All language subtitles for 8_Swedish

Det här är ett verkligt fall
med verkliga människor.

Säger hon som vill fängsla en far
för mordet på sin egen dotter.

Utan bevis. Vi ses i rätten.

- Jag vill inte prata om det.
- Det är din dotter.

Jag har förklarat för Helene.
Hon verkade förstå.

Du borde nog gå upp till henne.

Alla ljuger.
Frågan är vem som ljuger bäst.

Kanske det.
Men det finns en sanning också.

William Hansteen, du är anhållen
för mordet på Karine Hansteen.

Jag såg det sista slaget.
Hur hon föll mot stenen.

Sen fick jag se vem det var. Aksel.

- Varför har du inte sagt det förut?
- För att han är min son.

Det var inte meningen.

Jag blev bara gravid,
och sen träffade jag pappa.

Varför har du inte sagt nåt?

På den tiden var det så.

Vem visste det?

William och jag.

Och pappa.

Finns det kaffe?

Du.

Det är bara ett papper.

Det betyder ingenting.

Bara att du har en skithög till far, då.

Det har jag med.

Och så har vi
en mamma som är lite snurrig.

Eller hur?

- Fem dagar?
- Aksel Nilsen är oskyldig.

Jag måste få bevisa det.

Min motpart verkar ha glömt
målet inte handlar om Nilsen.

- Han blev beskylld för mord i rätten!
- Men Nilsen är inte åtalad.

Det är fråga om Nilsens trovärdighet.

Bevisar jag att han är oskyldig,
så bevisarjag att Hansteen ljuger.

Och det är ju relevant. Eller?

Bevisa Nilsens oskuld för att bevisa
min klients skuld? Det är absurt!

Det står ord mot ord,
och en av dem ljuger.

Karine-fallet har splittrat två familjer
i över 20 år.

En vecka mer eller mindre
är lite i det här sammanhanget.

Du får tre dagar.

Du vet hur det är i fotboll.
Förlängningen blir alltid brutal.

Tack.

Du måste vittna om mordnatten.
Tonje Sandvik måste bekräfta ditt alibi.

Jag blev ju frikänd. De kan bara läsa
domen från den gången.

- Det är inte så det funkar.
- Det är över 20 år sen.

Du kan förbereda dig.
Du får allt. Rättsdokument, förhör.

Om jag vägrar, då?

Då går William fri.

- Såg du det?
- Vad då?

Att han dödade henne.
Att han krossade hennes huvud.

Du behöver inte gå in på detaljer.

Det är ditt fel.

Det är ditt fel.

Jag har gjort det
jag har kunnat förAksel.

- Du fick hans barnbidrag.
- För att jag inte skulle säga nåt.

Vad skulle det ha gjort för skillnad?

Jag kunde ha älskat honom.

Jag kunde ha älskat min son.

Tack.

Du har ingen rätt att prata så om henne.

Du vet ingenting om hur hon var.
Jag vet i varje fall var jag har henne.

Var inte dum nu. Herregud.

Var lite försiktig.

Eva?

Jag kom inte till festen
förrän efter tio. Bålet var inte tänt.

Hon var konstig.
Hon ville inte prata med mig.

Hon drack bara en massa vitt vin.
Hon hade en...

Bålet var inte tänt. Hon var konstig.
Hon ville inte prata med mig.

Hon drack bara en massa vitt vin.
Ur en kartong.

- Blev hon full?
- Alla blev lite fulla.

- Vi började bråka.
- Om vad?

Jag vet inte helt. Allt var liksom fel.
Och sen gjorde hon slut.

Då gick jag hem och la mig.

Klockan var cirka 23.30.
Nej, jag tittade inte på klockan.

Bålet hade rasat ihop, så jag tänkte
att det måste vara runt 23.30.

Jag ville prata med henne,
men jag hittade henne inte.

Hon var borta,
så då gick jag hem och la mig.

Jag trodde hon drev med mig.

Jag trodde hon drev med mig.
Hon kunde vara lite så. Dramatisk.

Sen sprang hon in i skogen.
Jag sprang efter henne och trillade.

Och då tappade jag bort henne.
Då gick jag hem och la mig.

Plötsligt sprang hon in i skogen.
Jag trodde hon skämtade.

- Hon kunde vara lite dramatisk.
- Vittnet sa att de hörde dig ropa.

- Hotade du henne?
- Nej, jag ville bara prata.

Men hon var ju borta,
så jag gick hem och la mig.

