Original subtitles

-Hur tar jag mig ut? -Ingen ska undra hur du tog dig in.

Mycket stilig. Det är utsidan som räknas.

Du har allt att vinna på att ses med Wikland. Till sedlighetens försvar.

Nya Dagligt Allehanda? Det gläder mig att ni uppmärksammar vårt initiativ.

Jag står som alltid bakom min make.

-Är vi redo? -Självklart.

-Vad är det om? -Fröken Friman...

Jag är här som folkvald representant för allmänheten.

Ni har inte förvarnat...

Jag och alla med mig som värnar om heder och anständighet-

-kan inte stillatigande se på när ni försöker fördärva samhällsmoralen.

Det är min plikt och ära att få överlämna allmänhetens protester.

Nu!

Varsågod.

Vi ber så mycket om ursäkt. Hemskt ledsen.

Om vi kan få en kommentar till initiativet...

-Ingen som lämpar sig för tryck. -Där är utgången.

Ni har fått vad ni velat. Gå.

-Fröken Friman, ett nöje. -Säkerligen.

Jag vet vad jag sa om tålamodspåsen.

Men om vi skrämmer i väg våra kunder, vad gör vi då här?

Inte den blicken. Vi har pratat om det här. Flera gånger.

-Han är en hund. Hundar pratar inte. -Han pratar med mig.

Vi har nya regler nu, det vet du mycket väl.

Han skulle aldrig ha fått sitta till bords.

Han blev förvirrad, om vem han var.

Det är säkert förklaringen till hans lilla snedsteg.

-Det händer oss alla. -Vad?

Man kan bli förvirrad om vem man är.

Det reder sig nog, ska du se. Gamla svin har hårda trynen.

Svin?

-Ni har rett upp värre härvor. -"Vi" menar du väl?

Hur som haver, det reder sig nog till slut.

Bra. Men släpp efter lite.

-Vad var det jag sa? -Jag vet.

En sån blamage skadar kvinnorörelsen.

Vi uppfattas som aggressiva och konfliktsökande.

-Vad tänker ni göra? -Jag vet inte.

Släpp prostitutionsfrågan innan ni gör mer skada. Dra in hakan!

-Eller stick ut den längre. -Vad?

Hakan! Vad hände med "inte vika sig"?

Louise har rätt. Om vårt handlande skadar kvinnorörelsen...

Louise har en åsikt. Åsikter är enkla, handling är svårt.

När jag läste medicin var vi 15 kvinnor och 1 200 män.

Inte så enkelt. Reglementeringen är en skam för Sverige, för alla!

Om vi inte sticker ut hakan.

Du behöver inte citera mig, men att Johannesson går till fnask är känt.

Nej, gör ingen sak av det nu.

Men han behöver inte mer spaltutrymme som anständighetens försvarare.

Då säger vi så. Adjö så länge.

Nu förstår jag inte.

Det är lögn!

Jag bryr mig inte om vem som har påstått detta. Hallå? Hallå!

-Vad var det om? -Ingenting.

-Vad håller du på med? -Taktik. Du behöver en lektion.

-Vår lojalitet skulle vara ömsesidig. -Vi är politiker. Jag åtminstone.

-Löften ger man för sin egen skull. -Vad vinner du på att smutskasta mig?

Regel nummer 2 i politiken: Man ser bättre ut bredvid nån som är sämre.

-Du kommer inte undan! -Vad ska du göra?

Du glömmer brevet till Byrån. Hur ska du förklara att du inte besökt fnask?

Regel nummer 3: Se till att alltid ha försäkringar.

Vad är det? Käraste?

Wikland kan dra ända innerst in i helvete, den falska svinpälsen!

Jag går inte tillbaka till riksdagen! Så har vi det klart för oss båda två.

-Varför kommer inte Britta tillbaka? -Hon kan inte, har jag sagt.

Ni kan gå från bordet om ni är färdiga.

-Tack för maten. -Varsågoda.

Jag skulle också gärna förstå varför. Du kunde ha rådgjort med mig först.

-Som du rådgjorde med mig? -Handlar det om det?

Jag hjälpte Dagmar. Är det inte det du velat hela tiden?

Jag borde ha pratat med dig, men det är inget som Britta ska lida för.

