Original subtitles

Yrkesinspektör Thorwald Fürst: 144 röster.

Försäkringstjänsteman Knut Abel Tengdahl: 463 röster.

Assessor Bror Sigfrid Persson: 1 226 röster.

Förtroendemannen, livsmedelshandlaren Frithiof Johannesson: 1 688 röster.

Fyllnadsvalet till Stockholms stads andra valkrets är avgjort-

-och stolen har gått till herr Johannesson!

Herr talman, aktade ämbetsbröder-

-det är en stor ära för mig att inta denna plats som anförtrotts mig.

-Usch, den uppblåsta... -...självbelåtna...

...pösmunken till pascha i riksdagen!

-Med sina unkna frågor. -"Kvinnan vid spisen."

"Fusk! Korruption! Roffa åt er bara."

Men nu är han där, och det innebär EN sak.

-Det finns ingen rättvisa. -Vi måste jobba hårdare.

-Ja, precis. -Fler möten.

-Fler underskrifter. De ska få se! -Ja.

-Vad gör den? -Suger upp damm.

Den är enkel att använda.

O, gudars skymning! O, min skapare!

Vart är världen på väg med alla dessa elektriska vidunder?

-Apparaten spar tid och arbete. -Den ska hyras ut till medlemmar.

Kvinnans arbetsbörda måste lätta.

Annars får hon varken tid eller ork för samhällsfrågor.

-Vi driver en matbutik! -Du är så bakåtsträvande.

Maskinen gör att kvinnor kan ägna sig åt viktigare saker än hushållsarbete.

Jag menar inte att det är oviktigt.

Ingen fara, jag förstår. Somliga är utbytbara mot maskiner.

Varför har hon blivit så snarstucken?

Jag vet bara inte hur länge till jag kan skylla på "det månatliga".

Jag har blivit kallad till doktorn. Provsvaren måste ha kommit.

-Hallå. -Sluta! Jag måste arbeta.

Vill du att jag ska få sparken, eller?

-Fru Friman. -God dag.

-Vad är klockan? -Snart tre.

Jag är en usel människa - som skolkar, menar jag.

-Vill ni gå? -Jag borde nog det.

Förlåt. Jag borde inte ha kommit.

Säg åtminstone när jag får träffa dig igen.

-Vad ska det tjäna till? -Ät middag med mig. Som en vän bara.

-Som en vän? -Vi kan gå till utkanten av staden.

Jag ska uppföra mig. Jag vill bara få träffa dig igen.

Vi har en sammankomst på torsdag.

Jag kanske skulle kunna komma i väg en timme eller två.

Försök.

Är det roligt att vara fosterbarn?

Var hittade tanten dig? På ett barnhem?

Han är säkert oäkting. Föräldrarna ville inte ha honom.

Han vet inte var han kommer ifrån.

Det vet jag visst! Och jag skäms inte!

-Marcus, klappa till honom! -Smocka!

Sluta bråka! Gunnar, nu är det nog!

Han bara flög på mig, jag gjorde inget.

Du kommer med mig. Du också.

Jag är besviken, det är jag. Men vad kan man förvänta sig?

Man kan försöka förgylla en lort, men stinker gör den ändå.

Det finns väl ingen anledning att oroa dina föräldrar, Marcus?

Nej.

Men Gunnar får med sig en anmärkning hem till sin fostermor. - Du kan gå.

Den här gången ska jag vara överseende.

Men nästa gång kommer du inte undan så geschwint. Så.

SKOLKLOCKAN KLÄMTAR

-Här. -Nämen, titta. Vad har du fått?

-Åh, vad fina. -Och en liten till Karin.

Nämen, frun, inte hade ni... Till mig?

-Ja, de luktar så gott. -Titta, hjärtat!

Oj, här har det handlats. Är det jul redan eller har jag missat något?

Här.

Till dig.

-Vad kostar den här? -Hur så?

Hur mycket kostade allt det här? Hur mycket kostar det här? Va?!

Gå och lek med Karin i barnkammaren och titta på era saker.

