Original subtitles

Malibu, Kalifornien Sommaren 2006

Den här historien handlar om den mörka sidan av drömmen om Kalifornien.

Drömmen som dödade min lillebror... mina vänner och förstörde min egna värld.

Och vad är denna dröm om Kalifornien?

Det är något alla vill ha, men sanningen är den...

...att jag aldrig träffat någon som verkligen vet vad det innebär.

Som invånare här, tror vi att vi skiljer oss från alla nollor som kommer hit-

-men inser snart att man är likadan.

Jag trodde att jag kunde fly tragedin och girigheten-

- men i slutändan... blev det även mitt fall.

Du vet inte vad du snackar om. Min brorsa Paul är överlägsen-

- de andra att han bara behöver en kvartsfinalplats för att vinna titeln.

I den här ekonomin är en ökning på 200000 och en del av bolaget...

-...långt ifrån rättvist. - Idiot...

- Lyssna, Tom. Vi hörs imorgon. - Bruce, vi löser det.

Allt som är vackert och allt som betyder något...

...kan tas ifrån en på ett ögonblick.

- Bruce, vi håller på att stänga. - Är jag inte välkommen längre?

- Du är så jävla full. - Dra åt helvete.

- Bruce! - Hur många gånger ska jag behöva säga...

Ta det lugnt, mannen. Vi firar bara.

- Vad fan snackar du om? Vad firar vi? - Vi ska göra den där filmen...

...och förändra världen. Fattar du?

Sen ska vi köpa den där båten och segla runt jorden.

Är du helt jävla knäpp? Du ska tävla om sex timmar.

- Och? Skit i tävlingen. - Du är full!

Inte än. Men jag börjar närma mig. Det är vad jag snackar om.

- Det räcker, nu åker vi hem. - Nej, jag ska fira.

- Vi åker hem nu, det räcker! - Du är inte min farsa.

Bruce, lugna ner dig!

- Bruce! Bruce, tagga ner! - Din jävel!

- Du förstör allt som vanligt. - Gör jag?

Det är jag som jobbar häcken av mig för att ge dig ditt livs kontrakt!

- Jag vill inte ha några fler kontrakt. - Vad fan snackar du om?

Vem ska betala ditt förbannade lån eller dina barnotor?

- Eller din dyra zebraskinnsoffa? - Du fattar visste inte.

- Jag är trött på den här skiten. - Nej, jag fattar inte.

Du behöver bara ett år till. Du är bäst i världen.

Om ett år behöver du aldrig jobba igen. Varför vill du sumpa det?

Sumpa vad? Åt helvete med sponsorerna och kontrakten. Åt helvete med dig.

- Jag vill bara vara fri. - Fri? Vill du vara fri?

Allt du gör är att skejta och surfa. Och du vill vara fri?

Du är bara avundsjuk för att jag är bättre än du någonsin kunnat bli.

Men jag är din bror. Vi är familj. Allt jag gjort är att ta hand om dig.

Dra åt helvete. Det enda du gjort är att ta hand om dig själv.

Och horat ut mig ända sen jag tog dig tillbaka i mitt liv.

- Din otacksamma jävel! - Bruce! Bruce!

Bruce, jag vill slippa ringa snuten.

Vet du vad? Ta din jävla båt och segla runt jorden själv!

Just det. Vet du vad du är? Ett jävla fyllo och en loser.

Precis som pappa.

Nej, släpp mig! Släpp mig!

Paul! Paul!

Ju klarare solsken, desto mörkare blir natten.

Tre veckor senare

Min brors ord ekade i mitt huvud.

Du har horat ut mig ända sen jag tog tillbaka dig i mitt liv.

- Om jag bara hade lyssnat... - Filmen kommer att förändra världen.

...hade livet blivit annorlunda.

De letade efter Pauls kropp i flera månader. Hundar, båtar och dykare...

...men förgäves.

Narkotikamissbruk till självmord. Pressen sped sin vanliga smörja-

-om vad de trodde hade hänt.

Men det svåraste att acceptera... var att mina sista ord varit i ilska.

Titta vad jag hittade på andra sidan sjön!

- Vad? - En surfbräda!

Allt som är vackert och betyder något kan tas ifrån en på ett ögonblick.

Jag plågade mig själv i över sex månader för att försöka förstå allt.

Tills en dag, då det låg framför mig.

Jag hade inte träffat Jimmy sen kvällen i baren...

...men från ingenstans dök han upp i huset och försökte sälja in en idé-

- om att Paul hade en stor plan för oss alla.

- Jaså? Vad då för överraskning? - Ja, det låter som skitsnack.

Paul skulle göra en skejtfilm, så att han kunde starta sitt nya bolag.

Ett företag han ville ha med er i.

Han ville hitta nya platser för er att åka på, Bruce.

