All language subtitles for All the rivers run 1983 dvd1.sv

UTANFÖR AUSTRALIENS KUST, 1892.

Hjälp!

Hjälp mig!

Hjälp!

Hjälp mig!

Sa ja, fröken. Ni är i säkerhet nu.

Vinden... Den kommer in söderifran.

- Fryser ni?
- Inte särskilt.

Det börjar bli sent.

Det är snart för mörkt
för att ge sig iväg.

Det kan finnas fler överlevande.

Mina föräldrar.

Visst, miss Delphie.
Vi ger oss av när det blir ljust.

Följ med mig.

De är döda. Eller hur?

- Miss Delphie, da.
- Mina föräldrar.

Alla passagerarna. Besättningen.

Vi kan inte veta vad som hände
efter grundstötningen.

Jag är inget barn, Tom.

De befann sig under däck.

Nu maste vi ge oss av, miss Delphie.

Jag är redo.

Ska jag hjälpa er uppför klippan?

Jag klarar mig.

Stackars flicka.
Helt utmattad, säger läkarna.

- Har du en systerdotter, Charlie?
- De är min frus släktingar.

- De emigrerade fran England.
- Vilken fruktansvärd tragedi.

En hatt, en ny klänning
och lite underkläder.

Tack.

- Det här är en god vän. Agnes.
- Tant Agnes.

Hon hjälpte mig att handla.
- Min niece, Philadelphia Gordon.

Trevligt att träffas.

Stackars barn.
Vilken fruktansvärd upplevelse...

Nu maste jag ga.
Jag hoppas att klänningen...

Sa trevligt att ha gjort
er bekantskap.

En god kvinna. Snällt av henne
att hjälpa till. Hon vill väl.

Det gör alla.

Jag vet det.
Läkarna säger att du snart är frisk.

Jag har skrivit till moster Hester
att vi stannar ett tag i Melbourne.

Du maste bli helt frisk först.
Vi aker till Echuca om en vecka.

Din Tom har blivit berömd.

"Pengar insamlade till hjälten
fran Loch Tay-tragedin."

- Vad bra.
- Jag kommer tillbaka i morgon.

Folk I Melbourne Har varlt snälla.
Mer än 200 pund.

Det bllr ett bra startkapltal.

Lycka tlll med famlljen.
OcH Gud välslgne er.

Vi aker hem i morgon.
Men vi stannar i Echuca över natten.

Här kommer en till, Jim.

- Philadelphia!
- Hon är bedarande, Charles.

- Moster Hester.
- Nej, en väninna. Tant Miriam.

Strunt i det.
Du är hjärtligt välkommen.

Hon är underbar, Charles.

- Ska vi aka med häst och vagn?
- Inte första gangen du är i Echuca.

Det finns ett mer spännande sätt.

Det var nära
att vi kastade loss utan er.

Det hade varit fruktansvärt synd.

- Tack.
- Allt klart, skepparn.

Langsammare än landvägen, men jag
visste att du skulle tycka om floden.

- Han gillar söta flickor.
- Han är visst väldigt självbelaten.

Hatt över bord!

- Tack ska ni ha.
- Ingen orsak.

Garden ligger isolerat, men jag
hoppas att du ska trivas här.

Helt säkert.

Du bör nog inte nämna tant Miriam
och tant Agnes för din moster.

- Det hade jag inte tänkt heller.
- Din moster är en bra kvinna.

Men jag är rädd för att vi far
tungpaj till middag i kväll.

- Nu är vi hemma, Hester.
- Det var i senaste laget, Charles.

- Här är hon.
- God dag, moster.

- Du maste vara utmattad.
- Nej, jag uppskattade resan.

Det förvanar mig.
Floden tröttar ut mig.

Du är väl inte van
vid ett ställe som det här.

- Det verkar trevligt.
- Heta somrar, iskalla vintrar.

Det är allt vi har att erbjuda.

Det är snällt av dig
att lata mig bo här.

Du är ju min systerdotter,
Philadelphia.

Varför stackars Charlotte döpte dig
till det, begriper jag da inte.

Kom nu.

Sa din far ville öppna praktik
i Melbourne?

Ja. Jag skulle studera konst.

Det blir nog inte aktuellt nu.

Det är svart nog
att lata Adam i skolan.

Jag vill att han ska läsa vidare,
men hans pappa har inte rad.

Det var i alla fall en god maltid.

Det var det.
Mycket bättre än tungpaj.

- Jo, förresten. Den där klänningen...
- Tycker du om den?

Den är opassande när man sörjer.
Vem valde ut den?

Det gjorde jag.
Är den opassande, är det mitt fel.

Det är en vacker klänning.

Men av respekt för dina föräldrar
bör vi halla pa formerna.

Jag tror inte att mamma och pappa
skulle vilja att jag var ledsen.

Det far dem inte att komma tillbaka.

- Jag kan byta, om du vill.
- Ja, gör det.

Jag tror inte att kläder kan spegla
sorgen man känner.

Ursäkta.

Jag vill helst ga och lägga mig.

Vilket märkligt uppförande.
Jag sa ju bara...

Jag vet vad du sa. Du har
hackat pa henne fran första stund.

Jag har gatt med pa att hon bor här.
Det blir en mun till att mätta.

Var tyst.
Försök att vara snäll mot henne.

Vi ska göra vart bästa för att komma
överens, eller hur?

Ja, moster.

Maste du ga ut,
sa finns det stövlar vid köksdörren.

God natt.

- Lat mig hjälpa till.
- Moster far slag.

- Hon kokar sylt.
- Da sa. Räck mig den där.

Jag behöver den stora tangen.

Den här?

- Jag hjälper morbror Charles.
- Kom och hjälp mig i huset.

Det är lämpligare för en dam.
Eller hur?

- Vad hände nu da?
- Jag tappade taget om skalen.

Du tappar ju taget om allt.

- Den var gammal, moster.
- Jag fick den när jag gifte mig.

Din mamma borde ha lärt dig.
Mat är vägen till mannens hjärta.

Jag vill lära mig.
Det är snällt av dig att hjälpa mig.

- Följ bara receptet.
- Jag försöker.

Bra. Scones är en bra början.

- Kommer Adam hem till helgen?
- Ja, äntligen.

Ingenting är som det ska utan honom.

Adam är inte som sin pappa.

Han vill ta sig fram här i världen.

Jag skulle ge allt för att han
skulle kunna läsa vidare.

Även om jag saknar honom.

Vad är det där?

Mina scones!

- Adam.
- Mamma.

- Det här är alltsa min kusin.
- Hej, Adam.

En engelsk formalitet?
Vi borde väl ge varandra en kyss?

Välkommen hem.

Jag vill bli författare.

- Det blir du om du verkligen vill.
- Det tvivlar jag pa.

Pappa tycker att jag ska
jobba pa garden.

Berätta hur du känner.

Han vet det.

- Är det väldigt annorlunda här?
- Jämfört med England?

Större... och brunare.

Och sa ljuset...

- Jag skulle vilja mala av floden.
- Om du verkligen vill, sa...

Jag har varken färger eller dukar.
Allt försvann.

Ursäkta.
Jag pratar bara om mina problem.

Det gör ingenting.

Nästa vecka aker jag till in stan
och köper skissblock och pennor.

Jag förstar hur du känner för floden.
Den är speciell för mig.

Charles.
Det där kan inte fa fortsätta.

Det är bra att hon är lycklig.

Du menar väl inte...
De är barn, Hester.

Och du är en idiot.
De är da inga barn.

Frun vill att ni hjälper till
med bäddningen.

Och han ska hjälpa sin pappa
med faren.

- Vad är det nu da?
- Bäddning för mig. Far för dig.

De där förbaskade faren.

Man hör aldrig när Annie kommer.
Vips, sa är hon där.

Ja. Smygar-Annie.

Annie är ett förfärligt fruntimmer.
Hon vill alltid tvätta mina strumpor.

Jag vet vad sant leder till.

Jag blir alldeles skakis.
Precis som med ormar.

Och de här fördömda myggen.

- Det blir bättre pa duk.
- Oj, vad fint.

Ni är ju en riktig konstnär,
miss Philly.

Ni maste komma.
Ni ska aka in till stan.

Frun säger att ni kan aka i de här.

"Vid mina sinnens fulla bruk
och i närvaron av vittnen"-

- "förklarar jag att detta
är mitt testamente."

"George Arthur Gordon,
allmänpraktiserande läkare."

Er fars advokater
har överfört tillgangarna.

Testamentet kommer att styrkas
i Melbourne.

Ni är enda arvingen, miss Gordon.
Er morbror blir er förmyndare-

- tills ni fyller 21.

- Jag förstar.
- Hur mycket ärver min systerdotter?

Efter att alla utgifter
har dragits av-

- borde dödsboet uppga
till 3000 pund.

- Tretusen?
- Pund sterling.

- Vi hade ingen aning.
- Gratulerar, miss Gordon.

Jag hoppas att ni later banken
investera pengarna at er.

Er morbror och jag
kan diskutera den saken.

- Far jag fraga en sak?
- Självklart.

- Kan jag fa ett förskott pa fem pund?
- Till vad da?

- Till färg och dukar.
- Fem pund?

Ja. Far jag det?

- Ja, men fem pund...
- En hel manadslön för en del...

- Är det inte mina pengar?
- Under förmyndarskap.

Förmyndaren ska förhindra
unga damers impulshandlingar.

Ett ögonblick. Lat mig tala.
Herrarna tar tillvara dina intressen.

Det är en rimlig begäran.
Min man haller säkert med.

Föräldrarna ville lata henne
studera konst. Det bör vi respektera.

Kom och hjälp till, Adam.

Fran Byron till dikesgrävning.

Är han blind eller struntar han i
att jag avskyr lantarbete?

