All language subtitles for The Book Of Queer s01e05_Swedish

Programmet innehåller
rasistiska termer-

-som används i historisk kontext
och kan orsaka obehag hos tittaren.

Berättelserna ni ska få se
har grävts fram ur historien-

-och kan överraska.

Vi må ha tagit oss komiska friheter-

-men berättaren och experterna
berättar sanningen.

I kommande kapitel
av "The Book of Queer"-

-svär vi trohet
till Pride or Die-revolutionärerna.

En garde!

Vi börjar med den könsöverskridande
hjältinnan Jeanne d'Arc.

Det var ett klokt val.

Hon trotsade kyrkan
och räddade Frankrike genom...

Byxbärande.

Visste du att andra världskrigets
hetaste hjälte...

Var är era dokument?

...var en svart, bisexuell diva
som blev spion?

Gör dig redo
att möta tre bitska krigare-

-som kämpade i den viktigaste
protesten i vår historia.

Skulle inte göra en fluga förnär,
men däremot en homofob.

Lägg en tegelsten i väskan
och anslut dig.

Vi skriver om historien i följande
kapitel av "The Book of Queer".

Läs vår bok och tänk om,
i queerhistorien vi tar en svängom!

Om du tror att du vet exakt hur det
var, är det dags att tänka om

Äntligen belyser vi queera liv,
all dramatik ska vi tala om

Sidorna fulla av det mest fabulösa,
människor som kallats för skandalösa

Vännen, vi har alltid funnits

Välkommen till "The Book of Queer"

Den legendariska Jeanne d'Arc.
Hon levde och dog för 600 år sen.

Men Jeanne hyllas fortfarande
som hjältinna-

-ett katolskt helgon
och en feministisk ikon.

Och hon var även nåt annat.

Inte bara Hilary Clinton
ändrade historien-

-iklädd herrkostym.

En krigare i manskläder
som trotsade flera könsnormer.

Just det, Jeanne var jäkligt queer.

Det byxbärande helgonets berättelse
börjar i Domrémy i Frankrike-

-i början av 1400-talet.

Europa kämpade fortfarande
mot böldpesten.

Frankrike var mitt
i hundraårskriget mot England.

Längre än kriget
mellan T. Swift och Kanye-

-och det höll på i evigheter.

När Jeanne kom in i bilden-

-hade engelsmännen kickat
prins Karl från tronen.

Det såg inte bra ut för fransmännen.

De var oroliga att de snart skulle
tvingas byta baguetter-

-mot fish and chips.
-Hejsan, hejsan.

Som tur var skulle en osannolik
hjältinna snart dyka upp.

Jeanne föddes 1412.

Hon levde
ett ganska vanligt bondliv.

Jag heter dr Christine Axen.

Jag är medeltidshistoriker.

Mina pronomen är hon och henne.

Hon hjälpte till hemma
och utförde hushållssysslor.

Det var ett ganska händelselöst liv,
jämfört med det som hände senare.

Det gick vilt till en sommar
när Jeanne var tretton.

Ute i faderns trädgård hörde
hon en röst från ovan.

-Hej, Jeanne.
-Herregud!

Nej, det är inte Gud. Det är Trevor,
Guds personliga assistent.

Vårt team vill bara berätta-

-att vi kommer att kontakta dig
slumpmässigt de kommande åren.

-Okej.
-Bra, vi hörs snart. Hej då.

Det var enormt! Jeanne hade fått
ett DM från himlen.

Och det fortsatte hända.
Hon hade Gud på snabbuppringning.

År 1428,
med engelsmännen på stadens tröskel-

-uppmanade Gud henne att hjälpa
prins Karl att återta kronan.

Välkomna till Himlens portar.
Slå dig ner. Tack.

-Bonjour!
-Hej, bitch.

Engelsmännen ger mig inte utrymme.

Jag bara: "Ni kväver mig."
Vad ska jag göra?

Jag såg nåt om det.

Det står: "Träffa prinsen,
döda engelsmännen och bär byxor."

Okej. Hej då.

Det står nåt mer om att du bränns
på bål eller nåt, men...

Hallå? Hallå?

Jeanne tog Guds råd bokstavligt.

Hon satte på sig ett par byxor och
gav sig av för att träffa prinsen.

Jag kan inte läsa, men kör på.

Jag kommer med nyheter från Gud.

Herren återbördar ditt rike.
Du ska krönas i Reims-

-och driva ut fienden.

Jag är Guds budbärare.

Sätt mig i arbete
så häver jag belägringen av Orléans.

Skicka ut en kvinna med armé?

Men Karl var inte övertygad, så
Jeanne måste visa vad hon gick för.

Han skickade Jeanne
till staden Poitiers för korsförhör-

-hos en grupp religiösa typer
och läkare-

-som skulle kontrollera
att hon inte var helt galen.

