All language subtitles for Death In Paradise - S01E04 - Missing A Body.swe

Jag hittade det i garderoben hemma.
Det måste vara Hulmes.

Varför tar ni inte
de röda bitarna först?

Vet du hur fel det låter?

-Man börjar i hörnen, sen mitten.
-Hur mår fången?

-Det stökiga fyllot från igår?
-Han är inte nöjd.

-Tyckte han inte om maten?
-Han vill hem. Frun ringer konstant.

Hälsa att hon
får hålla ordning på honom.

-Kan nån hjälpa mig?
-Vad är det?

Det är min man. Han är död.

Jag sköt honom.

Ta det lugnt.
Du behöver inte följa med.

Hämta lite vatten till henne.

-Är det illa?
-Ja.

Det är ingen här.

En kvinna erkände ett mord
och det finns ingen kropp.

Det ser uppstädat ut.

Tidvattnet kan ha sköljt bort blodet.
Kanske kroppen också.

Kustbevakningen
får genomsöka kusten.

I den här värmen
sväller han upp och flyter snabbt.

Det är svårt, Megan.
Men berätta vad som hände.

Lucas rusade iväg.

Jag försökte hindra honom,
men han gav sig på mig.

Jag tog tag i nåt för att skydda
mig. Det var nog en sten.

När han ramlade såg jag en pistol
i sanden. Han slog nog med den.

Du vågar inte.
Titta. Lilla, fega Megan.

Om folk bara visste.
Pistolen är inte...

-Vad gjorde du med pistolen?
-Jag släppte den i sanden.

Var det ovanligt
att han var våldsam mot dig?

Här. Jag är ledsen.

Tack.

Var kom pistolen ifrån? Har du
aldrig sett honom med en pistol?

-Vad händer med mig?
-Jag...

Jag är så rädd.

Om du sköt nån,
varför anmälde du inte det direkt?

Jag vet inte. Jag var rädd.

Hon var nog chockad.

-Var bor du?
-Hos vänner. De har ett hus här.

Vi kom hit för att fira dem.

Det gick till som jag har berättat.

Kom nu.

Mr Knight. Ni släpps utan åtal
men nu har ni blivit varnad.

Begår ni nåt liknande brott
så tas det i beräkning.

Jag har inte begått nåt brott alls.

Vi kan låsa in er igen.

Hur kommer jag härifrån?

Den här vägen.

-Hon ser inte ut som en mördare.
-För söt?

Nej, hon verkar bara så oskyldig.

Förutom att hon erkände mord
på sin man?

Vet ni vad jag tror?

Nån spetsade hennes drink. Hon
drömde och tror att det är sant.

Hon drack för mycket, ramlade
och slog sig och tappade det.

Perfekt. Jag ser fram emot
att informera polischefen.

En kvinna erkände mord på sin man
och efter en lång utredning-

-så anser vi att hon "tappade det".

-Droger?
-Tack. Ta hand om mrs Talbot.

Ni är väldigt omtänksam med tanke
på att hon har mördat nån.

Det har vi inte slagit fast än.

Det är svårt att veta utan en kropp.

-Ni tycker om henne.
-Trams.

-Engelsk, mjuk. Säkert er typ.
-Inte helt sant.

-Ni höll varann i handen.
-Jag?

Ja, ni.

Vi höll inte varann i handen.
Hon höll min hand.

Ni vill springa barfota i sanden
med henne och älska i vågorna.

Det är inte bara felaktigt,
det är barnsligt och ohygieniskt.

Vi måste skriva
en fullständig rapport.

Oroa dig inte.
Vi förklarar allt.

Camille...

-Följer du med mrs Talbot?
-Ja, sir.

-Vad hände?
-En galen kvinna. Ingenting.

-Ingen kropp?
-Ingenting.

-Gå tillbaka till stranden.
-Varför?

Tidvattnet kan väl inte ta en pistol?

En kropp kanske flyter, men en pistol
är för tung. Den skulle väl fastna.

Jag antar det.

Ta en metalldetektor och koncentrera
dig på platsen som mrs Talbot visade.

-Vad händer nu?
-Jag har funderat...

Utan kropp är det svårt
att lita på redogörelsen.

Du kan gå tillbaka till huset så
fortsätter vi med utredningen.

Men vi behöver ditt pass.

-Det är bara en formalitet.
-Jag förstår.

-Tack.
-Tack.

