All language subtitles for the.troublemakers.swe

Min käre son Travis,
som du nu ser–

–så har jag lärt mig läsa och skriva
sen jag sist träffade dig.

När var det?

Nåja, hur som helst,
det var för länge sen.

Du var aldrig lika bra på att läsa
och skriva som på att skjuta.

Så det är väl nån stackars sate,
säkert en vacker dam eller ett barn–

–som läser det här för dig.

Med tiden börjar en mor undra
hur det går för hennes två söner.

Är de gifta, plöjer de sin mark?

Eller är de fortfarande
hasardspelare och hästtjuvar?

Julen närmar sig.

En tid med bjällerklang och sånt
och familjer som samlas.

Och nu ska ni få skatten som
er far slet ihop i guldgruvorna.

"Så jag vill
att du hämtar din bror Moses"–

–"som inte har pratat med mig"–

–"sen jag släppte ut hästarna
som han hade stulit."

"Och jag vill att ni båda kommer hem.
Kram – mor."

Du läser inte så bra, pojk.

Ge de där pengarna till skolfröken
och ta några lektioner.

Bråka inte med Travis, pojkar.
Han är västerns snabbaste skytt.

Ursäkta mig, mina herrar.

Behåll växeln!

–En fjäder.
–En slickepinne.

Ett bra byte.
Jag är en hederlig indian.

–Travis!
–Är du kvar? Du skulle till skolan.

–Lyder du fortfarande din mor?
–Ja, det kommer jag alltid att göra.

EFTERLYST
BLACKJACK

Släpp mig.
Mor och far överlever inte utan mig.

Det struntar jag i, lilla ankunge.

Hallå! Häråt!

Bäst du har ett bra skäl till
att stå i min väg. Jag är Blackjack.

Jag blev rånad. Han tog min häst.
Han var snabb.

–Och ruskig.
–Hur såg han ut?

Han var för snabb med revolvern.
Han sa att han var bäst.

–Ingen är bättre än jag.
–Han hette Dakota och red däråt.

–Vart?
–Här!

–Tack, herrn.
–Ta hans häst och rid hem.

–Vad hände?
–Inte mycket.

Säkert värmen.
Du fick lite...solsting.

Jag är bäst.
Jag är bäst i hela Förenta staterna.

–I hela...
–Ja, i hela vagnen!

Med Dakota, Mortimer,
Kansas Kid och hela klabbet.

Tystnad! Det är allvarliga saker.

Sam Stone har fällts för bankrån,
människorov, störande av ordningen–

–häststöld och underlåtenhet
att betala skatt.

–Ge honom där det svider, domarn!
–Ta av hans hatt, Harvey.

"Och Herren sa:
Jag är uppståndelsen."

"Den som tror på mig,
han skall leva, om han än dör."

–Tror du, Sam Stone...
–Håll klaffen!

Schas! Du avbryter prästen!

Lite respekt för en döende man!
Släpp!

–Klar.
–Du gör så jag missar, byracka!

–Sätt fart, Stone!
–Du är gripen!

–Vem är du?
–Din ende vän.

Jag befriar dig,
sen rider vi åt varsitt håll.

4 000 dollar.

Stone kan inte vara värd så mycket.

Du missade uppståndelsen i morse.

En jäkla buse fritog honom
och gav mig en blåtira.

–Jag är ledsen.
–Jag hade aktat mig för Stone.

Jag letar efter en prisjägare.
Han heter Moses.

–Vet ni var jag kan hitta honom?
–Nej.

–Var fick ni den här?
–Vi vet inte.

Och var det inte mer så stick.

–Han är minst...
–Han som är stor som en björn?

–Just han, ja.
–Vi känner honom inte, Joey.

Sheriff, det är ju han som bor
i skjulet uppe på Dusty Peak.

–Jag vann.
–Det gjorde du. – Tack, Joey.

–Vem är du?
–Hans bror.

Han blir säkert glad att se dig.

Det var som tusan.
Fem av de värsta bovarna i landet.

–Ja, de stack från mig.
–Du vill väl ha din belöning.

Få se, 200 per skalle gånger fem,
det blir 600 dollar...

Inget av ditt fuffens nu.

Fem man och 200 dollar per skalle.
Det blir 750.

750.

Din bror var här och sökte dig.

–Min vad då?
–Biträdet berättar. Jag var inte här.

–Jo då!
–Berätta, Joey!

En karl kom i morse och sa att
han var din bror. Jag sa att du...

Lugn, Moses, släpp Joey. Du har
aldrig sagt att du har en bror.

Det har jag inte. Och om han
kommer tillbaka, skjut honom.

–Ni sa väl inte var jag bor?
–Nej...

Förlåt. Jag råkade få med mig den.

Och jag vann!

Far!

–Hur är det, far?
–Hoppa upp, Junior och Jessica.

–Hur många slog du i skallen?
–Hur länge stannar du hemma?

Hur många skulle till doktorn?
Titta på min ponny!

–Är det så här du gör det?
–Titta nu, far.

Oj!

Du spottar och slåss alltid.
Vad tror du våra barn ska bli?

–Prisjägare.
–Varför inte hästtjuvar, far?

De säger att det är förbjudet.

–Jag ska upp.
–Ja, jag med.

Vem har ätit mina bönor?

–De är snart klara.
–Jag är hungrig nu.

–Gud säger att tålamod är en dygd.
–Därför svälter alla i Bibeln alltid.

–Moses Junior fick gaser i dag igen.
–Inget att oroa sig för.

Doktorn gav mig medicin,
men han vill inte ta den.