-Du tycker väldigt synd om henne. -Det tycker vi väl alla?

Jag måste ha gjort nåt fel, fast jag inte vet vad.

KNACKNING

Britta! Är du där?

Britta?

FOTSTEG AVLÄGSNAR SIG

Var det han?

Han ger sig väl. Nån gång.

Du måste härifrån.

Kom, vi kastar till Kapten.

Du kastar den. Jag kastar den andra.

-Hon har saknat er. -Och vi henne.

Jag är glad att hon inte bor ensam.

-Nyckeln... Portvakten är inte hemma. -Jag kan lämna tillbaka den.

-Du måste byta i Krylbo. -Dina sparpengar...

Vad kunde jag ha använt dem bättre till?

-Jag hinner inte följa dig. -Jag klarar mig.

Hälsa alla hemma.

KNACKNING

Ni skulle anställa en kvinna för flickans vård.

Hon hade ingen hand med henne!

-Men det har ni själv, menar ni? -Ja.

Ni tog med henne till samariten för en tid sen. Stämmer det?

-Hur så? -Vi har fått en skrivelse därifrån.

De har uppfattningen att flickan är i fara hos er.

Deras bedömning och det faktum att ni underlåtit att följa våra direktiv...

-Vad? -Vi ska hitta ett fosterhem...

-Nej, det får ni inte! -...där hon får omsorgen hon behöver.

Vi tänker på flickans bästa, precis som ni borde göra.

Så. Lilla nallen.

-Vem söks? -Fröken Knutas.

Hon har flyttat.

Jag har ett meddelande till henne, så om ni ger mig den nya adressen.

Hon lämnade ingen.

-Känner du? -Ja.

-Nu vet jag. Billigt luder. -Där har vi det.

-Kan jag gå in? -Absolut.

-Vad tar du, Gerda? 50 öre? -Han kan få minutpris.

Hur länge klarar lilleman? 30 sekunder?

Ge mig 964.

-Ingen adress? -Inga uppgifter om nån flytt.

-Vad är det med dig och just den här? -Jag vet inte.

Man måste skilja på saker. En man kan inte hålla tillbaka sin drift.

Samhällets uppgift är att förse honom med friska njutningsmedel.

Men känslolivet är nåt helt annat. Det måste hållas separat.

Jag vet inte vad det är med mig. Som om hon förgiftat mitt sinne...

Glöm henne.

-Hon är obesiktigad sen flera veckor. -Vad innebär det?

-Fråga inte mig. -Den rättsliga påföljden, menar jag.

Straffarbete på anstalt om hon skulle hittas och dömas.

I så fall förväntar jag mig att hon hittas. Är det förstått?

-Alma. -Mm?

-Det var en bra idé att flytta ihop. -Inte sant?

Det ska du veta att jag tycker.

Jag trivs, på många sätt.

-Men jag har träffat... -Kan ni komma, båda två?

Jon är här med lillan.

Jag förstår inte. Varför har du inte sagt nåt?

Jag kunde ju ha hjälpt till. Vi kunde ha hjälpt till.

Jag ville visa att jag klarade mig. Och lillan.

Men vi är ju en familj.

Är vi inte det?

Alla vi.

De kanske har rätt. Jag kanske inte är lämpad att ta hand om henne.

-Struntprat! -Är det? Jag har bara gjort fel.

-Tora hade klarat det. -Hur vet du det?

Är föräldraskapet bara för kvinnor? Nej. Så kan det inte vara.

Liksom samhällsrättigheter inte bara är för män. Jämlikheten är ömsesidig.

Det måste den vara. Lillan är Jons dotter, och hon ska ingenstans.

Jag struntar i hur många strider vi förlorat. Den här måste vi vinna.

Så är det bara.

-Axel kanske kan hjälpa till. -Fråga honom.

Han kanske kan hitta stöd i lagen för Jon.

De också? Först fallna kvinnor, nu berövade fäder. Vilken riddare!

-Vad är det med dig? -Vad menar du?

Det är en sak att du inte hade nån medkänsla med Britta.

Men begripligt, kanske. Med lite god vilja.

Men nu talar vi om Jon och lillan.

