En lång kyss en stark kyss

Och en kyss för rik eller fattig

Du har tillräckligt med tjejer redan, kapten.

Du har ett glatt leende.

Har jag? Tja, vad jag ser gör mig glad.

Du är kanske rik.

Mm, kanske.

Är det inte lite tidigt dagen för ett sådant firande?

Det är alltid så när soldaterna kommer hit.

De skulle alla vara berusade vid kvällen.

Gillar du inte soldater, Marie?

Berätta för mig, kommer många av dem hit?

Varför frågar du så många frågor?

Vem är du? Vad heter du?

Ring mig bara, Edouard.

"Edouard."

Här är ni, herrar.

- Ah. - Kan jag ge dig något mer?

Jo, min vän och jag är lite trött.

Vi vill ha två bekväma sängar.

Vi har det finaste i hela Frankrike.

Och rent också, hoppas jag.

Självklart, sir.

Guld.

Tack så mycket herrn.

Säg mig, Edouard, var fick du så mycket guld?

Och hur kan Marie få tag på en del av det?

Lätt.

Åh, du är väldigt charmig, Edouard.

Marie kanske Jag kan vara mer charmig

om du vill göra mig en liten tjänst.

Vad som helst, Edouard.

Du äter för fort, min vän.

Var kan vi prata privat?

Kom till mitt rum.

Men, Edouard, din mat.

jag kommer återvända innan det är kallt.

Åh, du rakar dig. Hm.

Din mustasch!

Ja. Ja.

Och med en fransk rakhyvel

som du, som min godsägare, borde ha tillhandahållit.

Inte Marie.

Det kommer i alla fall inte att förändras ditt utseende nog.

Nej?

Tja, jag kan bara göra det bästa jag kan.

- Marie? - "Ja."

Alla sover.

Nu, lyckades du få en annan häst?

Ja, det är utanför, bunden bredvid din.

Bra.

Marie, du är en ängel.

Jag såg aldrig någon så bråttom.

'Vad gör du?'

Sov gott, sir?

Så det visar sig du vara ett par tjuvar, eller hur?

Tjuvar? Varför inte. Vi lånar bara det här.

Och förutom att stjäla så vågar man att utge sig för att vara en riddare?

Du vet vad straffet är för det vill säga din hund?

Maria, för dig.

Du har mer än förtjänat det.

Men det har du inte lämnat något åt ​​dig själv.

vart jag ska, Jag kommer inte att behöva det.

Adjö.

Och välsigna dig.

Är du redo, min förvaltare godsägare?

Klar, Sir Knight.

Följ mig då, vän.

Vem går där?

Berätta för din herre den svarte Knight vill tala med honom.

Om vi ​​skulle lyckas att komma in i slottet

och Lady Joan känner igen dig, vad händer då?

Det är din plikt som min herre att råda mig.

- Ah! - Shh!

Som kallar sig den svarte riddaren?

Vad heter du?

Jag har avlagt ett löfte, Herre

att aldrig avslöja mitt namn tills fienderna

av vänner har besegrats.

Ett ädelt löfte, om det är sant.

Och vad vill du med mig?

Jag vill slå mig samman med dig, min Herre.

Jag hör att du betalar bra för goda kämpande mäns tjänster.

Och du anser dig själv en av de bästa?

Säkert bättre än den där tjocke riddaren

"Vem står bredvid dig."

Libeau, testa honom.

Hämta min häst och rustning!

Detta är farligt. Jag har sett honom ta av Sir Ellys.

Förutom, din gamla rustning..

Är du redo, Libeau?

Klar, Black Knight?

'Håll! Tillräckligt!'

Kanske den här riddaren hade rätt, Libeau.

"Du är lite för tjock."

Sir Knight, ge mig din hand.

Tja, du kan sitta en häst.

Tack, min Herre.

Innan jag värvar dig i min tjänst

Jag skulle vilja se ditt ansikte, min vän.

Som du vill, min Herre.

Berätta för mig, varför gör en man av kvalitet

vill du bli legosoldat?

Eftersom pengar är som användbar för en man av kvalitet

som för alla andra, min Herre.

- Ja, du är ärlig. - Är han?

Han skulle slåss för engelsmännen

om de erbjöd honom mer än vi gör.

Du hörde mitt löfte. Måste jag påminna du av det med mitt svärd?

Jag har blivit avhäst förut.

Men ingen man har någonsin slagit emot mig med ett svärd och levde!

Libeau!

Det blir nej slåss bland mina riddare.

Tid nog för tornerspel när engelsmännen

har fördrivits från detta land.

