Original subtitles

www.HoundDawgs.org

Förlĺt! Jag visste inte vad det skulle vara.

- Det är ingen fara. - Hur kan folk se sĺn skit?

Det förstörde säkert din bild av oss som folkslag och som stad.

Nej, allt är nytt för mig. Jag är glad att fĺ se det.

- Du var underbar! - Tack!

Kom. Jag ska jobba om en timme.

Jag är helt misslyckad som värdinna! Men jag lovar att gottgöra det.

- Du ska fĺ ett kaliforniskt välkomnande! - Lyssna pĺ det här:

"Skĺdespelaren befinner sig i en förtvivlad situation"-

- "utnyttjad som en prostituerad, men bara..."

- Du tyckte verkligen om den? - Ja, jag tyckte att den var väldigt fri.

Jo, fri var den. Sätt dig, snälla!

- Du bor här nu. Känn dig som hemma. - Tack, det är snällt.

Ska jag handla nĺt? Utom cigaretter. Jag vägrar delta i självmord.

Nej tack, det är bra.

- Hur dags mĺste du vara där i morgon? - Klockan nio.

Är du nervös?

Tja, jag är förberedd.

Jag vet att jag säger det här hela tiden, men jag är glad att du är här.

Tack!

Hallĺ där!

Hallĺ där!

Jag ska spöa skiten ur dig!

- Osman, herrejävlar! Joseph Kidd. - Vad roligt att äntligen träffas!

Det är en sann ära. - Sierra, det här är en hjälte.

- Vad har du gjort? - Inget...

Tänk att du är här! Jag mĺste frĺga:

- Mĺr du okej? - Ja, ingen fara.

"Ingen fara"! Vilken värld!

Har du sett en sĺ sömning nyhetsredaktion? - Lite tempo, allihop!

I halva sitt liv har den här mannen rapporterat frĺn en krigszon.

Han duckade för kulor medan ni smällde flugor.

Du bidrog stort till Gabes artikel för The Times - lysande och hjärtskärande!

Det var mest att jag ordnade resor ĺt honom och tolkade ĺt honom.

- Sĺ... - Dra fram stolen och stäng dörren.

Okej... Vad kan jag hjälpa dig med?

Först vill jag tacka ĺterigen. Tack till dig och Gabe.

Ingen orsak!

Det är fortfarande pĺ idéstadiet,

men jag kan kanske börja med mina första intryck.

Kanske min första dag i stan eller nĺt kort om pjäsen.

- Pjäsen...? - Det är bara början, del av en serie.

Men allt är sĺ nytt. Allt gör sĺ starkt intryck.

- Okej... - Har du sett den?

Gloria tog med mig. Hon visste inte vad det var, men det var hänförande!

Skĺdespelarna slet verkligen.

Jag förstod inte, men det var tungt arbete av nĺt slag.

Och de pratade polska. Jag vet inte varför.

Där var en man och en maskin, och mannen var naken iklädd hatt!

- Det var... väldigt amerikanskt. - Det lĺter vansinnigt!

Ja. Men det kan vara ett bra första uppdrag.

- Ett första...? Vänta... - Det är bara en idé.

Jag vet att det lĺter vagt, men jag är mycket nervös.

Jag är helt enkelt oerhört tacksam...

Fan ocksĺ! Har Gabe sagt att jag kunde ge dig ett jobb?

Ja.

Ĺh, herregud... Det här är genant.

- Jag mĺste inte skriva om pjäsen. - Nej, du förstĺr nog inte.

Det finns inga pengar. Jag är ledsen.

Det finns faktiskt... ingenting.

Okej...

Tack för din tid.

Vänta... Brottsspalten.

Du kan fĺ femtio dollar i veckan för att skriva en brottsspalt.

Vad är det?

"Den 28 juli. Ben Dewey i Sebastapol blev gripen"

efter att en olovlig vildsvinsjakt slutade med poetisk rättvisa.

Den 2 augusti. Ett olagligt bĺl höll pĺ att sluta tragiskt

när en 26-ĺrig kvinna frĺn San Francisco förväxlade glöden

med sin skjuts tillbaka till stan.

Tack vare vĺr tappra poliskĺr

"kunde hon ĺka med ett riktigt fordon nästa morgon."

"Tapper". Jag gillar det.

- Jag vet inte ens vad det är. - Du mĺste inte göra det.

Han sa: "Använd bara polisrapporten. Du behöver inte ens gĺ hemifrĺn."

Jag kan inte sitta och kopiera rapporter för femtio dollar. Jag mĺste göra nĺt!

Vad är det?

Jag vet att det lĺter löjligt,

men när jag tänkte pĺ Kalifornien föreställde jag mig det annorlunda.

Stora tuttar och sand?

Jag är nära, jag tar det.

- Vad gör vi här? - Det tar bara en minut. Bli kvar i bilen.

Jag vill inte behöva ha med honom att göra igen. Jag vill inte!

- Jag vill inte ha honom här hemma! - Han är inte här nu.

Nej!

- Jag vill inte ha honom här! - Vart ska du gĺ?

Jag vill inte ha honom här hemma längre!

Nej, han ska ut! De jäklas med honom...

Vem är du?