Han kan förlora henne. Vi kan alla förlora henne.

Jag menar inte att du alltid ska hålla med.

Men det här är inte den Lottie jag känner. Det här är nån annan.

Och jag tycker inte om henne.

Jag är ledsen.

Vad Axel än kan göra för Jon och lillan, ska han göra.

-Hej! Sökte du mig? -Ja.

Kom in, så kan vi sätta oss.

-Ni har ingen rätt. -Vi vill inte dra ut på det.

Såja, gumman. Det är ingen fara.

Var har du nallen? - Vänta.

Vill du ha nallen? Ska han få följa med?

LILLAN BÖRJAR GRÅTA

Jag tänkte att du behövde nåt stärkande.

Några små, små droppar.

Kapten, kom! Kom!

Han har inte varit sig lik sen vi fick veta om lillan.

Han känner...

...vad jag känner.

Hur är det?

Hur är det, Kapten? Va?

Äta lite, va?

Man överlever allt, fast det inte känns så alla gånger.

Och jag har dig kvar.

Om jag inte haft dig, så...så vet jag inte.

Bland alla förluster så har vi varann.

Du och jag.

För alltid.

Det har vi.

För alltid.

Jon Oskarsson.

Axel Friman, herr Oskarssons juridiska ombud.

Och ett intyg från Malin Pettersson-

-barnflickan som var ensam med barnet när "olyckshändelsen" inträffade.

Men enligt min mening handlar det här om nåt helt annat.

Jag är far. Är jag då bara försörjare och inget annat? Det hoppas jag inte.

När kvinnan tar plats utanför hemmet, ska inte mannen då få ta plats i det?

Samhället har dömt ut Jons förmåga att ta hand om sitt barn, på förhand.

Inte för vad han gjort, utan för vad han är.

Han kan aldrig bli flickans mamma. Men han är hennes förälder.

Tro mig som känner honom: En bättre och mer hängiven förälder finns inte.

Det är möjligt att vi sett för snävt på saken, men jag kan inte...

Dessutom är han inte ensam med henne.

Vad jag ska kalla dem vet jag inte. Fastrar, mostrar, gudmödrar?

-Det råder ingen brist på kvinnor. -Som gärna hjälper till med lillan.

Jag har varit så uppe i mitt eget huvud.

Jag blev...nog svartsjuk, tror jag.

-På vad? -Allt möjligt.

Britta, bland annat. Och dig.

Va?! Om du tror att jag som har dig nånsin skulle...

Jag tror inte det. Längre.

Tora! Tora!

-Jag ska inte fråga vad som hände. -Ingenting.

Jag gjorde bara...ett misstag.

Vi kan beställa extra vid nästa leverans.

Du kanske pratar med herr Persson?

Varför det? Jag har annat att tänka på.

Det här vet du, men jag säger det ändå.

Man kan inte vara hund åt alla som visslar.

-Kan jag göra nåt? -Vet inte. Tack för att du frågar.

Utan kunder får vi väl slå igen. Jag undrar om det var värt det.

-Och Britta? -Fortfarande inskriven.

Medan Wikland kommit undan.

-Hur mår Britta? -Bra.

-Det var fel att avskeda henne... -Det är inte det.

Vad är det, då?

Hon kan bli dömd till straffarbete då hon inte kommit till besiktningen.

Det är mitt fel. Jag köpte biljetten! Men jag ville ju bara hjälpa.

Du gjorde det du trodde var bäst då.

Om det var fel, så får vi råda bot på det. På nåt sätt.

-Har nån annan sett det här? -Nej.

-Vad innebär det? -Polisförhör på Byrån.

-Om hon uteblir, straffas hon ändå. -Hon kan inte gå dit!

Tvärtom. Hon måste gå dit, och vi måste hjälpa henne.

Vi kan inte bara dra in hakan.

-När är förhöret? -Om en vecka.

-Skulle du inte tänka på en ny hund? -Är du galen?!

Skulle jag svika Kaptens minne efter allt han gjorde för mig?

-Det finns fler bra hundar. -Han var en på miljonen.

Gud gav med båda händerna när han skapade Kapten.

Och jag fick honom. Sån tur har man inte två gånger.

Välkommen. Kom in.

