All language subtitles for Gold of the Amazon Women.1979.srt SUECO

AMASONKVINNORNAS GULD

UPPTÄCKTSRESANDES KLUBB

Hej.

- Mr Jensen, roligt att se er igen.
- Detsamma.

Nån har ringt och frågat efter er
varje dag de senaste två månaderna.

Jag känner igen rösten.
Jag tror att han är medlem här.

- Vad vill denne mystiske medlem?
- Jag vet inte. Han säger inte det.

Då kan det inte vara så viktigt.

Farbror Jorn!

Tom! Kul att se dig.

Luis Escobar - Tom Jensen.

Luis.

- Var har du hållit hus?
- Lite här och där.

- Trevligt att se er. Vill ni ha nåt?
- En kopp kaffe, Jack. Svart.

Nån sa att de hade sett dig
sälja försäkringar i hamnen.

Jaså? Sa samma person
att jag jobbat som stuvare?

Det är ett nöje att äntligen
få träffa er. Ni är en legend.

- Varför arbetar ni som stuvare?
- För att jag måste äta.

Varför är ni inte ute på upptäcktsresa?

Vad skulle jag upptäcka?

Det finns inte en plats på jorden
som inte redan har upptäckts.

- Vad jobbar du med?
- Jag säljer campingutrustning.

- Ska du ut och resa, Jorn?
- Jag föreläser med mina resefilmer.

Vad gör du då här på klubben, Luis?

Jorn bjuder hit mig ibland. Jag får
en kick av att lyssna på historierna.

- Ja, han har några att berätta.
- Jag har inte varit söder om Brooklyn.

Ursäkta. Den där mannen ringde igen.
Han vill träffa er utanför.

Tack.

- Håll mitt kaffe varmt.
- Vi ses sen.

- Jag har velat träffa er, mr Jensen.
- Ja, jag hörde det.

- Vet ni vem jag är?
- Ja.

Frederick Reynolds. Ni blev dödad
i Sydamerika för några månader sen.

Ja, men det blev jag inte.
Vi tar en promenad, mr Jensen.

Jag har återhämtat mig sen jag kom hem
från Sydamerika för två månader sen.

Skador och tropiska sjukdomar...
De kräver sin tribut.

Hela gruppen, även min son Leonard,
utplånades av jivaroindianerna.

I Amazondeltat fann jag nåt
som kommer att bli min död.

Mr Jensen...

Jag fann Eldorados sju städer.

Jag förstår.

Otroligt att de spanska prästerna
kunde tämja indianerna och förmå dem-

- att bygga en järnväg för guldet.
Guldet vaktas av amasonkvinnor.

Avfällingar ur stammen befinner sig
i New York för att försöka döda mig.

Det finns en man... Han heter Blasko.

Han är knarkhandlare.
Han får inte komma över guldet.

Med hjälp av det kan han styra
världens narkotikahandel.

Varför bryr du dig?

Min son var missbrukare.

Mr Jensen, ni är den ende
som kan ta er till guldet först.

Den här är er.
Kartan till De sju städerna.

- Var han verkligen så berömd?
- Ja.

Om Frederick levt på 1500-talet så hade
man nog uppkallat ett land efter honom.

Men det gjorde han inte.

- Vart ska ni?
- Till Upptäcktsresandes klubb.

- Vad vet vi om de där kvinnorna, Tom?
- De hade inte ens vaccinationsmärken.

- Varför tror du att de dödade varann?
- Jag vet inte.

Det är en del av amasonernas credo.

Ursäkta?

Du har läst för många Tarzan-böcker.

- Det är dokumenterat, Tom.
- Dokumenterat av vem då? Dig?

Sir Walter Raleigh såg dem.

- Det var ju över 400 år sen.
- Det är vad jag har läst.

När deras uppdrag är slutfört så dödar
de hellre varann, än blir infångade.

Om du säger så...

Det handlar inte om en skyldighet
gentemot Reynolds eller oss själva.

Men själva tanken på amasoner...

- Vad gör vi nu, Tom?
- Vi?

Först måste vi konsultera vinlistan.

Vad vore en passande dryck
för en upptäcktsresandes likvaka?

Eftersom det här är ett farväl
så skulle ett dessertvin passar bra.