- Va? - Jag är... reporter.

Reporter? Varifrĺn?

Har du kommit ända hit för att träffa mig?

Nej, jag kom med Gloria.

- Ska hon hämta henne? - Jag vet inte.

Hon mĺste hämta henne.

Hon behöver lite regler. Hon är galen.

Du skulle kanske rapportera det, sĺ kanske nĺn...

Vad är det för brytning? Du sa var du är ifrĺn, men jag har glömt.

Här kommer hon!

Nu är hon ĺngerfull!

För en minut sen var hon värsta ninjan med kökskniven. Titta nu!

Lugna ner dig, Lindsay!

- Osman, gĺ tillbaka till bilen! - Jag kan ta hand om mig själv, mamma!

Hallĺ där!

- Smaka pĺ den, utrikeskorren! - Släpp honom!

- Kom igen, Gloria! - Släpp!

Jävla skit!

Hur gick det, mamma? Hur gick det?

Gjorde han dig illa?

Klarar du dig, Maddie?

Ni kan väl gĺ in och vila er lite.

Till bilen!

- Du, reportern! - Gĺ bara.

Om du rapporterar om det här, sĺ dödar jag dig.

Kom nu...

Upp med dig!

Okej, okej...

Fĺ se vad vi har här.

Lĺt mig titta.

Där hemma hade hennes bröder gĺtt dit i morgon och begravt honom.

Lindsay är inte sĺ hemsk när han inte knarkar.

Och när han gör det drar han till sig en imponerande mängd smärta och trubbel.

Men han är en jäkel pĺ att bygga badtunna.

Han letar upp allt virke själv.

Det krävs inte sĺ mycket begĺvning att hitta trä i skogen.

Han ska be dig om ursäkt.

- Du, Osman... - Vad är det?

Jag tycker om dig.

Först var jag inte säker, men det är skönt att se dig arg.

Men spela inte hjälte fler gĺnger.

Vi kan ta hand om oss själva.

God natt.

- Brottsspalten? Den jäveln! - Jag klagar inte, jag bara...

"Visst, Gabe", sa han. "Vad som helst. Din artikel var hjärtskärande."

- Han läste den säkert inte. - Jo dĺ.

Den skar i hans hjärta. Han ville verkligen hjälpa mig.

Du blir tokig där. Jag har kompisar i New York...

- Jag blir inte tokig, sĺ länge... - Sĺ länge du har nĺt att göra.

Sĺ länge jag har nĺt att göra.

- Marknaden, Airport Road. - Jag mĺste sticka. Din ersättare kallar.

- Din mamma vill nog prata med dig. - Helst inte, kompis.

Det är lättare om jag slipper höra henne oroa sig.

Hĺll ut! Du är grym - en fixare!

Kalifornien kan inte besegra dig. Ta kontroll, kompis. Hör du mig?

Ta kontroll!

Gabe?

Han var tvungen att jobba. Jag ska köpa cigaretter. Vill du ha nĺt?

Var är han? Jag har inte hört av honom sen...

Det är över tvĺ kilometer.

- Hej. - Vad fĺr det vara?

Röda Marlboro, tack.

Dem har vi inte.

Okej...

Finns det nĺn vuxen som jag kan prata med här?

- Har vi ett problem? - Ja.

Jag tror inte att hon nĺr cigaretterna.

Kära nĺn...

- Märke? - Röda Marlboro, tack.

- Bara de här och cigaretterna. - Nej, jag...

Tyst.

- Tack för cigaretterna. - Visst, det är lugnt.

Jag fick precis rĺdet att "ta kontroll".

Det betyder nog att jag bör prata med dig.

Vad ska du ta kontroll över?

Jag har ingen aning.

Okej. Jag heter Sandra, förresten.

Sandra? Osman.

Fint namn! Var är du ifrĺn?

- Carl, vi ska till stranden. - Ska vi?

Ja. Osman här är frĺn Afghanistan, och han har inte sett havet än.

Och han gillade verkligen din pjäs.

Dĺ sĺ, dĺ ĺker vi till stranden.

- Jaha, Osman... - Ja.

- Vad gör du i min skĺpbil? - Jag vet inte!

Inte än!

- Jobbade du med Gabe? - Ja, jag var hans fixare.

- Hans tolk? - Ja.

I Afghanistan handlar allt om förhĺllanden.

En journalist kan inte bara gĺ omkring i landet och ställa frĺgor.

- Man behöver en guide. - Ja. Nĺn som kan stället.

- En sorts kulturell översättare? - Exakt!

- Sĺ vad hände? - Jag stack därifrĺn!

Gabe hade en kontakt, sĺ jag hade tur.

Hjälper Gabe dig fortfarande?

Ja, jag bor hos hans mor.

Jag trodde att han hade hjälpt mig att fĺ jobb, men...

Det är kanske dumt. Brottsspalten i tidningen.

- Det är ingenting. - Jag vet vad det är.

- Du vill ha nĺt mer att bita i. - Ja.

Nĺt där du kan hävda dig och känna dig som en man.

Nĺt som ger dig värdighet, ett lite vagt begrepp just nu,

eftersom det har en annan innebörd här, verkar det som.

Men du är inte säker, för du kan inte veta än.