-Ska jag ta väskan? -Det går bra.

Vi vill gärna att Britta stannar.

Om Britta vill själv, förstås.

Ha tillbaka platsen, menar jag.

Kanske med husrum den här gången, tänkte vi.

-Får jag det? -Det skulle glädja oss mycket.

Det skulle glädja mig.

-Du anar inte vem jag sprang på! -Vem?

Fruntimret med tiken som Kapten...

Hon bet dig inte, hoppas jag. Fruntimret alltså.

Varken hon eller tiken. Eller valparna.

Två. Stora nog att lämna modern.

Jag vet nog vad du håller på med. Jag tänker inte skaffa nån ny hund!

-Även om de nu kanske skulle vara... -De är hans. Det ser man.

Nej...jag vill inte. Ta bort dem. Jag klarar inte av det.

Då får det väl gå som det går med dem.

-Vad? -De avlivas väl.

-Avlivas? -De kan inte användas till avel.

-Ingen vill ha dem. Vad ska hon göra? -Inte avliva dem i alla fall.

Så.

Så, så, så.

Inte vara orolig. - Inte du heller.

Ni är hos farmor nu.

Du kan väl försöka prata med Wikland?

-Han är en jävla fähund. -Du säger det.

Men du vägrar att säga varför han är en fähund - om han nu är det.

Det är mitt fel. Går man i säng med hundar, så kliver man upp med loppor.

-Det gick ju så bra med Wikland... -Får jag slippa höra det namnet!

Jag förstår. Absolut. Jag ska...

Poff! Vart tog den vägen?

-Jag tänker inte nämna några namn. -Tack.

Jag bara funderar.

Kan du inte ens försöka bli sams med en viss kollega?

-Hans ställning och goda rykte... -Men för Guds skull, kvinna!

Nåväl! Ska jag berätta sanningen om Gösta Wikland och vad han gjort?

Åh... Jag vet inte vad jag ska säga.

Mer än att fähund är alltför snällt!

-Om fruntimren hade rätt... -Det hade de.

Han har hybris! Ingen står över Gud. Eller dig, min älskade.

-Precis. Vad har JAG gjort? -Ingenting.

Nej.

-Du skulle inte ha gjort nån anmälan. -Nej, kanske inte.

Du syns i pressen dessutom, angående just sedlighetsfrågan.

Jag får väl göra som Wikland - skylla på att jag studerar systemet.

Nej, nej, nej. Det måste finnas nånting annat vi kan göra.

-Och om jag inte kan svara...? -Jag ska föra din talan.

Det kommer att gå bra.

Vi kan inte lova att det går bra. Vi kan bara göra vårt bästa.

-Om det räcker... -Tänk vad som händer annars.

-Med Britta eller oss? -Hon kan hamna på straffanstalt.

Det värsta som kan hända oss är att affärerna inte hämtar sig.

Du har rätt. Vi tänker inte på det.

-Kan du gå med in? -Jag får inte.

Men jag är utanför. Vi är alla här.

-Ni behöver inte närvara. -Jag vill.

Kan vi börja? Jag har inte hela dagen på mig. Men utgången är väl given.

Så.

Inställd står fröken Britta Elisabeth Knutas-

-inskriven vid Stockholms besiktningsbyrå sen den 12 februari.

Den uppgiften är felaktig.

Om advokaten kunde tänka sig att avstå från att avbryta.

Fröken Knutas blev på lika felaktiga grunder inskriven den 14 augusti.

Avbryt inte, sa jag! Hör ni illa?

Pennorna glöder på pressuppbådet...!

-Pressen är i alla fall här. -Men knappast på vår sida.

-Ni är förbjudna att gå i grupp. -Vi vet.

Paragraf 6 i reglementet. Ge er av!

Vi vill se hur det går för vår stamkund - riksdagsman Wikland.

-Riksdagsman Gösta Wikland! -Hör ni illa?

Det är dags.

Februari. Vi hade fått anmälan om att hon tagit emot kunder.

-Från vem kom den anmälan? -Anmälan var anonym.

-Om ni tror att ni ställer frågor... -Anmälan kom från Gösta Wikland!

-Gå till er plats! -Han är den skyldige.