Han letade efter något som kunde ta er upp på toppen igen.

Ställen som han visste att bara ni kunde skejta på.

Och Rob, Paul sa att han jobbade med ett galet geni som kommit på en ny teknik.

En teknik som tog in surfing i skateboarding igen.

Surfing tillbaka in i skateboarding.

Och det fanns ingen bättre än du som kunde göra det.

Paul ville att du och han skulle leda företaget.

Han berättade för mig att han inte bara hade en bror-

- utan två och vad kan vara bättre än att göra affärer med sina bröder?

- Varför höll han det hemligt? - För att han la sina sista pengar...

...på att designa ett antal nya brädor.

Han ville se till att de var perfekta innan ni fick testa dem.

Han största rädsla var att dra in er i en förlustaffär.

Det var tänkt att gynna alla.

Vi vet att nåt hemskt hände vid sjön.

Han kanske begick självmord som tidningarna skrev-

- eller så blev han för hög och drunknade. Vi vet inte.

Men vi måste inse att Paul inte kommer tillbaka.

Vi kan inte låta hans dröm dö. Vi måste hålla hans ära och rykte vid liv.

Och vi är även skyldiga oss själva att avsluta filmen som Paul önskade.

Hur fan ska vi lyckas med det, idiot? Vi kan knappt betala hyran.

Jag har jobbat på det.

Vad i helvete...

- Var fick du det här ifrån? - Det vill du inte veta.

Dealen är att vi säljer det och får 50 procent.

- Det måste ligga typ 100000 dollar här. - Tillräckligt för att bli skuldfria...

...och avsluta filmen.

- Jag vill snacka lite affärer. - Jag har dina varor, mannen.

Priset går inte att förhandla.

Jimmy, skynda dig in! Jag har väntat i tre timmar, ge mig skiten nu!

Vad är det för fel på dig? Tror du att jag har hela dan på mig?

- Här. En, två. - Förlåt. Jag ska fixa i ordning lite.

- Se vad katten släpat in. - Det var ett tag sen, allt bra?

- Det är lugnt. - Tack för att du kunde träffa mig.

- Så vad har du? - Rakt på sak, va?

Vi kör väl bara på då.

Kul att se dig, Rob. Jag trodde att du blivit knäpp eller nåt.

Jag tar allvarligt på mina droger och det gör du också-

- så därför är jag här. Låt mig visa dig vad jag har.

- Och det är inte förhandlingsbart. - Herrejävlar, Rob.

- Du är en jävla legend, brorsan. - Jag sa ju det.

Det var riktigt bra. Helvete! Det var riktigt bra.

- Ja... Har du pengarna? - Vad?

- Pengarna. - Har du inte redan fått dem?

Det här är riktigt bra skit. Vet du vad?

Människans själ mäts i hennes begär och du, min vän, har små kulor.

Du har sagt samma replik de senaste 15 åren. Och det funkar varenda gång.

Så vi har en deal.

- Bra skit, va? - Vad väntar du på? Betala honom.

- Hur går det? - Strålande.

- Det är bättre än ditt skit. - Vi får väl se.

- Vilken sjuk våg du fick. - Tack detsamma.

Schyst, va? Vet du var jag kan få tag på gräs här?

Kan du ta ett halvt kilo?

Skål för att få tillbaka glädjen!

För Paul!

Det som krossar mitt hjärta är att jag nu vet vad Paul firade den kvällen.

Han hade inte bara hittat nyckeln till sin egen frihet...

...utan erbjöd mig den också.

Det ni nu ska få bevittna har hållits hemligt allt för länge.

Vad gör ni här? Det är ingen kuggfråga. Varför surfar ni? Jag surfar, liksom du-

-...och du hänger med surfare. - Vad?

- Jag är surfare. - Ja, intala dig det.

I åratal har vi surfare försökt göra samma sak på land, utan att lyckas.

På sjuttiotalet räckte en plywood-bräda med hjul och det var toppen.

Men känslan fanns inte riktigt där.

Vridningspunkten på en surfbräda sitter vid fenorna-

- precis som den bakre trucken på en skateboard, förutom att flexibiliteten-

- när man skär ner railen i vattnet förflyttar tyngdpunkten till mitten.

En känsla endast vi surfare känner till, men med en extra vridaxel...

...kan vi simulera en rail som skär ner i vattnet.

Det betyder att en surfare nu kan använda sin teknik på torra land-

- för att uppnå samma känsla som vi alla lever för.

Ett stort steg för mänskligheten som bidrar med så mycket mer, grabbar!

Dessa brädor skapades för att surfas på asfalt.

De vrider och glider som något ni aldrig upplevt tidigare.

Jag vill bara säga att det här markerar begynnelsen av en ny era-

-i brädsporternas historia.

