Original subtitles

–Var är dina badkläder? –Jag vet inte.

–Hjälp Martin att hitta badkläderna. –Var är de, då?

PISTOLSKOTT

Gode gud!

Herregud!

Jag kan inte anklaga Axel. Han vill att barnen och jag ska vara trygga.

Då ska han inte ha laddade vapen hemma.

Arbetets söner, sluten er alla

till våra bröder i syd och i nord

Hören I ej hur mäktigt de skalla ut över världen befrielsens ord?

Ur den förnedrande träldomens grift upp till en hedrande ädel bedrift

Oket med påskriften "bed och försaka"...

–Fråga inte mig vad vi gör här. –Behåller våra platser, hoppas jag.

–Ja? –Margit Larsson ska följa med.

–Sköta maskinerna? –Kunnandet finns, enligt Lindroos.

–Det vet jag inte. –Margit har 12 kronor nu, inte sant?

Den nya uppgiften ger 18. Kamraterna som ni skulle arbetsleda får 15.

–Och inläggningen? –Dit är det enklare att hitta folk.

–Vi är inte med i strejken, men... –Vill ni inte gå emot männen?

Jag måste säga att det hade glatt mig att ge unga kvinnor en möjlighet–

–samtidigt som produktionen inte hade behövt avstanna helt.

Men jag tvingar ingen.

Vad skulle hända om tvisten blev löst?

Om jag kan tänka mig män OCH kvinnor vid maskinerna?

Ja, varför inte? Tänk på saken. Jag vill ha besked i morgon.

–Män och kvinnor vid maskinerna? –Åsnor behöver morötter.

De behöver bara sköta maskinerna en vecka.

Jag har tio arbetsvilliga män på väg hit från England.

–Ser man på. –Så tvisten ska nog lösa sig.

Jag hoppas att jag inte stör.

Folk tenderar att inte vara hemmavid om vi förvarnar.

Inte för att jag misstänker er för dylika diversioner.

"...söken först hans rike och rättfärdighet..."

Diktionen! Diktionen.

Jag vore tacksam om ni kunde sträcka ut ert tålamod.

Det ska inte vara omöjligt, till en ränta som också blir utsträckt.

–Till...? –Tolv procent.

Det finns kanske andra lösningar. Här finns ju säkerhet, ser jag.

–Ni gör ingen utmätning i mitt hem! –Ni bad själv om ett kortsiktigt lån.

Än sen?

Jaha.

–Borde vi inte ha telefonerat först? –Inget är som en överraskning.

Om hon bara får lära känna dig–

–kommer hon att bli så lycklig över våra nyheter.

Kom, kom, kom.

Får jag föreställa herr Sievert Lindberg.

Ett nöje.

Ja...

Vilken fest vi kom på.

EN FLUGA SURRAR

Det här är vad huset förmår utan förvarning.

–Man tackar! –Sött åt den söta.

–Omgivningarna är enastående. –Ja, dem är det inget fel på.

MORR

Nu smet han. – Hör du, kom tillbaka!

–Har de inga namn? –Jag kallar dem bara "pojkarna".

Tar den höns? Tar hunden höns?

HÖNSEN KACKLAR

Höns?

Sitt, min ängel. Det här ordnar vi.

Gudars skymning!

–Det är allt vi har. –Kanske bara några små...

Jag vet.

Har du tagit en råtta?

Vem drömmer inte om en romantisk, belevad man-

-som vet hur man uppvaktar en kvinna?

Det är väl alla kvinnors stora dröm.

Själv föredrar jag män med rent mjöl i påsen, belevade eller ej.

Det är inte du som ska gifta dig med honom.

Gifta dig?

Där är du ju! Vad har du gjort?

Kom till farmor. Ja, kom. Du får inte rymma så där.

Farmor får hjärtsnörp förstår du väl? Det vill du väl inte, min lilla buse?

Ska vi gå in?

Emmy?