Nu ser vi till att du kommer hem.

Var har du varit, Megan?
Var är Lucas?

Mrs Knight? Inspektör Richard Poole,
assistent Camille Bordey.

-Får vi komma in?
-Givetvis.

Patrick, älskling. Det är polisen.

Patrick?

Vad har hänt?

Herregud. Det är så hemskt.

När såg ni senast mr Talbot?

Igår kväll.
Vi skulle äta middag på Pierre's.

Lucas kom dit väldigt berusad.

Han ställde till med en scen.

Han och Megan bråkade.
Han stack och hon följde efter.

-Och ni såg ingen av dem igen?
-Nej. Jag gick direkt hem.

Är det ett regnträd?

-Ja, det är det.
-De är väl ovanliga här?

Det är bara palmer, men...
Titta på det.

Ett magnifikt exemplar.
Det gjorde min dag.

Och ni, mr Knight?
Såg ni mr eller mrs Talbot igen?

-Givetvis inte. Jag greps.
-Ursäkta?

Pratar ni inte med varann? Jag tog ut
Lucas för att han var våldsam.

En av era poliser såg mig slå till
honom och missförstod det.

Jag tillbringade natten i en cell.

Okej, då så.

Megan vill inte stanna här.

-Gregory.
-God morgon, Dwayne. Läget?

-Hur länge har du varit här?
-En halvtimme.

-Det ser ut som hela natten.
-Nej. Jag kom nyss. Jag ska fiska.

Såg du några turister
på stranden igår kväll?

Jag var ju inte här igår kväll.

Jag hör dig.

Men under 20 år
har jag aldrig hört dig tala sanning.

Kom igen. Kliv ur bilen.

Öppna den.

Jag hittar nåt ställe i stan.
Ni vill inte ha mig här.

Hon har en egen vilja, Patrick.
- Är det sant? Det som polisen sa?

Lucas skadade mig. Inte bara igår.
Jag vet att du inte vill tro det.

-Lucas hade sina problem.
-Han slog mig.

Du är känslig. Du känner saker
andra skulle skaka av sig.

Som det här? Eller det här?

Jag vill gå nu.

-Okej. En sak till. Har ni en pistol?
-Givetvis inte.

Nej, nej, nej. Tack.

Rum 25. Om ni vill hälsa på.

Jag vet vad du gör.
Det fungerar inte.

Dina antydningar om mrs Talbot.

Tycker ni inte att hon är söt?

-Jo. Nej.
-Vilket är det?

Inget av det. Hon är en potentiell
misstänkt. Det vore opassande.

Är hon bara en potentiell misstänkt?
Trots att hon erkände?

Hon berättade nog
vad hon tror, men...

Det är blod på klänningen.
Han har varit våldsam tidigare.

-Vi saknar kropp.
-Det gör henne inte oskyldig.

Det gör henne inte skyldig heller.

Ni tror inte att hon mördade sin man.

Det är troligt. Men för att vara
säkra behöver vi en kropp.

Bil ett. Kom.

-Ja, Dwayne.
-Vi hittade kroppen.

Den fastnade i en fiskebåt på väg in.

-Är dödsorsaken en skottskada?
-Troligen.

-Vad är domen?
-Skjuten i huvudet. Dog direkt.

-Hon sa att hon sköt två skott.
-Båda träffade nog inte.

Han har andra skador.

Kanske båtmotorn.
Rättsläkaren bekräftar det.

-Hans tidtagarur går.
-Stäng av det.

En timme och tjugotre minuter.

-Var kom den ifrån?
-Bakom klockan.

Den matchar inte hans jacka.

Vänta.

-Fidel.
-Sir.

Ta den här telefonen, lägg den
i en stor påse och fyll den med ris.

Se till att den här täckt. Det ska
suga upp vätskan. Slå inte på den.

Det ser ut
att ha gått till som hon sa.

Hon sköt honom i huvudet
och tidvattnet drog ut honom.

-Ska jag göra det?
-Nej. Jag gör det.

Fidel.

Hej.

Megan. Jag griper dig som misstänkt
för mordet på Lucas Talbot.

Du behöver inte säga nåt, men
det kan skada ditt försvar senare.

Allt du säger kan användas
som bevis. Förstår du det?

-Öns bästa advokat är på väg.
-Det behövs inte.

Prata med henne bara.
De hjälper till.

Han skadade dig. Du har rätt
att hävda självförsvar.

