Original subtitles

Alf?

Alf?

–Nu går vi ut. –Hej då!

Ha det så roligt.

Hur länge ska det vara så här? Kan vi inte vara tacksamma att inget hände?

Martin kunde ha dött i difteri! Du sätter främlingar före dina barn.

–Varför överdriver du? Inget hände. –Inget?

Inte mellan dig och den där kvacksalvaren heller? Röde Recke...

Jag är ingen idiot. Vem du är vet jag inte längre.

–Hur illa är det? –Vi repar oss. Det har vi gjort förr.

Efter difteri-ryktet är dagskassorna obefintliga.

Medlemsantalet är ett värre bekymmer. Det sjunker.

–Det har inte hänt sen starten. –Ryktena är mitt fel.

Axel basunerade ut lögnerna, inte du.

Vi kanske skulle ha gjort saker annorlunda med facit i hand.

Men jag ångrar inget. Det ska inte du heller göra.

–Jag ber Jon att lämna Reckes saker. –Jag tar dem.

Er dotter kan lida av difteri...

–De här skulle tillbaka till dig. –Vänta där. – Dröj ett ögonblick.

Tack.

–Jag har haft tre fall bara i dag. –Jag ska inte uppehålla dig.

Jag är glad att din pojke är frisk.

–Det var ju du som ljög för mig. –Tala inte med mig om lögner.

Dina rykten har skrämt iväg kunderna.

–Ni öppnade dörren för socialister. –Men Axel, hör du vad du säger?

Svenska Hem har engagerat sig i kvinnofrågor förr.

–Som prostitutionsfrågan. –Det är skillnad!

De är offer, och det här är förövare.

Och den förbannade Recke... Är det han som tutar i Lottie idéer?

Lottie kan tänka själv. Du borde ha lärt dig det om henne.

Om du frågar om det är nånting mellan dem, så tror jag inte det.

Tro vad du vill om det också.

UPPRÖRDA RÖSTER

Flytta på er!

Undan! Ur vägen för polisen!

Ur vägen för polisen!

Åk tillbaka till England!

–Vart ska de? –Blancks konservfabrik.

Satans strejkbrytare!

Åk tillbaka till England!

Hon har engelsmän på väg in.

–Hur vet du det? –De kanske redan är här.

Hör upp, allihop.

Samling.

–Vad händer nu? –Jag vet inte.

Goddag.

Jag sökte min fru.

Är hon inte hemma?

–Hos er? –Jag trodde att hon var här.

RINGSIGNAL

–Hallå? –Du får tala med honom själv.

–Hälsa bara att jag åker hem. –Hon vill prata.

Hallå?

Vad sa du? Jaha.

Ja, men varför...

Hallå? Hör du mig?

Hon ville att jag skulle stanna kvar.

I stan, alltså.

–Är ni beredda? –Nu kommer de.

Stå emot nu.

–Ge inte vika. –Håll ihop.

Flytta på er!

–Skingra er! –Vi flyttar oss inte.

Flytta på er!

Ge inte upp!

Inget varningsskott nästa gång.

Stick!

–Fy! –Undan.

Era jävla skitstövlar.

–Ge er iväg nu! –Försvinn.

Iväg.

–Jag får tacka för assistans. –Få i gång produktionen bara.

–Det är alltid ett nöje att råkas. –Det är inte sista gången.

Du – där.

Ni kan komma med.

Söla inte nu.

Ni vet vad ni ska göra. – Du sätter dig där.

Skynda på! Vi ligger efter.

Låt oss inte blicka bakåt, utan framåt mot vårt gemensamma mål:

Klassamhällets störtande!

Striden står mellan arbetare och kapital, inte mellan män och kvinnor.

När arbetets söner organiserar sig måste döttrarna göra detsamma.

Var finns våra värsta fiender? I våra egna led.

De ser gränser där möjligheter finns. De känner feghet där vi känner mod.

Till dem säger jag: Er tid är förbi. Ni är gårdagen som ingen behöver.

