Original subtitles

–Ska du slå i dag, eller? –Tänk först, handla sen.

Bra!

–Nej! Jag får slå om. –Vi har faktiskt regler.

–Strunt i reglerna. –Aldrig.

Bra!

Gunnar?

Ja!

–Vad gör ni? –Ge er iväg!

Unge man, jag kallar på polis.

Axel... – Jag tar henne.

–Gå efter dem. –Efter dem, nån!

Låt dem gå!

Vi tar våra saker och går tillbaka.

–Inget ursäktar brott. –Vad sägs om hunger?

De var arbetslösa eller strejkande.

–Hur vet du det? –Halva landet går ju utan arbete.

Alla vet vi att det är svåra tider.

Folk svälter som en följd av kapitalets rovdrift.

Vad är lösningen? Revolution?

Om det blir nödvändigt – ja.

Jag kommer att befinna mig på andra sidan barrikaden.

–Vänta nu... –Liksom Lottie.

–Stackars älskling. –Inte så värst.

Jag tänker inte stå oförberedd nästa gång.

–Var har du fått den där ifrån? –Köpt.

Kinna, vet du vad det är i dag?

Det är tre år sen vi bildade Svenska Hem.

Här har vi skrivit under: du och jag, Lottie, Emmy och Alma.

–Jag minns. –Det har varit motigt på sistone.

Vi är ensamma kvar med ansvaret.

Men vi har inte gett upp, du och jag, så heder åt oss.

Vi har inte förändrat hela världen, men det kommer. Rösträtten kommer.

Vi har visat att kvinnor duger av egen kraft.

Vi har bara visat att kvinnor som har utbildning och pengar duger.

Vi behöver ett samhälle där alla har lika värde, oavsett inkomst och kön.

Om jag kunde tro att det var möjligt...

Då skulle du kanske vilja nåt mer än att sälja mat till överklassen.

Om jag får höra ett ord till om den ekonomiska krisen...

Vem har inte kris? Se, nya räkningar.

–Vi har en viss obalans i finanserna. –Ja, butiken bär sig knappt.

Riksdagslönen är ett jävla skämt, och tonvis med papper ska man läsa.

Jag begriper inte hälften av vad en man i din ställning får stå ut med.

"Åtgärder mot arbetslösheten". Här har du en: sluta dalta.

Arbetarna borde ta sitt eget ansvar och sänka sina orimliga krav.

–Åtta timmars arbetsdag, jo tack. –Det är okristligt.

Vore det inte för män som du, som varken räds arbete eller ansvar...

Precis.

–Livsmedelspriser, ser jag. –Prognos om desamma.

–Vad ska det tjäna till att gissa? –Fråga inte mig.

Det skulle vara om priserna spås gå upp, men vad vet jag?

–Det gör de enligt den här. –Men i så fall...

-Då förstår jag mer hur du tänker. –Gör du?

Du kan lägga upp lager i butiken...

...och vänta tills priserna går upp.

Det skulle bli en bra förtjänst.

Nog för att du betalar räkningarna.

Hur ska jag ha råd att lägga upp lager?

Blancks ska vara bra, har jag hört. Det ägs och drivs av en kvinna.

Det är perfekt för Svenska Hem.

Om vi kan få kontrakt på ett halvårs leverans vore det idealiskt.

–Svenska Hem? –Fru Blanck. Dagmar Friman.

Här inne sköts enklare sysslor som beredning och inläggning.

Inget av vikt att se på. Som sagt...

Här görs det kvalificerade arbetet.

Här har vi hjärtat i tillverkningen.

All konservering görs maskinellt med moderna metoder.

–Jon, bra att du kom. –Varuproverna finns där.

Ska vi fortsätta? Den här vägen.

Vi har inte beställt demolering av huset.

Det blir till nytta.

Vi slipper kuska runt och ta upp beställningar. Folk kan ringa.

Hallå? Jag har en linje. Utmärkt!

–Är herrn förtrogen med apparaten? –Det är vi. Tack.

Hallå?

Jag vill till Svenska Hem. 2347 Stockholm.

RINGSIGNAL

Ursäkta, ursäkta. En...

