Original subtitles

www.HoundDawgs.org

1996, efter 1 1/2 års blodigt krig, lämnar den ryska armén Tjetjenien.

Freden varar i bara tre år.

Den 9 augusti 1999 utser president Jeltsin -

- en okänd man till premiärminister: Vladimir Putin.

Tre veckor senare skakas Moskva av terrordåd.

Regeringen skyller på tjetjenska separatister.

Strax därpå sätts ryska armén in.

Med "antiterror -operationen" börjar det andra Tjetjenien -kriget.

Jävlar. Vad är det med den här skiten?

Vad fan? Vad fan är det med den? Den funkar ju inte.

Vilken jävel... Jävlar.

Så. Välkomna.

Välkomna till detta stora skithål: jävla Tjetjenien.

Det händer inte så mycket nu, för vi har precis missat striden.

Jag ska försöka hitta lite människor.

Men det här ger en uppfattning om vilket sjukt jävla land det är.

Hej, killar!

Där händer det nåt. Vi går dit och kollar.

Som jag sa, välkomna till det största jävla skithålet på jorden.

En plats man aldrig vill åka till och aldrig vill se. - Hej, killar.

Hur som helst, ni får aldrig se vad som verkligen händer här -

- för vår älskade president gör allt -

- precis allt för att se till att vi lämnas ifred.

Och vi lämnas ifred för att utkämpa detta krig.

Leve Ryssland och vår tappra armé! Hurra, hurra, hurra som fan!

Nu ska ni få se ett live -förhör. Som om ni själva var med.

Mina kamrater har fångat svartingar. Säkert terrorister. Farligt uppdrag.

- Hej, killar! - Hej! Vad vill du?

Vad jag vill? Jag vill fan åka hem. Leva, knulla och supa.

- Vad filmar du? - Lngenting. Kriget.

Kriget? Kom hit då. Det här är äkta vara, inte "Menige Ryan".

- Vi ska visa honom äkta krig. Titta. - Jag tittar.

Vi har precis fångat några terrorister.

- Tjetjenska rebell -eliten! - En snygg jävel.

Rör mig inte!

- Fegisar. Ni skriker åt kvinnor. - Fegisar?

Det där gör ont. Du skulle ha krossat kulorna!

- Erkänn att ni är krypskyttar! - Rör mig inte!

Jag ber dig. Du har väl en familj, inte sant?

Killar, titta! Han ber! Titta! Den jäveln ber!

Skojar du med mig? Driver du med mig eller?

Är han galen?

- Vad gör du? - Han ber.

Vad fan gör du? Ber du?

- Ber du till din jävla skitgud? - Gör det.

Be till mig, ditt as. Håll käften!

Käften, sa jag!

Sluta! Ett! Två!

Ni är mördare!

- Ni är mördare! - Käften!

Mamma!

Mamma!

Det som ni har sett var -

- en lyckad antiterror -operation.

Nu kommer den enkla delen. Att förhöra tjejen. Titta på henne.

Nej! Jag ber er!

Gå och kolla.

Nej, snälla, låt bli! Jag ber er!

- Håll käften. - Okej, det var det.

Ni är mördare!

Gå och kolla.

Nej!

Nej! Snälla, låt bli! Jag ber er!

Det är tomt. Det är ingen här.

Ett tjetjenskt ordspråk lyder:

"Om björnen ska äta sin unge doppar hon den i dyn innan hon dödar den."

Det var det de gjorde.

De anklagade oss för att vara spioner, terrorister.

De tog allt vi hade. Våra papper, pengar, guldsmycken.

Sen beordrade de oss att följa med dem.

Vi visste att det var vägs ände.

Noura gick mot dem och hon vädjade:

"Pojkar, vad gör ni?"

"Har ni inga mammor? Vad vill ni?"

"Det här är vad vi vill!" ropade en.

Och de började skjuta.

Jag såg Larissas huvud explodera.

Sen kände jag en kula tränga in i min kropp och jag svimmade.

När jag vaknade hade jag fruktansvärt ont i fötterna.

Det luktade rök och bensin.

Vi låg under brinnande madrasser.

Jag släpade mig fram till en källare.

De gamla ryskorna som bodde där tog med mig.

De vårdade mig. De räddade livet på mig.

Vissa hade stannat i vårt område. Jag vet inte vad som hände dem.

Men jag befarar det värsta, på grund av SOBR, det ryska förbandet -

- som kontrollerar hela zonen runt skola 54.

Det var de... Det var de som dödade oss.

Noura. Larissa. Mig.

Nazran - delrepubliken Ingusjien 35 km från gränsen till Tjetjenien

Hej.

Carole, din mamma har ringt fyra gånger. Jag lovade att du ska ringa.

Ja, det är jag. Är allt bra?

Ja, jag hörde det, men jag var ute i morse.

Ja, det är bra. Oroa dig inte.

Nej, jag glömde ringa henne. Jag är jätteuppragen.

