All language subtitles for IT-bubblan som aldrig sprack

Årets julklapp är
ett internetabonnemang.

När internet slår igenom på allvar
i mitten av 90-talet–

–blir det starten på
en digital revolution.

Vi visste
att internet skulle påverka allt.

–Det här gäller väl numera?
–Vet du vad internet är?

Internetrevolutionen inleds
med aktiehausse, börsbubbla–

–och visioner från
den nya ekonomins entreprenörer.

–Vi ville ju skaka om.
–Birgersson är den nya Messias.

–Vad var det som egentligen hände?
–Kanske var jag lite naiv.

Bolagen var övervärderade,
sen blev det nerdragningar.

–Är det en bubbla som spricker?
–Ja, det dröjer nog inte så länge.

Det verkar inte riktigt klokt.

Stämningen på Wall Street indikerar
en fortsatt nedgång för IT-aktierna.

Var det en bubbla, eller la pionjär-
erna grunden till dagens IT-under?

Nu har vi hissat upp oss,
och nu ska vi åka – utför.

I mitten av 90-talet börjar
Framfabs Jonas Birgersson planera–

–för bredbandsutbyggnad. Han blir
Bredbands-Jesus med svenska folket–

–och eldar på marknaden och
politikerna. Här finns en möjlighet–

–att Sverige ska bli först i världen
med den nya tekniken.

–Bredbands-Jesus. Gillade du det?
–Det kunde ha varit mycket värre.

Det var småroligt.
Vi ville ju skaka om.

I dag presenterades en IT-proposition
som var 1 miljard större än tidigare.

8,3 md satsas för att Sverige ska få
snabbare internet genom bredband.

Sverige är ett av de länder som är
främst framme när det gäller IT.

Jag trodde på det.

Jag med många
andra förstod–

–att det gällde att
bygga ut infrastrukturen.

Jag fick mycket stöd av IT-entre-
prenörerna och deras argumentation.

Jag hade ett motstånd i regeringen
från finansdepartementet–

–men till slut lyckades vi.

Norrmännen säger "jag",
vi svenskar säger "vi"–

–så jag får väl använda norskan.

Till slut lyckades jag ändå
få igenom detta i regeringen.

Politikerna slog sig för bröstet och
sa att vi byggde bredband snabbt.

Teknologijättarna Ericsson
och Nokia låg på.

Norden var ledande, Baltikum hakade
på, södra Europa bromsade helt.

–Vad kommer vi att hämta via datorn?
–Allt.

Man behöver inte ha böcker hemma,
inget bibliotek, inte ens cd-rom.

–Böcker vill man väl ha?
–För att läsa, inte för information.

Vi vet att de kulturer
som satsar på infrastrukturbyggen–

–får alltid belöning för det på sikt.

Den absolut bästa investeringen
du kan göra är i infrastruktur.

Det är ett mycket bra första steg,
och går förhållandevis snabbt.

Man ska titta på hur vi i förhållande
till konkurrerande länder–

–får ett försteg för hela den svenska
industrin. Det är mycket skojigt.

Eleverna köar
för att få surfa i cyberspace–

–som ingen riktigt vet vad det är.

Just nu är det mest en häftig grej.

Man får mycket nytta av det när det
är mer utbrett. Nu har så få det.

Vad är meningen?
Är det verkligen rätt?

–Internet måste upptäckas.
–Kan du visa?

Nu laddas tidningen Z hit.

Typiskt. Det är den exakta bilden
av den här världen.

Ibland finns den, ibland inte.

Det som blev den
stora brytpunkten var–

–när Tim Berners-Lee
uppfann webbprotokollet http–

–och den första webbläsaren
som kom i mitten av 90-talet.

Alla skulle finnas på nätet,
alla skulle ha ett skyltfönster–

–där man kunde visa upp
sitt företag eller sin produkt.

Informationen var ganska statisk,
det var inte så interaktivt.

Det skulle integreras i allt
och allt skulle kunna göras.

Därför utvecklade vi en kurva
som skulle gå från .com till .mom.

–där .mom var
när min mamma var på nätet.

Vi skapade en miljö
för att alla skulle in–

–och förstå vilken "impact"
det skulle vara när alla var där.

Det finns en reklamfilm från IBM
från den tiden.

Två män och en tidning: "Det står här
att vi måste finnas på internet."

–Det visar hur tiden såg ut då.
–Det var en enorm förändring.

Massor med människor blev
intresserade av att lära sig.

Barn växte upp
med en dator hemma.

Först får man leta reda på adressen.

När jag kommer fram till hemsidan,
går jag in i internetbutiken.

–Är det skoj?
–Ja, och tidssparande.

För mig som har två barn
som är trötta efter dagis.

Jag säger att jag vill ha 5 liter fil
och lägger det i varuvagnen.

Så enkelt är det.

Framtidsutsikterna
var enorma.

Man trodde redan då att
internet skulle frälsa världen.

I mitten av 90-talet är fortfarande
bara 2 % av befolkningen uppkopplad.

Näringslivet drivs av folkhemsföre-
tagare med traditionell framtoning–

–och overheadbilder.
Men i slutet av 90-talet händer nåt.

En ny typ av företagsledare
dyker upp: IT-entreprenörerna.

Vi visste att internet skulle
påverka allt. Det skulle förändra–

–sättet man jobbade på,
anställde, levde, bodde–

–hur företag skulle byggas,
hur man skulle handla...