Det är Gud.

Gud som ser grym ut.

Det är jag som mördar engelsmännen.
Häftigt. Jag älskar den.

Det måste ha varit övertygande,
för hon klarade testet.

Men med Orléans belägrat-

-var Frankrike nära att erövras.
Karl hade inte mycket att förlora.

Så han chansade...

Jag ger dig 10 000 män.

...och gick med på det.

Ja! Du och jag, älskling.
Nu kör vi, Gud!

Och så kunde Jeanne gå med i armén.
I byxor.

Vad kan jag säga?
Jag är arbetarklassfeminist.

När hon tar på sig manskläder,
oavsett om det är av praktiska skäl-

-det är lättare att rida,
hon mindre utsatt för övergrepp-

-så väljer hon icke desto mindre
att ta på sig manskläder-

-och väljer crossdressing.

Hon blev genast en militär ikon-

-och gick emot flera könsnormer.

-Vad har hänt med hennes hår?
-Det som skrämmer mig är byxorna.

Jeanne gav sig inte själv ut
i närstrid.

Hon hjälpte till att leda trupperna,
och var en riktigt ledarbitch.

Bonjour, mon Dieu.
Det är Gud. Eller ja, Trevor.

-Pratar hon med en sko?
-Tyst. Vi är desperata.

Innan hon kom till Orléans dikterade
Jeanne ett brev till engelsmännen.

"Kära, fula, illaluktande
morsgrisar till engelsmän."

Hon krävde att armén skulle
lämna Frankrike omedelbart.

"Res hem, annars dödar jag er."

Det var inget hot,
det var ett löfte.

-Varför tar det sån tid?
-Hur stavar du det?

Engelsmännen testade löftet-

-genom att stanna kvar
i Orléans och beväpna sig.

Ni trodde att jag skojade.

De stackars brittiska träskallarna
hade inte en chans.

En garde!

Detta utgjorde en vändpunkt
i hundraårskriget.

På sitt första uppdrag skulle Jeanne
häva belägringen av Orléans.

Belägringen hade pågått
i sju månader.

Hon hävde den på sju dagar.

Det var inte hennes
enda stora framgång.

Lilltjejen utkämpade tretton strider
och vann nio gånger.

Hon vann och utförde mirakel.

Enligt vittnesmål bad hon
om att vinden skulle vända-

-så att de kunde närma sig staden.
Och det gjorde den.

Vid blotta åsynen av Jeanne
och hennes armé-

-gav minst 30 städer efter
utan motstånd.

Jeanne byggde upp ett grymt rykte.

Ni tycker kanske att det här påminner
om en annan historia om en krigare-

-som bröt mot könsnormerna
för att tjäna sitt land.

Välkommen till fotnoterna.

Balladen om Mulan är 1 500 år gammal.

Den är en av oräkneliga historier
om könsöverskridande i världen.

En annan favorit är det 2 000 år
gamla indiska eposet "Mahabharata".

Där finns historien om Shikhandi.

Han föddes som flicka-

-men växte upp
och accepterades som man.

Under det stora kriget
red Shikhandi ut på slagfältet.

Motståndararmén vägrade att slåss
då de felkönade honom som kvinna.

Han började skjuta, träffade dem
med pilar och vände krigslyckan.

Ännu ett bevis på att transfobi
och kvinnohat inte bara skadar andra-

-utan även oss själva.

Vår könsöverskridande hjälte var ute
på ett uppdrag från himlen!

Och hon gjorde det.

Britterna kallade henne fnask
och försökte underminera soldaterna-

-genom att säga:
"Ni kastrerar er själva"-

-"genom att låta en kvinna
leda armén."

Men jag tror att Jeanne
inspirerade sina anhängare.

De dog för henne.
De följde henne i varje strid.

År 1429 ledde hon in armén i Reims.

Staden kapitulerade genast,
precis som hon hade lovat.

Jag har nyheter från Gud.
Herren återbördar ditt rike.

Jeanne hade räddat Frankrike
och gjort Karl till kung.

Tjejen höll sitt ord.

Men alla höll inte på Jeanne.

Engelsmännens allierade,
burgunderna, blev särskilt kränkta.

Hur vågade den kortklippta
bondjäntan förstöra deras planer?

I maj 1430 tillfångatog
basic bitch-burgunderna Jeanne-

-och överlämnade henne
till engelsmännen.

I vanliga fall
när en riddare tillfångatogs-

-erbjöd kungen en lösensumma
för att de skulle återlämnas.

Men kung Karl erbjöd inte ett skit
och lät Jeanne lida i fängelset.

Som tack för att hon räddade honom.

Dagen efter hennes tillfångatagande-

-begärde några korkade teologer att
Jeanne skulle åtalas för kätteri.