Ja, jag vet, men... Mamma, nyår är inte så viktigt.

Ja, okej. Jag lägger på och ringer henne.

Puss, puss.

Vad sa du?

Att om hon vill gå ut med mig...

Perm i Ryssland 230 mil från gränsen till Tjetjenien

...så måste hon kyssa sin tjejkompis.

Rock'n'roll!

- Vad sa hon då? - Lngenting.

- Men sa du verkligen det till henne? - Självklart inte, din idiot.

Din jävla tönt.

- Jag ska köpa en cola. Ska du ha en? - Nej tack.

- Här. Jag skyndar mig. - Okej.

Hej. En cola, tack.

- God dag. Får vi se på dina papper? - Ett ögonblick.

Jaha...

- Är det här din? - Nej, det är det inte.

- Ljug inte. - Jag svär.

Upp med händerna.

Töm dina fickor.

Den andra.

- Den här är inte heller din? - Den är min.

Ja, men, då så... Du följer med oss.

Och chokladen...

Gvozdiov, Nicolaï!

- Vet du vad du riskerar? - Nej.

- Hur gammal är du? - 19.

Du är lite för ung för att sitta i fängelse.

- Har du nåt emot armén? - Nej.

Vet du vad? Vänta i korridoren, så ska jag försöka hjälpa dig.

Tack.

Hadji!

Vakha!

Hadji!

Gud är stor och allsmäktig.

Visa nåd mot min far och mor. Ge dem deras plats i himlen.

Gör så att mina bröder lever. Ge mig styrka att hitta dem.

Hallå, grabben! Vart ska du?

Vad heter du? Vilken by kommer du ifrån?

- Var är dina föräldrar? - Är du klar?

Det räcker med frågor. Hämta grabben nu, så åker vi.

Kom, min gosse. Nu åker vi.

Kom.

Vad heter du?

Minns du vad som hände dig?

Förstår du mig? Har du tappat målföret?

Det är inte lönt, han förstår inte.

Stackars pojke. Hans föräldrar måste vara döda.

Han kan inte hämta sig från det.

Låt pojken vara ifred. Stackars liten.

Kör!

Kan vi stanna här? Min familj och jag har ingenstans att ta vägen.

Nej, det är fullt här. Ett läger har öppnats precis utanför stan.

- Var? Vi såg det inte på vägen. - Lugn, vi beskriver vägen åt er.

- Varför stannar vissa människor? - Vi har fullt här.

Vi tar bara emot sjuka och barn utan föräldrar.

Pojken är inte min. Vi hittade honom på vägen.

- Han är föräldralös. Ta honom. - Är du ensam?

- Han talar inte. - Dina föräldrar?

- Mamma, pappa - var är de? - Jag sa ju att han inte talar.

Okej. Följ med mig.

Barnen brukar tas om hand av släkt och vänner. De har ett klansystem.

De håller ihop. Det är sällsynt att barn lämnas att klara sig själva.

I en sån här konflikt kan allt hända. Många barn kommer bort.

Man vet aldrig varför ett barn klarar sig.

Kanske är han lite smartare, rådigare eller så har han mer tur.

Men föreställ dig bara vilka idéer vi ger dem.

- Skapar vi framtida krigare? - Jag vet inte.

Jag beskriver hur det är på andra ställen för dem, men jag är orolig.

Tjetjenerna kan inte kapitulera. Det har pågått i hundratals år.

Om världssamfundet inte hjälper dem ser jag ingen lösning på problemet.

Jag håller med.

Vad brådskar mest? Vad ska EU göra först?

Allt brådskar. Folk behöver allt.

Men det är viktigt att de här vet att världen inte har glömt dem helt.

Visst. Tack.

Tack ska du ha. Vilken EU -avdelning jobbar du åt?

- Människorättsutskottet. - Jaså? Vad roligt.

- Tack så mycket. - Hej då.

Är du ensam?

Vet du var dina föräldrar är?

Var är din mamma och pappa?

Är de här? Är de nån annanstans?

Det är okej, gubben. Det gör inget om du inte vill säga nåt.

Du har säkert rätt ändå.

Är det din tröja?

Den ser ut att vara för liten. Är det din brors eller systers?

Var är din bror? Vet du var han är?

Det är okej, gubben. - Ta in honom i rummet intill.

Vad gör du? Vem är du?

Vad gör du? Ge mig brödet.

Ge hit det! Tönt.

Miffo.

Mozdok i Nordossetien 33 km från gränsen till Tjetjenien

- Jävligt larviga kalsonger. - Vad skrattar ni åt? Håll käften!

- Var är du ifrån? - Novosibirsk. Och du?

Jekaterinburg.

- Perm. - Kunde du inte slippa det här?

Var var vi nu?

Vad pratade vi om?

Jävlar.

- Vad gör ni idioter? - Jag... vi...

Håll käften! Stick dit bort!

Sätt lite fart!

Vill du ha?

Här. Vi kan dela. Det är till dig.