Vi såg hela dagens värld framför oss.

Det startas digitala företag:

Icon Medialab, Spray, Framtids-
fabriken, Boo.com och Boxman.

Företagen lockar unga människor
med kunskap om den nya tekniken–

–och viljan att skapa en ny ekonomi.

Välkomna till Framtidsfabriken!

Det var helt nya idoler.

De vågade stå på scenen,
vara estradörer–

–de vågade förmedla nåt
som ingen hade förmedlat innan:

Hur man utnyttjade internet.

Det är här alla pengarna ska tjänas.

Plötsligt vågade folk tycka,
säga saker–

–och ha väldigt stora visioner
kring vad man skulle kunna göra.

Målet är att spotta ut internetbolag
på marknaden.

Egentligen skulle den här sagan
börja så här:

Det var en gång en pojke,
vars mamma gifte sig adligt.

Dock gjorde adelsmannen av med
alla pengar.

Pojken hade mycket överskottsenergi,
skulle nog kallas DAMP-barn i dag.

Han fick jobb som reseledare, gillade
fester, att åka skidor och äventyr.

Vid några och tjugo läste han
ekonomi, startade dataföretag–

–och nu är hans förmögenhet
minst 200 miljoner, kanske mer.

Jan Stenbeck skapade
de första entreprenörsbolagen–

–som gjorde att folk började tänka
själva och inte bara lydde staten.

Det var ett fritt, ungdomligt,
ambitiöst, visionärt ungdomsgäng–

–med ny kunskap, sprungna
och utbildade i den nya teknologin.

Vi var i en fantastisk position
för att förändra världen.

Här i Stockholm
är det lätt att vara entreprenör.

Två av Hötorgsskraporna
är fulla av unga IT-företagare.

Om dem slåss investerare att
satsa pengar i just deras företag.

Man har lyft fram många unga
som har lagt bort jantelagen.

Det hände SÅ mycket.

Frågar du många personer,
så får du olika minnesbilder.

Boxman skulle sälja cd-skivor
på internet.

Man fick förklara för folk
vad internet var.

Frankrike hade ett eget internet
– Minitel.

Och väldigt få trodde
att man skulle kunna sälja.

Vi frågade folk:
"Gillar ni att köpa online?"

Alla älskade det,
men hade inte fått varan än.

Det var så coolt
att vara astronaut i en ny teknologi.

Det var som ett intelligenstecken:
"Shoppar inte du på nätet?"

Sitter våra tittare om några år vid
datorn med världen som marknadsplats?

Ja, absolut.
Det tvekar jag inte ett ögonblick på.

Nånting har hänt i Sverige. Titta
bara på dessa bilder från Rapport.

Marcus Wallenberg,
den senaste i Wallenberg-familjen–

–står på en IT-firma och förklarar
varför de satsat en halv miljard.

Det är en bedömning av de människor
och det projekt som man ska satsa på.

Detta är människorna.

Projektet är en portal, dit man först
kommer när man går in på internet.

Företaget går med förlust,
har alltid gjort det.

Hur kan man då tro att man ska
få tillbaka den där halva miljarden?

Jag kom till Spray
hösten 1995–

–och visste inte vad internet
var när jag blev intervjuad.

Många av mina kamrater säger
att internet är en "big dick thing".

Företagsledare vill ha nåt
att prata om på golfbanan.

Man vill kunna säga
att man har en egen hemsida.

"Vet du vad internet är?
Har du sett world wide web?"

"Jag tror inte det." Sen sa jag:
"Jag kan inte sitta och hitta på."

"Jag vet inte vad det är för nåt."

Då sa han: "Jag ska visa dig."
Sen visade han på sin bärbara dator.

I tv:s barndom kändes det som
att det var radio med bild till.

Tv har utvecklats med tiden.

Vi vet inte
vart internet kommer att gå.

Man kan bara ana att det blir viktigt
för många människor och företag.

Vi kunde svenska webben.

Man kunde surfa slut,
det fanns inte så många hemsidor.

När det kom nåt annorlunda, färgfoton
eller ett interaktivt formulär–

–då kunde vi samlas:
"Kolla, Systembolaget har gjort"–

–"ett formulär där man se vilka
öppettider olika Systembolag har!"

Grundarna av Icon Medialab
och Spray–

–har skolats av monopolutmanaren
Jan Stenbeck.

Folk tror att jag är egotrippad.
Det är jag inte.

Det står att du är en rolig kille
och en av världens bästa missionärer.

–Det är Stenbeck.
–Kul att han säger nåt positivt.

Jag har lärt mig allt jag kan
av honom och av Kinnevik.

En gudfader – åtminstone den som fört
den nya ekonomin till Sverige.

Jonas Birgersson kommer från
den akademiska miljön i Lund.

Nästan som
en förlängning av studentnationen–

–blir Framtidsfabriken en IT-konsult
med studentikos kultur.

Bolaget växer snabbt
internationellt–

–och får familjen Rausing och Ikeas
Ingvar Kamprad som investerare.

Den här var ett fantastiskt sätt
sammanfatta vad vi försökte göra.

Det var digitalisering in
i nätverkssamhället "fast forward".

Mitt lilla boende på Sofiaparken,
två rum och kök–

–det var där vi började sitta.