Moses?

–Vad är det?
–Är det sant att du har gaser?

–Skulle du dricka allt det?
–Kom ihåg: bara en sked!

–Det låter redan bättre.
–Tog du skurkarna?

Titta här.

–Det här räcker knappt till jul.
–Sam Stone?

Vem gav dig den?

Jag fick den i stan.
Man får 4 000 dollar för honom.

Vi kan göra så mycket för det.
Vi behöver skolpengar–

–till Jessica och Zachariah,
som vill läsa i Boston.

Elizabeth och Sarah vill läsa konst.
Mary Lou vill studera fotografering.

Jesse och Mark är klara för lekskola
och Junior behöver extra hjälp.

De behöver bara kunna rida
och skjuta.

Moses, det är 4 000 dollar.
Det är ditt jobb.

–Sam Stone är inte mitt jobb.
–Varför inte?

–För att jag säger det.
–För att han är så snabb?

–Vad vet du?
–Jeg vet det du vet.

–En man är snabbare än alla andra.
–Din bror, farbror Travis.

Han har kolat av.
Er farbror Travis är död!

Men om han hade levt
kunde ni ha varit kompanjoner.

Kompanjoner? Aldrig!

Jag menar, om han hade levt...
Men han är död.

–Hur dog han, far?
–Vill ni höra detaljerna nu?

–Hur dog han?
–Ja, hur dog farbror Travis?

Blodtörstiga ungar.
Ja, få se nu...

En dag tog Travis tur slut.

Han blev kär i en tös som var
bortlovad till en som hette Ringo.

Så Travis och den där Ringo
beslutade att duellera.

När solen går upp
smyger unge Travis ut–

–och börjar gå uppför huvudgatan–

–när han plötsligt upptäcker
att han har glömt sin revolver.

Och sen?

Travis lät inte det störa honom
och fortsatte gå rakt mot sin fiende.

Med sitt idiotgrin på läpparna.

Men Ringo, som inte var dum,
tog tag om hans hals–

–och började strypa honom.
Ströp honom, täppte till munnen.

Tills stackars unge Travis
inte fanns mer.

–Är inte mina bönor klara än?
–Jo, Janie, bönorna var jättegoda!

–Kul att se dig, storebror.
–Nej, det är det inte.

–Barn, hälsa på farbror Travis.
–Hej, farbror Travis!

–Västerns snabbaste skytt.
–Han har återuppstått.

–Lite mer bönor, Travis?
–Ja tack.

Varsågod.
Vem har lämnat två bönor?

Mor säger att det är helgerån
att lämna mat på tallriken.

Han kom före dig.
Vi ville överraska dig.

–Det gjorde vi.
–När ska han gå?

Moses, säg inte så till din bror.
Inte när han tog med denna till dig.

Far, ska du och farbror Travis
haffa banditen tillsammans?

Då Travis på mirakulöst vis vaknat
till liv måste du hålla ditt löfte.

Far håller alltid sina löften, mor.

Ta lite mer, Travis.

Moses, ät upp. Du har tjatat om
att få mat i en halvtimme nu.

Ni två har nog mycket att prata om.

–Dricker de bönorna?
–Det ser ut som det.

Mor, farbror Travis
vill prata med oss.

Hör på nu. Det blir en lång resa.

Och som förste kartläsare måste du
se till att ni alla är där till jul.

Vi ska alla hem till farmor,
för första gången.

Vilken välsignelse.
Vet Moses om det?

Han följer aldrig med till mor sen
hon anmälde honom för häststölder.

–Hur ska du få dit honom då?
–Vem vet?

Spårar han Sam Stone
så ordnar jag resten.

Svisch, svisch, svisch – och god jul!

–Skönt att vara tillsammans igen.
–Vi är inte tillsammans.

En gammal vän sa till mig
att bara en sak betyder nåt:

frid och inget besvär.
Det hade jag tills du kom tillbaka.

Men jag tipsade dig om Sam Stone
och tänkte att...

Tänk inte. Lyssna bara.

Bara en av oss ska bestämma här
och det är jag.

Alla trista bonnhålor här–

–förändras inte,
de förblir som de är.

Och så fort vi har haffat Stone
försvinner du ur min åsyn.

–Jajamän, storebror.
–Och sluta kalla mig storebror.

–Okej då, bara bror.
–Bara stor.

–Jobbar ni två ihop?
–Nix.

–Jepp.
–Vet ni nåt om var han är?

–Nej.
–Det ante mig.

Ingen vet var han är. Som djävulen
dyker han upp där man minst anar.

Titta.

Om tornet slår damen
så är det schack matt.

–Kom, vi hinner inte spela dam.
–Tornet!

–Och du som vann, sheriff.
–Jag vet.

Du borde skott hästen innan vi for.

Han är strax klar. Jag kan vänta här
medan du köper förnödenheter.

Du köper förnödenheter
medan jag väntar här.

–Du bestämmer.
–Så ska det låta.

–Lanthandeln är däråt.
–Ja, det är det.

Så ska det göras. När han började
kom han aldrig förbi här. – God dag.

Då så, mina damer.
På era platser, färdiga...

Det var tjuvstart! Kom tillbaka!

Din slyngel, ditt hår av hin, vad
har du att säga till ditt försvar?

–Ditt bett svider inte, odjur!
–Se upp! Är du galen?

Eller drömmer du?

Det där är en femtumsstolpe.

Din demon!

Ur vägen för mig.

Släpp in mig.
Jag måste ta hand om mina djur.

Ni måste se på min höna.