Får jag bara fråga en sak?

Har du sett den här förut?

-På dina eller din mans kläder?
-Jag tror inte det. Nej.

Låt det vara.

-Du grep väl Patrick Knight?
-Ja, sir.

Den andra låg ner och han slog.
Det var väl Lucas Talbot.

Jag drog undan
och handfängslade honom.

-Och Lucas Talbot?
-När vi kom till bilen var han borta.

-Vet nån varför de bråkade?
-Nej, sir.

Varför kan hon inte förklara det här?

Knappen kanske flöt omkring.

Men en knapp bakom klockan?
Och tidtagaruret.

Vi har tid och plats.
Vi har blod på klänningen.

Vi har en kropp och ett erkännande.
Alla delarna är där.

Ja, det är de.

Tror ni
att Megan Talbot sköt sin man?

-Ja.
-Då är det över. Jag bjuder på te.

Livet vore enklare
om alla bara kom in och erkände.

-Ingen kamp för att hitta bevis.
-Vittnen.

Alla fall blir lösta.

-Det skålar jag på.
-Skål.

-Inspektören?
-Varifrån fick han pistolen?

Om kroppen sköljdes ut,
var fanns pistolen?

Hon kanske ljög.
Hon kanske kastade ut den.

Erkänner man mordet på sin man,
varför ljuger man då om pistolen?

Hon kanske var förvirrad.

-Ni sa att hon var i chock.
-Det är möjligt.

Men knappen bakom klockan,
var hör den hemma? En sak till:

Patrick Knight.

Han var väl aggressiv
och klagade på sin natt i häktet.

Hans fru ropade på honom och sa
att vi var där. Vet ni vad han sa?

"Vad har hänt?"

Tänk efter. Om ni hade hamnat
felaktigt i en poliscell över natten-

-och sen släpptes, skulle ni inte
tänka att det var kopplat till det?

Skulle inte första tanken när polisen
kom vara att dra slutsatser-

-och klaga på polistrakasserier?
Men han sa bara: "Vad har hänt?"

-Vad skulle du säga om polisen kom?
-"Vad har hänt?"

Om du nyss hade släppts ut
från en poliscell?

-Vad har jag gjort?
-Vadå?

-Är jag skyldig eller oskyldig?
-Spelar det nån roll?

Okej. Du är skyldig.

Varför skulle ni då ha släppt mig?

Glöm det. Strunta i hans reaktion,
jag har visst inget stöd här.

Men ingen pistol, knappen,
tidtagaruret. Allt betyder nåt.

Har vi hört personalen
på restaurangen?

-Jag tänkte göra det i eftermiddag.
-Vi gör det nu.

Även om mrs Talbot är skyldig så
får vi inte göra ett slarvigt jobb.

Vi måste ändå
ha alla bevis för åtalet.

-Eller försvaret?
-Det också.

Mrs Knight sa att Lucas var full
och försenad. Ta reda på mer.

Kolla med Storbritannien. Ta reda på
allt om Astrid, Patrick och offret.

Skynda på.

-Pierre är öns bästa skaldjurskock.
-Jag är inte så förtjust i skaldjur.

Det är olustigt
att äta nåt som stirrar tillbaka.

Trevligt att se dig.
Vi har fin hummer idag.

Mr Pierre. Ni hade ett sällskap
på fyra här i går. Knight?

Flera veckor på Saint-Marie
och det är första gången här.

Stämmer det, mr brittisk polis?

Det stämmer. Men jag har
verkligen velat prova er meny.

-Vad har hindrat er?
-Främst mord. De förstör aptiten.

Måste jag äta här för att få hjälp?
Lite barnsligt.

Inspektören menar att han gärna
äter en Pierre-tallrik. Eller hur?

Måste jag spela med i den här
charaden för att få jobbet gjort?

Jag tar gärna en Pierre-tallrik.

Mr och mrs Knight
var här igår med en dam.

Mrs Talbot.
Liten, blond, väldigt söt.

Det låter som hon. Sen kom
den andra mannen full och skrek.

Han var väldigt aggressiv
så mr Knight tog ut honom.

De skrek en massa på parkeringen
så personalen ringde polisen.

Se på det själv när jag lagar mat.
Vi har det på övervakningskameran.

Det är han.

-Jag vill veta vad de sa.
-Se på kroppsspråket.

Jag talar inte kroppsspråk.
Jag läste bara latin och mandarin.

