All language subtitles for Dansbandsdrottningar och de sista ljuva åren

Dansbanden kom tillbaka efter
dansbandsdöden – med besked.

Under slutet av 80-talet
blev dansband stort igen.

På dansgalorna samlades
tusentals människor–

–för att dansa
till flera band samma kväll.

Dansbanden var superstjärnor.

Men scenen har i stor utsträckning
varit mansdominerad.

Det här avsnittet ska handla om
kvinnorna – dansbandsdrottningarna.

Och om låten som har utsetts
till tidernas svensktopps-låt.

♫ ...i vårt liv
♫ Den lycka som vi känner

Det här är
Den svenska dansbandshistorien.

Musikbranschen har alltid dominerats
av män, så även dansbandsvärlden.

På dansgolvet är det fler kvinnor
men på scenerna dominerar männen.

I perioder har tjejerna hörts mer,
men de har alltid varit i minoritet.

För de kvinnor som stått på scenerna
genom åren har det ofta varit tufft.

Rökiga lokaler, sena kvällar
och mycket att ge av sig själv.

Det är ett tuffare jobb än
många inom musikbranschen tror:

"Att vara dansbandssångerska är
enkelt." Det är absolut tvärtom.

När jag blev gravid
fick jag jobba in i nionde månaden.

Jag försökte få ledigt en månad
tidigare, då jobbet var så tufft.

De skrattade:
"Du är sångerska, det får du aldrig."

Att vara tjej i ett dansband...
Det var inte så många på 70-talet.

Det kan jag förstå, för det är tufft.

Jag vet en tjej på 70-talet. Hon fick
skriva kontrakt med kapellmästaren–

–att hon fick inte bli gravid
på så och så många år.

När jag började i Blooms
var det bara Kikki och Lena Pålsson–

–som jag kände till,
som jobbade som sångerskor.

Det är ju en mansdominerad bransch.
Sen är det ett fysiskt hårt jobb.

Det är långa resor,
man ska bära grejer–

–och man ska stå på scen
i minst fyra timmar.

Var man sjuk fick man spela ändå. Det
fanns ingen möjlighet att ställa in.

Det var slitigt,
men så pass roligt att man bet ihop.

Men det tog ut sin rätt sen.
Det är en ganska tuff värld.

Som tjej måste man helst vara lite
bättre, och inte låta sig slås ner.

Ofta är killar lite säkrare på sig
själva, vi kvinnor är lite snällare–

–och vill inte ta så stor plats.

Man kanske har svårare att hävda sig.
Att vara ensam bland killar är svårt.

Det är jätteroligt att spela. Det
är slitigt, men det är många jobb.

De positiva fördelarna
överväger absolut.

Vi tar oss tillbaka till 70-talet
när dansband var nytt och stort.

Kvinnorörelsen tog fart, och efter
att sambeskattningen avskaffats–

–och föräldraförsäkringen infördes
började allt fler kvinnor arbeta.

♫ Jag levde som en docka
♫ och alla skämde bort mig

♫ Behövde bara peka,
♫ fick allt jag ville ha

Birgitta Wollgård hade nått framgång
i dansbandsvärlden.

Vi blev klassade som riksband
– man spelade från norr till söder.

Vi jobbade fem dagar i veckan.

Det var fullt med folk.
Det kunde vara tusen personer.

Det är jag tacksam för. Men att
sitta i en turnébuss mil efter mil...

Nja, sådär.
Det var lite dödtid, kan man säga.

♫ Ja, nu får jag det betala
♫ mitt sätt att vara

Jag som tjej började fundera på
om man kanske skulle vilja ha barn.

Därför la vi ner då, –79,
för vi ville bilda familj.

♫ ...om att du ska märka
♫ att nu bäddar jag för dig

På 70-talet hade Kikki Danielsson
drömmar om vad hon ville jobba med.

Dansband var ju stort på 70-talet,
och jag var själv ute och dansade.