Kom, sir, låt oss diskutera villkor för din tjänst till Frankrike.

- Min godsherre kanske tar emot mig? - Självklart.

Se till min häst.

Han bär en engelsk långbåge. Hur kom han fram till det?

Från en död engelsman, Min herre. Inte långt härifrån.

Det fanns tecken på en nyligen genomförd strid.

- Vem vann? – Det gjorde vi såklart.

Och nästan spetsade oss själva den engelske prinsen.

Verkligen. Edward? Hur såg han ut?

Vi vet inte. Vi såg bara hans rygg när han flydde.

Herre, vår gäst!

Ät bra.

Ah, det är en annan sak engelsmännen kan inte.

Gör vin.

Jag förstod aldrig varför Wilhelm av Normandie

någonsin velat gå till den där fuktiga lilla ön.

Än mindre stanna där.

- Herregud, du bor bra här. - Ja det gör vi.

Du kommer inte ångra dig att du gick med oss.

- Jag hoppas att du har rätt. - Va?

Jag sade, Jag är säker på att du har rätt, sir.

Du kommer att rida vid min högra hand, sir.

'Jag gillar sättet du använder en lans.'

"Mycket hedrad, sir."

Men också otålig.

När rider vi mot engelsmännen?

I sinom tid, min vän, tids nog.

Jag är på väg att slå mig samman med de flesta

mäktig man i hela Frankrike.

- Äh, du måste mena.. - Bertrand Du Guesclin.

Han är på väg att proklamera sig själv Lord High Constable.

Är det kungens plan?

Kung John? Hur kommer det sig?

kung Johan av Frankrike är fånge i London.

Fångad av Unge Edward av England.

Självklart, självklart.

Och när engelsmännen drivs ut, vad då?

Till vem ska lagrarna gå?

Vem kommer att ha räddat Frankrike?

Du Guesclin.

Och..

Ah, de engelska killarna är hungrig igen.

Inte konstigt. De får ingen mat alls i England.

Det är den engelska damen Jag berättade om.

Lady Joan Holland.

- Vet du vem hon är? - Nej.

En medlem av King Edward's egen domstol.

Mm. Hon tar sina måltider här med dig?

Nej nej nej, Jag tillåter henne att komma ner

två gånger om dagen för att få henne mat.

Mer vin!

Hon kan göra med lite fett på henne.

Jag gillar henne precis som hon är.

God kväll, Lady Joan. Jag litar på att du är vid god hälsa.

Tack.

Och nu, om du tillåter mig..

Visst, förvisso.

Men först önskar jag att du träffas

eh, en av de nyaste av de många riddarna

som flockas till våra banderoller.

Den här kallar sig själv den svarte riddaren.

Jag har ingen önskan att träffas någon av dina legosoldater.

Barnmaten börjar få kall. Om du är snäll nog...

Den engelska damen borde inte prata alltså av legosoldater.

Hah! Hennes landsmän har utan att tveka att använda dem.

Det är inget jag bryr mig om.

Självklart inte. Du kommer att förlåta mig, frun.

Jag vill bara förlänga konversationen.

Du förstår, en enkel soldat som jag själv

har sällan en chans att träffa en så rättvis dam.

Tack.

Du har ett sätt med kvinnan, min vän.

Den franske riddaren sover gott.

Sundare desto bättre.

Nej, det är inte därifrån.

Kanske en av riddarna är full för mycket.

Hej, han kanske har skada sig själv.

Jag borde gå och se. Du väntar här.

- Vem är det? - Edward.

Åh, Edward.

Varför gör dessa män komma hit för?

Var inte rädd, älskling.

Det här är våra vänner.

- Detta är... - Svart riddare.

Det är allt de behöver veta

innan jag får dig säkert härifrån.

- Snabbt. – Vi måste gå härifrån snabbt.

Gör dig redo. Skynda.

Och inget ljud.

Åh.

Följ mig nu.

Och du, shh. Inte ett ljud ur dig.

Kom, Joan.

- Vem går där? - En besökare!

Med nyheter för min Herre, räkningen!

Vem skickar dig?

Bertrand Du Guesclin.

Lord High Constable av Frankrike.

Öppna grinden.

'Nej, det kan inte vänta till dagsljus.'

"Då väntar jag på Greve."

Du väntar här.

Min herre.

Min herre!

'Min herre!'

- Tja, vad är det? - Det är en budbärare här.

Från Herren Frankrikes högkonstapel.

Frankrikes konstapel?

Vår väntan är över.

- Skicka budbäraren till... - Se här, Herre!

- Vad hände här? - Jag vet inte, Herre.