Er vagn, sir.

Fick du det där, Jimmy?

- Har du push up? - Nej.

- Det är äkta vara! - Är det Victorias Secret?

- Avslöjad. - Förlåt, jag borde inte säga så.

- Jag tror att det är du. - Nej, det är du som inte duschat.

- Jag måste verkligen bli våt nu. - Ja.

Jodie, lös det. Det är ditt jobb.

- Ta mig någonstans. - Vet ni vad? Jag vet ett ställe.

- Ni kommer att bli helt sålda. - Grymt!

- Jag längtar. - Fram med det.

- Akta er. - Ja, försiktigt. Välkomna till klubben.

Jag ville alltid ta hit Paul.

Men vi fick aldrig till det.

Rob, när träffade du Paul för första gången?

- När jag var nio. - Vänta lite.

Ta den.

Berätta.

Okej... Tja...

Pappa flyttade med oss från Barstow till Venice för att öppna sitt egna kafé.

Och det var som att flytta till månen. Plötsligt var jag i en betongdjungel-

- utan vänner och familj, för mina föräldrar jobbade 18 timmar om dan.

I början var det tufft. Jag fick spö i skolan hela tiden.

Jag var liten och tunn, ett lätt byte.

En dag skejtade jag vid en parkering och hittade en trasig surfbräda-

- så jag tog hem den till pappa och vi satte ihop den med padding.

Du vet sånt gegg man lagar bilar med. Vi satte ihop den med det.

Det var så dumt. Jag försökte måla över det...

...men jag brydde mig inte, för jag hade min första surfbräda-

- och jag var redo att surfa Washington Pier.

Så jag dök upp på stranden och började paddla ut-

- och varenda våg kastade av mig från brädan och jag fick en massa kallsupar.

Jag kämpade, men jag tänkte inte ge upp, för jag ville ta mig utanför brytet.

Om jag lyckades med det och satt på brädan och såg ut som alla andra-

- skulle det vara lugnt, så jag ligger på min bräda därute.

Så fort jag känner mig bekväm kommer ett stort set in-

- och bryter rätt framför mig. Jag slängde brädan och dök.

Min gamla leash gick av och varje gång jag kom upp trycktes jag ner igen.

Plötsligt räcker någon mig sin bräda och jag lyckades ta mig upp på den.

Jag tittade upp och på andra sidan var Paul.

Och föreställ er att någon i den åldern har sån koll på vad som händer-

- och kan hjälpa någon annan. Sån var Paul.

- Ja, det var Paul. - Och efter det var vi bästisar.

- Oskiljaktiga. Vi hängde varenda dag. - Som Beavis och Butthead.

Exakt.

- Helvete alltså. - Hade inte du och Paul en pakt...

-...för länge sen? - Jag antar det.

På tiden var Paul en liten surfkille...

- En inbiten surfare. - En riktig liten jävel.

Så Paul var en kaxig liten surfare-

- och jag var skejtare, så han hjälpte mig med surfingen-

- och jag honom med skateboardingen. Det som är rätt ironiskt...

Är att vi flera år senare var ute och tävlade...

...och Paul vann hela världsmästerskapet.

Och allt började den dagen.

Paul fortsatte att uträtta stordåd. Han gjorde avtryck i skatevärlden-

-och alla ville ha en bit av honom.

När han ville få tillbaka glädjen ville han återvända till när vi var barn.

Han ville få tillbaka den känslan som går rakt upp genom ryggraden-

- och kopplar en till havet eller skateboarden. Den enande kraften.

Och man gör det för att man älskar det och har roligt.

Det är ingen tävling eller för att man ska vinna eller förlora.

Man gör det inte för sponsorerna, utan för att man älskar det-

- och man gör det för känslan av att vara barn igen.

Vi var tvungna att pusha varandra, ha kul och skejta, för vi älskade det.

Det var det vi föddes till att göra. Det var därför Paul sattes på jorden-

- för det är vad vi gjorde, gjorde bra och älskade.

Även om vi sög hade vi gjort det, för vi älskade det.

Och det var vad han ville uppnå igen. Han ville bara ha roligt.

Han ville bara leva det liv han gjorde som barn-

- och göra saker för att det var roligt och för att han älskade det.

- Ja... - Du vet...

Kom hit din lilla skit. Kommer du ihåg det här?

Tack, baby.

Vägen gav mig för mycket tid att tänka.

Det är inte det vi gör, utan det vi gör mot varandra.

Ju mer jag försökte glömma vad som hänt...

...desto mer insåg jag att allt var mitt fel och att jag inte kunde förändra det.

Ironiskt nog fick jag tack vare min brors död en ny chans i livet.

Jimmy, stanna. Jag har en idé. Stanna.

Stanna, det blir kul.