Bland åtalspunkterna fanns,
ni gissade rätt-

-att hon hade byxor på sig.

2
00:11:11.320 -- 00:11:14.520 align:start line:90% position:30%
Länge ansågs könsöverskridande-

-vara ett brott mot naturlagarna,
men det handlade även om klass.

Jeanne fick problem för att hon
klädde sig över sitt stånd.

Det var stötande för adeln
att en fattig jungfru klädde sig så.

Milda makter!
Dyrbara kläder och guldinlägg.

Fängelse! Du, fängelse!

Männen ger sig alltid på oss
för att vi är snygga.

Fängelse! Fängelse!

Hon hade ett pris på sitt huvud.

En varning räckte inte.
De ville statuera ett exempel.

1431 ställdes Jeanne inför rätta
av inkvisitionen i Rouan.

Hon hölls fången i ett tornfängelse,
fastkedjad i en bit trä.

Jag blir gärna bunden,
men det där är för mycket.

Inkvisitorn antydde
att Jeanne utövade häxkonst-

-och anklagade henne för klädseln.
De grep efter halmstrån.

-Varför har du byxor på dig, tjejen?
-Herren har sagt åt mig att ha det.

Jag gillar inte att du ljuger.
Du blir kvar här ett tag.

Jeanne åtalades för 70 brott,
varav fjorton gällde könsbrotten.

Artikel ett: Den anklagade
påstår sig vara magiker.

Artikel 28: Klär sig i sådant
som bara bärs av utsvävande män.

Listan var längre än
ett apotekskvitto. Inga namn nämnda.

Byxbärande och demoniska fasoner.
Men framför allt byxorna!

Till slut gick domarna med på
att hon hade hört röster.

Men frågan var om rösterna kom
från Gud-

-eller från demoner
som spred hädelser.

Hur ska Jeanne arkiveras?

Å ena sidan kan jag se henne
i himlen på ett moln-

-bredvid Jesus och Moder Maria.

Men å andra sidan
har hon byxor på sig där uppe!

Det fanns ingen gråzon för dem.

Det var antingen Gud
eller demonerna.

Inkvisitorerna hänvisade till
ett stycke i Femte Mosebok-

-och Gamla testamentet.
Det var en styggelse för Gud-

-att en kvinna klädde sig som en man.

Hon anklagades för att manskläderna
var en styggelse för Gud-

-och dömdes till döden.

Ursäkta, varför skulle Gud inte vilja
låta tjejer ha byxfickor. Hallå?

Var skulle de annars ha sin bibel?

Visste ni förresten
att Frankrike hade en lag-

-som förbjöd kvinnor
att ha byxor på sig fram till 2013?

Vad progressivt, era ---.

Under ett förhör sa Jeanne:

Inget kan få mig att lova att inte
beväpna mig och bära manskläder.

Och det menade hon verkligen.

Om det var fel att ha byxor
ville hon inte göra rätt.

Även i slutet av sitt liv,
precis innan hon blev avrättad-

-ska hon ha tagit av sig
kvinnokläderna-

-hon fått av fångvaktarna-

-och tog på sig det som verkade vara
mest autentiskt för henne.

För henne var manskläderna knutna
till hennes identitet.

Den 30 maj 1431-

-brändes Jeanne på bål för kätteri
och för att ha burit manskläder.

Hennes nakna kropp släpades
ut ur elden-

-så att åskådarna kunde se
att hon faktiskt var kvinna.

Jeannes berömmelse växte och hon
blev legendarisk bland fransmännen.

Men det tog nästan 500 år
innan Jeanne helgonförklarades.

Kyrkan ska nu lyssna på argumenten
för att Jeanne d'Arc ska bli helgon.

Jeanne d'Arc borde inte bli helgon.
Hon bar byxor!

Ja, eftersom hon ville förbli oskuld.

De sa: "Hon var tvungen.
Hon skyddade sig själv."

Kyrkan använde samma textuella bevis-

-som inkvisitorerna använde
mot henne-

-angående manskläderna
för att rentvå henne.

Hon måste ses som ett helgon,
ers helighet.

Tystnad! Kyrkan har beslutat
att byxor ska...

...godkännas.

Jag behåller minsann byxorna på
i natt i din sängkammare.

Det tvivlar jag på.

1920 helgonförklarade
katolska kyrkan Jeanne.

Hon betalade ett högt pris
för att vara "annorlunda".

Men efter döden blev hon en hjälte.
Inte bara för katolska kyrkan-

-utan för många grupper
som har gjort anspråk på henne.

Bland annat feminister, lesbiska
och transpersoner.

Vi får nog aldrig veta hur Jeanne
skulle identifiera sig.

Men eftersom hon var sann
mot sig själv-

-förtjänar hon en plats
i "The Book of Queer".