Stämmer det?

- Det är bara att där hemma... - Berätta inte för mycket.

Inte än.

Okej...

Vad fan, jag hoppar i!

Jag är glad att ni tog med mig hit.

Kom igen, Osman!

Varsĺgod. Jag agerar förkläde.

Kom igen, Osman!

Hur gick det, kompis?

Hur gick det?

- Tack! - Bättre sĺ?

- Är det bra med honom? - Ingen fara.

- Gloria! - Var har du varit?

- Havet. Jag har varit vid havet! - Du tyckte om det.

Gabe har rätt. Jag mĺste bara göra nĺt.

- Sa han det? - Jag ska ta jobbet.

Brottsspalten? Du ville ju inte skriva av rapporter?

Exakt! Men jag behöver inte vänta pĺ att folk ger mig saker.

Jag kan gĺ ut och faktiskt göra nĺt.

Jag ska lära känna den här platsen, göra riktigt arbete, som Gabe och jag.

Vad snackar du om?

Jag ska följa med dig pĺ patrullering, pĺ afghanskt vis.

Jag ska inte bara skriva spalten,

utan göra det här skitjobbet till riktigt arbete.

Det gĺr inte. Du fĺr inte följa med mig, hur trevlig du än är.

Det är helt emot reglerna.

- I gĺr kväll...? - Och det stör.

- Jag kan inte ha med dig pĺ jobbet. - Jag skulle inte störa...

Nej!

Jag är ledsen.

Här. Sätt dig ner.

Det är det enda som jag kan laga.

Du klarar dig utan mig. Det vet du väl?

- Vi bör göra intervjun nu, va? - Ja.

Mĺnga pĺstĺr att talibanerna fĺr stöd frĺn Pakistans regering.

Fĺr talibanerna stöd frĺn Pakistan?

Han bekräftar faktiskt att Pakistan hjälper dem och lĺter dem vara.

De har mĺnga kontor pĺ gränsen, och det är sĺ de organiserar sig.

- Hur ser strukturen ut? - Fan, det lĺter som ett spaningsplan.

- Ska vi gĺ? - Ett amerikanskt flygplan, säger han.

Vi bör avsluta.

Tacka honom sĺ mycket.

Spring!

Fan ocksĺ...

Gabe?

- Tack... - Inga problem, kompis.

Utrikeskorren! Är du här för att rapportera om mig?

Jag bara jävlas med dig. Det var bara pĺ skoj. Hoppa in!

Jag stĺr i skuld till dig. Det som hände häromkvällen var mitt fel.

Allvarligt missbruk av en helig kampsport.

Jag ber om ursäkt. Kom nu!

Jag ska inte röra vid dig! Du sitter där och jag här.

Okej? Det är lugnt.

Det är inga problem alls. Säg bara vart du vill.

Du gör mig en tjänst. Det bättrar pĺ min karma.

- Vart vill du? - Jag mĺste till stan.

"Till stan" är en lite vag vägbeskrivning.

- Jag har ett arbete att sköta. - Har du?

Pĺgĺr det nĺt som jag bör känna till? Har du ett scoop?

Nej...

Inte det? Vad jobbar du med, dĺ?

- Brottsspalten. - Det var som fan!

Jag älskar den! Det första jag läser varje morgon.

Jag älskar den smutsiga baksidan. Den senaste som skrev var kanon.

"Frankie Fingret". Han skrev nĺgra grejer om mig,

men han hade precis rätt stil. Torr sĺ in i helvete!

Som en laserstrĺle! Du har nĺt att leva upp till, min vän.

- Jag kan leva upp till det! - Det tror jag säkert.

Sĺ vad är tanken? Ska du in till stan och reka lite,

identifiera tänkbara förbrytare och ligga lĺgt tills de gör nĺt skumt?

Det är lite som rekning. Det här jobbet handlar om

att hitta källan till saker och ting.

Säger du det?

Vad gör en snubbe frĺn Afghanistan i den här gudsförgätna landsänden?

Journalism, pĺ afghanskt vis.

Du klev in i rätt bil, kompis!

Sluta nu! Kör bilen!

Jag kom ĺt benet! Det är ett kittlingsmonster.

Det mĺste vara nĺt dynamiskt. "Presens", som Gabe brukade säga.

Nĺt litet som visar en större bild.

- Som ett pĺgĺende brott? - Exakt.

Ögonblicket efter att nĺt hemskt har hänt är märkligt.

Det har skett ett avbrott i livet.

Ett hĺl i världen. Begriper man om jag uttrycker mig sĺ?

Javisst, det gör man. "Ett hĺl i världen".

Ibland kan man titta in i hĺlet.

Ibland inte.

Jag vet!

Du kan gömma dig i äppelodlingen bakom Snapple-fabriken.

Vänta tills polisen släpar dit nĺn smĺgangster och spöar honom.

Sen skriver du om det! Stenhĺrt!

- Har det hänt? - Javisst.

Det hände en skolkamrat till mig. Han tillverkade lite tjack.

En dag kom de till hans köksbord,

tog hans prylar, körde dit honom och gav honom en omgĺng.

Det är bra.

Vad mer har du?

Tja, vi har bröderna Sokurov i Guerneville Hills.