- Kan jag få en öl?
- Var är sommelieren?

Där är du.

Ta in en flaska portvin från 1931.
Rumstempererat.

Du har alltid haft smak.

Allt prat om det där skeppet
fick mig att vilja resa igen.

Senaste gången jag såg en amason
var på gayparad på Femte avenyn.

Tom, om du ska åka dit ner
så följer jag gärna med dig.

- Varför det?
- Jag gillar äventyr.

Det är 600 mil från New York,
och 60 mil rätt ut i ödemarken.

- Det är en förbannat stor skillnad.
- Det är jag som är värd.

Jag drack det här vinet i Thule
på Grönland av alla ställen.

- Vad gjorde du på Grönland?
- Jag hade aldrig varit där förut.

Äventyr...?

Så där.

Hur smakar det?

Utsökt. Det är perfekt...

Hämta en läkare!

Nån vill inte
att vi åker till Sydamerika.

- Menar du att jag får följa med?
- Ja.

Men jag tar inte ansvar för dig,
och du får betala din egen biljett.

Välkommen ombord.

Om du tycker att det är varmt nu
så vänta tills vi kommer ut i deltat.

Jag längtar.

Jag svettas redan, och jag kom precis.

Vad säger jag
om nån frågar vad jag gör här?

Säg att du är veterinär
och att vi samlar in djur till ett zoo.

Om de inte tror dig, så upprepa det.

- Kan jag hjälpa er?
- Tom Jensen. Detta är Luis Escobar.

Den här vägen. Jag fick ert telegram.

Det kom igår, så jag har inte hunnit
ordna fram allt som ni vill ha.

- Ni sökte kartor över Tierra Incognita?
- Ja, främst området runt Gran Pajonal.

Det har varit ett stort intresse
för Gran Pajonal på sistone.

- Vet ni varför?
- Nej, det vet jag inte.

För tre veckor sen bröt nån sig in här
och tog flera kartor över området.

Alla original är borta.

- Jag förstår.
- Men vi hade gjort kopior.

Jag förstår inte varför nån
gör sig besväret att stjäla kartor.

Så vida inte de letade efter
lagrimas del sol.

- Solens tårar?
- Guld.

Här är de.

Har ni varit i vår djungel förut?
Den är väldigt förrädisk.

Jag vet.

Jag antar att ni letar efter guld.

Jag är faktiskt veterinär, fader.
Vi är på jakt efter djur.

Luis, låt bli.

Det här är ett Guds hus.
Besudla inte det.

Fader...

Ni frågade om jag hade varit ute
i djungeln. Har ni varit det?

I fem år.

Det är en lång tid.

Tack.

Varför behöver vi kartor?
Du vet väl var guldet finns?

Jag kan området, men jag vet inte
exakt var det är. Brasilien är stort.

Utan kartor kan vi ägna åratal åt att
leta efter det, och jag har ont om tid.

Ska vi åka?

Tack.

Ortega! Jag litar visst på dig,
men ni jobbar lite annorlunda här nere.

Så låt mig kolla upp dig
eftersom det är jag som betalar.

En Land Rover. Har den reservdäck?
Två 38:or under framsätet?

Och du har macheter och käk? Bra!
Skicka räkningen till mig i New York.

Hej då. Tack.

- Allt klart?
- Allt klart.

Ta på dig djungelkläder.
Vi ger oss av med en gång.

- Stannar vi inte över natten?
- Nej. Blasko vet att vi är här.

- Hur vet du det?
- Jag packade inte ner den där ormen.

- Vad är det för orm?
- En shushube.

Den kan döda en på två minuter.
Den lever 500 kilometer härifrån.

Säger det dig nåt?

Jag gillar inte det här.

Röd snusnäsduk?

Stick!

- Vad kan jag förvänta mig där ute?
- Vad menar du?

Hemma i New York har vi råttor
och kackerlackor. Vad finns där ute?

Dödliga ormar. Ödlor. Insekter.

Det finns en myra... Om du blir biten
så blir du medvetslös inom fem minuter.

Efter tio minuter är du död.

Bra att du frågade, va?

Där tog vägen slut.
Härifrån blir det tuff terräng.

