All language subtitles for Midsomer.Murders.S09E02.720p.WEB.h264-DiRT

Du vet att du måste göra det.

Det skulle hon väl vilja?
Det vet du.

Det är dags nu, inte sant?
Gör det nu, för hennes skull.

Du vet att hon väntar på dig.
Hon väntar...

Hon väntar...
Hon väntar på att du ska komma.

Låt henne inte vänta för länge.

Hon väntar...
Hon väntar på att du ska komma!

Gör det nu! Gör det nu!

-Sluta, Joseph Biddle!
-Kom nu.

Ett, två. Ett, två.

God morgon, mina damer
och herrar. Vilken vacker dag!

Hoppas ni visar ert stöd
för alla veckans evenemang-

-och gör generösa bidrag.

Gör som jag och tacka alla
styrelsemedlemmar-

-som har bidragit
till årets Ekäpplefirande.

Lägg av, din idiot!
Då tar jag väl pilen.

-Jag ska spöa dig.
-Titta!

MORDEN I MIDSOMER

-Hejsan, Colin.
-Lycka till, Katrina!

Ja!

Ja!

Tack, mina herrar. Upp på podiet.
Var försiktiga med troféerna!

-Hejsan, mr Starkey.
-Hej, Vicki.

-Underbar jacka.
-Tack!

Din fräcka markatta!

Är det en siren?

Är det en nödsituation
är jag inte anträffbar.

-Operationssalen är stängd.
-En polisbil.

En till, tack.

-Vad gör ni till kortegen i år?
-Ingenting.

Men om du går som lady Godiva
kan jag vara smygtittaren.

-Mitt hår är för kort.
-Det är inte det jag vill se.

Tack.

Ta den.
Några ungar hittade henne.

De stoppade en bonde på vägen
och han drog upp henne.

-Vad hette bonden?
-Mark Castle. Han kände henne.

Hon heter Marion Slade
och bodde i trakten.

-Familj?
-Hon bodde visst ensam.

-Var då?
-Cirka 400 meter bort.

-Vad är det för ståhej?
-Det är Ekäppleveckan.

Det är ett årligt firande.
I Midsomer Barton har man gärna kul.

Varför har hon nattlinne på sig?

Crescendot börjar i takt sex,
så ta det lugnare.

Du har lite för bråttom.
Börja om och ta det lugnt.

Så där, ja. Det är rätt känsla.

Bra.

Ingen lär ha sett henne gå,
huset ligger lite avsides.

Och en bra bit från bäcken.

-Vem är närmsta grannen?
-Det ligger ett stall utmed vägen.

Kriminalassistent Jones
och kriminalkommissarie Barnaby.

-God eftermiddag.
-Har nåt hänt? Jag är upptagen.

-Det rör grannen i Ljusstugan.
-Marion Slade?

Ja, precis. När såg ni henne sist?

För några dagar sen, tror jag.
Hurså?

-Marion Slade är tyvärr död.
-Va?

-Och ert namn är?
-Starkey, Grace Starkey.

Är Marion död? Nej... Hur dog hon?

-Var ni vänner?
-Nej. Vi hälsade och så.

-Min man kände henne bättre.
-Är han hemma?

Under Ekäppleveckan? Inte troligt.
Han är på byallmänningen.

Ni hittar honom i ett stelt leende
och dum kavaj.

Det är ju en vacker dag,
varför är ni inte där?

Jag har bättre saker för mig.

Trevligt att se
vår nya karnevalsdrottning här!

På lördag ser vi
en ännu vackrare Vicki-

-som stjärnan i vår karnevalskortege.

Fortsätt nu för guds skull.

Nu till morgonens sista punkt,
dräkttävlingen för de under nio.

Kom hit nu, pojkar och flickor!

Sponsorer är Harrisons elbutik
och Cowleaze mejeri.

Lilla Phoebe och hennes vänner
lekte vid bäcken och ropade på mig.

-Jag såg genast att det var Marion.
-Stackars kvinna.

-Kände ni henne?
-Inte väl, hon var inte så social.

-Hon gillade nog ingen.
-Rob kände henne.

-Vem är Rob?
-Rob Pride. Han jobbar deltid här.

-Han sköter trädgården åt henne.
-Han är på Parsons fält.

Sätt den här, Sadie.

-Hur länge hade hon legat där?
-Större delen av natten, tror vi.

-Vad ska det här bli för nåt, då?
-Vår karnevalsflotte, inte sant?

Den ska föreställa vår gård,
vinter och sommar.

-Det här är snön.
-Fantastiskt! Den ser helt äkta ut.

Mr Pride?
Kriminalpolisen från Causton.

-Rör det mrs Slade?
-Ja. Marion Slade i Ljusstugan.

-Så det är sant?
-Hur känner ni till det?

Mark berättade.
Jag trodde att det var ett skämt.

Menar ni Mark Castle, bonden?
Varför skulle han skämta om det?

Han har konstig humor,
särskilt när han är arg.

-Gården verkade idyllisk.
-Ja, så länge han inte dricker.

-När såg ni mrs Slade senast?
-Förra fredagen, jag rensade gården.

-Verkade hon må bra då?
-Ja...

Eller nej, förresten.
Hon verkade frånvarande, lite borta.

-Sa hon varför?
-Jag fixar bara trädgården.

-Har ni känt henne länge?
-Ja.

-Jag gick i skolan med dottern Bella.
-Tack så mycket, mr Pride.

Jag skulle uppskatta om ni
inte nämner det jag sa för Mark.

-Han missuppfattar ofta.
-Tack.

-Goddagens, mrs Starkey.
-Hej, Alistair.

Polisen är visst här i faggorna.
Vet ni varför?

Marion Slade.
Hon har visst drunknat.

-Drunknat? Var då?
-De hittade henne i bäcken.

Darren!

-Bravo.
-Darren - vår vinnande igelkott!

Ställ nu ut ett fat
med mjölk åt honom.

-Fel!
-Ursäkta mig, mina damer och herrar.

-Ja, Ursula?
-Getmjölk, annars dör han.

Getmjölk...

Vår överdomare
har precis informerat mig-

-om att igelkottar tydligen
bara får matas med getmjölk.

-Jag brukade åka hit som barn.
-Minsann?

Hej, tjejer!
Akta midjemåttet, Vicki.

Vår nästa vinnare
i kategorin under nio-

-är vår ständigt surrande humla,
Phoebe Berry!

-Phoebe!
-Vilken fin maskeradkostym.

-Tack.
-Tack, sötnos. Bravo!

-Vad har hänt med vår by, mor?
-Vad menar du?

Har du inte sett alla poliser?
Och vet du vad..?

Marion Slade är död.

-Tredje platsen går till Hjärterdam.
-Herregud...

-Vad är det?
-Ser du dem på scenen?

Damen i röd hatt och killen i tofs?

Jag kan svära på att jag träffade dem
för flera år sen. Omöjligt...

Varför då?
-För att de jag kände...

...blev brutalt mördade båda två.

-Kände ni henne väl, mr Starkey?
-Ja, vi pratade ofta.

Jag var visst en av få
hon anförtrodde sig åt.

Hon litade inte på folk.

-Det var väl en olycka?
-Varför undrar ni?

På sistone verkade hon deprimerad
på grund av sin dotter.

-Varför då?
-Dottern dog för åtta år sen.

-Hon var bara 16 år.
-Vad hette hon?

Bella. Hon var väldigt klen,
men så vacker.

Hon var den bästa karnevalsdrottning
vi nånsin haft.

Och av hänsyn för Marion
har vi fram till nu-

-inte haft med den punkten
i festligheterna.

-Fram till nu?
-Ja, vi återinförde den i år.

-Vilka är "vi"?
-Ekäpplestyrelsen.

-Hur reagerade Marion på det?
-Först var hon emot det.

Men nån pressade henne.
Om hon bara hade pratat med mig...

-Vad har ni för yrke annars?
-Jag är dj då och då, i lokalradion.

-Och jag jobbar med att roa barn.
-Fint.

Säg du att det är sorgligt, John.
Men det som har hänt har hänt-

-och den dumma kvinnan
borde ha tagit sig samman.

-Ursäkta, vem är ni?
-Det kan han berätta. Jag tror...

...att hon ville ta sitt liv och
valde i dag för att förstöra festen.

-Varför skulle hon göra det?
-Men icke! Se på folkmängden.

-Den är storslagen!
-Det där var Ursula Gooding.

-Vår styrelseordförande.
-Och ingen man bråkar med?

När hon delade ut priserna talade hon
med en stor kille i hästsvans.

Ja, hennes son. Alistair.

Mrs Gooding? Mrs Gooding?
Jag är kriminalkommissarie Barnaby.

-Har vi träffats förr?
-Det tror jag inte.

-Är ni från Midsomer Barton?
-Jag har bott här länge.

Hurså?
Vad har det med saken att göra?

Det var på tiden!

-Du är en halvtimme sen.
-Förlåt, jag hade en elev.

-Var är bilen?
-Där borta.

Hej, älskling!
Trist att höra om Marion.

Du borde ha varit med i dag.
Barnen hade så fina dräkter på sig.

-Är nåt fel?
-Ja! Allt är fel!

Jag har för mycket att göra,
så du borde hjälpa till i stället!

Men jag har mitt eget jobb.

Kallar du det där för jobb?

Vi har bara en familjeförsörjare här.

I morgon samlar byborna in
gröna ekkvistar.

-Men du gör det tidigare?
-Precis.

Marion Slade var inte bara
en patient, hon var en god vän.

-När sågs ni?
-För några dagar sen.

Men vi pratades vid i går kväll,
hon ringde och var upprörd.

-Hon hittade inte sitt lugnande.
-I går kväll... Hur dags?

Nio, halv tio.

Jag frågade om det brådskade,
men hon sa att det inte var nån fara.

-Och hur lät hon?
-Som jag sa, lite upprörd.

-Hon verkade trött. Cigarett?
-Nej tack, herr doktor.

Hur ofta skrev ni ut lugnande
åt henne?

Jag skrev ut ett stående recept.

Hon led av ångest och oro
sen en tid.

-Såg ni en risk för självmord?
-Tanken har aldrig slagit mig.

Minns ni när hon
hämtade ut sitt recept senast?

-Tja... Vi kan ta reda på det.
-Tack.

-Var hennes dotter er patient?
-Bella? Ja.

-Vad dog hon av?
-Komplikationer efter matförgiftning.

Men hon var aldrig frisk.
Hon var anemisk sen födseln.

Hon svarade dåligt på behandling
på grund av allergier.

-Kände ni mr Slade?
-Marion kom hit efter skilsmässan.

Bella var runt två år.
Här har vi det.

Dirathene. 75 mg uthämtat
från apoteket i fredags.

Då hade hon mycket kvar.
Vad får en överdos för effekt?

Successiv medvetslöshet
som kan leda till hjärtstopp.

Jag är nöjd med dagens tävling.

-Två av mina scouter vann priser.
-Det var en fruktansvärd dag.

-Seså, mor.
-Poliser överallt, jag har huvudvärk.

Jag ville bara åka hem och vila.
Men du var förstås sen.

-Det kunde inte hjälpas.
-Jo då.

Men du planerar inte nånting,
precis som vanligt.

-Hallå?
-Alistair!

-Vill du ha middag? Ordna det, April.
-Tack, det är bra.

-Jag ska köra dig till mötet.
-Ja, naturligtvis!

Älskade vän...
Du låter mig åtminstone aldrig vänta.

Jag anser att priserna
på årets karneval ska vara:

Bästa barnscen.
Mest aktuellt bidrag.

-Bästa komiska scen.
-Det funkar aldrig.

-Ingen är nånsin rolig.
-Jo, när de försöker vara allvarliga.

Bästa blomsterbidrag.
Bästa maskeraddräkt bland vuxna.

En tävling för glamorösa gummor
vore bra ett år.

-Nej tack.
-De frågar efter det i baren.

Seså, Ron.
Vi vill ju inte sänka tonen.

Precis, har ni sett några
av byns glamorösa gummor?

-De liknar gamla slampor.
-Det är de inte ensamma om.

Kan vi fortsätta nu?
Hur många prinsessor har vi?

-Fyra.
-Och vad heter de?

Vänta lite...
Jag har glömt listan i bilen.

Typiskt...

Jag ordnar nåt att dricka
medan vi väntar.

Hallå där.

Inte nu.
Jag vill inte att Ron ser nåt.

-Hej, John.
-Hejsan, Alistair.

-Hur går det för mamma?
-Bara bra.

-Håller hon dig i schack?
-Naturligtvis.

Bra.
Nån måste uppenbarligen göra det.

-Aj! Det gjorde ont.
-Ingen fara, jag är läkare.

Jag kan få dig att må bättre.

Ja, jag vet att du kan få mig
att må bättre. Det gör du alltid.

Din jäkel.

Nu är det min tur.
Ta hand om pinnen, du.

Jag såg en fin gren här borta.

Vilket praktexemplar!
Jag klipper av den här-

-på rätt ställe
för att inte skada trädet.

Tack, trädet! Tacka alltid träden
när ni tar kvistar.

Okej, flickor. Utmärkt så.
Häng med, Abigail!

-Hon hade spår av lugnande i blodet.
-Var det Dirathene?

-Det hade hon recept för.
-Hon tog mer än ordinerat.

-Inte dödligt men nog för att bli yr.
-Hon sa att hon tappat bort pillren.

-De kanske ligger på bäckens botten.
-Berätta om Dirathene, George.

Det förgiftar sällan,
men kan orsaka paranoia-

-och oroliga tankar. Folk hör röster.

-Farligt att skriva ut.
-Det beror på patientens hälsa.

-Eller läkarens yrkesmässighet.
-Javisst. En sak till...

Märkena på vänster överarm och axel
kan vara självförvållade-

-men hon kan även
ha tryckts ner under ytan.

-Officiellt utgår vi från självmord.
-Varför då?

Vi vill inte
att den skyldige ska fly än.

-Vi ses i byn.
-Visst det.

Är du klar?

Mrs Gooding...

-Kommissarien.
-Kan jag hjälpa er?

Nej. Jag hade vägarna förbi
och såg att dörren var öppen.

Kanske har nån nåt fuffens för sig.

Mrs Gooding, berätta en sak för mig.

Var ni domare när Bella Slade
blev karnevalsdrottning?

-Ja.
-Hon var vacker, inte sant?

Hennes mamma måste ha varit stolt
med så många foton.

-Ja. Men ett saknas.
-Gör det?

Det stod alltid på bästa platsen
där på spiselkransen.

Mrs Gooding? Jag undrar
om ni kan lösa en gåta åt mig.

-Är inte det ert ansvar?
-Jag är säker på att jag sett er.

-Har ni nånsin bott i Badger's Drift?
-Jag sa ju att jag bott här länge.

-Det vet jag.
-Min syster bodde i Badger's Drift.

Iris Rainbird,
och min älskade systerson Dennis.

-De blev mördade för nio år sen.
-Er syster?

-Hej!
-Jag ska precis stänga, tyvärr.

Kriminalkommissarie Barnaby
från Causton. Jag söker information.

Jag är intresserad av karnevalen
som hölls här för åtta år sen.

Jag kan inte hjälpa er. Har man sett
en parad har man sett alla.

Jag tror att Bella Slade
var karnevalsdrottning då.

Ja, ni har rätt. Det var hon.

Har ni gamla nummer
av lokaltidningen?

Tyvärr, ingen mikrofiche.
Testa på huvudkontoret i Causton.

-Kände ni Bella?
-Inte väl. Jag såg henne då och då.

-Hurdan var hon?
-Lite för sexig för sitt eget bästa.

Så är de, karnevalsdrottningarna.
En hel hög med små blivande fnask.

-Bor ni hemma?
-Jag? Nej, det skulle jag inte klara.

Jag har en liten lägenhet här bak.

Vad kan ni berätta om Iris Rainbird?

Moster Iris?
Hon drog vanära över familjen.

Vi pratar inte om henne.

-Kom din mor överens med henne?
-Nej, hon hatade henne.

-Och systersonen?
-Mor avgudade läskiga Dennis.

Nu förstår jag inte.
Ni påminner så om honom.

Det är hennes idé.
Hon tycker om när jag liknar honom.

-Stör det inte er?
-Det kvittar mig, bara hon är nöjd.

-Är inte det ett högt pris?
-Inte när man tänker långsiktigt.

Arv och allt sånt.

-O ja, häng upp din gren
-Med eken, regn eller solsken

-Det är Insamlingsceremonin.
-Vilken flitig by.

-Bara under Ekäppleveckan.
-Jag visste inte att ekar bar äpplen.

Det gör de inte.
Det beror på gallstekeln.

Förr gav kvinnan mannen en kyss
om han kom med en grön ekkvist.

-Men kyrkan satte stopp för det.
-Varför då?

Folk njöt alldeles för mycket.

-O ja, häng upp din gren
-Med eken, regn eller solsken

-Hej på dig!
-Hejsan.

-Behöver du hjälp, Ruthie?
-Nej tack.

Så synd...

Ruthie!

Jag delar dig gärna med din make,
men inte med nån annan.

-Okej?
-Okej.

-Det är Rob.
-Hej, Sadie!

-Hej, Rob!
-Hejsan. Så fin den blir!

-Har du gjort allt själv?
-Nej, mamma och pappa har gjort lite.

-Jag målade solen.
-Den är jättefin.

-Hej, Mark. Allt bra?
-Det är byns hundshow vi ska till...

-...inte Crufts, för tusan!
-Det är bara på skoj, Mark.

Var är de gröna kvistarna?
Du skulle ju ordna dem.

Han ska säkert till puben.

Jag föredrar hundar
framför människor.

Jag tror på den lumphunden. Titta!

Hej, Tom! Ben har berättat
om Ekäppledagen. Han är expert.

-Är du det?
-Lottpriserna ser fina ut.

-God eftermiddag, doktorn!
-Hej, April.

Jag tycker om flickor i uniform.

Jag borde nog...

-Vill in ha en kopp te?
-Sånt dricker jag inte.

-En drink, då?
-En underbar idé.

Men jag måste rusa.
En annan gång, kanske.

-Dr Wellow?
-Han sa att han hade bråttom.

-Är ni Ursula Goodings dotter?
-Ja.

-Jag är Tom Barnaby.
-Jaha, ni är polisen.

Ja, men nu är jag
bara intresserad av ekäpplen.

-Jaså? Det kan jag berätta om.
-Kan ni?

-Ja!
-Där står en entusiast till.

Så där, raring. Tack.

-Ska det vara en drink? Ta en pint.
-Nej tack, Mark.

-Han har ju en show att leda.
-Ja, en sketen hundshow.

-Och du ska ställa upp med Tully.
-Jag vet, jag vet.

Först måste jag fixa mina ekkvistar.

-Det borde du väl ha tänkt på först?
-Jag hinner än.

-Vill du ta en tur i skogen, Ruth?
-Nej tack, Mark.

Det är nog lika bra.

Du skulle aldrig bli densamma...

Kom, Tully! Kom då!

Måste du kråma dig inför
varenda kåtbock som kommer hit?

Jag kråmar mig inte.
Jag är bara mig själv.

Det är det som är problemet.

Att samla in de gröna ekkvistarna
är viktigt. Det representerar frihet.

-Hur då?
-För flera århundraden sen...

...försökte earlarna,
eller jordägarna om man så önskar-

-dra in bybornas rättigheter
att gå i skogen och på allmänningen.

Men kvistarna
representerar även kärlek.

På den tiden dog två älskare
i varandras famn under en ek.

-De var offer för förföljelse.
-Minsann?

Kom då, Tully!

Akta dig för de där jävlarna.
Lita inte på nån!

Tully!

Lita inte på dem!

Lita inte på nån!

Eller så kan du döda dem.

Döda jävlarna innan de dödar dig!

Döda dem!

-Så hon är Iris Rainbirds syster?
-Ja.

Jag tror jag minns det. Mor och son
dödades för att utövade utpressning.

Hoppas inte det ligger i släkten.

Jag måste prata med dr Wellow igen.
Vi träffas här lite senare.

-Vi har väntat. Var fan har du varit?
-Förlåt mig, jag tog fel på tiden.

Ett, två. Ett, två.
Hejsan, kära vänner!

Bedömningen börjar strax,
så rufsa till era byrackor.

Titta, där står vår bil.

Men kvistarna
representerar även kärlek.

Tack mrs Harris och Woody!

Nu är det dags för Tim Lacey
och Butch.

Tack, Tim!

Sjaskigare än så blir man inte -
och det var bara ägaren.

Tack, Tim och Butch!

Nu är det söta Jenny Millers tur-

-med treåriga Wham Bam.

Oroa dig inte. Du vet hur pappa är,
han kommer strax.

-Det var kul att pratas vid.
-Tack, Jenny och Wham Bam!

-Jag såg dig snacka med snuten.
-Än sen?

Först läkare, nu kommissarier.
Försök att få dig nåt lite tuffare.

-Men snälla Alistair!
-Det kanske går bättre för dig.

Vi har mycket vaniljkräm.
Dela ut dem.

-Drick upp nu, Abigail.
-Hörde ni vad han sa?

-Hej, mr Barnaby.
-Hej, dr Wellow.

-Har ni kört rallycross?
-Jag är inte typen med ren bil.

Dessutom bor de flesta patienter
på grusvägar ute i ingenstans.

-Kan jag hjälpa er?
-Jag hoppas det.

Marion Slade...
Det kan vara så att hon blev mördad.

-Ursäkta?
-Det kan vara så, så var tyst om det.

Det är svårt att tro. Marion
hade inga fiender, vad jag vet.

Ni sa att Marion var mer
än en patient, att hon var en vän.

-Ja?
-Var hon mer än så?

Jag behöver veta det.

Okej då.
Ja, vi hade lite av en flört en gång.

-När då?
-För flera år sen.

Jag skulle aldrig skada henne,
det kan jag försäkra er om.

-Ursäkta mig. Barnaby.
-De har hittat en kropp till, sir.

Det här är ju fruktansvärt.
Vad i helvete händer med vår by?

Jag skulle vilja tala med dig.

-Hej, George.
-Tom.

-Vem hittade honom?
-Några vandrare. Och se här.

-Användes den tog han inte sitt liv.
-Nej, då skulle han hålla i kniven.

Rör den inte!
Bara en kriminalare skulle göra så.

Hej på dig!
Tänk om du kunde prata med oss.

Oavsett vad som hänt
har vi ett schema att följa.

-Vi måste lansera drottningen.
-Det kan väl ändå vänta?

Nej, det kan det inte.
Fotografen kommer till byn i morgon.

-Låt gå.
-John...

Jag vill inte verka okänslig.

Ursula, skulle jag
nånsin tro det om dig?

Varför gifte du dig aldrig?

Det är inte min bild
av en sund livsstil.

Jag har skrivit ut lugnande
till alltför många bedrövade makar.

Jag har ett problem...

Midsomer Barton börjar
bli för komplicerat för mig.

Jag kanske måste dra vidare.

Marion Slade och Mark Castle -
vad är kopplingen?

-Han hittade hennes kropp.
-Nej, barnen hittade den först.

Han sa sig inte känna henne så väl.

Mr Barnaby! Mr Barnaby...

-Jag måste berätta en sak för er.
-Nämligen?

Det rör väl inte mig, egentligen-

-men John Starkey var sen
till hundshowen.

-Sen?
-Ja. Vi var oroliga över honom.

Han var borta runt tiden
då stackars Mark blev mördad.

Var har du varit?

-På platåerna.
-Så här dags?

Jag har sagt det
så många gånger, John.

Jag undviker helst byn
under den satans Ekäppleveckan.

Mark Castle har blivit mördad.

-Va?
-De hittade honom i skogen.

Det här förbannade stället...

Jag avskyr det.

Jag får nog ett par barnkalas.
Mrs Hurst är värd en förmögenhet.

Hon vill boka mig och tipsa
sina vänner. De är också stenrika.

-Nej.
-Vad menar du med "nej"?

Det kommer inte att hända,
inte för dig.

-Kom igen, Grace.
-Du är inte så rolig som du tror.

Du får inte folk att skratta.

Fast de skrattar gärna åt dig,
det gillar de.

Du är nämligen inte en skämtare.

Du är ett skämt.

Tack...

Tack så jäkla mycket.

Jag käkar middag på puben.

Jag trodde väl det...

Det här är dr Wellows hemnummer.
Jag kan tyvärr inte svara just nu.

Lämna gärna ett meddelande efter...

Ett sår på halsen med viss blånad
i kanterna, på grund av trycket.

-Han hade spår av lugnande i blodet.
-Var det Dirathene?

Han var halvt däckad. Suzanne!

Samma person eller personer
tycks ha begått båda morden.

-Ursäkta mig, Tom. Operabiljetter.
-Opera?

Mark Castles hals var visst skuren
från öra till öra.

-Jag vill inte prata om det.
-Och hunden ylade som en varg.

Det är inget du kan stänga ute.

Det är inte som att läsa en bok.

Det hände här, i vår by.

I vilket fall,
han var en odåga och en suput.

-Och säkert en knarkare.
-Hur vet du det?

Han såg sån ut. Familjen är nog glad
att han är borta.

Nog så, mor. Du har inte ett gott ord
att säga om nån i byn.

-Och du spionerar på folk.
-Det gör jag inte!

Jag håller bara koll på dem,
för allmänhetens bästa.

Jag har tröttnat på det
och på att passa upp på dig.

-Jag har ett eget liv att leva.
-Vilket liv?

Mina pianolektioner,
min scoutgrupp och mina vänner.

-Du har inga vänner.
-Jag hinner ju aldrig träffa nån.

Mår du dåligt, April?
Är det felet nu?

Ska jag ringa efter dr Wellow?

Det skulle du säkert tycka om.
Alla ursäkter duger, inte sant?

Men det vore bortkastad tid.
Han kan välja bland kvinnorna i byn.

Varför skulle han bry sig om dig?

-Vet ni vem som kan ha gjort det?
-Nej, inte egentligen.

Vissa blev sura när han drack,
men man kan ju inte döda nån för det.

Vill du ha nåt att äta, Sadie?

Nåt att dricka då?

-Nu ser den där mest sorglig ut.
-Ja...

Vi träffades för runt tio år sen
när vi båda var luffare.

Vi trivdes här,
så vi gifte oss och stannade.

Vet du om Mark
hade bråkat med nån nyligen?

Han tjafsade med folk på puben
ibland, men det betydde inget.

-Så du vet inte om några fiender?
-Nej.

Förr blev det slagsmål
på grund av droger ibland.

Men de andra vandrarna
drog vidare för länge sen.

Vi borde ha följt med.

Hej, mr Starkey!

-Ni har väl inte bråttom?
-Jag har några möten.

Snabba affärer alltså?

Kan ni berätta var ni var
när hundshowen började?

-Där, så klart. Jag var konferencier.
-Enligt mrs Gooding kom ni sent.

Subba... Jo, jag var sen.
Jag lockade dit fler tävlande.

-Kan nån bekräfta det?
-Ja, Ruth förstås.

-Vem är Ruth?
-Mrs Chalk, pubinnehavarens fru.

Jag stannade för en pratstund.

-En lång pratstund?
-Nej, nej.

Vänta lite nu. Mark Castle
må ha varit en skit ibland-

-men jag hade ingen anledning...
Den där förbannade Ursula!

Hon är alltid ute efter nån.
Förra veckan var det doktorn.

-Nu är det väl jag.
-Varför doktorn?

-Hon tror att han har ett förflutet.
-Har han det?

-Fråga honom.
-Mr Starkey...

...vet ni varför nån skulle stjäla
ett foto från Marion Slade?

Inte en aning.

Stackars Bella. Ett ödelagt liv.

Hon var väldigt begåvad,
en underbar pianist.

April Gooding var hennes lärare.

Sadie! Du måste äta middag, kom nu.

Jag tänkte att du nog behöver hjälp.

-Jag jobbar gärna extra.
-Tack.

-Ska jag fixa undan den där?
-Ja, gärna.

Du kan släppa av mig i byn.
Och kolla gärna upp dr Wellow.

Och Alistair Gooding
när du ändå håller på.

Hej igen!

Min mor är inte här, mr Barnaby.
Hon är på ett möte.

-Jag ville prata med dig, April.
-Mig?

-Får jag komma in?
-Ja, självklart.

-Stig in här, kommissarien.
-Tackar.

-Slå er ner.
-Tack.

-Jag vill prata om Bella Slade.
-Bella?

-Ni lärde väl henne spela piano?
-Ja, det gjorde jag.

Hon var faktiskt en fantastisk elev.

Sjukdomen hindrade henne ibland,
men hon hade talang.

-Och hon var väl karnevalsdrottning?
-Precis.

-Valde din mor ut henne?
-Jag förmodar det.

En panel beslutar,
men mor har alltid sista ordet.

-Sorgligt att Bella dog så ung.
-Ja.

-Vet du var hon ligger begravd?
-Hon kremerades.

-Askan är utspridd i skogen.
-Under ekarna.

Ja, precis. Hon älskade skogen.

Undrar vem som föreslog kremering.
Det var väl hennes mor.

Nej, Marion berättade att det var
dr Wellow. Han var en nära vän.

Jag vet att folk talar illa om honom.

-Han har hjärtat på rätta stället.
-Det tror jag säkert.

Ron! Vi behöver det andra fatet!

Ron? Var är du?

-Vi har inga råttor här nere.
-Jag tyckte jag hörde en.

Det där pulvret är grymt.
De svullnar upp.

Och det dröjer innan de dör.

Jag ville faktiskt
prata med dig om en sak.

Din svartsjuka
kan vara kvävande ibland.

-Det är inte svartsjuka.
-Vad är det då?

-Jag vill inte bli gjord till åtlöje.
-Å, Ron...

Jag flörtar lite bakom baren,
men inte mer än så.

Dessutom bör man flörta för att vara
en bra pubinnehavare, det vet du.

Det lockar kunder.

Vad skulle du göra
om du såg mig med nån annan?

Jag skulle döda er båda.

-Ja?
-Det är jag.

Grace... Hur mår du?

-Jag...
-Låt höra.

Jag är inte lycklig.

Så din skitstövel till make
är fortfarande jobbig?

Får jag följa med dig
när du åker härifrån?

Om du får vad?

Jag vill följa med dig.

Grace, Grace...

Du vet att det är omöjligt.

Om vi levde ihop
skulle vi bråka hela tiden.

Det gör alla.

Vi har nåt riktigt bra, du och jag.

Vi har roligt.

Det ska inte vara allvarligt.

Grace?

Grace?

Vänta. Seså, herrar - in med er.
Hon bits inte.

Utmärkt. Vänta lite, Dave.
Vi tar en med mäklaren bakom.

De är ju trots allt våra sponsorer,
inte sant Vicki? Stort leende nu!

-Hej, mr Gooding!
-Hejsan.

Jag ska bara fixa bandet.
Ursäkta mina händer, Vicki.

Vad tycker du
om vår nya karnevalsdrottning?

-Bättre än den förra slampan.
-Le stort, Vicki!

Vilken ung man ska få
krama om vår ljuvliga Vicki?

-Rob, du kanske?
-Nej tack.

Hon längtar nog, precis som Bella.
Jag gör det!

Alistair. Tyvärr, unge man.
Kom då, Alistair. Kom då!

Du glömmer väl inte
vad jag gjort för dig?

Le stort nu, Vicki!
Du är drottning över alla här.

Den vackra Vicki - fröken Ekäpple!

Får du med allt, Dave?
Ett stort leende nu.

Jag tror att vi valde fel drottning.
Hon har ingen personlighet alls!

Men din bror insisterade på att hon
är vackrast i byn. Vad såg han?

-Vad är det med dig?
-Barnaby kom med frågor om Bella.

-Släppte du in honom?
-Ja, naturligtvis.

-Jag är fullt kapabel att öppna.
-Det är allt du är kapabel till.

Om ändå Alistair bodde här i stället.
Vilken skillnad det skulle vara.

Vet du en sak, mor?
Ibland önskar jag att du vore död.

Vill du veta vad Alistair ser
i flickan? Hon är ung.

Han följde efter Bella Slade när hon
var minderårig. Visste du det?

Det är så han vill ha dem, mor.

Står du ut med det
när han bor under ditt tak?

Informationen ni ville ha, sir.

Dr Wellow... Inga tidigare domar-

-men anklagelser för tjänstefel,
bland annat sexuellt övergrepp.

-Inga bevis styrkte det.
-Nej.

Sen var det detta också...

"Alistair Gooding tog en minderårig
flicka från föräldrarna."

Han var 24 då. Flickan var villig
och återvände snart hem.

-Bara en dom.
-Ja, inget sen dess.

Jag undrar
hur väl han kände Bella Slade.

-Hej, mor. Vad står på?
-April har vänt sig emot mig.

-Hon önskar att jag vore död.
-Det låter olikt henne.

-Hon hoppade på dig också.
-Mig?

-Hon sa att du gillade unga flickor.
-Än sen? Jag är bara människa.

-Väldigt unga flickor...
-Sa slynan det? Om sin egen bror!

Hade du nånsin nåt
med Bella Slade att göra?

Jag? Nej!

Jag talar sanning, mor.
Skulle jag ljuga för dig?

Du är så lik din rare kusin Dennis.

Om han ändå vore i livet.

Ni kunde ha blivit så goda vänner.

Ja, Mark Castle var min patient.
Men han fick inte lugnande av mig.

Hur hamnade då samma sorts
lugnande i hans blod?

Antagligen från en annan källa.

-Varför tog han så många med sprit?
-Hur fan ska jag veta det?

Vi har tagit oss friheten
att gräva i ert förflutna, dr Wellow.

Ett fall av sexuell olämplighet,
klagomål om tjänstefel.

Klagomålen blev aldrig styrkta.

-Slå er ner.
-De är fortfarande arkiverade.

Det hör till jobbet. Vågar man vara
annorlunda blir man en måltavla.

När Mark Castle blev dödad var du
ute i ingenstans hos en patient.

John Prentice.
Jag tittar till honom då och då.

-Var han hemma när du kom dit?
-Nej, han måste ha varit ute.

-En bortkastad resa alltså.
-Det hör också till jobbet.

Bella Slade - varför rekommenderade
ni kremering?

Hennes mor bad mig
diskutera alternativen.

Varför rekommenderade
ni kremering?

Hennes mor stod inte ut
med att hennes älskade barn-

-skulle ligga i en grav.
Det är anledningen.

Har du en vikarie
som kan ta hand om dina turer?

-Ja.
-Kontakta honom och lämna inte byn.

Inte ens vid nödfall.

-Vart ska du?
-Till snabbköpet innan det stänger.

Strax tillbaka!

April!

April?

Två minuter, allihop!
Upp på flotten så att ni är klara.

Seså, vi startar alldeles strax.

-Ruth, har du sett dr Wellow?
-Nej. Hurså?

Han lovade hjälpa mig i dag.

April, vet du vad klockan är?

Karnevalskortegen är i dag.

Dina små scouter väntar på dig.

April?

Fluffa upp tofsarna, flickor.

Ta era platser.

Nån tog ett av fotona därifrån.

Varför? Varför skulle nån göra det?

-Varför återgår jag till en död tjej?
-Hon dog av naturliga orsaker.

Eller är läkaren
en riktig fulspelare?

Han är inte som andra,
och han vet mer än han berättar.

-Det är inget altare för dottern.
-Nej, verkligen inte.

Sir?

De är skrivna med samma handstil
och alla är till Bella.

-Hon var inte hemma när jag la mig.
-April är ju aldrig ute sent.

Det var hon i går.

April?

-Din bror är här.
-Det måste ha varit en bra kväll.

-Nog nu. Jag ringer dr Wellow.
-Nej!

Det står samma sak i alla.

"Kan inte leva utan dig.
Mitt liv var tomt förut."

Ingen signatur, bara "kyssar".
"Förseglat med en kärlekskyss".

Det är gulligt, tonårsaktigt.
Lite oskyldigt.

Säkert en kille i trakten
som är förälskad i drottningen.

Det här är lite annorlunda.

Undrar om dr Wellow har en kopia
på Bellas dödsattest.

Phoebe, Lucy, Darren, Joseph,
ställ er framför ångmaskinen-

-men akta er. Ni är jättefina.

Och så hundvinnarna
bakom de unga bönderna. Tackar.

Unga bönder - ta plats.
Vi startar snart.

Hoppa på, Justin!
Vicki, du är så vacker. Bara le!

Vi tar hela turen och slutar
på Storgatan. Nu går vi, mina damer.

Mr Barnaby! Söker ni dr Wellow?
Han dök aldrig upp i morse.

Receptionisten har ringt utan svar.
Hon fick ta in en vikarie.

Han kanske har stuckit.

-Gardinerna är fortfarande fördragna.
-Han är säkert med nån kvinna.

Jones!

Kära nån...

Kära värld...

Jag tror...
Ni bör nog tala med min dotter.

Du måste berätta vad som hände.

Ska du berätta?

Har nåt hemskt hänt?

Vem?

Inte mig.

Dr Wellow?

-Såg du det hemska hända?
-Nej.

Nej, det gjorde jag inte.
Men jag hörde det.

Jag... Jag brukar iaktta honom.

-Dr Wellow?
-Ja, hans hus.

Varför då?

För att jag älskade honom.

Din dumma, jäkla toka.

Jag hoppades att han skulle
sluta med alla kvinnor en dag-

-och bara vilja ha mig.

Jag är ledsen.
Jag är ledsen, kommissarien.

Jag såg honom kyssa
kvinnan från puben godnatt.

Sen gick han in igen.

Jag tänkte gå hem.

Men så kom nån annan dit...
via trädgården.

Jag såg dr Wellow öppna dörren-

-och så gick den här personen in.

Sen hörde jag en förfärlig krasch.

Och sen hörde jag doktorn skrika.

Jag är ledsen.

Mrs Gooding,
ursäktar ni oss en stund?

Jag vill tala ensam med April.

-April, titta på mig. Lyssna på mig.
-Ja...

Kände du igen den andra personen?

Vem var det?

Jag trodde att dr Wellow
hade nåt för sig.

-Jag missar ingenting i den här byn.
-Bella Slade...

-Hon dog väl inte av matförgiftning?
-Nej.

-Hon dog i barnsäng.
-Så lyder ryktet.

Ingen kan ju motbevisa det nu.
Men jag vet inte vem pappan var.

Då har jag övertaget, mrs Gooding.
Jag vet vem det var.

Ta den sidan så går jag där.

Hej, hej, hej!
Bidra till vår insamling!

Silvermynt, silvermynt.

Jones!

Så vacker!

Du är en stjärna.

Där är du ju!

Gör nåt! Vi måste göra nåt!

Du är inte alls som Bella,
det kommer du aldrig att bli.

Ni grips för morden på Marion Slade,
Mark Castle och Richard Wellow.

Ni måste inte säga nåt
men ert försvar kan skadas-

-om ni förlitar er på nåt osagt.
Allt ni säger kan användas som bevis.

Vill du berätta om Bella Slade, Rob?

Hon var mer än en vän från skolan,
inte sant? Mycket mer.

Du älskade henne, eller hur?

Du älskade henne
och hon älskade dig.

Känner du igen dessa?

De låg i stugan,
i Bellas gamla rum.

Hon behöll allihop, Rob,
och band ihop dem med ett rött band.

Hon ville inte göra sig av med dem.
Här står allt.

Era möten.

Promenaderna i skogen.

Kärleken ni kände för varandra.

Vad gick snett?

Det kan jag berätta, Rob.

Ni bråkade, inte sant?

Inte så stort, men tillräckligt för
att hon skulle flörta med nån annan.

Men han var äldre, eller hur?

Han brydde sig inte om kärlek.
Han ville ha nåt annat, och fick det.

-Jag vill inte höra.
-Det var nog lätt, Bella var ju klen.

-Hon kan inte ha kämpat emot.
-Så gott som våldtäkt.

-Jag vill inte höra mer!
-Du måste lyssna på detta, Rob.

Det här är det sista brevet
du skrev till Bella. Titta.

"Jag struntar i det som hände,
bara du tar tillbaka mig."

"Jag vill bara ta hand om dig
och barnet."

Vems var barnet, Rob?

Tyvärr fick du inte tillbaka Bella,
eller hur?

Och inget barn,
för hon dog när hon gjorde abort.

Så dog en mor och ett barn.

Du vet väl vem som utförde aborten?
Det var dr Wellow.

Bellas mamma gick med på allt
då hon hade en affär med dr Wellow.

Det gjorde dig väl arg?
Vem ska man lita på om inte läkaren?

Så du bestämde dig
för att döda honom.

Du kom till hans hus
när Ruth Chalk gick.

Men tyvärr för din del
så såg nån allting.

Hej, Rob! Vad gör du här?

Vems barn var det då
som dr Wellow dödade?

Okej, Rob.
Mannen som förförde Bella-

-vill du ge oss hans namn?

-Det var väl Mark Castle?
-Han skröt om det på puben.

Din vän och arbetsgivare.
Vilken vän!

Hej, Mark! Sugen på en drink?

Nej, jag kommer från puben.
Utan kvistar dödar Helen mig.

-Jag har en flaska whisky.
-Okej, ett glas då. Eller två.

Du drogade honom
innan du dödade honom.

Du använde tabletter
du tagit från Marion Slades hus.

Dirathene.

Det förgiftar sällan,
men kan orsaka paranoia-

-och oroliga tankar. Folk hör röster.

Det var enkelt att följa honom
in i skogen du känner till så väl.

Du väntade tills drogerna verkat
innan han dog för sin egen kniv.

Du dödade mannen
som skrutit om att barnet var hans.

Men barnet var väl inte hans, Rob?

Det var ditt, och det visste du.

Det jag inte förstår
är varför allt detta började nu.

Vad fick dig att bestämma dig-

-för att straffa Bellas mor
åtta år senare?

-Du fifflade väl med hennes medicin?
-Jag var klar i trädgården.

Hon gjorde kaffe
och jag lånade badrummet.

Innan jag gick upp
stal jag ett foto av Bella.

Jag visste att hon tog lugnande.
Om jag gav henne tillräckligt...

-Kaffet är klart!
-...så skulle det räcka.

Men hon dog väl inte?
Hon fick bara hallucinationer.

När du återvände senare hittade du
henne springande längs vägen.

Vart är du på väg?

De återinför karnevalsdrottningen,
mrs Slade.

Det borde du inte ha låtit dem göra.

Var det sporren, alltså?
Du dödade Marion Slade-

-för att det inte kan finnas
en Bella till. Inte nånsin.

Du borde inte ha låtit henne dö.

Du borde inte ha låtit henne dö!

När beslutet var fattat gjorde du
vad du velat göra i åtta långa år.

Bella och jag hade nåt bra, nåt äkta.
Och de jävlarna dödade henne.

De förtjänade att dö.

Vilken dag!
Vilken hemsk dag för vår by.

Men vad gör det dig?
Du bryr dig ju aldrig om nåt.

-Jag har ordnat med utsagor.
-Bra.

-Livet går vidare i Midsomer Barton.
-Ja...

Text: Linda Jansson
www.sdimedia.com