Afrikaans
Akan
Albanian
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
STÖNANDEN
TELEFONSIGNAL
–Kerstin mitt i arbetet. –Kan jag återkomma?
–Det går bra att komma nu. –Vi vill boka in ett skolbesök.
Den 3 oktober. Skulle det passa?
–Hallå? –Ja, det går bra.
Hej.
TELEFONSIGNAL
–Hos Thorvalls. –Är det Kerstin?
Nej, hennes mor. Men hon är inne. Ett ögonblick.
Du har telefon.
Vi är upptagna.
Du har telefon, sa jag.
–Har du inte ett arbete att sköta? –Det är ju det jag gör. – Hallå?
Ursäkta, men jag behöver veta hur du vill bli introducerad.
Ursäkta ett ögonblick.
–Vad är det för dag? –27:e.
–Astrid Lindgren-priset! Klockan...? –Snart 13.30.
Jag ska vara där om en halvtimme! – Ja...hallå?
"Författaren som förstår sig på unga."?
Det blir bra.
"Som sätter fingret på det där ingen annan säger."
Du är placerad vid Silvia Sommerlath...
–Jag ska sitta bredvid Silvia! –Fröken Sommerlath tycker om barn.
Tycker hon om män? Härliga, varma män?
Förlåt?
Har du pengar? Jag hinner inte till banken.
I väskan.
–Inte undra på att du arbetar mycket. –Det är ett hårt liv. Slit och släp.
Akta Maltes födelsedagspresent! Han har önskat sig en kamera i flera år.
Ta det lugnt.
Han ska väl inte stanna kvar?
Om du är så pigg på det där, varför förblev du inte gift?
Jag är inte som du. Jag är inte förbjuden, mig är det bara att ta.
Malte, vi öppnar om två timmar och du har inte hängt färdigt!
Att jag inte får se nåt innan är en sjuk idé! Jag riskerar mitt rykte!
Jag fattar inte hur jag tänkte. Tänk om vernissagen blir skit!
Ja...så kan det bli. Eller så blir vi stämda.
Så det är också en möjlighet, att nån stämmer mig?
Du har inte lust att tala om vem?
SKRIVMASKINS-KNATTER
Det var ett jävla oväsen.
Jag är snart klar.
–Du skriver inte om mig, va? –Nej, jag skriver om mig.
Frukosten är serverad.
Hej.
–God morgon. –God morgon.
God morgon. Ska du komma till mamma?
Nämen, Kerstin... Nämen, så fint!
Får jag se? Är det hon som ska gifta sig med kungen?
Det där är en VERKLIG drottning.
Tänk att min dotter tagit Sveriges drottning i hand. Det ska ramas in.
–Du har skrivit om mig. –Vadå?
Boken. Du har skrivit en bok om mig.
Jag visste inte att det skulle komma i dag.
"Boken skildrar detaljerat en ung pojkes valhänta försök"–
–"att navigera genom sexualiteten och inse var han hör hemma."
–"Den mest vågade boken på svenska." –Det är väl bra?
"Inse var han hör hemma." Som om jag är bög...
–Det är recensentens ord. –Varifrån har han fått det?
–Vafan bråkar ni om? –Käften!
–Sorry. –Alltså, minns du inte? Du tummade!
Vi var på hotellet på Kuba. Du lovade att ingen skulle känna igen mig!
Men det är ju jättelänge sen. Du fyller 22.
Det spelar väl ingen roll?
Den killen som berättade det där för dig, han bor fortfarande här inne!
Malte? Jag kan säga i intervjuerna att vi skrivit boken tillsammans.
Det ska jag göra. Så kan vi båda åka runt och prata om boken. Eller...
Du kanske hellre vill åka ensam. Då tjänar du lite pengar också.
Det är inget fel med att hitta på. Det gör ju andra författare.
Emil i Lönneberga finns inte på riktigt, eller Pippi.
–Jag kan inte ljuga, det vet du. –Jag vet.
Om nåt hände när du var liten så berättade du det direkt.
"Jag måste bli av med samvetet", sa du. "Jag hatar samvetet."
Därför uppmuntrar jag mina barn att ljuga. De behöver inte oroa sig mer.