Var inte rädd, jag bits inte. Var är dina föräldrar? Är du ensam?

Ta det nu.

Vill du ha allt?

Du får det. Jag kan köpa nytt.

Jag lägger det här, okej? Gör som du vill.

Vill du följa med?

Kom.

Vi hittar nånstans där du kan bo, okej?

Kliv in.

Jag heter Carole. Carole. Och du?

Vad heter du? Jag heter Carole och du...?

Säg det. Annars kallar jag dig Jean -François.

Du hade inte gillat det, va? Jag lovar, det hade du inte.

Okej, det är lugnt.

Varför är du så trumpen? Du är min gäst, inte min fånge.

Titta. Om du vill gå så kan du gå. Dörren är öppen.

Stängd. Öppen.

Okej, du gör som du vill. Gå om du vill.

Varsågod.

Okej, bra. Det här blir säkert roligt.

Kom igen, sätt fart nu! Sätt fart! Sätt fart!

Sätt fart!

Sätt fart, bögjävlar!

- Du, tjockis! - Och du! Följ mig!

Den här idioten sköt sig själv.

Lägg honom bland de andra och skriv att han dog i strid.

- Vad hände? - Jag skiter i vad fan som hände.

Men han dog inte i strid.

Hör på, tjafsa inte med mig. Du gör som du är tillsagd.

- Och jobba nu. - Ja.

Sätt fart! Snabbare!

Båren på bordet. Först lägger ni honom i liksäcken. Klä av honom.

Sen lägger ni honom i kistan. Det är rutin.

Låtsas att han skickades hit med sina kompisar.

Ni fyller i en blankett. Som med de andra.

- Vi skriver bara "dödad i strid"? - Ja.

- Har du nåt problem med det? - Nej.

- Hade du ett problem? - Nej, överste.

Inget emot att skriva att bögen dog i strid och göra honom till hjälte?

- Nej, överste. - Bra. För det är rutin.

Vi skiter i vilket, men det är för föräldrarna.

De vill inte veta att deras bögson sköt sig.

- Det är viktigt. Uppfattat? - Ja, överste.

- Är du säker? - Ja.

Duktig pojke. Ja, då så... Du har fått ett nytt jobb.

Du borde ge dig av, Raïssa. Vi kan inte stanna kvar här.

Ni ser vad som händer.

- Är flickan här? - Ja.

Raïssa. Ett spädbarn har hittats i Assinovskaya. Det kan vara din bror.

- Gör dig klar. Muhammad kör dig. - Tack så mycket.

- Må glädjen följa dig. - Lycklig resa.

Må du leva fritt. Må Allah visa dig vägen.

Tycker du om musik?

Okej...

Okej, då går vi.

Du kommer att trivas där. Du får kompisar. Det är lätt i din ålder.

Ska vi gå?

Jag vet, men det är enda lösningen.

Vilken by kommer du ifrån? Är du tjetjen?

Vad heter du?

Stackars liten.

Vet du inget om honom? Inte ens vad han heter?

Ni två skulle bli ett par. Ni passar bra ihop.

Hallå! Kom tillbaka! Vad gör du?

Kom.

Vakha!

Tack.

Han har varit en snäll pojke. Allt har gått så bra.

Muhammad sa vad som hände. Vad tänker du göra?

Du kan inte stanna här. Soldaterna kommer tillbaka.

Jag har en bror till som jag måste hitta.

Han heter Hadji.

Adam!

- Har du sett den här pojken? - Nej.

Han måste ha åkt med en familj. Alla ger sig av nu.

- Nån måste ha tagit med honom. - Jag vet inte...

Byn var tom. Han kanske går längs vägen.

Jag kan inte lämna dig här med babyn.

Följ med oss.

Jag kan inte åka. Tänk om han är här nånstans.

Bara Gud vet var han är.

- Hur gammal är han? - Nio.

Hör på mig. Du begår ett misstag.

Om du ändrar dig så åker vi i gryningen i morgon.

MAMMA

Du slipper åtminstone tjafs med din familj.

Förlåt. Det var dumt sagt. Jag ber om ursäkt.

Det blir inte mycket till middag. Jag handlar i morgon. Okej?

Hör du, pucko! Översten vill prata med dig.

- Ja. - Sätt lite fart då!

Vem tror du att du är? Ta upp händerna! Vad är det med dig?

Bara riktiga soldater har händerna i fickorna, din lille bögjävel.

Kom in!

Kolia... Nicolaï Gvozdiov anmäler sig, överste.

Jag har hört att du vill lämna oss. Du hade lämnat in en begäran.

- Har du nåt problem? - Nej, överste.

Du framförde klagomål på grund av av idioten som tog livet av sig.

- Varför? Var han din vän? - Nej, överste.

Då är du en idiot.

Det här är armén. Vi är en familj. Vi håller ihop.

- Vi hjälper varandra! - Exakt. Jag menade...

- Så du vill alltså strida? - Jag vet inte, överste.

Om du vill härifrån betyder det att du vill strida.

