Original subtitles

–Vi ska åka snart. På utflykt. –Åh, nej!

–Jag tar med mig kikaren också. –Aj! Aj...

–Didrik, vad har hänt? –Jag är sjuk!

Jag kan knappt andas.

Didrik, sluta...

Jag är förgiftad.

Har vi med oss allt? – Sluta!

Jaha! Nu tappar jag lusten.

Jag ser inget!

–Jag har tappat synen! –Undrar just vad du ska göra?

–Vi stannar hemma. –Åk ni bara!

–Måste DU också barnsla dig! –Här vill man vara familjefar...

–Jag vill inte heller gå i skogen. –Det är lika bra att vi packar upp!

Vart är du på väg? Till pianofröken?

Ta med öronproppar till käringen.

–Äh, lägg av! –Sa du nåt eller fes du bara?

Vi vill bara titta på dina söta pianohänder.

–Sjung lite för oss! –Låt mig vara! Flytta på er!

–Sjung för oss, då! –Sjung! "I love you"!

–Flytta på er! –Tro inte att du är nåt!

Så modiga ni är som vågar ge sig på EN!

Stick innan jag släpper hunden på er! – Buss på dem!

–Gjorde de dig illa? –Nä, de ville bara balla sig lite.

–Så vi träffas i dag igen. –Ja, jag var ändå på väg hitåt.

–Hur går det med posten? –Ja...eller... Vad då?

–Har du fått nån post? –Nä...

Jag ska vidare. – Kom, Frans–Bertil! – Hej då, Didrik!

–Vart ska du gå? –Hem och ge hunden mat. Hej då.

–Affären hade extrapris på hundmat. –Jaså?

Vad äter han? Torrfoder, helfoder eller...halvfoder eller burkmat?

Han äter vad som helst. Vi kanske ses igen nån dag. Hej då.

Hjälp! Jag är utelåst!

–Jag har tappat nycklarna. –Jaså?

Ingen är hemma. De kommer i natt. Jag har ingenstans att vara i dag!

–Du kan ju komma med hem till mig. –Jag har väl inget annat för mig...

Teofil...

Teofil!

Yrla, du och din mamma var elvamänningar med varandra.

Det är släkten Thilke. Där fanns en dam som hette Anna Thilke.

–Genom henne förstod jag sambandet. –Vi har besök...

Men var kom din pappa ifrån? Kom, ska du se!

Teofil, vi har besök!

–Har vi? –Han är utelåst.

God dag och vad heter du?

–Didrik Reng. –Reng... Reng... Varifrån kommer du?

–Härifrån. –Och dina föräldrar?

–Vad menar du? –Kom, ska du se...

Detta är maskeradbalen på Kungliga Operan år 1792.

Han som segnar ner där, skjuten, är kung Gustav III.

Vet du vad han hette som sköt?

–Nej. –Anckarström hette han.

Vem är det som står bakom kungen?

Det kan du inte veta. Det är nämligen Frans Itter!

Min morfars mormors far Frans Itter befann sig av en slump på balen.

Just när han stegade fram–

–sköt Anckarström ett skott mot majestätet.

Hade inte Frans Itter vinglat till, hade skottet träffat HONOM i stället.

Och då hade Svea rikes historia skrivits på ett helt annat sätt.

Frans Itters barn hade inte blivit till, inte deras barn...och inte JAG!

Och du Didrik Reng, hade inte stått här och samtalat med mig och Yrla.

Förstår du nu, vilken slump det är att just VI finns?

Och nu med mig dör vi ut, vi fagra, stolta idioter!

Du har säkert nåt barn nånstans. – Kom!

Berätta nu, Didrik, vilka som är orsak till dig.

Jag har en morsa, en farsa och en lillasyrra.

–Vad heter din far? –Fredrik.

–Och din mor? Innan hon gifte sig? –Jag vet inte. Men hon heter Lena.

–Mormor och morfar? –De är döda. Jag kan ta reda på det.

Berätta allt när du kommer nästa gång

Tänk på att det ligger högar av osorterad tvätt i trappan!

–Har jag fått nåt brev? –Nej.

–Har nån ringt? –Nej, Yrla lilla...

–Här bor jag! –Varför står pianot på snedden?

Eufemia, min mormors kusin, ville ha det så. Hon bodde här.

Den hon älskade skulle känna att hon spelade om pianot stod mot hans håll.

Här spelade hon sina romantiska stycken år ut och år in....

–Vem var hon kär i? –Nån töntig typ, nåt namn med U.

–Ruben kanske? –En urblåst fåntratt var det...

–Då hette han nog Ruben. –De träffades på en bal.

De dansade hela natten. Sen väntade hon här på honom resten av livet.

Varje dag stod hon här och tittade. "Snart kommer min älskade!" sa hon.

"Han är bara lite försenad!"

–Kom han aldrig? –Nej.

–Spelar du piano? –Nej. Ja, lite grand...

Jag tar lektioner. Men jag spelar hellre egna låtar och så...

–Har du spelat fyrhändigt? –Nä.

Den här valsen brukade Eufemia spela – den som U:et bjöd upp henne till.

Kom, då!

Sätt dig! Där spelar du och så spelar jag här!

Jag kan inte läsa noter.

Jag kanske kan om ett tag...

Skriver du text till också?

–Ibland... –Får jag höra?

Nej. Jag har stämbandsinflammation.

Sjung svagt.

♫ I love you, I love you, I love you

♫ Not just philosophically

♫ I love you...

Didrik!

Det står ju tydligt och klart här!

Nu skulle jag ha kommit ut och mamma ha gått in!

Det är UPPENBART att livet handlar om planering!

Det bekräftar snarare motsatsen. – DIDRIK, EBBA MÅSTE OCKSÅ IN!

Det är enkla regler som det borde vara en självklarhet att följa.

–Ebba! Det är nog Gunilla! –Inte hon nu igen...

Hej, Philip!

Vems roll spelar man i Livets film?

–Var är ni om dagarna? –Det är hemligt.

–Är det långt bort? –Kom, vi måste gå nu. – Hej då!

Säg att jag kom för sent till toaletten hemma!

–Kolla jackan! –Så ful den är!

Ska jag spola ner den?

–Åh, det stinker. –Låt mig vara!

Den är nog gjord av en dammtrasa.

Kolla skorna!

–Har du ärvt dem? –Eller fått dem på socialbyrån?

–Ta av dig dem! –De måste tvättas! Lägg dem i toan!

Jag vill inte! Ni får inte! Låt mig vara!

Nej, ni får inte! De är alldeles nya.

Sluta!

SLUTA!

–Sa du nåt? –Sluta, sa jag!

–Var är din mesiga lilla Philiptönt? –Vågar du gå utan din Phille?

Ja, det vågar jag faktiskt!

Du ska inte våga så mycket, Ebba.

STICK, säger jag!

–Jag kan tända. Du har kommit fel. –Jag kom inte in på tjejtoan.

–Vilken klass går du i? –3 B.

Vad heter du? Säg sanningen och inget annat än sanningen!

–Förnamn, tilltalsnamn, efternamn. –Ebba Matilde Reng. Kan du tända nu?

–Du är förstås mörkrädd. –Tänd inte! Jag hittar ändå.

–Vad hette du? Jag heter Mårten. –Ebba. Jaha...

–Som om du inte visste det. –Det är väl du. Du sa ju det.

–Ska inte du ha lektion nu? –Om jag vill. Men jag vill inte.

–Jag måste gå nu. Hej då. –Hej då, vad du nu hette.

Du får inte berätta för nån! Att de retar mig. Skvallra inte för NÅN!

–Lova det! –Ja.

Älskat bara dig...

Vad heter huvudstaden i Sierra Leone?

Ruben?

Nairobi?

Malabo...? London!

–Var ligger Malabo, Tova? –Ekvatorialguinea.

Vad heter nu huvudstaden i Sierra Leone? – Didrik?

Yrla, virvla...

Huvudstaden i Sierra Leone!

–Didrik! –Huvudstaden i Sierra Leone.

–Dagdrömmer du igen? Var här! –Jag är ju här.

–Vad skriver du? –Kärleksbrev till Tova.

–Vad står det på lappen? –Ägg, mjölk, fil och kaviar.

–Didrik! Står det verkligen det? –Ja, det gör det.

–Men det rimmade! –Det stod leverpastej också.

–Få se, snälla! –Det går inte.

Sen du kom till mig på stranden och kysste mig på handen

har jag älskat bara dig och ritat ditt namn i sanden

Yrla, virvla, virvelflicka

Så gullig du är!

–Hej! –Hej!

–Så du står där? –Jag var ändå på väg ditåt.

Kom in!

–Hej. –Hej, Didrik.

–Vad gör du, då? –Jag läser.

–Ska vi ner och bada? –Ja! Nej, jag har inga badbyxor.

–Hämta dem, då! –Ja.

VAR ÄR MINA BADBYXOR?!

Mamma! Var har du gjort av... Var är de?!

–Vem har snott badbyxorna?! –Vad är det? Varför står pianot så?

–Här är de. Hej då! –Varför står pianot på snedden?!

Yrla!

Yrla?

Yrla...

Yrla...?

Är du ledsen?

Fick du inget brev i dag heller?

Jag kan skriva brev till dig.

Det är inte bra att vara ledsen.

Den där människan som ska skriva brevet, har kanske glömt bort det.

Och glömmer man att skriva ett viktigt brev, då är man dum.

Och nån som är så dum, är det ju ingen idé att vara ledsen över...

Fast jag vet inte... Jag har hämtat mina badbyxor.

♫ Sen du kom till mig på stranden ♫ och du kysste mig på handen

♫ har jag älskat..

♫ Sen du kom till mig på stranden ♫ och du kysste mig på handen

♫ har jag älskat bara dig

♫ –Yrla, virvla, virvelflicka... –Didrik! Det är mat.

Tänk om pappa hade lagat maten...

–Var är han? –Jag vet inte.

Har han inte lärt sig passa tiden?

Vad kostar jag?

Är det inte dyrt med barn?

Jo, men tänk inte på det. Du kostar minst.

–Varför? –Du är inte lika mycket värd.

Det där var onödigt sagt.

–Du sa det. –För att hon äter minst, ja!

Säg inte såna dumma saker!

–Är det så? –Nej, lilla gumman.

Varför sa han så, då?

Han försökte vara rolig.

Jag var allvarlig.

–Hallå! –Pappa...

–Pappa! Hur mycket är jag värd? –Vad menar du?

Didrik sa att jag inte är lika mycket värd som ni andra.

–Det menar han inte. –Varför säger han det han inte menar?

–Det är sånt man gör. –Gör man?

Hej.

–Så sen du är. –Ja, det blev lite sent.

Vi har ätit. Vi visste inte när du tänkte komma hem. Maten är i ugnen.

Härligt.

SVT Undertext: lisbet olofsdotter (c) Sveriges Television AB