Rut? Rut!

–Men för guds skull... –Missbruka inte hans namn.

Vad är det med dig?

Du anar inte vem jag råkade på på Blancks fabrik. Fröken Friman.

Hon var på krigsstigen för arbetarnas sak, eller snarare arbeterskornas.

Fruntimren på Svenska Hem som du brukade vara så intresserad av...

Är det lånet? Det är ju betalt. Ingen kan komma åt oss.

Min lilla rulta...

Var inte god mot mig. Jag förtjänar det inte.

Ursäkta... Tack.

–Nämen... –Hej på dig, lilla vän.

Såja.

–Det går långsamt. –Med dugligare arbetskraft...

Det är de här vi har! De kostar mindre, och varje besparing behövs.

–Minderårig arbetskraft är ett brott. –Det är en temporär lösning.

Ju mindre det ordas om den, desto bättre. Öka takten så mycket det går.

–De har arbetat halva natten. –Har nån klagat?

Nej.

Ledning och fast hand är allt som krävs.

Ursäkta! Vem är herrn i automobilen?

Direktör Lindberg?

–Direktör för...? –Direktör och ägare.

Är fru Schlyter hemma? Bra.

–Hej. Jag skulle ju stanna. –Just det...

–Jag ville prata med dig om Birger. –Birger?

Alma! Där är du.

Vad bra! Kom, vi måste prata.

Kom, kom.

–Jag vet inte vad jag ska säga. –Att du förlåter mig, hoppas jag.

När jag har fel erkänner jag det. Och jag hade fel.

–Jag hoppas att ni blir lyckliga. –Det blir vi inte.

Jag har slagit upp förlovningen.

–Men varför då? –Varför tror du?

–Om du bara förklarar... –Aldrig! Vad skulle han tro om mig?

Det är bäst så här.

Jag har varit en gammal fjolla. Där hade du inte fel.

Jag har minnet av den käre viceamiralen att tänka på...

...och pojkarna.

Herr Lindberg?

Jag uppskattar att ni kom.

Jag kan förstå missförståndet, med tanke på vad jag skrev i annonsen.

En man kan också vara rädd att bli tagen för pengarna.

Jag sökte en jämlike med samma livsvillkor som jag. Nån att lita på.

–Ni fann henne, det svär jag. –Då vet ni inget om tillit.

Har den brustit, så har den.

Ni får hälsa Alma att jag önskar henne allt gott i livet.

De ska ner till lagret.

Lagervarorna ska inte säljas nu. De där kan stå kvar.

Ställ den där.

Jag känner mig inte helt kry. Det är bara barnens förkylning.

Gå hem och vila. Det är ändå inte lönt att vara två.

Vi ses i morgon.

Frun?

–Kom inte nära! –Jag ringer efter en doktor.

Är barnen hemma? Ta dem härifrån, är du snäll.

Gå till affären och förklara för Dagmar...

–Jag kan inte bara åka när frun är... –Snälla Karin, gör som jag säger.

Jag tänkte att vi kunde ta hem honom till gården.

Jag tänkte fråga Alf om vi kunde göra det.

Frun är sjuk. Hon bad mig åka hit med barnen och berätta för Dagmar.

Hon var ju bara förkyld.

Emmy, vad sägs om att du och Karin tar med barnen hem till Alma?

–Det gör vi. –Jag ser till er mamma så länge.

Hon ville inte ringa läkare, men...

Ring Ernst Recke. Jag har numret på kontoret.

Men älskade vän, du kokar ju.

Jag hämtar ett kallt omslag.

Lottie...

Lottie? Lottie?

Tack, fru Schlyter.

–Vi tar henne till Sophiahemmet. –Recke är på väg.

–Det finns hundratals läkare. –Han gör det som är bäst för Lottie.

DÖRRKLOCKAN RINGER

Goddag.

Det är difteri.

Jag har ett serum som kan hjälpa. Med tanke på smittorisk bör hon isoleras.

–Jag stannar hos henne. –Jag med.