Hon hälsar: "Varsågoda."

Herregud, Jeanne.

Frankrike hade tur
som hade Jeanne på sin sida.

Hon är inte den enda
queerhjältinnan som har räddat dem.

Flera århundraden senare-

-befriade en bisexuell superstjärna
dem från förtryck än en gång.

2
00:17:04.720 -- 00:17:08.480 align:middle line:90% position:50%
KAPITEL 1945
JOSEPHINE BAKER

1939 invaderade Tyskland Polen.

Det inledde historiens blodigaste
krig, andra världskriget.

Dussintals länder drogs in
och det pågick i sex långa år-

-innan de allierade slutligen vann.

Inte de allierade.

Under många år verkade det
som om skurkarna kunde vinna.

Det hade varit slutet på världen
så som vi kände den.

Vi reser tillbaka till 1940.

Frankrike, croissanternas land,
har fallit i nazisternas händer.

Det är en skrämmande tid.

Perfekta tillfället för en bisexuell
spiondiva att rädda situationen-

-samtidigt som hon
såg fantastisk ut.

Josephine Baker föddes i USA, men
vid tiden för andra världskriget-

-hade hon bott i Frankrike i åratal
och var redan en superstjärna.

Vi snackar Beyoncé-nivå.

Jag gick före
så att Beyoncé kan svassa.

Världen över ansågs Josephine
vara en av de mest förföriska-

-och framgångsrika underhållarna
under 1930-talet.

Hon var skådespelerska, sångerska,
dansare, komiker med mera.

Hennes burleskframträdanden
var ikoniska.

Såväl fiender som allierade
ville festa med Josephine.

Hon var en sexikon under en tid-

-då folk tyckte att det var
skandalöst att visa vristerna.

Jag heter Blair Imani.
Mitt pronomen är hon.

Jag är bisexuell och muslim.

Jag är författare,
historiker och influencer.

Hon var den hon var.

Hon förvägrade inte sig själv-

-fullständig mänsklig njutning,
spänning och upplevelse.

Hon var en sexsymbol
och förtjänade den titeln.

Baker kom aldrig ut offentligt-

-men man vet mycket
om hennes samkönade förhållanden.

Hennes kärleksliv var legendariskt.

Medan hon turnerade i USA-

-ska hon ha legat
med sex kvinnliga artister.

Enligt hennes levnadstecknare-

-var Josephine och hennes sista man
väldigt öppna mot varandra-

-om sina samkönade förhållanden.
Progressivt.

Hon ryktades också ha haft affärer
med flera kända kvinnor.

Bland annat den franska författaren
och skådespelerskan Collette-

-och den mexikanska målaren
Frida Kahlo.

Det är som om Cardi B var ihop
med både Adele och Annie Leibovitz.

Snacka om variation.

Baker växte upp i St. Louis.
Hon utsattes för barnäktenskap.

Hon gifte sig när hon var tretton
och upplevde också mycket våld.

Hon lärde sig uppträda
för att överleva.

Vid femton års ålder blev hon
dansare och artist på heltid.

Hon började uppträda
i varietéföreställningar.

Många tyckte inte
att hon var värd nåt.

Hon motbevisade dem gång på gång.

Josephine blev kär i showbusiness-

-och lämnade St. Louis
för att åka på turné.

Hon hamnade i New York
under Harlemrenässansen-

-och uppträdde på kända platser
och i framgångsrika Broadwayrevyer.

Vid nitton års ålder hade Baker
tröttnat på rasismen i USA.

Jag håller med, tjejen.

Vid avfärden till Europa
kom en grupp gamla älskare-

-både män och kvinnor,
och vinkade av henne.

Kan nån svart, bisexuell
Nicholas Sparks skriva om detta?

Hon åkte till Frankrike,
precis som många andra svarta.

Fri från rasismen i USA-

-kunde hon röra sig fritt och slapp
uppträda inför segregerad publik.

Hon uttryckte det själv så här:

I Amerika fick de svarta höra
att restaurangvagnen var full-

-om vita passagerare satt och åt.

Här blev vi glatt välkomnade.

DOKTOR CERVINIS GAYKVARTER

På 1920-talet var Paris en
sexuellt progressiv stad.

Hem till en levande queervärld.
Särskilt för homosexuella kvinnor.

FOTNOTERNA

Men Paris var inte Europas
queeraste stad på 1920-talet.

Det var snarare Berlin som var det.

Det var ett queer-Mecka bara några år
innan det blev Hitlers huvudstad.

Queer-Berlins intellektuella centrum
var Institutet för sexualvetenskap.

Det grundades 1919 av
Magnus Hirschfeld, en judisk läkare.

Man kämpade för trans-
och queerpersoner rättigheter-

-och sammanställde
ett bibliotek med 20 000 böcker.