–Har ni kommit fram till nåt? –Bara att hon där har tappat vettet.

–Vi kan få 15 kronor i veckan. –Vi blir strejkbrytare.

–Vi strejkar ju inte. –Ni skulle visa att ni kan lika bra.

–Vi skulle visa att vi är illojala. –Mot vem eller vad?

Männen slåss för sig själva. De vill inte ha konkurrens av kvinnor.

–Man ska kunna leva på sin lön. –Precis, MAN ska.

Mannen försörjer kvinnan, som stannar i hemmet och blir beroende av mannen.

Vi måste slåss för våra löner och villkor, och det vet du också, Kinna.

–Kinna? –Du sa Kinna.

Förlåt, jag...

–Lottie: Ett ögonblick bara. –Vi ska nog gå.

–Jag vet inte vad det är med mig. –Jo, det vet du.

–Har du inte hört av henne? –Nej.

–Du kan söka upp henne. –Och säga att hon har svikit vår sak?

Eller att hon är naiv som tror att socialismen ska lösa kvinnofrågan?

Att du saknar henne, tänkte jag.

Vill du att jag ska låsa?

Nej, jag gör det. Gå hem, du.

"Ung socialist anhållen."

–En död och gud vet hur många sårade. –Det är fruktansvärt.

"Bomben var förfärdigad med omsorg."

Vilka människor tillverkar en bomb för att döda oskyldiga?

De kanske inte hade uppsåt att döda.

De avsåg att mörda hederliga män som kommit hit för att arbeta.

Som har tagits hit som strejkbrytare.

Jag försvarar ingen. Jag menar bara att det är komplicerat.

Vad är komplicerat?

Svårt att förstå sig på, menar jag.

–Sover han? –Ja, så vi kan ha en liten pratstund.

Det kanske är nåt du vill prata om.

–Vad skulle det vara? –Fråga inte mig – din hustru.

Jag ska tydligen hållas i ovisshet om viktiga ting som rör oss båda.

Som lån och utmätning, gud förbjude.

Ja, ja...

–Jag har lånat lite pengar. –Till vad?

Du höll med om att vi måste köpa in varulager innan priserna går upp.

Jo, men jag menade inte...

Så jag skrev kontrakt med några leverantörer – ett bra kontrakt.

Men det var några som krävde att få ett förskott.

Det hade inte varit ett problem om bara gubben hade...

Han kanske har ingått kontrakt med djävulen.

Det gäller bara att klara räntan fram till dess, om de nu skulle göra...

Utmätning? Du får begära tillbaka förskotten.

–Det är inte brukligt i affärer. –Säg upp kontrakten, då. Kom på nåt!

Som du alltid gör, käraste.

Därför vill jag återkalla kontraktet under rådande omständigheter.

Jag ser ingenting i kontraktet om nåt sånt.

Kan jag få förskottet tillbaka?

Blancks fabrik har en kostsam produktion–

–av kvalitetskonserver, beställda av bland annat er.

–Om ni har ändrat er... –Nej, jag vill ha varorna.

–Men min kontanta situation... –Den är ert problem, inte vårt.

På återseende, herr Johannesson.

Han får inte se att arbetet ligger nere.

Och få hit Margit Larsson. Maskinerna måste i gång i dag.

–Är här stängt i dag? Det är så tyst. –Nej, det är rast.

De ska ha rast stup i kvarten numera.

Margit, kom in.

Varsågod.

Får jag kalla dig "tillförordnad maskinsköterska"?

–Hur låter det? –Bra, men det blir inget av med det.

Vi säger nej. Om det inte vore för strejken...

Då hade ni aldrig fått frågan. Inbilska jäntunge!

Vad står du kvar och glor för? Ut!

Och ta de andra åsnorna med dig. Jag har varken arbete eller lön åt er.

Ut!

–Är det sant? –Vad?

Det sägs att hon vill ha er till maskinrummet.

Det är sant.