- Ja, det vill jag. - Vem tror du att du är?

En hjälte? Är det så? Tycker du att vi har det lätt här?

Gör du det? Gör du det?

Tror du att du får begära nåt?

Har du rätt till det? Är du vän med presidenten?

- Nej, jag... - Håll käften!

Du babblar redan för mycket! Nu håller du käft!

Din värdelösa skithög!

Jag förstår! Snälla!

Din usla lille skit! Stick och knulla din morsa!

Snälla!

Bög!

Sket du på dig, ditt as? Du stinker skit.

Var är vår hjälte nu? Var?

Jag förstår, jag förstår.

Så du ville strida? Ut härifrån, bög!

Stick och sug kuk.

Ut!

Gick det bra? Stannar du hos oss eller inte?

Va?

Vi vet, ditt jävla as! Vi vet att du är en tjallare!

Fan!

God morgon. Har ni sett en nioårig pojke?

Här är han på bild.

Tack.

- Var är de? - Gå till källaren!

De har nått fram till byn! De kommer från bägge håll!

Det är inte bra.

Hoppas de inte har sönder mina rutor.

- De är svåra att ersätta. - Lugn, du kan använda plast.

De där ryssarna kan fortfarande inte skjuta prick efter alla dessa år!

Är du säker på att det är ditt största problem?

- Vad händer? - De kommer! Vi ses på torget!

Vi åker! Packa det nödvändigaste! Skicka vidare! Skynda på!

Upp nu, vi åker. Ta filtarna. De är nära. Vi går om tre minuter.

- Zukhra, behöver du nåt? - Mina papper.

- Var är de? - I skåpet vid dörren.

Jag tar dem. Fort, fort!

Vad gör du? Skynda dig. Vad är det? Kom nu!

Zukhra! Jag ska ta dina papper. Gå. Jag kommer ikapp sen!

- Ta allt! Alla mina papper! - Skynda er!

Har nån sett Rouslan? Var är han? - Rouslan!

- Har ni sett Rouslan? - Nej.

Hoppa på! Lastbilen kör nu!

Hoppa på där borta! Där!

- Hoppa på! Hoppa på! - Men ni då?

- Vi väntar på Magomed. - Ge mig barnet.

- Oroa er inte för oss. Åk! - Ge mig barnet.

Kliv upp!

Vad behöver de mer? Det är inte sant!

Jo, men hon var inte ensam. Det fanns representanter, utskottsfolk...

Toppen. Om ryssarna ska bestämma så är vårt arbete meningslöst.

Ja, ja, jag vet. Du har rätt. Ja. Hej då.

FN -representanten ska uttala sig.

Hon vägrar att förklara situation för humanitär katastrof.

Kom och ät nu. Det är klart.

Kom. Kom och ät, det är klart.

Kom nu. Jag har lagat mat, så du kommer när jag säger till.

Smaklig måltid.

Jag vet att du äter när jag är ute. Vi kan lika gärna äta tillsammans.

Ät nu, snälla du.

- Hej. - Hej. Hur är det?

Bra. Är du upptagen? Jag vill prata om ett litet problem.

Prata med mig när vi går.

Jag har mycket att göra. Varsågod.

Jag har haft en liten pojke hos mig i några där. Han är åtta, nio år.

- En pojke som bor hos dig? - Ja, han tvingade mig.

- Han beslutade att stanna. - Det är bra. Vad roligt.

Jag vet inte jag klarar av det.

Jag vet inte vad jag ska göra och om jag kan ta hand om honom.

Jag jobbar hela dagarna och jag hinner inte.

Han vill inte göra nåt, han är inte intresserad av nåt.

- Vad då, inte intresserad? - Jag vet inte, vi får ingen kontakt.

- Jag är ovan vid barn, men han... - Han är inte bra nog för dig?

- Jo, men jag måste jobba och... - Jobba då och ta honom till mig.

Jag försökte, men han stack. Han är inte lätt.

Kasta då ut honom på gatan, lås dörren och glöm bort honom.

- Lnte lätt? Hör du hur du låter? - Det var inte så jag menade.

Förlåt, det var elakt av mig. Vad vill du att jag ska säga?

Jag vet inte. Jag ville bara veta vad du tyckte.

Du gör mer nytta om du tar hand om ett barn som vill vara med dig.

Du gör ett jättebra jobb, men om det bara leder till en resolution som...

Vi i människorättsutskottet kommer att markera mycket hårdare.

- Det är jag nästan säker på. - Men ingen bryr sig.

Att ni värnar om människorätten är inget nytt.

Ingen bryr sig om era rapporter.

Varför säger du så? Jag gör vad jag kan. Är det en tävling?

- Mitt arbete är inte meningslöst. - Jag hoppas att du har rätt.

Jag måste jobba. Förlåt om jag gjorde dig upprörd. Jag var mycket ohövlig.

Förlåt. Men allt jag sa är exakt vad jag tycker.

Är det till mig?

Är det en present?