–Vad är felet med den?
–Hon lägger fyrkantiga ägg.

Dumma mr Dodge.

–Ska inte ni och jag gifta oss?
–Gå bort från min dörr!

Vi har inte skänkt till hennes djur–
fond, Dodge. Vad sägs om det här?

Hejsan!

–Hallå, här borta!
–Vi tar honom och ger honom en läxa.

Det är en femtumsstolpe, ja.

–Fräulein?
–Danke schön.

Vänd dig om, hör du!

–Har du nåt problem?
–Vi har 30 kulor här och du har sex.

Det vore roligt.
Ni vill ha en eldstrid, va?

–Hur blev han så klipsk?
–Jag vill inte utnyttja er.

Det är orättvist. Vi släpper vapnen
och tar ett ärligt slagsmål.

–Vi hinner inte. Va, pojkar?
–Nej, frugan har en kalkon i ugnen.

Kalkon i ugnen? Min bror
väntar på mig också. Beredda?

Bra.

Vad händer? Jag hörde ett skott.

Du hörde fem skott.

Då ni gick med på att släppa vapnen
så kan vi ta slagsmålet nu.

–Vill du verkligen göra det här?
–Kan du hämta min bror?

–Var är han? Jag känner honom inte.
–Hos smeden. Han den stora arga.

När du nyser,
må du få hål i dina fötter!

Bli inte stöddig, min vän.
Här kommer en rundpall – nu!

Herrn?

–Din bror är i slagsmål.
–Han är visst det.

Kom hit och gör era vad, gott folk!

–Får jag fotografera dig?
–Din bror far illa.

Russel Pyle, konstnär från Boston.
Det blir ett bra omslag till min bok–

–"Vilda västerns bovar och banditer".

Tack.

Kontrasten mellan den veka duvan
och din... Det är perfekt, perfekt.

Kan vi gå nu?
Det är nog inget kvar av honom.

Va?

Ja? Okej!

–Känns det bättre nu?
–Ja.

Det är bra!

Gör nåt, snälla.

–Är du klar nu, lustigkurre?
–Ja. Bara...

–Bara vadå?
–Stick härifrån.

Nej!

Ner dimper han!

–Du behövde bara köpa förnödenheter.
–Jag var på väg, Moses...

Gör ni nåt
så skär jag av halsen på henne!

Var en man.

–Det händer för mycket i städer.
–Är ni två verkligen bröder?

Jepp.

Kan du hjälpa mig med honom?
Han sköts i foten av en jägare.

Den där... Ja.

–Ingen bryter min kniv ostraffat!
–Du är stark. Extrastark!

Varför dröjde du så jäkla länge?

Jag hjälpte henne med en björn.
Bridget och Melie bjöd in oss på te.

–Betyder det mat?
–Ja, det hoppas jag.

Bara en.

–Ert te, mr Moses.
–Ja, te...just det.

–Schatzi, sluta med det där!
–Schatzi betyder "älskling".

Kallar du honom "älskling"?

Han heter egentligen Sha Sioux
och tillhör en indianvän till mig.

Schatzi, vi dricker te.
– Han hatar de små träbjörnarna.

Vår farmor gav oss dem
när vi for till Nya Världen.

–Så vi skulle minnas vårt hemland.
–Bodde björnar hemma hos er i...

På landet finns det björnar.
Vi är från Berlin, en storstad.

Jag läste medicin
när far sände efter oss.

Men när vi kom hade far dött i tyfus.
Han lämnade huset här åt oss.

Och en skadad puma
som jag blev så förälskad i.

–Hon är alltid kär i ett djur.
–Ja, jag ser det.

Titta, Schatzi hittade honungen!

–Så vi behöver en ny klinik.
–Vi har fått ihop 395 dollar.

Mer. 400 med pengarna från i dag.

–Ni borde ha pengarna på banken.
–Nej.

Vakna, sömntuta.

Det är mycket säkrare här.

Wilhelmina är en ormhona.
– God natt, gullet.

–De är goda. Vem har bakat dem?
–Tack för teet.

Och tack för smulorna.
Nu går vi.

–Sätt fart nu, Travis.
–Jag måste gå. Vi ses väl.

Te och kakor – bläh!

–Jag behöver en tallrik bönor.
–Vet du vad jag tänkte?

Låt inte tankarna omfatta mig.

Mor hade varit stolt över dina barn.
Tio barnbarn.

Tio? Inte åtta?

Martha, Ezekiel, Jessica,
Zachariah, Elizabeth, Sarah–

–Mary Lou, Mary Jane, Jess
och Moses Junior – tio.

–Är du säker?
–Ja.

Moses, hur träffade du Janie?

–Det är en lång historia.
–Du har tid.

Jag såg henne och friade
och hon sa ja.

Titta! Ser du ljuset där ute?

Det är en lägereld.
Nån annan lagar bönor.

En lägereld. Det kan vara Stone!

Biträdet sa att han som djävulen
dyker upp där man minst anar.

–Ja, där borta, praktiskt nog.
–Kan vi inte bara ta en titt?

Prisjakt är inte så enkelt. Man måste
spåra bytet och sakta gillra fällan.

Och sen, om han inte har haft ihjäl
en först, så haffar man honom.

Jag känner ändå på mig
att vi borde kolla honom.

Nej, jag har en känsla här
som jag ska dämpa.

Jag är glad att du lever, chefen.

Fick du veta vem som räddade dig?

Crossroadsbanken då, chefen?

Vad är fel, chefen?

Klockan tolv i morgon lånar den
banken inte ut mer pengar.

Jag hade rätt, det är Stone.

