All language subtitles for agatha-christies-hjerson.s01e04.agatha.christies.hjerson.del.4-13329167-tv4play

–Spök...
–Spöke?

Är du tillbaka nu? Vi satt
tillsammans och längtade härifrån.

Har du kvar mammas och pappas
gamla hus?

Hon blev ju änka häromdagen.
Karl Åkerman, Ålands rikaste man.

Alla får sin del av arvet,
inget drama där.

Tror du att den
som misshandlade kycklingen–

–var samma person som sköt Oscar?

Spöke på franska. M/S Fantome.

Du tror att mannen på stranden
har nåt med skeppet att göra?

–Ja, det är Frank.
–Är allt bra?

–Jo. Han är okej.
–Tack, Frank.

Hur är det med dig?

Jag hade tur.

Det första man tänker på är att det
skulle vara nån skjutglad jägare.

Kycklingmannen...avviker.

Det för ju tankarna snarare till
nån slags militärt utbildad person–

–med oerhört specifika kunskaper
och en stor portion fantasi.

Ja, det känns ju inte så 007
här på Åland direkt.

007. James Bond.
"Shaken, not stirred."

Det är en påhittad figur. Jag tänker
att vi söker efter en riktig person.

Men vi kan åka till
Astrid Lindgrens Värld om du vill–

–och söka efter misstänkta
i Villa Villekulla.

–Är du sur?
–Jag blev skjuten i går.

Det stör mig en aning, ja.

Jag tänker att vi söker efter nån som
löser problem åt folk mot betalning.

Militärt utbildad, som arbetar
för nåt säkerhetsföretag eller nåt.

Vem har råd att betala för det?

Och vilka är de enda som känner
till att jag luskar i det här?

Ålands rikaste familj.

Så nån ur familjen Åkerman
har lejt en professionell mördare?

Åkermans, arvtagare
till Ålands största förmögenhet.

Alice, familjens svarta får.
Mellanbarnet ingen begriper sig på.

Harald, tronarvingen, pappas pojke.

Gör alltid det
som förväntas av honom–

–men får aldrig den bekräftelse
han önskar.

Och så Svante.
Han går sin egen väg–

–men han lyckas inte ens
kravla ut ur boet.

Och så ett spöke och en kyckling.

Det går inte att få ihop det.

Om inte nån av oss kunde luska
reda på mer hos en barndomsvän.

Vilket nån av oss tycker är så lågt,
så han vägrar göra det.

Hej, skatten. Åh, vad jag saknar dig.

Och jag är så ledsen
att jag åkte igen.

Det känns inte schysst mot nån av er,
men...

...snart kommer jag ju hem.
Och då ska vi på dejt–

–och ta igen allt vi har missat.

Okej, ja. Jag kommer att stänga av
mobilen i 36 timmar nu.

–Okej. Varför det?
–Det blir lite mycket ibland.

–Du vet hur det är.
–Jo, det vet jag.

–Förresten, kontot är tomt.
–Va? Varför det?

För att jag tömde det.
Jag fick ett hett tips om uranium.

–Uranium?
–Ja, det är uran.

Kärnvapen, älskling.
Det är framtiden.

Jorden kommer att gå under, tror jag.

Och det är människan
som kommer att ligga bakom.

Relationer är
en stor del av mitt liv.

Uran och saker skall tas igen...

Han är skicklig, Niklas.
Och hans vapen är sex.

Ni har inte haft sex, sen hur länge?

Avhållsamhet är bra.

Jag ägnade mig själv åt avhållsamhet
när jag var yngre.

Avhåll dig då från att tjuvlyssna
på mina telefonsamtal.

Gör nån nytta.
Leta reda på Harriet i stället.

Jag tänkte väl
att jag skulle hitta dig här.

Får man komma in?

Ditt barndomshem...
En tidsmaskin.

Tycker du
att jag ska flytta tillbaka?

Jag hade gjort det.

Här hemma hos er
kunde man alltid vara sig själv.

–Hur känner du?
–Jag blir 14 igen.

14? Var vi inte äldre?

Nej.

Precis som när vi var 14.

Svempa Hjersons fattiga riddare,
här i det här köket.

I det här huset.

Ska inte du ha?

Jag äter inte smör längre.
Och inte ägg. Och inte mjölk.

Är du allergisk?

Och jag ligger med män.

Oftast.

Titta...

Precis som de din mamma hade.

De här känner jag igen.
Har vi Tirnave också?

Nej, du får hålla till godo
med vad vi har.

Lite har vi kommit vidare,
i alla fall.

–Du tänker så.
–Mm, så tänker jag.

Var det därför
vi aldrig låg med varann?

Nej, då visste jag ingenting.
Jag visste ingenting då.

Vet du det nu då?

Nej, jag vet fortfarande ingenting.

Då är det ju precis som det ska vara.

Happy... Happy.

Nån i din familj sköt Oscar.

Och mördade en man i kycklingdräkt.

Kycklingdräkt?

–Vad tänker du göra med hotellet?
–Jämna det med marken.

Parkeringsplats.

Så kan man ju också
ta itu med sina känslor.

Jag har inga känslor.

Ja, då är det ju lätt att fly.
Du lämnade Åland.

Jag behövde få vara i fred.

Du bryr dig inte om
nån eller nånting.

Jag lagade fattiga riddare till dig.

Jag bakar till min familj varje dag.

Karl åt ju bara vatten och bröd
på slutet.

–Jag har ingen familj.
–Det ska du vara glad för.

Varför tror du att Karls
bästa vän var en präst?

Som han dessutom
bråkade med hela tiden.

Han kom ju hem helt rödbrusig,
kvällen innan han dog.

Ska du inte ta en taxi?

Nej, det är bra, jag går.
Jag behöver luft.

Hur var det?

Bra. Bra. Vad sysslar du med?

Åkermans bolagsstruktur. Jag
har aldrig sett en så komplicerad–

–och invecklad koncern.

Det är ju holdingbolag och
off–shore–fronter så man blir tokig.

Det går inte
att få ihop nån logik.

Nej, det är så...

Vilken rutt skulle du segla
till Centralafrikanska republiken?

Guineabukten.

Och sen ner i magman
och sen rätt upp.

Precis. Mitt i Afrika.

Ingen kust, det är ett av Afrikas
mest fattiga och utsatta länder.

Varför har skeppsredaren Karl Åkerman
tre separata bolag där?

Sen har jag kollat upp
skeppet M/S Fantome.

Har inte varit i bruk
på över 25 år.

Oscar sa ju att kycklingen
var en man i ca 30–årsåldern.

Så det är ju inte så troligt att han
har nåt med det skeppet att göra.

–Dead end.
–"Fantom". Franskt uttal...

Vad gjorde du och Harriet egentligen?

Vi har...

Jaha. Nåt mer?

Hon sa att Karl och prästen
hade bråkat–

–kvällen innan Karl dog.

Vart ska du?

Prästen, så klart. Kom nu.

Ett önskemål inför hemresan,
kan du köra lite mjukare då?

Du är ju helt väck. Behöver du spy?

–Hur långt kom han?
–Vem?

Niklas. Blev han guldmunk?

Ja. Ett år i celibat.
Men sen träffade han ju mig.

Vet du, jag tror att en person
som Niklas blir tufft motstånd.

Äh.

–Fy fan...
–Är du okej?

Då så.

Hur kan jag stå till er tjänst?

Hur står det till, Sven?

Det känns som att jag skulle behöva
hjälp att driva ut lite demoner.

Vi tänkte prata lite om Karl Åkerman.

–Det är ju "Pulp Fiction"!
–Det är vår vaktmästare.

Jag låter henne spela
lite vad hon vill på kvällarna.

Karl gjorde sitt yttersta för att få
syndernas förlåtelse, var det så?

Han hade ett tungt hjärta.

Men det var inte du som sa åt honom
att piska sig, eller hur?

När det kom
till syndernas förlåtelse–

–lyssnade han mer
till sina inre röster än till mig.

–Trodde Karl på spöken?
–Spöken?

Han ville ställa saker och ting
till rätta, var det inte så?

Spöken vet jag inte,
men han ville rena sitt samvete.

Ni hade nåt bråk kvällen innan
han dog. Vad handlade det om?

Karl och jag hade inte riktigt samsyn
på synd och botgöring.

Han var väldigt bestämd av sig.

Du verkar ha varit
väldigt nära familjen.

Svante och jag,
vi gillar gamla bilar.

Resten av familjen
skulle nog gärna se mindre av mig–

–nu när Karl är borta.

Karl skulle skänka bort
hela förmögenheten–

–och göra dem arvlösa.

De trodde att det var min idé,
men det kom från honom själv.

Harriet sa att familjen
hade fått arvet.

Så Karl hann aldrig göra verklighet
av sina planer innan han dog.

Harriet...

Om jag bara hade en mästerdetektiv–

–som kunde hjälpa mig
att lösa det här...

Det är fler än jag
som gillar vinterbad.

Tack ska ni ha.
Det är ganska tunna väggar här.

–Hej. God morgon.
–Det är klart nu.

Vi vet fortfarande inte vem han är,
men dödsorsaken är drunkning.

Han har en skada i bakhuvudet
och en blödning i hjärnan–

–som tyder på trubbigt våld.

Så nån har slagit honom i bakhuvudet–

–släpat ner honom till vattnet
så att han har drunknat.

Så står det här.

–Ja, hallå.
–Hallå där.

Vad gör du?

Jag hittade den här artikeln, om Karl
Åkermans affärer i Centralafrika.

Kolla där bakom.

Är inte det nån vi känner igen?

Det är några bokstäver där.
Vad står det?

EMPS. Executive
Military Protection Services.

Karl Åkermans säkerhetsföretag
i Afrika.

–Hur hittade du den där?
–TV–researcher.

Jag är bäst på det här.
Jag ringer Frank.

–Nej, gör inte det.
–Varför inte?

Då får vi avlägga vittnesmål
hela dan–

–och polisen åker till Åkermans
före oss–

–och vi får inte reda
på nånting alls.

Okej.

Om du ska ha
ett privatspanar–TV–program–

–måste du lära dig när du
ska ringa polisen och inte.

Ja, programmet... Fattar du
hur bra vi kompletterar varandra?

Jag gräver fram grejer
och jag lär mig av dig–

–så jag kan bli
precis den du behöver...

Sluta prata
om det här TV–programmet.

Du har nån fix idé
om att ha med mig i TV.

–Det är ingen fix idé.
–Jo, det är som med Niklas.

Din fixa idé om att fånga en munk.

Du har väldigt mycket yoghurt
i ansiktet.

Be Majvor om bilen.
Jag ska bara byta om.

–Hej, skatten!
–Ja, hej.

Jag sitter här med Olivia
hos rektorn.

Ja, vi sitter här
med din dotters ryggsäck.

Hej, gumman.
Vad kul, är du hos rektorn?

Alltså, Olivia stjäl saker tydligen.

Kan du förklara hur Viktors iPhone
har hamnat i din ryggsäck?

Jag vet inte alls
hur den har hamnat där.

Om du inte kan erkänna
vad du har gjort–

–så har vi
ingen gemensam utgångspunkt.

Hon är ett barn. Hon testar gränser,
det är hennes plikt.

Plikt att testa... Stöld är ju...

Och som erfaren rektor
så borde du förstå det.

Ja, precis.
Barn snor. Ibland. Ganska ofta.

För att det är kul.

Det borde du som rektor
faktiskt ha lite förståelse för.

Tack, älskling. Hej.

Kom, nu går vi hem.

–Jag undrar...
–Men alltså, jag...

–Säg du.
–Nej, nej. Varsågod.

–Jag undrar...
–Vad är oddsen att...?

Alltså, Karl Åkerman
tänkte avveckla sitt bolag–

–och skänka bort allt han hade,
framför näsan på sin familj.

Men hann bara tursamt dö
innan det var klart.

Det går ju inte att tro på.
Vad skulle du säga?

Jag skulle säga...
Jag skulle säga precis det.

Om nån i familjen dödade Karl–

–så var det ju inte
trubbigt våld mot bakhuvud–

–eller i kycklinggrav i alla fall.

Antagligen inte.

Om nån ville att det skulle se ut
att han dog av cancer–

–men inte gjorde det,
då måste det vara gift vi pratar om.

Så hur ska vi få reda på
om han hade gift i blodet, då?

–Hjerson...
–Ja?

Tror du verkligen
att Majvors bil går på etanol?

Men sluta nu. Det var den största
bilen de hade med kort varsel.

Jag tänker att du har
en lite oortodox körstil som...

Jag kör bra,
det är den här kopplingen bara–

–som är svår att vänja sig vid.
Typisk hyrbilskoppling.

Hyrbilskoppling? Där ser man.

Man lär sig nåt varje dag.

Karls piska...

Det knöts inget björkris
till hotellets bastu i somras.

Jag har fått använda min
flugviftare, men den är lite klen.

–Hur känner du Harriet nu igen?
–Fantasy.

Vi lajvade ormar med damasker
och klementiner som talar i sanskrit–

–när vi var yngre.

Jaha. Det är här du gömmer dig.

Två av tre samlade, vad bra.

Ursäkta om jag är lite framfusig här,
men er far...

–Obducerades han?
–Hur så?

Nej, det ville han inte.
Det var emot hans sista vilja.

Var det hans sista vilja,
att inte bli obducerad?

Vilken märklig sista vilja.

Hur tänker ni angående
pappas andliga uppvaknande?

Helt ärligt så förstod jag aldrig
riktigt den här religiösa grejen–

–som pappa lade sig till med
på slutet. Det var lite plötsligt.

Men det är väl
så det är i livets slutskede.

Man söker tröst hos
de högre makterna, jag vet inte.

Vad ska du med den där till?

Han ska ha den som björkris i bastun.

Pappas piska? I bastun?

Om Sven behöver en ordentlig piska
i bastun så kan han väl få låna den.

Taget.

–Kolla här då.
–Det är så bra.

–Åh, är det nya studion?
–Snyggt, va?

Oj. Det ser jättebra ut.
Vad långt ni har kommit.

Ja, här går det undan.
Var är Hjerson?

–Jag måste sluta. Vi hörs sen.
–Men du...

Klara, kan du ringa Majvor
och be henne sätta på bastun?

–Det är Karls.
–Ja, det kanske det är.

–Så vart åker vi nu?
–Centralsjukhuset, laboratoriet.

–Vilka är ni? Var är Frank?
–Vi assisterar Frank.

Fanns det tillräckligt med blod
på piskan för ett resultat?

Ja. Proverna visade
ingenting avvikande.

Annat än att han eller hon hade
cancer, så mycket stod klart.

Spår av cellgifter.

Tack.

Synd och botgöring...

Vi måste tänka om.

–Vad gör du?
–Castar brottsutredare.

Till programmet? Får jag se?

Ni lägger ribban lågt ser jag.

Har du några andra förslag?
Nån som kan göra det bättre.

–Gerion Ritter vid BND.
–Gärna en som pratar svenska.

Nej, då finns det ingen.

Får byta programidé, eller
gå tillbaka till "MILF–hotellet".

Det är ett mästerverk.

När man summerar kulturlivet
i Sverige om 20 år–

–är det inte Noréns böcker
man kommer prata om.

Det är "MILF–hotellet."
Det är ett jävla mästerverk.

Vi kommer att göra det här programmet
oavsett din hjälp eller inte.

Inte. Svaret är inte.

Var var vi?

Synd och botgöring.

Prästen.

–Prästen och Svante har en affär.
–Va?

Det la jag märke till redan
första gången jag träffade dem.

Så prästen och Svante gjorde det?
För sin kärleks skull.

Nej, nej. Men det var det bråket
med Karl handlade om.

Det är nåt annat,
det är nåt vi missar.

Han hade ett tungt hjärta.

Han ville rena sitt samvete.

Vänta, jag måste...

Jag kände på mig
att du skulle komma tillbaka.

–Ska vi leka en lek?
–Absolut.

Sant eller falskt.
Du frågar mig nåt och jag svarar–

–och sen gissar du
ifall jag ljuger eller talar sanning.

–Får jag fråga vad jag vill?
–Ja.

Happy... Hur mår du?
Mår du bra? Är allt okej?

Nej. Jag har cancer.

Jag fick det första gången
för flera år sen.

Det upptäcktes i samband
med en IVF–behandling.

Jag trodde att jag var av
med det helt och hållet–

–men nu är det tillbaka.

Det har spridit sig till skelettet,
läkarna har gett mig ett år.

–Ljug.
–Hur så?

Du gillar inte heller barn,
du skulle aldrig göra en IVF.

Okej. Min tur.
Vad ska du med Karls piska till?

Vem kan motstå Karls piska
med sina knutar och karga historia?

Jag gav den där...
Jag gav den där jäveln allt.

Och... Och sen ska han bara...

Han ska bara skänka bort allt.

Precis när jag ska få livet tillbaka.

Hur kunde du slänga bort allt
det som vi hade? Du och jag.

Taxus baccata. Idegran.

I stort sett hela trädet är giftigt.

Och fröna är väldigt enkla
att baka in i en limpa.

Perfekt om man vill ha ihjäl nån
som bara äter bröd.

Tänker jag.

Och vid en snabb analys går fröna
att förväxla med cellgifter.

Du visste vad blodanalyserna skulle
säga, när du tog Karls piska.

Spår av cellgifter,
men Karl tog inte cellgifter.

Polisen pratade med läkarna.

Han skulle lägga sitt liv
i Guds händer.

Han skulle ställa saker och ting
till rätta.

Han skulle göra bot
till vilket pris som helst.

Han skulle bekänna allt i en bok.

De olagliga gruvorna i
Centralafrika, mutorna, morden, allt.

–Han anlitade en person...
–En spökskrivare.

–Kycklingmannen.
–Spök...

Han dök upp kvällen
efter att Karl dött.

Han sa att han hade tillräckligt
med material–

–för att publicera memoaren
utan Karl.

Vi skulle alla dras med.
Hela vår familj skulle bli förstörd.

Så du kontaktade
Karls säkerhetsföretag–

–för att lösa problemet.

Ja, men de skickade en kille
som var fullständigt värdelös.

Som spårade ur, helt och hållet.

Så jag fick ta hand om det själv.

Så du slog ihjäl honom
med ett trubbigt föremål–

–för att undanröja alla spår.

Nej. Jag slog ihjäl honom
för att han gav sig på dig.

Ursäkta...

Innan jag...fick säga farväl.

Ska vi inte fortsätta leka?

Ska du inte fråga mig om...
vad jag hade i vinet, Svempa?

Jag kommer att gå nu,
och när jag kommer tillbaks–

–så kommer jag att hitta dig här
tillsammans med det här brevet.

Här redogör du i detalj
hur du ångrar att du lämnade Åland.

Hur du ångrar att du lämnade oss.

Och ditt liv är tomt och meningslöst
på grund av det här.

Och du önskar
att det aldrig hade hänt.

Du önskar
att vi kunde vara tillsammans–

–och att allting vore annorlunda.

Och du målar upp det så fint, Svempa.

Det hela är mycket vackert.

Det är precis som det borde ha varit.

Du tror väl inte
att jag drack av vinet?

Bara tills de kommer.

"I wanna be your blushing bride."
Det är fint.

Att se allt så. Världen är ny,
allt man möter är nytt.

Man är rosenkindad
och förväntansfull.

–Jag erbjuder dig nåt nytt.
–Du erbjuder mig ett TV–program.

Ibland måste man bara välja.

Man går runt
och håller alla dörrar öppna–

–tiden går och sen ligger
man på dödsbädden–

–och inser att det drar.

Så kanske det är. Men jag är inte
rosenkindad och förväntansfull.

Jag är den som tar bort
slöjan på den förväntansfulla–

–och fyller ögonen med tårar.

Det är så du ser på dig själv.
Jag ser nåt helt annat.

Jag ser en man
som precis har börjat leva.

Och du är också rosenkindad
och förväntansfull. Innerst inne.

Nej.

Nej...

Du vet var jag finns.

Klara...

Hälsa Niklas.

–Hej!
–Nämen, vad gör du hemma?

Ja, jag skrev ju det. Men du har ju
stängt av din telefon, så...

Du... Jag har bra nyheter och dåliga.
Vilka vill du höra först?

–De dåliga.
–Jag köpte inget uran.

–Var det de dåliga?
–Ja.

Men de bra är
att jag köpte sammet i stället.

Ta–da!

Fint...

Men... Så här kan vi inte ha det.

Vänta, jag tror att det här
är bra för oss båda.

Hur kan det vara det
om inte jag vill ha det så här?

Baby, bråka inte med mig
om det här nu.

Vi testar det här.
Vi ger det en chans.

Och om det inte funkar,
då testar vi nåt annat.

Tack, Sven, för att du kommer
och hämtar mig.

Så klart. Jag har dig
att tacka för så mycket.

Välkommen hem, Oscar.

Majvor, vännen,
vi måste prata om hotellet.

Först tänkte jag göra mig av
med allt. Klippa alla band till ön.

Sen har jag så klart funderat på
om jag skulle ge hotellet till dig.

Nej, jag tror att jag ska ge hotellet
till Oscar.

Men ni får kul ihop.

Just det, din bil...

Står på en mack norr om Jomala.

Fulltankad med etanol, tyvärr.
Men tack för lånet.

Nu måste jag packa.
Jag tar nästa båt till Stockholm.

Text: Pablo Diaz Bernal
Iyuno–SDI Group