Man ville skildra de oändligt många
queerberättelserna och identiteterna.

Men 1933 brände nazisterna ner
institutet-

-tillsammans med queerarkivet.

Men institutets gäster,
bland dem Christopher Isherwood-

-skrev om institutet.

Vissa av berättelserna inspirerade
till den älskade musikalen "Cabaret".

Och i dag är Hirschfelds
förstörda queer-bibliotek-

-inspirationen till vår bok,
"The Book of Queer".

Tillbaka till spionhjälten.

Baker blev berömd när hon uppträdde
på Théâtre des Champs-Élysées-

-i "La Revue Negre",
alltså "Negerrevyn".

Om du tycker
att det är problematiskt...

...har du inte fel.

Det var det. Men precis som Queen B
gjorde Baker lemonad av citronerna.

Med dagens sociala medvetenhet-

-ser man nån som porträtterar
svarta stereotyper.

Primitivism. Nån som satt hukad
med en trumma.

Hon uppträdde lättklädd i banankjol.

Men hon fick dem
att skratta åt sig själva-

-på samma sätt som de såg svarta.

Genom sina överdrivna framträdanden-

-kunde hon belysa
rasistiska stereotyper-

-och få folk att se dem
för vad de verkligen var.

Hon bad inte om ursäkt
för vem hon var.

Det var jag, det.
Den tjejen. Den bitchen.

Medan Baker erövrade scenen-

-tänkte nazisterna erövra Europa.
1940 invaderade Tyskland Frankrike.

Den ökade antisemitismen-

-har kopplingar till den rasism
mot svarta som skedde samtidigt.

Hon öppnade sitt hem
för motståndskämpar och tänkte:

"Jag reser redan runt.
Jag är kändis."

"Jag kan resa jorden runt."

"Jag kan väl utnyttja det
för att bekämpa rasism mot svarta"-

-"och bekämpa nazistregimen."

Så, i brist på ett bättre ord,
blev hon spion.

Josephines framträdanden var en
perfekt täckmantel för hennes resor.

Som stor stjärna bjöds hon in
till ambassadfester överallt.

Baker smög iväg till toaletten-

-och skrev ner allt hon hört
om fienden på papperslappar-

-som hon nålade fast
i underkläderna.

Hon hade all information där inne!

Hon bar på riktiga hemligheter.

Hon spelade dum och pratade med folk-

-och gömde det i underkläderna
och bland noterna.

De pratade om alla sina hemligheter-

-och hon bara: "Oj, hur var det?
Var är trupperna?"

Med en turné i Sydamerika
som täckmantel-

-gömde Josephine
foton under klänningen-

-och bar med sig noter-

-med information om tyska trupper
i osynligt bläck.

Hon var ingen Bondbrud,
hon var Bond.

-Vart tog den vägen?
-Noll noll Josephine.

Guten Tag, Fräulein!
Var är era dokument?

Ja, just det.

Anteckningarna hade gått förlorade
om de hade upptäckts.

Men vem skulle våga
muddra Josephine Baker?

När de bad om mina dokument
menade de oftast en autograf.

-Varsågod, sötnos.
-Herregud!

Hör ni!

Hon spionerade inte bara.
I Nordafrika-

-utnyttjade Josephine sina kontakter
för att ordna pass-

-åt judar som flydde
från Östeuropa.

De allierade befriade Paris
i augusti 1944

Två månader senare återvände Baker
till sin älskade stad.

Hon fick två av Frankrikes
högsta militära utmärkelser-

-Krigskorset och Hederslegionen,
för sitt mod.

Fransmännen rullar inte ut
röda mattan för vem som helst.

Hon måste ha gjort intryck,
inte bara symboliskt.

Hon riskerade livet
trots att hon inte behövde.

Josephine fortsatte som artist
och aktivist fram till sin död 1975.

#Josephineoriginal. Älskar er!

Josephine riskerade livet för
att rädda oss från ondskans krafter.

Bara några årtionden senare-

-riskerade hundratals hjältar livet
i kampen mot en annan typ av ondska.

Den ondska som skulle hindra oss
från att dansa på fredagar.

Jag snackar om poliserna som hade
mage att invadera Stonewall Inn.

2
00:27:10.560 -- 00:27:16.760 align:start line:90% position:30%
Jeanne och Josephine har lärt oss
att det är jobbigt att kriga.

Det krävs mod, styrka i antal och
att man står upp mot könsnormerna.

KAPITEL 28

I århundraden hade queer-
och transpersoner blivit utfrysta-

-gjorts till syndabockar,
utnyttjats och trakasserats.

Men 1969, i en nedgången bar
på Christopher Street-

-kokade vår uppdämda ilska över.

Vi samlades i ett spontant uppror
för att säga nej till skitsnacket.