Snuten tror att de är hippier som odlar biodynamiskt och gör egen sylt,

men det är den största förbrytarsläkten sen familjen Gotti!

Fast de är taniga som smĺtjejer och skjuter sitt eget kött.

Det fĺr du citera anonymt.

"'Taniga som smĺtjejer', sa en oidentifierad lokal hantverkare."

Du sa att det handlar om att hitta källan, va?

Ja.

Stan är inte rätt ställe att börja pĺ.

Här har vi det.

- Vem bor här nu igen? - Bara gamla vänner, kan man säga.

- Vad har det att göra med nĺt? - Tja, du mĺste...

Du skriver brottsspalten. Du mĺste träffa invĺnarna och lära känna trakten.

Dessutom, kompis, sĺ kommer hon att älska dig!

Ge mig tio minuter här, sen är vi klara. Kom igen, du och jag.

- Eller hur? - Okej dĺ.

Lägg av!

Okej, lugn!

Karen! Jag vill presentera nĺn för dig.

- Dougie, är Karen här? - Lindsay!

Mario, jag mĺste prata med henne. Kom igen!

- Hälsa pĺ Osman. - Tjena. Jag gillar namnet.

- Är du hungrig? - Nej tack.

- Lĺt mig presentera min fru Suzie. - Fĺr du ens vara här?

Nej, Doug, det fĺr han inte. - Doug är sur för att han har utegĺngsförbud.

- Han kom hem full frĺn skolan i gĺr. - Jag var inte full, din tönt!

Mario har jobbat pĺ din tidning. Kulturdelen!

- Skriver du för tidningen? - Brottsspalten.

Jasĺ, det är du? Afghanistan. Välkommen!

- Vad hände med Frankie Fingret? - Osman har tagit över.

Vi ska höja ribban! Vi jobbar ihop nu.

- Tja, vi fĺr nog... - Var är hon? Där uppe?

Karen!

Jag hade tänkt täcka ett bredare...

Kanon! Mario kan inte ens täcka ett lackmuspapper med kuken.

- Fĺr jag gĺ upp? - Jag avrĺder dig.

- Du ser ut som en efterbliven scout. - Jag rĺkar vara din farsa!

Osman, vad händer i Afghanistan om ett barn tilltalar sin far sĺ?

- Han vore illa ute! - Illa ute!

- Vad gör du här? - Hej, Karen!

- Jag tänkte hälsa pĺ... - Du fĺr inte hälsa pĺ längre.

- Har ni inte sagt nĺt? - Jo, det har de.

- Vem fan är du? - Osman.

Underbart att äntligen träffa dig. Lindsay har sagt sĺ fina saker om dig.

Lindsay? Ĺh, gode gud!

- Vänta! Vad är det? - Du mĺste gĺ nu.

Jag ville presentera er. Den här killen är schyst.

Jag jobbar med honom, och kanske kan du lägga in ett gott ord för mig.

- Eller? - Jag är ledsen.

- Men jag ringde Gary när jag sĺg dig. - Varför gjorde du det?

Ta bakdörren. Gary lär vara sur.

Lindsay... Vi bör ge oss av.

Skickar du folk? För helvete!

Du kan väl ändĺ lägga in ett gott ord?

Lyssna nu...

Lindsay!

Lindsay!

Lindsay...

Brottsspalten, anteckningar den 6 september, klockan 17.15.

Tvĺ män i skogen, pĺ jakt.

En vild man med glasögon, en mager och elak.

En instabil familj. En gris slaktad inomhus.

Det tycks vara en lokal sedvänja. Mĺste verifiera med experter.

En kvinna. Relation okänd, men jag har mina aningar.

Lindsay springer före. Borta, uppäten av skogen.

Den vilde och den magre springer efter.

Pĺ jakt efter vad?

Pĺ flykt undan vem?

Den oidentifierade...

...lokala hantverkaren.

- Vad har hänt med dig? - Jag började jobba.

- Du hade rätt, Gloria. - Hade jag?

Jag klarar mig utan dig.

Hallĺ? Lindsay?

Det är utrikeskorren. Vi mĺste snacka.

Backa!

Herregud!

- Kom igen, alla kände honom. - Inte jag! Jag har inte samröre med...

- Ni sĺgs i gĺr. - Jag sĺg honom pĺ avstĺnd!

- Pratade du med honom? - Nej, jag skulle inte prata med nĺn.

Jag ville bara träffa min exfru lite. Det här är helt sjukt!

- Jävla skit! - Lindsay...

- Stick! Du vill inte bli inblandad! - Vad är det som pĺgĺr? Vem var han?

- En hejduk. De skickar dem efter en... - Vilka?

Jag tar en droppe i deras hav av svarta pengar, och hela världen gĺr under!

- Fan ocksĺ! - Sa du att han jagade dig?

Tror du att jag säger till snuten? Det var tretusen.

De jävlarna fimpar en för ingenting!

Jag kan ha fel, men överreagerar du inte?

Tvĺhundra meter frĺn mitt hem jagar de jävlarna mig!

Det gĺr inte att begripa vad du säger.

Även om det var en olyckshändelse lär de tro att jag var inblandad

och straffa mig hĺrt.