Ta med alltihop.

-Vad är det med dig? -Du slösar pengar på en massa strunt!

-Småpresenter. Jag ville vara snäll. -Det kostar ju en hel förmögenhet.

Ta tillbaka den!

Om vi har råd att köpa ut Sven Grip, har vi väl råd med några presenter?

Ingen man, Lottie, står ut med en slösaktig hustru!

Ja, du har en förklaring, hoppas jag.

Knytnävar är för folk som inte begriper bättre. Du begriper bättre.

-Vet du inte att skit stinker? -Vad sa du?

Skit stinker, även om man förgyller den!

-Vad menar du med det? -Inget som du har med att göra.

-Nu lyssnar du... -Kärring!

KNACKNING

-Vem är det? -Öppna!

-Hon såg dig inte? -Vem då?

-Ta om provet? -Jag hoppas det går fort.

Men varför måste det tas om?

Vi har inte kunnat utesluta kräfta, dessvärre.

-Bara ett bensår? -Ja.

Tack, gode Gud! Jag har varit så orolig.

Ja, det kan jag väl erkänna nu, över kräftan.

Vi vet alla vad det betyder när kräftan slår klorna i en människa.

Min allra käraste vän!

-Fröken är nyinflyttad i staden? -Ja.

Men bostad har jag. Jag är inneboende hos faster min, så jag kan börja.

-Vad bra. -Det tänkte jag med. "Bra för dem."

-Vem är hos Dagmar och Kinna? -De intervjuar ett nytt biträde.

-Varför ska vi ha ett nytt biträde? -Jag tror att hon ska jobba här.

-Har du berättat? -Nej, nej, nej. Inte ett ord.

Det här är ju ett kvinno-kooperativ. Var står fröken i kvinnofrågan?

Frökens inställning till kvinnor i samhället?

Jaha! Jag trivs bra bland kvinnor.

Jag har tre systrar, så det är inga bekymmer det heller.

Ja...

Om fröken kan vänta utanför en stund.

-Ja...inte knivskarp direkt. -Inte direkt.

-Men glad och skötsam. -Och med erfarenhet.

-Jobbet är okomplicerat. -Och bara en provanställning.

Vad skulle risken vara?

-På måndag börjar jag. -Gratulerar! Söta du.

Tur att jag fick syn på annonsen och kom att tänka på min brorsdotter.

-Och släktskapet kom inte upp? -Nej, nej.

Det finns ingen anledning att oroa någon med den detaljen.

Så, ta flera. Den.

Den. Så.

-Så, bra. -Tack.

-Då kan Stina gå hem. -Jag har inte bråttom.

Nej, men kila i väg nu. Tack för i dag.

-Jag tar kassan. -Bra. Vi ska ha stolar...

Det är 20 anmälda.

Fru Ridström är tidig till mötet.

Jag kan inte komma. Maken blir irriterad om jag är borta för ofta.

Om han visste om vad vi pratar om... Och jag måste hinna laga middag.

-Bara han får sin mat är han lugnare. -Ja, middagsbestyren tar halva dagen.

Färdiglagade maträtter?

Som man värmer i sin egen ugn, serverade som hemlagat.

-Vilken bra idé! -Lysande, Lottie!

Det skulle spara tid, så att kvinnor kunde ägna sig åt viktigare saker...

Men först vill jag höra vad Emmy tycker, som experten bland oss.

Jag bryr mig inte om hur många som kommer på de där mötena-

-och jag bryr mig inte om rösträtten.

Mat, däremot, är det vi borde syssla med. Färdiglagade rätter, sa ni?

-Det blir ju extra arbete för Emmy. -Arbete är jag inte rädd för.

Folk kunde få provsmaka före mötet. Som en lansering.

-I kväll? Det hinner vi aldrig. -Vi kunde försöka.

Något i alla fall. Vad kan vi tänka oss?

Ja, vi har ju en hel del hemma. Korv har vi, i och för sig.

Då så!

Pratas det inte om inte om någonting annat än mat?