Hallå ja? Hallå?

Där är du ju.

–Blir det lagom att börja med maten? –Ja tack.

–Då är vi överens, vad jag kan se. –Vi är nöjda om ni är det.

Vi har inte nämnt fackförening.

–Det finns väl en fackförening? –Ja. Föreningsrätten är lag numera.

Och kvinnorna, är de anslutna?

De är knappast intresserade.

Men det är upp till var och en.

Bra.

Krök inte rygg, utan organisera er tillsammans med era klassbröder.

–Ingen bryr sig. –Låt henne prata.

Se vad männen redan har åstadkommit. Varför inte ni med?

Slut upp i deras led under samma röda fana.

Där sätter vi punkt.

Ni hittar utgången.

Tjugofyra kronor i veckan. Om de inte möter det har vi inget val.

Vi klarar oss på nåt sätt.

Om vi går ut är det med raka ryggar. Vi har inga mössor i hand.

Det blev inget kontrakt om du undrar.

Säg till om du vill sluta, men du kan inte medvetet skada vår...

–Jag vill sluta. –Jag menar inte så.

–Ingen av oss ska sluta. –Men jag menar det.

Jag har fått en förfrågan om att börja värva mer organiserat.

Betyder det att du vill säga ja?

–Om andra tror att jag klarar det... –Då ska jag inte stå i vägen.

Jag vill göra mer, Dagmar. Jag måste göra mer än vi gör här.

Kan du...

...ge mig lite tid innan du slutar?

Så att jag kan försöka hitta en...

Jag ber dig. Utan dig vet jag faktiskt inte hur jag ska...

Jag förstår, du har redan sagt ja.

Så din lilla övning på fabriken i dag, det var just en övning.

–Dagmar... –Förlåt mig.

Jag måste röka, tror jag. Visst har vi cigaretter på kontoret?

Kinna?

–Jag tänker inte kräla för gubben. –Det är ingen skam i att kräla.

Varför skulle han förneka sin ende brorson ett litet förskott på arvet?

För att han är snål som den lede.

Onkel! Vilket nöje.

–Vad för nåt? –Ett nöje.

Jag tog droska hit. Det kostade en förmögenhet.

–Är det samma hustru? –Ja, min kära Rut.

Ingen skönhet längre.

Men om kvinnan är mild och gudfruktig så har hon väl nåt slags värde.

Jaha, var vill ni ha mig? I min kista, som alla andra.

Ja, ja...

Det gläder oss att se onkel vid så god vigör.

Vad för nåt?

Onkel Hiram har hälsan.

Vad är ni ute efter? Pengar?

Nej...

Nej, nu förstår jag inte alls.

Ni får väl be, som alla andra.

När nu ändå onkel tar upp saken–

–så kunde vi kanske prata om ett mindre lån.

Jag visste det! Inte ett öre får ni förrän det är dags.

Förbannade hyenor!

Ni vill bara gnaga skinnet av mig.

Onkel... Onkel!

Jag är rädd att vi måste vara realistiska.

–Han är ingen ungdom. –Inte helt.

Men så levande i sinnet, vår käre onkel.

Hans hjärta är svagt. Slutet kommer ofta plötsligt.

Jag skulle gärna ge er hopp, men...

Hur länge tror doktorn att det dröjer?

Ett eller ett par dygn, men det är svårt att säga.

Vi kan bara be till den högste.

Jag har aldrig känt mig så sviken.

Är det vi gör här så futtigt? Jag sätter kvinnokampen främst.

Om inte ens vi gör det, vad säger det?

Axel har oroat sig över Kinnas idéer–

–och att butiken ska bli ett tillhåll för socialister och revolutionärer.

Han kan vara lugn.

Det är inte helt lätt att prata med honom sen händelsen i parken.

–Jag vill be dig prata med honom. –Om vad?

Jag vill börja igen.

–Menar du allvar? –Ja. Karin kan ta hand om barnen.

–Jag blir galen på Axel annars. –Överlåt honom till mig.

Jag tänkte mig föreståndarinna, om du tror att jag klarar det.