- Akta den där! - Kan vi?

Ja, fortsätt bara.

- Kör till höger. - Nej, vänster.

- Jag älskar det! - Jodie, ta oss härifrån!

- Okej, jag försöker. - Det går jättebra.

Håll i, håll i.

Bruce, det här är asgrymt! Kolla. Den här filmen blir historisk.

Det var det här Paul snackade om. Precis här och nu i den här öknen.

Det finns ingen väg. Vi återfår glädjen!

Ja, brorsan!

Vad fint.

- Några önskemål? - Jag har ett.

- Kameran har ett önskemål. - Visst, Jimmy. Vad vill den höra?

Bruce, du kände Paul bäst av oss alla. Skulle det vara okej om du...

-...berättade vad han betydde för dig? - Han var min lillebror.

Jag menar... Jag vet att han alltid såg upp till mig.

- Även när det skar sig mellan oss. - Vad menar du med det?

Jag gjorde saker som jag inte är så stolt över.

Som vad?

När jag var arton...

...vann jag skateboard-VM.

Jag fick mitt första kontrakt på 200000 dollar och jag var oövervinnlig.

Vi var ett gäng som åkte till Baja på en fest.

Vi hyrde ett hus på stranden, surfade, festade och surfade igen.

Det var toppen.

Den sista kvällen hoppade vi med fyrhjulingar över sanddynerna.

Jag landade på ett mexikanskt par som hånglade bakom några sanddyner.

De dog omedelbart.

Jag hade ingen aning om att de var där. Hur hade jag kunnat veta det?

Jag arresterades nästa dag för mord.

Och jag kastades i ett hemskt mexikanskt fängelse.

Mina sponsorer bröt kontrakten direkt och lämnade kvar mig i fängelset ensam-

- utan någonting, så jag skrapade ihop alla pengar jag hade kvar...

...och anlitade vad som visade sig vara en usel advokat.

Jag fick trettio år.

Jag höll på att ruttna bort på det hemskaste ställe ni kan föreställa er.

Jag visste inte om jag skulle få se dagsljuset igen.

Sen blev Paul proffs. Och han vann VM.

Vet ni vad han gjorde med sina pengar?

Han mutade rätt personer... och fick ut mig ur fängelset.

Men världen hade förändrats mycket på tio år.

Ungdomarna visste inte vem jag var längre.

Och alla mina gamla sponsorer svarade inte ens när jag ringde.

De brydde sig inte längre. Jag var bara en mördare i deras ögon.

Jag var vilsen och visste inte vad jag skulle göra med mitt liv.

Jag var en skejtare. Jag föddes till att skejta.

Sen bad Paul... mig att bli hans manager.

Jag var tveksam först.

Sen insåg jag att det var ett sätt att återgälda min bror.

Så jag kastade mig in i det.

Jag skaffade de bästa kontrakten från hans sponsorer.

Det var jag som representerade Paul, hans image och rykte.

Och de kunde inte tjafsa med mig som de gjorde med honom.

Jag fixade allt till honom.

Han var på toppen.

Men jag insåg inte vad jag gjorde mot honom.

Jag pushade honom för hårt.

Jag klantade mig.

Jag kunde inte...

Jag känner mig ansvarig för hans död.

Det är mitt fel att han inte är här nu.

Jag klantade mig.

Han klarade det inte.

- Det räcker. - Det är okej...

- Nej, det räcker! - Det är okej, Bruce.

Jimmy, stäng av kameran!

Vad händer? Kolla in de nya brädorna.

Det är en hybrid-design.

Äntligen kände jag mig fri. Friare än någonsin tidigare.

Pauls brädor var fantastiska och vi njöt i fulla drag.

Om det inte vore för min bror hade jag inte levt den kaliforniska drömmen igen-

- men om jag sett alternativet... hade jag aldrig betalat priset.

- Vad fan håller du på med? - För helvete, Jimmy!

- Vi är helt vilse, visst? - Nej, jag vet vart vi ska.

- Är du vilse, mannen? - Vart ska vi i så fall?

- Vi ska till Walter's Wiggles. - Vem fan är...

- Vad fan sa du precis? - Jag sa Wiggles. Walter's Wiggles.

- Vem är Walter? - Skejtar ni där blir ni odödliga.

- Håll koll på vägen. - Ni blir skate-scenens nya gudar.

- Stanna, jag mår illa. - Jimmy, stanna.

- Jag kan inte. - Jimmy, stanna!

Är det okej om vi sitter där fram? Jodie mår inte så bra.

- Det är lugnt för mig. - Åker vi inte nu, hinner det bli kväll.

Håll käften!

Kom nu. Vi filmar lite innan solen går ner.

Ska vi skejta i djungeln?

- Herrejävlar! - Visst? Är det inte grymt?

- Inte en chans. Det är galet, Jimmy. - Paul hade varit halvvägs ner nu.

Lätt för dig att säga. Du riskerar inte ditt liv.

Herregud, ni skämtar med mig.

- Det är omöjligt. - Var inte såna mesar, grabbar.

- Nej, missar vi en sväng är vi döda. - Paul tänkte skriva historia här.

- Det här sätter oss på kartan igen. - Skejtade Paul det där?

- Nej, han tänkte göra det med er. - Skitsnack, det är självmord.

Ja, åt helvete med det här. Stäng av kamerajäveln.

- Jag behöver en öl. - Kom igen!

Jag tar er till den grymmaste platsen i världen och ni fegar ur helt?

- Håll käften, Jimmy! - Helvete!

- Ta bort flaskan, jag ska dricka. - Du skulle ju...

Ni skulle ju vänta på mig, era idioter. Vad är det här?

- Skål! - Vänta, vi ska ju skåla tillsammans.

Jag försöker hitta helt nya platser för er att åka på, Bruce.

Han letade efer nåt som kunde ta er upp på toppen igen.

Den här filmen kommer att förändra världen.

Herregud... Titta på Jimmy.

Vad fan är det för fel på dig? Varför ser du så allvarlig ut?

Var är din kamera? Just det, idén är ju att...

Vi kom på en idé till slutet på filmen.

Vi tar två raketer...

...och kör upp dem i röven.

- Med gaffatejp. - Och tar dig till Walters snopp.

- Det är ju genialiskt. - Dra åt helvete.

Jimmy, vet du var jag kan få en banan- hängmatta istället för raketbränsle?

Bananhängmatta...

- Jimmy är stokad. - Stokad!

- En raket, va? - Ja.

- Jag tror att det kan funka. - Ja, troligen.

- Hopplösa. - Tack.

Inget mer skitsnack. Tänkte Paul verkligen göra det?

Ja. Han tänkte skriva historia här med dig och Rob.

Helvete! Kolla på det.

Han sa att det var här ni skulle bevisa för världen att ingen var lika bra.

Inte ens Rob.

Jimmy? Vad fan håller du på med? Vet du vad klockan är?

Herrejävlar!

Paul! Jag klarade det!

- Det låter toppen. - Eller hur? Margaritas.

- Men inte än. - Vad snackar du om, stick!

- Det var så lamt, Jimmy. - Margaritas! Men inte än.

Vad mer vill du att vi ska göra? Skejta ner för Empire State Building?

- Kom igen, vi drar! - Det är en bra idé.

- Åk hem bara. - Ja, Jimmy, vi vill ha Margaritas.

- Ja, det vill vi. - Herregud, ni är så här.

Vi måste göra en sak till. Vi borde hylla personen som gjorde det möjligt.

- Tomten? - Nej, tack.

Nej, Paul. Sista natten borde vi tälta där han försvann.

Han har faktiskt en poäng och jag håller med.

Ja, det låter bra, för vi kan dricka där också.

- Bruce? - Ja.

Det låter bra. Vi gör det.

Vi har alla gjort något vi vill få ogjort.

På ett ögonblick förstörde jag det viktigaste i mitt liv.

Min bror.

Och det bryter ner mig.

Herregud, dela med dig.

Han använde mina filmer för att bli duktigare...

...medan jag pushades till att bli en bättre filmare...

...vilken pushade honom till att bli en bättre skejtare.

Vilket pushade mig till att bli en bättre filmare.

Och som...

...pushade honom till att bli en bättre skejtare...

...vilket pushade mig till att bli en bättre filmare.

Så småningom blev vi båda bättre.

Och när vi var ungefär sexton blev vi klara med Pauls första skejtvideo.

Han fick sin första sponsor tack vare den...

...och det var då jag fick mitt första pris.

Tio filmer senare är vi alla här och lever ut hans dröm tillsammans.

- Tillsammans! - Tillsammans?

- Vi är tillsammans! - Ja, tillsammans!

- Tillsammans! - Paul!

- Skit också, min röv. - Min hals...

Du, minikuken!

- Lägg undan pincetten. - Vi vet varför Paul kom hit.

- Vad? - Hämta dina saker. Surf's up!

- Här är det. - Äntligen.

Ni kommer att älska det. Det är värt varenda sekund.

- Här är det. - Herregud...

Herrejävlar!

Det här... är något helt annat.

Det är ju galet.

Vad fan väntar vi på? Nu kör vi.

Kolla där!

En tunnel!

Allt som är vackert och allt som betyder något...

...kan tas ifrån en på ett ögonblick.

Hallå?

Hallå?

Bruce?

Hörrni... Jimmy?

Är alla okej?

Mel, är du okej?-Nej, baby...

Baby! Baby! Kom igen, baby! Baby, kom igen...

Kom igen! Kom igen, baby. Vakna, baby.

Var är vi?

Allt kommer att bli bra. Kom igen, vakna. Vakna, baby.

Bruce! Bruce!

Är du okej?

- Jag såg hålet, men kunde inte stanna. - Kom igen, baby. Vakna.

Kom igen, baby. Allt kommer att bli bra.

- Rob, är du okej? - Det är nåt fel på Jodie.

Vakna, baby, vakna! Hon andas, men jag vet inte vad jag ska göra.

Jag kan inte få henne att vakna. Kom igen, baby. Vakna!

- Låt mig prova en sak. - Kom igen.

- Lugn. - Jag är här. Så, ja.

Så, ja. Jag är här. Ta det försiktigt.

Hur mår du, baby?

- Kom igen. - Som om någon sparkat mig i huvudet.

Okej, ta det lugnt. Jag tar av dig hjälmen.

- Lugn. - Var är jag?

Det är en bra jävla fråga.

- Var är Jimmy? - Han var bakom. Han kanske inte föll.

Jimmy!

- Kan du hjälpa mig? - Jag har dig.

- Försiktigt... - Helvete!

- Gick det bra? - Min vrist.

- Vad är det? - Den är nog bara stukad. Hjälp mig upp.

Lugn och fin. Belasta den inte. Så, ja.

Jimmy!

Vi har varit härnere i över en timme.

Helvete!

Var det den där? Spotta ut det. Spotta ut blodet.

- Herregud, vad fan var det för något? - Det finns inga fler.

Skölj munnen.

Herregud, jag blöder.

- Fick du bort allt? - Okej, vi måste kolla vad vi har.

Här är en liten ficklampa. Och Jimmys stora ficklampa.

- Vad i helvete... - Och hans kamera.

Skämtar du med mig?

Ta ficklampan. Och den här.

Okej, Rob. Du och Jodie stannar här, så går jag och Mel och hämtar hjälp.

- Nej, vi borde hålla ihop. - Ja, Jimmy kanske gör det.

- Då stannar du här, så gör jag det. - Nej, vi borde hålla ihop hela tiden.

- Jag håller med. - Jag röstar också för det.

Okej... Kan du gå härifrån? Då drar vi.

- Är ni okej därbak? - Ja.

Jag ser ingenting.

- Hur är Jodies vrist, Rob? - Bra, men kan vi gå långsammare?

- Kolla in det här! - Vad?

- Det ser ut som en kabel. - Stanna där!

- Det finns ljus härinne! - Hur slår vi på dem?

Vi letar efter källan, så finns det säkert en strömbrytare.

Bruce, vänta!

Vänta!

Bruce, din jävel! Bruce!

Bruce! Vart tog han vägen? Vänta!

Bruce!

Bruce!

- Bruce! Bruce! - Jag är härinne.

- Bruce! - Härinne.

- Jag är härinne! - Schyst att lämna oss.

- Håll i här. - Är det där en generator?

Vi kan nog få igång den.

Det finns bensin också.

Rob, kan du leta efter en behållare? Jag har en slang, så vi behöver en dunk.

Härborta!

- Jag hittade en bensindunk! - Ta hit den.

- Kom så fixar vi det. - Här, håll i den.

Akta dig.

Får du loss locket? Säg till när du fixat det.

Här kommer det. Okej, klart.

- Försiktigt. - Så, ja.

Bra.

- Är det okej? - Ja, det är bra.

- Drar du? Är du redo? - Ja, kör.

Okej...

- Okej, dra nu. - Kom igen.

Jag har en idé. Öppna den där.

- Ja, häll i här. - Okej, det räcker.

Okej, jag har den. Dra.

Okej, kör.

- Försiktigt. - Fan, min hand!

Jag fixar det. Håll i generatorn, så drar jag. Redo?

En gång till!

Gick det bra?

- Har du den? - Vänta lite.

Redo? Då kör vi.

Skit också. Okej, en gång till.

Okej, sista gången...

Det funkar! Slockna inte!

- Kom igen! - Slockna inte!

- Okej, ta era grejer. - Kom igen, baby.

Är du okej? Håll i mig.

Jag sa ju att jag skulle fixa det.

Tacos, burritos...

- Är du okej? - Ja.

Skit också.

- Okej, åt vilket håll ska vi? - Det blåser från höger, så ditåt.

- Okej, det låter bra. - Vänta lite.

- Jag tror att vi kommer längre bort då. - Vinden kommer från någonstans, så...

...jag antar att det är utifrån. Jag säger höger.

- Det låter bra. - Vi gör det.

Visst, jag vill bara komma ut.

Kolla in det här, Rob. En grott-tub!

Herregud...

Herregud!

Okej, jag har dig.

Jag tar brädan.

- Vad fan är det som luktar? - Jag vet inte.

Helvete!

Baby, kom hit. Är du okej?

Titta på mig, är du okej?

- Vad är det? Kom hit. - Jag vill bara åka hem.

Jag vet, och det ska vi också.

- Okej, titta på mig. Vi ska ta hem dig. - Bruce, kolla på det här.

Vi måste fortsätta, okej? Klarar du det?

Lite till bara, jag lovar. Vi följer efter Rob.

Kom nu.

Herregud...

Vad? Vad fan är det som händer?

- Vad är det? - Jag vet inte.

Vad äckligt.

- Kommer du förbi? - Jag vet inte.

Jag känner något. Det drar härifrån.

- Ser ni? - Ja.

Här, ta den och var försiktiga.

Varför äter de på varandra?

Helvete! Din jävel!

- För helvete! - Ta det lugnt.

- Ta det lugnt för fan. - Okej!

Det är ju en tegelvägg.

Vi ska ta dig hem, okej?

Kom, tjejer. Ta era saker. Mel, ta din bräda.

Ta den. Var försiktiga. Kom nu.

Helvete.

Toppen! Vi är tillbaka där vi började för flera timmar sen.

- Skit också. - Vi borde ha gått åt andra hållet.

- Varför sa du inget tidigare? - Det gjorde jag, men du lyssnade inte.

Jag försöker ta oss härifrån, istället för att lyssna på ditt gnäll.

Dra åt helvete! Du sa att du kunde ta oss härifrån.

- Det ska jag! - Lyssna, vi måste fortsätta.

Det blir mörkt snart. Vi går till vänster. Jodie.

Ja, visa oss vägen, Jodie. Följ efter din lilla pojkvän.

Jodie, kom igen. Rör honom inte!

- Håll reda på henne. - Kom igen, vi måste vidare.

Kom nu, Bruce.

- Kom nu, Bruce. - Bortskämda lilla slyna.

Ja, det här verkar ju mycket bättre. Snyggt jobbat.

- Kom igen nu. - Vristen är visst okej nu.

Skit också. Vi är tillbaka där vi startade.

Jag vill slippa säga det, men vi borde spara lite vatten till imorgon.

Och det är nog dags för en verklighetskoll.

- Vet någon att vi är här för det första? - Jimmy kanske hämtar hjälp.

- Då borde han ha varit tillbaka nu. - Vad har hänt i så fall?

- Mel, släpp det. - Och för det andra...

...vet vi inte var vi är eller hur vi tar oss härifrån.

Det är inte sant. Vi måste kolla några av sidotunnlarna.

Kom igen, Bruce. De kan fortsatta i all oändlighet.

Vet du vad, Jodie? Jag har fått nog av ditt neggande.

Om du tror att du klarar det bättre, så gör det själv!

Vad håller du på med? Tror du att det hjälper att kasta saker?

Om du förstör den är det kört! Ta det lugnt bara.

Ta det lugnt för fan. Jag vet att du är frustrerad.

Vi är alla utmattade, men vi klarar det. Vi måste ta det lugnt bara.

Jag tycker att vi stannar här och vilar, så har vi mer energi imorgon.

- Okej? - Ja.

Ny friska tag imorgon.

Jisses...

- Bruce? - Ja?

Jag ville inte skrämma tjejerna, men jag vill berätta en sak.

- Du vet, när ni var helt väck? - Ja?

Jag tror att jag såg något som stod över Jodie.

- Vad menar du med något? - Jag menar... en person.

Tror du att det var Jimmy?

Jag vet inte.

Jag vet inte...

Jäklar. Det där ser riktigt illa ut.

Det är inte så farligt.

Jag behöver bara lite rengöringsmedel... och kanske ett bandage.

Du kanske har rätt.

Du har rätt, vi borde inte berätta det för tjejerna.

Okej...

Gå och lägg dig en stund.

- Jag stannar uppe ett tag. - Okej.

Det var bara en mardröm. Det är ingen fara.

Det är ingen fara.

Jag är här.

Rob, du är jättevarm.

Det är ingen fara.

Jag tror att jag kommit på en idé hur vi ska ta oss härifrån.

Jag tror att jag har det.

Det är ingen fara.

Backa! Backa!

Är alla borta? Okej.

Kolla in det här.

Nu är vi på väg hem.

Går det bra? Kom hit.

Kom nu, Rob. Jag har din rygga.

Okej, bra. Följ efter mig.

Ja... Kom hit, allihopa! Draget blir allt starkare.

Akta, det är lite halt.

Var försiktiga.

- Går det bra, brorsan? - Ja.

Här är det, vi kollar.

- Ser du? - Ja, för fan.

- Amen. Vi kommer att klara oss. - Ja, det kommer vi.

- Kom, baby. - Nej, jag går inte in dit.

- Det måste vi. - Nej, Bruce. Jag vill inte.

Vi måste fortsätta. Jag är ledsen, men vi måste det.

- Vi måste fortsätta. - Om ett par timmar dricker vi shots.

- Låter det inte bra? - Tequila och vågor som rullar in.

Vi är snart i vattnet, men vi måste fortsätta nu, okej?

Titta på mig. Ge inte upp nu.

Lite till bara. Vi kan inte ge upp nu, okej?

- Okej, då gör vi det. - Okej då.

Huka er bara.

Jag tror att vi klarar det, men det blir riktigt tajt.

- Fortsätt. - Ta av er ryggsäckarna.

Jag tror att jag ser en utgång.

Ja, det finns en utgång här.

Bruce! Bruce!

Vad händer? Batteriet trillade ur ficklampan, så jag måste hitta det.

- Ta mig härifrån, Bruce! - Ta det lugnt, baby.

Ta mig härifrån! Hjälp mig!

- Sluta, Mel! - Lugna ner dig!

Jag kan inte vara lugn! Ta mig härifrån!

Vad är det som händer?

- Bruce? - Jag är här!

Ta tag i min hand, jag har dig!

Så där.

Har du den? Ge mig grejerna.

- Går det bra? - Ja.

Jag har den, brorsan.

Akta huvudet.

Är du okej, brorsan?

- Är du okej? - Titta.

Rob, kolla på det här.

- Hur länge hade de varit försvunna? - En månad ungefär.

- Vad är det, Sam! - Det är bäst att ni ser efter själv.

Det ser inte alls bra ut...

Kom, sheriffen.

Vad fan är det för något? Killar, vad håller ni på med?

Vi kommer strax tillbaka. Stanna här, vi kommer direkt.

Nej, det är en dålig idé. Vad i helvete...

- Nej, kom igen! - Snälla, Jodie.

Mel, följ med mig.

Vad i helvete...

Jag klarar inte av det här längre.

Vad i helvete...

Helvete!

Nej! Nej!

- Vi måste härifrån. - Nej, vänta!

Vad?

Förlåt mig... Förlåt mig...

Vi ska köpa den där båten och segla runt jorden.

Mel!

Mel! Mel!

- Vad har hänt? - Det kom från ingenstans.

Din idiot! Jag bad dig om en sak!

Vi måste hålla oss lugna.

- Vi hittade Pauls kropp. - Fattar du inte vad som händer?

Jag kommer efter dig! Hör du det, ditt as?!

Det jagar oss. Oss!

- Vad fan väntar ni på? - Kom nu. Jodie, ta dina saker.

Här, ge mig ficklampan. Jodie, kom igen! Rob, ta henne!

Vad fan skulle de göra här med sina surfbrädor?

Det är inte bra. Det är inte bra alls.

- Stanna där, Rob. - Vad är det nu?

- Var vi inte här för en halvtimme sen? - Rob, vi har gått i cirklar.

Dra åt helvete! Följer ni inte efter, går jag själv!

Vi måste binda fast honom.

- Vad snackar du om? - Hjälp mig bara, okej?

- Varför viskar ni? - Älskling, lyssna på mig.

Vi måste ta dig till en läkare direkt, annars dör du.

- Skitsnack, jag är okej. - Råttan som bet dig hade rabies.

- Okej? - Låt mig slippa göra dig illa.

- Älskling? - Lägg ner brädan.

- Du är riktigt sjuk. - Din jävla fitta! Håll käften!

- Har du honom? - Lägg honom här.

Hjälp mig att binda fast honom.

Vad i helvete...

Hjälp!

Herregud...

Herregud... Herregud...

Bruce!

Älskling, vakna! Snälla...

Älskling? Helvete också!

Jodie!

Rob!

Fortsätt utan mig...

Ge inte upp... Lova mig det...

Jag lovar.

Jag lovar... Jag lovar...

- Jodie... - Bruce?

- Bruce! - Jodie...

- Jag klarar det nog inte. - Jag ska ta dig härifrån, okej?

Allt kommer att bli bra, okej?

Okej?

Allt som är vackert och allt som betyder något...

...kan tas ifrån en på ett ögonblick.

Så... är livet helt slumpmässigt? Har vi någonsin kontroll?

Ärligt talat... har jag ingen jävla aning.

Allt jag vet är att man inte kan fly från den man är.

Vi kan försöka gömma oss och låtsas vara den man vill vara...

...men i slutändan är man ändå sig själv... vad man än gör.

Så vad gör man när drömmen om Kalifornien tar slut?

Man fortsätter västerut.

.:: TWA - Your Source Of Quality! ::. www.shareuniversity.org