Nya boken handlar inte om dem. Det är en vuxenroman.
Det var väl klokt tänkt av dig. Vad handlar den om?
En kvinna på den stolen. Wow! Tänk att man skulle få uppleva det.
–Säg, vad tycker du? –Ja...
–Jag har aldrig läst nåt liknande. –Det känns nytt, eller hur?
Den skildrar en mycket vuxen kvinna.
–En kvinna i min ålder, menar du? –Ja, precis. Som...
Är det inte lite sjaskigt, Kerstin? Jag menar, en kvinna i den åldern...
–En mamma som beter sig som en... –Som en vadå?
Man vill inte läsa om en kvinna i den åldern som...
Du upprepar det ofta: "I den åldern."
Du tror inte att man vill läsa om en kvinna i den åldern som...
–Som... –Visar kåthet utan att skämmas.
Precis.
En fantastisk bok.
Han skriver om samma saker som jag, om att vara olyckligt kär och kåt.
Men Kerstin... Vi är inte klara.
Jag måste ringa Femina och tipsa om en bok.
–Vilken bok? –Inget för dig. En sjaskig historia.
Slipp, då.
–Vi måste köpa ut. –Inte nu.
Malte fyller år i morgon. Jag ska upp tidigt.
–Nu är nu. –Jag måste städa och jobba.
Du, ja. Du ska städa, du ska jobba, och så ska du ha kalas.
–Jag är väl inte ens bjuden. –Det är en familjegrej.
–Okej. Vi går och handlar. –Nej, du...
Jag vet när jag inte är välkommen.
DÖRRKNACKNING
Mm.
–Prinsesstårta går väl bra? –Nej, en schwarzwald. Han älskar det.
Fast det är lite besvärligt att göra.
–Jag kan göra den. –Nej, du har ett arbete att tänka på.
–Historier kommer inte av sig själva. –Tack.
Du behöver tid, och koncentration.
Jag är rädd att han gjort nåt dumt.
Dummare än vanligt?
Nej, jag kan inte hans personnummer.
Han är 33 år. Medellängd, snygg, mörkblond...
Han heter Sven Heed, med två E.
Ni har inte gripit nån sån?
–Vart ska du gå? –Jag vet inte.
Hej, hej. Nej, tack.
Vet ni var Svenne kan vara?
Helena Dahl.
Ett barn: Hallå, det är Tage.
–Ja? –Helena Dahl?
Det är jag.
–Är Svenne där? –Hurså?
–Är han död? –Det är till dig.
Sven: Men min lilla gris. Gråter du?
–Jag trodde att du var död! –Varför trodde du det?
–Kommer du? –Inte än. Snart.
–Jag vill att du kommer NU. –Snart. Puss, grisen.
Hallå?
Hej. Jag ska till Midsommarkransen.
Det går bra en gång till, ser jag.
Vafan gör du här?
Jag trodde att du tänkte ta livet av dig!
–Gå härifrån! –Nej... Jag stannar.
Så fan heller. Stick! Ut!
–Om du inte går, ringer jag polisen. –Gör det, då.
Är det polisen? Det är en person som har trängt sig in.
Precis. Hon vägrar att gå.
Nu kommer de.
Kom in.
Ja... Här är hon.
Kom nu, lilla damen.
–Känner ni varandra? –Ja... Jo, det är en...
...före detta fästmö. Hon har svårt att acceptera att jag gått vidare.
–Hon ser inte så farlig ut. –Det är Kerstin Thorvall.
Kan ni avstå från att göra en anmälan – om damen går härifrån frivilligt?
–Lova att du tar bussen direkt hem. –Jag lovar.
–God kväll. –God kväll.
Det är avskrivet. För den här gången.
Tack. Och tack för skjutsen.
TELEFONSIGNAL
–Hallå, det är Kerstin Thorvall. –Hej, lilla gris. Jag längtar hem.
–Du har ju inget hem. –Jo, mitt hem är där du är.
Ska jag ta en taxi hem till dig? Kan jag det?
–Det är väl inte han – slusken? –Hörru...
–Nej. –Jaha...
Jag får åka hem till nån annan, då.
–Kom hit. –Du tar inte hit honom!
–Vad vill du ha? –48.
♫ Oh, how I wonder
♫ Keeps coming like a wawe
♫ Oh, what a mistake
♫ Me
♫ Oh, how I wonder
Lägg dig ner.
♫ Keep coming like a wave
♫ Oh, what a mistake
♫ Me
SVEN SNARKAR
APPLÅDER
Tack så mycket.
ROCKMUSIK
–Kerstin! –Välkomna!
MUSIKEN TYSTNAR
Min bok är inte lika sofistikerad som den ni hörde nyss.
Den heter: "Vart ska du gå?" "Vet inte."
Det är fortsättningen på en bok som inte heller var så fin.
–"Vart ska du gå?" –"Ut!"
–Gillade ni den? –Jag älskar den!
Tacka mina söner för det. En av dem är med här. – Malte, var är du?
Minns ni Malte? Som inte ville klippa sig, som inte ville spela hockey...
Varför har jag då skrivit Vart ska du gå-böckerna?
Jo, för att de säger hur det faktiskt är.
I livet möts man av en massa frågor som man förväntas ha svar på.
Vad gör du? Hur går det? Hur mår du? Vad ska du göra sen?
Och då måste man bara fly!
–Vilket liv, va? –Ja, herregud.
Tala om diskrepans mellan världar. Två helt skilda publikslag.
Tack och lov att jag gjort mitt.
Kerstin? Hur är det?
Vi tänkte gå till restaurangen.
Gå före, ni. Jag...kommer snart.
–Malte. –Du måste komma tillbaka omedelbart.
Så är det verkligen, hon gör ångesten konkret. Den känns in på bara huden.
Ingen har gjort nåt liknande i Sverige.
–Jag tror att den här är din. –Nej, den är inte min.
–Hon är inte ens 30. –Och så begåvad.
–Hur gammal är du? –29.
–Din första diktsamling kom ut...? –När jag var 22.
Här är jag.
–Hej. –Hej.
Kerstin.
Torsten!
–Hej! –Du blev verkligen författare.
Den mest lästa av alla här.
Jag skriver på romanen nu. För vuxna.
"Om hur det är egentligen." Var det inte så du sa? När man inte ljuger.
SVEN SNARKAR
Förlåt.
Allt ska bli annorlunda nu.
Jag blir ett stort namn på riktigt, jag vet det. Den nya boken...
Jag tror det blir som för den där Lundell.
De kommer att se det nya, det unika.
Att ingen har skrivit så i Sverige förut.
Förlåt. Förlåt mig.
Den är skitbra.
DÖRRKNACKNING
Du har revisorn i eftermiddag.
Så mycket pengar du tjänar.
Men allt går ju åt.
Är det verkligen rätt att du betalar allt? Så skrynkliga kvitton.
Man kan inte lämna in SÅ skrynkliga. Jag kanske kan ta järnet. Det bör gå.
Men Kerstin, vad gör du? Sluta!
Men snälla, sluta!
Kjolen åker upp och ner. Upp och ner. Upp och ner.
Ett under att hon hann skriva nåt.
Kjolen åker upp och ner. Upp och ner. Upp...
–Hilma, vill du hälla upp saft? –Nu kommer hon.
–Ja, nu kommer farmor. –Det var då för väl. Sätt dig.
Jag har en gäst med mig. – Kom in. Du kan sitta bredvid mig.
Så...
Min familj: Malte, Anna och deras lilla. Stefan, Peter och Daniel.
Och så mamma.
Åh...
Mmm!
–Vad håller du på med? –Vadå?
Varför gör du så här?
Vad tycker du om manuset, Malte?
Säg, då. Vad tycker du? Är det bra?
–Vad tycker du, mormor? –Jag har inte läst.
–Varför frågar du vad Hilma tycker? –För att du borde låta mormor läsa.
Du kan ta Maltes kopia.
–Åke Rundquist. –Det är Kerstin.
–Sover du? –Ja, det är natt.
–Har du läst färdigt? –Jag fick det i går.
–Jag har 30 sidor kvar. –Vad tycker du, då?!
Det är en lysande historia.
–Den ska heta "Det mest förbjudna". –Ja.
Visst är det en bra titel? Jag tror att det blir succé.
Det här öppna är det nya, tror jag. Folk är trötta på hyckleriet.
En fråga bara: Är din mamma död?
Död? Nej. Hon sover i sitt rum. Så... När tänker ni ge ut den?
Den är antagen nu – boken.
Jaså, redan? Då måste de ju tycka att den är väldigt bra.
–Det gör de. –Du har arbetat duktigt.
Ja. Jag är en duktig flicka, mamma.
Det har du alltid varit.
–Du reser väl inte i dag? –Nej, inte förrän i morgon.
Jag ska hjälpa dig att passa tösen.
–Följ med mig till doktorn. –Är du sjuk?
Kanske.
Jag vill ta bort den. Lusten.
Har fru Thorvall inte nöje av den?
Det är problemet – jag har för mycket nöje av den.
Kvinnor som kommer hit har ofta motsatt problem.
Så ovanligt är det väl inte? Hur gör ogifta kvinnor?
Det har blivit så överdrivet. Som om det vore det viktigaste av allt.
Man gör väl så med män nuförtiden? Män med överdriven drift...
Man ger dem medicin som tar bort den. Det kunde man inte förr.
Det är sant att möjligheten finns nu. Kemisk kastrering. Det är för såna–
–som inte kan tygla driften, som skadar sig själva eller andra.
Just det.
"100 sidor in i boken håller jag på att ge upp. Huvudet är helt tjockt."
"Jag står inte ut med tanken på drygt 300 sidor hasch, brass"–
–"småflickor och Bob Dylan i ännu en version av Kerouacs 'On the Road'."
–Nå? –Så skrevs i DN om Lundells "Jack".
Sen en kovändning, och "detta blir 70-talets stora generationsroman".
Det är bra konstigt att det görs sån skillnad på karlar och fruntimmer.
Ja, det är konstigt.
–Har du hunnit läsa nånting än? –Nej. När vi kommer hem ska jag det.
–Är det en lång bok? –Nej. Det går fort.
Du är inte alls vidrig!
Varsågod och sitt.
Till dig.
Förlåt! Snälla ni, förlåt mig.
"Boken till dig" var ju vår bibel.
Vi hade högläsning på rasterna och kom alltid för sent.
Det sa jag till Malte... Han försökte imponera. Visade sina målningar.
–Spelade gitarrsolon. – Minns du? –Ja, men du var helt iskall.
Ja – ända tills jag såg teckningen du hade på väggen. Då blev jag helt...
"Va?! Är du Kerstin Thorvalls son? Jag dööör!"
–Farsan hälsar förresten. –Va? Hälsar Nils-Petter till mig?
Jag kanske ska dedicera boken till honom.
–Jag har bokat halv sju. –Mm.
BEBISEN GRÅTER
–Var är Hilma? –På sitt rum.
–Vart ska du gå? –Till Ingrid. Jag kommer hem sent.
Du kan inte gå nu, du ska ju hjälpa mig med bebisen.
Det får du klara själv.
–En skopa till två skopor vatten. –Bli inte sena.
Det kommer att gå bra. Ge välling vid nio, så slocknar hon.
–Men tänk om den blir för varm. –Morsan...
Du har skrivit 40 böcker, du klarar att vispa ihop pulver och vatten.
Kan man läsa för henne? Annars klarar jag det inte.
Du har inte tagit livet av dina barn, även om du jobbat hårt på det.
–Vi kommer. –Hej då.
Hej då, mamma.
Nej, jag...ringer lite senare. Eh...
Ska vi...dansa? Det tycker du väl om?
Kom. Nu ska vi se här...
KUBANSK MUSIK
Mamma, du får inte ta det personligt. Det är en roman, inte en dagbok.
Nej, nu får vi ta en paus.
Jag tar inte tillbaka nåt av det jag har skrivit. Det är min upplevelse...
BEBISEN GRÅTER
Är du hungrig nu?
Jag är snart klar.
BEBISEN GRÅTER
Den är nog för kall. Det får duga.
Så... Ja, ja...
Här, varsågod. Drick nu, då.
BEBISEN GRÅTER
Så... Drick. Drick nu, då.
BEBISEN GRÅTER
Vi prövar nåt annat. Lite banan.
Nej...den är för hård.