Den här gången var det annorlunda.

Jag pratar om Stonewallupproret.
Har du hört talas om det?

Det var en episk sammandrabbning
med hundratals deltagare.

Vi ska träffa tre av ikonerna
som befann sig i stormens öga.

Men hur kunde
ett skumt litet gömställe-

-bli synonymt med
den queera frihetsrörelsen?

Vad ledde fram
till en sådan explosiv vändpunkt?

Och vad fan var Stonewall Inn?

Fredagen den 27 juni 1969.

-Om vi ändå kunde gifta oss.
-Det kommer aldrig att hända.

-Herregud. Richard kom precis.
-Han har gift sig med en kvinna.

-Du är min typ.
-Jaså?

-Ska vi flytta ihop?
-En drink till. Skål.

-Den första var äcklig.
-Den var hemsk.

Vi satt och avnjöt våra vanliga dyra
och utspädda drinkar.

Jag måste tyvärr meddela
att Stonewall Inn var vidrigt.

Men vad hade vi för val?

Låt mig förklara.
Välkommen till fotnoterna.

FOTNOTERNA

När förbudstiden tog slut 1933-

-var det olagligt i New York-

-för krogar att anställa
och servera queerpersoner.

Just det, ingen vodka soda.

Vi fick ta det bästa vi kunde få.

På 60-talet var det bästa vi kunde få
barer som drevs av maffian.

De höjde priserna-

-eftersom de visste att queerkunderna
inte hade många alternativ.

De var ohygieniska
och drinkarna var utspädda.

Ibland utpressade de folk
som kom dit.

De kom undan med det
genom att muta polisen.

1969 var aktivister trötta
på barer som Stonewall.

De var trötta på korrupta poliser
som lät maffian utpressa dem.

Och de var trötta på att politikerna
tillät det.

De var redo att slå tillbaka.

Jag bad om en dirty martini, inte en
smutsig martini! Men jag dricker den.

Vår första hjälte
besökte baren den kvällen.

Den legendariska Stormé DeLarverie.
Vilket namn, va?

Jag tjänstgjorde innan dess.

Stormé var en kostymklädd,
godhjärtad lesbisk person-

-som var van vid att leva
i samhällets utkant.

Stormé föddes 1920 i New Orleans och
hade en svart mor och en vit far.

Barndomen var tuff.

Blandäktenskap var olagligt.

De trakasserades ofta för att de,
som de uttryckte det,

-var svarta med vita ansikten.

Jag skulle inte göra en fluga förnär,
men däremot en homofob.

Stormé hade en maskulin persona,
men uppfostrades som flicka.

Susan Stryker. Mina pronomen är
hon, henne och hen.

Jag är historiker, filmskapare
och professor i genusvetenskap.

Jag skulle beskriva Stormé som butch.

Hen förnekade inte att hen
uppfostrats som flicka.

Hen försökte inte framstå som man.

Men hen var öppen
med sina maskulina attribut.

Jag rör mig inte annorlunda nu-

-mot när jag bar kvinnokläder.

De såg bara det de ville se.
De tror det de vill tro.

Kan jag få nåt att dricka?

Hen försörjde sig på det.
Hen var underhållare.

Det fanns en berömd dragshowrevy
som hette "Jewel Box Revue".

Alla som var med var födda som män
och hade kvinnokläder på scen.

Stormé, som var den enda "kvinnan",
var konferencier och bar smoking.

Många av Stormés kollegor klädde sig
bara i drag på scenen-

-men Stormé var butch även
ute på gatan.

Hen gick runt i kostym
och skapade en trend.

Jag gjorde det, och sen började
alla lesbiska göra det.

Jag är influencer, bitch!

Stormé var där den kvällen och
drog runt och skötte sitt.

-Jag älskar vagina.
-Samma här.

Jag undrade just när vi ska
gå och ha tjejsex.

Det är nåt som inte stämmer.

Strax intill stod två
obestämbara, lesbiska kvinnor.

-Titta inte på min kvinna!
-Det här är min mansdam.

Plötsligt tystnade musiken.
Ett starkt ljus fyllde baren.

Ett tecken på att en polisräd
var nära förestående.

De två kvinnorna i baren
var civilpoliser.

De började gripa trans-
och könsöverskridande gäster.

Kl. 01.15. lördagen den 28 juni.

Det var varje polis dröm. Som gratis
munkar och att slippa kroppskamera.

Polisen riktade in sig på en butch
som enligt många historiker-

-var Stormé DeLarverie.

Hen gjorde motstånd.

Ett vittne skrev:

En flata blev galen i West Village.

Hon sparkade, svor, skrek och slogs.

Hen var redo att sätta p för skiten.
Plötsligt slog polisen till Stormé.

De gav sig på fel person.

