Original subtitles

"Allt �r inte som det ser ut. John Oswald �r inte vad han verkar vara."

Vi ses.

-N�r? -Snart.

-Arne! Arne! -Ja, ja.

Titta h�r. Det fattas en pistol.

En P38.

Det st�r h�r: P38, 12 stycken. Det �r bara elva h�r.

Du vet vad som h�nder om n�t fattas?

Jag ska kolla om det blivit n�t fel.

-Har vi allt? -Ja.

Okej d�. Samma tid n�sta g�ng.

Iv�g med dig.

Jag f�rst�r. Okej, Steve. Tack.

Jag k�r sj�lv dit och ber�ttar det f�r dem. Sk�t om dig. Hej.

-Steve! -�r du verkligen polis?

-Kul att se dig! Det h�r �r Johanna. -V�lkommen till Skottland.

-Har de hittat n�t? -Nej.

Ingen synlig skada, inget i kroppen - gift allts�...

-S� det var hj�rtat? -Allt tyder p� det.

Men naken d�r? Varf�r gick han dit?

-Han hade ju hyrt en bil. -Den har vi inte hittat �n.

S� det kan ligga ett brott bakom?

-Klarar hon sig? -Hon �r stark.

F�r hon bara vila s�... Hon reser tillbaka i morgon - med sin far.

Polisstation n�sta d�.

POLISHUS

-Den h�r Craig, k�nner du honom v�l? -Om!

-Vi har gjort vad vi har kunnat. -Det uppskattar jag.

-Men det �r det d�r med bilen... -Stulna bilar brukar dyka upp.

Ja, fast det beh�ver ju inte ha med d�dsfallet att g�ra.

-N�n kan ju ha skjutsat honom dit. -Och tagit bilen? Ett brott, allts�.

-Vet du n�t om vad han gjorde h�r? -Han gick runt och fr�gade ut folk.

Men han var inget vidare p� engelska.

Om det �r okej, s� t�nkte vi fr�ga runt lite sj�lva.

Ja, jag t�nkte v�l det.

Jag kan tyv�rr inte avdela n�n till er hj�lp, det �r ju inget brott - �n.

Men h�r �r lite information - om hyrbilen, var han bodde... Vars�god.

Tack, Jamie. Jag uppskattar verkligen det h�r.

-Hur �r det i London nu f�r tiden? -Som vanligt. Det g�r upp och ner.

-Ja, du vet... -Visst.

-Tack. -Tack s� mycket.

Vad var det d�r om? Har han jobbat i London?

-Det kan du lita p�. -Han verkar vara...en effektiv polis.

Ja, en effektiv skitst�vel.

Var ni inte polare? Du rekommen- derade v�l honom till jobbet h�r?

Visst. Varf�r tror du jag gjorde det?

-Inte ett j�vla sp�r! Konstigt, va? -Folk snor bilar.

Visst, men polisen brukar hitta dem illa kvickt. S�nt �r de bra p� h�r.

-Minns du mannen som hyrde bilen? -Nej. - Ordna det h�r.

Jag kom inte heller ih�g honom n�r din kollega fr�gade.

Har du en kopia av kontraktet?

Det har din jobbarkompis!

Han har v�l bett dig meddela om den dyker upp?

Hur skulle det g� till? Killen som hyrde den �r d�d...

Och biltjuven l�r v�l knappast k�ra hit den!

N�n kanske hittar den.

Vad var det f�r bil?

En s�n - en bronsf�rgad Daewoo.

Man vet att Axel bodde p� ett B&B-st�lle i Glen Islay.

H�r �r det.

-Nej, inga bes�k. -Och han var ensam n�r han reste?

Ja visst.

-Kan vi f� se hans rum? -Men det �r ju tomt!

Vi vill g�rna se det �nd�.

Fick Mr Osvald n�gra telefonsamtal?

Det har jag redan ber�ttat f�r den andra polisen.

Det kom tre telefonsamtal, och de var alla fr�n en kvinna.

-Fr�n samma kvinna? -Jag tror det.

-Presenterade hon sig? -Hon sa att hon var miss Osvald.

H�r finns inget kvargl�mt.

-Har han bott h�r tidigare? -Nej, det hade jag kommit ih�g.

F�r ni m�jligtvis liggare �ver era g�ster?

Tackar.

H�r... Axel Osvald.

Och h�r...Os Johnson.

-Osvald Johnson - John Osvald? -Ja...

-Kommer ni ih�g den h�r mannen? -Naturligtvis. Jag �r inte senil.

Det �r ju bara en m�nad sen. En gentleman av den gamla stammen!