-Kvinnofrågan? -Jo, det pratas.

Gör det? Om vad?

Ja, de är ju kvinnor, så det blir mycket prat, menar jag.

Stina, är du en ängel och går och säger till kokerskan om efterrätten.

-Inte ett ord... -Hur kan hon inte veta något?

Hon är dum. Som ett spån.

Det pågår något hos Svenska Hem, och vi ska ta reda på vad fruntimren...

Han prövar dig.

Gunnar miste sin pappa, mamma, bror - alla som var viktiga i hans liv.

-Hur ska han våga tro att du stannar? -Så det är inte jag som gör fel?

-Ha tålamod. Visa att du inte sviker. -Det ska jag inte.

-Aldrig. -Nej.

Jag kommer att behöva smita före mötet, är jag rädd. Jag måste hem.

-Barnen är krassliga. -Inget allvarligt, hoppas jag?

-Nej. -Ja, du har gjort mer än nog i dag.

Hälsa dem från deras gamla faster. Och hälsa Axel.

Gaffel. Varsågod, hoppas det smakar. Det här är alltså vår hämtmat.

Det bästa vi har blir hämtmat. Den värms i ugn och behöver inte lagas.

Vad tycker din man om ditt yrke?

Yrke är väl att ta i. Barnen är min viktigaste uppgift.

Men Axel accepterar mitt engagemang. Han vill att jag ska vara lycklig.

Och är du lycklig...med honom?

Jag trodde det.

Jag vet inte längre...

...ingenting, känns det som ibland.

Nej, jag kan inte göra det här.

Jag älskar Axel. Han är en bra man, för det mesta.

Och rolig, ansvarsfull, snäll med barnen.

Det var väl ingen himlastormande kärlek från början, men den växte.

Sån kärlek blir starkare än annan. Jag är trygg med Axel.

-Jag vill också ge dig trygghet. -Hur skulle det gå till?

Så svaret är: Ja, jag är lycklig med min man. Oftast i alla fall.

Kom.

Hur ofta har vi inte hört argumentet om politisk omognad?

Det var precis det man använde mot arbetarna. Innan det motbevisades.

Vi talar om allmän rösträtt, fast hälften av befolkningen står utanför.

Det är fullkomligt...

-Ja? -Vad är det här för något?

Du följer med mig hem, nu. Nu!

NU!

Vad är det här för dynga? Har du skrivit på den här dyngan?

-Kan vi gå hem nu? -Har du skrivit på den här dyngan?!

-Svara! -Snälla, kan vi gå hem?

Få ut honom!

-Försvinn härifrån! -Flytta på dig!

Hanna!

Hanna!

Ja, ja.

Hur gick det?

-Jag borde vara här på mötena. -Det ska bara vara kvinnor.

Se hur det gick i kväll.

Jag skulle aldrig bli en sån man om vi gifte oss. Det vet du väl?

-Du skulle bli min förmyndare. -På papperet!

Jag kanske inte får arbeta kvar här om jag gifter mig och får en massa...

-Vi är försiktiga. -Jo...

Vi måste bli vaksammare.

Namninsamlingen provocerar mer än jag trodde.

Ja, den gör visst det.

Vi måste tänka på vem vi pratar med, ha ögon i nacken.

Ja.

Vi ses i morgon.

-Jag skulle vilja skriva i tidningen. -Och reta upp ännu fler.

Fröken Karle?

KNACKNING

Fröken Bohman?

Jag visste det! Perversioner, under mitt tak!

Jag polisanmäler er i morgon bitti.

Då kan ni börja packa för att flytta till ett nytt boende. Fängelset!

KNACKNING

Menar hon allvar med polisanmälan?

Upp till två års straffarbete på anstalt.

-Jag vet inte om jag klarar det. -Det kanske du slipper ta reda på.

Du har glömt vem som äger den här fastigheten.

Inget fel med poliser-

-men i det här fallet undrar jag om polisen verkligen måste blandas in.

Det handlar ju om en strikt kvinnlig angelägenhet.