Må fan ta er - och dig först! Du som var min dotter.

Du kanske kunde fråga om vi tog det.

–Har ni varken lön eller strejkkassa? –Det får klara sig.

Jag önskar att vi kunde göra nånting.

–Kuponger? –Ja, som andra kooperativ har.

Folk får kuponger och kan rekvirera det nödvändigaste, som mjöl och bröd.

Vi kan göra samma sak, men bara för kvinnor.

Alla de som inte får hjälp.

–Alla? –Ja, eller så långt vi förmår.

Jag vet att vår ekonomi är ansträngd, men vi får värva nya medlemmar.

Och hoppas att de nuvarande stannar.

Jag tror på idén, men vad säger kunderna?

De skulle väl storkna.

Men nej, vi ska leva upp till namnet "kvinnornas konsumtionsförening".

Vi har ju velat få in arbetarkvinnor. Jag säger bära eller brista.

–Jag också. Jag är med. –Bra. – Alma?

Jag är väl alltid med?

Välkomna.

Det här är ett nytt initiativ som vi hoppas ska bli uppskattat.

God morgon.

–Det gäller det här. –Välkomna.

Man kan få matkuponger såvida man är berättigad.

Vi behöver uppgifter om era omständigheter. Ni kan fylla i här.

Jag ska hämta kuponger.

–Vad sa de? -De ville bidra till en insamling.

Så... Här är kupongerna. Ni kan både rekvirera basvaror och annat.

Tack.

Här är information om kvinnans rösträtt.

Det är självklart frivillig läsning, men vi lovar att det är värt det.

–Det måste finnas nåt du kan göra. –Vad? Jag har redan försökt allt.

Vi hoppas på det bästa för onkel. Det kanske inte är det bästa för alla...

Vad händer när lånet förfaller och de kommer hit och gör utmätning?

–Och tar allt vi äger. –Så mycket har jag inte lånat.

–Vad vet vi om det? Räntan stiger! –Vi löser inget med att älta.

Vi är i händerna på en ockrare utan vare sig skam eller barmhärtighet.

Gör som du vill. Jag ska ta en grogg.

DUNS

Hallå? Hallå!

–Vad vill onkel Hiram? –Papper och penna.

Jag måste göra bot och bättring.

Allt jag äger...

...ska gå till bättre behövande.

Testamentet...

Lova mig.

–Lova mig! –Jag lovar.

–Vad gör du uppe så här sent? –Slutet har kommit.

–Du överdriver, säger jag ju. –Inte vårt slut. Onkels.

Är det sant? Har han...?

–Har han...? –Frid vare med honom.

Och oss.

–Gick det lugnt till? –Helt lugnt.

Den är sagolik!

–Jag är glad för din skull. –Tack!

Alla känner inte så, som du vet.

Alla unnar inte sina vänner den lycka som de själva har funnit.

–Emmy behöver nog bara lite tid. –Tror du?

–Goddag. –Välkomna.

–Vad ska du göra i stan? –Inget särskilt.

Jag blir inte borta länge.

Du klarar dig nog.

–Tack. Nummer sju. –Då ska vi se...

Och där var lök... Det ser jättefint ut.

Tack.

Hej.

Följ med.

–Har ni uppsökt läkare? –Jag kan inte betala en sån.

–Fattigvården, kanske? –Jag är inget fattighjon.

–En läkarmottagning här? –En trappa ner via bakdörren.

Kunderna behöver inte ens märka nåt.

Många är för stolta för att gå till fattigvården.

–Skulle Recke ta emot patienter här? –Han eller nån annan.

Jag vet vad du tänker, men jag är lojal mot Axel.

Även om han inte gör det så lätt.

–Vi kan inte ha läkarvård här. –Det blir bara första bedömningar.

–Vi kan inte betala Recke. –Det skulle vara utan ersättning.

Fråga honom. Han kan ju inte mer än att säga nej, eller hur?

