All language subtitles for vetenskapens.varld.s35e16.frisk.av.magiska.svampar-7f934a0-svtplay

Det talas om en revolution–

–när det gäller behandling av
depression och posttraumatisk stress.

Forskare använder magiska svampar och
ecstasy för att behandla sjukdomarna.

Vi har träffat
de ledande forskarna på området.

Hela den här hallucinogena och
psykedeliska effekten är ett problem.

Hundratals miljoner lider av
posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

I USA är nästan
var tionde vuxen drabbad.

Personer med PTSD tvingas ständigt
återuppleva svåra livshändelser.

Men psykedelisk terapi med MDMA, som
finns i ecstasy, väcker nytt hopp.

Han skulle ha jobbat
i tvillingtornen 11 september–

–men bytte jobb med en kollega
och åkte till ett annat kontor.

Ron Bowmans två företag
gick i konkurs efter attacken.

När han såg en flagga kom skräck-
bilderna och lukten av bränt kött.

I Central Park började Ron
pressa sig själv till det yttersta.

Ron Bowmans förra fru och tonårsbarn
märkte att han inte mådde bra.

Han fick samtalsterapi och
antidepressiv medicin mot sin PTSD.

Senare även ögonrörelseterapi,
men inget räckte.

Det som till slut hjälpte
var psykedelisk terapi med MDMA–

–substansen i partydrogen ecstasy.

Ron valdes ut bland tiotusentals
sökande till en forskningsstudie.

De med psykossjukdom eller missbruk
fick inte var med p.g.a. riskerna.

Först trodde Ron Bowman
att han fått sockerpiller.

Men efter en timme
märkte han drogens verkan.

Med MDMA i kroppen återupplevde han
terrorattacken – och andra trauman:

Ett sexuellt övergrepp
av en lägerledare i barndomen–

–och pappans alkoholism och död.

I studien fick Ron
och de nära hundra övriga med PTSD–

–tre heldagar samtalsterapi
med två terapeuter.

Dessutom gavs kortare terapisamtal
före och efter.

Hälften av försökspersonerna
fick också MDMA-tabletter.

Resten fick sockerpiller.
Resultatet var häpnadsväckande.

Två tredjedelar av dem
som fått psykedelisk terapi–

–blev så bra efter två månader
att de inte längre hade PTSD.

Hon leder ett nystartat center
för psykedelisk terapi–

–vid Mount Sinai-sjukhuset
i New York.

I 35 år har hon forskat om PTSD.
Studien Ron var med i imponerade.

Den som tar MDMA länge, alltså inte
nåt enstaka piller under en terapi–

–riskerar hjärtsjukdom, depression,
ångest och minnesproblem.

Ecstasy är klassat som narkotika.
Hur är risken att bli beroende?

Förväntningarna
på psykedelisk terapi är enorma.

För Ron höll det på att sluta illa.

Den julen orkade han knappt
vara med sin familj.

Men sakta mådde han allt bättre. Två
år senare är han ännu fri från PTSD.

Bakom studien Ron var med i finns
en internationell organisation: MAPS–

–den multidisciplinära föreningen
för psykedelisk forskning–

–som i 35 år gjort studier med målet
att få MDMA-terapi godkänd.

Läkemedelsverken i USA och EU
kräver två lyckade studier–

–med minst 100 patienter var, för att
godkänna MDMA som PTSD-behandling.

Hälften ska lottas till placebo-
piller, och alla ska få terapi.

Men hur är det med riskerna, som
för Ron som fick självmordstankar–

–när MDMA-terapin
tog slut alltför snabbt?

Runt hörnet väntar nästa psykedelika
på att bli godkänd som medicin.

Det handlar om ett ämne i
magiska svampar som heter psilocybin.

Det finns alltså en annan substans–

–som tros kunna hjälpa människor
att må bättre:

Psilocybin,
som finns i magiska svampar.

Vad är det som gör att psilocybin
tros hjälpa mot psykisk ohälsa?

Psilocybin ger hallucinationer,
och substansen är narkotikaklassad.

Men forskning visar att psilocybin
i kombination med terapi–

–kan vara lösningen på ett av
världens största folkhälsoproblem:

Depression.

Söder om London ligger
det lilla samhället Godalming.

Det är lunchtid, och fullt upp
för kaféägaren Steve Shorney.

Steve började med
antidepressiva läkemedel–

–i kombination med terapi:
den traditionella behandlingen.

Men inte alla blir hjälpta av
gamla sorters antidepressiv medicin.

Vändpunkten för Steve kom efter att
han ansökt om att delta i en studie.

Forskare undersökte effekten av att
behandla deprimerade med psilocybin–

–den aktiva substansen
i narkotikaklassade magiska svampar.