Och han ska råna Crossroadsbanken
klockan tolv i morgon.

Måtte vi aldrig se vår mor igen
om det inte är Stone!

–Du behärskar lektion 1.
–Vad då?

Lektion 1: Vet du inte vad du gör,
lita på dina instinkter.

Mina instinkter säger att jag bör
gillra en fälla för Stone på banken.

–Jag gillrar fällor, du hjälper mig.
–Helt okej eftersom du bestämmer.

Hon är snart tolv. Det är alltid
60 sekunder. Det slår aldrig fel.

Det tar 60 sekunder för dem
att rusa in i banken och ut igen.

Efter prick 30 sekunder
tar de pengarna. Då går vi in.

Du säger: "Upp med händerna!"
Vi ska bara räkna från 1 till 30.

Här kommer de.

Stance, du följer med mig.
Ni andra väntar på baksidan.

–Vem ska räkna till 30?
–Jag – det är lätt. Vänta och se.

–Klar?
–Ja.

–Upp med händerna!
–Ett...två...tre...

–Jag trodde jag inte kunde räkna.
–De räknade kanske fel.

–Håll klaffen!
–Okej, du bestämmer.

Upp med nävarna!

–60 sekunder, va?
–Upp med nävarna! Släpp vapnen!

Vänd er om, bröder!

–Ni gör ett misstag, sheriff.
–Nej, det gör han inte.

Jag hade Stone på kornet. De
stoppade mig. De är med i hans liga.

Det är möjligt. Min farmor sa alltid–

–att det inte är så stor skillnad
mellan en prisjägare och en bandit.

Jag visste att ni två var uslingar.
Ni är gripna!

De sitter i buren, det vet jag.

Jag vet alltid när mina pojkar sitter
i buren. Hoppas att de klarar sig.

Sheriffbiträde, kan du sätta mig
i en annan cell? Han snarkar.

Visst. Det är inget hotell, men vi
försöker få våra gäster att trivas.

Joey här är piccolo.
Han ger dig frukost på sängen.

–Får jag dricks?
–Du tar emot det, va?

60 sekunder...
Vi skulle ta Stone på 60 sekunder.

Sen få belöningen och sticka hem.

Okej, hör upp.

Det är en lång, lång resa
till farmor.

Så inget "är vi framme snart"–tjat.

Inga kisspauser förrän jag sagt till.
Det är jag som bestämmer här.

–Håll klaffen, Moses!
–Kom nu, barn, så åker vi!

En som du hade låsts in på dårhus
österöver och där hade de–

–klätt dig i tvångströja
och tvångsmatat dig med äppelmos.

Utan dig här hade jag fått
det jag alltid önskat mig.

Ja, frid och inget besvär.
Se på dig, du vankar av och an.

Alltid arg på hela världen.

Du far runt hela västern
i jakt på frid, när du har den här.

Jag blir bara arg på dig.

Upp och hoppa, allihop!
Det är dags att vakna.

Seså, sätt lite fart nu!
Inga latmaskar är tillåtna.

God morgon!
Vi ska ge oss iväg.

–Var är min dam?
–Här är pengar till deras borgen.

–Det räcker inte.
–Ni sa 40 dollar.

Styck. Just det, ma'am.
För var och en av banditerna.

–Då förlorar jag en hel dag.
–Borga ut bara en då.

Välj själv. Öppna den bur ni vill.

Seså, damen, det är ingen skobutik!

Det gör inget om det blir jag eller
Moses, för en av oss kommer tillbaka–

–och får ut den andre lika fort
som man räknar till fyra...eller tre.

Jag kom för att be om
en stor tjänst också.

–Hur stor?
–Stor.

Du gör henne tjänsten
och kommer sen och hämtar mig.

–Ta det lugnt.
–Håll klaffen!

–Vi ses, sheriff.
–Inte om jag kan göra nåt åt det.

–Sheriff!
–Joey, var stod min dam?

Den stod här...nej, här.
Det är ett beslut från domaren.

Fångarna är med i Stones liga,
så de ska hängas i morgon.

–Stone tog Schatzi.
–Va?

Stone tog björnen. Han kräver alla
våra pengar för att vi ska få honom.

Jag behöver nog Moses för det.

–Varför dröjde du så länge?
–Sånt här tar tid.

–Jag drar ut gallret.
–Ska jag krypa ut genom fönstret?

Du väcker hela stan. Väggen rasar.
Det borde räcka för dig.

Gör dig klar.
När jag räknat till tre är du ute.

Ett...två...tre!

Du räknade kanske fel igen.

Hitta på en ny plan fort.
De ska hänga mig i morgon.

Hänga dig? Varför sa du inte det?
De är mycket enklare.

Hängningar. Det är min specialitet
och jag har aldrig misslyckas.

–Var inte rädd, käre bror.
–Kalla mig inte "käre bror"!

När du har fått ut mig
ska jag knäcka dig mitt itu–

–som en valnöt,
nej, som en jordnöt, som en...

Jag menar – du går åt ditt håll
och jag åt mitt!

Travis!

–Vad är planen?
–Jag ska skjuta av repet.

Han ska skjuta av repet...

Minns du mig? Jag vet
att det inte passar så bra nu–

–men kan du titta in i kameran
när snaran dras åt?

Det blir en bra bild till baksidan på
min bok. Du är redan på omslaget.

Om du tittar in i linsen, eller
läsarnas ögon, om du så vill–

–kan jag fånga det sista ögonblicket
i ditt eländiga och värdelösa liv.

–Några sista önskningar?
–Ja.