Särskilt med tanke på att fru Zanders hyreskontrakt löper ut inom kort.

Det är kanske inte helt nödvändigt...

Just vad jag tänkte, fru Zander. Så bra. Utmärkt.

Men du måste fortfarande flytta, dessvärre. Där var hon orubblig.

-Tack, Alma. -Du kan bo hos mig.

-Om en utdragssoffa kan duga? -Den duger.

Utan er, jag skulle...

Jag ska bara ta adjö av...

-Fröken Bohman. -Fröken Karle.

Jag gissar att vi inte ses på en tid.

-Kanske framöver? -Jag tror inte det.

Hur trevligt det än skulle vara att råkas igen-

-så blir det omöjligt, är jag rädd.

Jag förstår.

Farväl.

Visste du att Kinna var en sån som, ja, vad man nu säger...?

Det visste jag ganska säkert.

Inte för att vi har pratat om det, men jo, jag visste.

Men hur...gör de?

Jag menar, som kvinna har man ju ingen...utrustning.

Viceamiralen, salig i åminnelse, var mycket välutrustad.

Jag hade inget att klaga på vad gällde hans... Ja, men...

Gnistan behövs ju också, det är klart. Inte bara kanonen.

Jag kanske ändå skulle...prata med Kinna.

Hon kanske inte vet så mycket om män. Jag kunde förklara...

Det fungerar nog inte så. Och vi ska inte prata om detta alls. Med någon.

-Hålla tyst, för de andra. -Ja, jag tror det.

Tyst, min mun, så får du socker.

Det sägs att Axel Frimans hustru har en förbindelse med doktor Recke.

-Det var fan. -Hälsovårdsnämnden anlitar honom.

-Det säger du? -Stackars sate. Friman, alltså.

Han lär väl också ha hört rykten.

Hälsovårdsnämnden, sa du? Alltså, den här Recke?

-Han har blivit så lynnig på sistone. -Du vet inte alls varför?

Han har väl mycket att tänka på. Jag vet inte.

-Hur mår Kinna? -Bra.

-Hon bor hos dig och Gunnar nu? -Ja, precis.

Det blev dyrt på pensionatet i längden, så hon tyckte väl att...

Hon har berättat. Om sin...vän.

Jaha, det visste jag inte. Förlåt.

Kärlek är en märklig sak, eller hur?

Man tror att det finns rätt och fel, men så enkelt är det ju inte.

Doktor Recke? Den här vägen.

Jag sitter ju inte i hälsovårdsnämnden...

...men som riksdagsrepresentant för Stockholms stad-

-har jag ett icke föraktligt inflytande.

Och jag har hört att ni är en bra kraft.

Engagerad, hängiven arbetet med sanitetsfrågor-

-när det gäller livsmedelshanteringen i Stockholms stad. Som är så viktig.

-Vi måste rensa upp i snusket! -Det är nödvändigt, som jag ser det.

Ni är väl tillförordnad som stadsläkare?

Ja, hälsovårdsnämnden anslår inga stora medel.

-Vad sägs om ett fast förordnande? -Som stadsläkare?

Det är tanken.

Jag skulle säga ja, men jag har inte riktigt de meriter som brukar krävas.

Vem bryr sig om meriter? Viljan, däremot. Engagemanget.

-Det har jag, det försäkrar jag er. -Utmärkt.

Då ska jag bara dra i några tåtar.

-Jag får uttrycka mitt tack. -Det behövs inte - för tillfället.

-Ursäkta? -Det blir nog tillfälle framgent.

Tjänster och gentjänster, om man säger så.

Det vore ju ett kliv i karriären. Såvida ni inte föredrar att vänta?

Nej, nej. Jag accepterar.

-Faster! -Sch! God dag, menar väl fröken?

Jag är ensam. Alla andra är ute på ärenden.

Jag tyckte väl det, men man kan aldrig vara säker.

Jag ville bara se hur du har det.

Den städar, så att kvinnor ska slippa.

Det var det dummaste jag hört.