Har du stulit eller hittat dem?

Hur som helst så är de jättefina.

Du ger mig smycken och jag vet inte ens vad du heter.

Tack. Din lilla buse.

Du har det bra och bekvämt här? Jag hade gjort likadant.

Vet du vad? Åt helvete med henne. Du och jag kan klara oss fint.

Hon sitter på sin piedestal och ser ner på alla. Vi ska visa henne.

Jag ska köpa en present till dig. Vi skämmer bort oss. Ska vi gå?

Så där. Ett hus med en dörr.

Och en liten pojke som du.

En pojke. Här. Vill du också rita lite?

Varsågod.

Nej, klottra inte över huset. Det är dumt.

Du ska göra klar teckningen. Jag vet inte... Rita en kvinna.

Och en man. Ser du?

Om du klottrar så försvinner allt.

Din tur.

Vad fan håller du på med?

Jävla as!

Händerna från bordet!

Det är inte snyggt. Inte det där heller.

- Du måste smaka på det här. - Ät, ät.

- Ät, ät, ät! - Rödtopp.

Kolla på moroten. Du käkar släkten, va?

Ge mig en servett.

Vad glor du på? Ge mig en servett.

Är du döv? Ge mig en servett!

- Tack. - Varsågod.

Du tror att du är tuff, va?

Nej.

Just det.

Då så...

Nu leker vi lite. Det här blir roligt.

Kom, vi vill visa dig en sak. Jag vet att du kommer att gilla det.

Kom. Nu går vi.

- Ta med honom. - Kom. Så där, du är klar!

- Upp, för fan! - Du med.

- Sätt fart, för fan! Sätt fart! - Sätt fart, jävla as!

Fortsätt! Kom igen! Fortsätt!

Stanna! Stanna! Båda två.

Jaha, flickor...

Titta på det fina vädret. Det är varmt och soligt.

Njut av ögonblicket.

Okej, bögar! Klä av er!

Strippa och ta på varandra. Vi ska se vem som är bög.

- Vad väntar ni på? Klä av er. - De förstår inte.

Vackra gosse. Vackra gosse.

Se på honom. Han förstår inte.

Han förstår inte.

Så där ja! Kom igen! Visa röven. Vi vet att du är fjolla.

Var inte en sån jävla mes! Kolla på din tjej. Hon klär av sig.

Förstår du fortfarande inte? Jag frågade dig om du förstår!

Vi har inte hela dan på oss! Kom igen, kom igen!

Kom igen! Sätt fart! Strippa, kärring!

Är du döv? Strippa - det är en order!

Strippa!

Jag räknar till tre. Ett. Två.

- På tre är du död! - Klä av dig, sno på!

Duktig kille!

- Jävla knäppskalle. - Duktig kille!

Dima! Vi har jobb att göra!

Jag hoppas att du är glad. Du får åka hem.

Dina föräldrar blir också glada. När såg du dem senast?

För ett halvår sen? Ett år?

Hoppas du har skrivit till dem.

Du borde le. Du är åtminstone i ett stycke.

För att bara begrava ett ben... Det måste kännas lustigt.

Lustigt och lustigt... Det är ju faktiskt inte alls lustigt. Va?

Är du ensam? Du pratar med dig själv.

- Jag vet inte. Ja och nej. - Jävlar!

Du är jävligt speciell.

Vill du ha en?

Vill du det? Ja?

Här.

Öl också? Ja?

Okej.

Kom igen, sätt fart! Sätt fart, sa jag!

Sätt fart! Sätt fart, för fan!

Jag ska visa dig en grej. Kom!

Följ efter mig, fort!

- Tack. - Det är lugnt.

- Vill du ha en? - Gärna.

- Här. - Tack.

Jävlar! Vi måste göra om det. Okej?

Om utrikesrådet inte läser det är det bara en meningslös rapport.

Men man får ändå max en vecka i tidningarna före nästa scoop.

Mamma, jag ringer upp dig sen.

Ja, jag ringer upp dig. Okej? Puss.

Och det är ett sto med sitt föl. Det är mammahästen med sin unge.

Och det är en björn med sin unge. Har du nånsin sett en björn?

Om du har det, säg "ja". Om du inte har det, säg "nej". Ja. Nej.

Ja. Nej.

Ja.

- Pratar du? Pratar du? - Ja.

Helt otroligt. Vi kan föra samtal nu. Vi kan bli kompisar.

- Nej. - Jo, vi kan göra allt möjligt.

- Jag heter Carole. Carole. - Carole.

Carole. Jättebra.

Vad heter du då? Jag heter Carole. Och du?

- Hadji. - Hadji?

Helt suveränt. Du kan berätta historier, säga saker.

Vi kan hitta din familj. Vad heter du i efternamn? Hadji...?

- Carole. - Ja, nej, men... Okej, men...

- Hadji...? - Carole.

Ja, okej. Oroa dig inte, det är ingen brådska.

Jag letar efter min bror.

Han är nio år. Han är en liten pojke...