När jag vaknade stod polisen i mitt rum.
Jag visste inte vad jag var misstänkt för.

Det tog över ett dygn
innan jag förstod att hon var död.

Tack. Det var allt.

Haudemann, varsågod.

Tackar.

Vad var klockan
när du och Karine lämnade stranden?

- Cirka 23.30.
- Tittade du på klockan?

Nej. Men bålet hade just rasat ihop,

och det var väl runt 23.30,
vad man har sagt.

Precis. Kan du berätta för rätten
hur du tog dig hem?

Jag gick genom skogen
och kom ut vid det nya fältet där.

- Förbi Rasmus Sundes hus?
- Ja.

- Är du helt säker på det?
- Ja.

Ursäkta att gräver lite i det här,
men är det nåt du minns...

- ...eller nåt man berättat?
- Det är nåt jag minns.

Svårt att minnas detaljer
så långt tillbaka.

Det var en speciell natt.

Men det visste inte du då.

- Vad då?
- Att det var en speciell natt.

Det visste du inte då.

- Jag minns det.
- Då säger vi så. Tack.

- Tack ska du ha.
- Vi tackar vittnet.

- Då vill jag kalla in ett nytt vittne.
- Det har jag inte hört nåt om.

Jag beklagar att jag inte hunnit
uppdatera vittneslistan.

Det är på gränsen, Haudemann,
men jag tillåter det.

Då ska vi se
om tekniken står oss bi i dag.

- Kan du berätta vem vittnet är?
- Då ska vi se om vi kan ringa upp...

- Haudemann?
- Malaysia.

Angeline Borgen, ordförande.
Mitt nästa vittne är Åksel Nilsens fru.

Angeline, du var tidigare gift
med Aksel Nilsen.

Han gick under namnet Borgen,
men ja, vi var gifta.

Vi var ihop i 17 år. Nu är vi skilda.

Det var tråkigt att höra.

Kan du berätta för rätten
varför äktenskapet tog slut?

För att han är en lögnare.

- Varför säger du det?
- Han ljög för mig om allt.

Och han ljuger nu.
Han ljög om sin bakgrund.

Han ljög även om sitt namn.

Det förstod jag inte
förrän jag kom till Norge.

Det var då han berättade för mig
om mordfallet.

Och minnesluckan.

- Minnesluckan?
- Ja.

Han erkände för mig
att han ínte minns

nåt av det som hände den kvällen.
Han vet inte om han dödade henne.

Så det du säger
är att du tror att han gjorde det?

Ja. Jag tror att han gjorde det.

Du kan bara stryka det sista.

Tack för att du är så ärlig.

- Skit i det. Ingen tror...
- Inte nu.

Säger hon sanningen?

Minns du inte?

- Jag skulle självklart ha sagt det.
- Ja, det skulle du.

Jag ville väl inte att du skulle veta det.

Det är bara så...

Det är att jag har...
Jag var rädd att du skulle...

Jag behöver att nån tror på mig.

Är det nåt mer jag inte vet?

Aksel?

Tonje Sandvik och jag
hade ett förhållande.

- Den gången?
- Ja.

Och nu.

Eller inte nu, men för inte så länge sen.

Och efter att det tog slut
och hon blev sårad,

slutade det med
att hon sa att hon aldrig såg mig.

Såg hon dig inte?

Jag tror det bara var nåt hon sa
som en slags hämnd.

Haudemann kommer
att kasta sig över henne.

Kan man stryka henne som vittne?

Nej.

Tror du fortfarande
att Åksel är räddningen för Lifjord?

Han har ingen trovärdighet i byn.

Han har jobbat i utlandet i 20 år.
Han kan finansiering.

Jag förstår att ni är vänner,
eller vad fan ni kallar det,

men det kommer ju bara
att skapa problem.

Marianne måste stänga frisörsalongen.

För att vara så smart
är du jävligt dum i huvudet.

- Hallå. Är du redan uppe?
- Inger glömde sina glasögon här.

- Varför sa du det inte bara?
- Vi tar bara en paus.

- Hon kommer tillbaka.
- Att Tim och jag är släkt.

Jag visste det inte.
Jag borde kanske ha förstått det.

Vad var det, då?

Varför var du så arg hela tiden
på det med Tim?

Jag vet inte.

Det är lite svårt att förklara.

- Du sa att du aldrig ville se mig igen.
- Jag sa inte det.

Sa jag det?

Du hade säkert druckit.

Hej.

Är det sant? Ått du inte minns?

Ja. Men du såg mig ju.

Du sa ju sanningen
när du vittnade den gången.

Ingen kan ljuga så.

Jo.

Men i rekonstruktionen såg du mig.

Jag ville se dig.
Jag ville att det skulle vara så.

Varför det?

Jag måste jobba.

Det är viktigt att du talar sanning
och uttrycker tvivel ifall du tvivlar.

Försäkrar du att säga hela sanningen
och intet förtiga, så säg efter mig:

Jag lovar på heder och samvete.

Jag lovar på heder och samvete.

- Sahir?
- Tack.

Du var ett centralt vittne när Nilsen
stod åtalad för att ha dödat Karine.

- Du gav honom alibi. Stämmer det?
- Ja.

- Lite högre, är du snäll.
- Ja.

Jag ska läsa upp
den väsentliga delen av din förklaring.

"Jag var inte på festen.
Jag var hos Rasmus."

"Vi var typ tillsammans.
Jag skulle sova där."

Det handlar om Rasmus Sunde,
nuvarande borgmästare i Lifjord.

"Rasmus somnade efteråt."

"Jag kunde inte sova, så jag tänkte
att jag skulle gå till festen."

"Klockan var bara 23.30. Jag gick upp
och då såg jag Aksel springa förbi."

Tidpunkten är avgörande.

Alibit slår fast att Nilsen inte
kan ha dödat Karine Hansteen.

Tonje Sandvik, du såg Aksel Nilsen
passera Rasmus Sundes hus

tre kilometer från mordplatsen
klockan 23.30.

Samma tidpunkt som rättsläkare
fastslog att Karine blev dödad.

Kan du bekräfta det i dag?

Kan du bekräfta det inför rätten?

Ja. Ja, det kan jag.

- Jag såg honom.
- Tack.

Haudemann, varsågod.

Du väntade länge
med att framlägga alibit sist.

Ett helt år, enligt mina anteckningar.

- Jag skämdes.
- För förhållandet med borgmästaren?

Ja. Han var inte borgmästare då.
Han var vår handbollstränare.

- Vi ska inte förlora oss i detaljer.
- Min motpart trakasserar vittnet.

Vad är poängen, Haudemann?

Du och Aksel Nilsen...

Var ni tillsammans innan Karine?

- Ett tag, ja.
- Men sen dumpade han dig för henne.

Ja, så kan man säga.

- Hur upplevde du det?
- Jag hade hjärtesorg.

Riktig hjärtesorg
som bara 17-åringar kan ha det?

- Det är irrelevant.
- Jag tillåter det med reservation.

Kom till poängen.

17-åringar älskar passionerat.
Det är min poäng.

Kan Sandvik ha ljugit i rätten
för att skydda sin stora kärlek?

- Det här är spekulationer.
- Inga utsvävningar, Haudemann.

Sandvik, jag vill påminna dig
att du är under ed.

Var du förälskad i Aksel Nilsen
när du gav honom alibit

som fick honom frikänd?

Nej.

Ursäkta, vad sa du?

Nej. Jag var inte förälskad.

Jag såg vad jag såg.

Oavsett vad folk säger om Åksel,
hans personlighet eller minnesluckan...

Aksel dödade inte Karine.

Fint.

Jag är klar.

Vittnen som ljuger i rätten
är vanligtvis inte din grej.

- Jag pratar med folk.
- Folk säger mycket konstigt.

- Vi får se vad brodern säger.
- Erik?

Jag kan också spela tufft, vet du.

Inger.

- Jag har varit en idiot. Du har rätt.
- Kan inte du åka hem?

- Jag ska skärpa mig och sluta dricka.
- Snälla du, inte så högt.

Mamma och pappa måste förstå
att det är det viktigaste. Du och Helene.

- Vi kan flytta. Du sa ju det.
- Det sa jag.

Men jag orkar inte försöka igen.

Du måste det, Inger. Det går inte
utan dig. Jag klarar inte det.

Inger, snälla du.

Jag är ingenting utan dig.

Nej. Jag är ingenting med dig.

- Hej.
- Erik, kan jag få prata med dig?

Du kommer att bli kallad
som vittne av försvaret.

Okej, så det är...

Okej. Vad är det jag ska göra nu?

Jag vet ju att du inte har gjort det.
Jag vet att Aksel är oskyldig.

För inte så länge sen var du
säker på att Åksel var skyldig.

Så säker att du gick till polisen
och angav honom.

- Jag hade ju fel om det där.
- Det måste du övertyga rätten om.

Ja.

- Okej?
- Ja, självklart. Det går bra.

- Jag bara vet det.
- Du bara vet det?

Erik, det här är din polisanmälan.

Kan du läsa högt? Härifrån, är du snäll.

- Här?
- Ja.

Okej.

"Aksel stod utanför och försökte tvätta
av sig blodet med trädgårdsslangen."

"Han var helt utom sig.
Han grät och han sa nåt om Karine."

"Jag frågade vad det var.
Han sa att det hänt nåt för jävligt."

Vi stannar där lite. Tack.

"Det hade hänt nåt för jävligt."

Det hade tagit slut
mellan honom och Karine.

- Läs vidare.
- Är det nödvändigt?

Det är motstridigt.
Jag vill understryka det.

Vill du understryka det,
så får du läsa det själv.

Gärna.

"När jag hörde vad som hänt Karine
visste jag på en gång"

"att det var han som hade gjort det."

- Ja, men det...
- Tack.

Då varjag klar.

- Sahir?
- Tack.

- Hur känns det att läsa det i dag?
- Är det relevant vad vittnet känner?

Svara du.

- För jävligt.
- Varför det?

För att Aksel är oskyldig.
Jag vet ju det nu.

Vad fick dig att ändra åsikt?

Vi hittade t-shirten. Då varAksel
också säker på att han var skyldig.

Sen ville han ange sig själv
till polisen och berätta allt.

"Få frid", sa han.
Men sen var det inte Karines blod.

Det var hans eget.
Han hade bara trillat och slagit sig.

Aksel hade tagit sitt straff.
Han är inte en sån som ljuger.

Jag vet inte helt hur jag ska säga det,
men han är modig.

Ja.

- Tack.
- Fint.

Ordförande,
får jag ställa två frågor till?

Ja, det går bra.

I 20 år var du säker på att din bror
hade dödat Karine Hansteen.

- Men det är ju...
- Vad är det som har förändrats nu?

Bortsett från att du tycker
att han är modig.

- Vi hittade ju t-shirten.
- Vi är klara med den.

- Tonje har ju gett honom alibi.
- Det gjorde hon för 20 år sen med.

Jag utgår ifrån att du trodde hon ljög.
Hur kan du veta att hon inte ljuger nu?

- Jag bara vet det.
- Gör du verkligen det?

Är du verkligen så säker
eller tvivlar du lite?

- Det är spekulationer.
- Jag tar tillbaka det.

Men vi kan väl vara eniga om
att ingenting av det vi har hört

ger dig skäl att vara så säker.

- Han är min bror. Jag känner honom.
- Precis.

Är du så säker
för att du vill försvara honom?

Ja, så klart vill jag försvara honom!

- Vad då?
- Det du menar är att du tvivlar.

Nej.

Jag är klar. Tack.

Vi tackar vittnet.

Ja.

Jag skämde ut mig så jävligt.

Du, han där advokatsnubben...
Han var en jävla douche.

- Douche?
- Ja.

- Du kan inte säga det.
- Jo, han var ju det.

Kan jag hänga på?

- Vart ska du?
- Jag har inte lust att åka hem.

Nej, det vill inte jag heller.

Vad tänker du?

Är det inte "vi"?

Vi vill bara bli klara. Det har varit
en mardröm för min klient och hans familj.

Men nu avgörs det, gott folk.
- Hejsan, Nilsen.

Aksel Nilsen,
vad tänker du nu innan domslutet?

- Vad säger du om fallets utveckling?
- Det värsta är att du njuter av det.

- Ditt problem är att du är för känslig.
- Eller är det du som är för okänslig?

Får jag en kommentar?

Haudemann? Haudemann, varsågod.

Tack.

Det är mycket känslor här i dag.
Det är inte så konstigt.

En ung, vacker tjej blev bragt om livet.

En tjej som skulle ha vidareutbildat sig.
En blivande konstnär.

En livsglad, sprudlande tjej
med drömmar och framtidsplaner.

Föräldrarna kommer aldrig över
en sån förlust.

När nåt sånt sker blir det känslosamt.

Negativa känslor. Skuldbeläggning.

Det är mänskligt.

Naturligt.

Men vi som lagens förvaltare
kan inte låta oss påverkas av detta.

Vårt jobb är att få fram fakta.

En man, en samhällsbyggare,

en far står åtalad
för att ha dödat sitt eget barn.

Och ännu allvarligare är att vi de senaste
dagarna har sett att hela målet,

hela grunden för åtalet och de
ohyggliga beskyllningarna mot familjen,

enbart är baserade på känslor.

Det är ett övergrepp. Man bör fråga
sig hur detta har kunnat ske.

Svaret är att lagens förvaltare,
i detta fall åklagaren,

har valt att lägga fram
ett fullständigt grundlöst åtal.

En rad vittnen har trätt fram
utan att ett enda av dem

har kunnat ge bevis på att William
Hansteen har dödat sin egen dotter.

Vi har en f.d. åtalad som visar känslor.

Hans bror sitter i vittnesbåset
och visar känslor.

Hans f.d. flickvän visar känslor.

Ja, till och med polisens vittnesmål här
är fullt av känsloyttringar.

Man kan bli rätt överväldigad
av alla de här känslorna.

När det gäller bevis, däremot...
Inte ett, inte ett enda.

Ärade domstolsledamöter, det är
det enda obestridliga faktumet i målet.

Aksel Nilsen har beskyllt
William Hansteen för mord.

Och vad har Hansteen
egentligen gjort honom?

Bortsett från att ge honom livet.

Vi har hört hur Hansteen
har följt Nilsens uppväxt.

Hur han alltid hållit
en skyddande hand över honom.

Efter att dottern blev dödad
valde han att skydda honom.

I en omöjlig situation försökte han
göra det som var rätt.

Han kämpade för sin familj
på flera fronter.

En omöjlig kamp med omöjliga val.

Vi kan gott vara oeniga om valen
han gjorde. Vi kan kritisera honom.

Men William Hansteen är ingen mördare.

William Hansteen
är bara en förtvivlad far.

Och nu är det på tiden att han får frid.

Tack.

- Sahir, varsågod.
- Tack.

För att ha så mycket emot känslor
är Haudemann duktig på att spela på dem.

Jag ska bespara er mer känsloyttringar.

Ärade domstolsledsmöter,
låt mig summera fakta.

Vi har en far som bevisligen
ljugit om var han var vid tidpunkten

då hans egen dotter blev dödad.

En far som,
oavsett vilken förklaring som angetts,

befann sig på mordplatsen

och valde att tiga om det.

Vi har ett dokument från socialtjänsten
i Lifjord om en orosanmälan om Karine.

En anmälan som togs bort
efter den tilltalades påtryckning.

Vi har en polisutredare
som har erkänt för rätten här

att han undanhöll information
om ett nödsamtal.

Ett rop på hjälp bara två knappa timmar
innan hon mötte döden.

Vi har även Eva Hansteens uttalanden
efter den tilltalades självmordsförsök.

Hon bekräftade utan minsta tvivel
att han hade erkänt mordet.

Jag ber er uppmärksamma
att Nilsens påståenden inte är lösryckta.

De är väl underbyggda och motiverade.
Jag har bevisat utom rimlig tvivel

att William Hansteen
dödade sin dotter den 25 juni 1995.

Vi har en man,
ställd inför bevislig fakta,

som oskyldigt anklagat Aksel Nilsen,
sin egen son, för mord.

Är det nån som har lekt
med känslor i det här målet,

så är det min motpart här.

Men Aksel Nilsen
är inte åtalad i den här rättegången.

Han blev frikänd 1995.
Även då blev hans alibi bekräftat.

Aksel Nilsen
kan inte ha dödat Karine Hansteen.

Än igen har han fått utstå
att höra såna beskyllningar

och stått vid skampålen för ett brott
som han bevisligen inte begått.

För 20 år sen
blev han bortjagad från byn.

Själv har han bara jagat två saker.
Sanning och rättvisa.

Vem skulle inte gjort det
i hans situation?

Vi som lagens förvaltare
ska eftersträva neutralitet.

Men först och främst
ska vi vara ett skydd mot orättvisa.

Orätten som har begåtts mot Nilsen
måste få ett slut.

William Hansteen måste få sitt straff.

För den här byns framtids skull.

För Aksel Nilsens skull.

Men allra mest
för Karine Hansteens skull.

Låt henne äntligen få vila i frid.

Tack.

Eva.

Om jag blir dömd,
så kanske det är det bästa för oss alla.

Eva.

Min Eva.

Det du sa, tror du på det?

Domen är klar.

Rätten är samlad.
Varsågod och sitt.

Åv uppenbara skäl får den tilltalade
sitta ner när jag läser upp domen.

Ja. I brottsmål nummer 235
där William Hansteen

står åtalad för mord
enligt paragraf 275 i brottsbalken

finner rätten den tilltalade...

...icke skyldig.

Översättning: Lisa Di Biaggio