–Hej! –Hej. Jag väntar på Dagmar.

Det här är min dotter Tora.

Hej, Tora. Är du blyg?

Hej, Tora. – Ska vi gå?

–Låser du? –Ja.

–Heter mamman också Tora? –Ja, eller hon hette Tora.

–Hon dog i barnsäng. –Så hemskt.

Det var ofattbart.

Jon och lillan har klarat sig bra.

–Ensamma? –Ja.

–A 142. –Kan man få veta ägaren av fordonet?

A 142 är registrerad på Tranans hyrverk.

Tack.

–Var förlovningen hans idé? –Hur så?

–Jag är bara nyfiken. –Väldigt nyfiken.

Ja, det var han som friade...

...eftersom jag är kvinnan i hans liv.

Hans saknade hälft, hans följeslagare...

...på livets mödosamma stig.

Det är ju så vackert.

–Välkommen. –Tack.

God kväll.

Läs om bombdådet i Malmö! Köp Allehanda nyheter!

–Är du klar för första patienten? –Syster kan släppa in.

Varsågod.

"Till min hushållerska fru Svensson: en årlig summa på etthundra kronor."

"Till min brorson Frithiof Johannesson: återstoden."

"Som uppgår till 14 340 kronor."

"Att förvalta efter bästa förmåga."

Mitt hjärtegryn, låt mig konstatera–

–att ibland kommer döden som en frälsning.

–Skål, käraste. –Och 14 000!

Det täcker lånet och mer därtill, om man skulle vilja...

Man kunde köpa in ännu större varulager om man ville.

Det kunde man. Det skulle bli en ännu större förtjänst.

Det skulle det. Nu när du säger det.

Goddag! Kan jag hjälpa till?

Jag hörde om förnödenheter för strejkande.

Det stämmer. Fyll i arbetsplats och omständigheter.

Det är min man som strejkar.

Jag är ledsen, men stödet är begränsat till strejkande kvinnor.

Hej.

–Det här är min mamma fru Larsson. –Förlåt, det visste jag inte.

–Vi gör gärna ett undantag. –Tack, men det behövs inte.

–Hur är det hemma? –Det finns de som har det värre.

Vänta här.

Tack, snälla Margit. Det är mer än vi har haft på länge.

Vad jag har saknat Elis, och er alla.

-Jag har träffat en pojke. -Jaså?

Han är dräng på Svenska Hem. Han har en dotter som han har hand om ensam.

–Hur gammal? –Snart tre.

Tänk dig för, så att det är dig han vill ha och inte en barnvakt.

Han vore inte den förste att tänka så.

–Margit tog med mat. –Det hade hon inte behövt.

Vi ses en annan dag.

Går stoltheten före din egen dotter?

–Stolthet är en dödssynd. –Då kan de skicka mig till helvetet.

För den är allt jag har kvar!

–Fick ni nåt i er på strejkmötet? –Kassorna är snart slut.

Hennes höghet viker inte en tum. Jag vet inte hur länge vi kan hålla ut.

Här ska ni se.

–Men du, då? –Jag är för mätt. Jag tar nåt sen.

Margit? Lillan och jag undrar om du vill komma hem till oss nån dag.

Hon vill också träffa dig igen.

Jag har så mycket att stå i för tillfället.

Tack för i dag.

Jag är nöjd. Det var en bra idé.

Jag hade fel om att ni blundar för verkligheten.

Du vill inte det här egentligen.

–Jag borde inte ha... –Förlåt.

"En efter en av Englands störste talare följde sålunda Phileas Fogg."

"En gåtfull person om vilken man bara visste att han var en gentleman."

"Och en bland den högre engelska societetens vackraste män."

"Man sa att han liknade Byron..."

–Får jag också vara med och lyssna? –Javisst.

"Man sa att han liknade Byron vad huvudet beträffade."

"Men med mustascher och polisonger."

"En Byron utan passioner, som kunde ha levt i tusen år utan att åldras."

Jag tänkte att Martin kunde följa med till affären i morgon.

Ina ska på bjudning.

Det låter bra. Då får du träffa mamma lite för en gångs skull.

Vad är det?

Jag har inte sagt ett ljud om hur du låtit din rädsla ta över våra liv.

Inte ett ord! Inte ens om pistolen som kunde ha...

Jag har tigit och försökt förstå fastän jag inte delar dina åsikter.

Kan du göra nånting för mig? Bara en sak.

Sluta påstå att jag brister som mamma för att jag arbetar.

Herr Johannesson!

Jag ville utöka min beställning, men jag ser att produktionen ligger nere.

Nej, arbetarna har rast.

Fru Blanck, jag är också arbetsgivare.

Säg mig om vi har ett problem här.

–De vägrar släppa sina orimliga krav. –Jag vet, tro mig.

Arbetare behöver gränser. Det är min åsikt som affärsman och riksdagsman.

Jag hade engelsmän på väg, men efter bomben i Malmö vågar ingen resa hit.

Vad sägs om de kan erbjudas särskild poliseskort?

–Hur då? –Jag har goda kontakter inom polisen.

Jag kan säkert dra i några tåtar, så att era engelsmän får en säker resa.

Om Johannesson kan ordna en sån sak–

–ordnar jag rabatt på utökade beställningar.

–Vad sa han om sina omständigheter? –Goda, som jag har förklarat.

–Hur goda? –Det framgår av hela hans apparition.

–Hans vad? –Hans sätt att tala och föra sig.

Geten som bräker mest mjölkar minst.

Min fästman är ingen get!

Jag kan försäkra dig som kommer från enkla omständigheter–

–att om man äger en automobil så är man ingen fattiglapp!

Den är hyrd.

–Vad? –Automobilen är inte hans.

–Hur vet du det? –Jag hörde mig för hos myndigheterna.

Enkel är jag kanske, men inte dum.

Jag ser skillnad på en hederlig man och en lycksökare i lånta fjädrar.

–Alma... –Gå.

–Jag menade inte att... –Gå, jag ber dig.

–Hallå! –Gode gud, som du skräms.

–Är du kvar i stan? –Jo, jag har...

Jag hade ärenden.

–Hur är det? –Jo, tack.

Det är bara bra, tack.

Jag önskar att detsamma gällde vår gamla kämpe.

Han har gjort sitt. Han har verkat så trött, så vi tog hit en veterinär.

Krämpor är naturligt i hans ålder.

Vi måste skaffa en ny häst och låta Birger somna in. Jag är ledsen, Emmy.

–Goddag. –Har du sett, Martin?

Goddag, min sköna!

Nej...

Strunt i det nu, gumman.

Gapa.

–Har du svårt att svälja? –Ja.

Difteri?

Barn har sämre prognos. Det smittar, så vi måste sterilisera här inne.

Pojken och Martin lekte en stund.

–Hade de kroppskontakt? –Jag vet inte.

–Hej, Axel. –Jag tänkte hämta Lottie.

Vänta här, så ska jag leta efter henne.

–Vad är det här? –Vi ger kuponger till strejkdrabbade.

När tänkte du berätta att ni står på arbetarnas sida?

–Svenska Hem skulle hållas utanför. –Jag vet. Jag borde ha berättat.

–Var är Lottie? –Vänta!

Lottie?

–Vem är ni? –Jag heter Ernst Recke.

–Doktor Recke måste prata med Martin. –Om vad?

Han var i kontakt med ett difterifall.

Ni rör inte min son! – Kom, Martin.

Axel!

–Axel... –Tyst. – Det går difteri i butiken.

–Stanna! –Jag tar honom till Sophiahemmet.

Om nåt är fel på honom, så...

Vad tycker du själv att du är för en mamma?

Svensktextning: Sara Vikström Åhlén BTI Studios för SVT