Lucas Talbot är arg.
Han vill gå in igen.

-Vi vet inte vem han är arg på.
-Frun.

Han ville tillbaka till restaurangen
och mr Knight hindrade honom.

Jösses.

Hur är maten?

Jag känner mig som Poseidon.

Känner ni igen den här knappen?

-Nej.
-Kan den komma från restaurangen?

-Jag är ledsen. Nej.
-Ingen fara. Tack.

-Smaklig måltid.
-Tack.

-Pierre.
-Dwyane.

-Det luktar gott.
-Så?

Lucas Talbot verkar ha druckit
i varje bar i stan innan han kom hit.

Folk som såg honom säger
att han satt ensam och skrev sms.

-Han lämnade baren i hamnen vid nio.
-Det stämmer med när han kom hit.

De här kallade på mig lång väg.

Jag körde alla namnen i datorn.
Först Lucas Talbot.

Han har gripits tre gånger misstänkt
för våld mot kvinnor i relationer.

Hans företag gick i konkurs
förra månaden.

Det fanns inte mycket på Patrick
och Astrid. Inte ens parkeringsböter.

-Men hon är väldigt förmögen.
-Är hon?

Mrs Knight hade redan pengarna när
de gifte sig. Jag skrev ut de här.

Hon har en kändis-PR-byrå.
De har mest högprofilklienter.

-När de får problem, ringer de henne.
-Och Patrick Knight?

Han var journalist när de träffades,
men han startade ett eget företag.

Okej. Bra.

Astrid och Patrick skyddar folks
rykten från opassande saker.

Undrar vad de skulle göra
om nån sa att de mördat sin man.

Jag vet inte varför vi är här igen.

Vi kan ha en kropp
och ett erkännande.

Jag kan acceptera att Megan är
mördaren men vi har inte sanningen.

Sanningen förklarar knappen-

-och tidtagaruret på en timme
och 23 minuter och var pistolen är.

-Tror ni att de vet nåt?
-Ja, det gör jag.

-Vad är planen?
-Jag har ingen.

Mrs Knight. Jag undrar
om ni har tid med några frågor till.

Jag la Megans saker i lådor.

-Så effektivt.
-Jag försöker.

Men effektivitet måste vara
en självklarhet i ert yrke.

-PR, eller hur?
-Inspektören har gjort sin läxa.

Det är en självklarhet för mig.

En kär vän är död och frun erkände.
Det hjälper att vara sysselsatt.

-Givetvis. Men det är fascinerande.
-Vadå?

Om mrs Talbot hade kontaktat er,
hur hade ni hjälpt henne i ert yrke?

Antyder ni att det har hänt?

-Jag är bra på vad jag gör.
-Det tror jag säkert.

Om nån sa att de hade mördat sin
man skulle jag nog inte råda dem-

-att gå till polisen och erkänna.

-Vill ni ha lite te?
-Det vore väldigt trevligt.

Det lät som
om ni anklagade min fru för nåt.

Jaså? Jag är ledsen.
Det var inte min mening.

Vad gör ni?

Ni och den där knappen.

-Uppehåll dem.
-Nej, ni uppehåller dem. Jag kollar.

-Er kollega har varit på toa länge.
-Det är säkert ingen fara.

Teet har en fantastisk färg.

Jag har svårt
för teet på Saint-Marie.

Väldigt svårt.
Jag vet inte vad det är.

Det är nåt med smaken.
Har ni märkt det?

-Vi borde se om hon mår bra.
-Färgen är utmärkt.

Sand, guld. Lite orange. Tillåter ni?

Smaken är förstås avgörande.

Åh, nej. Hemskt. Ursäkta.

Vänta...

-Vad håller ni på med?
-Är inte det här mrs Talbots rum?

Nej, det är det inte. Även om
det var det behöver ni en order.

Ni har rätt. Det gör vi.

Jag vill att ni går.

Om ni hade frågat hade vi säkert
gärna visat er vad som helst.

Får jag fråga vad ni och mr Talbot
grälade om utanför restaurangen?

Han var full.
Jag försökte få honom att gå.

-Genom att slå honom?
-Det spårade ur.

Mr Talbot hade ekonomiska problem.
Kände ni till det?

Ni var hans vänner, men visste inget.

Lucas var stolt. Jag hade hjälpt
honom men han bad inte om hjälp.