Vi hade dragit dit sex telefonlinjer–

–innan telefonteknikern sa: "Jag
vägrar dra upp ett kopparpar till."

Jag kan ibland se sammanhang i stora
mängder data som inte hänger ihop.

Jag kan hitta vägar fram.

Jag har väldigt svårt för
det vi kallar "latent potential".

Om man ser
att nåt går att göra mycket bättre–

–då tycker jag att vi ska göra det.

"Vi får väl testa det här nya."
Vi såg den här tekniken.

När vi kom i kontakt med
stora industriföretag som lärde oss–

–hur man behöver uppföra sig, hur
man behöver ha kvalitet, hålla tider–

–så kunde vi lära dem mycket
om den nya världen–

–där man egentligen inte hade nån
kompetens alls, för det var så nytt.

Vi gjorde såna saker
som att Ikea 1999 fick upp–

–Europas första och största e-handel.

Tack vare att Kamprad gick med på
att sätta url:n på Ikea-katalogen–

–så fick vi en enorm tillväxt.

Men man känner frustration över
vad vi hade kunnat göra.

Använda varuhusen
som distributionspunkter för varorna.

I och med
att Jeff Bezos startar Amazon -99...

Om vi och Ikea hade fått jobba vidare
och prova med tredjepartsprodukter–

–så hade kanske en större del
hamnat i Sverige.

Det är sånt
man är lite frustrerad över.

När Jeff Bezos kom till Stockholm
fick vi en inbjudan att möta honom.

Han hade en liten "gathering"
hos potentiella uppköpskandidater.

Folk som höll på e-handel.

Vi träffades under Vasaskeppet.

Han sa: "Vi kommer inte bara
att sälja böcker, det här kan växa."

Jag tror mig veta
att han vill köpa Boxman.

"Vi kommer att växa
så mycket snabbare än de"–

–tänkte jag, 27 år gammal.

Jag säger till min kompis: "Vi är
mycket smartare än han, vi drar."

Jag brukar säga att jag gjort svensk
industrihistorias dyraste steg.

Jeff Bezos är en av dem som jag
har högst professionell respekt för.

Amazon är ett fantastiskt bolag, gick
inte att jämföra med det vi gjorde.

Då kändes det som: "Ska vi bli Amazon
eller ska vi låta dem få bli Boxman?"

Björn Nordstrand äger hotell Tylösand
ihop med Per Gessle.

–Den nya ekonomin var oerhört ny.
–Det här är gamla värden.

–Den var ny på så väldigt många sätt.
–IT-världen är en exponentialkurva.

Ingen hade rest pengar till
ett bolag som inte tjänade pengar.

Björn Nordstrand gick in
i Icon Medialab från början.

Han lånade ut några miljoner
och köpte 10 % av aktiekapitalet.

–Vad är det värt nu?
–Bortåt hundra miljoner.

–På hur lång tid?
–Tre år.

Från 200 000 till hundra miljoner?

Vi ville bryta alla gamla mönster,
vi ville ha platta organisationer.

Kunna jobba från Costa Rica...
Köpa presenter till sin fru, resa...

Vi ville ha frihet för människan.
Då måste man jobba hårt.

Herregud, vad vi jobbade hårt!
Man jobbade rakt igenom dygnet.

Har man allt det andra, så är det
mysigt att ha ett chalet i Verbier.

Hur många kan få det i Sverige?

Oerhört många fler
än vad som tror att de kan få det.

De här visionerna
var inte egenpåhittade.

De kom från det allmänna
kulturella landskapet.

Det var väldigt intressant att se
hur företagande blev populärkultur–

–och hur populärkulturen
användes som ett ledarskapsverktyg.

Det var en väldigt lärandefokuserad
kultur, och öppen.

Så vi fick in en blandning. Vi hade
mångfald långt innan ordet användes.

Man kan vara en självlärd
beteendevetare–

–ha gått på Handels eller Teknis,
gått en traditionell väg–

–en supertekniker som suttit hemma
och hackat och bara är 18 år...

–Och alla jobbar tillsammans.
–Och alla blir miljonärer?

Många blir miljonärer.

Ett strikt och konformt arbetsliv–

–kontra nåt som bejakar en tillit
till människan som skapande individ.

Det är otroligt attraktivt och nåt
som människor än i dag attraheras av.

Man gillar det. Man blir sedd,
och det är nån som tror på en.

Jakob jobbar mycket obetald övertid–

–i förhoppning om
att få utdelning på sina optioner.

Tid blir allt viktigare,
hjulen snurrar allt fortare.

Man bränner ut människor fortare,
jobbar hårdare.

Färre och färre
kommer att orka med tempot.

Tricket blir
att jobba korta, stötvisa perioder–

–slicka såren, omskola sig
och sen på det igen.

Du kör själv ett ganska högt tempo.
Hur har du klarat det?

Med hjälp av magsår, rädsla för
hjärtinfarkt och en förstående fru.

Inte bara jag, alla jobbade hårt.

Alla på hela Icon, Framfab, Spray,
våra konkurrenter...

–Alla jobbade häcken av sig.
–Är det bra?

Jag hade min första
"nästan" hjärtinfarkt när jag var 39.

Jag hade en förträngning i hjärtat
och gjorde en ballongsprängning.

Det är klart att det inte var bra.
Men hade jag gjort annorlunda? Nej.

En följdfråga: Hur kan du sprida
visioner av balans–

–när du själv frontar med
en arbetsnarkomani som är horribel?

Jag jobbar i snitt 8 timmar per dag.
Ovanpå det reser jag ofta 8 timmar.

–Men bilden av dig, Jonas...
–Den är inte nåt jag bestämmer.

Du är också delaktig i den bilden,
du valde själv ingen annan vinkel.

Det är inte bara entreprenörerna
som är nyfikna på den nya tekniken–

–utan även svenska politiker.

Skrivmaskin fungerar inte längre.

Huvuddelen av mina informationer
och min kommunikation–

–sker i dag via internet. Det skapar
enormt mycket större möjligheter.

4 februari 1994 skriver Carl Bildt
bokstavligt talat internethistoria–

–genom att mejla
USA:s president Bill Clinton.

Det är den första mejlväxlingen
mellan statschefer–

–och Bildt blir politikens ansikte
för det svenska IT-undret.

Det var viktigt att visa potentialen
i det sättet att kommunicera.

Vi skickade i väg det
till Vita husets mejladress.

Sen hände absolut ingenting,
absolut ingenting.

Så vi fick ringa Vita huset och fråga
om de hade sett att de fått mejl.

Det hade de inte.

Bill Clinton har sagt att han bara
har haft två e-mail i hela sitt liv.

Han var inte alls uppkopplad.

De svarade i alla fall, och sen blev
det några mejl fram och tillbaka.

Jag kommer ihåg
att jag i början av -94 skrev i DN–

–att politikerna måste ta ett större
ansvar för IT-utvecklingen i Sverige.

2010 skulle Sverige
vara ledande i världen vad gäller–

–användningen av IT-teknologin.

Skulle vi sätta ett mål 2000,
fem år framåt?

"Låt oss vara realistiska. 2010."

Det var också en livlig diskussion
om vad vi skulle vara ledande på.

På att producera prylar?

"Nej, det är användningen
som är det viktiga, inte prylarna."

Vi ville få användarfokus, det var
användningen som skulle finnas.

Då ledde Ines Uusman IT-kommissionen.

Jag hade sagt i tv
att de inte gjorde nån nytta.

Då ringde hon och frågade om jag
ville vara med i IT-kommissionen.

Det är bättre att ha fienden inne
i tältet pinkandes ut, än tvärtom.

Vi jobbade för att få bort förmåns-
beskattningen på personaldatorer.

Denna ganska enkla ändring
av reglerna har lett till–

–att vi är
världens datortätaste land.

Hem-PC-reformen var
den stora satsningen som gjorde–

–att internet kom till hemmen.

Den skattereduktionen som man fick–

–genom att höja den digitala
kompetensen hos alla arbetare–

–den var helt sagolik. Det var en av
de bästa satsningarna som gjorts.

Vi sågs som ett framgångsland.

IT-Sverige var på omslaget
av Newsweek. Det här var IT-mekka.

Vi var plötsligt i fokus
för hela världens intresse.

Skandinaviens Silicon Valley
var Stockholm.

Det blev en masspsykos
och en nationell egotripp–

–där vi trodde
att vi kunde erövra hela världen.

Det var då vi fick beviset. Vi hade
en minister, Ines Uusman, som sa:

"När vi ser tillbaka kommer vi att se
att internet bara var en fluga."

Hon sa aldrig det. Hon sa:
"Det planlösa surfandet på nätet"–

–"kommer att ersättas av
ett tjänsteutbud på internet."

Och det har hon rätt i.

Min pressekreterare
säger:

"Svenskan vill intervjua dig om
hur det är att vara IT-minister."

"Du kan väl ställa upp?" – "Javisst."

De sa: "Hur ser du nu på internet?"

"Det kan man inte veta", sa jag. Det
tyckte de var ett görtråkigt svar.

"Det kanske bara är en fluga", sa de.
– "Ja, det kanske det blir."

Och så kom det här... Herregud!

Jag fick ringa till statsministern
och säga: "Det här blev inte bra."

"Lägg av, det här lägger sig."
Men det gjorde det inte!

Först vet media inget om det här.
"Det är inte intressant."

Sen tycker man
att det är superspännande.

Då börjar man skriva ganska mycket,
och alla pilar pekar uppåt.

Efter ett tag skapar man hjältar:

"Birgersson är den nya Messias."
Och allt var så jäkla bra.

Aktierna steg, folk anställde mer
och det blev fler skattekronor.

Det var bra för alla
att tycka att det var bra.

Det nya medielandskapet
gynnar IT-revolutionens pionjärer.

Deras storslagna idéer och visioner
ligger precis rätt tiden.

Media jagar slagkraftiga rubriker–

–och den nya ekonomins frontfigurer
tar tacksamt emot uppmärksamheten.

Plötsligt såg man nåt annat än män
i slips som diskuterade en börskurs.

Det blev liv, färg och dramaturgi.

De var spännande, mitt i
en samhällsomvälvning–

–och använde den plattformen
till att säga en massa saker.

Staël von Holstein sa en massa saker
om svensk mentalitet och normalitet–

–som inte hade att göra
med Icon Medialab.

Dessa jävla politiker
och jantemänniskor som säger:

"Du kan inte. Gå på socialen, vi tar
hand om dig, förtidspensionerar dig."

"Det är ingen idé att du pluggar."

Det följde inte Wallenbergs
linje att verka och inte synas.

Tvärtom: "Låt så mycket som
möjligt, då får du mediautrymme."

Och de fick mängder med utrymme.

De visste hur man använde
kommunikationer och media.

Det var en brytpunkt.

Vi sa väldigt mycket att vi
skulle bli alla de där sakerna.

Och så skröt man upp nånting
och var jäkligt ambitiös.

Då ville ambitiösa människor
göra saker med en.

Ambitiösa investerare som GE Capital
och andra investerade i bolaget.

–Hej!
–Hejsan.

Välkommen hit.
Jag såg dig på tv i går.

Jag tycker att Sverige var hemskt
under 60-, 70- och även 80-talet.

Därför var jag arg.

Jag gick till attack mot allt som var
gammalt, inskränkt, tråkigt och fult–

–och promotade och bejakade den
vackra värld som vi byggt efter det.

Jag gav smällar och fick
kraftigt mycket smällar tillbaka.

Jag hade lärt mig på ZTV hur man
kunde använda media som PR-verktyg.

Vi var så annorlunda. Vi reste pengar
i bolag som inte tjänade några–

–vi sa
att vi skulle bli störst i världen...

Vi har bara skrapat på början
av den här revolutionen.

"We kicked some serious ass"
och hade jävligt roligt.

Man är aldrig lika bra som det
påstås, men aldrig lika dålig heller.

Jag kommer ihåg en artikel: "Framfab
har världens bästa ledningsgrupp"–

–"av alla företag någonsin."
Och då bara: "Okej..."

Mycket spektakulära
saker hände.

Jonas Birgerssons presskonferenser
var rena väckelsemötena.

Framfab presenterade
en bokslutsmatiné–

–utanför filmutbudet,
men inför en fullsatt salong.

I huvudrollen: Jonas Birgersson.

Vi hade haft en bolagsstämma. Jag
hade shorts, det blev ett jäkla liv.

Då skrev Dagens Industri en halvsida:
"Han har shorts på sig."

"Vi vill inte, men måste skriva om
att han har shorts på sig."

Jag tänkte: "Men skriv inte om
att jag har shorts på mig, då."

Shortsen var med när jag hälsade på
i Vita huset. Fantastisk historia!

Jag är den ende som blivit invald
i World Economic Forum–

–som både Global Leader for Tomorrow
plus Tech Pioneer – samtidigt.

Då var vi bland annat i Washington
och hälsade på i Vita huset.

Tjejen som är ansvarig får syn på att
jag har shorts och ser min bleka vad.

Hon sliter upp dörrarna och frågar:

När vi kommer in är det stor middag.

Sex personer var placerade
vid ett eget litet VIP-bord.

Projektledaren kommer fram efteråt:

Den där dubbelmoralen
har jag så svårt för.

Jag hade respekterat
om de hade slängt ut mig.

Men om man är viktig nog, då
är det okej. Då är det excentriskt.

IT-bolagen driver på utvecklingen.

Både Framfab och Icon Medialab
värderas till mångmiljardbelopp.

En del av den nya ekonomin,
att man satte värden på bolag–

–i relation till förväntningar,
gjorde att de fick höga värderingar.

Svenska företag
går bättre än på länge.

Aktierna rusade
utan nån rimlig värdering.

Vad är en rimlig värdering? När det
inte finns vinster eller intäkter–

–som försvarar
de otroliga rusningarna i aktierna–

–utan enbart bygger på förhoppningar.

Julafton tycks komma ovanligt tidigt
här på Wall Street i år.

När en aktieanalytiker säger: "Jag är
säker på att värderingen är rimlig"–

–då osäkrar jag min pistol.

Aktieanalytiker tycker alltid
att börsen ska fortsätta uppåt.

De alltmer osannolika kursrörelserna
i internetaktier–

–nådde ett nytt klimax i går.

Faster Agda ska köpa Framfab-aktier
utan att veta vad ett IT-företag är.

Och taxichaufförer ger aktietips.

Alla är inne på börsen,
och alla ska bli rika där.

Framtidsfabriken har nu ett lika
stort börsvärde som byggjätten NCC.

Plötsligt pratar alla aktier.

Stockholmsbörsen
stiger med 100 % på ett år.

Icon kämpar för en tillväxttakt som
motsvarar marknadens förväntningar.

Precis före millennieskiftet har
svenskarna drabbats av börsfeber.

Vi ska prata om folkrörelsen,
aktiesparandet, som vuxit fram.

Nästan 6 miljoner svenskar
sparar i aktier.

Vi ligger i världstoppen
när det gäller aktiesparande.

Aktiesparandet har aldrig
uppvisat en sån aktivitet som i dag.

Sverige är nu bäst i världen. Vi har
passerat USA och övriga Europa.

6 miljoner sparar. Aktiesparande
är vanligare än att ha fast lön.

Ska vi köpa aktier i Telia,
eller inte?

–Finns det moraliska betänkligheter?
–Ja, det finns mängder.

När alla tänker så här,
går det ut över samhällets vitalitet.

På den tiden var det en aktierush.

Många fackklubbar
var mer intresserade av aktievärdet–

–än av den fackliga kampen.

Känslan för arbete
riskerar att gå förlorad–

–för att man inriktar sig på
den kortsiktiga vinsten.

Många småsparare
trissade upp kurserna.

När internet kom, blev Bo "Löparn"
Engwall ansikte för en ny hobby:

Aktiespekulant på heltid.

Han och andra småsparare
argumenterade för företag–

–som de själva ägde aktieposter i.
Och kurserna steg.

I dag kan småsparare påverka
aktiekurser på ett nytt sätt–

–genom sociala medier,
att man snackar upp en aktie–

–som man får att rusa. Det här kom
egentligen i och med internet.

Hej och välkomna till premiären av
Börsmatchen, TV4:s nya aktieprogram.

Lag 2, Konstlöparn,
består av konstnären Ernst Billgren–

–och "Löparn" Bo Engwall,
aktieguru på internet.

Du har fått kultstatus nästan.
Hur kommer det sig?

Det beror på
att det har gått väldigt bra.

Många av mina analyser på IT-företag
förra året blev kursvinnare.

Några dagar gick min
portfölj upp en halv miljon.

När man då hade startat med
1,2 miljoner i början på det året–

–då var det fullständigt otroligt
hur snabbt det hade gått.

Det verkar inte riktigt klokt.
Många förstår inte vad som händer.

En som investerat i en rad företag
tycker att det har gått för långt.

Det är småsparare som styr. Det går
inte att räkna hem de här kurserna.

De här värderingarna
har lämnat jordelivet–

–när man värderar
varje person till 20 miljoner–

–på Framfab, Cell
och Icon Medialab.

När alla ska bli rika på börsen,
då ska man oroa sig.

Det var hösten 1999,
då sålde vi allt.

–Hur nära var du att sälja Icon?
–Jag vet vad du tänker på.

Vi var minuter ifrån att sälja Icon
på absoluta peaken–

–till över 100 % över kursvärdet.

En av de största industri-
försäljningarna i svensk historia.

Vi hade varit i Boston och träffat
det här fantastiskt bra bolaget.

De kom från mer teknikhåll än vi
och var mycket större än vi.

Den försäljningen skulle ha gjort mig
till en industriell hjälte i Sverige.

Vi går ut och ska käka
"signing dinner" på Sturehof.

Innanför dörrarna uppe till vänster
sitter Peter Wahlbeck.

Han skriker "Hallå, Johan"
på riktigt god halländska.

"Hallå, Peter", sa jag och satte mig.

Vi skulle stänga
en affär i 40-miljarderklassen.

Vi beställer jävligt fina viner.
Han kommer fram till vårt bord.

Det här gick på sekunder.
Det blev tyst, ingen skrattade.

De ställer sig upp, vi går ut,
vi ber om ursäkt.

På morgonen
dyker de inte upp vid signeringen.

Så här nära från att vara hjälte–

–till att kallas "luftslott"
och "IT-bubbel" i resten av mitt liv.

Holstein menade att han
hade förlorat en miljardaffär–

–på grund av att jag hade varit
på fyllan och pekat ut några köpare.

Då satt han på krogen och höll hov!

Han hävdar i efterhand att affären
gick i kras på grund av det.

Det funkar inte så.
Men det är en rolig skröna.

–Har ni pratat om det?
–Nej, inte om just den grejen.

Han har gått på som vanligt,
varit kommunist- och socialisthatare–

–och bara kört det gamla vanliga:

Han hatar allt
som har med staten att göra!

Då hade han gjort skandaluttalandet
"Sverige är ett skitland".

Han är nån sorts anarkist.

Plötsligt började man förstå att det
inte skulle hålla i all oändlighet.

En anställd mejlade till mig–

–att Expedia var värt lika mycket som
världens stora flygbolag tillsammans.

Amazon som bara sålde böcker var värt
mer än USA:s bokhandlar tillsammans.

Börsen fortsatte uppåt,
trots varningar.

Plötsligt kändes det som: "Allt är
övervärderat, det kommer att smälla."

Risken finns att det
kommer en kraftig nergång.

Utvecklingen de två senaste månaderna
kan inte fortsätta, inte en chans.

När det blir rusning ut
genom dörren, så blir det trångt.

De stora, starka pojkarna,
förvaltarna, kommer först ut.

–Småspararna blir nedtrampade.
–Förhoppningsvis inte småspararna.

Men jag är rädd att de är inne,
och det är ett jätteproblem.

Nu måste jag gå.

Välkända IT-företag
som Cell Network, Icon och Trio–

–har plockat in
hundratals miljoner i emissioner.

Men nu handlar det om att överleva.
Hur länge räcker företagens kassor?

Kan IT-bubblan spricka på allvar
nästa år?

Nu är det snart bergochdalbanan.
Vi har hissat upp oss.

Och nu ska vi åka – utför.

Om verkligheten är 50 nyanser av grå,
så hissar eller dissar media.

Många som bidragit till att blåsa upp
de här personerna, sänkte dem sen.

/MOBILSIGNAL/

En sekreterare ringer och säger:

"Det ringde en journalist och frågade
om du hade tafsat på personalen."

Jag förstod att det var på riktigt
och tog reda på journalistens namn.

Jag tänkte: "Får han bara träffa mig,
se och uppleva Icon"–

–"hur personalen mår,
hur nöjda våra kunder är"–

–"så kommer han att skriva
en positiv artikel."

Så jag bjöd ner honom till Singapore.

Snacka om att begå självmord!

Jag skrev det
med ett annat perspektiv.

Jag skalade bort de
tindrande ögonen på skribenten.

Jag blev oerhört förvånad över att
det blev ett sånt otroligt genomslag.

Det hade ingen väntat sig.

Vi sitter och snackar,
och han frågar:

"Hur var du som tonåring?"
– "Jag hade mina demoner."

Då skriver han: "Johan var jagad
av demoner som tonåring."

Såklart det är jobbigt om du har
gjort dig till företagets ansikte.

Och sen rasar allt. Jag kan förstå
att det är fruktansvärt jobbigt.

Jag hade löpet fem dagar i rad
i Expressen.

Fem dagar,
uthängd som en hund på löpsedeln!

Det var fruktansvärt jobbigt.
Personalen i Sverige grät.

När vi kom hem till Sverige,
hade Jessica stora solglasögon.

Det blev helt tyst på Arlanda. Jag
såg hennes tårar under glasögonen.

Fy fan, vad jobbigt!

Jag hörde anklagelser om mig,
att jag var emot IT.

Som att jag var emot hus för
att jag skrev om fastighetsbubblan.

Det handlade om
ett fenomen som måste skildras.

Det var inget skurkföretag. Icon var
ett företag bland många i IT-bubblan.

Han är skyldig till att 250 människor
i Stockholm förlorade sina jobb.

Det bästa av våra 32 kontor fick
läggas ner på grund av hans artikel.

Allting var vridet
– vartenda ord, sida efter sida.

Hela företaget kollapsade,
inte beroende på mina artiklar.

De bara råkade komma då. Den fick ett
sånt genomslag på grund av tajmingen.

En massa andra bolag försvann också.
Alla var ju övervärderade.

Att jag skulle vara ansvarig för
att företag gick åt skogen är absurt.

Om 6 artiklar sänker ett börsnoterat
företag är det inte så solitt.

Jag är inte långsint eller arg.

Men det finns två jag aldrig förlåter
– en är Peter Kadhammar.

Jag hade länge jätteroliga idéer om
hur jag skulle hämnas.

Jag skulle köpa grannens sommarställe
– ge A-lagarna det och köra ut vodka.

Han skulle nog reflektera
att han kanske ska gå vidare.

Den 6 mars 2000
räknas som startpunkten–

–för en av de mest dramatiska
börskrascherna i svensk historia.

Icon Medialab och Cell Network
visar miljonförluster.

Det har varit ännu en svart dag
för IT-aktierna.

Jonas Birgersson lämnar Framfab
och en bransch i kris.

Nasdaq-börsen här
i New York tappade 3,9 % i går.

Nedgången smittade av sig på
Stockholms-börsen som gick ner 4 %.

Bedömare varnar för att IT-bubblan
snart riskerar att spricka.

Kraschens första tydliga offer
blir klädsajten Boo.com.

Företaget har vid konkursen
skulder på 2 miljarder.

Kraschen är ett tecken
på en trend världen över.

Riskkapitalisterna har tappat tron
på konsumentmarknaden.

Sälja till konsument, stendött i USA.

Man har överskattat möjligheten
för folk att ändra sina inköpsvanor.

Det är inte så lätt
att få folk att köpa på nätet.

Analysföretag räknar med att 95 %
av sajterna kommer att gå i konkurs.

Man märkte när det började pysa
om internetbubblan.

Ett år senare träffade jag på en resa
i Hongkong en svensk IT-konsult–

–som tagit ett avgångsvederlag. Han
sa: "Det är på väg att gå åt skogen."

Det som hjälpt att fatta beslutet...
Han jobbade på en stor IT-konsult.

Deras VD hade sett på ett annat
företag att de hade glasdörrar.

När man tryckte på en knapp,
blev glasdörren ogenomskinlig.

VD:n sa: "Det är jättecoolt,
vi måste ha såna dörrar!"

Pengar var inte ett problem just då–

–så man bytte ut alla dörrar mot
glasdörrarna som blev ogenomskinliga.

Det fanns inget behov för det.
Jag minns att IT-konsulten sa:

"Då insåg jag att det var dags att
ta sig ur innan allt gick över styr."

Boo.com var startskottet–

–men de andra uppskrivna IT-bolagen
följde med i raset.

Innan året är slut har
300 miljarder i värde försvunnit–

–från de mest uppskrivna IT-bolagen.

Och ett år senare har hela
Stockholms-börsens värde halverats.

Det blev som ett pyramidspel.
Och så föll alltihop pladask.

Värdena gick ner 80–90 %.

Jag hade kompisar vars företag var
värt 150 miljoner. De blev lottlösa.

De var förbannade
för att de inte hade sålt i tid.

Hade du sålt, hade du blivit rik.
Men folk hade hatat dig.

Du hade lurat alla andra.
Det var ju bara luftslott alltihop.

Hade man läst ekonomisk historia, så
visste man av tulpanerna i Amsterdam-

–att hajper händer och att
flockbeteenden är vanliga i ekonomin.

Den psykologiska effekten
sänkte börsklimatet–

–och tvingade fram
amerikanska räntesänkningar.

Vi missade att konjunkturen
skulle svika så tvärt.

Det är en liten tröst
att ingen annan heller förutsåg det.

–Hör missnöjda småsparare av sig?
–Antingen är man glad eller ledsen.

Ingen har sagt att de har känt sig
förda bakom ljuset.

Raset har förstås även påverkat
Birgerssons privata ekonomi.

För ett år sen var hans aktier värda
1,7 mdr. Nu har de minskat med 97 %.

Inga miljardvärden har gått upp
i rök. Värdepapper går upp, och ner.

Man kan säga så här... Det är inte
det mest intressanta ämnet för mig.

Det var väldigt längesen det kunde
bli synd om mig som privatperson.

–Hur skulle en sån bubbla se ut?
–Ungefär så här, fast mycket mer.

När uppgången har varat länge,
tror allt fler att en ny tid randas.

Då gäller det att haka på,
och då trissas priset upp våldsamt.

När alla inser att det är för högt,
kraschar det.

Vad är det med det svenska psyket?

Jag kände då, när man var travhästen
och folk tittade på totalisatorn...

"Ska vi sätta 200 spänn på Holstein
eller 50 på Birgersson?"

Det blev tyvärr en tråkig dynamik
när det fanns en "gambling"-faktor.

Efter att ha varit med på insidan är
det tyvärr så jag ser på börsbiten.

Det är inte vidare seriöst.

Har man blivit klokare
och fått en erfarenhet av det här?

Nej, jag tror inte det.

Varje gång, vad det än gäller,
om det är fastigheter–

–internetaktier eller vaccin,
så rusar börsen–

–i förhoppningen att det är den nya
guldskålen som jag ska dricka ur.

Så det kommer vi nog att få leva med.
Bubblor kommer alltid att uppstå.

Bredbands-Jesus och de andra
IT-entreprenörerna fick rätt i–

–att internet
skulle förändra världen.

Du frågar om personerna. De gjorde
ett väldigt stort grundjobb–

–när det gäller entreprenörskap,
att våga sticka ut–

–våga stå för sina visioner osv.

Den eran har skapat
våra nuvarande stora bolag.

Om allt är möjligt... Det var inte
möjligt i början på 90-talet.

Det var en hämmad entreprenörs-
kultur i Sverige. Det släpptes loss.

Den här eran skapade faktiskt
en kultur och en förebildsvärld.

"Så här går också att göra."

De var duktiga historieberättare
och duktiga på att visa planen:

"Nu rullar vi ut vårt fälttåg.
Sverige ska bli världsbäst."

Jag är mest stolt över att vi spred
memen av att allt är möjligt.

"Du som är ung nu föds in i en helt
ny verklighet. Du kan göra skillnad."

Sätt dig in i en hel generation
av 20–25-åringar–

–som får bygga bolag
och vara på världens största scener.

De får lära sig finansiering,
teknologi, driva folk–

–vad som händer
när man springer in i väggen...

Tänk dig att det är finansierat av
privata pengar och riskkapitalister–

–men att de ändå
måste betala skatt...

Det var en guldgruva för samhället
som fick alla de här skattepengarna–

–som gick till löner
och utbildning av en hel nation.

Arvet är
det svenska internetfenomenet.

Det finns inte nån tech-entreprenör
nu som inte har inspirerats av–

–de där gamla uvarna.

Många entreprenörer hade ingen
erfarenhet av att driva företag–

–framför allt inte av
att distribuera fysiska prylar.

Även om du kan ta in
massor av beställningar–

–så ska kläderna ut till folk
på nåt sätt.

Nu, först 20 år senare,
börjar vi lära oss hur det funkar.

Men så är det – allt nytt måste
slipas till, bli snyggt och prydligt.

Nu sitter väldigt många
och har inspirerats av den tiden.

I samma kvarter sitter Spotify.
Massor av scale-ups och start-ups.

Många av dem har tagit avstamp
i den bubbla som aldrig sprack.

En mängd fantastiska bolag kommer
från tidiga internet-start-ups–

–som sen lämnat eller gått vidare,
ibland med en slant på fickan.

Många andra tänker:
"Det här kan jag också göra."

I min värld är den här epoken, om man
kan kalla den det, enormt intressant.

Den väckte
några allmänmänskliga frågor–

–som handlar om människors drivkraft.

Många bolag lyckades komma in där,
stimulera och attrahera folk.

Många som arbetade i bolagen–

–känner nog retrospektivt
att de var med om nåt speciellt.

Sverige är unikt,
hela världen sneglar på Sverige.

Men det krävs, liksom på 90-talet,
visionärt, politiskt ledarskap–

–för att ta Sverige
till nästa position–

–och se till
att vi bibehåller ledarpositionen.

Det behövdes en rollspelande nörd
i orange fleecetröja–

–och en blonderad försäljare
för att starta revolutionen.

Bolagen var övervärderade
och visionerna många gånger naiva.

Vinst är ointressant eftersom vi nått
en världsunik marknadsposition.

Det var en frigörelsetid som banade
väg för dagens svenska tech-under.

Det fanns två typer av bolag:
De som bara ville casha in.

Ta dig till Nasdaq, kalla bolaget
"caset". Allt handlade om pengar.

Dem har jag ingen respekt för.

Sen har du de som kämpade för en
vision – teknikskiftet de såg hända.

En del pantade villan, folk satte
både rykte och pengar i pant.

Och så misslyckas de. "I salute you".
De har jag väldigt stor respekt för.

Det ena är entreprenörskap,
det andra är girighet.

Vi behöver fler entreprenörer
i Sverige.

Textning: Anders Kaage
Svensk Medietext för SVT