Jag trånade: "Tänk om jag
kunde stå på en scen och sjunga"–

–"och folk skulle lyssna!
Nej, det kommer aldrig att gå."

Jodå.
Kikki började sjunga i Wizex 1973.

♫ Minns du för längesen
♫ när jag var din enda vän?

♫ Du gav mig en ring,
♫ jag skulle bli vigd

Wizex hade precis tagit över namnet.

Man köpte det i befintligt läge, med
två högtalare – en sprucken, en hel.

Och en jätteful buss
som startade bara ibland.

Alla instrument fick inte plats,
så bastrumman måste en ha i knät.

Så åkte vi runt i flera år.

♫ Ja, jag ska vänta på dig,
♫ jag önskar jag kunde få dig

♫ att tänka om och komma igen

Vi skulle spela för att det var kul.

Jag trodde väl aldrig
att vi skulle tjäna pengar på det.

Det tog snabbt fart.

Det var väldigt många dansband då,
och Bert Karlsson hade de flesta.

Så vi hamnade till slut i hans stall.

Och bara det var ju...
Han var ju kungen av dansband!

♫ Du reste din väg
♫ och lämna' mig kvar

Men som ensam tjej på scenen
har Kikki upplevt obehagliga saker.

De manliga musikerna... Det är aldrig
nån som gjort nåt sexuellt närmande–

–eller nåt dumt, eller nedvärderat
mig för att jag är kvinna.

Snarare tvärtom.
Men det är ju publiken...

Ett gäng kan slå vad om vem som
vågar gå längst upp på mitt knä.

"Imse vimse spindel"... Jag lappade
till en kille en gång med hela...

Jag laddade och han fick hela hand-
flatan. Jag tappade nästan känseln.

Han kom inte fram mer
– ingen i det gänget.

Jag minns en scen i Sundsvall.
Det var väldigt trångt.

Då kom ett gäng tuffa killar–

–och på en given signal la de sig ner
och tittade under min kjol.

Jag blev så förbannad.
De asgarvade och så lommade de iväg.

Och jag ut, och bytte om till byxor.

Jag ska sjunga, jag gör mitt jobb.

Jag står inte där som nåt sexobjekt
som de ska få kladda på.

Det var oerhört kränkande.

♫ Som en vän

♫ vill jag ha dig lite än

Jag skulle aldrig ha vågat ha en sån
här urringning på en blus eller nåt.

Jag körde hellre med polotröja
för att inte konkurrera med nån...

Men ändå såg jag blickar från tjejer.

De tyckte väl att jag var för snygg.

♫ Stand by your man
♫ and show the world you love him

Kikki blev en förebild
för kvinnor i dansbandsvärlden.

En av dem var Christina Lindberg.

Hon gav ut sin första singel 1982,
bara 14 år gammal.

För mig var det givet att jag
skulle hålla på just med dansband.

Det spelades dansmusik hemma.

Mamma spelade dansband, pappa
spelade country och rock'n'roll.

Jag vaknade till att mamma städade,
för hon jobbade natt...

Det var Thorleifs "Gråt inga tårar".
Eller "Vad har du under blusen Rut".

♫ Vad är det där som putar ut?

Och så kom pappa med sina låtar,
så det var naturligt för mig.

Och jag gillar att sjunga på svenska.

Jag började turnera när jag var 13
med de stora artisterna som fanns då.

Sen började jag turnera själv.
Folk tittade: "Vem är hon?"

Det var bra att börja från grunden.

♫ ...förstod hon, när hon tänkt
♫ och gjort nånting som blivit fel

Det stora genombrottet kom 1989, när
hon tillsammans med Lasse Stefanz–

–sjöng in en låt som skulle bli en
av de mest populära genom tiderna.

Jag hade varit på en coundtry-gala.

Där fanns en tjej som hette Christina
Lindberg. Hon var inte så gammal.

Hon gick upp på scen och sjöng några
låtar, och jag tänkte: "Vilken röst!"

♫ ...jagar skuggor där i rummet

♫ dagen börjar synas snart igen

"Vad skoj att göra en duett med en
sån tjej!" Jag hittade en norsk låt.

Vi frågade om hon ville vara med.

"Lasse Stefanz... Vad roligt."
Jag visste att de var häftiga–

–för de hade lite country-känsla. De
skilde sig lite från andra dansband.

♫ Hela livet med dig,
♫ hela livet med dig

Det blev alltså en hit,
det blev mycket uppskattat.

Så bytte vi skivbolag, och då sa
skivbolagsdirektören till mig:

"Kan du försöka hitta en låt"–

–"för jag vill ha med en duett
med Christina. Gå hem och skriv en."

Jag sa: "Men vi har bara en vecka
på oss." – "Det hinner du."

"Nej, nej." Jag fick ingen fason
på detta. Jag kände pressen.

"Ah, Okej." Så skrev jag.

Dagen efter
spelade vi in låten i studion.

"Nej, vad hemskt. Christina kommer
aldrig att ställa upp på det här."

Jag fick ett kassettband
med "De sista ljuva åren".

Jag tackade ja direkt. Fast jag var
så ung, så såg jag många äldre–

–som hade jättemycket att ge
men kände sig ensamma.

Man vill ju fortsätta leva, och inte
känna att man inte är värd nånting.

De åkte upp och la sång, och alla sa:
"Här är en ny en jäkla hit."

♫ Så låt de sista ljuva åren
♫ bli de bästa i vårt liv

♫ Den lycka som vi känner
♫ låt den stanna livet ut

♫ Och när jag kommer fram till dagen
♫ då mitt hjärta slutar slå

♫ då ska du tänka på de stunder
♫ som var vackrast i vårt liv

Sen fick jag ett telefonsamtal:

"Det är Kent Finell. Grattis
– andraplats på Svensktoppen."

Jag var säker på att det var min
styvpappa som skojade, så jag sa:

"Pappa, sluta nu.
Visst, kommit in på Svensktoppen..."

"Jätteroligt. Vi vår väl se."

"Fast det här ÄR Kent Finell,
och du är i direktsändning."

"Är det inte du, pappa?" Då
förstod jag att det var på riktigt.

Jag kommer ihåg känslan.
Det var magiskt.

♫ ...dagen då mitt hjärta slutar slå

♫ då ska vi tänka på de stunder
♫ som var vackrast i vårt liv

"De sista ljuva åren" kom in
på Svensktoppen i februari 1989–

–och stannade på listan
i 65 omgångar.

Låten nådde aldrig förstaplats
men blev en gigantisk hit–

–och en av de mest kända
dansbandslåtarna någonsin.

Om jag vetat varför den blivit så
populär skulle jag ha gjort en till.

Den har spelats in av flera artister
och blivit tidernas svensktoppslåt.

♫ Din kind är märkt av tiden
♫ och ej så len som då en gång

Efter att de hade slagit rekordet–

–startade hon en egen orkester,
Christina Lindbergs orkester.

♫ Oh, oh, oh, cheerio,
♫ vad lycklig jag är nu

♫ för det är som ett under
♫ när du är här hos mig

Då hade jag "De sista ljuva åren"
i ryggen och folk var intresserade.

Jag märkte på folk omkring mig
att det var stor skillnad–

–om man hade en hit eller inte
för hur de behandlade en.

Ofta frågade folk: "Vad kul att
du sjunger! Men vad jobbar du med?"

"Jag jobbar fem dar i veckan
som sångerska."

♫ ...för det är som ett under
♫ när du är här hos mig

Det strömmade in tjejer
som startade dansband.

Mona G, Helene & Gänget...

♫ Är man klok så borde man gå,
♫ men vem har lust att vara rationell?

Monia Sjöström i Grönwalls,
Lena Pålsson i Wizex–

–och sen Charlotte Nilsson,
Charlotte Perrelli.

Bodil Hovenlids,
Lisbet Jagedal och Pools.

♫ Välkommen, sommar...

Under en lång tid var det enormt
många tjejer som sjöng i dansband.

Jätteroligt att det kom
så mycket kvinnor på 90-talet.

I södra Sverige hade de träffar
också. Tjejligan kallade de sig.

De träffades och snackade lite.

Det var Lotta, jag,
Monia från Grönwalls–

–Helene från Helene & Gänget och
en god vän som heter Lena från Wizex.

Vi stängde in oss, drack vin och hade
roligt. Det tror jag var jättebra.

Vi upplevde saker väldigt lika.

Det var skönt att man
inte var ensam om sina tankar.

Att man hjälper varandra.

I den här branschen,
oavsett kategori, ska man hålla ihop.

Man kan också vända på det: när man
är ensam tjej får man uppmärksamhet.

Det tycker vi om – det är inget fel.

I början av 90-talet dyker det upp
många kvinnor i dansbandsvärlden.

Ordet dansbandsdrottning
börjar figurera flitigt i media.

Under 90-talet
fick flera kvinnor den titeln.

Lotta Engberg var dansbandsdrottning
och de andra var kronprinsessor...

♫ Här i stan ligger ett kondis
♫ nere vid torget

♫ och där träffas vi
♫ och fikar varje dag

♫ för kaffet smakar bra
♫ och har ett överkomligt pris

♫ och där jobbar
♫ världens bästa servitris

Dansbandsdrottning,
det säger vad det handlar om:

Nån som är på toppen i sin genre.

En som många gånger fick titeln
var Jenny Silver, då Jenny Öhlund.

På vissa håll kallades hon
Lotta Engbergs arvtagerska.

♫ ...men jag brände då broarna väl

♫ Jag känner efter var kväll
♫ men jag kan inte känna

"Här är Lotta Engbergs arvtagerska."
"Dansbandsdrottning som tar över."

Det var absolut inget
som jag hade tänkt mig.

Jag hade tänkt: "Det här gör jag
ett litet tag, så länge det är kul."

"Sen ska jag svischa vidare
och göra egen musik."

♫ Jag vet att du tillhör en annan,
♫ jag vet att min kärlek är fel

♫ men känslor, de går ej att styra

Candela & Jenny slog igenom
på 90-talet.

Jenny var stjärnan
och fick mycket uppmärksamhet–

–men hon var väldigt ung.

Jag gick fortfarande i skolan och var
tonåring. För mig var det liksom...

...ett ganska annorlunda helgjobb.

♫ ...en dag finner ut,
♫ jag är den du alltid har saknat

Efter ett tag fattade jag plötsligt:

"Oj, nu börjar det komma
förväntningar på mig"...

..."vem jag är och hur jag ska vara."

Speciellt som dansbandsdrottning.

Jag var i övre tonåren
och allt annat än världsvan.

Det är en sån oerhörd uppmärksamhet
kring orkestern och dig.

–Ja.
–Tidningarna skriver och skriver.

–De skriver.
–Är det kul?

Efter ett tag kände jag att det var
besvärande, i den situation jag var.

Under den perioden växte jag upp.

Det gick kanske lite för fort,
på många sätt.

Det var en av anledningarna till
att jag drog i handbromsen...

...väldigt plötsligt.

I fem år var hon sångerska i Candela.

Nu ska hon bli pop-prinsessa:
Jenny Öhlund!

När Jenny valde att sluta, trots att
hon stod på toppen och var populär–

–var frågan,
som jag tog upp i Kvällsposten...

1996 skrev jag:
"Vem ska ta över efter Jenny?"

Man kan se hur många tjejer det fanns
som var heta då.

Där har vi Charlotte Perrelli.

Samma år som Jenny Silver bestämt
sig för att lämna dansbandsvärlden–

–sjöng Charlotte Perrelli med Wizex,
Kikki Danielssons förra band.

Men Charlotte
kom in i branschen tidigare.

Jag började ju så tidigt. Jag var
13 år när jag började turnera–

–vilket idag känns helt absurt
när jag tittar på mina egna barn.

Då fick man klara sig själv.

Mamma och pappa lämnade mig
till gubbarna jag sjöng med.

Jag åkte iväg med dem 25 mil bort.

Sen mitt i natten väntade mamma och
pappa på mig på en parkeringsplats.

Det fanns inga mobiler då.
Så gammal är jag!

♫ När jag sitter ensam här
♫ och funderar på det där

♫ Vad var det egentligen som hände?

Jag är uppvuxen i en mansdominerad
bransch. Det var inget konstigt.

Skulle jag hålla på med musik var det
så det var. Det fanns inga kvinnor.

Det bekom aldrig mig. Jag tyckte inte
att det var konstigt, obehagligt–

–eller märkvärdigt. Jag hade skitkul
och fick göra det jag ville.

♫ Och så viskade en fågel i mitt öra
♫ och du vet nog vad den sa till mig

♫ Det enda som jag alls bör göra, är
♫ att lyss till hjärtats slag för dig

1999 skulle Charlotte vara med
i Melodifestivalen som soloartist.

Jag måste göra det här
så bra som möjligt.

Jag var ju en nedskriven dansbands-
sångerska! Inte i dansbandsforumet.

Där var jag tvärt om ganska hyllad–

–för att jag stod för något nytt
i branschen.

"Om jag är med i Melodifestivalen"–

–"ska det då vara
en vanlig dansbandslåt?"

Jag kände att det måste vara något
som står lite mer på egna ben.

Även de som inte gillar dansband
skulle gilla det här.

♫ Jag ska älska dig
♫ i tusen och en natt

Charlotte vinner Melodifestivalen
och blir sen etta i Eurovision.

♫ Seven steps to heaven, show the way

När jag vann
vände det upp och ner på allt.

Jag hade en naiv ambition–

–att klara av att både vara med
i Wizex och göra popkarriär.

Den var väldigt naiv
– det var omöjligt.

Charlotte slutade i Wizex. Som många
av kvinnorna i dansbandsvärlden–

–valde hon att gå vidare med en
karriär som inte var i ett dansband.

Hela branschen är mansdominerad.

Idag kan man säga att det har blivit
ännu färre kvinnor.

2–4 stycken kvinnliga sångerskor
i heltidsband, det är inte fler.

Att sjunga i dansband
är verkligen inget lätt arbete.

Jag tror att du måste ha mycket
skinn på näsan och orka stå ut.

Du får ingen framgång gratis,
utan det handlar om att jobba på.

Jag tror att tjejerna är smartare.

De orkar inte riktigt stå ut, och det
behöver inte alltid vara negativt.

Medan många män
har fortsatt att turnera–

–har många kvinnor
gått vidare i karriären.

Många har satsat som soloartister i
andra genrer, framför allt country.

Andra har satsat på hälsa.
Några har blivit programledare.

Flera gick vidare som frisörer,
som Birgitta Wollgård.

Efter år av framgångar
la hon ner sitt band 1979–

–och gick tillbaka
till sitt civila yrke som frisör.

Branschen letar nu efter något nytt –
receptet på hur man lockar ungdomen.

Under flera år har inget hänt.

Nästan alla försöker vara kopior,
framför allt av Vikingarna.

♫ Jag ger dig allt du vill ha

Under 90-talet
kom "fräschmogna" band.

Vi kom in med buller och bång
och struntade i det mesta.

Det var antagligen uppfriskande.
Det behövdes en ny generation–

–som inte var så nedtyngd
av regler och måsten.

♫ Nånting har hänt

Det nya soundet lockade ny publik
men rörde också om.

Det finns en hel del regler: Se för
tusan till att spela i rätt tempo.

–Är det bugg så är det bugg.
–Tempo håller vi inte på med.

–Det var inte branschen van vid.
–På vissa ställen satt det en lapp.

Det var förhållningsregler: "Viktigt
med äkta spelglädje på scenen."

Jaha, okej...

Textning: Lisa Curman & Olle Bernmark
© Sveriges Television AB 2020