-Varför frågorna? Är vi misstänkta?
-Varför tror ni det?

-För att ni är här igen.
-Det är mitt jobb.

Ni tar det på allvar. Skickar den
brittiska polisen de tuffa utomlands?

Var ni en översittare
i Storbritannien?

Jag är ingen översittare.

Lämna oss då ifred
och låt oss sörja vår vän.

Jag skulle inte vilja förarga henne.

Damen protesterar för mycket.

Ring Dwyane. Be honom
och Fidel övervaka huset.

Du ska väl inte äta det där?

Juliette gjorde det åt mig.

Långsamma kolhydrater behövs
vid långa spaningsuppdrag.

Jag borde ha bett henne skicka med
några munkar också.

Det äter man väl på
ett spaningsuppdrag. Munkar?

Jag har bara yoghurt.
Inte riktigt samma sak.

Vi kan åka och köpa munkar,
antar jag.

Jag skojade bara. Glöm munkarna.
Tänk om de rör sig?

Vadå?

Dwayne såg nån parkerad nära
stranden där kroppen skulle vara.

En småskurk, Greg Collins.

Jag ska åka förbi på vägen hem
och se efter.

-Var försiktig.
-Ja.

-God natt, sir.
-God natt, Camille.

-Varför stannade hon där?
-Jag vet inte.

Hon dumpade nåt. Undersök det.

Jag får alltid rota i soporna.
Det är din tur.

Tänk om du hittar en pistol. Då blir
inspektören riktigt imponerad.

Vi har gått igenom det tre gånger.
Inget misstänkt alls.

Hallå. Camille?

-Camille?
-Titta på det här.

-Några småsår. Det var mitt eget fel.
-Såg du vem det var?

Nej, men det var samma bil. Dwayne
är säker på att det var Greg Collins.

-Jag hittade den här.
-Han fiskade. Varför flydde han?

Bubbelplats? Är maskarna
särskilt känsliga här?

Vad är det?

Två spaningar på en kväll.

-Vilken har du, Dwayne?
-Greg.

-Jag tar killen med pengarna.
-Jag tar varorna.

-Vad ska jag göra?
-Förstärkning.

Förstärkning? Bra.

-Du tar Greg. Jag är förstärkning.
-Nej, Greg är din.

Nu.

Inta era positioner.

-Vänta tills han tar pengarna.
-Okej.

Stanna! Polisen!

-Kom igen, Gregory. Ge upp.
-Stick.

Allvarligt.
Det här är ett missförstånd.

Sköldpaddsägg.

Du borde skämmas.

Äventyrande och stöld
av skyddade arter, våld mot polisman.

-En olycka.
-Det är ändå våld.

-Med din historia blir det väl 3 år?
-Vad vill ni?

Stranden där du överföll assistent
Bordey. Nån sköts där i förrgår.

-Verkligen?
-Du var parkerad där.

Ni blandar nog ihop mig
med nån annan.

-Var du inte där?
-Nej.

Bra. Vi ses om tre år.

Okej. Jag tar böter för äggen.
Ni släpper våldsgrejen.

Vad får vi i utbyte?

Jag tror att du var där
och såg en kvinna och en man.

-Såg du nån annan?
-Det var ingen annan där.

-Skriv ner hans redogörelse.
-Jag såg kvinnan i cellen.

Hon sköt killen.

Han skulle dra upp henne
men hon slog honom med en sten.

-Hon tog upp pistolen...
-Och?

Hon sköt ihjäl honom.

-Vad gjorde hon med pistolen?
-Jag vet inte.

Varför anmälde du inte det här?

Det var min pistol. Jag använder den
bara på kaniner, men den var min.

Jag gick tillbaka på morgonen
och letade men det var helt tomt.

Det var då Dwyane flyttade mig.

-Obduktionsrapporten är här.
-Berätta.

Kulan i huvudet var dödlig.
Hög alkoholhalt i blodet.

Den andra skadan var inte båtmotorn,
det var en till kula.

Den studsade mot pannan.

Två skott. Precis som hon sa.

Vi vet varifrån pistolen kom. Vi har
ett vittne. Det råder inga tvivel.

Nej.

-Skål.
-Skål.

-Knappen flöt runt i vattnet.
-Okej.

-Pistolen är nånstans i havet.
-Kanske.

-Tidtagaruret var orelaterat.
-Ja.

-Inget mer mysterium.
-Nej.