Han slog mig, så jag slog tillbaka.

FAKTISKT CITAT

Slaget som ekade över hela världen,
eller åtminstone i resten av baren.

Stormé skrek:

Varför gör ni inget?

Det var ett stridsrop
och vi mobiliserade oss.

Revolutionen hade inletts.

"Village Voice" skrev:

Skådeplatsen blev explosiv.

Ölburkar och flaskor
kastades mot fönstren.

ENDA KÄNDA FOTOT
FRÅN DEN NATTEN

Stonewall var ett uppror.
Man rebellerade.

Jag heter David Green. Mina pronomen
är han, honom och hans.

Jag är historiker
i svart queerhistoria.

Nej, snälla! Jag är områdets röst.

Det var ett kollektivt motstånd.

Folk var trötta
på att bli trakasserade av polisen-

-för att de var gay, queer, trans,
drag eller bröt mot könsnormerna.

Jag är skadad!

Förändring låg i luften. Ett regn
av mynt föll över poliserna.

Behåll växeln, bitch!

Vem fick det att regna?
Det var Sylvia Rivera.

Nu är det revolution.
Håll mina örhängen.

Sylvia föddes 1951 och växte upp
i New Jersey med sin mormor.

Hon plågades för att hon hade smink
och flickkläder som barn.

Vid elva års ålder flyttade hon
till 42nd Street i New York-

-gatusvindlarnas del av stan.

Här hittade Sylvia
sin efterlängtade familj.

Det var helgen
före Sylvias 18-årsdag.

Hon visste hur man gjorde entré.

De hånar och kastar mynt
på poliserna.

Några klämmer dem på rumpan-

-för att göra dem obekväma.

Jag heter Jenn Jackson och forskar om
statsvetenskap. Mitt pronomen är hen.

Polisen var i underläge.
De hade inte tillräckligt med folk.

Alla kämpade emot,
och polisen måste söka skydd i baren.

De gömde sig från folkmassan
som växte utanför.

Rollerna var ombytta och
upploppet accelererade.

2
00:36:48.120 -- 00:36:52.600 align:start line:90% position:30%
Polisen barrikaderade sig inne
i baren och riktade sina vapen utåt.

En sa: "Vi skjuter den första jäveln
som kommer in genom dörren."

Kom igen.

Den rasande mobben slet upp
en parkeringsautomat.

-Taxametern tickar iväg.
-Bäst att du fångar den.

De använde den som murbräcka.

Folkmassan krossade fönstret,
hällde in tändvätska och tände på.

Baren slukades av lågor.

Men poliserna lyckades fly
och började attackera folkmassan.

Frihet, frihet!

Hundratals mässade "gay power"
och "vi vill ha frihet".

De skapade ett helvete.

De reste sig och kämpade
emot homofobin och transfobin.

Poliserna fick rejält med stryk.

Sylvia kunde inte övertygas om-

-att gå hem och byta sin nedblodade
blus. Hon sa:

Är du galen? Jag tänker inte missa
en minut. Det är revolution!

Det var det.
Aldrig hade det skett nåt liknande.

Hallå där! Vänta lite.
Jag ska berätta hur det var.

Du försöker knappast
utesluta mig ur berättelsen.

Självklart inte, gumman. Den här
ikonen heter Marsha P. Johnson.

Glöm inte det, älskling.

Marsha P. Johnson var en legendarisk
gatudrottning i New York.

Hon kom från New Jersey-

-men hon började komma
till The Village för att hänga.

Hon följde inte könsnormerna.

Och var moderiktig.

År 1963, efter high school,
flyttade Marsha till storstan.

Hon hade bara femton dollar
och en säck kläder.

Gayhet var en dröm. Nåt som folk
pratade om, men aldrig gjorde.

Så jag var asexuell i sjutton år-

-tills jag kom till New York.

Hon hade inga pengar,
så gatan blev hennes hem.

Hon blev Marsha P. Johnson.

-P:et stod för:
-Pay it no mind. Bry dig inte om det.

Det var en slogan, men även
ett svar på frågor om hennes kön.

Det ska jag sätta p för!

Marsha P. Johnson
var också sexarbetare.

Hon var tvungen
att överleva på bästa sätt.

Hon fick inga andra jobb-

-på grund av hur samhället
betraktade transpersoner.

Såna personer
ville man inte släppa in.

Marsha och Sylvia fann varandra
på gatan-

-och stod enade på Stonewall
och kämpade för samma sak.

Nästa kväll var folkmassan
ännu större än kvällen innan.

-Vi är tillbaka. Behöver du mynt?
-Nej, det är bra.

Ja. Tegelstenen.

Vi pratar om tegelstenen.
Eller snarare...

...tegelstenarna.

De kastades inte.
De föll från himlen, vännen.