Det här är illa. Jävligt illa!

Fan ocksĺ!

Jävla skit!

Jag kan hjälpa dig, men du mĺste berätta vad som pĺgĺr.

Ĺk hem. Jag frĺgar Gloria vad hon vet.

Sen sätter vi oss ner, pratar igenom det här och kommer pĺ nĺt.

Vi kan lösa det här.

- Lovar du? - Jag lovar.

Okej.

- Gloria... - Inte nu, Osman. Jag mĺste sticka.

- Vill du följa med? - Ja.

Okej, hoppa in.

- Kände du honom? - Den döde? Inte särskilt väl.

Han hette Beaux, med "x".

Det är kallt här.

- Hur tror du att han dog? - Han blev nog pĺkörd.

Vad gör vi dĺ här?

- Berättade Lindsay nĺt om honom? - Jag vet inte vad du...

Du var väl med honom i gĺr? Sĺg du honom? Sa Lindsay nĺt?

Nej, inget sĺnt.

Han sĺg mig gĺ längs vägen och skjutsade mig till stan.

Han bad ocksĺ om ursäkt för att han slog mig.

Du har väl sett mycket sĺnt här? Mycket död.

- Ja. - Med Gabe?

Ja, ibland.

Jag antar inte att det nĺnsin blir trĺkigt.

Nej, det blir det inte.

Men det kan göra en väldigt trött.

Du frĺgade vad vi gör här. Jag har ingen aning.

Jag vet bara att han jobbade ĺt folk som är i stĺnd till riktigt obehagliga saker.

När nĺn som han ligger död i vägkanten,

dĺ bör man ta promenad i skogen, om du förstĺr.

- Vem jobbade han ĺt? - Nĺgra killar i Guerneville Hills.

Bröderna Sokurov.

Jag är nästan hundra pĺ att killen som bränner brevlĺdor är därifrĺn.

En av bröderna sägs ha tänt eld pĺ en annan efter brĺk om en kvinna.

Men vi kunde aldrig bevisa det.

Osman?

Det här dödsfallet mĺste vara mycket märklig i den här stan.

Osman...

Du är jättesnäll och ta inte illa upp,

men du har ingen aning om vad som är märkligt i den här stan.

Lindsay?

Lindsay?

Jag är bara här för att prata med Lindsay.

Sluta! Sluta! Sluta!

Snälla!

Var är Lindsay?

Han är borta.

- Hon sa att de tog honom. - Vilka?

Det säger hon inte, eller vet inte.

Är hans kärra där? Kan du se den?

- Nej, men... - Okej, inga förhastade slutsatser.

Han kanske har ĺkt och köpt bärs.

- Han sa att han skulle vara här. - Sĺna är de. Opĺlitliga.

Jag ĺker förbi sĺ fort jag hinner. Jag lär hitta honom utslagen pĺ gräsmattan.

- Det hoppas jag! - Vad gör du där till att börja med?

Eller strunta i det.

Ĺk bara hem och lĺt oss sköta det pĺ vĺrt sätt.

- Okej? - Ja, okej.

Bra.

Kommer de?

Fĺr jag lĺna den där?

Brottsspalten, den 8 september.

En man ligger död i vägkanten.

Ett hĺl har öppnat sig i marken.

- Osman! - Det här är Osman, allihop.

Gĺ vidare till plastik.

Och fastna inte i mönster. Ärliga impulser, tydlig handling.

Härnäst blir det skogslöpning.

Du ser slutkörd ut.

Vad säger Gloria om allt det här?

- Att inget betyder nĺnting än. - Hon har rätt.

Tror du han krossade skallen pĺ nĺn och att den grĺtande killen tog honom?

Jag har ingen aning. Det är problemet.

Jag är brottsreporter och vet inte om det ens har begĺtts ett brott.

Du har asyl här, va?

Det innebär väl att du aldrig kan ĺka hem, inte ens pĺ besök?

Dĺ ĺterkallar de din asylstatus. De säger att du inte är i fara om du kan ĺka hem.

- Varför frĺgar du? - Det mĺste vara mycket press.

- Jag vet inte vad... - I det här fallet har Gloria rätt.

För det första är Lindsays mamma inte frisk. Han är strulig

men inte i stĺnd till vĺld. Du sa det själv:

- Han vet hur man flyr undan fara. - Han är väldigt snabb.

Han blev skraj och stack frĺn stan, eller sĺ sitter han och super pĺ krogen.

Han dyker upp. Det gör han alltid, även när folk inte vill det.

Och vad...?

Du kan väl hänga kvar ett tag?

Vi har en liten sammankomst i huset senare.

Och bröderna Sokurov?

Vadĺ? Det är en hel familj skitstövlar.

Men skitstövlar frĺn Guerneville, inte frĺn Kandahar.

Ja, du mĺste slappna av. Kom igen, du behöver det.

- Sĺ du tror att jag är galen? - Ja.

- Osman! - Gloria, hur är det med dig?

- Är allt okej? - Ja, jag tänkte bara höra av mig.

- Varför viskar du? - De hĺller pĺ med... nĺt.

Okej...

Jag ville bara kolla om du har varit hos Lindsay.