Detta är ett polisförhör som avser Britta Elisabeth Knutas, ingen annan.

-Han är ansvarig. -Nu tiger advokaten!

-Jag säger bara sanningen. -Tig!! Och det gäller alla här inne!

Förhöret återupptas om tio minuter.

Och då med fakta, ingenting annat.

De har redan bestämt sig. Det enda jag lyckats med är att reta upp dem.

Ni är en modig fan, Friman. Ni kan räkna med en stämning för förtal.

Damernas kooperativ också. Så att ni vet.

Hon invände inte mot att hon fört ett sedeslöst leverne.

-Det står i protokollet. -Lögn!

Det saknas bevis för dessa lögner som advokat Friman nämner, så...

Vad vi däremot kunnat fastslå är-

-att fröken Knutas uteblivit från sin ålagda besiktningsplikt.

-Titta! Vad gör Johannessons här? -Ingen aning.

De vill väl gotta sig åt vårt nederlag.

Jag ålägger därför fröken Elisabeth Britta Knutas...

...tre månaders straffarbete...

-Ett ögonblick! -Vad är det nu, då?!

Jag är riksdagsman Johannesson.

Jag har upplysningar om Gösta Wikland och hans förehavanden.

Ett dokument som visar att han låtit förfalska en anmälan.

Kan nån berätta vad som pågår här?!

Ingen har förfalskat nånting...

-Förnekar du att det är din handstil? -Vad fan håller du på med?

-Ge hit dokumentet, vad det än är. -Det är ingenting!

Jag sa: ge hit.

Herr Johannesson försöker rädda sin egen obefintliga heder.

Tala inte om min makes heder!

Sassa-sa-sa-sa! Ordning i rummet!

Är det här er handstil?

Det är oviktigt. Det där är inte godtagbart som bevis.

Det tror jag att det är.

Strafflagen, förfalskningskapitlet, paragraf 4-5.

Förfalskning av enskilda handlingar.

Beviset godtas.

Förhöret är slut.

Det gäller dig med, skulle jag tro. Att du är slut, alltså. Politiskt.

Regel nummer 3, hur var det nu? Jo...

Se till att alltid ha försäkringar.

-Stryk flickan ur rullorna. -Men...

Inga men! - Ge henne prästbetyget.

-Kan vi få en kommentar? -Herr Wikland?

En kommentar?

Fint när det hänger så där på sidan.

Åh! Vad härligt med gröten.

Gunnar. Gunnar?

Lite mer?

-Jag skulle nog stänga flaskan snart. -Låt dem vara glada. Om de nu är det?

De senaste veckorna har systemet fått mer kritik än nånsin, tack vare er.

Det är en bra början som alla kan vara glada åt.

Välkommen!

Jag ska inte stanna. Jag ville bara önska god jul. Tack för i år.

Stanna fem minuter, Louise, så gör vi sällskap sen.

God dag.

Fru Dufva.

Emmy, du har ett besök som skulle komma klockan sju.

-Jag väntar inget besök. -Jag tror du har väntat på det här.

Precis som han har gjort, på dig.

Han ville inte komma in, han är i stallet.

Hon skrev. Fru Friman.

Fröken, men...ja.

Hon tyckte jag skulle fråga igen, om det kanske skulle bli ett annat svar.

Det skulle det bli.

Och det skulle inte ändras igen.

Svaret.

-Hur är det? -Ingen fara. Det är mitt tredje.

Mycket gott!

DÖRRKLOCKAN

-Vi ville bara säga tack. -För vad?

-För ett gott initiativ. -Jaha?

Jag vet inte vad ni syftar på. Vi har enbart agerat för min makes bästa.

Låt oss säga det, då. Men det är jul, och fru Johannesson är ju troende.

Jag tycker att vi kan kalla en god gärning för god, just i dag. God jul.

Till maken också.

-Vad var det? -Fruntimren har bakat nåt slags kaka.

Kaka?

Nämen, har man sett! Min sköna, giv mig eder tallrik!

Mmm!

Vilken julklapp! Öppna munnen.

Hallå?

Det gick som en dans. Inte en halvtimme ens.

En pojke.

-Här kommer faster. -Är han lik dig?

God jul, Gunnar.

God jul.

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT