All language subtitles for Who Shot The Sheriff-2018

EN ORIGINALDOKUMENTÄR FRÅN NETFLIX

Och nu en speciell nyhet.

MARLEY SKJUTEN

Reggeastjärnan Bob Marley
har blivit skjuten.

Det var blod överallt.
Som om det hade sprejats med kulor.

I Bobs fall, är det svårt
att skilja fakta från fiktion.

Alla hade en teori.

Vissa sa oppositionen, andra sa CIA...

Det har sagts att attentatet
mot Bob Marley

ingår i en plan att destabilisera Jamaica.

Om direktiv gavs,

kom de då från högsta nivå?

Varför skulle nån vilja skada Bob?

Han var en sån fredssymbol!

Myndigheterna är fortfarande ovetande

om vem som ligger bakom.

VEM SKÖT SHERIFFEN?

När jag bodde i Trenchtown...

som ung, var det lätt att överleva.

Det enda man var tvungen att se upp för
var polisen.

Polisen kunde alltid ta dig,
sätta dit dig,

kasta dig i fängelse...

för att du var från Trenchtown.

Trenchtown...

Säger man att man är från Trenchtown
är det kört.

Första gången vi träffades i Trenchtown,

var Bob kanske 17.

Vi hade inga instrument när vi började.

Vi satt bara ner och sjöng.

Jag minns

När vi brukade sitta

I bostadsområdet i Trenchtown

Bob bodde i ett kommunalt bostadsområde
i Trenchtown...

när vi hade problem under 60-talet.

Det pågick mycket våldsamheter

i innerstadsområdena.

Bob hade förskjutits av sin familj.
Han var pank och hemlös.

Coxsone Dodd gav honom bostad.

Coxsone var som en far för Bob.
Han lät honom sjunga,

men han fick inte spela revolutionär,
religiös musik.

Han skulle sjunga pop och få hits.

När Bob började sjöng han
simpla popsånger.

som "Sugar, Sugar"
och "What's New Pussycat?"

Han försökte slå igenom.

I början av hans musikkarriär
var det kärlekssånger och sånt.

När hans musik utvecklades via ska
till reggea,

anammade han rastabudskapet.

Rastafari är en religiös
och social rörelse

som uttryckte känslorna

hos de förtryckta svarta på Jamaica,

men även stämde in på...

tanken om afrikansk frigörelse.

Rastamedvetenhet handlade om
vem man är som afrikan.

Vad är din funktion här,

som svart man?

POLIS

De var utstötta,
och polisen gick hårt åt dem.

De fick stryk och låstes in
för att de rökte på.

Rasta accepterades aldrig

av den styrande medelklassen.

Det var en religion för de fattiga.

De slogs mot Babylon,

systemet där fåtalet
kontrollerade massorna.

Bob såg föraktet mot de fattiga

och ville att de skulle finna mod...

i hans musik, för att fortsätta kämpa.

Res er, stå upp

Ge inte upp kampen

Kom igen

Res er, stå upp

Stå upp för era rättigheter

Min pappa är vit och min mamma svart.

De kallar mig halvblod eller nåt.

Jag väljer inte sida.

Jag väljer varken svart eller vitt.

Jag väljer Gud.

En dag sa han,

"Mannen som låg med min mor
var en vit man,

så jag kan varken kallas vit eller svart.

Jag är här. Jag måste försöka ena oss."

Makt åt folket! Kom igen, folket!

Makt åt folket!

Michael Manley har varit premiärminister
sen 1972

och säger att 300 års slaveri
och brittisk kolonialism

har gjort Jamaica till en nation få har

och många har inte.

Jamaica tillät
en liten privilegierad grupp...

att verkligen leva ett gott liv.

MICHAEL MANLEY
PREMIÄRMINISTER

En regering var tvungen att komma
som utmanade oligarkin

och började lägga grunden
för ett jämlikt samhälle.

De röstande står inför ett val.

Antingen kan de välja att fortsätta

med premiärminister Michael Manleys
socialism.

Eller så kan de rösta för en återgång
till ett kapitalistiskt system.

I kortegen färdas Edward Seaga,

ledare för det konservativa partiet.

Vi ser hur PNP har tagit armkrok

med kommunistiska organisationer
här i landet.

Vi frågar oss varför.

Landet stod redan på konkursens brant.

Om Manley skulle vinna valet,

skulle Jamaica bli helt socialistiskt.
Jag var tvungen att kämpa emot.

Den här vägspärren,
uppsatt av Seagas Jamaica Labor Party,

plockas ner av rivalen Hugh Small

för Michael Manleys
People's National Party.

När valet 1976 närmade sig,

började stämningen i landet bli alltmer

fientlig och spänd.

I Kingston skapade
de två politiska partierna varsitt läger.

Trenchtown var ett läger,
Tivoli det andra.

Det fanns en Don
som kontrollerade varje läger.

De tuffaste gangstrarna i respektive
område som alla tvingades lyda.

Socialism, ja! Fascism, nej!

Namnet Don kommer från Don Corleone,
från maffian.

Spaghettiwesterns och gangsterfilmer

hade stor inverkan på Jamaica.

Det kan vi tacka amerikanerna för.

Ni gav oss er cowboykultur!

Vi gjorde bara en jamaicansk version.

DEN GODE - SEAGA

Jag spenderade tio år på Jamaica

i ett försök att få ihop
historien bakom det här stamkriget.

Kingston var ett schackbräde
av krigszoner lojala till olika partier.

Politikerna behövde gangstrarna
för att få röster.

Gangstrarna behövde politikerna
för att få skydd från polisen

och för pengar och vapen.

I upptakten till valet,

översatte gängen kampanjens ordkrig

till dödliga beväpnade uppgörelser.

När man har politiskt våld, och jag ser...

ungdomar slåss mot ungdomar...

för politikernas skull,

då blir jag illamående.

"Johnny Was" redogör för vad som hände
i ghettona på den tiden.

Kvinnan hänger med huvudet och gråter

För hennes son har blivit skjuten på gatan

Och dött

Rasta stöder aldrig politiken.

Om politikerna gjorde rätt
vore Jamaica mer än ett paradis.

RAS GILLY
MUSIKPRODUCENT

RASTAFARIERNA KOMMER

BOB MARLEY
RASTAMAN MED EN KULA

1976 hade Marley en global profil.

Alla kände till rasta och reggae,
och visste vem Bob var.

Att Bob skulle engagera sig politiskt

var väldigt viktigt för båda partierna.

De uppvaktade honom.

Men Bob visste att det var farligt
att följa den linjen.

Bob bemödade sig om
att vara politiskt neutral.

Bob kunde inte sägas tillhöra
varken JLP eller PNP.

- Men han var politisk.
- Bob Marley och The Wailers!

Trenchtown Rock, ring ingen polis

Trenchtown Rock, vi kan riva allt själva

Jag ser "Trenchtown Rock"
som en nationalsång för de unga

som förklarar sitt oberoende
från det politiska systemet.

På ett sätt var det Bobs första uttalande

om var han kommer ställa sig
mellan de två partierna.

När han växte upp,
var Bob omringad av lokala Dons.

De fann neutral mark på 56 Hope Road.

Oavsett tidpunkt kunde man gå in där
och hitta personer som,

om de hade träffats på gatan,
kanske hade skjutit ihjäl varandra.

Men Bobs hem var känt som
en neutral plats

där alla kunde komma i fred.

Bobs hus låg på samma gata
som premiärministerns.

Jag retade honom för det

för hans image var rötter och centrum.

Jag sa, "Du har blivit fin nu!"

Han sa,

"Nej, jag tar ghettot till förorten."

Jag träffade Bob på 56 Hope Road.

Sen blev jag hans advokat...

hans förtrogna.

Bob fick folket med sig,

och 56 Hope Road var en spännande plats.

Bob hade en inspelningsstudio på baksidan,
där de övade.

Det var centret för modern
rastafariinspirerad popkultur.

Jag bodde på 56 Hope Road,
och rastafarirörelsen,

den framvällande våg av stadskärna
som tog sig till förorten...

hade börjat och växte snabbt.

Den övre medelklassen var skräckslagen.

Folk köade på morgonen.

Alla behövde hjälp med skolavgifter,
jobb, medicin.

Han vill hjälpa folk att bli oberoende

av bidrag från politikerna.

Jag var en rastaman.

Vi tycker inte om politiker.

PNP och arbetarpartiet. Vi ogillade sånt.

På Hope Road låg det en spänning i luften

på grund av att mordiska rivaler
befann sig på samma plats samtidigt.

Vi har alla bevittnat en slags våldsskala

unik i vår historia.

Vi har sett barn beväpnas.

Vi har sett oskyldiga

mördas på gatorna,

vilket har skapat en skräck

hos anständiga jamaicanska medborgare.

Vi tänker inte stå vid sidan av

och tillåta detta sabotage av vårt land
att fortsätta.

Vi förklarar detta vara
ett undantagstillstånd.

På den tiden rådde tumult i landet,
och det Bob sa var,

"Vi gör nåt som är gratis
så att alla kan komma."

Vi gick till premiärministern
och la fram vår idé.

Bob Marley gör en konsert
på söndag den 5:e december.

Det sas vid en presskonferens med Marley,

hans manager Don Taylor
och Arnold Bertram.

Jag var biträdande departementschef när
Bob Marley kom och pratade om konserten.

Han ville göra en välgörenhetskonsert
för det jamaicanska folket,

för att ge dem en tidig julklapp.

Ingen av oss tolkade det
som något politiskt.

Valet hade inte kungjorts än.

Det var inte tänkt som stöd för Manley
eller nåt politiskt parti.

Bob Marley höll konserten
för att försöka få tillbaka

en känsla av fred och harmoni.

Två veckor efter uttalandet,

utlyste premiärminister Michael Manley,
till allmänna val den 15:e december.

När Bob beslöt att göra showen
fanns inget valdatum.

Så fort Bob sa ja,

kungjorde PNP valdagen
för att slå följe med konserten.

De lindade in sitt val runt Bob

så han skulle se ut att uppträda för dem.

Det fick Smile Jamaica-konserten

att se ut att stötta PNP:s valkampanj.

Michael Manley använde Bob Marleys beslut
att ha en konsert,

så den skulle dra in de röster han visste
att han saknade då,

för att vinna valet.

Vi hade inte använt Bob Marley
i det syftet

för vi visste
att Bob behövde vara allas vän.

Bob Marley fick utstå en helvetes press
att inte göra konserten.

Han sa att det var folk från JLP
som var på honom dagligen.

När Bob sa att han skulle göra
Smile Jamaica-konserten,

fick han en massa dödshot.

Han fick livvakter dygnet runt
från PNP.

Oppositionen meddelade att de inte
ville ha konserten vid Jamaica House

och de ville inte ha den här.
Till slut, fredagen den 3:e december,

meddelade de
att de inte ville ha konserten alls.

PNP DÖDA

En morgon vaknade jag tidigt,
och tittade ut genom fönstret.

Jag såg Bob omringad av tre män.

Det var något hotfullt över det,
och Bob verkade trotsig

och stod i slagställning
men samtidigt diskuterade han med dem.

De brukade komma till huset

för att skaka om honom,
hota och trakassera honom.

Jag minns att jag frågade honom om det.

Jamaica är bästa platsen.

Alla älskar alla.
Men de vill döda en också.

De älskar en så mycket att de dödar en.

Ja. Så är det.
De älskar en så mycket att de dödar en.

Utveckla det...

Var lite mer...

De älskar en så mycket att de dödar en.

Älskar en till döds och dödar en.

Som texten i din sång,
"Man skadar alltid den man älskar,

den man aldrig ville skada."

Jag var så naiv.

När jag lyssnade på bandet
rös jag till lite

för Bob säger uttryckligen,
"De tänker försöka döda mig."

Några dagar innan berättade Bob
om en vision han haft.

Han var på Hope Road,

och där var soldater som sköt med gevär,

de tänkte döda honom.

Men på nåt sätt

hade Jah mystiskt räddat honom.

Precis så sa han.
Jah hade räddat honom mystiskt.

Nåt angående den kvällen...

Jag mådde bara inte bra.

Det liksom låg nåt i luften.

Ungefär kl 21:00,
kom jag till grindarna som var stängda.

Det var ingen där. Det var mörkt.

När jag korsade gården
gick det kårar längs ryggraden,

som en rysning.

Jag kände ett ögonblicks skräck.

Sen sa jag till mig själv,
"Det finns inget att vara rädd för.

Huset är fullt av rastamän,
inget farligt."

De hade just övat klart

och jag var i sovrummet
med Bobs son, Robbie.

Han var sex år.

Den ena revolvermannen var
som Two-Gun Kid.

De kom in genom dörren
och började skjuta in i rummet.

Fyra stycken kom in och började skjuta.

När man trodde att skjutandet
skulle sluta, bara fortsatte det.

De sköt utifrån.

Genom fönstren.

Jag låg på marken och de sprang omkring.

Vissa kunde inte fly,
de blev fast där inne.

Vi var instängda i ett rum
och det fanns ingen utväg,

för det pågick precis utanför.

Jag trodde de skulle vända om
och skjuta oss.

När det var över, fanns bara tystnad.

Riktigt kuslig, total tystnad.

Vi kunde inte veta
om de fortfarande var kvar,

om alla var... borta. Vi visste inte.

Det första vi hörde var Seeco,

som ropade att alla i huset var döda.

Jag sa,
"Jag går ut och ser vad som händer."

Jag såg Bobs fru.
Vi tog henne med oss.

Hon blödde från sidan av huvudet.

Jag sa, "Vad hände med Bob?"
Jag sprang uppför trappan till köket,

och skrek, "Bob!"

Det var blod på golvet.

Jag gick runt hörnet
och där låg Don Taylor...

i en blodpöl.

Sen såg jag Bob.

Han hade blod överallt.

Jag sa, "Är du skjuten?"

Han sa, "Det är Don Taylors blod."

Jag såg Bob gå ut med polisen.
han höll sig om armen,

och han var väldigt arg.

De tog honom till bilen
och förde bort honom.

Don Taylor kom in
nån minut före revolvermännen.

När de kom uppför trappan
och började skjuta,

stod Don mellan dem och Bob.

Det var därför Don sköts i ryggen.

Det som hände var
att Bob vände sig sidledes,

för att inte ge skyttarna
en stor måltavla.

Det var därför kulan

bara snuddade vid hans bröst
och satte sig i hans arm.

Han var redan varnad, så att säga.

Kanske på grund av varslet han fått,

så reagerade han snabbt.

Mr Taylor tillstånd sägs vara kritiskt,

medan inget sagts om Ritas tillstånd.

MARLEY SKJUTEN

Varför? Jag kan inte förstå

varför nån skulle vilja skada Bob.

Han var en sån fredssymbol

och hela öns stora hopp!

Dagen Bob sköts,
kom ett filmteam från Amerika

som skulle filma
Smile Jamaica-konserten till ön.

CARL COLBY
FILMARE

Jag ingick i gruppen.

"Kul med en konsert. Bob Marley!
Vad kan gå fel?"

Vid hotellet fick vi veta
att Bob Marley hade skjutits.

VI hoppade in i en bil
och körde till Hope Road.

Vi kom dit precis när Rita sattes
i en bil och togs till sjukhuset.

Det var blod överallt.

Det såg ut att ha sprejats med kulor.

Efteråt hade alla en teori.

Vissa sa oppositionen,
andra att det var CIA.

Andra att det var nån jockey.

Doping, kidnappning - Gud vet.

En av alla teorier
handlade om spelskulder och gangsters.

Bob Marleys bästa vän

var den jamaikanske fotbollsspelaren,
Skill Cole.

Han var anklagad för att ha fixat ett lopp

och lurat några personer
på en gigantisk summa pengar.

Han flydde landet.

Andra killar och folk runt oss

var involverade i galoppindustrin
men Bob var inte en hästmänniska.

Bob brydde sig bara om musik.

De sa att Bob betalade av
på Skill Coles skuld, men...

han hade missat en avbetalning,
därav attentatet.

Men om man dödar Bob,
då får man ju aldrig sina pengar.

En annan teori var,
att dagarna innan attentatet,

hade Bob livvakter från PNP.

Kvällen attentatet gjordes,
hade de precis lämnat sina poster,

och lämnat huset oskyddat.

Skyddstrupper tilldelades
att närvara vid kvällsrepetitionerna.

Varje kväll, varje förbannad kväll
vi repade.

Utom den kvällen.

Varför inte den kvällen?

De kom efter skottlossningen.

Var PNP inblandade i mordförsöket?

I politiken gör ibland

ett politiskt parti eller falang

nånting mot dem själva

för att få det att se ut
som om de andra gjorde det.

Det var inte vi.

JLP hade ingenting med det att göra?

Nej, vi var lika förvånade som alla andra.

Vi var glada
att Bob inte blev allvarligt skadad.

Trots Seagas nekande,

kvarstod misstankarna mot JLP.

Dons tillstånd var kritiskt.

Rita hade bara fått ett ytligt sår,
men det var en huvudskada.

Bob behandlades och släpptes.

I en intervju på sjukhuset,

sa Bob Marley att han fått flera hot

efter kungörandet
av Smile Jamaica-konserten

Har du blivit hotad innan?

Ja.

Vet du var hoten kommer ifrån?

Jag känner inte
att jag vill prata om det nu.

På sjukhuset föreslog man

att Bob kunde åka till Strawberry Hill,
som var ganska avskilt.

Jeff sa, "Vi åker och hälsar på Bob."

Jag ville inte överraska nån, så på väg
till Strawberry Hill sa jag till Jeff

och några av bandmedlemmarna
att min pappa var chef för CIA.

Det var ett intressant avslöjande
för oss alla.

Bandmedlemmarna visade sig vara söner
till ministrar i regeringen.

Då insåg jag att alla var bröder
i vår generation.

Vi ville inte ha den gamla världen.

Vi ville bli kvitt förtrycket.

Det var det som lockade mest med Bob.

Vi kom fram till fastigheten
och några av Bobs vakter

hoppade ut från träden med machetes.

Det var spänning i luften,
han hade skadats.

Han rörde sig långsamt,

som om han var utmattad,
som om han bar på en börda.

De äldre sa att det var
ett tecken från Babylon

och att det var farligt att uppträda.

Bob ville inte göra konserten

för med 80 000 på plats
så kunde vem som helst döda honom.

Han bara slappade där uppe.

Han fick tid att tänka,

bestämma om han skulle göra konserten
eller inte.

De hade ett rådsmöte på Strawberry Hill.

Det var kanske 50 personer där.

Äldre rastamän, Bobs fru och familjen.

Alla var emot konserten.

Rita Marley ledde gruppen
som var emot uppträdandet.

Rita var nyss hemkommen från sjukhuset,

och hade huvudet bandagerat.
Hon hade en scarf,

men bandaget var under scarfen.

Jag tyckte inte jag hade nåt annat val
än att säga,

"Om du inte gör konserten, Bob,
kommer de som sköt dig,

att ha lyckats med det de ville."

Bob sa, "Jag går inte ut på scenen
utan ett maskingevär."

Jag sa, "Bob, din gitarr är ditt gevär."

Fem timmar efter konserten
skulle ha börjat,

och Bob Marley är inte här.

Han tar Ritas oro för hans säkerhet
i beaktande,

men han ser ner över kullarna

och han kan se rök och damm
stiga upp från All Heroes Park.

Sen kom polischefen och försvarsministern

för att försäkra Bob om
att han skulle vara säker.

Då visste vi inte vem som hade skjutit.

Det kunde vara både PNP och JLP.

Det faktum att en politiker var där
med en poliseskort

fick inte mig att känna mig lugn alls.

Där stod en man som blivit beskjuten,
men en kula kvar i armen,

och man såg att han hade bestämt sig.

Musiken måste spelas.

Man kan inte stoppa musiken!

När bra musik spelas

finns ingen smärta.

Vi är på väg.

Ha polisen och kamerorna redo
när han kommer.

Vi förvånades över

att det stod folk längs vägen
hela vägen ner.

Atmosfären var kaotisk
när man väl kom dit.

Det hade växt från 5 000
till 90 000 personer under dagen.

Parken var ett hav av människor.

När de insåg att Bob var där,
var ljudet öronbedövande.

Det var en farlig natt.

Ingen ville gå ut på scenen.

Men man var tvungen!

Han gick ut och sa till folket
att konserten inte var menad

att vara politisk på något sätt
men att han ville spela ett par sånger.