Jaha, ett barn. Gå dit bort.

Får jag titta på fotot?

Det där är han. Han heter Hadji.

Vänta lite.

- Var det här hans? - Ja.

Han är borta. Han rymde.

Jag är ledsen. Jag vet inte var han är.

- Hur var det med honom? - Jag vet inte.

Han pratade inte, men han var frisk och verkade inte skadad.

Jag kan inte bara låta dig gå. Inte med barnet.

Jag ordnar en säng och mat åt dig. Okej?

Hör ni! Vad fan? Dödade ni den?

Varför det? Det var vår hund! Är ni dumma? Det var en fin hund!

Era sjuka jävlar! Ska ni äta hund?

Era sjuka jävlar.

Följ med mig!

Förresten... Du får ha händerna i fickorna.

Kom in!

Nicolaï Gvozdiov anmäler sig, överste.

- Du ska iväg. - Hur sa, överste?

Du ska iväg. Till fronten. Nu genast.

- Gå och packa din utrustning. - Tack, överste.

Jag vände mig om och såg en man springa nerför gatan.

Blodigt ansikte, sönderriven tröja. Han såg livrädd ut.

Han slet i sitt gråa hår och mässade: "Allah, Allah, visa barmhärtighet!"

Då insåg jag att det var Mussa, min farbror.

Jag kände knappt igen honom. Han var alltid så blid och lugn.

Hans fru dog kort efter bröllopet för 15 år sen. Han gifte aldrig om sig.

Han uppfostrade sin dotter själv. Han avgudade henne.

Han sprang långsamt, som en marionettdocka, och mumlade:

"Maliqa, Maliqa, min lilla flicka! Gud, visa barmhärtighet."

Hans hus låg i ruiner. Mina två bröder och jag sprang efter honom.

Min farbror upprepade sin dotters namn och kastade sig i ruinerna.

Min mamma tog honom i sin famn och försökte lugna honom.

Mina bröder och några andra män började leta i rasmassorna.

Kvinnorna fördes från torget. Maliqa hittades en halvtimme senare.

Hon hade krossats av en vägg. Hon var död.

Hon togs till moskén med andra lik.

Från gården hörde vi den första helikoptern komma tillbaka.

Vi flydde allihop.

Vi gav oss av utan att ta med oss nånting.

Min farbror ville stanna och begrava sin dotter.

När ryssarna kom fångade de honom och torterade honom.

Men inget kunde smärta honom mer än förlusten av hans dotter.

De stack ut ögonen på honom.

Han har mist förståndet nu.

För det sista han såg var de skrattande ryska soldaterna.

Mamma säger att det gjorde honom galen.

Det var det sista han såg innan mörkret sänkte sig.

- Har du hört nåt från utrikesrådet? - Nej.

Jag ringer och ringer, men det är omöjligt att få ett svar.

Det hemska är att folk inte bryr sig. Det är otroligt.

Min familj pratar bara om hur nyårsafton ska firas.

Nedräkningen till år 2000 är det enda viktiga.

Jag vet vad jag ska göra på nyår. Jag ska hem till min killes familj.

Det ordnar allt och har ett fint hus. Det blir en fantastisk kväll.

Det låter bra. Vi äter middag med min mans och min familj.

Vi behöver verkligen lite ledigt. Jag har köpt en ny klänning.

Det har jag också. Men jag sa det till honom.

Och jag har köpt fransk parfym.

- Vet du vad du ska göra? - Jag?

Jag ska till min syster. Hon ska ha fest med min mans och vår familj.

- Det låter roligt. - Ja.

Det är otroligt att få uppleva nåt sånt här. Det är helt galet.

Du har städat. Vad bra. Vet du vad vi ska göra?

Vi två ska ha en egen fest. Vill du det?

Först byter vi musik. Vad ska jag sätta på?

Bee Gees. Känner du till Bee Gees?

Inte? Självklart inte i din ålder. Lyssna på det här.

Vill du dansa? Kom och dansa med mig.

Vill du inte dansa?

Du dansar säkert bra.

Glädjedödare.

Vet du... Man ska aldrig gå sur i säng.

Att sova med en arg hjärna är inte alls bra.

Då blir man helt konstig.

Förlåt mig, Hadji.

- Jag går. - Nej, nej, vänta.

- Res dig upp. - Vad ska jag göra?

Vänta bara.

Res dig upp.

Jag har tänkt. Kan du inte jobba här?

Du vore till stor hjälp om du hjälpte oss med barnen.

Du får betalt. Inte mycket, men...

Jag vet inte ens om min bror lever.

Jag förstår. Men du måste tänka på dig själv och ditt liv.

- Hur kan du tala så bra engelska? - Jag ville åka till USA.

Det kan du fortfarande. Det finns inga skäl att inte åka.

Ser du han den lille där borta? Han var alltid för sig själv förut.

Han hade svår eksem och fick vansinnesutbrott.

Ingen kunde lugna honom. Alla trodde att han var ett hopplöst fall.

Och så en dag började han skriva historier som besatt.

Som genom ett under började han tillfriskna. Vet du varför?

Genom att berätta historierna började han berätta sin historia.

Han fann sin plats i gruppen och fann sig själv trots allt som hänt honom.

Mitt jobb är att få dem att förstå att trots allt som har hänt dem -

- så lever de och de har rätt till ett bättre liv.

Och det vill jag att du ska hjälpa mig att göra. Okej?

Kan du fundera på det?

Okej, era jävlar! Sätt fart nu! Vi ska ta oss över torget!

Sen går vi i ställning. Uppfattat? Rappa på, för annars skjuter jag er!

Sätt fart, era jävla bögar! Spring! Få tummen ur arslet!

Spring, spring! Era jävla mesar! Sätt fart nu!

Iouri! Iouri!

Jävlar.

Vad har du gjort med min son?!

Jävlar. Herregud!

- Vad har jag gjort? - Var inte så mesig!

- Jag sköt nån! - Jag är trött på dig!

Jävla as! Vem skickar såna här miffon till mig?

Lyssna! Gå i ställning och täck åt höger. Är det uppfattat?

- Ja! - Sätt fart! Spring, spring, spring!

Jag måste fråga. Varför tror du att de var här? En slump?

Kvarglömda i sina hus?

Tjetjenerna satte dem där.

Ibland skickar de tonårstjejer som självmordsbombar.

Det finns inga oskyldiga tjetjener.

Få in det i skallen och det kvickt.

Man behöver inte tycka synd om de svarta jävlarna. Tro mig.

Men en gubbe och en unge är väldigt imponerande.

Ett bra resultat!

Jag gör det bättre nästa gång. Det var som att mista oskulden.

Som att mista oskulden!

Som att mista oskulden! Är det första gången du dödar nån?

Ja.

Ja?

Vi får fullt upp. Jag ska tala inför utrikesrådet nästa vecka.

- Jag är rädd för att vara helt ensam. - Nej, du har gjort ett jättebra jobb.

Det är ingen examen. Det är bara en bra rapport utan konsekvenser.

- Allt är meningslöst. - Det är inte bara upp till dig.

Vi är bara en liten del av historien. Du har övertygat människor.

För oss är det otroligt att sanningen sägs.

En kvinna där borta tittar på mig. Jag vet inte vad hon vill.

- De där? - Känner du dem?

Hon sa att ditt halsband och din ring är stulna.

Det är omöjligt, men hon insisterar.

Hon vill veta hur du har fått dem.

Säg till henne att han inte pratar. Han är föräldralös.

Är det ett skäl att stjäla? Är det en ursäkt?

Nej, du har rätt. Jag ber dig bara att inte överväldiga honom.

Du behöver inte skydda honom. Vad ska han göra när du har åkt?

Du måste tänka lite på honom.

Ja, ja, jag får väl gå då.

Vill ni inte vara med? Alla utom ni spelar.

Var inte rädda. Om ni vill, kom då och spela.

Ursäkta. Det är nån här som vill prata med dig. En pojke.

Jag heter Hadji. Hadji Saaïev. Jag är nio och ett halvt år.

Min pappa, mamma och syster är döda. De dödades av ryska soldater.

Jag har en lillebror också: Vakha.

Jag skulle ta hand om honom, men jag kunde inte. Jag är för liten.

Om han fortfarande lever så kanske han förlåter mig.

Berätta om ditt liv före kriget. Din historia börjar inte med det.

Bodde du med dina föräldrar och syskon före kriget?

Ja.

Har du några minnen av dina föräldrar?

Ja.

Jag minns att en dag så bjöd mina föräldrar hem folk.

De dansade och sjöng och skrattade.

Alla tittade på dem.

Och de dansade jättebra. Särskilt pappa.

Min syster och jag var så stolta över dem.

Jag är säker på att de var väldigt stolta över er också.

Det vet jag inte.

Pappa hörde soldaterna komma.

Han sa åt oss att gå och gömma oss, men min syster ville stanna hos dem.

Jag gjorde som pappa sa och gömde mig med min bror.

Jag hörde soldaterna skrika åt mina föräldrar...

Och sen dödade de dem.

Så fort de hade gått sprang jag iväg med min bror.

Jag kunde inte fixa mat åt honom, så jag lämnade honom utanför ett hus.

Men jag vet att de i huset inte var ryssar...

...för jag lyssnade på deras röster först.

Sen på vägen blev jag upplockad av några människor i en lastbil.

De sa att hoppet var ute för mig. Jag kunde inte få ett normalt liv.

Men de vet ingenting trots att de är stora.

De kunde ju inte veta att jag skulle träffa dig.

De kunde inte veta det.

Du har rätt. Att de är stora betyder inte att de vet bättre än du.

Det är sant att jag lämnade min bror och stal smyckena.

Men det betyder inte att jag är en dålig människa.

Jag stal smyckena så att vi två kunde bli kvitt.