- Jag ser inga djur.
- Det betyder inte att de inte är där.

- Vad bor det för människor här?
- Mest skjortindianer.

Vad är en "skjortindian"?

Indianer som har varit i kontakt med
civilisationen och lever i dess närhet.

20-25 kilometer längre fram finns en by
där vi kan köpa proviant.

- Hur mycket bensin har vi kvar?
- Den räcker cirka 30 mil.

Sen får vi gå.

- Det ser inte farliga ut.
- Men det är de - glöm inte det.

Jag har aldrig sett riktiga vildar.
Hugger de av huvuden och krymper dem?

Nej. Det är andra som gör det.

Stoppa undan revolvern!

- Vi känner till vapen och mycket annat.
- Och du talar engelska.

- Dåligt. Talar du machuengo?
- Dåligt.

Vi klarar oss. Kom.

Fru.

- Vilken?
- Allihop.

- Hur har de lärt sig engelska?
- Av såna som du och jag.

- Tror du att det är säkert där inne?
- Det ska vi ta reda på.

- Hur många män har passerat genom byn?
- Många.

- Och hur många har återvänt?
- Ingen.

Daneli.

- Hur länge stannar ni?
- Två, tre dagar. Vi vill köpa proviant.

Ät.

- Det är jättegott.
- Jättegott.

Vad är det?

Apgryta.

Jättegott.

Daneli!

Åt mig?

Det är väldigt snällt, men jag är gift.

Det skulle inte funka.

Om jag vetat att det var din tjej
så hade jag inte gjort nåt.

Du är en bra man. Vi är tacksamma
över gästfriheten du visade oss.

- Gästfri...?
- Gästfrihet. Förstår du inte?

Inte förstå.

Jag kan inte förklara.

Vänskap.

Vänskap.

Noboro vill följa med er.

Jag vet.

Varför?

Välkommen ombord.

Välkommen ombord ändå.

Du är alltid välkommen.

Gör inga fler barn.

Vad gör vi med honom? Räcker maten?

Om den tar slut så vet Noboro
vad man kan äta, och inte äta.

- Han är ganska allvarlig.
- Jag vet.

Vi får hjälpa honom.

De skjuter på oss!

Jag försöker köra in i bambun.

Se upp!

Kom, Luis!

Han har kartan,
men jag kan inte landa här.

- Hur ska vi då få tag på kartan?
- Jag har en plan.

Vi landar i Iquitos. Det finns
en man där som har det jag behöver.

Vi har vandrat i fyra timmar.
Blir han aldrig trött?

Jag tror inte det.

Jag är född i New York. Jag växte upp
med rån, mord och alla sorters våld.

Men... spindlar, ormar, och folk
som skjuter på en från luften...

Jag har fått nog. Jag vill åka hem.

Okej.

Då ska vi se...

New York ligger åt det hållet.

Jag ringer dig när jag kommer hem.

Hur ska du klara det?
Du har ju inte Rovern...

Med Noboros hjälp.

Var rädd om dig.

- Vad är det, Tom? Vad är det för ljud?
- Apor.

Det gör en hungrig.

- Det är ju saker som rör sig där inne.
- Javisst. Termiter.

Kom, nu går vi.

Kom igen.

Tom, jag kan inte röra benen.

Jag kan inte resa mig, Tom!

- Har du känsel i dem?
- Nej.

- Känner du det?
- Nej.

Du har blivit biten av myrorna
som jag varnade dig för.

- Noboro! - Vart ska han?
- Han ska fixa ett motgift.

Ta det lugnt.

Han säger att det inte är nån fara.

Noboro?

Känseln börjar komma tillbaka.
Nu sticker vi.

- Det kan vi inte.
- Varför inte?

Kolla på Noboro.

- Vad är det med honom?
- Han är döende.

Vad har hänt?

Han letade efter motgiftet
och blev biten av en orm.

- Vad tänker du göra?
- Det finns inget vi kan göra.

Vi låter honom dö och begraver honom.
Det är det enda vi kan göra för honom.

- Är du säker på att det är rätt håll?
- Jag hoppas det.

Ja, det är det.

Hur ser det ut?

Det ser ut som mer djungel.
Vad tycker du det ser ut som?

Ge mig macheten.

- Tror du att vi klarar det?
- Vi måste försöka.

- Jag känner mig som en apa.
- Du sover som en...

- Är det här verkligen nödvändigt?
- Vill du hellre sova med ormar?

- Ett "god morgon" är väl överflödigt?
- Prata inte, och försök inte fly.

Då dödar vi er.

Följ efter oss.

- Jag vet inte hur länge jag orkar.
- Säg det till dem.

- Hur långt är det kvar?
- Jag vill inte göra dig illa.

Snälla, var tyst. Inget prat.

- Hur långt är det kvar?
- Tyst!

Snälla...!

Winnina, vi kommer med nya män.

Tom, kolla in de här.

För bort dem!

Jag är på väg.

Stick! Fly för livet.

- Ge er av.
- Varför då?

Ni kommer att dö här, precis som jag
dog här. Se till att bara få döttrar.

- Okej. Varför då?
- Så att de får leva.

Peter Farnsworth.

- Vad heter ni?
- Tom Jensen. Detta är Luis Escobar.

- Vad heter du?
- Jag heter Gerhard.

- Var kommer du ifrån?
- München.

- München? Oktoberfest...
- Strunt i det. Lyssna på mig.

Jag har varit här i sex år. Den idioten
vill bli begravd ihop med kvinnorna.

Och vi har ingen chans att fly.

- Det är inte sant.
- Inte en chans...

Vad sa han?

Han säger att du är en idiot
som inte har försökt rymma på sex år.

- Varför har du inte gjort det?
- Djungeln sträcker sig hundratals mil.

- Det finns ingen väg härifrån.
- Jaså?

Gamlingen... Vad snackade han om?

Proceduren.

- Proceduren? Vad är det?
- Avlandet av barn.

Jag har varit här i sex år. Vi får leva
så länge vi kan befrukta kvinnorna.

- Vad händer när man blir för gammal?
- Farväl, fagre prins.

- Hur hamnade du här?
- Mitt fraktflygplan fick motorfel.

Du har träffat min andrepilot.

- Och gamlingen, hur hamnade han här?
- Vet inte. Han var här när vi kom hit.

Hur gammal tror du att han är?

- 55? 60? Hurså?
- Han är 35 år.

- Hur vet du det?
- Jag såg hans pass.

Tom.

Tävlingen ska börja.

- Vad då för tävling?
- Om er två. Vinnaren får välja först.

- Välja vad då?
- Era tjänster för natten.

- Vad händer om man inte vill?
- Om du vill leva, så ställer du upp.

Du där. Båda kvinnorna vill ha dig.
De får slåss i vattnet.

Floden är skrämmande.
Det finns många alligatorer under ytan.

- Varför måste jag tillbaka till buren?
- En man får inte stanna till morgonen.

- Det är våra regler.
- Vill du att jag stannar?

- En man får inte stanna.
- I morgon kväll, då?

Den segrande krigaren får dig.
Jag ska försöka segra.

Tillbaka till buren nu.

Jag följer dig. Försök inte rymma.

Ovanligt att möta en modig man.
Du är annorlunda. Du räddade Polani.

Hon svävade i fara. Jag gjorde bara vad
alla civiliserade människor hade gjort.

Civiliserade...?

Civilizacion. Civilta. Civilisation.

Fyra språk.
Alla är mycket nära besläktade.

Ord betyder ingenting.
Vad betyder ordet för dig?

Civilisation?

- Ett ordnat samhälle.
- Vi har ordning.

Jag är drottning. När jag dör så slåss
de om vem som ska bli ny drottning.

I er värld utnyttjar män kvinnor.
Här utnyttjar kvinnor män.

- Vad vill du ha?
- Till en början - lunch.

Drick.

Hela världsekonomin bygger på guld,
och du råkar äga en stor del av det.

Guld?

Skinande, gult, hårt och kallt.
Varför är alla villiga att dö för det?

Eller döda för det.

Berätta om er värld.

- Berätta, Luis.
- Det är en underbar plats.

Ni har nog sett flygplan: de där stora
silverfåglarna som flyger där uppe.

Vi känner även till bilar. Andra män
vi har fångat har berättat om ert liv.

- Hur länge lever ni i er värld?
- Ungefär 75 år.

I djungeln, om djuren inte dödar en,
så lever man i över hundra år.

Varje dag är sig lik. Vi har inga
hjärtbesvär och inga sjukdomar.

Varje dag är den andra lik.
Varje år är det andra likt.

Det är bättre så.
Nu har vi pratat nog. Drick!

Bränn allt! Bränn ner byn!

Kom, vi sticker!

Säger namnet Blasko dig nåt?

Han var slav här. Han rymde
med fyra krigare som ville se världen.

Han har ödelagt er by, och han tänker
förstöra livet för många människor.

Men för att kunna göra det behöver han
guldet från De sju städerna.

Om det här är guldets fel
så vill jag inte ha med det att göra.

- Han förstörde våra hem.
- Utan hem, inget liv.

Det här är männens verk.

Det är sant, men män räddade livet
på några av dina krigare.

Tiderna förändras.

Män motarbetar inte alltid kvinnor.

Män och kvinnor arbetar tillsammans.

Jag behöver din hjälp att hitta Blasko.

Jag hittar till De sju städerna.

Jag ska ta med er till en av dem.
Det är en halv dags språngmarsch.

Detta är inte längre vårt hem.

Kom.

- Har ni dåliga människor där?
- Ja, några.

- Vad gör ni med dem?
- Vi sätter dem i fängelse.

- Vi låser in dem, sen släpper vi dem.
- Så att de kan göra dåliga saker igen?

Här är folk bra tills de blir dåliga.
När de blir dåliga, så dödar vi dem.

- Vad äter man där ni bor?
- Samma som ni.

- Varför är ni inte lika starka som vi?
- Vi ser kvinnor som det svagare könet.

- Allt är helt uppochned där.
- Ja, oftast.

- Kan vi inte åka direkt till staden?
- Vi kan tyvärr inte landa där.

Det är bara några kilometer härifrån.
Det bör inte vara några problem för er.

- Detta är jivarofolkets marker.
- De krymper huvuden.

- Pilar är ingen match för skjutvapen.
- Har du med dig medicin?

Ja, jag vet hur beroende du är.
Jag skulle aldrig resa ut det.

Här. Inom några ögonblick
kommer ni att känna er påverkade.

Ska vi gå?

Hitåt.

Du är söt, Luis.

Så söt.

Det är så det ska vara. Män ska vara
snygga att se på, kvinnor ska arbeta.

Mina kvinnor gillar män för mycket.
Det är illa.

Det är inget fel med det.
Det är helt naturligt.

När man lämnar dem själva
så blir de ofta kära.

- Varför har vi aldrig pratat förut?
- Du är alltid så upptagen.

Vi kanske kan prata nån gång?

Om vi kommer härifrån levande...
så gör jag hemskt gärna det.

- Vi äter här.
- Vi borde fortsätta.

Vi är en armé, min kära.

Napoleon Bonaparte sa en gång
att en armé marscherar på sin mage.

Vi äter här.

Mina damer... För en gyllene framtid.

Tom, älskar du mig?

Jag tycker att du är väldigt vacker
och väldigt intelligent.

- Det var inte det jag frågade.
- Nej, jag älskar dig inte.

När du lär känna mig
kommer du att älska mig.

Kanske.

Den första av De sju städerna
borde ligga här.

- Har ingen av er besökt den?
- Endast drottningen hittade dit.

- Vi sprider ut oss och börjar leta.
- Vi bör hålla ihop. Det är otäckt här.

Struntprat.

Du där! Kom hit.

Jag går inte längre.
Det är jivarofolkets land.

- Vad pratar du om?
- Betala mer, annars sticker jag.

Jag har inte mer. Du får så mycket guld
du kan bära, när vi hittar det.

Pengar nu!

Om jag ser dig igen
så sätter jag en kula i hjärnan på dig.

Försvinn!

Pengar är roten till allt ont.

Det är utsökt.

Det kan mäta sig med de florentinska
arbetena av Pisano och Ghiberti.

Det är otroligt...!

Otroligt.

Och det här är bara
den första kammaren-

-i den första av De sju städerna.

Jag är så rik att det räcker
till tusen livstider.

Men du har bara en livstid,
och den är snart slut.

Du har nått vägs ände.

Du har dristat dig till att beträda
en väg du inte borde ha valt.

Priset för det är era liv!

Vem är du?

Jag har varit normalstor, men jag
blev krympt levande av jivarofolket.

Ge dig av, innan du lider samma öde!

Din lilla pygmé.

Tror du att du kan säga åt mig
att lämna allt det här?

Ingen jordisk makt kan stoppa mig.

Det är den första stadens
första tempel.

Jag har inte varit här på länge.

Det är sig likt.

Fantastiskt.

Ni har skändat en helig plats
genom att fördärva den med er närvaro.

Straffet för det är döden!

Ge er av innan ni möter samma öde
som era föregångare.

De har blivit krympta levande.

Vad hände?

Nån försöker lura oss.
Det där var bara en spegel.

Det var länge sen vi krigade så här.

- Hur kunde de vara så små?
- Det var en optisk illusion.

Det var ett trick med hjälp av speglar.

- Var är de nu?
- De är nog här ute nånstans.

Ska vi...?

Jag har varit död i två år.
Fattar du inte? Död!

Du kan inte döda mig!

Jag kommer tillbaka och dödar dig.

Sent en kväll kommer jag
att vara där, med en kniv!

Mr Jensen, vad trevligt
att äntligen få träffa er.

Ta min hand. Clarence Blasko.
Ni har säkert hört talas om mig.

Jag har ett förslag, mr Jensen.

Vi plundrar stället och fortsätter till
de andra städerna. Jag kränger varorna.

Vi delar vinsten: 60-40 till er fördel.

Jag har utmärkta kontakter
i den undre världen.

70-30?

80-20, det är mitt sista erbjudande!

Killen i spegeln är Lenny Reynolds,
Fredericks son.

Han ska ju vara död.
På nåt sätt har han lyckats överleva.

Han är galen.
Det är därför indianerna hjälper honom.

- Vad gjorde du med honom?
- Jag släppte honom.

Luis Escobar, du är så sentimental.

90-10?!

- Vart tar vi vägen nu, Tom?
- Nu åker vi hem.

Det låter så skönt. Hur tar vi oss dit?

Vi tar oss till Iquitos,
hyr ett plan och...

- Är det allt?
- Det är allt.

Kom igen!

Helt otroligt!

Om jag inte sett kvinnorna utanför
så hade jag trott att ni var galna.

Det förstår jag, men det är sant.

Vi har jagat honom ett bra tag.
Vet ni att den här mannen-

- har fixat pengar åt en organiserad
internationell narkotikaliga?

- Kan ni avlägga ett vittnesmål?
- Absolut.

Dumheter. Jag har inte begått
några brott i det här landet.

Jag är oskyldig.
Jag kräver att jag omedelbart släpps.

Jag har fyra utlämningsordrar:
Brasilien, Argentina, Chile och Peru.

Ni får sitta i fängelse under lång tid.

Det låter bra.

Tack.

Tack så mycket.

- Är det så du vill ha det?
- Ja.

Och du då? Är du säker?

- Du också?
- Ja.

- Kan jag inte övertala dig?
- Nej.

Kan vi inte få flyga er dit?

Vi flyger inte. Man åker upp långsamt,
men man kan trilla ner snabbt.

Det är ju sant.

- Mr Farnsworth, då?
- Han följer med oss.

Det här är alla mäns dröm.

- Ni är bra män.
- Vi kanske återvänder en dag.

Amasonerna kommer att finnas kvar
långt efter att alla andra är borta.

Luis, kommer du?

- Hon har stor makt över kvinnorna.
- Hon är ju drottning.

Varför skulle de vilja återvända hem
när de har sett civilisationen?

Det kanske är därför de återvänder.
De har ju sett civilisationen.

Tror du att nån tror oss på klubben?

Jag ska inte berätta det för nån.
Kvinnorna ska få leva i fred.

- Hur mycket guld har vi ombord?
- En miljon eller två i dagens värde.

- Det lär räcka ett tag.
- Vill du ha en partner?

- Jag trodde att jag redan hade en.
- Menar du...?

Översättning: Staffan Fröling
www.primetext.tv