- Ja, allt är lugnt. - Har du träffat Lindsay?

Nej, men det kommer. Jag pratade med Maddie.

- Okej. Jag vill bara vara säker... - Lita pĺ mig, allt är i ordning.

Det finns inget att oroa sig för. Okej?

Osman?

Okej, tack sĺ mycket.

Titta nu.

Känn det. Känn rötterna under dina fötter.

Och... nu!

Jag vill känna ditt hjärta.

Har du roligt?

Alla är väldigt trevliga.

Den skäggige mannen ville röra vid mitt hjärta.

- Men jag är nog inte pĺ festhumör. - Oroar du dig fortfarande för Lindsay?

Carl berättade det.

Jag vet inte. Kanske det.

Var är Carl, för övrigt?

När han blir stenad mĺste han träna. Om man röker en joint pĺ en konsert,

sĺ gör han plötsligt armhävningar pĺ dansgolvet.

- Sĺ pĺverkar det inte mig. - Nej, för fan! Han är sinnesjuk.

Du är ihop med Carl, va?

Varför frĺgar du?

Jag bara... Jag visste inte om...

Vi har ett öppet förhĺllande.

Vi förblir öppna mot varandra och öppna mot världen.

Jag förstĺr.

Vadĺ?

- Inget. - Vadĺ?

- Fĺr jag frĺga dig en sak? - Ja.

Hur var det där borta?

Det är lustigt, i hela livet har jag försökt ge mig av.

Inte för att jag var i fara, som folk här tänker sig.

Jag hade bara fĺtt för mig att livet börjar nĺn annanstans.

Att man mĺste sticka för att ha en chans att leva pĺ riktigt.

Amerika, Europa - var som helst.

Missförstĺ mig inte, faran var verklig.

Till exempel...

En gĺng besökte jag min faster.

Hon bodde i en lägenhet vid Massoudmonumentet i Kabul.

Jag knackade pĺ dörren och - pang!

Jag rusar in. Hon är pĺ balkongen och hänger tvätt.

Fast fönstren är borta, och hon har tvĺ glasskivor i ryggen, som vingar.

Jag springer mot henne. Hon blöder men verkar ha klarat sig.

Sen ser jag nĺt i trädet. Vi pĺ tredje vĺningen, sĺ det är i ögonhöjd.

Det är en fot som är kvar i skon. Nedanför stĺr en sprängd humvee

och en amerikansk soldat, böjd sĺ som bara döda är.

Det är en kvinna. Det vet jag för att hjälmen är bortsprängd.

En cigarettförsäljare och hans lilla vagn har fattat eld.

Folk försöker släcka elden, men han bara springer runt.

Det är bildelar och människodelar i träden.

Jag springer ner för att hjälpa till, och kastar in folk i taxibilar.

Jag tar tag om en kille, och hans ben gĺr av.

Det bara lossnar frĺn kroppen.

Jag kastar in det i bilen och gĺr vidare till nästa.

Och...

När allt var över kände jag ingenting alls.

Bara adrenalinet och värmen.

Men det var inte alltid sĺ.

Det var ett vanligt liv.

Det är förvĺnande vad man vänjer sig vid.

- Nu är du i alla fall här. - Ja.

- Du är utom fara. - Jag kom inte hit bara för det.

- Bra. - Ja.

De hör er i nästa county!

Jag gillar den här lĺten,

men lĺten av amerikanen med rösten som lĺter som stenar

det är den bästa lĺten. Vad heter den?

- Ingen aning. - Jo, jag vet!

Osman, jag tänkte pĺ samtalet som vi hade i dag.

- Om Lindsay och bröderna Sokurov. - Gud, Dmitri Sokurov!

Det är inte rätt tid att prata om det nu. Nu är det bara tid att dansa!

Jag bodde pĺ familjen Sokurovs ägor i fyra mĺnader,

i en ombyggd hönsbur!

Men barnen spionerade när jag onanerade. Det var läskigt!

Men allvarligt talat, jag simmade och kunde inte sluta tänka pĺ det.

Han kommer ända hit och börjar följa med Lindsay runt i West County.

Varför?

Jag fick flytta. Deras tonĺring hotade med att tända eld pĺ mitt skrev!

Sen insĺg jag att han är journalist. Det är sĺ de gör.

Ja.

Du är toppen, men det är väl ett mörkt yrke?

- Carl... - Nej, det är ingen fara.

Ja.

Ja, vissa saker är problem ibland.

Ja, saker är problem. Som vadĺ?

- Lägg av, nu är du bara ett rövhĺl. - Tja...

Ibland skriver en journalist fel eller ljuger.

Ibland bryr han sig inte om människorna, bara storyn.

Exakt. De beger sig nĺnstans

och hittar folk som förkroppsligar det som de tycker om ett ställe

och mjölkar dem pĺ dramatik.

Lämnar ett tomt skinn vid vägkanten och vidare till nästa.

Jag tror att Sandra har rätt: Nu är du ett rövhĺl.

Det är sant! Jag är ett rövhĺl!

Ett stort köttigt rövhĺl!

- Jag bara skojar. Jag vill göra en poäng. - Lyssna inte.

Han är bara avundsjuk för att han aldrig fick bevisa sin manlighet i skiten.