Marsha klättrade
upp för en lyktstolpe-

-och lyckades släppa en påse
tegelstenar på en polisbil.

Och jag gjorde det
i tajt klänning och högklackat.

Revolutionen pågick
till och från i fyra dagar till.

Under upploppen mässade
och sjöng vi-

-och konfronterade kravallpolisen
med sånger.

Jag är en Stonewall-tös
Jag är en tjej med klös

Jag går med bara lår
och visar upp mitt hår

Vi kämpade arm i arm med eld
i händer och hjärtan.

Vi var queer och jäkligt stolta.
För oss var det Pride or Die!

HOMOSEXUELLAS RÄTTIGHETER

Inspirerade av upploppen
fortsatte nya grupper kampen.

Men grupperna uteslöt ofta
transpersoner som Marsha och Sylvia.

På den tiden var gaygrupperingar inte
alltid välkomnande mot transpersoner.

Så Marsha och Sylvia startade
en egen organisation.

Street Transvestite Action
Revolutionaries, eller STAR.

Det ligger bra i munnen.

STAR skulle skapa ett hem
för unga transpersoner-

-som befann sig på gatan.

Under tiden blev Marsha P. Johnson
en lokal kändis.

Varför låter du så förvånad?

Hon fortsatte vara aktiv i rörelsen
och började koordinera-

-organisationen
AIDS Coalltion to Unleash Power.

Sorgligt nog dog hon 1992
under mystiska omständigheter.

Polisen sa att det var självmord,
utan att utreda.

30 år senare är fallet
fortfarande öppet-

-och svarta transkvinnor står
fortfarande inför en våldsepidemi.

Färgade transkvinnor
hotas av fler risker-

-än andra transpersoner i landet.

Den genomsnittliga svarta
transkvinnan blir 35 år. Jag är 37.

Vi tänker kämpa för våra rättigheter
tills vi får dem.

Även om vissa försökte tysta Sylvia-

-såg hon till att hennes röst hördes
i resten av hennes liv.

Jag tolererar inte det här. Jag har
blivit slagen och brutit näsan.

Jag har kastats i fängelse.
Jag har förlorat mitt jobb.

Jag har förlorat min lägenhet för
rörelsen och ni behandlar mig så här.

Var är det för fel på er?
Fundera på det.

Sylvia dog i cancer 2002.

Hon kämpade för transpersoners
rättigheter in i det sista.

Bara under 2021 har lagstiftare
i över 30 delstater-

-infört över 120 anti-translagar.

Men vi kan slå tillbaka.
Vi marscherar.

Gay och stolt!

Ett år efter Stonewall samlades vi
för att minnas upploppen-

-med marschen
Christopher Street Liberation Day.

Tidigare marscher var artiga.
Nu handlade det om att ta plats.

De var oroliga
för att ingen skulle dyka upp.

De sa: "Jag vet inte riktigt."

"Kommer vi verkligen göra det här?
Jag vet inte vem som kommer."

Gay, gay är vår grej!

Men det kom tusentals människor.

Tusentals människor
gick över 50 kvarter-

-från Greenwich Village
till Central Park.

De höll hand offentligt.
En del pussade folk på munnen.

En del såg bara gay ut, helt enkelt.

Det var nåt nytt, så många
överväldigades av känslor.

Borde homosexualitet legaliseras?

Det enda sättet att uppnå det
är med kraft och marscher.

Vi har marscherat varje år sen dess.

Med demonstrationer
som Black Trans Lives-marschen-

-fortsätter man kämpa för Marshas
och Sylvias sak.

Stormé fick se allt,
blev en riktig Village-ikon-

-och arbetade på lesbiska barer
långt in på ålderns höst.

Stormé dog 2014
vid den mogna åldern 93 år.

I år marscherar vi igen.

Det här är vad det handlar om.
Slår de ner oss kommer vi tillbaka.

Stormés, Sylvias och Marshas andar
lever vidare.

Precis som Jeanne stred
för Frankrike stred de för oss.

De är våra helgon. Tre hjältar-

-som ger oss hopp om jämlikhet
och en väg till frihet.

Det är det som är så vackert
med vår bok och vår historia.

Att vi avviker från normen
gör oss speciella.

Vi får välja,
inte bara våra egna familjer-

-utan även våra egna historier,
våra egna hjältar-

-våra egna helgon.

Marsha, det är nog vår signal.

Jag må vara ett helgon,
men jag gillar inte kläderna.

-Herregud.
-Sa nån mitt namn?

Hej, gummor.
Sankta Marsha, Sankta Sylvia.

Just det, raringar.
Gud är svart, trans och kvinna.

Jag hoppas att ni gillade min show.

Nu är det dags att jobba.

Till alla som har känt sig ensamma.
Ni ingår i vår bok.