Ni har tre barn som behöver er om ni förlorar henne.

Han har rätt. Axel...

Kom med nu.

Axel...

Jag tog hem honom. Han är inte mycket att ha, men du är ju fäst vid honom.

Dagmar sa att han var borta.

Det skulle bli en överraskning, så hon lovade att tiga.

Jag tänkte att det skulle vara...

...romantiskt med lyktorna.

Du kanske har saknat det – romantik.

Varför skulle jag ha saknat romantik?

–Har du inte? –Jag har däremot saknat dig.

Bli aldrig förkyld igen! Hur är det med dig i dag?

–Bättre. –Jag borde ha varit mer uppmärksam.

Svenska Hem hade ingenting med smittan att göra.

Det kanske är dags att slå igen Svenska Hem.

Om vi inte kommer framåt och inte är till nytta för nån...

Säg inte så.

Hur sköter sig min bror?

Han försöker nog.

Det är snarare jag som har slutat...

Jag förstod det innan jag blev sjuk.

Axel och jag måste skiljas.

För barnens skull om inte annat.

Det är ingen annan inblandad.

Jag vill stå på egna ben.

Varför gick du iväg? Tomasine såg dig häromdagen.

Varför stannade du inte?

Det fanns ingen anledning. Du vet hur det kan vara.

–Vad menar du? –Vad tror du?

Kom inte och prata om att stanna, när det var DU som gick ifrån mig.

Undrar du hur det har gått sen du slutade?

Det har inte gått alls. Allt blir fel.

Jag klarar inte att ha hela ansvaret för ekonomin. Det är för mycket.

Jag tror att Svenska Hem måste slå igen.

Ja, säkert. Nu när du låter som Alma.

–Som Alma? –Inget ont om Alma.

Det lite hjälplösa och lätt självömkande sättet klär henne.

Men inte dig.

Du får försöka mer.

När nåt inte går, då försöker man mer.

Det har du och jag alltid gjort.

Men du är inte här.

Om du tror att jag gick ifrån dig...

–Inte? –Aldrig!

Om du inte går ifrån mig?

Hopplösa människa!

Så jag får inte slå igen Svenska Hem?

Du VILL inte slå igen Svenska Hem.

–Kan man få några råd om ekonomin? –Om du ber snällt.

Jag tror inte att den här konserven orsakade er hustrus magsjuka.

Se på den.

Den kan inte vara inköpt här.

–Ni ska få tillbaka pengarna. –Ni borde anmälas.

Vi har inget med det här att göra.

Detta faller helt och hållet på Blancks konserver.

Nu hoppas jag att det är klart.

–Vi har väl inte sålt fler av dem? –Jo.

Kanske fem.

Vi har hela lagret fullt av dynga.

Vi får bära hundhuvudet om det anmäls och så råkar butiken i vanrykte.

Det är Guds straff.

Det är hans straff för mina synder.

–Vad pratar du om? –Onkel.

Innan han dog skrev han ett nytt testamente.

Som jag brände.

Han ville göra bot och bättring och ge pengarna till bättre behövande.

Det var som fan.

Jag gick emot en döende mans vilja.

För snöd vinnings skull.

Nej, det tror jag inte.

–Men kanske för min skull. –Du var också behövande.

Tänk om jag inte...

...släpps in i himmelriket.

Om himmelriket inte vill ha dig, då får det vara för min del också.

Bättre än du finns inte på denna jord.

Eller nån annanstans.

Dessutom var det väl inte bevittnat?

–Vad? –Testamentet hade ändå inte gällt.

Hur många har fru Blanck levererat?

Varorna var i oklanderligt skick när de lämnade fabriken.

–Ni har sålt undermåliga varor. –Ingen annan har lämnat klagomål.

Jag kräver vartenda öre tillbaka.

Jag är tacksam för senast, men ni bör väga fördelar mot nackdelar.

Det är inget fel med varuhamstring, om man inte samtidigt är riksdagsman–

–och ska tjäna allmänheten, inte tjäna PÅ den.