Lĺt mig visa hur man använder den där.

Om vi lyssnar pĺ varandra...

Om vi läser varandras avsikter tydligt, dĺ kommer ingen till skada.

- Jag... - Prata inte. Bara lyssna och reagera.

- Carl! - Vad är det, älskling?

- Kom sĺ gĺr vi in. - Det är inte värt det, Osman.

- Carl, dags att sova. - Tyst, sa jag!

Carl... Hur gick det, kompis?

- Det är ingen fara. - Kom.

Du förtjänade det.

- Hur mĺr han? - Han är överlycklig.

Kan du sova över? Det är lite för sent för att köra dig hem.

Ja, tack.

- Mĺr du okej? - Jag vill lära känna er alla.

Och den här platsen, men jag märker att jag gör fel.

Det finns inget rätt eller fel sätt. Bara var här.

Jag har lämnat för mĺnga för att bara "vara här".

Det mĺste betyda nĺt.

- Osman, jag... - Det är ingen fara.

Man mĺste veta var det är man bor.

Man mĺste gräva sig in och hitta centrum.

Hur kan jag bo här om jag inte kan se sakernas botten?

Kanske är det inte längre din uppgift.

Vilken är dĺ min uppgift?

Jag vet inte.

Inte nu.

Lindsay...

Jag fattar. Okej.

- Gloria! - Inte nu!

Jag följer med dig.

Stanna här. Jag kommer sĺ fort jag kan.

- Det är inget. Stanna bara här. - Jag lovade...

Stanna här!

Brottsspalten. Anteckningar den 12 september.

Badtunnemannen är i fara, men jag kan hjälpa honom innan han rĺkar illa ut.

Det vet jag säkert, även om det är det enda jag vet.

Ibland kan man se in i hĺlet och ibland inte.

- Jag vet vad du gjorde. - Vänta. Nej...

Nej, vänta!

Gloria, jag mĺste berätta...

Vi hittade hans kärra.

Under vattnet. Nĺn hade dumpat den i den gamla reservoaren.

- Är han...? - Osman...

Allt som du vet mĺste du berätta.

Är den där hans?

- Ni gick rätt sĺ lĺngt in. - Han jagade mig.

Det var självförsvar. Vad du än gjorde sĺ är det okej.

Det var här.

Hur är det med dig?

En del av mig önskar att vi hade hittat honom där, i marken.

Herregud! Sĺ ska man inte säga till polisen.

Följ med till stationen. Jag skickar ut pojkarna för att gripa Gary för överfall.

Sĺ länge ĺker jag tillbaka till reservoaren.

Men att vi inte hittade Gary där ute, det är positivt.

- Du sa att liket inte var i kärran. - Vems?

- Lindsays. - Nej, men det var fullt med blodspĺr.

En del pĺ ratten, en del pĺ grillen.

- Stanna bilen. - Vadĺ?

Var snäll och stanna bilen.

- Stanna! - Vart ska du?

Jag mĺste gĺ.

Jag ringer om jag behöver dig.

- Har du hört nĺt om Gary än? - Nej.

Men Martin sa att de är färdiga med kärran. Allt är frĺn samma kille.

- Vilket? - Blodet.

Frĺn kärran. Inuti och utanpĺ. Och pĺ stenen, det är samma kille.

- Lindsay? - Den andre. Snubben i diket.

Vad hette han?

- Beaux. - Precis.

Vill du komma in?

- Var är Lindsay? - Vad menar du?

Det var ingen som hämtade honom. Han gav sig själv av.

- Du borde gĺ. - Nej!

- Var är Lindsay? - Jag vet inte.

Han dödade mannen, men ingen hämtade honom.

- Vad pratar du om? - Var är Lindsay?

- Han är väl i havet? - Maddie...

De sa att han bor där nu.

Vem? Vem sa det?

Jag vet inte. Polisen, Dmitri - allihop.

Kan jag hjälpa dig, mi amigo?

Hälsa Lindsay att jag letar efter honom.

Säg att jag vet vad han gjorde.

- Tjena. - Du känner Lindsay, va?

- Ja, vi gick i skolan ihop. - Han blev jagad.

De hittade hans kärra i vattnet. Han var skyldiga bröderna Sokurov pengar.

Nu är han borta.

De jagade honom, men nu är mannen död.

Vadĺ?

Om han dödade nĺn fanns det väl ett skäl?

Vet inte, han är vild. Lite som du och jag, antar jag.

- Hur menar du? - Ĺ ena sidan har han humor.

Ĺ andra sidan har han lite dödslängtan.

Skulle jag vara här om jag hade kvar den där längtan?

- Hur är det med Sokurov...? - Vänta.

Jag mĺste lägga pĺ.

Fan ocksĺ!

Hallĺ, grabben.

Nej! Jag vill bara prata. Stanna!

Fan ocksĺ!

Släpp mig! Min pappa dödar dig!

Är du här för att betyga din aktning?

Visst är den en ära att bli inbjuden?

Ursäkta, jag...

- Stick härifrĺn! - Dmitri!

- Du skulle se din min! - Dmitri Sokurov?

Ja. Vad kan jag stĺ till tjänst med?

Är du afghanen som knuffade den lille av cykeln? Det är min ende arvinge.

Än sĺ länge i alla fall.

- Vad fan? - Jag vill prata med dig.

Bra, jag vill prata med dig ocksĺ. Knuffa inte ner min unge i diken.

Vi gĺr och pratar i enrum.

De behöver inte höra vĺrt skitsnack.

- Hallĺ! - Sluta nu!

Varför är alla sĺ allvarliga?

Kom igen.

Kom igen!

Pengar? Det är väl det som du vill ha?

- Vad pĺgĺr här? - Det är Ingrid. Svägerska.

Säg hej till... - Vad heter du? - Frĺn Afghanistan. Kan du sticka?

Min farbror stred där. Han sa att det var ett krig för ett skitland.

Han sa oftast inte sin mening,

men när han gjorde det var det som om en damm brast.

- Var är Lindsay? - Du fĺr hundra. Det bör täcka det.

- Jag vet inte vad brevlĺdor kostar i dag. - Hör du mig?

- Om jag hör dig? - Jag kan hjälpa till med hans skulder.

Jag har pengar hemifrĺn, som jag tjänade som journalist.

- Jag vill inte ha det där. - Kom igen!

Typiskt invandrare. Fulla av stolthet.

- Jag vill hem. - Hĺll käften!

- Jag kan inte tänka pĺ dig just nu! - Tilltala henne inte sĺ!

Är det här ditt hus?

Va? Känner du Ingrid? För om du kände Ingrid...

- Jag vet att Lindsay... - Vad vet du?

Ingrid var med i en brand med min bror. Sen dess har hon varit lite...

Var inte nedlĺtande!

Sätt fart. Gĺ och se vad som pĺgĺr där uppe.

Jag tĺl inte att se det,

men den där barnmorskan är bra!

Jag vet att Lindsay körde pĺ en av era män och dödade honom.

Med en sten, tror jag. Jag vet inte om det var med avsikt, men han var rädd.

Jag sĺg det pĺ honom. Han var rädd när han gjorde det och när han flydde.

Och när hans kärra hamnade i vattnet var han inte i den.

Sĺ var är han? Berätta.

- Varför bryr du dig? - Jag är skyldig det. Han behöver mig.

- Var är han? - Ingen behöver dig!

Var är han?

Varför ska nĺn berätta nĺt för dig?

Är han död?

Dmitri!

- Är han det?! - Du mĺste lugna ner dig, Afghanistan.

Alla dör, eller hur?

Alla dör.

Jisses!

Du skulle se din min.

Oroa dig inte, kompis.

Du har rätt om det mesta.

Lindsay mĺste betala för det han gjorde mot Beaux.

Men du känner inte oss, va?

Vi tar hand om vĺra egna.

Och här blir allt alltid förlĺtet.

Det vore lämpligt om du gick nu.

- Lindsay? - Utrikeskorren!

Vad gör du här?

Jag var tvungen att försvinna ett tag,

men Dmitri sa att jag fick komma tillbaka. Jag kom tillbaka.

Det är okej. Det kommer att ordna sig.

Jag mĺste bara hjälpa honom lite.

Men han sa att allt kommer att ordna sig.

- Varför? - Va?

Varför gjorde du det?

Han jävlades med mig. Okej?

Och han hade inte slutat. Ingen kunde fĺ honom att sluta.

Och han förtjänade det, eller hur?

Han förtjänade det.

Det vet du.

Du!

Du berättar det väl inte för nĺn?

Berätta det inte.

Du fĺr inte berätta det.

Sĺ vacker, eller hur?

Barnet...

Jag väckte dig väl inte?

Lindsay är tillbaka i stan.

Han dödade den där mannen.

Att veta det hjälper inte, eller hur?

De är pĺ väg dit nu för att lĺsa in honom. Jävla idiot!

Det finns ingenting.

Den kallas för en tidskapsel.

Han gjorde den i skolan när han var, jag vet inte...

Kanske elva.

Vi har slut pĺ kaffe.

Jag fick äntligen tag i honom i gĺr.

Han kom precis tillbaka till Kabul frĺn vem vet var.

Han blir sĺ begeistrad.

Jag tror att jag ska mĺ bättre om jag pratar med honom.

Jag kunde ha svurit pĺ att jag visste exakt var det var.

Jag ville hitta det som han förut tyckte var värt att rädda.

Vi gjorde nog bĺda en höna av en fjäder i gĺr.

Det är inte sĺ gott, eller hur?

Jag älskar den här lĺten!

Kom här.

- Kom. - Nej, nej, nej...

Snälla, Gloria!

Gloria...

Känn dina fötter mot marken.

Gloria...

- Gabe. - Osman.

- Jag trodde inte att du var uppe. - Jag lĺg sömnlös och tog en promenad.

- Var är du? - Byn Kuru, vid platsen som du visade.

Jag vet inte om jag klarar mig ner.

Hoppa i! Vattnet är härligt!

Aldrig mer!

- Gabe? - Ja.

Jag önskar att jag var där hos dig.

Bara i en sekund.

Hör du det?

Jag hör det.

www.HoundDawgs.org Newest NORDiC RETAiL!

Översättning: Richard Schicke