"Masspetition för kvinnans politiska rösträtt"... DÖRRKLOCKAN

Hallå!

Hallå!

-Fru Johannesson? -Fröken Friman.

-Det var ett oväntat nöje att se er. -Nöjet är helt och hållet på er sida.

-Kan vi intressera frun för något? -Nej, det tror jag inte.

Stina! Hjälp fru Johannesson.

Det behövs inte. Stina - var det så fröken hette?

-Vi har färdiglagade maträtter. -Färdiglagade?

Bara att värma. Så slipper kvinnor stå vid spisen dagarna i ända.

Inget besvär för en sann kvinna som vet vad Gud och naturen menat.

En tapper, men krympande skara. Go' middag.

-Du...jag tar två färdiglagade. -Vill faster ha?!

Var det inget värre än en namnlista?

Inget värre? De uppviglar oskyldiga kvinnor för rösträtten där i butiken!

Den masspetition som pågår i landet kommer inte att resultera i något.

En handfull hysterikor skriver på. På sin höjd.

Om du säger det. Du har alltid rätt.

Mmm, gott!

-Är det? -Mm.

-Jag ville laga dig något extra gott. -Det har du verkligen lyckats med.

Jag gör vad jag kan.

Vet du, jag kom att tänka på arbetarna...

-Ordnade inte de en masspetition? -Jo, det gjorde de.

Det var väl ingen som trodde på det heller i början?

Nej, inte till en början, det är sant.

Vad fick de ihop?

400 000 namn, tror jag visst, fastän ingen trodde på det.

Nej, och nu går det inte att stoppa att de får rösträtt.

Det har du rätt i. Fast vad vet jag om politik?

Alltså, fruntimrens masspetition borde stoppas innan den blir ett hot.

Ja, det är nog säkrast, nu när du säger det.

Kvinnor som kräver rösträtt! Nej, du. Där är måttet rågat.

-Frågan är vad som kan göras. -Man måste visa var gränsen går.

-Tydligt och bestämt. -Med vilka medel som helst.

Absolut. Jag menar, vilka var det som startade allt det här? De själva!

-Du borde ta i med hårdhandskarna. -Mot Hemska Sven?

Varför inte börja där?

Vi kan meddela från landsföreningen-

-att masspetitionen nu lär vara uppe i nästan 50 000 namn.

-Listor rekvireras på rösträttsbyrån. -Kungsträdgårdsgatan 10.

Men vi har också listor här, om någon vill ta med sig hem.

Emmy, kan inte du hämta några från kontoret?

-Om du är emot, är det din ensak. -Ingen har tvingat dig att medverka.

Men du kan inte ta öppen ställning emot rösträtten.

Vi måste ha en enad front utåt.

-Så det är ett krig vi för här? -Ja! När ska du förstå det?

-Jag kanske inte passar in. -Du är föreståndarinna...

Men det kanske är lika bra, eftersom jag ändå inte kan stanna.

Ja, jag är sjuk, vad det verkar.

Nej... Du var ju frisk?

Vad?

-Jag har fått kräftan. -Va?

-Men du sa ju att.. -Jag ljög, det var lättast så.

Något klemande vill jag inte vara med om! Det står jag inte ut med.

Vad hjälper det?

Det är som det är med livet.

Det enda man kan vara säker på är att döden kommer ikapp en-

-med snabba ben och långa armar.

Oss alla, förr eller senare.

Jag ska dit i morgon, till doktorn.

-Om du vill att någon följer med... -Nej, men tack ändå.

Dagmar kunde kanske se efter Birger om...han skulle bli ensam, menar jag.

Det lovar jag.

Han tycker om morötter. Om det blir över i affären, menar jag.

Och när man kliar honom här mellan öronen, lite hårt.

-Ingen kräfta? -Ingen. Inte en klo ens.

Jag är helt frisk, enligt provet.

Tack, gode Gud! Vad sa doktorn?

Inget jag begrep, mer än att allt var bra.

Vi måste fira! Ska vi inte ha några små, små droppar?