Det finns inget du inte klarar. Eller jag, med dig tillbaka.

Men pojkar!

Ska min hustru ta kokerskans tjänst?

Ska vi låtsas att det handlar om det? Så snobbig är du inte längre.

Det är inte säkert nånstans. Allt detta hat från arbetarna...

–Var ska det sluta? –Svenska Hem ska hållas utanför.

Vi fortsätter med fredligt arbete för kvinnors rättigheter – inget annat.

–Kan du lova det? –Ja. Och du behöver inte oroa dig.

Inte för Lottie heller.

–Lottie? –Nästa: Norrmalmstorg.

Adjö.

Ernst!

Fattigvårdsläkare låter inte lika fint som stadsläkare. Det passar mig.

Jag kanske försöker sona mina synder.

Jag hade stor del i det som hände mellan oss.

Jag menade synderna i tjänsten.

–Förlåt, jag... –Vi syndade aldrig mer än i tanken.

Vad roligt att du trivs med arbetet.

Jag gör nytta, även om det är en droppe i havet mot vad som behövs.

Jag är på arbetarnas sida.

Jag är inte så insatt. Vi sköter vårt på Svenska Hem.

Folk blundar gärna när det inte rör dem själva.

Verkligheten upphör om man blundar hårt nog. Nöden och orättvisorna.

Jag måste gå.

Jag finns på Johannes fattigvårdsinrättning om du vill...

Ja, jag vet inte.

Kommer du?

–Har vi bråttom? –Nej, men varför söla?

–Ingen förändring, eller? –Ingen. Vi kan bara lita till Gud.

Det är hans vilja. I sin visdom har han sett vad du behöver och löst det.

Som bara han kan.

Det är verkställandet av hans vilja som man undrar över en smula.

Jag borde köpa in varor.

Tålamod, käraste. Vi måste minnas att tålamod är en dygd.

Det är en stor order.

Jag vill försäkra mig om att min butik inte får brist på vissa varor.

Klokt. I dåliga tider kan sånt vara förtjänstfullt.

Jag kan förmedla namn på fler tjänstvilliga firmor.

Det vore tacknämligt, fru Blanck.

–Kontraktet är bindande. –Ja då, bara leveranserna sköts.

–Halva betalningen i förskott. –Just det kan bli lite värre.

Jag ska lägga upp ett större lager.

–Om Johannesson saknar medel... –Nej då.

Pengarna är uppbundna för tillfället, men ni ska få hälften i förskott.

Här.

Han kommer!

Jag tar honom.

Ut! – Inga ungar har vi sagt. När jag kommer tillbaka ska du vara borta.

Hon matade sitt barn. Ska hon låta barnet svälta?

Han kan inte bara sparka folk.

Vi kan gå samman med männen. De hade protesterat om en av dem fick gå.

Tillbaka till arbetet! – Du packar dig iväg.

–Fackföreningen ska säga sitt. –Vill du också gå?

Inga avsked. Det ger dem bara onödiga idéer.

Dra av tre kronor från hennes lön.

Jag driver en fabrik och ingen barnkrubba.

Vänta! Fem kronor. Det täpper till näbben på gässen.

Kvinnor i fackföreningen... Finns det ingen gräns för enfalden?

Det är tungt nog som det är att slåss för skäliga yrkeslöner.

–Om ni utförde kvalificerat arbete... –Flera har arbetat längre än ni.

De flesta slutar när de gifter sig, och då ska vi försörja dem.

–Ni kan gå ihop och driva era frågor. –Hur då? I en syförening?

–Vad sa de? –Nej.

Lika bra. Låt dem ränna på möten, de som har tid.

Varubeställningar. Lagerförteckning – inte reviderad.

Jag tar hand om det.

–Då fortsätter jag. –Du kommer tillbaka.

–Om frun vill ha mig. –Nämen...

Tack och adjö.

Emmy! Hur mår du? Jag vill veta allt.

–Jo tack, jag mår... –Jag har så mycket att berätta!

Jag har också träffats av Amors pilar.

–Vad...? –Herr Sievert Lindberg.

Vi har bara brevväxlat än så länge.

Han satte in en annons i tidningen, och jag såg den. Vilken slump!

–Men ni har inte setts? –Vi har en första träff i morgon.

Men jag känner redan nu själarnas gemenskap.

Och kanske kropparnas, vem vet?

Jag tror att vi måste...

DUNS

Oj...

–Vad står på? –Jag letar efter inventeringslistor.

Jaha...

Tack. Det är min första dag som föreståndarinna.

–Hur mår du? –Jo tack, jag...

Jag förstår inte. Är det per år eller per månad?

Det är ju det som...

–Jag kanske skulle stanna nån dag. –Det vore till hjälp.

Låt oss hoppas det.

Det är olika beställningar som man har delat på.

Hej!

Jag skulle behöva stanna nån dag eller två.

Du kan åka hem i förväg.

–Räntan är oskälig. –Det kan så tyckas.

Men med en betydande summa och begränsad säkerhet...

–Det blir ju kortsiktigt, som sagt. –Självfallet.

Goddag.

Ni var på fabriken och pratade om fackföreningen.

Det var min kollega fröken Boman som har slutat.

De vill inte ha in oss. Vet ni vad vi kan göra?

Fröken Boman är inte kvar–

–och vi andra är varken kunniga eller insatta.

–Jag beklagar att ni kom i onödan. –Tack ändå.

Så typiskt Kinna! Röra upp och röra till.

Men hon stannar inte och tar ansvar.

Fackföreningarna vill inte ha in kvinnor av ett enda skäl – pengar!

Kvinnornas låga löner skulle dra ner lönekraven.

Arbetarmännen är som de borgerliga, trots allt prat om lika värde.

Inte den blicken, tack.

Man får generalisera, om man har rätt.

–Ska du börja nu också? –Vi kunde ha försökt hjälpa henne.

Om de utestängs för att de är kvinnor så är väl det en kvinnofråga?

Blir det så här sent varje dag?

–Det är mycket att sätta sig in i. –Barnen har frågat efter dig.

De sover nu, men du hinner kanske se dem i morgon bitti.

–Förlåt. –För vad? De har varit så snälla.

Tack.

Jag vet inte, vad tycker du?

"Gentleman önskar korrespondens med välbeställd, kultiverad kvinna."

Jag är mycket kultiverad.

–Och välbeställd. –Varför är du så misstänksam?

"Välbeställd, kultiverad kvinna i mogen ålder."

Mogen? Kanske om du var en frukt.

Kärleken ser inte till åren. Det borde du veta, om nån.

Du vet vad som sägs... Varje rynka berättar en historia.

Men vem vill höra den?

Fru Schlyter?

Herr Lindberg.

–Så angenämt. –Mycket angenämt.

–Det här är min väninna fru... –Persson.

Fru Persson.

Jag tänkte föreslå en liten åktur.

–Gudars skymning! Med automobil? –Har ni aldrig åkt förut?

Aldrig i livet. Bara tanken på hur hjärnan kan ta skada...

Det stärker både hjärna och hjärta. Frisk luft och kraften i motorn.

Man blir som född på nytt.

–Är den er? –Ja.

Alma!

Det är ingen bra idé. Alma?

Luta er tillbaka, fru Schlyter. Jag är en van förare.

Då åker vi.

–Över 15 kilometer i timmen. –Var det så mycket?

–Är ni ägare av fordonet? –Det är inte registrerat på mig.

Vi gör ingen stor sak av det här.

Nu går vi härifrån.

Den övernitiske ordningsmakten ber om ursäkt.

–Fru Persson. –Nej tack. – Alma?

Du gör som du vill, liksom jag.

–Vem söks? –Ursäkta mitt bemötande senast.

–Jag överlevde. –Jag föreslår Kvinnornas fackförbund.

De organiserade sömmerskor i början, men numera alla som nekas av männen.

De kan skicka hit nån.

–Vi gör inte affärer med Svenska Hem. –Ni sa det.

Fackliga frågor får skötas någon annanstans.

Jag kan be förbundet komma till butiken.

–Kan ni det? –Jag säger gärna du. Dagmar.

Margit.

Hallå...

Hallå? Stockholm 23...

2347, om jag får be så mycket. Tack.

–Hallå? –Växeln.

–Var är jag? –Onkel!

–Var är mitt te? –Jag ska säga till kokerskan.

Vad för nåt?

Te, sa jag!

–Hur länge ska man behöva vänta? –Exakt.

För stunden råder vi er att stå upp för er själva.

Om män envisas med att se till sitt bästa måste kvinnor göra detsamma.

–Eva? –Vad hände?

–Svimmade hon? –Jag tror det.

Nej, det här är... Vänta.

Undernäring. Får barnet i sig tillräckligt?

–Jag tror det. –Hon fick avdrag på lönen.

Jag vet vad Kinna hade sagt om att stå upp när man stupar av hunger.

Borde jag fråga om Ernst Recke?

Han arbetar inom fattigvården.

Det var bra att du ringde honom.

Vad Axel behöver veta avgör du.

-Varsågod. Känns det bättre? –Lite bättre.

–Så du har inga planer för i dag? –Inga som jag vill diskutera, tack.

–Om du bara kunde lyssna... –Det tänker jag inte.

Nej, jag har förstått det.

Det är lika lönlöst som att försöka lugga en skallig.

–Sievert Lindberg är ingen du ska... –Jag lyssnar inte!

Du slipper. Om man inte vill se hjälper varken ljus eller vänner.

–Frithiof! –Ett ögonblick, onkel.

–Jag slår ihjäl fanskapet med käppen. –Frithiof!

Sitt, käraste. Jag går.

RINGSIGNAL

Johannesson.

Ja, goddag.

Jag undrar om jag kunde få skjuta lite på betalningen.

Ja, absolut. Självklart. Vad bra, då säger vi det. Adjö.

–Vem var det? –Det var ingen. Det var inget alls.

Frithiof!

–Fortfarande inget svar? –Nej, men det är väl nåt tekniskt.

–När går tåget? –Kvart över tolv. Jag ska bege mig.

Goddag, herr Lindberg.

Jag vet inte vad som är vackrast, hemmet eller dess ägarinna.

Här kommer pojkarna. – Vill ni hälsa?

Har ni sett att vi har fått främmande? Då ska man hälsa fint.

Båda farmors pojkar kan hälsa så fint med sina små svansar. Ja, det kan ni.

Fristen gick ut klockan två, så nu lägger vi ner arbetet. – Kommer ni?

Margit?

Vi går ut i sympati utan att få nåt från strejkkassan.

Vilka av er försörjer barn ensamma?

Jag tänker inte diskutera ansvar och yrkesskicklighet.

Då visar vi i stället.

Här! Minst tjugo i minuten. Rensade, sköljda och skurna.

Jag kan visa hur ni gör.

–Kom nu. –Kom, gubbar.

Tillbaka till arbetet!

–Vad har Margit Larsson i lön? –Margit... Tolv kronor i veckan.

–Och förste maskinskötare? –Tjugofem kronor.

Du får flytta tills han lugnat sig.

Första dagen på en strejk – och hans egen dotter. Blev du av med platsen?

–Det antar jag. –Jag ska prata med honom. Gå nu.

–Vill ni inte ansluta dem? –De får gå ihop med männen.

–Men de nekas ju. –Vi har inget bättre råd.

Kvinnornas fackförbund är väl till för kvinnor som de?

Under sex år har vi förbättrat löner och villkor för våra medlemmar.

–Vi kanske har varit för bra. –Vad menar ni?

Det är inte offentligt än, men vi ska gå med i skrädderiarbetare-förbundet.

Officiellt är det bättre med ett stort och starkt förbund.

–Styrt av män. –Ja, så kvinnofrågorna lär åka ut.

Vi kan inte göra nåt för en så liten grupp på en så liten arbetsplats.

Tack ändå.

–Jag vägrar. –Så vad gör vi?

Om Svenska Hem kan göra nåt för den här gruppen...

...så är det precis vad Svenska Hem ska göra.

–Även om det blir krig igen? –Även om det blir krig igen.

Svensktextning: Sara Vikström Åhlén BTI Studios för SVT