-Väntar ni på henne?
-Camille.

Tjugo år är en lång tid.
Ni är en man, ni har vissa behov.

-Det är bara en sak.
-Vadå?

Vem är den bästa prickskytten av er?

Om Greg Collins
redogörelse stämmer-

-var Megan 3,5 meter från
Lucas Talbot när hon sköt honom.

När du är redo. Två skott med mindre
än fem centimeters mellanrum.

-Bra. Blunda nu.
-Varför då?

Megan säger att hon blundade.

Hennes händer skakade,
men vi ignorerar det.

När du är redo.

Konstigt.

Megan Talbot hade aldrig avlossat
nåt skott, blundade och skakade-

-men sköt två skott som båda träffade
från samma avstånd.

Har vi missat nåt? Tillhörde
mrs Talbot "Navy Seals" eller MI5?

Det trodde jag inte heller.

-Vet nån vart den här leder?
-En stig i skogen. Säkert ingenstans.

Följ den en bit. Se vad ni hittar.

Om folk bara visste.

Vad har hänt?

Okej.

-Vadå?
-Varför är det mest uppenbara...

...alltid det svåraste att upptäcka?

-Kom in, Dwyane.
-Jag är här.

-Jag har hittat vart stigen leder.
-Paret Knights hus.

Hur gjorde han det?

Då vet han nog att de ska åka.

-Släpp mrs Talbot.
-Varför?

Sätt henne i bilen.

Be Fidel att träffa oss i huset.
Du måste åka och hämta nåt.

-Ni har det.
-Inte exakt.

-Men ni vet varför?
-Inte helt.

-Men vi vet hur.
-Ja, jag vet hur.

Delvis.

Kom igen. Vad la du i de här?

Sluta gnälla och lägg dem i bilen.

Ursäkta? Kan jag hjälpa er?

-Vad gör ni?
-Jag börjar med hörnen.

Richard? Richard? Richard?

-Givetvis. Givetvis. Givetvis.
-Givetvis, vadå?

Enligt våra advokater
ska vi be er ge er iväg.

Det här går fort.
Jag behöver bara några minuter.

-Varför är hon här?
-Utmärkt fråga.

Mr Knight,
ger ni telefonen till mrs Talbot?

Den är min. Jag tappade den
för några dagar den.

-Samma dag som ni sköt er man?
-Ja.

Vi hittade den på offrets kropp
och antog att det var hans.

Vi startade den. Skärmsläckaren
var en bild på mr Talbot.

Om han inte var extremt egenkär var
det troligare att den var hans frus.

Varför hade han sin frus telefon?

Jag brukar tycka om det här,
men nu känner jag mig lite obekväm.

Vänskap betyder mycket.
Äktenskap också. Jag vill inte...

...förstöra dem utan goda skäl.

Det vore bra om ni erkände mordet
på mr Talbot, mr Knight.

Och ni kan erkänna att ni hjälpte
honom att dölja det, mrs Knight.

-Fortsätt.
-Det vore enklare.

Jag föreslår att ni ger er iväg.
Vi kommer att anmäla er.

Ni vet att Megan erkände
att hon mördare Lucas.

Men Lucas var inte död på stranden.
Inte död.

Skadan i huvudet som vi trodde kom
från båten var ett av Megans skott.

-Pistolen är inte...
-Kulan nuddade huvudet.

Han föll till marken, blödde
och förlorade medvetandet.

Det dödade honom inte.
Det andra skottet missade.

Ni sköt er man, mrs Talbot.
Det är obestridligt.

-Men ni dödade honom inte.
-Vadå?

Vi frågar oss, vad skulle en sån här
man göra i en sån situation.

Han vaknar med huvudvärk. Går
han till polisen för att få rättvisa?

Eller vill han hämnas?

Det var långt för en skadad man.

Det tog honom säkert flera timmar,
men till slut kom han hem till er.

-Glömmer ni inte nåt?
-Gör jag?

Ni anklagar mig för att ha mördat
Lucas, men jag var i en poliscell.

Möjligheterna kan vara stora
eller små. Era var minimala.

Era kom när ni kom hem
och såg Lucas Talbot.

Av olika orsaker blev ni livrädd.

Megan lämnade mig att dö.

-Hjälp mig, Patrick.
-Är det du, Patrick?

Patrick? Patrick?

Det var den dödande skadan
på kroppen.