Han var s�kert en bit �ver 80, men rask och sm�rt.

-Var han h�rifr�n? -Jag tror det.

Jag minns honom v�l, f�r jag postade ett brev �t honom.

-Va? -F�rl�t att jag fr�gar...

-Men minns ni vem brevet var till? -Verkligen inte!

-Var det det h�r brevet? -Nej.

-�r ni s�ker? -N�ja...

Jag s�g inte vem adressaten var-

-men brevet var fullt med frim�rken och jag s�g vart det skulle.

-Och? -Till Danmark.

-Inte Sverige? -Nej, det �r ju ett annat land.

Det stod Danmark p� kuvertet.

Det var h�r...de hittade honom.

Varf�r s� h�r l�ngt borta?

-Och han gick hela v�gen hit. -Kanske.

Kl�derna l�g spridda i terr�ngen. Men hade han sl�ngt dem d�r sj�lv?

-Vad tror du? �r det ett brott? -F�rhoppningsvis inte.

Visst r�r det sig om brott. Och det kanske �r ett v�rre brott �n vi tror.

H�RB�RGE F�R DJUPHAVSFISKARE

Buckie... "Buckiekillarna �r i stan igen." Sa han inte s�, gubben p� �n?

Enligt Craig har en likadan bil synts till h�r.

Men att leta h�r vore ju som att leta efter en n�l i en h�stack.

I s� fall beh�ver vi n�t i oss f�rst, och d� vet jag det r�tta st�llet...

F�rl�t.

Det �r "Cullen skink", som Arne p� �n pratade om.

Det �r kolja som sjudit i mj�lk med potatis och l�k.

Sill panerad i havremj�l, r�djurs- k�tt med blodpudding och vitk�l.

Inte illa, va? B�rja med "Cullen skink".

Arne kanske satt h�r och �t det d�r under kriget.

Inte det h�r, hoppas jag. Vad ska du b�rja med, d�?

Ja, inte n�t av det h�r. Jag har best�llt en bouillabaisse...

...och ett glas vitt vin. - Tack.

Smaklig m�ltid!

Hon som brukar vara s� punktlig!

Vad var det jag sa? H�r kommer hon.

Polisinspekt�r Marion McGoldrick. - Kommissarie Winter fr�n Sverige.

-Vi �r gamla v�nner. -Det skulle man kunna s�ga...!

-Vad har du f�tt fram? -Om sj�lva olyckan...

De var tydligen p� ing�ng med kurs mot fyren n�r n�t h�nde...

Och de gick under.

-Och bes�ttningen var h�r strax f�re? -Ja, de bodde p� b�ten.

De h�ll sig mest f�r sig sj�lva, men de var registrerade. H�r �r namnen.

B�ten hittade man aldrig?

-De kan inte ha gett sig av n�nstans? -Nej, de hade inte kommit undan.

Det var ju krig, och kustbevakningen var som h�kar. Tro mig, jag vet.

-Smugglarna var i g�ng hela kriget. -Ja, min farfar var en av de v�rsta.

Men att smuggla och g�mma en b�t kan inte j�mf�ras.

-Vad smugglade man? -Allt som gick.

Men vad kan ha varit s� allvarligt att man kunde d�da f�r det?

Kanske vapen.

-Till motst�ndsr�relsen? -Det fanns flera grupper.

Somliga hatade engelsm�nnen mer �n tyskarna.

N�gra grupper utnyttjade tyskarna f�r sin egen "kamp mot engelsm�nnen".

Kan v�r bes�ttning ha smugglat vapen fr�n tyskarna till s�na h�r grupper?

-Det �r m�jligt. -Har du n�got mer till oss?

Ja, ta det h�r. Sista dan gick de upp till Peterhead och Fraserburgh...

...och sen var det slut.

-Vad h�nde med de andra p� b�ten? -De var kvar under sj�f�rh�ret.

Sen bara f�rsvann de.

-Hur d�? -Som de hade kommit, antar jag.

V�ghalsar som tog sig f�rbi minorna f�r pengarnas skull...

De fick v�l nys om n�gra andra och stack med dem.

En dag var de bara borta.

Smugglade de vapen till motst�nds- m�n, skulle det f�rklara en del.

Men...varf�r for Axel hit?

Lever John?

"Allt �r inte som det ser ut."

Vad hette st�llet som gav hj�lp under kriget?

"H�rb�rge f�r djuphavsfiskare".

-Kommissarie Winter fr�n Sverige. -Farquharson, pensionerad polis.

-Jag brukar slinka in h�r. -D� har ni sett m�nga komma och g�.