–Håll min hatt lite.
–Självklart, sir.

–Så här, Ralph?
–Ja. Le nu.

Låtom oss bedja.
Herre, lär mig att göra din vilja.

Och lyft mig över dem
som reser sig mot mig.

Döm mig, Herre, och se min kamp
mot den ogudaktiga massan.

Fräls mig från orättfärdiga
och falska människor.

Du är min styrka.
Sänd ut ditt ljus och din sanning.

Låt dem föra mig till dina himmelska
höjder och till dina tabernakel.

Jag erkänner dig, Herre,
av hela mitt hjärta.

Se i nåd på mig, hör min bön.

Hör orden från detta vilsna får.

Fräls mig, Herre, och hämta mig till
landet med frid och inget besvär.

–Ducka lite grann.
–Det är jättebra, Harvey!

Hej.

Jag borde skjuta dig och inte repet!

Klar.

Schas, din skabbiga byracka!

Du är en stabil karl, Moses.

Bjälken hade dödat en bisonoxe,
men du fick bara några stickor.

–Var är Travis?
–Mr Moses, här är lösenpengarna.

Vårt sparkapital till djurkliniken.

Jag har en lysande idé.
Var är Travis?

Han sover i ladan. Han sa sig vara
helt knäckt av att se dig hängas.

Så sorgligt då...

Åh, hej.

Vet du... Jag drömde
att du haffade Stone.

När du drömde har jag planerat.

–Vilket sammanträffande.
–Jag har en perfekt fälla för Stone.

–Han är lurig.
–Lektion nummer 2 för dig...

–Låt höra.
–Överraskning!

–Hur ska jag bli överraskad?
–Inte du, dummer. Överraska fienden.

Hur?

–Vem där?
–Bara en kalkongam.

Jag litar inte på dem.
Vargar är bättre.

Jag är idel öra.

Vi lägger en revolver
i väskan med pengarna.

Jag, Bridget och du gör utväxlingen.

Jag säger till Stone:
"Jag vill se björnen först."

Han ler och säger:
"Visa mig pengarna först."

Då ser jag på dig och nickar.

–Vad gör jag då?
–Du nickar tillbaka.

–Är det allt?
–Nej, inte än.

Du tar väskan från Bridget
och går fram till Stone.

–Är du galen?
–Du visar honom pengarna.

–Då ser han revolvern.
–Och då överraskar du honom.

Då får du visa
att du är så snabb som du säger.

Jag tar revolvern och trycker upp den
under nyllet på honom.

Det var min fars.

–Risken finns att planen inte lyckas.
–Jag tar den risken.

Är du säker?

Ja.

–Vad var lektion 2 nu igen?
–Överraska fienden.

Vilken överraskning.
Jag trodde fröken skulle komma själv.

En annan överraskning.
Den är laddad också.

Den kulan var väl avsedd för mig.
Då återstår en för dig...

...och fyra för dig.

Lasta grizzlyn och damen på vagnen.

Sen tar vi hand om de här två.

Varför fyra kulor för mig
och bara en för drömprinsen–

–som sitter här som en klump? –
Hoppas du skjuts först så jag får se.

Vad väntar han på?

–Har du bråttom?
–Det är inte sant.

På en enda dag–

–ser jag nu döden i vitögat
för andra gången.

Hängningen räckte inte, jag...
Vart ska du?

Jag ska försöka få Stone
att släppa oss.

–Jag vill bara prata med honom.
–Okej, men han är inte så pratglad.

Hej.

Jag...pang...du...

Minns du mig? Pang...du...

Se på honom, han har blivit tokig.

Jag bar mask.
Vi red åt varsitt håll. Minns du?

Heltokig.

–Ja, det är jag.
–Var det du som räddade mitt liv?

Gud hjälpe oss.

–Vi ses!
–Din revolver.

Återigen tack!

–När ska vi dö?
–Han sköt upp det tills vidare.

Folk är inte alltid så usla
som du tror.

Jag sa att du är
en harmlös familjefader.

Att du har en mor som inte har
sett dig på åratal. En fru.

–Och tolv hungriga barn att föda.
–Tolv hungriga barn? Är det inte tio?

Du har aldrig kunnat räkna. Kom nu.

Ska vi glömma Stone
och våra 4 000 dollar?

–Har du ett bättre förslag?
–Ja, vi gräver. Nej, du gräver.

Okej, det räcker.

Vart ska du? Du stannar där
tills jag säger: "Vi ses."

–Ja, "vi ses".
–Bra, jag började bli trött.

–Du sa det precis – "vi ses."
–Senare, inte nu, dumbom.

När?

När Stone kommer förbi här,
vilket han gör förr eller senare.

–Ser han inte dig?
–Jo, det är poängen.

Jag spelar ut mitt prisjägarknep,
men med en extra finess.

När han ser efter
och inte ser dig bakom stenen–

–går han förbi här,
lika dum som en kossa.

Och då säger jag "vi ses".

Och jag far upp och tar dem bakifrån.

Du har verkligen tänkt till, bror.

–Under busken.
–Just det. Bra tänkt.

Hallå där!

Stanna!

Jag tar honom, chefen.

–Tur att ni kom.
–Låt höra – och övertyga oss nu.

Som du ser så är jag obeväpnad.
Jag blev rånad av en knäppskalle.

–Han stack däråt.
–Tro inte på det, chefen.

Det är sant!

Det är ett urgammalt prisjägartrick.
Hans bror står bakom stenen där.

Du har fel.
Jag gjorde mig kvitt honom.

Ta en titt.
Och skjut för att döda.

Kom!

Det är ingen här.
– Kusten är klar, chefen!

Bara en påminnelse.

Vad glömde jag?

Vi ses!

–Vad var det?
–Min häst har gaser igen.

Vi ses!

Vi ses!

Kan jag inte få döda honom när
han sover? Han känner ingenting.

Stopp där, Stone!

Bara en påminnelse.

Fru Fortuna ser ut
att äntligen ha lett mot mig.

Jag är rentvådd,
jag kommer hem med pengar–

–och kan äntligen dra ut och fiska.

Utan att du drar olycka över mig.
Det är livet.

Moses, mor bor ju inte
så långt härifrån.

–Vi får kolla skatten far gav oss.
–Glöm skatten.

Tyst!

–Alla Bridgets pengar är här.
–Allt far fick från gruvan var kol.

–Och det vet du.
–Jag vill ändå kolla det, Moses.

Jag räddade dig och sen du oss.
Nu räddar jag dig igen, Stone.

–Varför gör du det?
–Så du är skyldig mig en tjänst.

Moses!

Befria den skurken, Travis.
Vi ska hem.

Ser du inte att det är jag, träskalle?
Det är Travis, din bror!

Sitt inte bara där!
Få loss mig, Moses!

Det var som tusan.
Fru Fortuna fortsätter le mot mig.

Solen skiner, du är bunden...
Vilken härlig dag!

Skär loss mig, ditt fläskberg!
Jag är ditt eget kött och bloid!

–Det är ditt fel om jag dör här!
–Ja, god jul på dig själv.

Din syndare! Mor väntar oss till jul
och du ska vara där!

–Kom tillbaka!
–Behåll hatten på!

Det är stekhett runt tolvsnåret!

Ja, däråt.

Kom, mina små kycklingar!
Nu åker vi. Var är Junior?

Kom, Moses, så åker vi.
Mor sa att vi inte skulle söla.

–Kan du bevara en hemlighet?
–Jag lovar och svär.

Far sa en gång att när han ser
på en häst så tänker han på Gud.

–Då måste han alltid tänka på Gud.
–Far är ingen mes.

Men menar bara att bara Gud
kan skapa nåt som är så vackert.

–Kom, Junior!
–Vi springer ikapp!

Jag slog dig!

Ursäkta.

Minns du mig? Synd att du överlevde
hängningen. Synd för min bok alltså.

Som konstnär måste jag fånga
ögonblick à la vérité, om du vill.

Fånga det här, om du vill!

Tack för skjutsen. Det var trevligt
att språkas vid, hövding.

Hur kan du lämna en man att dö
i öknen, bunden och utan vatten?

Inte ens en bandit hade gjort det.
Och du är min bror.

Påminn mig inte.

Vi behöver vår ambulans.
Vi måste släppa ut fågeln.

–Släpp honom då.
–Inte här, han måste upp i bergen.

Nej. Släpp honom här.
Vi behöver skjutträna. – Va, pojkar?

–Skjut inte förrän han är över taket.
–Vi hinner inte med era dumma lekar.

Då skjuter vi honom där han sitter.

–Titta!
–Bra försök, flickor.

–Får jag skjuta först?
–Bäst ni vänder er om.

–Vingklipp den, så alla får prova.
–Säg inte att jag inte varnade er.

Vi försökte samla ett uppbåd, men
inte ens sheriffen vågar möta Stone.

–Hur smet ni?
–Jag överlistade Stone.

–Och sen tog du honom?
–Jag tog honom!

Sen överlistade Stone honom.
Vilket påminner mig...

Hur kom du loss?

Jo, vi fick tag på era klinikpengar.

Tack och lov!
Kommer ni över på te senare?

–Nej, jag är allergisk mot kakor.
–Det är inte jag.

Telegram till mr Travis.

–Hur vet du att han är Travis?
–För att du är Moses.

–Hur vet du att han är Moses?
–Ni är bröder. Det står så här.

Håll klaffen och läs upp det.

"Ges till min käre,
stilige son Travis"–

–"som reser med sin storebror Moses,
som slår som en häst sparkar."

Det är du, va?

"Käre Travis. Skatten väntar på er."

Hon är galen.

"Ni är de två kungarna
som följer stjärnan. Mor."

Hör på henne.
Jag sa ju att hon blivit tokig.

–Moses, vi borde se till henne.
–Du är lika knäpp som hon.

–Ni är alla knäppa.
–Jag går till saloonen.

Jag går till saloonen.
Du ger hästarna mat.

Upp och hoppa, allihop!

–Det är morgon nu, Junior.
–Jag öppnar inte ögonen.

Om jag fortsätter blunda
ser jag fortfarande unghästen.

Så det är det du har gjort.
Jag trodde att du bara var lat.

Kan du inte se fars min
om han får hästen i jul?

–Jo då. Han älskar hästar.
–Kan jag vända och hämta den?

Vi har inte långt kvar. Jag hämtar
hästen och sen ses vi hos farmor.

Och hur ska du betala för den?

Det här är farmors brev till Travis.
Visa dem delen där det står:

"Nu ska jag ge er skatten
som far slet ihop i guldgruvorna."

Säg att du betalar dem efter jul.
Stilla dig nu, det kanske inte går.

Tack, mor.

Vi fick inte skjutträna i går.
Små djur är svårare att träffa.

Men större djur är roligare.
– Va, pojkar?

Vi hinner inte agera måltavlor nu.
Vår mor väntar på oss.

Kanske när vi kommer tillbaka.
– Va, Moses?

Deras mor väntar på dem.
Visst är det gulligt, va?

Hon ser ut att bli besviken.

Hör du, stinktrut, ingen får säga
att min mor ska bli besviken.

Särskilt inte när jag tror
att hon faktiskt blir besviken.

Men det får inte du säga.
Bara jag har den rätten.

Förstår du det, stinktrut?

–Jag frågade om du förstår!
–Jag förstår!

–Vad är det?
–Sätt dig.

Lektion nummer 3.

–Vi väntar.
–Väntar på vad?

–På att Stone ska göra nästa drag.
–Jaha, ja, javisst.

Det här kan duga, pojk.
Men jag måste fråga chefen först.

En släktträff? Vad trevligt.
Jag ska göra din far jätteglad.

–Du kan betala efter jul.
–Tack, sir.

–Du har väl en lång resa framför dig.
–Nej, farmor bor bara två dar norrut.

Mitt i El Valle...Grande.

Hjälp mig med din häst, pojk.

Bröderna skojade kanske inte
med den där historien om skatten.

Jag rider dit och ser
vad för slags byte tanten har.

Vänta på mig i lägret.

Visste du att din chef är Sam Stone?

Han ska till farmor och skatten.
Jag måste varna min far.

Du ska ingenstans, pojk!

–Du, Moses.
–Håll klaffen.

Fortsätt gunga. Vi måste följa
hans spår, inte hans skugga.

–Såna måste tas med överraskning.
–Överraskning!

Res er upp – sakta.

Släpp vapnen!

–Nej, inte mitt huvud!
–Han har precis tagit bort stygnen.

Oroa dig inte för nånting.

Milde himmel!

–Moses?
–Vad är det nu?

–Jag bara...
–Sluta och sov nu.

Julen närmar sig.
Vi glömmer Stone och hälsar på mor.

Har du helt förlorat vettet?

Stone måste inför en domare säga
att vi inte är med i hans liga.

–Vi har förklarats fredlösa.
–Jag kollade bara...

Det kan vara far.
Eller så kan det vara Stone.

Jag tar en närmare titt i morgon.
Bäst vi sover här, gamle gosse.

–Är kaffet klart?
–Du sov som om du var död.

–Jag hörde ingen tupp gala.
–Jag åt upp honom.

Far...

Moses, titta.

Junior? Vad har hänt?

–Vad gör han här ute?
–Vet inte, det ser ut som...

Det är ett ormbett.

Skallerorm. Vi måste få honom
härifrån, Moses, och det fort.

Kämpa. Ge inte upp, pojk!

Junior har bitits av en skallerorm!

Ge honom till mig.

Motgiftet till rävarna
kanske verkar på honom.

–Var är det?
–Ta det i ladan.

Lugn, Moses, lugn.

Vi får vänta och se om det verkar.

–Verkar inte motgift alltid?
–Det var länge sen han blev biten.

Farbror Travis är snabbast.

Men du är starkast, far.

Han pratade.

Han pratade! Pojken pratade!

–Vad sa han?
–Att Travis är snabbast och jag...

Moses, Bridget!

Han är utom fara.

Tack. Klart han är utom fara.
Han är min son.

Min stora pojke.
Ja, han är sin far upp i dagen.

Vad fasen gjorde du där ute, Junior?!

–Han gjorde det jag sa åt honom.
–Var det ditt verk att han var där?

Tja, planen var att Junior
och hela släkten skulle ses hos mor.

Du och dina luriga dumma planer.

Få väck din kropp ur mitt liv
innan jag stryper dig.

Om du står stilla, så ska jag
släcka ljuset för dig – för gott.

Far, sluta! Lyssna nu.

Stone är på väg till farmor
för att ta skatten.

Jag var där ute
för att hitta och varna dig.

Det var mitt fel att han fick
nys om det. Allt är mitt fel.

Farbror Travis, far, ni måste ta
honom innan han gör farmor illa.

Jag har aldrig ens träffat henne.

Hur bär du dig åt, din lille skunk?
Du lyckas slingra dig ur allt.

Junior, du stannar här i huset
tills jag kommer och tar med dig–

–Janie och alla de andra hem.
– Skunk...!

Var inte rädd.

–Han är ingen skurk...
–Och du?

–Är du en skurk?
–Tja, jag...

Stå stilla! Hästen är lite uppjagad.
Jag är faktiskt...

Mor ser ut att vara hemma.
Det är tänt i brasan.

–Och Stones häst står utanför.
–Varför skjuter han inte på oss?

–Han kan pricka oss härifrån.
–Han kanske sover. Va?

Han skjuter inte, för mor är bunden
och han väntar på att vi går i fällan.

Med ett skott får han mors skatt
och blir kvitt dig... Vad gör vi nu?

När två kompanjoner jagar en usel
råtta som gömmer sig bakom gisslan:

Gör tvärtemot vad han väntar sig.
De två kompanjonerna går till dörren.

Den store kompanjonen slår in den
medan den skunklike snabbe skjuter.

Ja, han väntar sig aldrig
att vi är så dumma. Kom då.

–Vänta lite.
–Gå på.

Om Stone gömmer sig bakom mor med
vapnet klart och siktar på mig då?

–Det kan jag aldrig slå.
–Där kommer jag in i bilen.

När han skjutit på dig hoppar jag
fram och gör slut på honom.

–Men är jag inte död då?
–Det är ditt problem.

God jul, pojkar!

Moses?

Kom in hit!

Stäng nu dörren och gå till bordet.

Min Travis! Jag visste att du skulle
komma när jag bad dig. Sätt er!

Travis, min älskling,
sätt dig bredvid din bror.

Moses, sitt!

Jag vill se er tillsammans för
en gångs skull. Sitt nu kvar där!

Far! Farbror Travis!

–Se på min julklapp, far.
–Den är jättefin, vännen. Tack.

Okej, alla sätter sig.

–Och låt far äta.
–Och Travis.

Ja, vi äter innan julstämningen
förstör min aptit.

Först ber vi bordsbön.

–Vem kan det vara?
–Kom in!

–Den är till dig.
–En häst, till mig?

Du sa att när du ser en vacker häst
så tänker du på Gud, så jag...

I kväll är det julafton och du tänker
på honom som alla vi andra.

Kom hit.

Tack, Moses.

Okej, nu äter vi.

–Vi måste be först.
–Igen, mor?

–Gode Gud...
–Var är din julklapp, farbror Travis?

Kom in!

Sätt er bredvid Travis.

Nu ber vi. Gode Gud...

Tack. Amen.

Här kommer det en gäst.
Det är jul för honom också.

Här.

Jag går in och griper dem.
Men blir det bråk, skjut dem!

Vad hände?

Ner med dem!

Hej.

Det har varit släktens i många år,
men mina söner vill ge dig det.

Får jag öppna den?

När de var barn kastade de pjäserna
på varandra, så det är välanvänt.

De är jättefina!

–Till oss?
–Ja.

–Var kan vi spela?
–Fyra ess.

Där borta!

–Tack.
–Varsågod.

Nu tar vi dem.

–Stopp... Tackar!
–Slagsmål!

Jaså? Ta den...och den!

–Och den!
–Stopp!

Så där!

Jag slår ditt torn.

Lite majsvälling, pojkar?

Håll den!

Fräser det? Håll klaffen!

Vart ska du?

Se vem som är här!

–Moses, det är jul.
–God jul på dig.

–God jul.
–Tack detsamma!

Det borde ha varit vitt.

–Hej, Junior.
–Här, din gamla getabock!

Ditt puttefnask!
Jag ska slå dig gul och blå!

Gör du om det där...
Kom tillbaka!

–Inga skjutvapen!
–Jag ska slå den i din skalle!

–Din usla, lumpna...
–Lumpna vad då?

Jag har honom.

–Förlåt, jag rycktes med.
–Jag ska rycka dig!

–Jättegod kaka.
–Ja, ät!

Vår tur, barn. Kom!

–Kan farbror använda den här?
–Det är din stol.

Jättebra! Tackar.

För att göra det
måste du vara situationen vuxen.

–Var situationen vuxen!
–Slå en närmare mig nästa gång!

Jag vann...du förlorade...

–Jag vann...
–Nej då!

Vänta lite.

Vi kan ha en duell...här.

Stopp! Tack.

Ta det och det och...

Jag ska nog ta dig!

–Var ska jag lägga det?
–Här borta, lägg det mitt i.

–Där.
–Vi måste ta dem och...

Ja, ta dem!

Ni fulingar.
Ni smyger er alltid på bakifrån!

Det är jul, Moses. Visa lite kärlek
och ta ditt förnuft till fånga.

Ja, ja.

Ursäkta!

Nåt stack mig, ma'am. Ett bi.

Kanske en skorpion.
Jag tror inte jag kan sitta så bra.

Fy skäms!

–Jag vann!
–Förlorade!

Vi måste omringa huset!

Ledsen.
Ja, hemskt ledsen!

Hur kom koskiten in i huset?

När jag var liten
gick barnen och la sig på julafton.

Men jag kanske ska ta ett bad
innan jag går och lägger mig.

–Moses, jag är bakom dig!
–Inte nu längre!

Kan man inte få lite frid
och slippa besvär?

Ta honom, Travis!

Du minns vad jag lärde dig!

Tack vare dig, mor.

Travis!
Du måste göra det som din mor.

Iväg nu.

–Kan du ge mig...
–Fråga din mor.

Nej...

Travis? Jag är desperat. Vapen.

–Inga vapen, mor.
–Det är inget skjutjärn.

Han är din. På honom!

Det är mammas gosse!

Moses, det är kvällen före jul!

–Upp med nävarna!
–Säg det till honom, inte mig!

–Nej, det är slagsmålet före jul.
–Du har rätt.

–Han landade på gungbrädet.
–Vi kanske kan kasta iväg honom.

–Farbror Travis!
–Få upp honom hit!

–Vad är det här för nåt?
–Du skickar din kompis till väders.

Det gick. Skicka ner en till!

Full fart!

–Vänta. Du är inte framme än.
–Jag är nästan framme!

Full fart!

En liten spark.

–Vi ses!
–Tack.

Vart ska vi?

–Titta på det här, far.
–Har du sett en finare julgran, far?

Moses, din far sa alltid att jag
skulle få användning för den här.

Skatten då?

Det angår inte mig,
men jag kan fråga henne.

Är det okej, Moses?

Dina två söner och jag undrar över
skatten som du nämnde i ditt brev.

–Ja, skatten, mor.
–Just det, skatten.

Se er omkring.

Det är som det står i Bibeln:
ens skatt är där ens hjärta är.

Och jag tror
att era hjärtan är här. I frid.

–Ni kom väl inte bara för skatten?
–Nej.

Bra.

Vart ska du, mor?

Till Denver.
Jag har alltid velat se en storstad.

Den lär ha en ljus framtid.

Ni pojkar kan väl hälsa på mig.
Ska vi säga nästa jul?

Travis.

Moses...

Text: Thomas Jansson
Prima Vista