Någon drog på mig.

Kom upp bakifrån, det låg en kropp..

De är borta! Slå larm!

Slå larm!

Du där, säg åt dem att spärra portarna.

Sök i slottet. D'Estell, dubbla vakterna.

"Vakter!"

Vad nu, Herre? Om de får reda på att vi...

De kommer inte att få reda på det.

Vi går med i sökgruppen.

- De är inte där inne. - Sök igenom den långa korridoren.

"Väcka bakvakterna!"

Du där, vakta de andra stegen!

Du, på det sättet.

Vi måste försöka en annan gång, Jag ska upptäcka dig nu

så att greven inte misstänker.

Min herre!

Här är de, min Herre.

Vem planerade detta försök?

Jag gjorde.

Jag är ingen idiot, Lady Joan.

Vem hjälpte dig, frun?

Svara mig!

Vakter, ta tillbaka dem.

Och se att de gå inte ut igen.

Nu, var är budbäraren från Lord High Constable?

Jag ska hitta honom, min Herre.

Konstapel?

Ja, Du Guesclin styr oss nu.

Tillsammans ska vi köra ut varje engelsman i Frankrike.

Vi ska lära ut dessa engelska hundar

en med beröringen av kallt stål. Ha-ha-ha.

Mina herrar, hör det här!

"Allt är klart. Imorgon marscherar vi."

"Möt mig med all din kraft i Varrenes.

"Som du älskar Frankrike, svik mig inte.

Du Guesclin."

För Frankrike och St. Denis!

Mina herrar, var redo att röra sig i dagsljus.

Ja, mina vänner, snart kommer ni kunna avslöja din identitet.

Imorgon ska ni träffas vårt lands största soldat

och Edward av England största fienden.

Det här, du Guesclin, han kommer att känna igen dig, eller hur?

Ja, om han ser mitt ansikte.

Nåväl, Gurd, vilka nyheter för oss?

Jag är ledsen, Herre, ingen.

Jag har gått många dagar genom landsbygden.

Jag har letat efter öde hyddor, tomma lador

alla möjliga gömställen, men inte ett spår

av Prinsen eller Sir John var som helst.

Jag har pratat med stugbor och förbipasserande

men ingen såg dem.

Hur är det med de närliggande byarna?

De är överkörda Greve De Villes soldater.

Säkert prinsen och Sir John skulle hålla klart dem.

Vem kan säga vad den unga skulle våghalsen göra det eller inte?

Han har Sir John som råd.

Om priset har en av dessa hans vilda idéer

sedan dussin Johns kommer inte göra någon skillnad.

Du har gjort ditt bästa, Gurd, och vi tackar dig.

Min herre.

Men vänta.

Har du vänner du kan lita på?

Åh, ja, min Herre.

Och låt dem veta, men under löfte om sekretess

den där prins Edward och Sir John Chandos

flydde De Villes bakhåll.

Men att de inte har återvänt till slottet.

Ni måste alla vara på alerten för något tecken på dem.

Och om du har nyheter, ta med dem till oss här med all fart.

Jag ska, min Herre.

Nåväl, nu kan vi göra det inget annat än vänta.

Vänta?

Återigen, Sir Bruce, jag ber dig

låt några av oss rida ut och sök

för prinsen, oss själva.

Vad skulle det göra för dem?

Den mannen känner varje bonde, varje hydda

varje tum av marken.

Vad kan du göra?

Förutom ge ett mål för fransk pil...

Vi tar inga risker. Jag lovar dig.

Det finns alltid en chans att vi kanske ha tur, Sir Bruce.

Vi har ont om män att försvara detta slott som det är.

Och De Ville får avgöra att attackera oss.

Han är inte tillräckligt stark på egen hand.

Vad vinner vi i alla fall genom att försvara detta slott

om vi har förlorat prinsen?

Han måste vara säker. Han måste vara.

Om han är, Gud, så är han, men jag är på racket

tomgång min tid här.

Låt mig gå, Sir Bruce, snälla du!

'Låt mig gå.'

Kom nu ihåg, Vad som än händer

du får inte engagera dig fienden.

Vi kan inte riskera ett möte tills förstärkning kommer.

Vi förstår.

Och om du ska lära dig något av prinsen

eller Sir John, skicka mig ett bud på en gång.

De Ville, och redo för krig.

Ja, det ser ut som en fullskalig attack.

Det är bäst att vi går tillbaka till slottet och förbereda för dem.

Men de tar vägen till Varrenes.

Till ett möte med fler rebeller kanske.

Där är han.

Detta är vad vi har väntat på, min vän.

Komma.

Välkommen, Herre De Ville. Du har ett bra sällskap.

Det här är ett fantastiskt ögonblick i Frankrikes historia

Min Herre Höge Konstapel.

Får jag presentera, en ädel följeslagare till vapen.

En som svurit att inte avslöja sin identitet

tills dagen engelsmännen har besegrats.

Må den dagen komma snart.

Det här är min hjälp kallad hertigen av Bretagne.

Vi kommer att göra vårt läger på fälten i Valencour.

Och Lord De Ville, du kommer att åka med mig.

Ah, tack, John.

Vi kommer inte att kunna hålla på med detta mycket längre.

- De Ville frågade efter dig igen. - Vad sa du till honom?

Åh, att du mår bättre, men ändå långt ifrån bra.

Vi borde gå härifrån nu, medan vi fortfarande kan.

Nej nej. Låt oss vänta tills lägret sover.

- Är hästarna redo? - Allt redo, min Herre.

Inte mer. Du kan gå.

Så det hade du faktiskt Prins Edward

i ett bakhåll, Herre?

Jag tog bort honom.

Engelsmännen var i undertal, och ändå prinsen

och hans bästa riddare kom undan oskadd.

Det var en grym olycka, sir.

Min plan att få honom ut ur slottet

fungerade som en charm.

Överraskningsattacken var perfekt tajmad

ändå halkade han genom våra fingrar.

Synd, min Herre.

Mycket synd.

Jag är fortfarande i sorg.

Om Edward hade varit det kasseras lätt

du och jag kommer inte att dela

striden hedrar imorgon.

Du har instruerat dina män noggrant

på sättet för attacken?

De kommer att bli nej mer... olyckor?

Du kommer att få stöd som planerat.

Till döden.

Jag talar inte bara för mig själv men för alla mina riddare.

Denna nykomling, mannen utan namn..

...är det klokt att ge honom en stolthet

över vänner av längre ställning, som Libeau?

Den svarte riddaren är värt tio Libeau.

Det återstår att se.

Lite mer vin?

Jag ska.

– För att dränka mina sorger. - Sorgar?

Det gör dig sorgsen att vi slåss engelskan imorgon?

Det har alltid roat dig, D'Estell

att göra mig till en fegis.

Det har ingenting att göra med det.

Det är orättvisan som rasar.

Otack.

Vems otacksamhet?

De Villes. Ge mig mer vin.

- Du har fått nog, Libeau. – Mer, säger jag!

Sir De Ville uppskattar inte du längre, Libeau.

Håll tungan, man.

Vad får dig att tro att han inte gör det?

Red jag inte alltid vid De Villes högra hand?

Har jag inte alltid gjort det rådde honom ärligt

istället för att ropa "Ja" som ni andra?

Och vad får jag för min plats?

I mitt ställe, rider denna Black Knight.

Tja, han släppte ut dig en gång.

Ja, han tog av mig en gång!

Men han har ännu inte kämpat mot mig svärd mot svärd.

Libeau, kom tillbaka hit.

'Rädda ditt gift för engelsmännen.'

Det är Libeau och D'Estell, kommer den här vägen.

'Frankrike kan ha mitt svärd imorgon'

'eller Black Knight's, men inte båda.'

Var inte dum, Libeau.

Du vet att greven inte gör det tolerera alla slagsmål

speciellt i en tid som denna.

Ah! Vad mer kan han göra mot mig?

Han har redan gett denna Black Riddare min plats vid hans sida.

- Libeau, lyssna på mig... – Jag har lyssnat nog!

- Du är full. - Ta dina händer från mig!

Du kan inte ta några fler risker, Herre.

"Om du inte är en fegis, kom ut med ditt svärd!'

De kommer att bli en fransman mindre att attackera oss imorgon.

Nu får vi se vem som åker till grevens högra hand.

Sluta! Lägg ut ditt svärd, Libeau.

- Du kan beställningarna. – Jag har min stolthet, Herre.

Det kan du försvara mot engelsmännen.

Ett ögonblick, min Herre.

Lite underhållning på striden är en bra sak.

Och om dessa två herrar är så sugna på att kämpa

låt dem göra det i rätt stil.

Med lansar och svärd, ingen fjärdedel ges.

Som du vill, min Herre.

Beväpna er.

Hästen.

De Ville, låt dem börja.

Redo?

Prins Edward!

Det är Black Knight. Vilka nyheter, sir?

Vi attackerar det engelska slottet i dag.

- Ta ut gisslan. - Gisslan?

Ja, på en gång!