För du ger mig allt och jag ger dig inget.

Jag trodde att det var det rätta att göra. Därför stal jag dem.

Oroa dig inte, Hadji.

Du hade rätt. Du vet att inget av det här är ditt fel, va?

Ja.

Kom här.

Den där tanten var ändå dum. Nu får ryssarna hennes smycken.

Det hade varit bättre om du hade fått dem.

Kolia!

Kom hit till oss! Hej, kompis!

Hur är det? Som du har förändrats. Läget?

Hälsa på Kolia, min bästis.

- Det här är Vacia, Igor, Cerega. - Kolia. Trevligt.

Här.

Hur är det med dig?

- Du då, hur är det själv? - Ja du, det här är... paradiset!

Här. Skål.

Vänta här på mig. Kylen är full. Jag är snart tillbaka.

Och jag lovar, inga presenter. Så stjäl inget till mig, okej?

- Ja. - Ja. Du är en pärla.

Det viktiga är att du väntar på mig.

Och lyssna inte för mycket på den sorgsna musiken, okej?

- Ja. - Ja, det förstod du.

Jag måste skynda mig för att inte missa flyget.

Tror du att jag hinner?

- Okej? - Ja.

Kanon. Då vet jag att jag gör det.

Det är jag! Jag glömde lämna pengar. Därför kom jag tillbaka.

Jag stod inte bakom dörren. Jag såg inget. Är allt bra?

Jag kommer snart tillbaka.

God dag. Tack för att ni vill lyssna.

Jag är här för att berätta om en pågående konflikt i Tjetjenien.

Kriget, planerat långt i förväg, började den 5 september -

- med ryska flyganfall mot tjetjenskt territorium -

- som följdes av de ryska styrkornas invasion den 1 oktober 1999.

Det är helt klart en väpnad konflikt och inte en antiterror -operation -

- som de ryska myndigheterna påstår.

Ryska styrkor har ryckt fram söderut åtföljda av massiva bombningar -

- utan att det görs någon skillnad mellan krigare och civilbefolkning.

Ett exempel: den 21 oktober exploderade en robot i Groznyj -

- och dödade över 150 i en moské, på en marknad och på ett BB.

Groznyj blir nu systematiskt och massivt bombat...

...massivt bombat dygnet runt -

- trots att över 40000 civila finns i staden.

Det verkar inte göras försök att planera bombningarna.

Det enda målet verkar vara ödeläggelse...

...ödeläggelse och död.

Inga säkra flyktvägar lämnas öppna för civila som vill lämna området.

När de intar en plats börjar de ryska styrkorna att plundra vilt...

...och utpressa fritt.

Våltäkter och summariska avrättningar äger rum nästan systematiskt.

Den ryska armén sår bara lidande och skapar ett hämndbehov -

- som inte går över på flera generationer -

- om inte Europa ingriper snabbt.

Åtminstone för att visa tjetjenerna att världen inte har glömt bort dem.

Ryssarna verkar bemästra informationskriget i det nya kriget.

Det betyder att president Jeltsin och premiärminister Putin -

- inte möts av något motstånd på hemmaplan.

Så de har helt fria händer.

Vi ska nu se varför det är ett krig och inte antiterroroperationer.

Kom in!

Jag går. Jag beklagar. Hoppas du inte är besviken.

Nej, oroa dig inte. Vi respekterar alla ditt beslut.

Lycka till.

Du är alltid välkommen hit.

Hadji?

Följ med mig.

Kan du gå dit bort och leka?

Jag är strax tillbaka. Gå nu. Gå.

Förlåt för häromdan. Jag var lite...

Jag var helt slut. Bra att du kom så att jag kan be dig om ursäkt.

Du hade rätt om så mycket. Jag tänkte för mycket på mig själv.

Jag kom för att jag har fattat ett viktigt beslut.

Jag vill bli värdfamilj åt pojken jag berättat om.

Och jag vill göra det officiellt. Hjälper du mig?

- Ja du... Var är han? - Ute på gården och väntar på mig.

- Okej. Får vi träffa honom? - Visst.

Hadji!

- Hadji... - Vad är fel?

- Ingenting. - Hej, Hadji.

- Har du bil? - Ja.

Kan ni följa med mig? Jag förklarar sen.

Låt honom gå.

Gå.

Gå.

Raïssa!

Hadji!

Sätt fart! Sätt fart!

Jävlar. Vad är det här för skit?

Den funkar inte. Vilken jävla...

Så där. Välkomna.

Välkomna till det stora skithålet: jävla Tjetjenien.

Det händer inte så mycket nu, för vi har precis missat striden.

Jag ska försöka hitta lite människor.

Men det här ger er en uppfattning om vilket sjukt jävla land det är.

Där borta händer det nåt. Vi går dit och kollar.

www.HoundDawgs.org Newest NORDiC RETAiL!

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2016

Ansvarig utgivare: Kristina Pesznecker Scanbox Entertainment Sweden AB