Han uppträdde i över en timme.

Överallt är det krig

Krig

Krig i öster

Krig i väster

"War" påstår att en orätt

har gjorts honom personligen

och det är en del av orättvisans historia.

Och innan det är löst,
kommer det att bli krig.

Bob höll på att repa sig,
48 timmar efter skjutningen,

och han gav en av de bästa konserterna
i sitt liv.

Han tillochmed visade sitt bara bröst,
och visade var kulan hade snuddat.

En stolt man som uthärdade sin skada,

och visade publiken,

"De skjuter mig men kan inte döda mig."

Nu var han en ännu större hjälte.

Han överlevde pistolangreppet,

och var där för att berätta om det.

Det gav honom en ny status.

SHOWEN GÅR VIDARE

HELA JAMAICA HYLLAR DITT MOD!

Efter attentatet kände sig Bob otrygg
på Jamaica.

Bob sa, "Åt helvete med Jamaica.

Inget mer Jamaica.
Vi ska turnera världen över

och sprida kärlek till världens folk."

Han var förkrossad.

Han kunde inte tro
att nån på nån av sidorna

kunde ha övertygats
att göra det här vidriga mot honom.

Han kände sig förrådd.

Morgonen efter konserten,

lämnade Bob ön

och gick i självvald exil.

MARLEY I EXIL

När han lämnade Jamaica,
gick luften ur landet.

Han lämnade inte bara dem,
utan även det han hade lovat dem.

En våldsam politisk kampanj avslutades
med ett rätt lugnt val,

och vann gjorde
premiärminister Michael Manley.

Kort efter konserten,

omvaldes Michael Manley
med överväldigande majoritet

och JLP dubblade våldsamheterna.

Gängsituationen eskalerade
efter att Bob lämnade.

I sitt prekära läge
vände sig Jamaica till IMF,

den globala finansorganisationen
dominerad av Förenta Staterna.

Men förhandlingarna gick dåligt.

De välutbildade flydde Jamaica.
Medelklassen så gott som övergav ön.

Alla livets nödvändigheter

var nästan helt slut.

IMF - ÄR MANLEYS FEL

När nöden blev värre i ghettona,

ökade våldet.

Våldet gjorde det omöjligt
för Bob att komma tillbaka.

Han spenderade sin tid i London.

Det var mer fridfullt i London

och Bob tyckte om
att polisen inte var beväpnad.

Efter attentatet kände han
att tiden var knapp

att han hade mycket att göra.
Bob fokuserade,

och gjorde musik dygnet runt.

Han gav sitt allt till musiken.

Han gav allt han hade.

Det var så han slickade sina sår.

När han levde i exil,

gjorde Bob Exodus, som Time Magazine
utnämnde till århundradets skiva.

Jag hade tur nog
att bo längre ner på gatan

från studion där Exodus spelades in.

Hela albumet är genomsyrat
av det han varit med om.

MARLEY REDO ATT KLAGA

Bakhåll i natten

Alla vapen siktar på mig

Han skrev väldigt utförligt
om mordattentatet

i sånger som "Ambush in the Night."

I London var det en tid av mognad

för postkoloniala, första generationens
afrikanska immigranter,

och Bob levde mitt ibland dem.

Bob var i London,
mitt ibland alla kulturer

och exponerades för olika länder.

London visade honom
vad som pågick internationellt.

Sydafrikas regering sa idag
att de ska skicka fler trupper

till inbördeskriget i Angola.

Kommunister i Angola möter opposition

från kapitalister i USA
och vita sydafrikaner.

Bob Marley fortsätter
att ta ställning för Afrika

och kampen mot sociala orättvisor globalt.

Så arm i arm, med vapen

Ska vi ta oss an denna kamp tillsammans

För det är det enda sättet

Vi kan komma över vårt lilla problem

Det stod klart att Bob var emot
det politiska "skitdömet" som han sa.

Bob sa, "Alla regeringar på denna jord
är olagliga."

Det var eldiga ord på 70-talet.

UNCLE SAMS BAKGÅRD

Vi talar om tiden runt kalla kriget,
när kompromisser saknades.

Världen stod delad mellan två stormakter

och allt man gjorde rannsakades
utifrån utgångspunkten:

Passar det den ena eller den andra?

Länge leve den magnifike befälhavaren
och premiärministern av Jamaica

kamrat Michael Manley.

Fidel och Manley är goda vänner,

och Fidels vänskap med Manley
blev ett stort problem för USA.

De ogillar när jag säger kommunister,

men jag måste!

Deras utrikespolitik är den samma
som den kubanska regeringens!

De hungrar efter makt,
de där fascistiska idioterna!

De två politiska partierna

fungerade som ombud i det kalla kriget.

På gatorna i Kingston
har de sin egen stavning.

CIAGA IGEN

CIA

De började hävda att det var CIA

som stod bakom attentatet mot Marley.

Många jamaicaner trodde på det.

Det var en kraft att se upp för,

ett potentiellt hot mot etablissemanget.

CIA hade hållit koll på honom.

CIA:s akt om Bob Marley
var kraftigt redigerad.

Men CIA stämplade honom
som omstörtande.

De höll koll på honom.

Vi visste att CIA iakttog oss.

Vi kände dem.

Vi kände dem hela tiden.

JAMAICA OCH KUBA
FRAMÅT TILLSAMMANS

CIA fanns överallt på Jamaica.

En del av informationen vi fick
kom från dubbelagenter

som vi hade i CIA.

Och det fanns ett samarbete mellan
kubansk underrättelsetjänst och KGB.

Vi har många informationskällor.

Det fanns en stor rädsla i USA

för att Jamaica skulle bli nästa Kuba.

CIA stod för vapnen och tränade folket
för att destabilisera landet,

med våld om nödvändigt.

SEAGAS STAD

Bevisen på förändrad taktik i krigföring

var uppenbara i det gatugängen gjorde.

Det finns bevis för att CIA underlättade

slagskämparnas aktiviteter för JLP.

Gängen använde paramilitära taktiker.

De gick in i ghettona
och stängde av hela kvarter.

Med militärtaktik höll de polis
och brandförsvar stången

medan de brände ner kvarteret.

I vissa fall kastade de barn och bebisar
tillbaka in i elden.

Det har givetvis fått folket
att vända sig

mot Michael Manleys regering.

Oppositionsledare Edward Seaga

avfärdar Philip Agee som en prostituerad

som säljer sig till den regering
som behöver hans tjänster.

Samarbetade CIA med JLP?

Jag har aldrig pratat med CIA.
Jag vet inte.

FÖRE DETTA JLP-INSIDER

Det jag hörde på den tiden var att Seaga

vägrade beblanda sig med dem.

Han tog itu med sitt folk,
som fick ta itu med dem.

Seaga kan omöjligen ha haft att göra med
CIA eller DEA personligen.

Det var en del av hans plan.

"Amerika vill hålla Kuba ur vägen,

vi behöver hjälp, ta hand om det,
men prata inte med mig.

Blanda inte in mig.
Jag har folk ni kan prata med,

men blanda inte in mig."

CIA:s tentakler,

sträcktes ut, och sträcktes ut,
och sträcktes ut...

Jimmy Cliff, existentiell hjälte

som Deans och Brandos
rollkaraktärer på 50-talet.

Jag var en etablerad stjärna på Jamaica.

CIA kom till mig, i mitt hem...

i Kingston.

De frågade ut mig,

angående min åsikt om ett parti
på Jamaica,

eller ett annat parti,
eller en politisk aktör.

Jag sa,
"Ni kan inte fråga mig såna frågor.

Ni kan inte fråga mig sånt!"

Politiskt våld fyller staden

Blanda inte in rasta i er

Säg, säg, jag säger

Rasta jobbar inte för, nej, nej, för CIA

"Rasta jobbar inte för CIA!"

Hör ni? Rasta jobbar inte för CIA!

Om en poet reser sig,

eller en sångare som är verbal reser sig,

då blir de hotade.

Folk blev rädda för Bob Marley

för han ägde radiovågorna.

Hans meddelande sjöngs
av alla europeiska barn,

och alla amerikanska barn.

Det fanns krafter som ogillade det.

1978 var Bob en superstjärna.

Han tog med mig på Europaturné,

och jag insåg,
"Det är så här han behandlas."

Jag menar, det finns poliser i Paris,

som tar sig till Tysklands gränser
och ser soldaterna sänka sina vapen.

Jag såg folk skrika och gråta.

Såg folk svimma innan konserten började.

Folk tog med sina bebisar och sa,
"Kan du röra vid min bebis?"

Han stod på toppen av sin berömmelse.

Jah ska krossa förtrycket

Leve jämlikheten

Torka bort alla överträdelser

Släpp era fångar fria

Vi försvarar varken Marxism
eller kapitalism.

- Vi är bara rasta!
- Okej.

Vi är oberoende!

Vi ber inte Amerika om nåt,
och inte Ryssland om nåt.

Vi ser till oss själva,
och det är rasta: Svartas rättigheter.

Inget var viktigare för Bob än Jamaica.

Han längtade tillbaka,
men han kunde inte åka hem.

Det var för riskabelt, för farligt.

Hemma på Jamaica,
hade våldet nått krisnivåer.

Stränderna med silversand
har i stort sett övergetts av turisterna,

för Jamaicas profil är den av
ett våldsamt samhälle i upplösning.

Utarbetad polis och armepatruller
har i stort övergett vissa områden

till de krigande falangerna.

Det sena 70-talet var verkligen en tid
när hoppet gav vika till förtvivlan.

Som branden på Orange Lane,
där ett ålderdomshem antändes.

Beväpnade män sköt på brandmännen

som försökte släcka branden.

Det var en nivå av brutalitet

på det politiska våldet
som ingen hade sett förut.

Och det blev bara värre.

SKJUTBANA

Skjutbanan är symbolen för ett land
som tröttnat på brott.

Den som åker fast på ön
med ett olagligt vapen,

eller ens en kula i fickan,
kommer att föras hit.

1977 var fyllt av våld.

Michael Manley beslutade att sätta
Buckie Marshall och Claudie Massop,

rivaliserande gängledare, i fängelse.

Det var ett av de tillfällen
då Claudie satt i fängelse...

Ett av många tillfällen.

Claudie var en välkänd bundsförvant
till Seagas JLP,

och Buckie var PNP.

De slog sig ihop
och insåg att de utnyttjades,

att de var spelbrickor
till makthavarna.

De förklarade vapenvila.

I slutet av året, släpptes Buckie
och Claudie från fängelset.

Och en spontant försök
att skapa fred följde.

FREDSKOMMITTÉ 1978

Det handlade om enighet.

Det var anledningen till

hela idén med One Love-konserten.

Det behövdes en sammankomst,
och nån var tvungen att stå i centrum

för att få det att ske.

Jag tror de kände att Bob var den enda
som hade den slagkraften.

När Claudie och Buckie åkte till London
och bad honom komma hem

för att hjälpa dem stävja våldet,

ville Bob egentligen inte åka tillbaka
till Jamaica.

Han kände att det var otryggt,

för många av dem som försökt
döda honom var fortfarande fria.

Men Bob litade på Claudie.

Bob och Claudie växte upp tillsammans,

och var pojkar tillsammans.

De höll sin vänskap vid liv.

Bobs budskap om fred var så förföriskt.

Han förändrade hjärtan och sinnen
med musik,

precis som med Claudie Massop.

Det var därför Bob var ett sånt hot.

Det var bara för att han fick löften
från båda gangstrarna,

att han skulle vara trygg
som han slutligen kom hem.

Har du hört vad som ska hända
när du kommer till Jamaica?

Folket måste enas.

Det kanske blir lite bråkigt,
men de måste vara starka och enas,

för den enigheten på Jamaica

är för att förena de svarta folken
världen över.

Det var en så spännande tid
för alla i landet.

Många av de här människorna

hade inte pratat med varandra
på många år.

Och de förenades för att få hem Bob.

Bob fick en hjältes välkomnande.
Flygplatsen var överröst av människor.

Folk tog sig över staketet
och ut på landningsbanan.

En stor folkmassa kom tillbaka
till gaten...

Sen kom jordbävningen.

BOB MARLEY TILLBAKA

Nästa dag stod det i rubrikerna,

"Bob Marley är tillbaka!"

Och med mindre text, "Jordbävning
på Jamaica. 3,5 på Richterskalan."

Bob ringde mig
för att organisera konserten.

De olika områdena på konserten
kallades Love,

Togetherness och Peace.

Han kallade den One Love Peace-konserten.

Jag anlitade ungdomar från innerstaden

för att sköta säkerheten.

Det kvittade om de kom från Tivoli
eller djungeln.

Jag vill se Buckie Marshall

och Claudie Massop och Tony Welch

på scen för att representera folket!

Vi vill se dem!

Vi vill se dem!

Publiken var enorm,

men det underbara var
att det var inte PNP på ena sidan

och JLP på andra sidan. De umgicks.

Det fanns ingen gränslinje.

Folk ville att freden skulle fungera.

Det var fenomenalt.

Fredsförhandlingar pågår, hurra

Michael Manley!

Fredsförhandlingar pågår, hurra

Tivoli går vidare

Buckie Marshall och Claudie

Säg ja till mina bröder igen

Jacob Miller och Inner Circle, kör!

Jacob Miller och Inner Circle!

Efter en lång kväll av musikalisk storhet,

klockan 02:00, klev Bob upp på scenen.

Ingen kula kan stoppa oss nu
vi varken tigger eller bugar

VI kan varken köpas eller säljas

Han dansade på scenen på ett sätt
som ingen hade sett på Jamaica tidigare.

Så som han uppträder utomlands.

Han hoppar, snurrar och kastar med håret.

Väldigt dramatiskt under en fullmåne.

Sen stoppade han musiken.

Kan vi få...

Upp hit på scenen här...

sällskap av mr Michael Manley

och mr Edward Seaga?

Jag vill bara skaka hand

och visa folket
att vi ska möta dem på rätt sätt.

Vi ska enas

Vi ska möta dem rätt

Vi måste enas

Jag svär att en ljusblixt

slog ner i den där stadion

när han började sin spirituella dans,

och det kan bara ha varit Gud

som tittade ner och sa, "Bra gjort!"

Bob bjöd upp mr Edward Seaga först.

Sen bjöd han upp mr Michael Manley.

Han dröjde lite, jag antar

att han funderade på,
"Är det här en bra idé eller inte?

På scen, med min ärkerival?"

Men han kunde inte vägra.

Vi visste inte att vi skulle upp på scen.

Eller att Manley skulle upp på scen.

Bob stöttade en mission

som inte var splittrad.

Man kunde känna hur han

ville uttrycka till de här människorna

att de skulle skapa fred
och stoppa blodspillan.

Genom att ena partierna,
visste Bob att han blev en måltavla.

Han riskerade sitt liv för att ena folket.

Han höll deras händer i luften
i tacksägelse till Rastafari.

Stunden jämfördes

med Kristus på korset mellan två tjuvar.

Den natten gick Bob från artist
till shaman.

Vi kände att det var slutet på stamkriget,

och att Bob Marley hade gjort
det omöjliga.

Det var en symbol för
att alla ville ha fred.

Att säga att det blev fred i landet
på en gång, nej.

Nej.

Han försökte skapa fred.

Men det kunde inte bli fred.

Efter One Love Peace-konserten,

kom Jim Brown till Bobs hem på Hope Road

för att lämna pengar
från biljettförsäljningen.

Jim Brown var ghettots mäktigaste Don.

Hans läger var Tivoli,
men han var hejduk åt hela JLP.

VÄLKOMNA TILL TIVOLI GARDENS

En av våra viktigaste källor,
Trevor Philips,

var med Bob när Jim Brown kom.

Marley frågade Trevor, "Vem är det här?
Vad gör han här?"

Trevor sa till Bob,
"Känner du inte Jim Brown?"

Bob sa, "Trevor, jag såg honom här

kvällen jag blev skjuten."

Jag minns en gång...

ett möte med några killar

där Jim Brown var med.

Vi satt i ett gårdsrum, för ingen
skulle veta att Jim Brown var där.

Vad han sa var att,

"När jag gick in och började skjuta,

sa Bob Marley 'Skjut mig inte, sir!'"

Bob sa, när han såg honom senare,

"Han var där under attentatet!

Jag vet inte om Jim sköt,
men han var där."

Du såg inte revolvermannen?

Nja...

inte just då.

- Men du vet vem det var?
- Ja, jag vet.

Åkte de fast?

Nej... Ingen ringde polisen.

Det är bara...

sånt som händer.

Jag kände igen revolvermannen som kom.

Det var en ur arbetarpartiet.

En av Seagas män.

Jag tror det var Jim Brown
som planerade attentatet

Det hade varit ett sätt att säkra

hans bona fide hos Seaga.

Det lanserade Jim Brown.

Jim Brown gick sen vidare
och startade notoriska Shower Posse.

Shower Posse blev en av
de ledande smugglarna

av kokain och heroin
till Nordamerika.

Det tog myndigheterna lång tid att inse

hur mordisk den här mannen var,

för han stod under Edward Seagas beskydd,
ända från start.

Bob Marley visste det inte,

men en av de tragiska ironierna

med One Love Peace-konserten

var att, som jag fick veta
av en av mina källor,

"Det är inte fred vi jobbar med,
utan järn."

Nämligen vapen.

Vapen fördes in
tillsammans med ljudutrustningen

som kom från USA.

De distribuerades sen
till gängmedlemmar inom JLP.

För vissa betalar sig inte fred.

Många av eldsjälarna bakom freden

dödades kort därefter.

Claudie var med två av sina bröder,

när de attackerades,
och sköts, med händerna i vädret.

När allt var över,

togs hans kropp till justitieministeriet

där skott avlossades.

Antagligen för att säga,
"Uppdraget utfört."

De männen blev offer för freden.

Claudie Massops deltagande i vapenvilan

bestämde Massops öde.

Massop blev en belastning,
liksom de andra gängledarna

som deltog i vapenvilan.

Claudie dödades, Buckie dödades,

och alla dödades till slut.

I jamaicansk politik,
kan de bara kontrollera folket med våld.

Vid den tiden, gjorde sig politikerna av
med sina egna Dons.

De skickade ut den jamaicanska polisen

för att likvidera den som inte skötte sig.

Fred var alldeles för farligt
för politikerna,

och det visste de om.

TROTS BOBS VÄDJAN OM ENIGHET,

FORTSATTE STAMKRIGET.

SEAGA VALDES TILL PREMIÄRMINISTER 1980

Vi är här för att hylla en av
de främsta statsmännen på vårt halvklot,

vår gode vän och min gode vän,

premiärminister Edward Seaga
från Jamaica.

BOB DIAGNOSTICERADES LÅNGT INNAN,
MEN LÄT DET BERO

DEN 11:E MAJ 1981, DOG HAN AV CANCER

Det var som ett ljus som slocknade.
Ett stort ljus,

som man aldrig kommer se igen...

i det här livet.

CIA arbetade för
att destabilisera Jamaica,

och det politiska kriget tvingade honom

att bli den politiska kraft
vi känner som Bob Marley.

En dag när jag var hos Bob på Hope Road,

hörde vi en knackning.

När vi öppnade dörren,

stod där två afrikanska bröder
från Rhodesia

som sa att de skulle få sitt oberoende.

De förklarade för oss
att när de höll på att förlora kampen,

gav Bobs musik dem
så mycket hopp och självförtroende.

Det var Bobs musik som vann kriget.

När Berlinmuren föll,
spelade de Bob Marleys musik.

Oavsett var i världen det är kris,

spelar de Bob Marleys musik.

Det är ett budskap som är relevant idag,

än mer än för 40 år sen.

Överallt i världen idag,
är Bob Marley en symbol för fred.

Var än änkor behöver tröstas,

var än frihetskämpar måste övertygas

om att det de gör är rättfärdigt,

där kommer de att sjunga
Bob Marleys sånger.

Jag vet att jag är folket till hjälp.

Det är den enda pliktkänslan jag har,

att jag kan vara folket till hjälp.

När jag tänker på hur attentatet

påverkade Bobs världsbild
och hans hopp om framtiden,

tänker jag på texten till
"Redemption Song"

och stroferna som lyder,
"Hur länge ska de döda våra profeter

medan vi står och ser på?"

Ni inser att det Marley pratar om

är hela Jamaicas historia.

Det är både en klagosång för det förflutna

och ett slags hopp för framtiden.

Ännu en sång om frihet

För allt jag nånsin haft

Befrielsesånger