Ta ut de engelska gisslan!

Ursäkta mig, sir, men vill inte greven oss

att följa honom i attacken mot engelsmännen?

Han gör inte. Du är debiterad till försvaret av slottet.

Engelsmännen kan attackera med en annan kraft, skynda dig.

Tack.

Tack.

Vart tar du oss?

Till en strid.

Varför?

För att skrämma engelsmännen.

Hyah!

Död åt Frankrikes fiender!

Död åt Frankrikes fiender!

De har inte gått så här, Min herre.

De kommer.

Fortsätt titta.

Där är dem.

Ramla ut! Kom igen. Ramla ut! Kom igen!

Philip, Ellys!

Känner du igen den riddaren?

Den i svart rustning?

Nej. Han har ingen kappa av oss.

Men det är Lady Joans transport.

Stå till armarna! Sänk bron!

De vinner!

Bron är nere. Gå rakt mot det.

Sir John.

Den svarte riddaren är prinsen.

Tack gode Gud, du är säker, min Herre.

Kan vi gå efter dem?

Nej, vi går tillbaka till slottet.

Du Guesclin leder en armé mot oss.

Du Guesclin?

Han har slagit ihop sina krafter med De Ville.

Det kommer att krävas mer än våra styrkor att hålla dem i schack.

Nåväl, min Herre, åtminstone några förstärkningar har anlänt.

- Hur många? - 150 vapen.

Och hundra bågskyttar, Min herre.

Med dem är fler.

Hur starka är fransmännen, Min herre?

Leta själv.

Det skulle tyckas, herre, våra krig är ännu inte över.

Till morgondagens soluppgång

det kommer att bli känt som ska regera i Aquitaine.

Du Guesclin eller vi.

Om jag dömde Du Guesclin korrekt

han är inte dum nog att tänka han kan ta oss

genom att storma väggarna.

Han får försöka en skalningsoperation

men bara som en avledning.

För att täcka hans huvudattack, som kommer att vara en direkt körning

över vallgraven, till vår huvudport.

I så fall, sir Philip

du kommer att vara redo med ett varmt välkomnande.

Åh, vi ska vara redo, Min herre.

Förberedelser är nästan komplett.

John?

Hur är såret?

Åh, mycket bättre, Herre. Tack.

Bra. Vem som helst klädde det gjorde bra ifrån sig.

- Vem var det? - Mistress Genevieves arbete.

- Nej verkligen? - Det är.

Och hur mår Lady Joan?

Nåväl, min Herre, hennes kvarter finns i det västra tornet.

Jag skulle säga att vi har mindre än en timme.

Du Guesclin kommer förmodligen kräva min överlämnande

innan han attackerar.

Låt mig veta när han kommer.

Han kommer, min fru.

Åh, Edward. Vad.. Vad kan jag säga?

Jag är så djupt, djupt tacksam. Jag-jag är väldigt...

Joan, snälla.

Tala inte om tacksamhet.

Jag är trots allt ansvarig för allas liv

man och kvinna i Aquitaine.

- Jag förstår. - Vänta, Joan.

Vet du inte det din personliga säkerhet

är min mycket, mycket djupa oro?

- Åh. – Och kommer alltid att vara.

Men nu..

Nu kanske det är för sent.

Det är inte för sent, tro det.

Vi kommer att ha våra liv tillsammans.

Åh, Edward, snälla..

...snälla kom tillbaka till mig.

Edward, prins av Wales.

Du som ringer dig själv hertig av Aquitaine.

'Presentera dig själv.'

Du Guesclin, du som ringer dig själv

Lord High Constable av Frankrike

här är jag.

Innan vi tar det här slottet och ditt liv..

...jag kräver att du överlämnar dig.

Vår kapitulation? Ha-ha-ha!

Jag trodde att du skulle komma hit att erbjuda oss ditt.

Du ser oss här utarbetat före dig.

Titta bra och överväg.

Vi är tio män till en av dina.

Tio franska till en engelska?

Vi är ganska matchade, Herre.

Skämt dåre, du väljer att dö.

Nej, rebell, vi väljer att leva och kämpa!

England och St. George!

England och St. George!

Flytta upp i raden.

Ta ditt inlägg.

För Frankrike och St. Denis!

"För Frankrike och St. Denis!"

Elda nu.

Ramla ut!

Var stark.

För Frankrike och St. Denis!

Philip!

Brand!

Följ!

Slottet är vårt!

- Tänd ditt kli. - Tänd kli.

Fler män.

Vänta!

Du Guesclin, ge dig!

Jag ger mig.

"Edward!"

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.