Det vore olyckligt om det skulle komma ut.

Här kan ni inte sitta! Så, sätt fart.

Det sluga stycket! Efter all min hjälp.

Otack är världens lön.

Det falska kjoltyget har barnungar och gamlingar i produktionen.

–Undra på att kvaliteten blir dålig. –Det är inte konstigt alls...

Vad sa du?

–Har hon barn som arbetar? –Ja, men säkert bara under strejken.

Det är skamligt.

Jag hade gladeligen anmält henne om hon inte hade en hållhake på mig.

–Tack, gode Gud. –Vadå?

Han har gett oss möjlighet till bot och bättring.

Fröken Friman.

Fru Johannesson.

–Stör jag? –Oftast, enligt min erfarenhet.

Jag har förstått att fröken Friman har bekanta på Blancks konservfabrik.

–Hur så? –Arbeterskor, förstod jag.

Jag har viss information som skulle kunna gagna både dem och er.

Min tanke är en byteshandel: min information mot ert löfte–

–att även min make gagnas.

Varför skulle jag hjälpa er make?

Nej, om det är ett för stort offer–

–för att bistå de svagaste i vårt samhälle...

Ett halvt löfte kan ni få.

Ingen ärta får gå till spillo. Är du både döv och lat?

Det här är privat mark!

–Är ni fru Blanck? –Ja.

Ni följer med. Barn får inte arbeta på fabriker.

Jag kan gå själv!

Pass på!

Rubriken kan vara: "Bedrägeriförsök mot riksdagsman och handlare."

Eller "bedrägeriförsök mot OSKYLDIG riksdagsman och handlare" kanske?

Jag förstår.

Frithiof Johannesson ser olidligt nöjd ut med sig själv.

–Men det är förhoppningsvis värt det. –"Fabriksägarinnan har erlagt böter."

"Hon vill återuppta förhandlingarna med sin strejkande arbetsstyrka."

Vad nu det betyder.

–Jag trodde att ni kom överens. –Det gjorde vi – eller gör.

Jag vill bara inte... Jag vet inte.

Han behöver hjälp med sin dotter, men jag vill bli omtyckt för den jag är.

Tror du att Jon vill ha dig för lillans skull?

Jag som trodde tvärtom: att han inte ville släppa in dig för hennes skull.

Har Jon berättat om när han blev ensam?

Nej.

Jon vill inte lämpa över ansvaret för sin dotter på nån.

Lönepåslag för kvällsarbete och nya minimilöner är fastslaget.

–Då kan vi vara överens. –Inte riktigt.

–Vad mer? –Kvinnolönerna.

–De står inte bland kraven. –Då skrivs de in nu.

Deras fackliga representant.

Det gick i putten – jag visste det.

18 kronor i veckan i minimilön. Det är långt under männens löner.

–Vi kan inte vänta oss lika mycket. –Varför inte?

Nu är siffrorna i ordning.

–De kunde ha varit värre. –Vi har fler kunder den här veckan.

DÖRREN ÖPPNAS

Goddag!

–Vi vill bli medlemmar i Svenska Hem. –Om andelarna inte är för dyra.

–Vi kan ta det på avbetalning. –Man får återbäring på sina inköp.

Här ska ni få se.

Här står det hur allt fungerar.

–Rösträtt? –Varför inte det med?

BILTUTA

BILTUTA

Vem har riset?

Gratulerar!

Grattis!

Ett fyrfaldigt leve för brudparen!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Skål, då!

–Du är provocerande pigg. –Jag mår bra.

–Axel också. –Det går bra på varsitt håll.

–Att vara vänner är inte det sämsta. –Det är det bästa.

Vänner.

–Bra? -Bra.

–Jag vet nåt som är ännu bättre. –Nej du...

Välkommen.

Det är där borta.

Tack.

Det här var väl inte dumt?

Skål.

Svensktextning: Sara Vikström Åhlén BTI Studios för SVT