Det g�ller n�gra svenska fiskare som var h�r under kriget.

-En av fiskarna hette John Osvald. -Ja, John kommer jag ih�g.

Vi var j�mn�riga. Jag minns honom b�ttre �n br�derna.

-Det var v�l hans br�der? -Ja.

-Hemsk olycka. -Vet ni n�t om den?

Nej, men jag t�nker p� den ibland - och p� John.

Jag har alltid tyckt det var n�t konstigt med den d�r olyckan.

Det beror v�l p� att ingen visste n�t om olyckan. Som ett sp�kskepp...

Men f�r inte s� l�nge sen kom han in h�r...

...och jag tror att han s�g mig.

Ett �gonblick...

Visst, det d�r �r John.

Och det var han som ni s�g h�r i d�rren?

-Ja visst. -Men ni vet att han d�df�rklarades?

-Han f�ljde b�ten i djupet. -Det s�gs s�.

-Det tror inte ni? -Jag tror inget, och jag vet inget.

Norrm�n... Det h�r �r ju inget hotell men de f�r byta milj� en stund.

Finns det n�gra svenskar h�r?

-Varf�r fr�gar du det? -En ren ingivelse...

-Nej, men f�rra veckan var det en. -Ja, Erikson, "Mariana", Styrs�.

Visst l�ter han trov�rdig, men han kanske bara inbillar sig alltihop.

-Jag har sett honom! -Var d�?

P� Cluny Hotel, p� ett gammalt foto i trappen.

-Jag har haft det i bakhuvudet... -D� �ker vi dit igen.

-Det �r han. -John Osvald.

Kolla �rtalet. Han f�rsvann fyra �r tidigare.

-Urs�kta. �r den h�r mannen bekant? -Nej.

Tack, Craig. Hej d�!

De d�r samtalen till hotellet d�r Axel bodde... Han fick ju tre samtal.

-Tv� fr�n Sverige, fr�n 031-omr�det. -Johanna.

Och ett fr�n en kvinna i en telefonkiosk.

Och telefonkiosken ligger i Cribby.

Men kvinnan presenterade sig ju som miss Osvald alla tre g�ngerna.

-Vet du var byn ligger? -Visst. Kom.

D�r �r telefonkiosken.

Han finns h�r.

-H�r kan man leva helt obem�rkt. -Hur g�r vi nu? Knackar d�rr?

Vi fr�gar p� puben.

God middag.

Jag heter Macdonald, och det �r kommissarie Winter fr�n Sverige.

Vi s�ker en �ldre man, svensk, som heter John Osvald.

Han kallar sig Johnson ocks�.

Han har bott h�r l�nge och l�ter kanske inte l�ngre som en svensk.

Det �r han, eller hur?

Jag...skrev ett brev...

Det kom fram.

Jag stod inte ut med min fars livsl�gn.

Er far?

Var f�rsiktiga!

-F�rr eller senare blir det dags... -F�r vad?

-Att ber�tta. -Vad?

-Stanna d�r ni �r. -Ber�tta vad som finns att ber�tta.

Ber�tta.

Ber�tta!

Ligg still! Stilla!

Jag �r hemskt ledsen, Steve. Alltihop var mitt fel.

Nej...

Det var n�ra �gat.

Dottern larmade polisen n�r vi gick ut. Hon anade att n�t skulle h�nda.

-Och John...? -John...

Han sitter hos din polare Craig.

Han har inte sagt n�t �n.

Jag undrar om han n�nsin kommer att g�ra det.

Nu ska du vila, Steve. Jag stannar h�r...hos dig.

Det dr�jde m�nga �r innan min far ber�ttade...om sitt tidigare liv.

Han sa inget om b�ten. Den ville han aldrig prata om.

Men han ber�ttade om sin familj, att han hade barn i Sverige-

-och att de trodde att han var d�d.

Det h�r ber�ttade han inte f�rr�n min mor g�tt bort.

Det sm�rtar mig att min mor levt sitt liv med en l�gn.

Det pl�gade v�l honom kanske att...han inte v�gade ber�tta det.

Han f�rs�kte nog f�rsona sig med det f�rflutna, men...

...han hade nog inte styrkan att g�ra det.

Han tog ju kontakt med Erik, men jag tror inte det hj�lpte.

Det var d� jag skrev de d�r breven till hans familj.

Jag ville ju bara att min far skulle f� frid i sj�len.

Men nu k�nns det som om allt �r mitt fel.

Ni har inte gjort n�t fel. T�nk inte s�.

Han tvingades ju se sanningen i vit- �gat. Han kunde inte forts�tta fly.

Det har inget med er att g�ra.