Jo, det finns i köket.

Tora? - Emmy, kom fort!

Vakna, lilla vännen. Tora!

Emmy!

Hon är avsvimmad. Hon måste ha luft.

-Men...hon är snörd. -Jamen, snör upp henne! Fort!

Hårt dessutom. Maken till dumheter! Unga flicka!

-Hon är i grossess. -Hur vet du det?

Jag fick inte säga något, till någon.

Jag borde inte ha hållit tyst, jag borde ha sagt något.

Sch.

Förlåt, jag måste ha dånat. Det är ingen fara...

Du ligger kvar.

-Emmy? Hur mår du? -Mig är det inget fel på.

Du, däremot, behöver äta och andas som folk.

Blodbrist är vanligt vid havandeskap.

Hon måste få i sig kött och ägg.

-Fru Sjunnesson vet, hör jag. -Ja, vi ska nog ta hand om henne.

-Hon blir kvar här hos mig. -Graviditet är ingen sjukdom.

Nej, nej, men ändå.

-Lycka till. -Tack.

-Doktor Recke? -Det är ingen fara med fröken.

-Åh, så skönt! -Goda nyheter. Tack.

-Och tack för att ni kom. -Jag kan följa doktor Recke ut.

-Ja, tack så mycket. -Jag ska ändå hem själv, så.

Folk imponeras nog av titeln stadsläkare.

-Men inte du? -Jag blir glad för din skull.

-Lottie... -Snälla, gör det inte svårare.

-Jag vet att du känner som jag. -Det spelar ingen roll.

Jag kan inte tänka på mig själv. Andra är viktigare. Barnens trygghet.

Lottie...

Då ska vi se.

-Stämmer det? -Ja, tack.

Jag vet inte vad som var enfaldigast.

Snörningen eller att du trodde att du skulle få sparken.

Allt som sägs på mötena, allt ni lärt mig...

Det försvinner inte bara för att du får barn. Kvinnor får barn-

-men det betyder inte att vi inte kan få annat också.

Ni kommer att bli bra föräldrar.

Jag ska prata med Jon så fort jag träffar honom.

Tack, Alma.

-Hur mår du? -Bättre.

Bra, nu när du kom.

-Nu blir du så illa tvungen. -Vad?

-Alma, kom nu. -Sch!

-Vad händer? -Sch!

-Ja? -Eh...

Vi har bestämt att vi ska gifta oss.

Jag visste det! Eller, visste... Gissade.

Tora måste äta, kött och ägg.

-Har ni bestämt datum? -Inte än.

Är det inte enastående romantiskt!

Bröllop, och så ljudet av små, små fötter på väg.

-Är du vaken? -Var har du varit?

-Hos Alma. Jag ringde ju. -Har du träffat honom?

-Vem? -Du vet vem jag menar.

Läkaren som det sägs att du har en förbindelse med. Ernst Recke.

-Har du träffat honom i kväll? -Nej.

Eller jo, han var ju där, men som läkare. Jag har inte...

-Jag trodde inte du skulle bedra mig. -Jag har inte bedragit dig.

Vad folk måste ha haft roligt. "Stackars patetiska toffel."

"Gift med en kvinnosakskvinna som bedrar honom dessutom."

Jag vet inte vad du har hört för rykten!

Jag har träffat Ernst Recke, några gånger som vän.

Det kanske har varit någonting mer...

-Vi har glidit ifrån varandra. -Så det är mitt fel?

Nej, det menar jag inte!

Jag ska också vara ärlig. Jag har försatt firman i konkurs.

Det gick inte längre. Vi måste flytta till något mindre, säga upp jungfrun.

Om du undrar.

Avstå från barn och äktenskap? Nej...

Men herregud, är dörren öppen?

Hallå?

Å, herregud!

Namnlistorna!

De är borta.

De är här. Jag flyttade på dem i går.

-Tack, gode Gud! -De borde förvaras lite mer säkert.

-Ingenting är säkert längre. -Nej.

Inte vi heller.

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT