Afrikaans
Akan
Albanian
Amharic
Arabic
Armenian
Azerbaijani
Basque
Belarusian
Bemba
Bengali
Bihari
Bosnian
Breton
Bulgarian
Cambodian
Catalan
Cebuano
Cherokee
Chichewa
Chinese (Simplified)
Chinese (Traditional)
Corsican
Croatian
Czech
Danish
Esperanto
Estonian
Ewe
Faroese
Filipino
Finnish
Frisian
Ga
Galician
Georgian
German
Greek
Guarani
Gujarati
Haitian Creole
Hausa
Hawaiian
Hebrew
Hindi
Hmong
Hungarian
Icelandic
Igbo
Indonesian
Interlingua
Irish
Italian
Japanese
Javanese
Kannada
Kazakh
Kinyarwanda
Kirundi
Kongo
Korean
Krio (Sierra Leone)
Kurdish
Kurdish (Soranî)
Kyrgyz
Laothian
Latin
Latvian
Lingala
Lithuanian
Lozi
Luganda
Luo
Luxembourgish
Macedonian
Malagasy
Malay
Malayalam
Maltese
Maori
Marathi
Mauritian Creole
Moldavian
Mongolian
Myanmar (Burmese)
Montenegrin
Nepali
Nigerian Pidgin
Northern Sotho
Norwegian
Norwegian (Nynorsk)
Occitan
Oriya
Oromo
Pashto
Persian
Polish
Portuguese (Brazil)
Portuguese (Portugal)
Punjabi
Quechua
Romanian
Romansh
Runyakitara
Russian
Samoan
Scots Gaelic
Serbian
Serbo-Croatian
Sesotho
Setswana
Seychellois Creole
Shona
Sindhi
Sinhalese
Slovak
Slovenian
Somali
Spanish (Latin American)
Sundanese
Swahili
Swedish
Tajik
Tamil
Tatar
Telugu
Thai
Tigrinya
Tonga
Tshiluba
Tumbuka
Turkish
Turkmen
Twi
Uighur
Ukrainian
Urdu
Uzbek
Vietnamese
Welsh
Wolof
Xhosa
Yiddish
Yoruba
Zulu
Snacka om tur!
Allvarligt, vi är världens lyckostar.
Fattar ni? Vi hann precis över!
Alla klarade sig. Helt otroligt.
Ikväll ska vi ha en galen fest.
Borde vi inte ringa efter hjälp? Ringa polisen?
Det finns ingen signal här. Vi ringer sen.
- Kom så tar vi en selfie. - Vänta!
Jag tänker ta en selfie!
Det här måste förevigas. Det är så coolt.
Ja, han har verkligen förändrats.
Fan.
- Fan. - Vi borde inte stanna här.
- Ingen signal? - Hoppa in i bilen.
Alltså, jag borde ha fått med era miner.
Kom nu, raring.
Brukar klippstycken lossna så där?
Nej. Men efter de här vintrarna är berget instabilt.
Inte för att vi inte nådde Vägverket.
- Har du signal? - Nej.
- Nån annan? - Nej.
Jag trodde att mobiler funkade i byn.
Nätet är väl nere idag.
Étienne ringer polisen på en fast telefon.
Okej, så upp med hakan. Vi tar en drink.
Vi är visst helt avskurna. Varken mobiler, fast telefon eller internet.
Telefonledningen rasade med bron.
Det stämmer.
Men mobilerna brukar funka utom vid storm.
Tiphaines föräldrar kommer i helgen. Hur hämta dem?
Ingen panik. Huvudsaken är att ingen dog.
Det kommer att ordna sig.
EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX
Ingen klänning, inga föräldrar. Mitt bröllop är förstört.
Dumheter. Du har det viktigaste:
vigselringar, bröllopsvittnen, och framför allt din blivande man.
Jag har inte heller en klänning. Än sen?
Och var är dina föräldrar?
De dog för två år sen.
Förlåt. Det visste jag inte.
Hur många är vi till middag? Tolv?
- Plus Mathildes dotter. - Förlåt. Tretton, alltså.
- Finns det skafferi? - Där.
- Vänta, jag hjälper dig. - Tack.
- Är det okej att säga ”du”? - Visst.
- Tur att vi har en kock. - Vi får väl se.
Vi klarar oss i tre-fyra dagar.
Grönsaker. Det kanske finns kött i rummet bredvid.
Salladshuvuden, Roquefortsås. Okej.
Äter din dotter allt?
Jag ska laga pasta åt henne.
De slog verkligen på stort.
Ja.
- Var är relästationen? - Fyra, fem kilometer bort.
- Hur så? - Manu har rätt.
Om nån av oss är teknisk, kan vi ta en titt.
Jag kan åka och titta.
Har du tekniska kunskaper för det? Installerar du relästationer?
Han är elektroingenjör. Det bör räcka.
Visst, okej.
Du har rätt. En teleinstallatör vore bättre, men…
Då är det bestämt. Vi åker imorgon. Vilka följer med?
Tack.
- Jag. - Jag.
Jag också.
Det tar minst två timmar att gå dit,
även om det ser nära ut på kartan.
Blir det bra om vi går vid åttatiden?
- Visst. - Okej.
Jag följer med. Jag vet en bra genväg för dem som vågar klättra.
Och glöm inte att vi har ett bröllop att förbereda.
Kom, Étienne, vi lämnar ungdomarna i fred.
- Hej då, Philippe, sov gott. - God natt.
- Hej då. - Hej då, Philippe.
- Hej då, pappa. - God natt.
För de nygifta.
Vi vet inte om relästationen är problemet.
Mobiler funkar från och till här.
Det skadar inte att försöka.
Jag räknar mer med Gaspard.
När han kommer tillbaka och får se bron…
Ingen bro, ingen mobilsignal. Det börjar bra för ditt semesterprojekt, va?
Det var ditt ansvar att tala med Vägverket.
Det här var väntat.
Bara lugn. Det ordnar sig.
Kniven till höger.
Du är visst skådespelerska.
Har jag kanske sett dig i nåt?
En tv-film, men min scen blev bortklippt.
Så synd.
Men du försörjer dig som skådespelerska?
Ja, kanske en dag.
Nu är jag värdinna i Sébastiens bilvisningsrum.
Det var så vi träffades.
- Visar du nya modeller och så? - Inte direkt.
Jag visar mina ben och min urringning för stora kunder.
Jaha, okej.
Kom och ät innan det blir kallt.
- Laurent, var är Mathilde? - Hon lägger Léonore.
…två, tre, tack.
Oj. Det här är seriöst.
Tack, kocken.
Du är ett geni, Fabio. Det är tjusigt. Utmärkt.
- Vänta lite. - Vad är det?
- Vad vill du? - Okej.
Jag vill utbringa en skål för Valmoline.
Och för alla er som har återvänt till platsen där ni växte upp.
Jag avundas er alla härliga minnen ni måste ha tillsammans.
Fast jag är utsocknes, är jag glad att vara här med er.
Och trots att era liv och arbeten har fört åt vitt skilda håll,
har ni tagit er tid att samlas igen.
En bra läxa att ta med när vi alla återvänder till våra vanliga liv.
Det var allt. Tills bron är lagad, förstås.
Det var allt. Varsågoda.
- Smaklig måltid. - Tack.
Jag började nästan gråta.
- Just det, vem vill ha lite vin? - Ja tack.
Jag går och hämtar en flaska till.
Seb, vill du…
- Hej, Paul. - Alice, jag har nåt till dig.
Varsågod.
Tack.
- Inget mer? - Nej.
Din mor skriver inte så ofta, va?
Men hon ringer varje vecka.
Hon mår bra. Hon återkommer i september.
Säkert.
Milou lär inte träffa henne på länge.
Vilken slampa.
- Din post. - Okej.
- Jag tar en promenad med Julien. - Vänta.
- Är du hemma till lunch? - Vi äter vid sjön.
Okej, men var tillbaka före middagen.
- Ja, pappa. Vi ses sen. - Okej.
Jag har nåt åt dig.
Jaså? Vadå?
- Här är en åt dig. - Tack.
- Har du gjort dem? - Ja. Jag har varit scout.
- Den låter kul. - Jag förstår. Du gillar den inte.
Nej. Inte alls.
Om jag vill ses, visslar jag utanför ditt fönster.
- Du driver med mig. - Inte alls.
Jag skulle vilja stanna här jämt.
Varför säger du så?
Du har ju nyss kommit.
Med min far måste man vara redo för allt.
Vi har flyttat tre gånger på två år.
- Hej, Alice. - Kan vi få vara i fred?
Du är så jobbig, Sébastien. Kom, Julien. Vi går.
Kom, Julien, min lilla hundvalp.
Varför är du med den där tönten?
Strunta i dem. De är idioter. Kom.
Släpp mig!
Stå still.
- Släpp mig! - Stå still.
INSTÄLLNINGAR
WI-FI
MAMMA
Mamma, jag lämnar meddelanden men du svarar inte.
Skaffa en ny mobil. Kram.
Mamma, bröllopet är uppskjutet i tio dagar! Vi ska göra en överraskningsresa!
Jag är så lycklig! Jag ska berätta allt. Kyssar
RADERA MEDDELANDET AVBRYT
AVSLUTAR
Vi tre tillsammans, som när vi var tio år.
Trevligt, va?
- Skål. - Skål.
Har ni sett Alices kille?
Jag kunde aldrig ha föreställt mig henne med en sån.
Hur så? Han är väl trevlig?
- Och han lagar god mat, eller hur? - Han lagar rätt enkel mat.
- Han är köksmästare. - Är han det?
Ja, det är han.
Och Laurent har rätt. Visst var maten god?
Jag vet inte.
Hoppas att ”köksmästaren” kan tillaga vilt,
för vi har snart slut på mat.
Jag kanske tar med honom på jakt.
- Vadå? - Jag vet vad du har i kikaren, Seb.
Jag är här för att gifta mig och ha familjesemester.
Allt ska gå väl. Så inga smaklösa skämt.
- Jag bara skojar. - Okej.
Alices kille är trevlig. Det är bara det…
Vadå?
Jag vet inte, hans frisyr, hans uttryck…
Vadå? Säg det.
Säg inte att du kär i henne än. Det är inte möjligt.
Det är inte möjligt. Du fick ju nobben så många gånger.
Vänta lite. Du vet inte vad du pratar om.
- Jo. - Det gör du inte.
Vi dejtade då. Hon var jättekär i mig.
- Jaså? - Säkert.
Ni suger.
- Säkert. - Ni suger.
Vad viskar ni om?
Seb blandar ihop drömmar och verklighet.
- Som vanligt. - Hör ni, håll käften, va?
- Var är Erika? - Hon gick och la sig.
Raring, vi kan väl ta en promenad i skogen?
Kom. Jag kan vara vargen.
- Löjligt. - Hennes ända…
Berätta vad som hände 2007.
2007.
Jag vet inte vad ni pratar om.
Ändå hände nåt viktigt er det året.
Ni anklagades för sexuella trakasserier av en anställd på er firma.
”Sandrine Lefur.”
Jaså, det?
Jag var oskyldig. Det var hämnd.
Verkligen?
Hämnd för vad?
Vi hade ett litet äventyr. Hon trodde det var för livet. Inte jag.
Som hämnd anmälde hon mig. Klassisk taktik.
Sex veckor efter anmälan försvann hon.
Ja, tydligen.
Vad ska jag göra åt det?
Jag var inte inblandad. Det visade utredningen.
Hon var galen. Vad som helst kan ha hänt.
Bara ni kallar henne galen.
Hon förefaller ha varit en normal ung kvinna.
Var Erika, frun till din vän Thierry, också galen?
Inte alls. Vad är kopplingen?
- Stötte hon inte på er? - Nej.
Varför säger ni så?
- Vad hände henne? - Jag vet inte.
Jag hoppades att ni kunde tala om det.
Mår du bra, raring?
Nej, det gör jag inte.
Vi ska gifta oss. Jag är utan både föräldrar och klänning.
Fånigt, kanske, men jag ville ha ett riktigt bröllop.
Men vi har inga gäster.
Tif, våga inte använda gästkortet mot mig.
Intimt bröllop och stor fest när vi är hemma, sa vi ju.
Intimt betyder inte naken och utan föräldrar.
Du är så vacker så där. Den liknar nästan en bröllopsklänning.
Och den passar bra för mig.
Kom. Allt kommer att ordna sig. Kom hit.
Bron repareras snart och dina föräldrar kommer med klänningen.
Sen gifter vi oss, blir lyckliga och får många barn.
I väntan på det, vill du att jag ska ta dig?
Kommer bron att repareras fort?
Vet inte. Jag hoppas det.
Vad händer om nån blir sjuk?
Oroa dig inte. Allt är snart normalt igen.
- Tror du verkligen det? - Javisst.
- Vi har inte ens hunnit prata. - Det är sant.
Hade du en bra vecka i Hamburg?
Ja, vi gjorde klart alla kontrakt.
Måtte det inte bli några problem, för jag är inte nåbar nu.
Du måste i alla fall ta en liten paus från arbetet.
Vad gillar du stället? Skulle du vilja investera med Laurent?
Ja, varför inte?
Jag känner att åtminstone ett par inte har det bra.
Jaså? Vilket då?
- Ser du inte det? - Nej.
Märkligt.
Var uppmärksam. Vi pratar om det imorgon.
Jag märkte nog att du och Alice såg på varandra när jag talade.
Jag kände mig så dum.
Det hade inget med dig att göra.
Är det säkert?
Det var ett fånigt tal.
Nej. Det var rart.
- Jaså? Dumt, alltså. - Absolut inte.
Kom igen, vad är det?
Ska du inte lossa på skärpet? Det börjar synas.
Sluta, byt inte ämne.
Så varför blickarna? Vad döljer du?
Inget. Jag döljer ingenting.
- Har du varit kär i henne? - Nej, inte alls.
Hon var min bästa vän. Vi avgudade varandra, bara.
De som var kära i henne var Sébastien och Julien.
Vilken frid! Vi kommer att sova gott.
- Smakade middagen bra? - Delikat.
Men du åt inte mycket.
Olikt Adèle tycker jag inte att det är underbart att vi alla är här.
Och jag ogillar stugan.
Jag skulle ha föredragit att sova i min pappas hus.
Vi kan gå dit om du vill. Mig är det likgiltigt.
Så snällt av dig.
Vet du att Philippe frågade om jag ville sälja den till honom?
Det är väl logiskt om han vill återuppliva byn. Rätt modigt.
Tja, oavsett hur han försöker, säljer jag den inte.
Jag gillar att du är så nyanserad och tänker på allas bästa.
Du då, som vill att hela världen ska vara vänner.
- Come si dice medium rare? - A punto.
Nej, al dente.
Thierry?
Kan du inte komma och lägga dig hos mig?
Kl. 02.16
Vad tusan gör jag här?
Jäklar.
Julien!
Julien!
Julien!
Julien!
Julien!
Julien!
Julien!
Titta inte på mig!
Titta inte på mig!
Titta inte på mig!
Försvinn!
- Hej. - Hej.
Era båda söner och deras vän Sébastien
slog min son Julien och rev sönder hans kläder.
Jag avstår från polisanmälan den här gången,
men jag hoppas att ni straffar dem.
Men våra söner har aldrig skadat nån.
Hälsa dem att om de gör om det, ger jag dem stryk.
- Jag ska prata med dem? - Om de gör om vadå?
Barn som bråkar är ingen stor sak.
Bråkar? Tre mot en?
Är det vad ni lär dem? Våld och feghet?
Vi pjoskar inte bort våra barn. De får lära sig att klara sig.
Ni är varnade.
Om de fortsätter uppföra sig som mobbare, ska jag behandla dem som såna.
Julien gav inga detaljer, men det var inget vanligt bråk.
Jag ska prata med dem. Jag lovar att de skärper sig.
De lyssnar mer på mig än på sin mor. Kanske mer än på sin far också.
Tack.
Vad gör du med pengarna om du vinner?
Jag börjar med en resa jorden runt.
- Ensam. - Inte nödvändigtvis.
Vem är den lycklige?
- Étienne? - Åh nej. Det är uteslutet.
Du. Varför inte?
Jag är för gammal för dig.
Du är bara tio år äldre än jag.
- Hur vet du det? - Jag läste det i en artikel.
Du föddes 1953.
Du är 44. Fyrtiofyra.
- Gåva från huset. - Tack.
Men enligt artikeln är mina favoritspel roulette och baccarat.
Vi gör vad vi kan. Här finns ingen roulette.
Behåll lotten som en souvenir,
och om du vinner storvinsten
tar du med mig jorden runt.
- Okej? - Gärna det.
Varsin pastis, tack, Mumu.
Gaspard, det måste vara skämmigt att ha en ynkrygg till son.
Du har rätt.
Tänk att vara pappa till en bög som går hem och beklagar sig.
Eller hur?
Håll din lilla mobbare i styr, annars får han med mig att göra.
- Om du rör min son, dödar jag dig. - Étienne.
Lugna ner dig.
Herr Rodier har rätt.
Sébastien bär sig ofta dumt åt, och det vet du.
Så var tyst.
För tusan, låt oss inte bära oss lika dumt åt som våra barn.
Kom igen, jag bjuder.
Skål.
Skål.
Mamma?
- Adèle, vad gör du? - Inget. Jag hörde ett ljud.
Säkert ett djur.
Kom och lägg dig.
Du verkar sova dåligt.
- Hur är det, Alice? - Hej.
- Har du sovit gott? - Ja.
Alice?
Vad är det?
Jag märker att du undviker mig.
Du har dåliga minnen av mig,
men jag är inte densamme. Jag har förändrats.
Jag försöker i alla fall förändras.
Jag vill be dig om förlåtelse.
Jag är ledsen för allt jag gjorde mot dig och allt jag sa när jag var 13.
Jag ville att du skulle veta det.
Okej.
Är vi vänner nu?
- Hej, allihop. - Hej.
Hej.
- Hej. - Hej.
- Allt väl. - Hur är läget?
Vi samlas om en halvtimme.
- Hej, Alice. - Hej.
- Léo, vad vill du ha till frukost? - Vad finns det för flingor?
- Jag kollar. Följ med mamma. - Okej.
- Hej. - Hur mår du, raring?
- Kan du ge mig lite kaffe? - Ja.
- Hej. - Hej.
- Sovit gott? - Ja, utmärkt.
Du kan gå och prata med henne om du vill.
Nej, vi pratade om nåt totalt oviktigt.
- Var inte svartsjuk. - Det är jag inte.
Du var riktigt tänd imorse.
- Tyckte du? - Ja.
Du har aldrig varit så stor.
Är det den friska alpluften, eller?
Kanske det.
Kåta inte upp mig. Vi är i ett kök.
- Hej, vännen. - Hej, pappa.
- Sover Julien än? - Nej, han tog en promenad.
- Jag hoppas att… - Problemen borde vara lösta.
Ju mer jag tänker på det, desto mer ångrar jag att vi kom hit.
Nej, vi får tuffa till oss, bara.
Amélie är jätteglad,
och Julien och lilla Alice verkar komma bra överens.
Men det är inte bara barnen. Jag tänker på oss.
Jag tänker på…
- Jag tänker på dig. - Vad menar du?
Är det för att jag kom tillbaka sent?
Jag drack en vänskapsbägare med Philippe och Étienne.
De inbjöd mig till ett parti poker. Jag kunde inte säga nej.
Räcker det inte att vi bor här?
Måste jag rapportera allt jag gör?
Det behöver du inte alls.
Du gör vad du vill med vem du vill.
Vad menar du med det?
Jag trivs bra här.
Jag skriver igen, naturen och dårarna här inspirerar mig.
Tack för det.
Du ville ju att vi skulle passa in här.
- Vad är problemet? - Det räcker.
Vapenvilan varade inte länge.
Är allt bra, vännen?
Pappa och jag grälade lite, bara. Var inte orolig.
- Du vet hur det är. - Ja.
Vad tänker du göra med kaninen?
Jag vet inte. Den är död.
- Gräva ner den? - Varför?
För om du tar hem den till mat så var det rätt att döda den?
Det har du rätt i.
Amélie blir ledsen att se en död kanin.
Det är en helt annan sak.
- Vet du vem som gjorde det? - Glöm det.
Han är inte nån som behövde kaninen till föda.
Han satte ut fällan för att njuta av djurets lidande.
- Tror du det? - Jag tror inte. Jag vet.
Det är ett inte ovanligt mänskligt beteende.
En sadist, helt enkelt.
- Har ni läst Rousseau i skolan? - Nej, hur så?
Kaninen motbevisar myten om den ädle vilden.
Tänk dig en art som dödar
bara för nöjet att skada och förstöra.
- Alla är inte så. - Kanske det.
Men alla med makt på jorden är som han.
Det finns även ledare som vill göra gott.
Nej, det är propaganda.
Så vad kan vi göra?
Ingenting.
Om jag var en rymdvarelse som kom hit,
skulle jag tillråda att utrota den här arten
för att skydda de andra.
- Utrota människosläktet? - Som en hälsoåtgärd.
Egentligen förgör det redan sig självt,
men i processen förgör det alla andra arter också.
Det är det vi måste undvika.
Och eftersom du tvekar, så äter jag upp kaninen.
Det ändrar inte giltigheten i det jag sagt.
- Julien. - Ja.
Här är jag.
- Hur mår du? - Bra, och du?
Det här är min vän Manu.
- Hej. - Hej.
- Vad gör du? - Nåt jag såg i en bok.
Gå inte för nära.
Alice, rör vid repet med pinnen, men gå inte nära.
- Har du gjort den själv? - Ja. Det var inte så svårt.
Vilken bra fälla!
- Men tänk om du dödar nån? - Otur för honom.
Hur ska du lura honom under trädet?
Jag kommer på ett sätt.
- Får jag se boken? - Du kan få låna den.
Man sätter upp repet.
- Va? - Vad är det?
Det svinet Sébastien har skitit i kojan.
- Då går vi. - Ja, pappa, vi kommer.
Du är 30 och snart gift. Du bestämmer själv.
Det räcker, Seb.
Lyssna inte på honom. Vi ses, älskade.
Vi är tillbaka tidigt på eftermiddagen.
Om vi inte latar oss. Kom så går vi.
Om ni ser örter, timjan, rosmarin, malört, sarsparilla, så ta lite.
Var är Léo?
Var är Léo?
Din dotter är bedårande.
Hon plockar en bukett åt dig.
Kom hit.
- Vill du ha barn? - Aldrig i livet.
Du hinner ändra dig. Du är ung än.
- Titta, mamma, vilka fina blommor. - Ja, min älskling.
- Får jag dem? - Ja.
- Känner du Alice väl? - Nej, hur så?
Jag känner mig instängd här.
Enligt Philippe är allt snart igång igen.
Philippe är snäll, men han vet ingenting.
Det är sant. Sébastien sa det.
Vägen borta. Telefonen död. Vi är helt isolerade.
Kanske dör vi av hunger utan att nån vet nåt på länge.
Det här gör mig förbannad.
Léo? Léo?
Léonore?
Hallå. Léo?
Léonore! Svara.
Jag kommer och tar dig!
Orkar ni? Det är inte för jobbigt?
Skärp er. Ni är dåligt tränade.
Manu, det var allt länge sen du klättrade i berg.
- Oroa dig inte för mig. - Jaså?
Du kan stanna här och njuta av utsikten,
så hämtar vi upp dig sen.
Visst, nej, det är ju du som är reläspecialisten.
- Det vill jag gärna se. - Du lär bli imponerad.
Hur är det, Olivier? Ingen kramp?
Jag mår fint, tack.
Sluta stila, Seb.
Vi tar inte steroider på gymmet varje dag.
En del måste jobba.
Är det därför du är avundsjuk?
Ju mer saker förändras, desto mer är du dig lik.
Men visst är det fint att vi är tillsammans så här?
Sluta larva dig, pappa.
- Det är hitåt, va? - Ja.
Rakt framåt.
- Den handlar om… - Vi ses imorgon.
- Vi ses imorgon. - Vi ses imorgon.
- Så du gillar Manu? - Ja, han är snäll.
Mår du bra, Julien?
Men…
Vad hände?
- Hej då, Julien. Vi ses imorgon. - Hej då.
På det viset blir alla kläderna fina.
Jag sätter fram små tallrikar åt dig.
Kom här.
Vill du inte ha stora tallrikar?
Hej, allihop. Har dagen varit bra?
- Inget bråk? - Nej.
- Hur mår du? - Bättre.
Jag tog en lång promenad.
Jag är jättehungrig.
Amélie, kom och ät.
Jag hämtar henne.
Philippe inbjöd mig till poker igen ikväll med Milou och Étienne.
Det är inte särskilt kul, men ett sätt att släta över osämjan.
Inga problem.
Hon är inte hungrig.
Hon vill inte komma.
- Är allt bra, Julien? - Jadå.
Jag går och hämtar henne.
- Varsågod. - Amélie!
Amélie, nu räcker det. Kom och ät.
Amélie.
Väldigt gott.
Här, kupera. Era insatser.
Du är kär. Akta dig. Det syns.
Ska du säga. Har du sett hur dina knän ser ut?
Tror du inte jag såg dig och Philippe komma ut ur skjulet?
- Håll truten. - Oroa dig inte.
Florence borde vara rädd om sin kille istället för att bara klaga.
Jag vill inte sluta som hon.
Jag lägger mig. Det är sent.
Samma här.
- Ska du till stan imorgon? - Ja, ännu ett skäl att få lite sömn.
Okej, hej då, killar. God natt, flickor.
- Hej då, Milou. - God natt.
Jag lägger mig också. Jag är trött.
Vilken massa mesar. Helt otroligt.
God natt, allihop.
Du har tur som en tokig. Du sopade rent ikväll.
- Muriel, du stänger, va? - Jadå.
- Får jag en sängfösare? - Nej, jag stänger.
- Det är inte sent. - Imorgon. Jag är för trött.
God natt.
Ta mig långt härifrån, Jean-Louis.
Jag står inte ut med det här livet mer.
Många skulle avundas dig det här livet.
Bergen, den rena luften, en vacker by.
Va?
Fast ute i obygden, tre timmars väg till närmaste stad,
med en pengagalen bror och en depressiv svägerska?
Skulle nån avundas mig för det?
Säg mig…
…varför är du så hård mot Étienne?
Han är för dum. Han irriterar mig.
Varför frågar du?
Jag vill förstå hur det ligger till.
- Är det nåt mellan er två? - Nej.
Jag har legat med honom ett par gånger.
Stör det dig?
Vi har inget stort urval här. Man får ta det som finns.
När de var 15
brukade Françoise och Philippe jämt ligga med varandra,
men de gifte sig inte för det.
Françoise?
Min Françoise och din bror?
Ja, din Françoise. Förvånar det dig?
Okej.
- Har hon inte berättat? - Nej.
- Är du svartsjuk? - Nej.
I alla fall,
om du och jag skulle ge oss iväg,
skulle inte din Françoise vara ensam länge.
Tro mig.
Min bror är kär i henne än.
Jag känner honom.
Även om han använder Christine som utfyllnad.
- Det är nog han som fyller ut henne. - Sluta nu.
Det var du som började.
Se på mig.
Sluta.
- Ska du redan gå? - Ja.
På grund av det jag sa?
Nej, men jag måste gå hem nu.
Det är sent.
Ta mig med.
Ta mig med.
Lova att åtminstone tänka på det.
Jag tänker inte på annat.
Jag älskar dig.
Jag älskar dig, älskar dig.
Jag älskar dig!
Laurent!
Vad är det, vad är det?
Kom igen, få loss foten!
Laurent!
Han svimmade. Men hjärtat slår.
Han är stark. Han klarar sig.
Låt honom andas.
Jag ska slå ihjäl den som la ut den. Jag tar bort den.
Vi bär ner honom.
Sébastien, du borde inte röra den.
- Ge mig inga order! - Det är ingen order.
Om idioten som la ut fällan ska åka fast,
- får vi inte röra nåt. - Äsch!
Ja. Tänk på fingeravtrycken.
Vi gör en bår av grenar.
Du måste fixa relästationen så vi kan ringa efter hjälp.
- Jag kan inte lova nåt. - Men värt att försöka.
Behöver du hjälp?
- Jag följer med dig. - Okej.
- Laurent. - Skynda på, men var försiktiga.
Ja, vi ska se var vi sätter fötterna.
- Vad behöver vi? - Jag vet inte, några grenar…
För att göra en bår? Dumheter.
Jag har aldrig gjort en bår. Lugn.
Ser du nåt?
Ja, allt är avstängt.
I’ll look in there.
Fan också.
Det är inte sant.
- Vem kan ha gjort det här? - Helvete.
Vet inte, men vi kan inte laga den med det vi har.
Vad är det som händer?
Jag är rädd, Manu.
Vi får ner febern.
Är allt bra, Erika?
Nån lägger ut fällor. Vad ska jag göra?
Lägg av. Det har gått 20 år.
Undertexter: Bengt-Ove Andersson
Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.