Ha talamod med honom.
Börja inte gräla.

- Behöver du mig i huset, moster?
- Vi klarar oss.

- Den är inte särskilt bra.
- Sant där kan jag inte bedöma.

Jag far inte till
penseldragen ordentligt.

- Jag behöver en lärare.
- Nej, har jag ju sagt.

Unga flickor ska inte
aka till Melbourne.

- Jag menar en privatlärare här.
- Löjligt.

En mun till att mätta.
Vem skulle betala för det?

Jag kan betala.
Med mina ränteinkomster.

- Morbror Charles haller säkert med.
- Han dansar alltid efter din pipa.

Rätt person skulle kunna
hjälpa Adam ocksa.

Du vet att han vill fortsätta
att studera.

- Jag maste tänka över saken.
- Adam skulle bli sa glad.

Inbilla dig ingenting.
Jag sa att jag skulle fundera pa det.

Det kan väl inte vara hon?

Det är absolut inte hon.

- Mer te, miss Barrett?
- Nej tack.

En till smörgas? Eller en bit kaka?

En smörgas, kanske. Tack, Adam.

Ni maste tycka att det här är ett
trakigt ställe efter Melbourne.

Nej, inte alls. Det är mer givande
att undervisa enskilda talanger.

Philadelphia behöver allmänna grunder
och malandet ska uppmuntras.

- Adam, da?
- Han har en god utbildning.

Det stämmer.
Han var väldigt duktig i skolan.

- Mamma!
- Duktigare än pa garden.

Kanske det. Men bör inte en person
som har talang fa utveckla den?

- Han säger att han vill skriva.
- Och den chansen bör han väl fa?

- En smörgas till?
- Lite kaka?

Nej tack. Med er matlagning
far jag se upp med figuren.

Du har en otrolig färgkänsla, Delie.

Om bara din matematik
hade varit hälften sa bra.

"Giv mig Romeo!
Och när han dör"-

- "tag, dela honom da i stjärnor sma"-

- och himlens anlete
skall han sa försköna"-

"att världen all förälskar sig
i natten".

Stanna här, Delie. Jag och Adam
ska simma ikapp över floden.

Jag vann!

Hon har anpassat sig fullständigt.
Adam älskar att studera.

Jag har märkt det.

- Tror du att det kan bli allvar?
- Mellan vilka da?

Adam och Philadelphia, sa klart.

Är det bara jag som tänker pa
framtiden? Det blir ett gott parti.

- Delie och Adam?
- Hennes pengar sörjer för dem.

- Var det inte en underbar dag?
- Livet är ett helvete.

- Vad är det?
- Vet du hur gammal hon är?

- Miss Barrett?
- Hon heter Dorothy.

Och hon är trettio. Trettio ar!

Och jag är bara arton.
Jag hatar att vara arton.

Varför da?

Men förstar du ingenting, da?
Jag är kär i henne.

Jag har skrivit tjugo dikter
till henne.

Jag vagar inte visa dem för henne.
Hon kanske skulle skratta.

- Visa dem för mig.
- Vad skulle det tjäna till?

- Adam?
- Ja?

Visst är hon vacker?

Om jag var pojke... man-

- skulle jag bli förälskad i henne.

- Var är Adam och miss Barrett?
- De pratar rotvälska.

Latin. Det är väldigt användbart
för privata samtal.

Jag förstar inte
vad det tar at henne.

Fragar ni mig-

- sa skulle jag säga
att det är kärlek.

De romerska soldaterna
stod vakt vid bron.

"Delenda est Carthago."

Kartago bör förstöras.

Hur säger man: Jag beundrar dig
över allt annat i världen?

Det var vackert sagt, men jag tror
inte att jag kan översätta det.

Ingen feber. Huvudvärk?

Vad är det, da?

Jag är dum.

Det är du inte. Du är begavad.
Du har en stor talang.

- Dessutom tycker jag om dig.
- Och jag tycker om dig.

I morgon har vi en picknick
vid floden.

- Tillsammans med Adam?
- Om du vill. Om han har lust.

God natt, Delie.

God natt, miss Barrett.

Adam! Nu kommer "Jane Eliza".

- Vad har jag gjort?
- Det är inte du. Det är...

Vad det än är,
gar det nog över snart.

Adam. Lunchen är klar.

Hör du, du! Flytta pa dig!

Tack gode Gud.

Nästa gang är det bättre om er vän
ger sig pa nagon i hans egen storlek.

Jag tänkte tacka,
men ni vill kanske inte det...

Varför är ni alltid arg
och jag sjöblöt när vi träffas?

Jag far visst alltid fiska upp nagot
at er, miss Gordon.

Sa ni vet vad jag heter.

- God natt, Annie.
- God natt, miss Barrett.

Vad gör du, Adam?
Varför sover du inte?

Hur skulle jag kunna sova?
Jag kan varken äta eller tänka.

Sluta, Adam.

- Du liknar Julia.
- Knappast.

Jag är inte sa ung.

- Du ser ut som en 16-aring.
- Adam... nej...

Försiktigt.

- Ni far inga referenser.
- Mrs Jamieson...

Miss Barrett är klar att aka,
Charles.

- Kom da.
- Jag vill ta farväl av Philadelphia.

- Det tillater jag inte.
- Snälla.

- Mitt uppförande var oförlatligt.
- Det var avskyvärt.

- Att fördärva en ung pojke.
- Sa var det knappast.

Slingra er inte.

Tänk att vi litade pa er,
och sa under detta tak...

Jag sag hästskjutsen.
Ska du till stan, morbror Charles?

Ja.

Vad är det?

- Vad är det som pagar?
- Far jag berätta?

- Jag reser härifran, Delie.
- Va?

Jag har sagt upp mig.
Eller hur, mrs Jamieson?

Ja.

- Varför da?
- Jag beklagar, min vän.

Jag fick ett erbjudande som jag
inte kunde tacka nej till.

- Bara sa där?
- Miss Barrett har ett tag att passa.

Jag har trivts väldigt bra här,
men nu har jag lärt dig allt jag kan.

- Tänkte du inte ens ta farväl?
- Jo, självklart.

Ge aldrig upp malningen, Delie.
Jag räknar med dig.

Jag skriver
när jag har installerat mig.

Varför?

Du hörde vad hon sa.
Bättre lönevillkor.

Sana kvinnor blir aldrig langvariga.

Miss Delie kommer att sakna henne.
Gjorde jag det rätta?

Självklart gjorde du det.
Vi pratar inte mer om henne.

- Du ska hjälpa till!
- Sa fan heller!

Svär inte at mig!
Du far göra din del som alla andra.

Du är arg pa mig pa grund av Dorothy.

- Du lät henne ta skulden.
- Det var hennes fel.

- Hon uppmuntrade mig.
- Nu räcker det.

Ingen gentleman utsätter en dam
för nat sant. Det är ärelöst.

Adam. Vi driver en gard.
Jag ber dig bara att hjälpa till.

Alla vet att Elijah gör jobbet. Du
sprätter bara runt och leker bonde.

Det är det sista jag vill göra.

Arroganta snorvalp! Du skulle inte
klara av att försörja dig själv.

Var inte sa säker pa det.

Det finns mer här i livet
än att tvätta far och grisar.

Jag har fatt nog. Jag är trött pa att
bli behandlad som en barnunge.

- Han kan dra at helvete.
- Adam!

- Adam!
- Skrlk Inte sa.

- Var är Han nanstans?
- Det var Inte Hans fel.

Adam! Är du pa dltt rum?

Han Har gatt pa en promenad.
Prata med Honom I morgon.

Jag ger mig av.

Jag skulle vilja aka till Melbourne,
men pengarna räcker väl till Echuca.

Först tar jag roddbaten.
Sen tar jag diligensen.

Delie.

Jag beklagar.

Jag hoppas att vi ses igen.

Översättning: Maria Tell
www.broadcasttext.com

Ska jag hälsa till Adam, Lige?

Säg att vi är här, allihop.
Krakorna, myggen, jag och Annie.

Om jag ända hade varit 30 ar yngre.

Sa han skrev till slut?
Har han fatt jobb?

- Da är väl frun nöjd.
- Stackars faster Hester.

Hon säger
att Adam nästan tog livet av henne.

Hon överlever nog oss alla.

- Hej da.
- Ha det bra, miss Philly.

Philadelphia! Du förstör skorna.
Och sa hatten...

Bättre. Kom ihag att ge honom mat.
Han är väl utsvulten.

Vore det inte för migränen
skulle jag ha akt själv.

Var snäll mot honom.
Be honom komma pa besök snart.

Upp med dig.

- Jag kanske borde följa med?
- Nej, det är det inte värt, Hester.

- Vilken trevlig överraskning!
- Hej, faster Miriam.

Bara Miriam, raring.
Kära nan, sa söt du har blivit.

Jag kör hem Miriam, Philadelphia.

Adam väntar oss. Prata med honom.
Vi ses pa hotellet.

- Adam!
- Försiktigt. Det är trycksvärta.

Din kusin?

- Bessie Griggs. Philadelphia Gordon.
- Heter du sa?

Bessies far är Griggs Emporium.

- Sa fascinerande!
- Han är delägare i tidningen.

- Var är far?
- Vi ska träffa honom till lunch.

Vi far hoppas att det inte blir brak.
Jag har bjudit Bessie.

- Du har väl inte nagot emot det?
- Nej da.

Bra. Adam ville ha sällskap.

Hans sista möte med fadern
var visst inte sa bra.

Far säger...
Han är bara delägare i tidningen.

Han säger att Adam maste lära sig
allt som har med tidningen att göra.

Sättarjobb är smutsigt.

Men far och redaktören säger
att Adam är född till journalist.

- Sa snällt, miss Griggs.
- Säg Bessie.

Bessie... Jag visste
att lantbruk inte lag för honom.

Journalist, na ja...

Far säger att han har
stora planer för Adam.

Stralande. - Inte sant, Delie?

Fantastiskt.

En trevlig flicka fran en fin familj.
Din faster lär bli förtjust.

- Han var väl blek och tunn?
- Det vill jag inte säga.

Inte det?

- Överarbetad, da?
- Han älskar arbetet.

- Ensam?
- Han har det bra, Hester.

- Griggs är mycket gästvänliga.
- Vad säger du, Philadelphia?

Han är inte undernärd, faster.

Och saknar heller inte sällskap.
Bessie säger att han blir redaktör.

Sa roligt
att han har träffat Bessie Griggs.

Jag har alltid vetat
att han var duktig.

Miss Griggs later mycket charmerande.

"Jane Eliza" kommer i dag
för att hämta ull.

- Kan du komma ned med lunchen?
- Naturligtvis.

- Lunch, miss Philly...
- Hej, Lige.

Lemonad.

Vilken överraskning!

Söt klänning...

Tom?

Det är jag. Delie Gordon.
Minns du inte Loch Tay? Klipporna.

Du store tid. Det är ju du.

Ah, miss Delphie.

Lunchen är slut.
Vi har inte hela dagen pa oss.

- Du äger "Jane Eliza".
- Ja, men jag maste lana lite.

Jag jobbade som valfangare
och la undan en del.

Kapten Tom.

Fin titel, va?

Men floden är inte
detsamma som havet.

Fin skuta.
Jag gör ett försök trots nackdelarna.

- Vilka nackdelar?
- Konkurrensen är hard.

Man maste slass för varje last.

Nog om det. Du har verkligen vuxit.
Du är väl lycklig här?

- Vi är klara.
- Strax, Teddy.

Att prata gamla minnen
ger oss inte timret vid Swan Hill.

- Hur kan du tala honom?
- Teddy Edwards?

Han är den ohövligaste och mest
franstötande man jag har träffat.

Han är seg och känner till floden.
Jag behöver honom.

- Kvinnorna brukar gilla honom.
- Inte om de har god smak.

- En ohyfsad dumbom.
- Alla balar är fastsurrade.

Farväl, Tom.

- Vi ses snart, miss Delphie.
- Jag hoppas det.

Okej. Da kastar vi loss, Teddy.

Se er för
sa ska jag uppföra mig bättre.

Tjuvlyssnar ni far ni inte höra
nagot positivt, mr Edwards.

Jag kallas Teddy,
men heter Brenton. Välj själv.

Jag kallar er mr Edwards.

Har ni tänkt följa med?

Elijah är pa daligt humör.
Annie har städat hans rum igen.

Förbaskade kvinnfolk. Din faster.
Titta här.

Jag far aldrig tidningen
innan Hester har klippt i den.

Adam skrev att det blir nästa manad.

Jag vet.

De har visst
ekonomiska problem söderut.

Banker stänger.

I Melbourne.
Det har aldrig hänt här.

Rykten och panikspridning.

Men jag borde kanske aka till byn
och prata med bankchefen om det.

Far jag följa med da, farbror?

Synd att jag inte har tid
att äta lunch tillsammans med er.

Jag maste täcka en sak.
- Din vän Tom ligger vid bryggan.

Jag vill skriva om honom.
"Hjälten fran Loch Tay - Nu kapten."

Hälsa till far.
Hej da, Bess. - Hej da, Del.

Hur klarade Riverine Herald sig
innan Adam började skriva?

- Jag trodde du skulle vara nöjd.
- Han är alltid upptagen.

Delie...

Har du tillbringat en natt
i en grotta med Tom Critchley?

- Ja, det stämmer.
- Du store tid!

- Vad hände?
- Han räddade livet pa mig.

Och han uppförde sig
som en gentleman.

Synd att jag maste göra dig besviken,
Bessie.

- Kom. Jag ska presentera dig.
- Nej.

Jag far inte ga pa bryggan
bland arbetsfolk.

Där ser du. Jag är inte rädd.
Men det är inte trevligt.

- Var inte sa gammaldags.
- Far skulle fa slag.

- Det bör vi undvika.
- Du kommer väl pa besök?

Mor bad mig fraga.
Du är ju trots allt läkardotter.

- Är det sa viktigt?
- Du gör narr av mig.

Nej da, Bessie.
Jag kommer gärna pa besök.

Snart. Jag ska ordna allt.

- Farväl, Delie.
- Farväl.

- Gott te, Tom.
- Det gar an.

Maste göra det själv.
Kocken är i land.

- Hur länge blir du liggande?
- Vi aker när allt är lossat.

- Gar det bra?
- Ja, jag har vant mig vid floden nu.

- Mycket att göra. Allt gar bra.
- Bra.

- Det är ett fint liv.
- Berätta sanningen.

Berätta sanningen om det fina livet.

- Glöm inte det banken sa.
- Sluta, Teddy.

Tom är en bra karl,
men har inga pengar och far inga lan.

- Är det sant, Tom?
- Han försöker lana 100 pund...

...men alla visar honom pa porten.

Problemet är att jag saknade
kapital till att börja med.

- Blanda inte in henne i det här.
- Hon tal att höra sanningen.

- Första gangen jag haller med er.
- Du skulle inte ha sagt nagot.

- Jag ska fa tag pa pengarna.
- Sluta lura dig själv, Tom.

Vi vet bada att vi maste lämna baljan
och lata henne ruttna.

Beklagar att jag förstörde er dag.
Han skulle inte ha sagt nagot.

Jag ska skaffa dig 100 pund.

- Inte ni, miss Delphie.
- Jag menar det.

- Jag kan inte ta emot välgörenhet.
- Det är en investering.

Far lämnade pengar efter sig.
Lat mig fa använda dem som jag vill.

Du far 100 pund
nästa gang du kommer till hamn.

En ren benadning. Vad kan jag säga?

Du kan ju säga att det är avgjort.

Det är avgjort.

Säg till din styrman
att "Jane Eliza" inte ska ruttna.

Inte om jag kan göra nagot at det.

Hester lär inte gilla det. Sova över
i byn. Hon lär tro det värsta.

Vi maste övernatta
sa att jag far ut pengarna pa banken.

Ska jag säga det?
Hon har nog att säga som det är.

Jag har ingen kommentar.
- Ta bort tallriken, Annie.

Jag har migrän.
Jag gar och lägger mig.

Jag var säker pa
att vi skulle fa tungpaj.

Fem pund till malning gick an.

Men 100 pund
för ett barnsligt pafund!

- En investering.
- Det är att kasta bort dem.

Alla vet att hjulangare brinner upp.

Och mannen blev ju rikligt belönad
när han räddade livet pa dig.

Och du, Charles.
Du var mig en fin förmyndare.

- Du är lika dum som ett far.
- Jag övertalade honom.

Varenda kvinna
kan tvinna honom runt lillfingret.

Jag vet allt om hans förhallande
till unga kvinnor.

- Du far inte ga själv!
- Jag var tillsammans med Bessie.

Griggs har tjänat pengar
pa förnuftiga affärer.

Inte impulser.

Beklagar. Tom ska ha pengarna.
Jag har lovat honom det.

Jag vet att far hade hallit med mig.

Jag har migrän.
Jag vill inte prata om det.

Jag ändrar mig inte!

Var glad att hon blev mallös.
Hon kommer igen i morgon.

Bra.

Det är inte sa bra för mig, Delie.

Nej.

Jag är ledsen.

En man har rätt till lite privatliv.

- Vad har hon gjort nu, Lige?
- Tvättat och städat bort allt mitt.

- Hon är förälskad i dig.
- Da är hon inte riktigt klok.

Hon är dum som ett trekantigt ägg.

- Lige!
- Jösses! En orm. Hjälp!

Orm!

- Du klarade det.
- Knäckte ryggen pa den.

- Ett slag.
- Jag är inte rädd för ormar.

Jag har dödat hundratals av dem.
Svarta och bruna. Alla dess slag.

Jösses, Annie.

Vilken kvinna!

Sa vi tänkte alltsa...

- Annie tycker att...
- Vi ska flytta in i samma hus.

- Vi slar oss ihop.
- Da far man gratulera, da.

- Inte sant, Hester?
- Jo, Annie berättade det för mig.

- Vi bestämde oss ju just.
- Vi har vetat det i veckor.

Han är sa talmodig.
Godtar inte "nej" som svar.

Det är Adam.

Jag kom sa fort jag kunde.

Banken i Echuca har stängt igen.

Det finns ingen anledning till panik.
Det är bara tillfälligt.

Det är för deras eget bästa.

Allt är borta, Delie.

Varenda penny.

Adam tog med sig
faster Hester till hotellet.

- Bäst vi kör hem henne.
- Men "Jane Eliza" är i hamn...

Var inte dum.
Du behöver de pengarna nu.

Jag kan inte ta emot pengarna nu
när du har förlorat allt du äger.

Jag hade tur.
Jag hade lagt undan lite.

- Du ljuger väl inte?
- Du vill väl inte kalla mig lögnare?

- Far jag ett kvitto?
- Om jag trodde för ett ögonblick...

Det är egentligen inget kvitto.

Jag fick det ordnat
hos notarien häromdagen.

En del i "Jane Eliza".
Lagligen undertecknat.

Det här hade jag inte väntat mig.

Det är sa jag vill ha det.

Gratulerar. Ska jag göra honnör?

- Maste ni alltid provocera?
- Jag är ju en "ohyfsad dumbom".

Det räcker, Teddy.

Han kan inte bättre, stackaren.

Jag har försökt, men ni gar ju
med näsan högt i skyn.

Nu har ni en andel i skutan
och därmed är ni min chef.

Ska jag säga upp mig
eller ger ni mig sparken?

- Sluta, Teddy. Vi behöver dig.
- Jag vill höra miss Gordons asikt.

Jag... Jag tycker ingenting.

- Det var ovanligt.
- Varför vill ni sluta?

Jag tror inte ni kan vara tyst
och jag lyder inte en kvinna.

Jag tänker inte bli arg.

Tom bestämmer ombord pa "Jane Eliza".

Vi behöver er,
men jag tänker inte böna och be.

Och önskar ni löneförhöjning
har vi inte rad.

I sa fall kan ni fara till Swan Hill
eller at helvete.

Tack för att ni inte
gjorde mig besviken.

Jag är djupt rörd. Jag stannar.

Tänkte du inte pa hur mycket
de pengarna kunde ha hjälpt oss?

Vill ni att vi ska sluta? Är det sa?

Jag har inte rad
att betala era löner.

Jag och Annie kan jobba för maten.

Det finns väl inga andra jobb?

Det gör mig ont, Lige.

- Vi ska nog klara det.
- Säkert.

Det har vi alltid fatt göra.
Du är ingen försörjare precis.

Inget tvivel om att min syster
gjorde ett bättre parti än jag.

Vi ska försöka att inte tänka pa det,
Philadelphia.

Vada?

Att du lovade oss pengarna
för att du stod i tacksamhetsskuld.

Sa vi ska alla försöka glömma
det du har gjort mot oss.

Mor och jag har satt upp en lista
pa gästerna till min bal.

Bal? Hur har ni rad med det?

Man ska sprida sina tillgangar,
säger far.

- Da är ni alltsa inte barskrapade?
- Nej, inte alls.

- Är du det, Delie?
- Nej, jag äger en hjulangare.

Märkligt. Men det är ju likt dig.

- Far säger att flodtrafiken dör.
- Har han aldrig fel?

Nej.

Snällt av din faster att bjuda mig.
Kommer Adam?

Det skulle inte förvana mig.

- Mycket vackert spelat.
- Tack.

- Är du säker pa att hon kan rida?
- Hon säger det.

- Kan du rida, Bessie?
- Självklart.

Leo är en söt, gammal gunghäst.
Du ramlar inte av.

Bry dig inte om Delie.
I fjol ramlade hon jämt av hästen.

Varför använder du inte damsadel?

Det är okvinnligt att sitta gränsle.

Rid inte sa fort.
- Be Delie vänta pa mig, Adam.

- Sakta ned, Delie.
- Kom igen, Bess.

Kom nu. Det är dags att rida hem.

Är det brattom?
Du rider sa energiskt, Delie.

Jag tycker om det.

- Upp i sadeln.
- Alldeles själv?

- Stick i foten där.
- Försiktigt.

Ta tag i tömmarna. Sa, ja.

- Sadelgjorden maste ha lossnat.
- Sa dumt av mig.

Upp med dig, Bess.

- Jag hörde en vagn.
- Mrs Griggs kusk.

Han kom med inbjudan till balen.

Du kan inte ga.

- Varför inte det?
- Du kan bara inte.

- Adam är bjuden.
- Han kan självklart ga.

Men inte jag? Jag har sett fram
emot Bessies debutbal i veckor.

Du har ju ingenting att ha pa dig.
Vi har inte pengar till sadant.

Vi har tyg. Jag är inte sa duktig
pa att sy, men du kan göra det.

Jag blir straffad.

- Jag far skulden.
- För vad?

För att bankerna maste stänga.
För felvärderingar.

För att Elijah maste sluta
sa att garden förfaller.

För att jag förlorade mina pengar
i en bank andra bad mig lita pa.

Efter att det hände
bryr du dig inte om mig längre.

- Vilket chockerande uttalande.
- Kanske det.

Jag tänker ga pa balen. Jag är arton
och har aldrig varit pa bal förut.

Jag kan lana en klänning.
En av Bessies gamla om jag maste.

Du behöver inte
komma med dumma hot.

Jag antar att jag kan göra nagot.

Tack, faster.

Hur ser jag ut? Jag känner mig
utanför. Klänningen är för kort.

- Min fasters hämnd.
- Ingen ser det.

Självklart gör de det.
Jag hatar henne.

- Jag aker hem.
- Adam... Du ska fa sex danser.

Delie... Vilken fin klänning.

- Ursäkta mig.
- Jag hatar henne ocksa.

Miss Philadelphia Gordon
och mr Adam Jamieson.

Miss Elizabeth Jones
och mr David Wearing.

Vi har inte blivit presenterade,
men ni är den sötaste flickan här.

Far jag lov?

Välj partner till Ballarat-valsen.

- Min partner...
- Adam, da.

Vad gör ni här?

Jag skulle aldrig ha känt igen er.

- Vad menar ni?
- Ni har verkligen piffat till er.

En annan gang. Varför kom ni hit?

Varsagod. Här är fem pund.

- Ta bort dem.
- Till er fran Tom.

Er andel pa intäkten
fran "Jane Eliza".

Jag red till garden
för att leverera dem.

Ni kunde ha gett dem
till min farbror.

Det är sant.
Men da hade jag inte träffat er.

Det var värt turen.

Jag ska säga till Tom
att ni la dem pa ett tryggt ställe.

Vad gjorde Edwards här?

- Ingenting.
- Du är ju balens skönhet.

- Vi kom hit tillsammans.
- Du dansade med Bessie.

För att du var upptagen.

Bessie är en snäll
men tämligen dum flicka.

- Jag tycker om Bessie.
- Mor talar bara gott om henne.

- Du protesterar inte.
- För att göra dig svartsjuk.

Lat oss ta en promenad
och andas lite frisk luft.

- Du har ju lovat henne nästa dans.
- Jag struntar väl i nästa dans.

- Är du rädd för vad folk ska tro?
- Var inte dum.

Far jag eskortera dig
till rosträdgarden?

Jag hämtar min sjal.

- Adam. Nästa dans är min.
- Bra. Hoppas den faller dig i smaken.

- Jag är klar.
- Kanske inte rosträdgarden ända.

Varför inte här?

Vad är det? Är du lika konventionell
som de andra?

- Du borde inte vara här.
- Inte det?

Vill du hellre galoppera runt
och bli uttrakad av farägarna?

- Du är full, Adam.
- Inte särskilt.

Jag kan se världen klart och tydligt.

Jag vill älska med dig.

- Lat oss ga pa promenad.
- Nej.

- Du älskar mig, väl?
- Självklart gör jag det.

Lat oss njuta av kärleken.

Jag vill ha dig.

- Nej.
- Det är vackert.

Jag lovar dig det. Jag vet det.

Minns du söta Dorothy?

Du och miss Barrett?

- Är du chockad?
- Det var därför hon akte sa hastigt.

- Kom, Del. Vem bryr sig om det?
- Det var ditt fel och du teg.

Det var lika mycket hennes fel.
Hon tyckte om det.

- Ga din väg.
- Hon var i alla fall varmblodig.

Ga!

Där nere finns ett halvt dussin
som skulle vara överlyckliga...

Finn en, da!
Din kärlek är motbjudande.

Sa mycket var alltsa
din sa kallade kärlek värd.

Adam?

Delie?

Vad har du och Adam gjort?

Svara mig!

Jag gar.

Nacken är bruten, miss. Han är död.

Naken kom jag ur min moders liv,
naken vänder jag ater.

Herren gav och Herren tog.
Helgat vare Herrens namn.

Mitt i livet omsluts vi av döden.

Men utsätt oss inte
för den eviga pinan.

En man född av en kvinna
lever bara en kort stund.

Han växer upp
och skärs ner som ett stra.

Han är som en flyktig skugga.

Da det har behagat var Herre
att ta emot var brors själ-

- lämnar vi över hans lekamen
till jorden.

Av jord är du kommen.
Jord skall du ater varda.

Av jorden skall du ater uppsta.

Varför dödade du honom?

Faster Hester.

Varför drunknade du inte
tillsammans med dina föräldrar?

- Varför maste du komma hit?
- Snälla...

Han skulle ha levt
om det inte vore för dig.

Han lämnade dig och körde in i döden.
Nagot du sa eller gjorde...

Jag... älskade honom.

Var det kärlek?

Du försökte fresta honom.

Jag vet hur kvinnor
och unga flickor använder sin makt.

Du jagade min son
som en hund som löper.

Som en liten hora!

Du ville ta honom ifran mig
fran första stund.

Jag ser hur du förföljer män.
Min man är väl näst pa tur.

Jag tal inte synen av dig!

Jag önskar att du lag pa kyrkogarden
i stället för min son.

Halla! Miss Delphie! Miss Delphie!

Översättning: Gina Andrén Holm
www.broadcasttext.com

UTANFÖR AUSTRALIENS KUST 1892

Hjälp!

Saja, fröken.
Det är ingen fara längre.

- Sa du har en brorsdotter?
- Det är min frus släkt.

- De emigrerade fran England.
- Vilken tragedi.

- Min brorsdotter Philadelphia.
- Trevligt att träffas.

Läkarna säger att du snart är frisk.
Jag har skrivit till faster Hester-

- och meddelat att vi reser
till Echuca om en vecka.

- Här är vi, Hester.
- I senaste laget, Charles.

- Här är hon.
- Goddag.

"Jane Eliza" kommer för att hämta
ullen. Kan du komma ut med lunch?

Javisst.

Vilken trevlig överraskning...

Snygg klänning.

Tom?

Det är jag. Delie Gordon.

Det är ett bra liv, miss Delphie.

Säg som det är. Tom är en bra karl,
men han far inget lan.

Jag kan skaffa dig 100 pund.
Jag har pengar efter min far.

En andel i "Jane Eliza".
Allt är paskrivet och klart.

Som delägare i baten
är du väl min chef nu.

Ska jag säga upp mig
eller ska du ge mig sparken?

Vi behöver er, mr Edwards,
men jag tänker inte böna och be.

Jag är glad
att jag slapp bli besviken.

Jag är djupt rörd. Jag stannar.

Bortkastade pengar.
Hjulangare slutar alltid som vrak.

Han räddade mahända ditt liv,
men han har blivit rikt belönad.

Vad är du för en förmyndare?
Du är lika dum som dina far.

- Adam!
- Mamma.

- Du maste vara min kusin.
- Hej, Adam.

Vi far väl pussa varandra?

Du är inte den enda. Det finns
andra flickor som mer än gärna...

Lat mig vara. Du är avskyvärd.

Han skulle leva
om det inte var för dig.

Jag önskar att det var du
som lag i graven och inte min son.

Fotografiet är klart i morgon. Adjö.

Tack.

Jaha, ja...

- Är det nat som är fel?
- Den bleka himlen.

Jag har ju sagt
att himlen ska vara mer bla.

Allt som behövs är ett par
strykningar med Antwerpen-blatt.

Pa hela morgonens arbete?

- Naturligtvis.
- Klockan är ett, mr Hamilton.

Antwerpen-blatt.

Delie. Du är sa... oelegant.

Jag kunde inte komma ifran.
Vi gar in till mig. Allt är ordnat.

Hej, Hilda.

- Ska vi inte äta lunch?
- Ta för dig.

Jag maste bli klar med det här.
Det är en sorts läxa.

- Till pa lördag, ja.
- Det maste hinna torka.

Jag fattar inte hur du kan bo
sa här. Det är sa stökigt.

- Har du hälsat pa din farbror?
- Jag har inte tid.

Du far inte försumma dem
som star dig nära.

Du är inte nan helt vanlig vän,
Philadelphia.

Miss Gordon,
vad ska det här ockragula föreställa?

- Det är floden, mr Wise.
- Vatten är väl inte som lera.

- Jag tycker floden verkar lerig.
- Blanda i koboltblatt.

- Da blir det ju grönt.
- Hellre det än lera.

Miss Freeman,
er flod har en underbar bla färg.

- Titta!
- Bry er inte om det, mina damer.

Delie!

Delie! Titta!

Sesa, mina damer.
Det är nog bäst att titta bort nu.

Där är han.

Nu räcker det.
Aterga till era platser.

Känner ni den mannen, miss Gordon?

- Jag är delägare i baten.
- "Philadelphia"?

- Och den där... människan?
- Han arbetar för mig.

Jag förstar.

Se upp!

Tack.

Förbaskade kvinnfolk.

Ursäkta.

- Där kommer chefen.
- Ja, miss Gordon.

Hon kommer för ofta.
Snart drar vi olyckan pa oss.

Jag förstar inte hur du klarar det
med alla de där kjolarna.

- Vad har du gjort?
- Jag tvingades sälja en andel till.

För att halla henne
ekonomiskt flytande.

Till vem?

- Styrmannen.
- Brenton Edwards?

Ska jag vara kompanjon med?

Brenton Edwards.

Lämna plats at damen.

- Jag klarar mig själv.
- Det later bra...

Kompanjon.

- Bra. Mycket konstnärligt.
- Tack, mr Hamilton.

Era färdigheter lockar
en ny kundkrets.

Utsökt. Jag älskar Van Dyke-brunt.

Mina damer...

- Farbror Charles.
- Jag var i närheten.

Jag har varit pa visit
och tänkte bara titta förbi.

- Är allt bra pa garden?
- Jada.

- Fast Hester är krasslig.
- Är hon sjuk?

Hon fragar alltid efter dig.

Det var länge sen vi sag till dig.

Jag vet.

Hon är faktiskt ganska dalig.

Läkare, mediciner... Hon kan inte
sova och har ständig värk.

Hon fragar alltid efter dig.

Tänkte bara säga det.

Vi behöver inte spela teater.
Hon och jag kom aldrig överens.

Jag har ett nytt liv nu.

Jag saknar dig sa mycket.

Det är... ensamt.

Jag erkänner det.

Jag saknar fortfarande Adam.

Det gör vi allihop.

Han var ingen bonde,
men jag saknar honom ända.

- Om du bara kunde...
- Reser jag tillbaka är det för gott.

Absolut inte. Det är bara det
att nu när Adam är borta...

...och Blige och Annie...
- Det maste finnas nagon.

Jo da. Minna, den infödda flickan.
Och en ny pojke, Ben.

Men det är inte samma sak.

Jag kan inte resa tillbaka,
farbror Charles.

Jag förstar.

- Jag har hela mitt liv här.
- Pa sätt och vis förstar jag dig.

Jag tänkte bara att du kanske...

Jag maste ga nu. Det är sent.

Hester ligger vaken
och lyssnar efter hästen.

Jag ska komma och hälsa pa
sa fort jag kan.

- Ett till set till oss.
- Vi vann!

- Jag menade inte att överdriva.
- Jag är dyngsur.

- Är inte du?
- Det där är flodsprak.

Kom igen. Sista setet.
Sen dricker vi te.

Hur gick det, Bessie?

Ursäkta mig.

Hur gick det?

Jag är ledsen, men jag var tvungen
att prata med dig.

- Jag är här med mina vänner.
- Delie...

Miss Gordon.

Det gäller Tom. Han är...

- Är han sjuk?
- Nej, han är...

Tom har stora problem.
Du borde prata med honom.

- Jag kan inte ga nu.
- När kan du?

- I kväll.
- Da sa. Jag möter dig ombord.

- Kan han inte komma i land?
- Inte i hans tillstand.

Du har en stark högerarm.

Det är ingen fara med mig.

Säg det som du sa till mig.
Hon har rätt att veta.

Säg som det är, Tom.

- Vad är det?
- Ingenting, egentligen.

- Han vill sluta.
- Sluta?

- Lämna baten?
- Det är ingenting.

- Varför det?
- Vi är panka. Vi vände utan last.

- Och han vill ge upp?
- Allt gick fel.

Jag är ledsen, tösen.

Du far helt enkelt inte sluta.
Det är det dummaste jag har hört.

Floden är inte som havet.
Det gar inte att navigera.

Varje krök är annorlunda.

Och vi gick ju pa grund.
Plötsligt dyker en sandbank upp.

Du far inte sluta.
Jag struntar i vad du säger.

Vi far prata om det
när du är nykter.

När du känner dig redo. I morgon.

Vänta. Jag följer dig hem.

Nej, tack. Jag klarar mig själv.

- Jag vill ga ensam.
- Oberoende, eller hur?

Beslutsam.

- Jag har aldrig sett dig sa arg.
- Det där var väl inget.

- Är det sant?
- Jag lovar.

- Jag kanske maste sälja.
- Sälja "Philly"?

- För att fa det att ga runt.
- Jag säljer aldrig.

- Inte jag heller. Hon är mitt liv.
- Varför sa du det, da?

För att se hur du skulle reagera...
kompanjon.

- När kastar ni loss?
- Pa tisdag. Med potatis.

Som kompanjon borde jag följa med.

- Ombord?
- För att se vart pengarna tar vägen.

- De har vingar.
- Jag vill se med egna ögon.

- Vi blir borta ett par veckor.
- Jag ska prata med mr Hamilton.

- Du vet väl vad folk kommer att säga.
- Det vet jag.

"Philly" är delvis min
och när jag ser henne kasta loss...

Det är som om...

Som om en del av dig slets bort.

Jag maste ga nu.

Jag kommer pa tisdag.
Ak inte utan mig... Brenton.

Inte "Brenton".
Alla kallar mig Teddy.

Jag gillar Brenton.

Okej. Jag kan vara Brenton,
men bara för dig.

God natt, Brenton.

Vad vill du? Miss Gordon har rest.

Hon ska resa pa floden.
Med "Philadelphia". Och sex karlar.

Jag tar den. Jag är glad att du kom.

Jag var inte säker pa
att du skulle det.

- En vacker syn, eller hur?
- Mycket.

Kom.

Miss Gordon!

Jag heter Ben.
Er farbror har skickat mig.

Er faster...
Miss Jamieson är mycket dalig.

- Hur illa är det?
- Doktorn är där, och prästen.

Det är väl bäst att du aker.

Nej. Jag kan inte resa tillbaka.

Da är jag fast där.
Förstar du inte det?

- Är det sa illa?
- Det var pa haret i natt.

Jag ska prata med Tom.
Vi kan vänta vid Bate's Landing.

- Brenton...
- Du maste. Det är din faster.

Jag hade varit utan arbete
i en manad.

Da fick jag jobb av er farbror.

"Jag behöver hjälp", sa han.
Och det gjorde han verkligen.

Allt var uttorkat. Han behövde regn.
Sen kom rena syndafloden.

Han kunde inte betala mig,
men jag sa att det gick bra.

Kom in. Hon väntar pa dig.

Det är sandelträ.

Det doftar sa gott.

Du kom i alla fall.

Ja, det är klart.

Jag ville se dig en sista gang.

Ta en stol. Var inte blyg.

Var rädd om mina möbler.

Jag sa det till dem...

Jag sa att jag var sjuk,
men de ville inte lyssna.

Jag hade rätt.

Som jag har lidit i alla ar.

Har du mycket ont?

Ser du inte det? Maste du fraga?

- Läkarna kommer nog pa nat.
- Jag är döende.

Jag maste berätta för dig
att jag hade fel.

Adams död var inte ditt fel.

Han var en egensinnig pojke.

Faster Hester...

Men jag önskar
att du aldrig hade kommit hit.

Jag önskar
att jag aldrig hade träffat dig.

Jag har försökt att förlata dig.

Jag har bett.

Men sa är det.

Jag kan inte förlata dig.

Nagonsin.

Adam...

Ja, Adam...

- Är köttet genomstekt?
- Ja, det är mycket gott.

- Och ert?
- Javisst.

Bra.

- Det verkade lite...
- Nej, det är mycket gott.

Var det?

- Ropade hon?
- Nej, jag tror inte det.

Hon ropar ibland.

Ibland av de märkligaste orsakerna.

Det är sa skönt
att ha dig hemma igen.

Garden behöver din hand.
En själ, kanske.

När Hester...

Om det värsta skulle ske-

- är det här din plats, Delie.
Din rättmätiga plats.

Och lat mig fa tillägga:
Ni behöver inte vara ensam.

Tack.

- CHarles...
- Ja, älskade.

Jag vlll Ha en kudde.

- Du Harju redan tre.
- Jag vlll Ha en tlll.

Det är jag, miss Gordon.
Är allt bra?

Ja, Ben. Jag mar bra.

Jag kommer.

Herregud. Hester...

Pastorn! Skynda er.

Hon är död.

Tack, lilla vän.

- Vilken fin dag vi har.
- Ja, vi har tur med vädret.

Inte som hos Hilliards i november.
Rena syndafloden.

- De var tvungna att dränera...
- John!

- Gravplatsen.
- Konstigt att Pettits inte är här.

- Jag tror att Myra väntar tillökning.
- Inte ännu en Pettit.

De kan ju vara vid gravplatsen.
Och om de inte är där...

Jag kom för att hämta dig.
Passar det illa?

Ja. Det värsta har inträffat.

- Da gar jag.
- Nej!

- Det kommer fler tillfällen.
- Nej.

Det är annorlunda nu.
De förväntar sig att jag stannar.

Det är rena fängelset här.

Ta med mig härifran.

Jag är hemskt ledsen,
farbror Charles.

Är det här mannen
fran "Philadelphia"?

Ja, Brenton Edwards.

Jag har försökt, Delie,
men ditt hjärta hör inte hemma här.

- Farbror...
- Stanna pa begravningen.

Sen kan du resa i kväll.

- Jag kommer tillbaka.
- Nej, vi har kommit till vägs ände.

Du ska leva ditt eget liv, Delie.

Oj, förlat.

Sover ni alltid här?

Bara när jag har ett irriterande
kjolstycke i min hytt.

Upp med dig, Latmask.
Du har snarkat hela natten.

Sovit gott? Hur var Macs hytt?

Bra. Han har väl inget emot det?

Nej da.
Du träffade honom ju i morse.

- Tycker du om det?
- Jag älskar det.

- Fridfullt.
- Kan vara knepigt. Som en kvinna.

Man vet aldrig var man har henne.

Hon förändras hela tiden.
Rätt var det är slar hon om.

Och om det regnar uppströms
svämmar hon över.

Ibland rundar man en krök
och kommer in i en ström.

Da lägger man henne försiktigt runt.

Du känner att hon nuddar gruset?
Da gar det smidigt.

Och sa rakt fram.

Ingen konst alls, fraga Tom.
När han vaknar till liv.

Mat.

Styrpinnen anger kursen.
Tuta om det är nat problem.

Vad tusan!

Vad är det som händer?
Raska pa!

- Nu är hon stadig.
- Vad var det som hände?

Hon far sana plötsliga infall.
Jag far visst ge dig lektioner.

- Vi är panka och gar med förlust.
- Vi är fortfarande igang.

- Det finns ju sa mycket jobb.
- Och tio batar pa varje.

När vi har lossat kan vi inte vända
med tom last, sa mycket är säkert.

Eller?

Det maste finnas last till Echuca.

Ja, pa fabriken. En hel hög.

Och varje bat pa floden
är ute efter den.

Vi med. Vi ser till att komma först
och tar jobbet.

"Caspar" och "Orion" ligger före oss.
Vi kommer aldrig ikapp dem.

Men da drar vi pa nu.

Vi kan väl inte bara lägga oss.

Varför inte. Jag kan tänka mig
att göra ett försök.

Ni är tokiga bada tva.

Titta pa himlen. Om vinden kommer
söderifran blir det oväder.

- Halvfart, Teddy.
- Vi maste dra pa medan sikten är god.

Ta det lugnt.
Vinden är fortfarande nyckfull.

Efter ett oväder
kan vad som helst flyta omkring.

Ursäkta, Latmask.
Kan du skicka saltet?

Tack, Latmask.

- Det har regnat en hel del.
- Ja, jag hörde regnet i natt.

- Det gör saker värre.
- Helt jävligt.

Ursäkta, fröken.

- Bara till er. Äggröra.
- Tack sa mycket, Ah Lee.

Men vet ni vad,
jag vill inte behandlas annorlunda.

Betrakta mig som en av mannarna.

Helvete!

Hon tar in vatten.

Kasta ut repet.

- Det läcker i fören.
- Täta med mjölsäckar.

- Kan vi lyfta av henne?
- Lägg i backen. Vi kan glida av.

Var försiktig!

Säg at Tom att dra pa för fullt.
Backa.

- Framat i full fart.
- Full fart framat!

Framat. Full fart!

- Jag sa "framat".
- Han maste vara döv.

Jag sa "full fart framat".
Är du döv?

Varsagod.

Echuca...

- Snart star du bakom rodret igen.
- Nej, miss Delphie.

Jag hör inte hemma pa floden.

Jag saknar havet,
passadvinden och fulla segel.

Titta inte pa mig med de där ögonen.

Jag har bestämt mig.

Du och Teddy
äger halva "Philly" var.

Tacka mig inte. Det kommer mest
att innebära problem för er.

Men det är ert. Ditt och hans.

Ni är jämställda.

- Den gamle token.
- Han menar det.

- Da äger vi hälften var.
- Har du nat emot det?

Det är lika bra att jag vänjer mig.

Kom igen, kompanjon. Ta i nu.

- Titta, det är "Philly".
- Teddy är skyldig mig ett pund.

- Du är skyldig mig ett pund.
- Jag är pank.

Du har slösat pengarna
pa lilla damen. Hur gar hon?

- Jag sätter ett pund pa Teddy.
- Jag sätter tva.

Bit honom!

Kom igen.
Jag har satsat ett pund pa dig.

Ett helt pund.

Ingen inblandning.

Se vad du har gjort.

Kom igen, Teddy.

Ge dig inte.

- Han börjar bli trött nu.
- Säger du det?

Se upp. Svinga runt honom.

Vi gjorde det, Teddy!
Vi gjorde det, kompis!

Var är mina pengar?

Var är mina pengar?

Översättning: Emö Malmberg
www.broadcasttext.com

UTANFÖR AUSTRALIENS KUST 1892

Saja, fröken.
Det är ingen fara längre.

- Sa du har en brorsdotter?
- Det är min frus släkt.

- De emigrerade fran England.
- Vilken tragedi.

- Min brorsdotter Philadelphia.
- Trevligt att träffas.

Läkarna säger att du snart är frisk.
Jag har skrivit till faster Hester-

- och meddelat att vi reser
till Echuca om en vecka.

- Här är vi, Hester.
- I senaste laget, Charles.

- Här är hon.
- God dag.

Det är ett bra liv, miss Delphie.

Säg som det är. - Tom är
en bra karl, men han far inga lan.

Du kan fa 100 pund av mig.
Jag har pengar efter min far.

En andel i "Jane Eliza".
Allt är paskrivet och klart.

Jag var tvungen
att sälja en andel till.

För att halla henne flytande
rent ekonomiskt.

Till vem?

- Jag klarar mig själv.
- Inga problem... kompanjon.

Miss Gordon! Jag heter Ben.
Er farbror har skickat mig.

Er faster är sjuk.

Stanna pa begravningen.
Sen kan du resa i kväll.

Du ska leva ditt eget liv, Delie.

- Bra. Mycket konstnärligt.
- Tack, mr Hamilton.

Era färdigheter lockar
en ny kundkrets.

Jag fattar inte att du kan bo
sa här. Det är sa stökigt.

- Har du hälsat pa din farbror?
- Jag har inte haft tid.

Jag kommer pa tisdag.
Ak inte utan mig... Brenton.

Inte "Brenton".
Alla kallar mig Teddy.

Jag gillar Brenton.

Okej. Jag kan vara Brenton,
men bara för dig.

God natt, Brenton.

Ursäkta, Latmask.
Kan du skicka saltet?

Tack, Latmask.

- Bara till er. Äggröra.
- Tack sa mycket, Ah Lee.

Men vet ni vad,
jag vill inte behandlas annorlunda.

Betrakta mig som en av mannarna.

Jag sa "full fart framat".
Är du döv?

Jag har bestämt mig.

Du och Teddy
äger halva "Philly" var.

Du är skyldig mig ett pund.

Du har slösat pengarna
pa lilla damen.

Ben! Hur är det med dig?

Trevligt att se er.
Malar ni fortfarande?

Alla pengar gar at till det.
Hur är det pa garden?

Det kan faktiskt inte bli
sa mycket värre.

Blir det ingen bättring snart...
Jag maste ga. Vi ses.

Delie!

Vilken trevlig överraskning!

- Mar du bra?
- Hur är det med dig?

Jag klagar inte. Skörden är bärgad,
och vi kanske gar med vinst.

- Det later bra. Jag hoppas det.
- Du ska inte oroa dig.

Jag är optimistisk inför framtiden.

Jag är ledsen, men jag maste ga.

Delie...

Jag har hört ryktas om ett slagsmal.

- En kvinnas ära skulle försvaras.
- Det stämmer.

Vem var det som stod upp för dig?
Det var väl inte Brenton Edwards?

Sjuksköterskan pastod
att jag var lite närgangen.

Om jag var sa pass frisk
kunde jag lika gärna skrivas ut.

Den där tar jag, miss Delphie.
Händerna är bra nu.

Sa bra att sjuksköterskan
kastade ut mig.

Det later bra, Tom.

Jag har pratat med advokaten,
och alla papper är i sin ordning nu.

Nu är ni kompanjoner...
pa gott och ont.

- Jag önskar att du ville stanna.
- Det är färdigpratat om den saken.

Slösa inte bort dina kyssar pa mig.
Spar dem till honom.

Bäst jag skaffar skepparexamen nu.

Kapten Teddy Edwards.
Det later fint.

Nu maste du bara se till
att hon blir skuldfri.

Lycka till.

Ha det bra, flickan min.
Ta vara pa dig.

Jag maste ga nu.

"Argus" kastar loss pa mandag
med kurs mot öppet hav och Panama.

Vi träffas väl lagom till jul.

Farväl.

Han kommer att bli saknad.

Och jag som hade planerat
en avskedsmiddag.

Det hade han uppskattat.

Det kommer du ocksa att göra.

- Kommer du i kväll?
- Hit?

Varför inte? Vi är ju kompanjoner.

Vi tar nagra öl och jag lagar maten.

Det later bra.

I kväll vid solnedgangen.
Jag väntar pa dig.

Vart ska vi? Var är "Philadelphia"?

Uppe vid Rotten Row.
Underhallsarbete.

Du är väldigt söt.

Har Ah Lee nat emot
att du lagar maten?

Han är inte där.

- Har han gatt i land?
- Ja.

Han har nagra kinesiska släktingar.

- Manskapet, da?
- De har ocksa släktingar.

- Kommer inte de heller att vara där?
- Det stämmer.

Vem kommer att vara där?

Du.

Och jag.

- Lök?
- Javisst. Mormors recept.

- Lökomelett?
- Vem är det som lagar maten?

Och sa lite bröd till.
Inget gar upp mot det.

Nu far det fräsa en liten stund.

Varsagod. Nu kan du dra upp.

Härligt kalla.
Ta de här sa tittar jag till spisen.

Bröd...

Och omelett.

- Det luktar gott.
- Det kan vara min bästa.

Tusan ocksa, det tänkte jag inte pa.

- Vad är det?
- Mac maste ha lök mot baksmällan.

- Lök.
- Ja, löksmörgas. Ra lök.

Han säger att det är överlägset.

Kom. Nu ska vi äta kungligt.

Jag har inte alltid levt pa floden.

Jag jobbade pa en angbat
innan jag kom hit.

- Jag är avundsjuk.
- Jag var en riktig gröngöling.

Det var nat helt annat.

Men du har lärt dig
att uppskatta floden, eller hur?

Det blev som en passion.

Det här var... Ta lite mer bröd.

Nej tack, jag orkar inte mer.

Man far floden i blodet.

Mest handlar det väl om människorna.

Resten är... Jag vet inte.
Ett mysterium.

Berätta.

Till en början
kämpar man emot floden.

Grenarna, sandbankerna...
Allt är daligt.

Det är som att livet sätts pa prov.
Men sen...

Om man star ut
sa blir man till slut ett med floden.

Man blir en del av floden,
som strömmen vid Campasme.

När det händer, da säger folk
att ens blod rinner med floden.

Later det vettigt?

Det borde det.
Du är konstnär, du malar floden.

Jag försöker.

Hur duktig är du pa att mala?

Jag antar att jag ocksa
har en passion.

Det är märkligt.
Jag är snart färdig här.

Min lärare säger att jag borde söka
till konstakademin i Melbourne.

Varför gör du inte det?

Vad ska vi skala för? Passionen?

Vänta här.

Nu är vi pa en ö.

- Jag trodde inte du var hemma.
- Jag kom hem sent i gar.

Jag tycker om den.
Den är sa levande.

Det är väl din angbat, eller hur?

Sa det är sa det är?

- Vad menar du?
- Du är förälskad.

Har inte du annat du maste göra,
Hilda?

- Jag maste flytta pa klockan.
- Förlat, mr Hamilton.

Innan du gar...
Det här är mycket brattom.

- Vad är det?
- Lök.

Vi har letat efter dig.
Det här är min väninna Julia Mottram.

Det var mitt förslag.
Far vi sla följe med dig?

- Hennes föräldrar bor i Melbourne.
- Jag bor i Paris om vintern.

- Och nu bor du hos Bessie?
- Inte länge till. Jag förgas här.

Echuca är en söt liten by.

Är det sant att du äger en angbat?

- Jag är delägare i "Philadelphia".
- Sa fantastiskt! En angbat.

Jag älskar maskiner och sant.
Det är sa grundläggande.

- Var jag taktlös nu?
- Nej, det var bara en sak...

Ga rakt pa sak, Delie. Det gör jag.

Kan du tänka dig att sitta modell
för mig? Ett porträtt.

- Det tar inte lang tid.
- Jag stannar bara till torsdag.

Jag sitter modell för dig
om du visar mig din bat.

I morgon?

Var försiktiga med den där.
Det är ömtaliga saker i den.

Försiktigt, sa jag! Vad glor ni pa?

Kapten Edwards, förmodar jag?

- Nej, jag är maskinisten.
- Jag älskar maskiner.

Var förvarar ni den?

Julia, Bessie. Det här är Mac,
och där är Joe och Latmask.

- Ska vi ga en trappa ner?
- Under däck, som man säger.

"Var förvarar ni den?"

- Trappan är brant som en stege.
- Ga pa nu, Julia.

- Jag kommer att ramla.
- Lyft pa kjolen.

- Kan jag hjälpa till?
- Ni maste vara kapten Edwards.

Brenton.

- Brenton?
- Ursäkta.

Den här vägen.

Tack, jag klarar mig själv.

Mac hör när jag ringer
i klockan där uppe.

- Fran... mastkorgen?
- Nej, fran styrhytten.

Kom, sa ska jag visa er runt.

- Är det första gangen i Echuca?
- Vi far säkert ocksa vara med.

Jag älskar ditt arbete.
Det är sa... impressionistiskt.

- Tycker du?
- Som Monet och Sisley. I Paris.

Du maste dit, Delie.

- Vad är det här?
- Nat jag arbetar pa.

- Till en utställning?
- Det ska bli en present.

- Kan du sätta dig igen?
- Förlat.

Hur länge har du känt honom?
Brenton.

Vi är kompanjoner.

- Bor han ombord?
- Ja.

Vilket fascinerande liv.

Den är ju helt fantastisk.

- Tycker du om den?
- Tycker om?

Det är... ett mästerverk.

Det gläder mig.
Jag har försummat dig.

Pa grund av den här tavlan
och Julias porträtt.

Den är fantastisk.
Du kan bli berömd.

Jag har saknat dig.

Jag har saknat dig med.

Vad är det här?

- "Portugisiska sonetter".
- Julia maste ha glömt den.

- Jag minns inte att hon hade en bok.
- Kom nu.

Vi ska äta middag
med mina vänner pa Blakeneys.

Ursäkta.

Hej, Delie.
Jag är ledsen, men jag maste aka nu.

I dag?

Kan du skicka porträttet
till min far?

- Jag vet inte...
- Jag maste ga. Vagnen väntar.

Jag tyckte mycket om
din malning av "Philadelphia".

Kan du hjälpa mig
med bakgrunden, Delie?

Hon har varit här, eller hur?
Den där kvinnan - Julia.

- Ja. Har hon sagt det?
- Hon hade sett tavlan.

- Du har sprungit.
- Na?

Julia...

Vi har ätit lunch
och hon har varit ombord.

Pa samma sätt som när jag har
varit här? Var det sa det var?

Pa sätt och vis. Ja.

Hon är den sortens flicka.
Det betyder inget.

Och det skulle ursäkta dig?

- Det är annorlunda med dig.
- Jag maste ga.

- Du var inte här, men det var hon.
- Kunde jag ra för det?

Vi är självständiga personer.
Du kan inte klandra mig...

Julia Mottram.

Melbourne, tack.

- Vad ska det här betyda?
- Jag reser till Melbourne.

- Du kan inte bara aka.
- Vi är självständiga personer.

Kom tillbaka, Delie.
Vi kan väl prata om det.

Jag vill prata med dig.
Om vart äktenskap.

Jag har aldrig sagt nat om...

Ta plats!

- Jag maste ga.
- Hur far jag tag i dig?

Vi är fortfarande kompanjoner.

Det kallas regn, mr Martin.
Det borde inte distrahera er.

Nej, sir.

Mer form. Kraftigare uttryck.
Köttet ska tala till mig.

Mer ljus. Hon sitter i mörkret.
Mer spänning... här.

Tre terminer, miss Gordon.
Ni vägrar att lära er.

- Jag kan inte mala fotografiskt.
- Ni tillhör inte Paris-skolan heller.

Jag vill ha kött och blod.

Sätt paletterna i hyllan. Handfatet
är inte till för att tvätta penslar.

I dag maste gikten ha varit svar.
Han var hard mot alla.

- Han har varit värre.
- Och du med din talang.

- Du är bara snäll.
- Vilken otur vi har.

Ska du hem?
Nagra av oss ska äta pa Arnold's.

Jag äter hemma.
Det är inget fattighus.

- Här är pengarna jag är skyldig.
- Du är inte skyldig mig nat.

- Var inte dum. Ta dem.
- Jag är rik den här veckan.

Jag fick pengar av Brenton.
Det är sant.

Bäst att springa.

- Är det du? Vi hörde dörren.
- Hej, Alby.

- Vi letade efter...
- Dina skor.

- Tack.
- Och dina strumpor.

Letade efter vad? Delie vet
vad man använder ett sovrum till.

- Jag tror jag...
- Sitt kvar. Du är ju dyngsur.

Ta av dig kläderna.
- Rör inte mitt skrivbord, Alby.

Har du ätit? Jag hittar pa nat,
men jag vet inte vad.

Far jag kappan.

Har du sa här mycket skulder?

Vi betalar för hyra och värme.
Flickan kommer att dö av svält-

- och jag har inte rad med
nan begravning.

- Man far inga lador gratis längre.
- Jag behöver ingen brasa.

Tyst med dig och ät.

- Dina curryrätter är alltid goda.
- Gammalt recept, men det är gott.

- När ska vi äta?
- Har ni inte ätit?

- Vi tänkte snylta pa Moira.
- Din syster sa ju...

Ga ut och ta ett kex!

Jag är skyldig tryckaren
och han som gör klichéerna.

Vem vill ha ett konstmagasin i dag?

När du far dina pengar
ska vi sla pa stort...

Herregud! Hur kunde jag glömma det?

Fran Echuca.
Det andra pa sex manader.

Fran Brenton?

- "Din del bilagt. Kära hälsningar."
- "Kära hälsningar." Alltid nat.

Mitt bidrag till hyran.

Nu när vi är rika
kan vi väl äta pa Guido's?

"Kära hälsningar, Brenton."

- Jag gar ner 15%.
- Det handlar inte om priset.

Det finns helt enkelt inte
mer jobb. Jag beklagar.

- Mandag?
- Helt säkert.

Delie! - Ursäkta.

Jag ber om ursäkt.

Rena parodin. Det liknar ju mest
det skotska höglandet.

Nej, jag är inte tyst. Se! De kommer
hit bara för att mala engelska ängar.

De förstar sig inte pa
det australiska ljuset.

- Posörer hela bunten.
- Det där är Raeburn.

Vem?

Kritikern A.R.
En av dem som ska bedöma dig.

Typiskt.

Den. Nej, kanske den första.

Hon maste imponera pa juryn,
annars blir hon underkänd.

Glöm det.
Jag har redan gjort bort mig.

Om Raeburn sitter i juryn
far jag underkänt.

Han lär avfärda mig som en nybörjare
som bara har en massa asikter.

Han flinar väl at mig. "Flicka
fran Echuca. Arets bästa skämt."

- Men, Delie.
- Bry dig inte om henne.

Ta den här. Och de tva.

Raeburn kan ga hänga sig.

Ursäkta. Jag letar efter mr Preston.

Ett ögonblick, bara.
Kom in och värm er vid kaminen.

Jag tror att vi har träffats.
I förbifarten.

- Är ni representerad här?
- Jag är elev.

Jag maste fa veta
om jag har blivit godkänd.

- Är ni alltid lika otalig?
- Jag maste ga.

Är det ni som är
Philadelphia Gordon?

Ni klarade er alldeles utmärkt.
Det är förstas hemligt.

Men med en sadan begavning...

Gode gud!

Tva saker är lugnande. Det ena
är er begavning, det andra er aptit.

- Förlat mig.
- Nej, be inte om ursäkt.

Jag stöttar konsten, inte konstnären.
Storverk kan födas ur fattigdom.

- Jag bor bra hos nagra vänner.
- Ja, det star i era papper.

Men jag maste varna er.
Bohemlivet klär er illa.

Bohemliv?

Ni borde vara
där Campaspe möter Murray.

- Känner ni till Echuca?
- Ja, ganska bra.

Jag saknar det.

Har ni vänner och familj där?
Eller kanske en ung man?

- Bara min farbror.
- Da har vi nat gemensamt.

Jag bor med mina tva fastrar
i nat som liknar... ett mausoleum.

- Ni ser ut att ma bättre.
- Jag är mycket tacksam.

Absolut inte.
Ni har fatt en mecenat.

Jag ska göda er förbluffande talang
med crepe suzette.

Med den här maltiden
firar vi att A.R. Har upptäckt er.

- Miss?
- Jag har inte rad.

Det här är ingen droska.
Mr Raeburn har skickat mig.

- Det var snällt av mr Raeburn.
- Ja, miss.

- Jag vill ocksa höra.
- Jag berättade bara om A.R.

En mecenat.
Vem sa att mecenatskapet var dött?

Ars longa, vlta brevls.

- Skal!
- Har du inte fatt nog?

- Vi firar ju Delie.
- Den här är till henne.

- Hon är berusad av framgang.
- Hon är fantastisk.

Jag maste ha mer vin.

Är det ingen som har lite mer vin?

- Det är Arnold. Han har vin.
- Jag tar det.

Angenämt, min gode...

Ah, herregud.

God dag, Delie.

- Jag stör visst.
- Nej da, kom in.

Nej, jag hade bara vägarna förbi
och sag att det lyste...

Skulle vi kunna träffas
lite mer privat pa söndag, kanske?

Det är nat jag gärna
skulle vilja prata med er om.

Sa ni tycker
att jag borde lämna Australien?

Ja, stipendiet
lämnar utrymme för en resa.

- Jag förstar.
- Dem far man inte plocka.

Det är straffbart.

Ni skulle fa möjlighet
att se nagra av de stora mästarna.

Jag kan ju bara rekommendera er,
men här slösar ni bort er talang.

Er begavning förtvinar
här i Australien.

- Jag antar att jag maste utomlands.
- Vad hindrar er?

Betyder floden sa mycket?

Se dig för.

Halla där.

- Var är kapten Edwards?
- Rakt fram, sen till höger.

- Jävla engelsmän! Latmaskar.
- Vad är det?

Jim Pearce.
Jag har med mig mina kartor.

- Jag har märkt dem med mitt namn.
- Bra.

- Vad tycker du om "Philadelphia"?
- Tja...

Hon är stark som en oxe
och hon är lätt att hantera.

Jag blir borta ett par dagar.
Du vet färjeläget vid Doherty's?

- Kan du ta dig dit?
- Jag antar det.

Karmosinrött. Min favoritfärg.

- Det där är min färg, Alby.
- Mystisk, gatfull.

Och dyr.

Tycker du att varannan ta
kanske skulle vara signalgrön?

- Var inte vulgär, Alby.
- Nej, dekadent.

- Som Oscar Wilde en gang sa...
- Jag tar det.

Res dig upp!

- Det här är Imogen.
- Jag är överväldigad.

- Alby.
- God dag.

Hej, Alby.
Vad trevligt att träffa er bada.

Angenämt. - Lyckliga flicka.

- Jag sätter pa lite tevatten.
- Men vi ska ju ga ut.

Vi ska sova hos Jeremy i dag.
Har du glömt det?

Maste vi ha pyjamas med oss?

Jag trodde aldrig
att du skulle komma till Melbourne.

Jag var tvungen.
Jag maste prata med dig.

Pa ett helt ar
har du inte skrivit mer än sex ord.

- Du fick väl pengarna?
- Du kunde ha skrivit.

- Om vad?
- Jag hatar när du är sa där.

- Bry er inte om oss.
- Vi ska till Jeremy.

Du vet varför jag kom.
För att hämta dig.

Varför da?

- Kom igen.
- Na?

För att...

För att jag inte kan leva utan dig.

Jag förstar.

Äh, vad fan.

Hela den här konstgrejen
har förändrat dig.

- Jag är samma person.
- Du gifter dig med nan langharig typ.

- Jag är här för att mala.
- Du kan mala hos mig.

- Det är annorlunda, förstar du väl?
- Nej.

Jag ber dig att gifta dig med mig.

Jag ska upp längs Murray. Det finns
arbete där och jag blir borta ett ar.

Det passar bra.
Jag kanske reser utomlands.

- Till Venedig.
- Vart?

- Rom. Paris.
- Delie!

Det gar ett nattag.

Jag kanske hinner med det.

Omelett, utan lök.

Vem handlar här i huset? Jag fick ta
potatis i stället för bröd.

Titta här. Om vi hade varit gifta
hade du stoppat den.

Om du hade visat mig hur man gör.

Vill du... gifta dig med mig?

Jag vet att jag är pank.

Jag har kommit över
den typen av stolthet.

Vi skulle kunna ha det sa bra.
Leva ett hederligt liv pa floden.

Mycket lök och Ah Lees matlagning.

Det här livet är inte du, Delie.

Jag är malare.

Jag har fragat dig 50 ganger.
Jag fragar inte fler ganger.

- Hota mig inte.
- Snacka inte strunt! Se dig omkring.

Du ser ut som ett museiföremal.
Vad äter du för nat?

Du är bara skinn och ben. Likblek.
Jag vill ta hand om dig.

Lata vinden rufsa om ditt har.

Jag förstar inte
hur du far luft här inne.

Hur ska du ha det? Följer du med?

Som du vill.

Dave!

- Var är "Philly"?
- Hon är väl uppe i kröken nu.

Bessie! Var har du vagnen?

- Pa gatan.
- Far jag lana den?

- Naturligtvis inte.
- Jag maste ifatt "Philadelphia".

- Mamma är hos tandläkaren.
- Det tar fem minuter.

Jag förstar inte
vad du ser hos den mannen.

- Nu tror de att jag har stulit kakan.
- Vi har inte tid. Skynda dig!

Mamma kommer att bli utom sig.

- Hon har tappat en visdomstand.
- Kör!

Bessie. Fortare!

Ja ja.

Stanna. Stanna här!

Där.

- Skynda dig, Bessie.
- Vi hinner inte.

- Sakta inte ner.
- Jag har ont i sidan.

Ah Lee!

Ah Lee!

Chefen! Chefen!

Välkommen tillbaka.

- Jag hör inte.
- Välkommen!

- Jag vill gifta mig med dig.
- Va?

Gift dig med mig!

- Jag sa...
- Jag hörde dig. Naturligtvis.

När?

Sa fort vi kommer tillbaka.
Var beredd med prästen.

Översättning: Emö Malmberg
www.broadcasttext.com