Från samma pistol men avlossad
av mr Knight, inte mrs Talbot.

Mr Knight kokade säkert ihop nåt
om varför Lucas angrep honom.

Vad var det? Han ville ha pengar,
ni vägrade och han hotade er?

Nästa problem när ni hade dödat
Lucas var poliserna som kommit.

-In med honom i förrådet.
-Mrs Knights instinkt fick fart.

Drottningen av mörkläggningar
jobbade när Patrick gömde kroppen.

Var har du varit, Megan?
Var är Lucas?

Mrs Knight. Inspektör Richard Poole
och assistent Camille Bordey.

-Får vi komma in?
-Givetvis.

Patrick, älskling. Det är polisen.

-Ni har en livlig fantasi.
-Det är den enda förklaringen.

-Lycka till med att övertyga juryn.
-Jag har givetvis bevis.

Det var det första
du tog ur soptunnan, Fidel.

Den kommer inte från kläder.
Det är ett stift.

Det slets av solstolen när mr Knight
släpade iväg kroppen.

När jag identifierat knappen visste
jag att han inte dog på stranden.

När knappen slets bort
startade den tidtagaruret.

Vi kom hit 9.30
och jag stoppade klockan 10.53.

En timme och 23 minuter.

Det var tiden det tog er att köra
kroppen och dumpa den i havet.

-Pistolen slängdes säkert också i.
-Vilket skämt.

Tyvärr inte.
Jag har medel och möjlighet.

Det för mig tillbaka till motivet.

Rapporter om
att mr Talbot drack på kvällen-

-och att han skrev sms på sin mobil
stämmer inte i två hänseenden.

Han läste sms
och det var inte hans telefon.

De var hans frus.

Det var sms mellan mrs Talbot
och hennes älskare.

Det finns inget namn.
Bara ett nummer.

Därför ville jag ha mrs Talbot här.
Vi ville se henne och mr Knight ihop-

-för visst var det era sms,
mr Knight?

Ni hade en affär med mrs Talbot.

Telefonen är död. Den låg i havet.

Det är en bluff. Ni försöker hävda er
mot en starkare man.

Ni skulle kunna skrämma mig
i en bar, men inte här.

Din dumma idiot.

Mr Talbot upptäckte affären
i sin frus telefon.

Han drack den kvällen
och vågade konfrontera er.

Han hotade med
att berätta för er fru.

Det var därför ni slog honom
och därför ni bråkade på stranden.

Lilla, fega Megan.
Om folk bara visste...

Ni kunde inte låta affären komma ut.
Inte än.

Inte när er fru finansierar
ert nya företag.

Kvinnan som alltid är informerad
och har kontroll-

-och styr allt var den enda här
som inte kände till sanningen.

Du dödade min bästa vän för
att stjäla hans fru och mina pengar.

Håll tyst. De kan inte bevisa nåt.
Våra advokater sliter dem i bitar.

-Mina advokater. Det gör inget sånt.
-Du hjälpte mig.

En lojal fru som skyddade sin
otrogna make. Det kan jag jobba på.

Du dödade inte din man, Megan.

Men du var långt ifrån oskyldig.

Meddelandena går inte att läsa.
Ni lurade honom.

Översittare faller alltid när man
står på sig. Det har jag lärt mig.

-Är det över nu?
-Absolut.

-Var ni förtjust?
-Hon är inte min typ.

Vad är er typ?

Jag vet faktiskt inte, men de som
skjuter folk i huvudet funkar inte.

Åh, ja, ja, ja.

Sir. Sir?

En knackning räcker, tack.

-Vad tror ni?
-Jag gillar att den är enfärgad.

-Provar ni den?
-Där ute? På havet?

Nej, nej, nej, på vägen.

Kom igen.

-Vad tycker ni om namnet?
-Perfekt.

-Voilà.
-Ska det inte vara champagne?

-Med min lön?
-Nåja, jag döper båten...

Det är dumt
att krossa glas på stranden.

-Fidel?
-Ja.

Jag döper båten till "Roast Beef".
Må Gud skydda henne.

Det går bra. Slappna av nu.

-Knuffa mig inte.
-Jag försöker ge dig en öl.

Ursäkta. Det hände alltid i skolan.

Ni är inte i skolan längre.
Ni är på Saint-Marie med vänner.

Främst kollegor, men jag förstår.

-Skål.
-Skål.

Text: Susanne Hellström
www.sdimedia.com