Det är farligt, du kan sätta i halsen.
–Hon vill inte ha välling. –Malte: Hon är väl inte hungrig.
Jo. Jag tänkte ge henne banan, men är rädd att hon sätter i halsen.
-Ge henne banan om hon vill ha det. -Men tänk om hon kvävs!
Vi har beställt varmrätt. Vi kommer när vi är klara. Ta det lugnt.
Vi ses snart.
BEBISEN GRÅTER
Okej... Kom nu.
–Är Hilma där? –Hej, Kerstin.
–Ja, hon är här. –Kan jag få prata med henne?
Jag tror inte att Hilma är kry.
–Du kan väl ge henne luren?! –Hon vill inte tala med dig.
Ingrid? Hallå?
Ska vi gå ut och titta lite?
Åh! Nej...!
Jag kommer att döda henne! Hon kommer att falla från balkongen och dö!
Malte: Vafan pratar du om?!
Mamma?! Åh, gode gud! – Stanna där!
Mamma?!
–Du är fan inte klok! –Jag var rädd att hon skulle falla.
Kom. Kom.
Välkommen! En sån ära det är att ha dig här. En ikon i mitt galleri.
–Nähä... –Sveriges Marilyn French.
Vi ses sen.
–Hallå där! –Hej.
–Hej. –Hej, Kerstin.
–Kerstin, får jag ta några bilder? –Kom här nu.
Nej, nu räcker det.
–Hej, Kerstin. –Är Arne här?
Vet inte. Reportaget kommer i morgon.
–En söndag? Då blir det stort. –Två uppslag.
På så vis. Vad roligt för dig att få lite utrymme.
Den där är ganska bra. Den kan han nog få lite pengar för.
–Jag vill ha den här tavlan. –Ja, det är kanske hans bästa.
–Slå in den genast. –Det blir värre.
Utställningen ska hänga i veckor.
–20 000 extra om jag kan ta den nu. –Jag är ledsen, men det går inte.
–Snälla, låt bli! –Jag betalar 25 000 extra.
–Jag hör dig, men du kan inte... –Jag ska ha med mig tavlan härifrån!
Låt henne ta tavlan.
Hur kan man göra så mot sin mamma?
–Och kjolen åker upp och ner. –Knullkärring.
Hur kan man då beskriva...
Kjolen åker upp och ner. Kjolen åker upp och ner. Upp och ner.
–Hur kan man göra så mot sin mamma? –Hur kan man göra så mot sin mamma?
Säg nånting, då! Det är du som har fått mig att bli sån här!
–Jag vet att du tycker det. –Du har beskyddat ihjäl mig.
Allt som är härligt och farligt har du... DET handlar boken om.
–Du tog pappa ifrån mig. –Jag försökte skydda dig.
Du fick honom inspärrad. Varför?
Varför, sa jag?!
För att han inte skulle skada dig, som han gjorde med mig.
Vad menar du? Vad gjorde han med dig?
Jag är din dotter. Jag har rätt att veta varför du fick honom inspärrad.
Du har aldrig haft siden på dig. Varför?
Varför sa du det där hos doktorn – om män med överdriven drift?
Att förr fanns inga mediciner, inte ens om de riskerade att skada nån.
Jag kan inte leva utan det förbjudna.
Jag kan inte bli vanlig, trevlig och normal.
Det blir aldrig möjligt för mig att stanna i radhuslycka och stickningar.
Stygg dotter. Otrogen hustru. Dålig mor. Motvillig farmor.
Till min dödsdag kommer jag att visa mamma och tanterna att jag törs.
Att det inte blev lagom.
Att det kan bli så många slut och så många "nu börjar det igen".
♫ Dance with me, come on
♫ 'Cause we are standing ♫ at the very end
♫ Tell me a story about yourself
♫ I'm just ♫ a breath away from you, you know
♫ And life ♫ is just a risk we have to take
♫ But doubt, oh, doubt
♫ is a parasite of our minds
♫ Oh, open up your hands
♫ I have so many things ♫ I want to give to you
♫ Come, dance with me again
♫ It's a risk we have to take
♫ Now kiss me, kiss me, kiss me...
Textning: Barbro Garneij Hansson Svensk Medietext för SVT
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.