En av forskarna bakom studien
var David Nutt.

Nutt och hans kollegor ville jämföra–

–ett av de vanligaste antidepressiva
läkemedlen med psilocybin.

En grupp på nästan 60 personer
med depression ingick i studien.

Halva gruppen fick antidepressiva
läkemedel varje dag under sex veckor.

Den andra halvan fick två stora doser
psilocybin. Studien var dubbelblind:

Varken forskare eller deltagare
visste i vilken grupp de hamnat.

Båda grupper genomgick två sessioner.
Vid sin sida hade de terapeuter.

De fick även terapisamtal
före och efter sessionerna.

När Steve svalde pillret visste han
inte om han fått en dos psilocybin–

–eller placebo,
ett verkningslöst sockerpiller.

Men efter cirka 30 minuter
blev det uppenbart.

Vad händer i hjärnan
under påverkan av psilocybin?

För att förstå det har
David Nutt och Robin Carhart-Harris–

–gjort magnetkameraundersökningar
på människor påverkade av substansen.

Psilocybin släcker ner aktiviteten
i hjärnans olika kontrollcentrum–

–områden som utvecklas
och blir starka i takt med uppväxten.

När kontrollcentrumen i hjärnan
släcks ner under ruset–

–tillåts hjärnans övriga delar att
kommunicera mer fritt med varandra.

Forskarna liknar effekten på hjärnan
vid att skaka om en snökula.

Skadliga tankemönster bryts under
ruset, och nya minnesspår kan formas.

Tre veckor
efter första dosen psilocybin–

–var det dags för Steves andra dos.

Vad visade då studien?

Hur effektivt är psilocybin
jämfört med antidepressiv medicin?

Hos nästan 30 % av deltagarna
minskade depressionssymptomen–

–i gruppen som fick
antidepressiva läkemedel.

Motsvarande siffra
i psilocybingruppen var 60 %.

Studien var liten, men slutsatsen är
att psilocybin är minst lika bra–

–som vanliga läkemedel
för att behandla depression.

Varför ökar välbefinnandet
av psilocybin–

–och inte av antidepressiva?

Hjärnavbildningarna kan ge svar.

För Steve förändrade studien livet.

Drygt två år efter behandlingen
är han inte längre deprimerad.

Men alla är inte lika entusiastiska.

På Aucklands universitet
på Nya Zeeland–

–finns en psykedelikaforskare som
jobbat med Nutt och Carhart-Harris.

Han varnar för att den psykedeliska
revolutionen bygger på önsketänkande.

Det som talar emot att allt är
placeboeffekt är att magnetröntgen–

–visar på förändringar i hjärnan,
också många veckor efter terapin.

Robin Carhart-Harris tycker dessutom
att det finns andra sätt–

–att bevisa terapins effekt, än med
placebogrupper som får sockerpiller.

Psykedelisk terapi
har visat sig vara effektiv–

–mot en rad psykiatriska tillstånd.
Och behovet av behandling är enormt.

Bara depression pekas ut som ett
av världens största folkhälsoproblem.

280 miljoner lider av depression.

Samtidigt som forskare talar om
en revolution inom psykiatrin–

–ser vissa möjlighet att tjäna pengar
på en helt ny marknad som öppnat upp.

Psykedelisk terapi
tror marknadsbedömare kan omsätta–

–100 miljarder kronor per år
om fem år.

Företag försöker ta fram egna psyke-
deliska molekyler att ta patent på.

Ett av de största, Compass Pathways,
har sitt högkvarter i London.

Företaget ligger bakom den största
depressionsstudien med psilocybin.

Över 200 patienter ingick,
och studien bekräftar resultaten–

–från David Nutts forskning.
Psilocybin verkar vara effektivt.

På sin hemsida beskriver de hur
ett psykedeliskt rus kan upplevas.

Men även i deras studie finns miss-
tankar om allvarliga biverkningar.

Tre begick självmordsförsök,
vilket företaget ska undersöka mer–

–inför en större studie i år.

De hoppas att det ska leda till att
psilocybin godkänds av myndigheter.

Under århundraden har schamaner
druckit brygder och rökt växtdelar–

–för att förändra sitt medvetande
och få kontakt med andevärlden.

Psykedeliska ämnen förekommer
i många svampar, växter och djur.

Idag är psykedelisk lekmannaterapi
en turistmagnet i bl.a. Latinamerika.

Här är det bufotenin, ett gift
från koloradoflodpaddor, som röks.

Det psykedeliska ruset är snabbt–

–och effekten av hallucinationerna
kan verka skrämmande.

/SKRIKER/

Forskningen om psykedelisk terapi
är långtifrån ny.

På 50- och 60-talet testades ämnet
LSD:s hallucinatoriska effekter–

–som ett sätt att framkalla psykoser.

Syratripparna verkade också hjälpa
mot beroende, depression–

–och ångest, ihop med terapi.

Nya substanser upptäcktes,
som psilocybinet i magiska svampar.

En pionjär är fortfarande verksam.

Men LSD spred sig under 1960-talet
från klinikerna till hippierörelsen–

–påhejad av forskare som ville
förändra sinnet på de unga i USA.

Utvecklingen gjorde
amerikanska politiker oroliga.

Rapporter om snedtrippar
och olyckor följde.

I USA förbjöds LSD i slutet av
60-talet och klassades som narkotika.

Europa och Sverige följde efter.

Det här blev slutet
för den psykedeliska forskningen–

–som inte längre fick tillgång
till narkotikaklassade substanser.

Det skulle dröja till 1990-talet
innan USA:s läkemedelsverk–

–återigen började tillåta
psykedelisk forskning.

Denna gång med krav på placebogrupper
för att kunna bevisa effekt.

LSD var känsligt, så forskare gick
över till svampar och psilocybin.

Redan på 1960-talet märkte forskarna
att det psykedeliska ruset–

–också påverkas av hur rummet man
sitter i ser ut, och ljuden man hör.

Bill Richards har forskat om tonernas
inverkan på den psykedeliska resan.

Hans forskning tyder på att man
kan få psykedeliska upplevelser–

–utan svampar eller piller.

På Aquilino Cancer Center
utanför Washington–

–fortsätter 80-åringen forska på hur
psykedelisk terapi med psilobybin–

–kan minska depression
och dödsångest för cancerpatienter.

Forskning om psykedelisk terapi
finns på fler platser i världen–

–också i Stockholm.

Just nu pågår en liten psilocybin-
studie vid Karolinska institutet.

Ja, där dök du upp. Hej, Maria.

Jag har ett par grejer
om psilocybin-studien.

Två av de kommande doseringarna
är välplanerade, men den tredje...

Psilocybin är en möjlig nybehandling
av depression–

–som har spännande egenskaper och
skiljer sig från andra behandlingar.

En enda dos har påståtts kunna
ha effekt under väldigt lång tid.

Du kapar sjukdomstiden
med flera månader–

–om de preliminära fynden stämmer.
Det är nåt väldigt stort.

Det är ett paradigmskiftning
kring hur vi ser på psykisk sjukdom.

Många forskare tror
att den psykedeliska upplevelsen–

–är en viktig del i tillfrisknandet.

Men Johan Lundberg och hans kollegor
vill veta om det stämmer.

Kanske skulle det gå
att ge psilocybin–

–utan den hallucinogena effekten,
och patienten blir ändå frisk.

Från ett sjukvårdsperspektiv
vill man inte att en behandling–

–ska vara förenad med någon annan
effekt än att man ska bli frisk.

Man ser på den psykedeliska effekten
som en biverkan. Det är ett problem.

Vi skulle gärna se att man kunde få
antidepressiv effekt, om den finns–

–utan att behöva genomlida
den akuta effekten.

Men den kanske är nödvändig.
– Då säger vi så, Maria.

Det finns även planer
att testa MDMA-terapi på KI–

–för människor som utsatts
för sexuella övergrepp.

Ansvarig läkare för den studien
är Gita Rajan.

Hej. Välkommen.

–Hur har det varit sen sist?
–Ungefär som vanligt.

Patienterna vi har – 90 % har utsatts
för sexuella övergrepp i barndomen.

Majoriteten har utsatts i den egna
familjen, alltså utsatts för incest.

För majoriteten började övergreppen
när de var fem år eller yngre.

Patienterna som kommer till Gita
Rajan har oftast en komplex PTSD.

Det innebär att de vid upprepade
tillfällen har upplevt trauman.

Människor som utsätts för upprepade
sexuella övergrepp i sin familj–

–från unga år,
får inte riktigt den trygghet–

–som vi som biologiska varelser
behöver för att vår hjärna–

–och våra hormonella immunologiska
system ska kunna utvecklas.

Många har förutom PTSD depression,
ångest, ätstörningar och smärta.

När de vänder sig hit har de inte
blivit hjälpta av offentlig sjukvård.

Vissa blir heller inte
helt hjälpta här.

Vi önskar att vi hade
ännu fler verktyg än vi har idag.

MDMA-terapi tror Gita Rajan
kan vara det verktyg som saknas.

Men enligt MAPS beräkningar
krävs 40 timmar med två terapeuter–

–per behandling med MDMA.

En del befarar
att det kan bli resurskrävande–

–att genomföra behandlingen
i den vanliga sjukvården.

Jag kan tycka att vi är skyldiga
minst det–

–till de här barnen som har plågats
av att vi inte har kunnat rädda dem–

–och inte kunnat skydda dem.

Psykedelisk terapi har visat lovande
resultat för vår tids utmaningar–

–inom psykiatrin, som depression
och posttraumatisk stress.

Både patienter och forskare
har nu stora förhoppningar.

Leonidas Aretakis, journalist.
Välkommen!

Vad är faran med det här?
Hur ser oron ut bland specialisterna?

Framför allt tror jag
att det finns en ganska stor pepp.

Det är rätt gynnsamma omständigheter
i Sverige för att forska på det.

Vetenskapsrådet går in med pengar,
man forskar på KI.

Det finns en viss oro. Bland annat är
resultaten ganska preliminära.

Det är tidigt i processen. Förra året
kom den första fas 3-studien–

–på en psykedelisk substans, och det
kan dröja innan det kommer medicin.

Då är man kanske orolig för
att människor som mår dåligt–

–och inte har tid att vänta i åratal
på en ny medicin eller behandling–

–kanske testar hemma och så vidare.

Det kan vara väldigt osäkert
utan att ha ett proffs med sig.

Du kanske t.o.m. hamnar i en psykos.

Men att studera psykedeliska växter
är knappast nåt nytt, eller hur?

Nej! Bruket går tillbaka
tusentals år, så vitt vi vet.

Det medicinska bruket
går också tillbaka långt.

De antika grekiska läkarna,
som Hippokrates–

–beskrev antipsykotiska
och antidepressiva egenskaper–

–hos bland annat växten julros.
Så det går långt tillbaka.

Carl von Linné
plockar upp den här bollen.

Hans metoder liknar
de gamla grekiska läkarnas.

Han samlar in växter
från hela världen.

Kolonialskeppen möjliggör ju det.

Han skrev också en drogbok
som heter "Inebriantia".

Där beskriver han i ganska
positiva ordalag "fantastica"–

–alltså fantasieggande substanser.

Han beskriver till exempel
en "Pegasusflykt mot regnbågen".

Det här återkommer på 60-talet.

Då har vi en jazzmusiker som heter
Björn Netz, som är väldigt lovande.

Han spelar med Monica Zetterlund och
turnerar, men han är också psykolog–

–och forskar åt
Totalförsvarets forskningsinstitut.

Han forskar på LSD. Han vill se
om man kan underlätta hypnos:

Om försvaret kan ta fram
en förhörsteknik–

–eller om man kan utsättas
för det i krig.

Men han blir för kär i substanserna.

Han bjuder in jazzmusiker
och konstnärer att använda det.

Han skriver ett extatiskt manifest
i DN med konstnären Öyvind Fahlström.

Han får en replik från en kollega
som också forskar på psykedelika:

"Du har begått harakiri som
vetenskapsman. Det här är inte okej."

Och han slutar snart forska, och det
går inte så bra för honom sen.

Det är återigen ett exempel på hur
substanserna hittade ut i kulturen.

Hur kommer det sig att det här
intresset väcks igen just nu?

Jag tror att det finns två starka
skäl. Det ena är det medicinska.

Sedan 90-talet, när SSRI-medicinen
blev brett använd–

–har det inte kommit så många nya
behandlingsformer inom psykiatrin.

Den andra biten är ekonomisk,
eller kulturell.

I den här hippievågen
som vi såg i inslaget...

Det här oansvariga bruket
som hittade ut i kulturen–

–var koncentrerat
främst till Kalifornien–

–där många internetföretag
tog sin början.

Många, som Steve Jobs,
har beskrivit LSD-bruket–

–som nåt väldigt stimulerande
för kreativiteten.

Och idag är Silicon Valley
och internetföretagen–

–bland världens
mäktigaste institutioner.

De utövar ett kulturellt inflytande
i hela västvärlden.

Vad tror man om framtiden?
Får vi psykedelisk terapi i Sverige?

Det finns redan svenska psykologer
som skickar svenskar till Holland.

Och sen övervakar de processen, hela
ruset – under lite tryggare former.

Så det börjar redan komma.

Men om de messianska löftena i
branschen infrias återstår att se.

Tack, Leonidas Aretakis.

Nästa vecka blir det dans
för hela slanten.

Vad man än tycker om att dansa
så kan man nästan inte låta bli.

Varför det?

Kan det rentav vara så att dans har
gjort oss till de människor vi är?

Textning: Cronholm, Eriksson, Lundin
(c) Sveriges Television AB 2022